Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer
Betänkande 2025/26:AU5
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 14 januari 2026
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer har behandlats (AU5)
Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som bygger på Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer. Ekonomiskt våld innebär exempelvis att ta makt över och kontrollera en annan persons ekonomi.
Riksdagen välkomnar Riksrevisionens granskning och menar att den visar att arbetet mot ekonomiskt våld måste fortsätta och intensifieras samt att det ekonomiska våldet måste synliggöras i större utsträckning.
I rapporten lämnas fyra rekommendationer till regeringen och två till relevanta myndigheter. Riksdagen noterar att regeringen har genomfört en del åtgärder utifrån rekommendationerna. Bland annat har regeringen initierat en översyn av reglerna om bodelningsprocessen och betänketid i äktenskapsbalken. Riksdagen noterar även att regeringen arbetar med att ta fram en ny långsiktig strategi om bland annat mäns våld mot kvinnor och att regeringen inom ramen för det arbetet kommer fortsätta arbetet för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld.
Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Samtidigt sa riksdagen nej till ett antal motioner på området, varav två inkom under den allmänna motionstiden 2025.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Teckenspråkstolkat beslut: 2025/26:AU5
Webb-tv: Teckenspråkstolkat beslut: Skrivelse om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer har behandlats
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationerSkrivelse 2025/26:23
Motioner från ledamöterna
- Motion 2025/26:1826 av Aylin Nouri (S) Åtgärder mot ekonomiskt våld i nära relationer
- Motion 2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) Ett jämställt samhälle
- Motion 2025/26:3827 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) med anledning av skr. 2025/26:23 Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer
- Motion 2025/26:3828 av Maj Karlsson m.fl. (V) med anledning av skr. 2025/26:23 Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer
- Motion 2025/26:3830 av Sara Gille m.fl. (SD) med anledning av skr. 2025/26:23 Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer
- Motion 2025/26:3833 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) med anledning av skr. 2025/26:23 Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer
- Motion 2025/26:3836 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) med anledning av skr. 2025/26:23 Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-12-09
Trycklov: 2025-12-10
Betänkande 2025/26:AU5
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer har behandlats (AU5)
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen som bygger på Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer. Ekonomiskt våld innebär exempelvis att ta makt över och kontrollera en annan persons ekonomi.
Arbetsmarknadsutskottet välkomnar Riksrevisionens granskning och menar att den visar att arbetet mot ekonomiskt våld måste fortsätta och intensifieras samt att det ekonomiska våldet måste synliggöras i större utsträckning.
I rapporten lämnas fyra rekommendationer till regeringen och två till relevanta myndigheter. Utskottet noterar att regeringen har genomfört en del åtgärder utifrån rekommendationerna. Bland annat har regeringen initierat en översyn av reglerna om bodelningsprocessen och betänketid i äktenskapsbalken. Utskottet noterar även att regeringen arbetar med att ta fram en ny långsiktig strategi om bland annat mäns våld mot kvinnor och att regeringen inom ramen för det arbetet kommer fortsätta arbetet för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet. Samtidigt föreslår arbetsmarknadsutskottet att riksdagen säger nej till ett antal motioner på området, varav två inkom under den allmänna motionstiden 2025.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2026-01-14
Debatt om förslag 2025/26:AU5
Webb-tv: Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer
Dokument från debatten
- Onsdag den 14 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:57
- Protokoll 2025/26:57 Onsdagen den 14 januariProtokoll 2025/26:57 Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer
- Onsdag den 14 januari 2026Talarlista 2025/26:20260114
Protokoll från debatten
Anf. 19 Merit Frost Lindberg (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Jag vill inleda mitt tal med att rikta mina tankar till anhöriga, barn och familjer som har drabbats av de fruktansvärda kvinnomord som har skett den senaste tiden. Jag konstaterar återigen att män mördar och kvinnor mördas, både av för dem okända män och av de män som står dem allra närmast. Det händer igen och igen. Det är ett av vår tids allra största misslyckanden, och det är också ett hot mot både vår demokrati och tryggheten i samhället.
För regeringen har landets säkerhet och medborgarnas trygghet absolut högsta prioritet. Med det som grund sker nu ett paradigmskifte genom att fokus flyttas från förövare till brottsoffer. Det är dags att kvinnor och barn äntligen får ett människovärde i strafflagstiftningen. Nu kommer kvinnors, flickors och barns rätt till trygghet att gå före farliga förövares intressen.
Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten, och den här regeringen genomför reform på reform. Sekretesshinder mellan myndigheter har rivits för att förebygga våldshandlingar. Grova och upprepade våldtäkter ska nu kunna bestraffas med livstids fängelse, och ett nytt och mycket viktigt straff kommer att införas under våren. Det kommer att innebära att pedofiler, serievåldtäktsmän och kvinnomördare, som har hög återfallsrisk, kan låsas in på obestämd tid.
Det ska råda nolltolerans för mäns våld mot kvinnor. Ett särskilt ministerråd kommer att inrättas för att samla arbetet. Situationen kräver att vi alla gör allt. Arbetet med mäns våld mot kvinnor måste fortsätta inom alla områden, och det leds av regeringen och av vår statsminister.
Ekonomiskt våld är ofta ett osynligt men förödande övergrepp. Det handlar om kontroll och makt och om att ta ifrån en människa hennes självständighet. Det kan vara att man hindras från att arbeta, att skuldsättas mot sin vilja eller att hållas kvar i långdragna ekonomiska processer långt efter att relationen har tagit slut. Det ekonomiska våldet är ett av de allra största hindren för att man ska kunna lämna en våldsam relation. När den egna ekonomin är helt sönderslagen blir det praktiskt taget nästan omöjligt.
Att lämna en relation fylld av våld är inte bara bland det svåraste en kvinna kan göra, utan det är också bland det farligaste. Just i det skedet, där och då, handlar det om liv eller död. När en kvinna väl vågar ta ett sådant beslut måste alla delar av det skydd som ska komma sluta upp hela vägen. Därför inför regeringen ett särskilt lämnaprogram inom åtgärdsprogrammet med syfte att ingen ska tvingas vara kvar i en våldsam relation på grund av ekonomi, beroende eller praktiska skäl.
Lämnaprogrammet samlar insatser som rör skydd, boende, myndighetskontakter och ekonomisk självständighet för att man ska kunna bryta det ekonomiska våldet och det grepp som finns. Det ska ge verkliga möjligheter att börja om på nytt.
Riksrevisionen har granskat statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relation under åren 2014–2024. Den största delen rör alltså den rödgröna regeringsperioden. Granskningen visar på ett stort behov av förbättringar i styrning och uppföljning, i lagstiftningsprocesser och i myndigheters arbete. Samtidigt konstaterar Riksrevisionen att regeringen på senare år har vidtagit många åtgärder för att stärka skyddet för våldsutsatta i stort och lyfter fram flera positiva exempel på det.
Regeringen har till exempel stärkt det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta, infört ett nytt regelverk för skyddat boende och stärkt skyddet för barn. Barnens skydd mot våld går nu före vikten av att ha kontakt med båda föräldrarna. Regeringen har också lämnat utredningsdirektiv som beaktar ekonomiskt våld. Det gäller utredningsdirektivet om straff för psykiskt våld, som nu bereds i en lagrådsremiss.
Även den utredning om stärkt skydd för den som vill separera, som handlar om nya regler för bodelning och betänketid, lyfts fram av Riksrevisionen. Man konstaterar att flera centrala problem har identifierats, såsom att förhalning av bodelningsprocesser är en ekonomisk form av eftervåld.
Regeringen har när det gäller samverkan genomfört mötesserier med myndigheter, kommuner, civilsamhälle och forskare. I fråga om styrning och myndigheternas arbete konstaterar Riksrevisionen att arbetet med kunskap och rutiner kan förbättras. Det behövs också en genomlysning så att inte våldsutövare ska kunna utnyttja myndigheternas system.
