Fru talman! Riksrevisionen har en central uppgift i vår demokrati. Genom att oberoende granska hur statens resurser används och hur statliga verksamheter fungerar bidrar Riksrevisionen till att stärka såväl effektiviteten som förtroendet för våra gemensamma institutioner.
Rapporterna som Riksrevisionen presenterar är viktiga. De ger oss möjlighet att uppmärksamma brister, utkräva ansvar och säkerställa att politiska beslut också får avsedd effekt.
Jag vill därför ta tillfället i akt att åter uppmärksamma kammaren – i alla fall oss som är här – på en av de granskningar som Riksrevisionen gjorde under det gångna året. Den handlar om något så grundläggande som huruvida det stöd som våra skolmyndigheter ger till lärare och skolor faktiskt vilar på vetenskaplig grund.
Fru talman! Svensk skola har ett grundläggande uppdrag: att ge varje barn de kunskaper de behöver för att kunna forma sin framtid. Men i dag lämnar alltför många elever grundskolan utan tillräckliga kunskaper. Var tredje 15-åring når inte grundläggande nivåer i läsförståelse och matematik. Det är ett allvarligt misslyckande för den enskilda eleven, för svensk skola och för vårt samhälle.
Sedan många år tillbaka slår skollagen fast att all verksamhet och utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Undervisningen ska bygga på kunskap om vad som faktiskt fungerar, inte på tillfälliga pedagogiska trender eller personliga övertygelser.
Revisionens granskning visar att Skolverkets och Specialpedagogiska skolmyndighetens stöd till skolorna inte alltid tas fram på ett systematiskt och transparent sätt. Det saknas dessutom metoder för att systematiskt sammanställa den erfarenhet och kunskap som Sveriges lärare har, vilket kanske är det mest uppmärksammade och anmärkningsvärda. Det innebär att myndigheterna riskerar att rekommendera arbetssätt som bygger på subjektiva bedömningar och i värsta fall metoder som faktiskt försämrar elevernas möjligheter att lära sig.
Fru talman! Under lång tid har svensk skola varit föremål för en rad olika pedagogiska idéer och experiment. Alltför ofta har nya metoder introducerats utan tillräckliga kunskaper om vad de faktiskt leder till.
För oss liberaler är det självklart att skolan måste ha ett tydligt fokus på sitt kunskapsuppdrag. Det innebär att läraren ska få vara lärare och att undervisningen ska bygga på forskning, beprövad erfarenhet och professionell skicklighet.
Men det innebär också att staten behöver ta ett tydligare ansvar. Skolmyndigheterna måste kunna redovisa vilka vetenskapliga belägg som ligger bakom deras rekommendationer. Lärarnas samlade erfarenheter måste tas till vara på ett systematiskt sätt. Metoder som inte fungerar ska inte heller användas i svenska klassrum.
Fru talman! Det finns ingen motsättning mellan att stärka lärarnas professionella frihet och att ställa höga krav på vetenskaplig kvalitet. En lärare som har tillgång till tillförlitlig forskning och välgrundade rekommendationer får bättre förutsättningar att fatta professionella beslut i klassrummet.
Ytterst handlar detta om eleverna. Varje elev har bara en skolgång. De ska inte behöva vara försökskaniner för pedagogiska idéer som saknar vetenskapligt stöd. Därför behöver våra skolmyndigheter leva upp till de krav som vi med rätta ställer på Sveriges lärare.
Detta är en av många viktiga slutsatser som Riksrevisionens granskningar har gett oss under året. Det är ett arbete som förtjänar både vår uppmärksamhet och vår uppskattning.
Med det, fru talman, tackar jag för ordet och yrkar bifall till utskottets förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 14.)