Det pågående myndighetsuppdrag som sju myndigheter tillsammans har haft har handlat om att sammanställa och sprida information om ekonomiska aspekter av våld i nära relation. Det har nu både förlängts och utökats. Det är viktigt eftersom våldsutövare ofta använder sig av myndighetskontakter och ersättningssystem. I enlighet med Riksrevisionens rekommendationer innefattar uppdraget nu också att höja kunskapen hos anställda om hur olika våldsformer hänger ihop med varandra och att kartlägga myndigheters system och rutiner så att de inte ska kunna utnyttjas av våldsutövare.
Ekonomiskt våld ska inte längre få vara det som tvingar kvinnor kvar i destruktiva relationer. Regeringen välkomnar granskningen och kommer att se till att de rekommendationer som ges tas till vara.
(Applåder)
Anf. 20 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Ledamoten har precis talat väldigt engagerat om vad som görs på området och hur man svarar på Riksrevisionens granskning. Jag hörde dock väldigt lite om en viss del, som jag tänker ställa frågor om.
Ledamoten är inne på att Riksrevisionens granskning visar på bristen på styrning av myndigheter, något som är väldigt viktigt för att man ska kunna komma framåt i dessa frågor, vilket behövs. Jag vill därför fråga varför man inte genom de regleringsbrev som alla myndigheter får varje år ger myndigheterna i uppdrag att arbeta med ekonomiskt våld. Detta är ju regeringens möjlighet att styra myndigheterna.
I de regleringsbrev för 2026 som nu kommer till myndigheterna ser vi att ekonomiskt våld inte finns med och vi undrar varför, om man nu tar detta på största allvar, vill få framgång och komma till rätta med problemet. När regeringen nu lyssnar till vad Riksrevisionen har att säga i sin granskning väljer man ändå att inte styra myndigheterna genom regleringsbrev. Varför väljer regeringen att inte göra det?
(Applåder)
Anf. 21 Merit Frost Lindberg (M)
Fru talman! Jag tackar riksdagsledamoten för en viktig fråga.
Styrningen av myndigheterna är en viktig del, och det är en huvudpunkt i det som Riksrevisionen lyfter upp i sin granskning. Man framhåller att det sedan lång tid tillbaka finns förbättringsmöjligheter. Myndigheter styrs genom regleringsbrev, men de styrs också på många andra sätt, till exempel genom uppdrag. Det sker löpande, medan regleringsbreven skickas en gång om året.
Som jag precis nämnde pågår ett viktigt myndighetsuppdrag för sju myndigheter. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Konsumentverket, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Statens servicecenter och Jämställdhetsmyndigheten jobbar nu tillsammans med detta, och uppdraget har nu utökats. Detta arbete ska dessutom göras tillsammans och samordnas med Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. I princip alla relevanta myndigheter har här ett stort och viktigt uppdrag.
Från april 2025 har regeringen därtill rivit den sekretess om informationsutbyte som rått mellan myndigheter. Det är oerhört viktigt att myndigheterna kan samverka i sitt arbete. Det är därför en viktig förändring för att kunna jobba mer förebyggande.
Vidare pågår också arbetet med en ny nationell strategi, där man kommer att titta på just styrning och uppföljning av arbetet. Det pågår alltså väldigt mycket arbete när det gäller myndigheternas styrning.
Vi har också flera andra uppdrag. Jämställdhetsmyndigheten har i uppdrag att ta fram och sprida forskningsbaserad kunskap och analysera ekonomiska konsekvenser av hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen om arbetet mot könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck har också lämnat sitt slutbetänkande, som är på remiss, och har lämnat förslag på stärkt styrning och uppföljning. Det pågår alltså ett oerhört stort arbete just när det gäller myndigheterna.
(Applåder)
Anf. 22 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Det är ändå en väsentlig skillnad mellan att ge uppdrag till myndigheter och att styra myndigheter. Det är i regleringsbreven som man styr myndigheterna och verkligen kan få den här styrningen just när det gäller ekonomiskt våld.
När vi tittar på regleringsbreven för Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Brottsoffermyndigheten och andra myndigheter inom rättsväsendet ser vi att frågan om det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld lyfts fram. Allt detta är bra, men fokus ligger i stort sett bara på det fysiska våldet och de traditionella brottstyperna.
Riksrevisionen är oerhört kritisk till styrningen av myndigheter. Kritiken är omfattande, och då handlar det om regleringsbreven. Varför väljer regeringen inte att styra myndigheterna för att få effekt i dessa frågor? Varför väljer regeringen att gå runt detta för att få den faktiska styrningen? Varför har man inte skrivit in i regleringsbreven för 2026 att fokus behöver läggas på ekonomiskt våld för att man ska nå framgång och få effekt? Varför väljer man att inte skriva in detta i regleringsbreven för berörda myndigheter?
Min fråga kvarstår. Jag tycker, fru talman, att det borde vara hyfsat svårt för regeringen och Moderaterna att vara nöjda när man inte väljer att styra myndigheterna i regleringsbreven. Varför har detta inte skrivits in?
(Applåder)
Anf. 23 Merit Frost Lindberg (M)
Fru talman! Som jag konstaterade i mitt anförande finns det ingen anledning för någon regering eller någon politiker att känna sig nöjd med det läge som råder i dag. Jag kan också reflektera lite över ledamotens hårda ton med tanke på att större delen av denna granskning, där det som sagt finns en hel del kritik, gäller den socialdemokratiska, rödgröna regeringstiden och inte den här regeringen. Tvärtom konstateras att det på senare år har genomförts många åtgärder för att skydda våldsutsatta. Så lite självkritik kanske också skulle kunna vara på sin plats.
Det ekonomiska våldet har under lång tid varit eftersatt i arbetet. Om jag själv ska försöka förstå varför antar jag att det är för att det rör sig om en indirekt form av dödligt våld. Fokus har i hög grad legat på att skydda från det direkta fysiska våldet. Men som också konstateras är det ekonomiska våldet ett av de största hindren för att kunna lämna en relation som kan ha en dödlig utgång. Det är alltså absolut ett prioriterat område.
Sedan håller jag inte med om att myndigheter bara styrs med regleringsbrev. Myndigheter får uppdrag och rapporterar löpande till regeringen, och arbetet utformas och förbättras hela tiden. Regleringsbrev är inte det enda sättet att styra myndigheter på.
Som jag sa: Det pågår arbete. Inte minst den nationella tioåriga planen mot mäns våld mot kvinnor kommer också att till väldigt stor del handla om uppföljning. Jag tycker att det är onödigt att föregripa det stora arbetet. Ekonomiskt våld kommer utan tvekan att prioriteras av den här regeringen. Jag tror att detta är mer än tydligt med tanke på det jag redan har konstaterat.
(Applåder)
Anf. 24 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Ekonomiskt våld handlar om att någon kontrollerar, begränsar eller utnyttjar din ekonomi för att utöva makt. Det är en vanlig men ofta osynlig form av våld i nära relation och kan pågå länge utan att omgivningen ser eller märker det.
När din partner tar kontroll över din ekonomi kan det innebära flera saker. Du får inte bestämma över dina egna pengar, du tvingas lämna ifrån dig bank-id eller lösenord eller du hindras från att arbeta eller studera. Det kan också innebära att du tvingas ta lån eller dra på dig skulder utan att förstå villkoren eller att din inkomst helt används av någon annan.
Tar någon kontroll över din ekonomi handlar det inte bara om pengar utan om makt och frihet. Ingen har rätt att styra över någon annans pengar eller begränsa någons möjlighet att försörja sig själv. Ekonomiskt våld handlar i grunden om att utöva makt och kontroll. Det får vi aldrig glömma.
Ekonomiskt våld kan drabba vem som helst, men statistiken visar att det är särskilt vanligt att det drabbar kvinnor. En av åtta kvinnor har blivit utsatt för ekonomiskt våld av en nuvarande partner och en av fyra av en tidigare partner. Risken att utsättas fördubblas när kvinnor blir mammor. Konsekvenserna kan bli långvariga, med skulder, problem att få bostad eller arbete och ekonomisk otrygghet som kvarstår även långt efter det att relationen har upphört.
Ett vanligt vittnesmål handlar om att den man som varit en kvinnas stora kärlek tog ifrån henne all ära och redbarhet, och hon tilläts inte ens ta hand om sin egen lön. Tyvärr kan ett vittnesmål låta så här:
Han tog hela min lön och gav mig ett par tusenlappar i fickpengar. Han kontrollerade mig in i minsta detalj, och så fort jag hade köpt något, oavsett om det var matvaror eller plagg till barnen, var jag tvungen att redovisa kvittot för honom. Jag var livrädd för att ha tappat bort något kvitto. Då skulle han bli helt galen.
Fru talman! Ekonomisk självständighet är fundamentalt för att nå jämställdhet. Men det ekonomiska våldet är den direkta motsatsen på alla sätt, och det är av största vikt att vi motverkar ekonomiskt våld för att uppnå ett jämställt samhälle.
Riksrevisionen har gjort en omfattande och gedigen granskning som visar att det finns väsentliga brister i statens arbete. Regeringen och myndigheterna har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka ekonomiskt våld eller för den delen i tillräcklig utsträckning uppmärksammat problemen med ekonomiskt våld i nära relationer. Regeringen har inte heller systematiskt följt upp behovet av lagstiftningsåtgärder trots att det finns regelverk som till och med underlättar utövande av ekonomiskt våld och som inte ger tillräckligt skydd för den utsatta.
Detta är omfattande kritik som ska tas på absolut största allvar. Regeringens skrivning som svar på Riksrevisionens granskning saknar ändå ambitioner och ger ingen antydan om att man tar de omfattande bristerna på allvar för att uppnå reell skillnad.
Fru talman! För oss socialdemokrater är kampen mot mäns våld mot kvinnor en högt prioriterad fråga. I Riksrevisionens granskningsrapport framkommer omfattande brister i statens arbete, som vi anser bör tas på största allvar. Vi bedömer exempelvis att ekonomiskt våld bör kriminaliseras och att det bör tillsättas en utredning med syftet att kriminalisera eftervåldets alla former och uttryck samt att ett särskilt flyttstöd bör inrättas för dem som har blivit utsatta för ekonomiskt våld, just för att de ska ha möjlighet att lämna den destruktiva relationen.
Det behövs konkreta åtgärder här och nu. Vi anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med en förnyad åtgärdsplan som tydliggör hur man avser att agera för att minska det ekonomiska våldet i nära relationer. Därför yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservation 8.
(Applåder)
Anf. 25 Merit Frost Lindberg (M)
Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag har en fråga.
Nu har ju den moderatledda regeringen genomfört oerhört många förändringar i lagstiftningen för att skydda kvinnor och barn mot våld. Detta är något som vi har kämpat för oerhört länge. När det gäller de lagförändringar som jag redogjorde för, som exempel bland många andra åtgärder, har vi fått kämpa mot den socialdemokratiska regeringen under lång tid.
Bland de exempel jag räknade upp fanns att
straffen för grova och upprepade våldtäkter nu ska skärpas så att dessa brott faktiskt ska kunna ge livstids fängelse. Men Vänsterpartiet, som Socialdemokraterna samarbetar med som regeringsalternativ, har varit emot det.
Nu under våren inför vi ett väldigt viktigt straff som innebär att serievåldtäktsmän, pedofiler och kvinnomördare med väldigt stor återfallsrisk ska kunna låsas in på obestämd tid. Detta är en lagskärpning som vi har drivit under flera års tid, och vi försökte också förmå Socialdemokraterna att driva frågan under den tid de var i regeringsställning. Men där fick vi nej, med motiveringen att man ska straffas utifrån allvaret i det man har gjort, inte utifrån vad man kan tänkas göra.
Min fråga till ledamoten är: Hur ställer sig Socialdemokraterna till de straffskärpningar som nu sker under den moderatledda regeringen?
Anf. 26 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tydliggöra att den här debatten handlar om just ekonomiskt våld. Jag tänker hålla fast vid det, för det är en viktig debatt, och dessa frågor förtjänar tid i kammaren.
Det har ägt rum flera debatter i den här kammaren, både före och efter jul, om de frågor ledamoten tar upp, och de kommer att fortsätta under hela våren. Från Socialdemokraternas sida har vi här och i justitieutskottet varit noga med att framhålla att vi också är för straffskärpningarna.
Men den här debatten handlar om ekonomiskt våld, som är omfattande. Kritiken från Riksrevisionen är svidande. Det är detta som regeringen har svarat på i den här skrivelsen. Man saknar faktiskt de ambitioner som krävs. Varför väljer ledamoten att inte diskutera ekonomiskt våld i den här debatten och tala om alla de åtgärder som faktiskt krävs?
Det är jättemånga kvinnor som drabbas av otroligt allvarliga konsekvenser och får leva med skulder långt efter att en relation tagit slut. De får begränsade liv och får leva under förtryck och kontroll, precis som jag har beskrivit.
Mitt svar är att det inte finns några större konflikter när det gäller det som ledamoten tog upp. Men mina frågor handlar fortfarande om ekonomiskt våld. Varför vill ni inte kriminalisera ekonomiskt våld om det är så viktigt? Vi anser att det är viktigt – varför anser inte Moderaterna det?
(Applåder)
Anf. 27 Merit Frost Lindberg (M)
Fru talman! Jag konstaterar att jag har pratat väldigt mycket om ekonomiskt våld i mitt anförande och i tidigare repliker.
Ekonomiskt våld är en av flera våldsformer. En del av kritiken handlar också om att det saknas kunskap om hur våldsformerna hänger ihop. Ekonomiskt våld är en del av det våld som kvinnor utsätts för. Det är inte bara en helt egen fråga.
Som jag redan har redogjort för pågår det oerhört mycket arbete från regeringens sida när det gäller ekonomiskt våld.
Jag tolkar ledamotens svar som att ledamoten helt enkelt inte vill ge mig svar på hur Socialdemokraterna står i frågan om straffvärdet när det gäller att kunna låsa in mördare och pedofiler med återfallsrisk på obestämd tid.
Den här granskningen handlar till största delen inte om den här regeringens regeringstid utan om de socialdemokratiska och rödgröna regeringarnas regeringstid. Därför ställer jag nu frågan – för detta framgick inte heller riktigt ur ledamotens anförande – vilken självkritik Socialdemokraterna har när det gäller deras egen regeringstid. Vad skulle Socialdemokraterna ha gjort annorlunda?
Ledamoten påstår att vi är emot kriminalisering av ekonomiskt våld, men det stämmer inte. Tvärtom pågår flera utredningar som innefattar detta. Det kommer garanterat att tas om hand av den här regeringen. Men finns det någon självreflektion gällande alla de år då den socialdemokratiska regeringen ledde arbetet mot ekonomiskt våld mot kvinnor? Det är ju detta som Riksrevisionens kritik handlar om.
Anf. 28 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Nu var det väldigt många saker som behövde bemötas här. Vi får se hur långt jag kommer. Men när det gäller just straffskärpningarna var mitt svar att vi delar uppfattningen. Vi har drivit flera av de frågorna, och vi är inte emot det som föreslås nu.
När det gäller det ekonomiska våldet, som Riksrevisionens rapport tar upp och som min kritik handlar om, tycker jag att det är ett problem att man väljer att inte reglera detta i regleringsbreven. Kritiken handlar ju om att just styrningen när det gäller detta med ekonomiskt våld är ett problem. Man måste kunna bemöta det i ett tidigt skede.
Vi har sagt att vi också vill ha ett flyttstöd, vilket jag redogjorde för i mitt anförande. Kvinnor som har blivit utsatta för det här våldet ska också ha möjlighet att lämna relationen. Detta har Moderaterna inte heller lagt in i sin budget. De har inte genomfört det.
Hur ska en kvinna kunna lämna en relation om hon har varit ekonomiskt kontrollerad på detaljnivå under många år om hon inte kan få stöd? Det är ett av våra förslag. Det får Moderaterna gärna svara på.
När det kommer till kriminaliseringen vill jag gärna veta vilka utredningar som just handlar om att kriminalisera ekonomiskt våld och eftervåld. Ledamoten påstår att det finns sådana utredningar. Varför har man då inte tagit upp detta i skrivelsen?
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det krävs konkreta åtgärder utöver de kunskapshöjande insatserna. Kunskapshöjande insatser är viktiga, men vi behöver gå bortom det. Kunskapen är på många ställen hög, och vi vet vad vi borde göra. Förslagen ligger på bordet. Det är upp till Moderaterna att göra något åt detta. Upp till bevis, för det är ni som sitter i regeringen!
(Applåder)
Anf. 29 Camilla Rinaldo Miller (KD)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, alltså avslag på motionerna och att lägga regeringens skrivelser till handlingarna.
Jag vill inleda mitt anförande med att berätta om något som jag troligtvis redan har talat om tidigare i någon debatt här i kammaren. Jag vill berätta om min uppväxt. Det var en ganska traditionell uppväxt på 60- och 70-talen. Jag växte upp i en arbetarfamilj. Pappa var metallarbetare. Han var kolare från början – det är knappt någon i dag som vet vad det är – men han blev sedermera metallarbetare och resemontör. Mamma var hemma. Jag är yngst av fem syskon. Det var en ganska normal familj vid den tiden.
Familjen hade en inkomst. Mamma fick förvalta hushållskassan och vrida och vända på pengarna för att de skulle räcka. Det var min mammas uppgift att få vardagen att gå ihop.
Om hon någon gång skulle ifrågasätta pappas prioriteringar, det vill säga tobak och alkohol, när det gällde hushållskassan kunde svaret bli: Det ska du inte lägga dig i. Det är inte du som drar in pengarna.
Fru talman! Var min mamma utsatt för ekonomiskt våld i en nära relation? Jag skulle säga att svaret på den frågan är nej. Däremot skulle jag säga att hon självklart var ekonomiskt begränsad.
Hade jag önskat henne en större frihet och en större möjlighet att någon gång få prioritera sig själv före oss barn – det var vi som gick före och hon som fick stå tillbaka? Ja, av hela hjärtat hade jag önskat att hon vid något tillfälle hade kunnat få prioritera sig själv i stället för mig och mina fyra syskon.
Men jag skulle alltså inte säga att hon var en av de kvinnor – var åttonde kvinna i Sverige – som någon gång har utsatts för ekonomiskt våld i en nära relation även om hennes ekonomiska situation var begränsad.
Fru talman! Kristdemokraterna och regeringen ser dock allvarligt på att det finns de som utsätts för ekonomiskt våld. Det är ingenting som vi kan acceptera. Den rapport som vi i dag debatterar handlar precis om detta. Riksrevisionen har granskat om statens arbete för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer är effektivt.
Riksrevisionen konstaterar inledningsvis att ekonomiskt våld – detta hörde vi tidigare – är en form av våld i nära relation som innebär att ta makt över och kontrollera en annan persons ekonomi eller att på olika sätt utnyttja och förstöra dennas tillgångar. Som jag precis nämnde har alltså en av åtta kvinnor någon gång utsatts för detta.
Rapporten utgår från tre frågeställningar:
Har regeringen styrt arbetet mot ekonomiskt våld på ett effektivt sätt? Har regeringen i lagstiftningsprocessen på relevanta områden tagit hänsyn till risker för ekonomiskt våld? Arbetar relevanta myndigheter mot ekonomiskt våld?
Vad jag har kunnat utläsa har Riksrevisionen aldrig tidigare gjort en liknande rapport. Det är alltså svårt att jämföra med vad tidigare regeringar gjort eller inte gjort när det handlar om denna fråga. Det är första gången Riksrevisionen gör en rapport som hanterar området ekonomiskt våld – det är jättebra att det görs. Men det vi nu kan se är att den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna skärper arbetet kring detta.
Herr talman! Den nuvarande regeringen har vidtagit flera åtgärder och gett myndigheter i uppdrag att specifikt hantera ekonomiskt våld i nära relationer. Det handlar bland annat om att fortsätta arbetet för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld inom ramen för arbetet med en kommande långsiktig strategi avseende mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel.
När det gäller en tydligare styrning har regeringen gett Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att förbättra sina metoder för att upptäcka våldsutsatthet, inklusive ekonomiska aspekter, och hänvisa till rätt instans.
Dessutom kräver man stärkt samverkan. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stärka sin samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, vilket inkluderar att beakta alla former av våld, således också ekonomiskt våld.
Regeringen har också ett annat förslag. Man har aviserat att man tar krafttag mot mäns ekonomiska våld mot kvinnor, och man föreslår ett stärkt skydd mot psykiskt våld, som ofta är sammankopplat med ekonomiskt våld.
Utifrån de rekommendationer som Riksrevisionen lämnar till regeringen har ett mer intensifierat arbete påbörjats, genom bland annat de förslag som jag just räknat upp men även genom att man har gett Socialstyrelsen i uppdrag att analysera hur kontaktpersoner kan ingå i en samordnad stödkedja för våldsutsatta individer för att säkerställa att offren får det stöd de behöver, inklusive ekonomisk hjälp via socialtjänsten vid behov. Dessa insatser syftar till att öka upptäckterna av ekonomiskt våld, förbättra myndigheternas förmåga att agera och erbjuda bättre stöd till de drabbade.
Regeringen och Sverigedemokraterna vill inte acceptera att en av åtta kvinnor någon gång blir utsatt för ekonomiskt våld. Vi har ett pågående arbete för att förhindra detta.
Herr talman! Ingen kvinna eller man ska behöva leva med att vara utsatt för ekonomiskt våld, vare sig av någon i en nära relation eller av någon annan. Det är en grundläggande värdering för ett samhälle som står upp för alla människors lika värde.
(Applåder)
Anf. 30 Sara Gille (SD)
Herr talman! Jag står självklart bakom Sverigedemokraternas följdmotion i sin helhet, men eftersom det är kutym att man yrkar bifall till endast en reservation yrkar jag bifall till reservation 4.
Jag skulle vilja börja med att säga att den här regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har gjort och gör väldigt mycket inom områden som handlar om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck och så vidare. Men det finns mer att göra.
I dag behandlar vi regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport. Den ger sken av att frågan om ekonomiskt våld i nära relationer är färdigbehandlad. Regeringen konstaterar egentligen att ärendet är helt slutbehandlat. Det är ett mycket långtgående ställningstagande, och det är just därför som Sverigedemokraterna har valt att lämna in en följdmotion och reservera sig i det här betänkandet.
Riksrevisionens rapport lämnar nämligen inget utrymme för den slutsats som regeringen drar. Tvärtom visar rapporten att statens arbete mot ekonomiskt våld präglas av grundläggande brister. Den visar på brister i styrning, brister i samordning, brister i uppföljning och brister i regeringens egen kontroll över hur myndigheternas uppdrag faktiskt genomförs.
Ekonomiskt våld, herr talman, är inget nytt fenomen. Nej, det är ett område som länge har behandlats som ett bihang till annat våld. Riksrevisionens rapport visar tydligt att detta har fått konsekvenser. När ekonomiskt våld inte definieras tydligt, inte syns i statistik och inte beaktas i lagstiftningsprocesser och när ansvarsfördelningen är oklar blir statens insatser fragmentariska. Och när statens insatser är fragmentariska blir de utsatta ensamma.
Herr talman! Det är faktiskt väldigt viktigt att förstå vad ekonomiskt våld innebär i praktiken. Det handlar om en människa som förlorar kontrollen över sitt eget liv och om skulder som byggs upp i den utsattas namn. Det handlar om bankkonton som spärras, om ersättningar som hålls tillbaka och om försörjning som systematiskt saboteras. Det handlar också, herr talman, om att varje försök att ta sig ur en sådan relation möts av nya ekonomiska hinder.
Mot den bakgrunden är det faktiskt väldigt anmärkningsvärt att regeringen i sin skrivelse inte presenterar några nya åtgärder. I stället hänvisar man till redan beslutade uppdrag och till arbete som pågår. Men, herr talman, Riksrevisionens kritik handlar inte om att ingenting görs, för det görs.
Kritiken handlar om att regeringen inte har säkerställt och följt upp tidigare uppdrag på ett tillräckligt sätt. Man har inte analyserat resultaten, inte säkerställt samordning mellan berörda departement och inte utvärderat om styrsignalerna har lett till faktiska förbättringar för de utsatta.
Herr talman! Det är allvarlig kritik, och den är riktad direkt mot Regeringskansliet.
Trots detta väljer regeringen att betrakta ärendet som avslutat. Det är i praktiken ett sätt att avfärda Riksrevisionens iakttagelser. Det är att säga att de brister som har identifierats inte kräver politisk handling.
Sverigedemokraterna håller inte med om det. När Riksrevisionen pekar på systemfel har vi en skyldighet att agera. Då handlar det inte om att hänvisa till ambitioner utan om att ta ansvar för styrningen. Detta innebär att tydligt peka ut ansvariga aktörer, säkerställa samordning och kräva uppföljning som fokuserar på resultat och inte bara på genomförda aktiviteter.
Vår följdmotion har därför ett tydligt syfte: Den pekar på det som saknas och vad som behöver göras för att staten inte ska fortsätta att svika människor som lever under detta ekonomiska förtryck.
Herr talman! Vi pekar på behovet av tydlighet. När myndigheter arbetar utifrån olika definitioner och olika förståelser av ekonomiskt våld blir arbetet spretigt och svårt att följa upp. Vi pekar också på behovet av att se över lagstiftningen eftersom dagens regelverk i flera fall kan utnyttjas av förövare. Vi pekar på behovet av skydd mot ekonomiskt eftervåld, där förtrycket fortsätter långt efter en separation. Framför allt, herr talman, pekar vi på behovet av fungerande styrning.
Detta är vad reservationen vid punkt 4 handlar om. Jag yrkar bifall till denna reservation, som markerar att regeringen inte har tagit sitt ansvar för att leda och samordna arbetet mot ekonomiskt våld. Den markerar att uppdrag inte räcker om de inte följs upp. Den markerar också att Regeringskansliet inte kan undandra sig ansvar när myndigheternas arbete brister och att staten måste sluta nöja sig med processer och i stället börja leverera resultat.
Herr talman! För Sverigedemokraterna är detta en grundläggande princip. Staten ska fungera. Skattefinansierad verksamhet ska ge effekt. När människor söker skydd från våld och förtryck ska de inte mötas av otydliga ansvarsförhållanden och långsamma processer.
Att regeringen i detta läge väljer att avsluta ärendet utan att presentera en tydlig plan för hur Riksrevisionens kritik ska åtgärdas är djupt problematiskt. Det riskerar att cementera ett system där ekonomiskt våld fortsätter att hamna mellan stolarna och där utsatta kvinnor fortsätter att bära konsekvenserna av statens bristande styrning.
Herr talman! Ekonomiskt våld är ofta det som gör våldet möjligt att upprätthålla över tid. Den som saknar ekonomisk frihet saknar ofta också reell möjlighet till självbestämmande. Det är därför staten måste ta denna fråga på största allvar.
Sverigedemokraternas följdmotion och vår reservation vid punkt 4 är ett uttryck för just detta ansvarstagande. Vi anser inte att frågan ska betraktas som slutbehandlad, eftersom problemen kvarstår.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 4.
(Applåder)
Anf. 31 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Tack, ledamoten, för ett anförande som innehöll väldigt mycket av det som regeringen prioriterar!
Jag skulle vilja upplysa ledamoten och Sverigedemokraterna om att regeringen definitivt inte har bordlagt någon fråga om ekonomiskt våld, vilket det lät som i anförandet. Jag konstaterar återigen att större delen av den granskning som har skett av åren 2014–2024 handlar om den rödgröna regeringens arbete. Det är det som i första hand mottar kritik.
Den här regeringen tar både arbetet mot ekonomiskt våld i nära relation och Riksrevisionens rekommendationer på mycket stort allvar. Allt annat måste vara en fullständig missuppfattning från ledamotens sida. Även om man har formulerat det så att skrivelsen och rapporten är slutbehandlade är arbetet mot ekonomiskt våld definitivt inte det.
Tvärtom pågår ett intensivt arbete från regeringens sida. En av de saker som ledamoten tog upp var skydd mot eftervåld. Där nämnde jag till exempel de nya regler som kommer att avhandlas inom utredningen om bodelning och betänketid som också Riksrevisionen lyfte fram som ett gott exempel på regeringens arbete. Man menar att det är viktiga problem som man har identifierat där. Just bodelningar är ju en form av ekonomiskt eftervåld, konstaterar man.
Det är alltså en del av det arbete som regeringen driver. Jag har väldigt många fler exempel som jag också nämnde i mitt anförande, så jag vill helt enkelt bara förtydliga att regeringen inte på något vis har lagt det här arbetet åt sidan. Tvärtom drivs det med full kraft.
Anf. 32 Sara Gille (SD)
Herr talman! Jag håller med ledamoten om att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna absolut gör väldigt mycket kring den här frågan, men vi gör inte tillräckligt. Det tidsspann som ledamoten pratar om är ändå två år som den här regeringen har styrt.
Resterande år har de rödgröna styrt, och det tar väldigt lång tid att städa upp efter den förra regeringen. Så är det. Men det som vi debatterar i dag är rapporten, och det jag nämnde i mitt anförande är regeringens svar gällande rapporten. Regeringen sopar egentligen bara rapporten under mattan och säger att det här är slutbehandlat. Det är det jag nämner i mitt anförande.
Jag vet att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har gjort och gör väldigt mycket på det här området och att det kommer att komma ännu mer. Så är det absolut. Men det är ändå rapporten vi debatterar i dag.
Anf. 33 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Jag noterar att ledamoten hakar fast väldigt mycket just i formuleringen att ärendet är slutbehandlat. Jag känner mig därför nödgad att förklara att det är ett sätt att formulera sig på när man lägger en rapport till handlingarna. Formuleringen innebär inte att man inte tar det här arbetet på fullt allvar eller att man inte kommer att fortsätta att driva arbetet med samma kraft som man har initierat sedan regeringen tog över ledningen i regeringsställning.
Det låter onekligen som en missuppfattning kopplat till den formuleringen, men det är bara en formulering som är mer eller mindre standard när man avhandlar en rapport.
Jag tittar också på det som Sverigedemokraterna har haft synpunkter på och konstaterar att det pågår arbete från regeringens sida gällande i princip allting. När det gäller till exempel indikatorer som har lyfts pågår det ett jätteviktigt arbete från Jämställdhetsmyndighetens sida enligt den instruktion som de redan har. Regeringen har också konstaterat i en annan skrivelse att man ser ett behov av att ta fram ett bredare spektrum av indikatorer, något som även det ingår i arbetet med den nya strategin.
När det gäller regeringens styrning av myndigheter har jag redogjort för flera av de uppdrag som pågår och också det väldigt stora uppdrag som delas av sju myndigheter som nu har utökats och förlängts just i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer.
Jag är därför lite frågande till kritiken, för på punkt efter punkt levererar ju regeringen just det som Sverigedemokraterna efterfrågar.
Anf. 34 Sara Gille (SD)
Herr talman! Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen gör väldigt mycket på det här området, men det finns mycket mer att göra. Det vi debatterar nu är ändå regeringens svar på rapporten som kommit in.
Det är anmärkningsvärt att svaret är som det är från regeringen. Det känns som om regeringen inte tar skrivelsen på tillräckligt stort allvar. Sverigedemokraterna har alltså valt att väcka en följdmotion eftersom vi inte kan ställa oss bakom regeringens svar. Vi anser inte att regeringen gör tillräckligt kring den här frågan. Det finns mycket mer att göra.
Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna levererar visserligen betydligt mycket mer än den tidigare, rödgröna regeringen gjorde. Men det finns mycket mer att göra. Jag anser att svaret från regeringen inte var tillräckligt.
Anf. 35 Maj Karlsson (V)
Herr talman! Det är oerhört tungt och svårt att stå här och tala om mäns våld mot kvinnor efter de fruktansvärda mord som skett de senaste veckorna. Det som aldrig får hända har hänt. Det är ett oförlåtligt misslyckande från samhällets sida. Mina tankar och mina djupaste kondoleanser går till de anhöriga som nu tvingas leva med den allra värsta av sorger. Samtidigt har det kanske aldrig varit viktigare än nu att vi talar om detta.
Vi befinner oss vid en punkt där alla förstår att mäns våld mot kvinnor måste prioriteras. Våldet måste stoppas. Vi som sitter här, vi som har makten, bär ansvaret för att det faktiskt blir verklighet.
Herr talman! Jag har på nära håll sett kvinnors och tjejers utsatthet för mäns och killars besinningslösa våld. Jag har sett konsekvenserna: nedbrytningen, rädslan, skräcken och den fysiska och psykiska terrorn. Jag har lyssnat till kvinnorörelsens vittnesmål och läst berättelser om livsöden som ibland också når allmänheten. Inte ens jag, som har språket som ett av mina viktigaste verktyg, kan hitta ord som fullt ut beskriver våldets grymma konsekvenser.
Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam här inne om att känna att våldet ligger nära. De flesta av oss är personligt berörda genom egna erfarenheter, genom någon vi älskar eller genom någon i vår närhet – eller som nu när vi alla sörjer efter de fruktansvärda dåden. Våldet är så utbrett att ingen går fri, inte ens i denna demokratins högborg. Jag är därför säker på att vi alla ser allvaret och vill agera. Ändå når politiken inte hela vägen fram. För att den ska göra det krävs att vi tar ansvar fullt ut, och det skulle kosta. Det skulle kräva att vi ser helheten och erkänner att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem.
Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld är alarmerande läsning. Den visar med all tydlighet att det ekonomiska våldet är en blind fläck i politiken trots att våldet i många fall utövas genom våra egna system. Rapporten synliggör att vi ligger långt efter i förståelsen av våldets natur och därmed också av hur det ska hanteras.
Ekonomiskt våld är en synnerligen rå, men osynlig, form av våld. Det får långtgående konsekvenser och slår sönder liv på ett sätt som ofta är mycket svårt och kostsamt att reparera även efter det att våldet upphört. Det krävs att samhället aktivt och medvetet ingriper, men så ser det inte ut i dag.
Herr talman! När vi talar om ekonomiskt våld måste vi vara konkreta. Det handlar inte om något abstrakt. Det handlar om hur män metodiskt och systematiskt skuldsätter, kontrollerar och utnyttjar kvinnor som en del av våldet. Det handlar om män som tvingar en partner att ta lån och krediter i sitt eget namn, ofta under hot, ibland under misshandel.
Med hjälp av bank-id och digitala tjänster kan lån tas med några knapptryck och avtal ingås om avbetalningar på varor kvinnan aldrig velat ha. Snabblån tas för att undvika ännu värre konsekvenser. I relationer där våldet redan är normaliserat vet kvinnan exakt vad som händer om hon säger nej.
Det handlar också om total kontroll. Varje köp granskas, och varje uttag ifrågasätts. Kvinnan tvingas redovisa sin ekonomi in i minsta detalj. Om eller när relationen tar slut upphör inte våldet. Skulderna finns kvar, krediterna ska betalas och kraven kommer. Till slut riskerar kvinnor och tjejer som tidigare haft oklanderlig ekonomi att hamna hos Kronofogden, ofta helt ensamma med ansvaret för skulder de aldrig haft någon verklig möjlighet att säga nej till.
Herr talman! En betalningsanmärkning är inte bara en administrativ notering; den riskerar att bli ett mycket långtgående hinder. Det blir svårt att få bostad och omöjligt att ta lån, och i många fall går det inte ens att teckna mobilabonnemang eller elavtal – för att inte tala om stigmat att vara skuldsatt. För unga kvinnor eller kvinnor utan skyddsnät kan detta innebära att de stängs ute från hela samhället. Det här är i praktiken ett fängelsestraff utan rättegång, utan tidsgräns och utan möjlighet till upprättelse – ett straff som inte drabbar förövaren utan brottsoffret. Ändå behandlas detta fortfarande som ett privat, ekonomiskt problem snarare än som en del av mäns våld mot kvinnor.
Skuldsättning är långtifrån den enda formen av ekonomiskt våld. Ekonomiskt våld kan handla om att systematiskt hindra en kvinna från att arbeta eller studera, att sabotera anställningar, att tvinga henne att säga upp sig eller att se till att hon aldrig får en egen inkomst. Det kan handla om att mannen tar full kontroll över hushållets ekonomi, att kvinnan saknar tillgång till bankkonton, kort eller kontanter eller att hon får ”veckopeng” samtidigt som hon förväntas bära ansvar för barn, hem och vardag. Det kan handla om att mannen vägrar betala underhåll trots betalningsförmåga eller att han medvetet drar ut på processer och gång på gång överklagar beslut. Juridiken används som ett vapen – fullt lagligt men djupt destruktivt.
Detta våld kan också handla om att manipulera våra trygghetssystem, att lämna oriktiga uppgifter till myndigheter, att försätta en kvinna i skuld till staten och göra henne återbetalningsskyldig för bidrag hon aldrig haft kontroll över.
Barn används alltför ofta som ett redskap i detta våld genom vårdnadstvister och genom att man håller inne underhåll och utnyttjar regelverk som inte tar hänsyn till våldets dynamik. Barnbidrag, underhållsstöd och föräldrapenning blir inte skydd utan medel för fortsatt kontroll.
Herr talman! Vi vet att våldet i sig har enorma ekonomiska konsekvenser i form av till exempel sjukskrivningar, förstörda hem och förlorad arbetsförmåga. Ändå är det den utsatta kvinnan som får betala priset, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Det är horribelt. Trots att vi vet detta saknas fungerande system för att hantera det. Den teoretiska vägen ur detta ekonomiska fängelse är ofta en polisanmälan. Men vem vågar när rättsväsendet alltför ofta sviker, när skyddade boenden läggs ned och färre får plats och när en anmälan kan innebära ett liv på flykt? Det här är inget annat än ett brutalt systemfel som politiken inte fullt ut tar ansvar för.
Riksrevisionens rapport visar konsekvenserna av att politiken inte fullt ut erkänner att mäns våld mot kvinnor är strukturellt. Förövaren är nästan alltid en man. Våldet är en konsekvens av ojämlikhet mellan kvinnor och män på alla nivåer. Därför genomsyrar det hela samhället och gör det möjligt för förövare att använda myndigheter, bidragssystem och rättsprocesser som verktyg för fortsatt våld.
Om vi på allvar hade sett mäns våld mot kvinnor som ett strukturellt problem hade våra lagar, myndigheter och system sett annorlunda ut. Då hade ekonomisk utsatthet utlöst skydd, inte ytterligare bestraffning. Då hade skulder väckt larm. Då hade samhället klivit in innan Kronofogden gjorde det.
Vänsterpartiet menar att det inte räcker att konstatera brister. Regeringen måste ta ansvar. Det behövs en samlad kartläggning av det ekonomiska våldet, tydliga uppdrag till myndigheterna och förändringar som gör att staten inte används som en del av våldet. Därför yrkar vi bifall till vår reservation 9.
Det ska inte vara den våldsutsatta som bokstavligt talat bär skulden för det våld hon utsatts för. Politiken, staten och samhället måste sluta svika och börja skydda. Det är inte bara möjligt; det är också helt nödvändigt.
(Applåder)
Anf. 36 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Tack, ledamoten, för ett väldigt fint tal! Jag håller med om allt som sades om vikten av att skydda kvinnor mot ekonomiskt våld och mot våld överlag.
När jag hör Vänsterpartiets politiker prata om våld mot kvinnor känner jag ofta samhörighet och att vi verkligen vill driva arbetet framåt tillsammans och skydda kvinnor och barn på riktigt. Under många år – även innan jag blev politiker – har jag dock blivit besviken på både den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.
Det pratas mycket. Jag håller med om precis allt som ledamoten sa; jag känner att vi vill precis samma sak och att vi gemensamt månar om kvinnorna. Jag har dock blivit besviken så många gånger därför att Vänsterpartiet inte har varit berett att gå fram med åtgärder, framför allt straffskärpningar eller förändringar av straff, för att också i realiteten skydda kvinnor.
Ledamoten undrade vem som vågar, och så är det ju verkligen. Vem vågar? Ekonomiskt våld är huvudämnet i dag, men Riksrevisionen och vi andra vet att de här våldsformerna samverkar. För att en kvinna ska våga och komma undan ekonomiskt våld, som nästan alltid är relaterat till fysiskt våld eller andra typer av våld, måste hon våga lita på att samhället backar upp.
Ett exempel är de straff som den här regeringen nu vill införa. Grova våldtäkter som upprepas ska exempelvis ge livstids fängelse. Vänsterpartiet vill avskaffa livstids fängelse, kan man läsa på hemsidan. Partiledaren säger något annat. Var står Vänsterpartiet när det gäller detta?
Anf. 37 Maj Karlsson (V)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för hennes frågor.
Jag måste gå tillbaka lite. I dag är vi här för att debattera det ekonomiska våldet. Jag tycker, liksom ledamoten, att det är väldigt viktigt att vi håller oss till det. Det beror inte på att de frågor som ledamoten tar upp inte är viktiga; vi kommer att ha all anledning att prata om dem. Straffskärpningsproblematiken är dock en mycket stor fråga, och jag tycker att vi ska lämna den till debatter som berör de områdena.
Det förvånar mig att ledamoten blir besviken när hon ser på Vänsterpartiets politiska handlingskraft. Det som skiljer Vänsterpartiet från ledamotens parti när det gäller sättet att arbeta mot mäns våld mot kvinnor är att vi i Vänsterpartiet arbetar strukturellt. För att motverka mäns våld mot kvinnor måste man bygga en mycket stark bas. Man måste ha ett massivt välfärdssystem. Man måste utjämna klyftorna mellan män och kvinnor ekonomiskt, socialt och i makt. Det är grunden för att kunna motverka det här.
Vi har under 30 års tid arbetat för att ge kvinnor skydd genom kvinnorörelsen, som har gjort ett ofantligt arbete. Vi har stöttat dem ekonomiskt och i arbetet. Tyvärr ser vi nu hur regeringen aktivt motarbetar det fundamentala skyddet för kvinnor och barn i utsatthet.
Vi har satsat på utbildningsinsatser inom socialtjänst, rättsväsen och myndigheter i Sverige, för det är en framgångsfaktor. När våldet är strukturellt genomsyrar det hela samhället. Vi måste gå igenom instans efter instans för att se till att vi garanterar det skydd som kvinnor nu måste få.
(Applåder)
Anf. 38 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Ja, vi debatterar ekonomiskt våld. Jag vill ändå vidhålla att man för att våga ta de steg som krävs för att komma ur även detta behöver kunna lita på att rättsväsendet finns där. Många av de här kvinnorna kan aldrig undkomma det ekonomiska våldet om inte förövarna faktiskt låses in.
När det gäller grundläggande förutsättningar, som ledamoten var inne på, håller jag med om att det är oerhört viktigt att man har en grund i sin självständighet. Den här regeringen ser att nyckeln till detta är att kvinnor kommer i arbete. Det är en del av det som har avhandlats här när det gäller ekonomiskt våld – om man inte har en egen ekonomi är det nästan omöjligt att lämna förövaren. Vi försöker få det att gå ändå på olika sätt, till exempel genom lämnaprogram, genom att myndigheter fångar upp och genom att vi ser över systemen, även om man står där helt utblottad. Det allra bästa är ju dock att man inte hamnar där utan i stället själv har möjlighet att ta sig ur relationen. Här finns det skiljelinjer mellan regeringsalternativen och Vänsterpartiet.
Grunden är att den här regeringen tror på kvinnors förmåga att få ett självständigt liv genom att arbeta i stället för genom bidragsberoende. Det är inte ekonomisk självständighet. Därför vidtar vi flera olika åtgärder. Många av dem är riktade mot utrikes födda kvinnor, som är de som står allra längst bort, och kvinnor som är utsatta för hedersvåld och en problematik som är ännu mer komplex. Bidragsreformen är en del. Allt stöd gällande kompetenshöjande åtgärder är också oerhört viktigt för att stärka dessa kvinnor.
Anf. 39 Maj Karlsson (V)
Herr talman! Jag förstod inte riktigt ledamotens fråga.
Först och främst kan jag säga att vi lider av en gigantisk arbetslöshet. Det är inte min sida som bär ansvaret för den, utan det gör regeringen. Jag hoppas verkligen att vi får lite fart på det området, för det ser inte ljust ut.
Det är intressant att ledamoten tar upp bidragsreformen i det här sammanhanget. Den kommer att försätta kvinnor i en extremt svår ekonomisk situation. Man kommer att ta det existensminimum som vi har satt i Sverige och slå undan det för barn i det här landet. Detta är en fattigdomsreform utan dess like, och jag är livrädd för konsekvenserna av den. De kvinnor som lever på försörjningsstöd har det redan tufft, och nu kommer de att få det outhärdligt.
Vi vet att ekonomisk utsatthet ökar risken för våld. Nu ökar regeringen risken för våld. Man slår egentligen inte främst mot kvinnor utan mot barn.
Det är intressant att man från regeringssidan väljer att ta upp den här frågan. Vi kommer att strida hårt för att detta inte ska gå igenom. En av anledningarna är att vi vill att det ska finnas en lägsta tillåten ekonomisk levnadsstandard för människor. Den är låg i Sverige – den är inte rimlig ens i dag, men ni vill sänka den. Det är också en form av ekonomiskt våld.
(Applåder)
Anf. 40 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman, åhörare och presidiet! Våld i nära relationer är som vi vet ett akut och brett samhällsproblem. Var tredje kvinna utsätts för våld i en relation någon gång i livet. Årligen utsätts 75 000 kvinnor för våld i en relation, och 15–20 kvinnor mördas varje år – inte minst har vi sett det under julhelgen. Vart tionde barn växer upp i hem där våld förekommer. Detta är inget annat än en grov brottslighet, och den förekommer i alla åldrar, i alla samhällsgrupper och i alla delar av landet.
När en våldsutsatt kvinna lämnar sin partner kan det ekonomiska våldet bli ett sätt att fortsätta att kontrollera och skada kvinnan och barnen. Kvinnors fundamentala mänskliga rättigheter åsidosätts. Detta måste upphöra.
Tyvärr är Riksrevisionens granskning av regeringens arbete mot ekonomiskt våld en mycket allvarsam läsning. Riksrevisionen slår bland annat fast att det finns väsentliga brister i statens arbete. Regeringen har inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammat problemen med ekonomiskt våld, regeringen följer inte systematiskt upp behovet av lagstiftningsåtgärder trots att det finns regelverk som underlättar utövandet av ekonomiskt våld och regeringen ger inte heller tillräckligt skydd mot denna utsatthet.
Det allmänna kunskapsläget om våldets omfattning och karaktär är dessutom fragmentariskt, och vidare framkommer det att flera myndigheter efterfrågar en definition av begreppet ekonomiskt våld. Det är också oklart dels på vilket sätt ekonomiskt våld innefattas i det sjätte delmålet, dels om det kommer att inrymmas på ett tillfredsställande sätt i den kommande propositionen om psykiskt våld. Begreppet ekonomiskt våld återfinns inte heller i dagens straffrättsliga reglering, konstaterar rättsväsendet. Detta är oerhört allvarligt.
Det är intressant att företrädare för regeringsunderlaget erkänner detta; det är en styrka.
Herr talman! När det gäller regeringens styrning av myndigheter menar regeringen att det är en fördel med ett generellt uppdrag vad gäller det sjätte delmålet för att täcka in alla former av våld. Jag kan ha förståelse för det. Ett stort men är dock att det då krävs att relevanta myndigheter besitter kunskap och kompetens om just ekonomiskt våld. Att flera myndigheter efterfrågar en definition och att regeringen uteblir med svar är allvarligt. Om grundstommen för myndigheternas arbete inte finns och om man inte ens är överens om vad ekonomiskt våld är, hur tänker sig då regeringen att myndigheterna ska kunna leverera?
Centerpartiet menar att ett mycket tydligare uppdrag måste ges till lämplig myndighet eller lämpliga myndigheter att definiera och formulera indikatorer, likt de som i dag finns för fysiskt och sexuellt våld, så att man kan utbilda och följa upp arbetet mot ekonomiskt våld i nära relationer. Detta måste göras omgående, för hur ska regeringen kunna styra arbetet om det inte finns en övergripande definition?
Herr talman! Jag ska ta upp några områden där det är allvarligt att regeringen saknar åtgärder.
När det gäller ekonomiskt våld i form av att ta lån och krediter i annans namn är Riksrevisionens iakttagelse att det är lätt för en våldsutövare att exploatera en närstående med hjälp av e-legitimation. Ett arbete är på gång, men regleringen av och förarbetena om obehörig användning av e-legitimation och betaltjänster tar inte tar hänsyn till att förövaren kan vara en närstående. Alla skyddsåtgärder är i stället anpassade utifrån perspektivet att risken kommer från en okänd person på annan plats. Riksrevisionen skriver också att perspektivet ekonomiskt våld genomgående saknas i regeringens direktiv och propositioner inom området lån och krediter. Jag kan inte se att regeringen kommenterar denna iakttagelse över huvud taget.
Herr talman! Ett allvarligt faktum är också att flera myndigheter har identifierat att de utnyttjas av våldsutövare i form av ekonomiskt våld mot närstående men att åtgärder saknas. Myndigheterna beskriver hur lagstiftningen och myndigheternas rutiner används av förövare för att exempelvis förhindra utbetalning av bidrag och förmåner, utöva ekonomisk kontroll och sabotera försörjning.
Samtidigt saknas kunskap om hur omfattande problemen är och i vilken utsträckning myndigheterna själva har utrett detta. Myndigheterna har alltså inte fått ett direktiv från regeringen att ta reda på hur utbrett detta är. Detta måste regeringen omgående hantera. Regeringen nämner vissa åtgärder i skrivelsen, men de räcker inte. Dessutom bör långt fler myndigheter än de som nämns i regeringens svar jobba med dessa frågor.
Herr talman! En fråga som är oerhört allvarlig och som har uppmärksammats många gånger på senare tid är att myndigheter utan större konsekvenser avslöjar skyddade personers identitet. Detta kan få allvarliga konsekvenser. Att tvingas flytta igen kan slå sönder ekonomin, knäcka tryggheten och i värsta fall tvinga brottsoffret tillbaka till förövaren. Även att vid upprepade tillfällen kallas till rätten för en vårdnadstvist, kanske utan att några förhållanden har ändrats, är en form av ekonomiskt våld. Det här är exempel på hur myndigheter både medverkar till och utnyttjas som redskap när en förövare bedriver ekonomiskt våld.
Dessutom handlar det om myndigheter som i dag inte är uppräknade i regeringens förslag till samverkansåtgärder för att bekämpa ekonomiskt våld. Bland andra står inte Åklagarmyndigheten, Domstolsverket och Polismyndigheten med. SVT gjorde en granskning för några år sedan som visade att 44 personer på fyra år hade fått sin identitet avslöjad av dessa myndigheter. Men de här personerna har alltså inget att hämta i regeringens skrivelse och svar. Det ekonomiska våld som dessa myndigheter utövade mot dem kommer att bestå.
Herr talman! Centerpartiet gör inte heller bedömningen att regeringen har svarat upp mot Riksrevisionens rekommendation att säkerställa att ekonomiskt våld beaktas i lagstiftningsprocesser när det är relevant. De aktuella frågorna har ju mycket tydliga lagstiftningsgrunder, inte minst i Istanbulkonventionen. När det finns en så tydlig lagstiftningsgrund och Riksrevisionen drar slutsatsen att det finns väsentliga brister i statens arbete, hur kan då Tidöregeringen mena att dess åtgärder har varit effektiva? Det är nästan lite nonchalant. Regeringen bör skyndsamt utreda detta och återkomma till riksdagen med en plan för hur man ska få in detta i lagstiftningsprocessen på ett mer relevant sätt.
Jag yrkar bifall till reservation 7.
(Applåder)
Anf. 41 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet, och jag höll med om mycket. Jag tror att vi alla är överens om att det finns mycket mer att göra och att ingen i detta rum har anledning att känna sig nöjd. Granskningen omfattar till största delen den förra regeringens arbete, så lite självreflektion från oppositionen kunde vara på sin plats.
Regeringen vill verkligen göra precis allt för att komma till rätta med det ekonomiska våldet och allt annat våld mot kvinnor, så arbetet kommer att fortsätta med all kraft.
Ledamoten tog upp många olika delar, och jag ska kommentera några av dem.
När det gäller e-legitimation har regeringen uttryckt att det finns ett behov av alternativa lösningar. Det här är ett problem, vilket regeringen definitivt har uppmärksammat. På uppdrag av regeringen pågår också ett utvecklingsarbete med statlig e-legitimation, och regeringen kommer att återkomma i den frågan.
Ledamoten var också inne på begreppet ekonomiskt våld. Som jag tidigare konstaterade pågår det ett arbete med att definiera detta. I åtgärdsprogrammet står det uttryckligen att begreppet psykiskt våld också innefattar materiellt och ekonomiskt våld och att det är en våldsform i sig. Detta kommer även att tas med i arbetet med den nationella strategin.
Istanbulkonventionen fanns ju på plats inför den förra regeringens arbete. Finns det någon självreflektion vad gäller ledamotens eget partis arbete under all den tiden, som ju också har granskats av Riksrevisionen?
Anf. 42 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för möjligheten att debattera denna fråga. Jag säger som tidigare talare: Det vi nu debatterar är Riksrevisionens rapport om den nuvarande regeringens arbete för att bekämpa ekonomiskt våld.
Jag påstod aldrig i mitt anförande att den tidigare regeringen, som Centerpartiet för övrigt inte ingick i, har gjort allt rätt. Absolut inte!
Jag är fullt medveten om att det är ett långsiktigt arbete. Som jag nämnde i mitt tal är det största problemet begreppet ekonomiskt våld, vad det innebär, att kunskapen om det är så fragmentarisk och att ingen riktigt går i bräschen för att identifiera och utbilda om det. Det är ett stort problem.
Jag sa i mitt tal att det var starkt av ett parti i regeringsunderlaget att idka självreflektion. Det var kanske inte en indikation på att jag själv skulle göra det, men nu har jag gjort det. Jag har inte påstått att tidigare regeringar har gjort det här på ett särskilt bra sätt de heller. Själva definitionen är skapligt ny, men vi måste bli bättre.
Faktum är att Riksrevisionen säger det den säger, nämligen att regeringen har enormt stora brister när det gäller det här arbetet. Jag tycker att det som ledamoten sa var jättebra, alltså att regeringen kommer med andra åtgärder i samband med arbetet med reglering av e-legitimation. Det är konstigt att Riksrevisionen inte har snappat upp detta, för det står klart och tydligt att regeringen lämnar iakttagelsen helt utan åtgärd när Riksrevisionen diskuterar frågan om lån och krediter och att sådana används för ekonomiskt våld.
(Applåder)
Anf. 43 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Om Riksrevisionen inte uppmärksammar allt som regeringen gör må det vara hänt, men jag försöker redovisa vad regeringen faktiskt gör.
Jag måste säga att jag är lite frågande inför vissa delar av kritiken. Begreppet är en del av det arbete som kommer att innefattas i den tioåriga nationella strategin, som är under omarbetning. När det gäller att man ska jobba effektivt och strukturerat, vilket är en bra grund för att kunna uträtta något på riktigt, vore det olyckligt att föregripa det arbetet, men det pågår. Jämställdhetsmyndigheten har redan i dag i uppdrag att utveckla indikatorer, så även den delen av arbetet pågår alltså.
Centerpartiet kommer inte att kunna regera självständigt och ta ansvar för de åtgärder som vidtas. Som jag konstaterade tidigare har jag upplevt att det pratas väldigt mycket från många partier, men i handling har vi inte alltid alla med oss. Vad tänker ledamoten att man ska uträtta framöver, förutom att rådda runt i olika begrepp? Jag tänker på konkreta åtgärder. Den här regeringen har ju levererat konkreta förändringar i lagstiftningen, och vi håller också på att utreda flera olika delar av det som oppositionen har uppmärksammat här.
Jag undrar: Vad konkret ser ni i Centerpartiet att ni kommer att uträtta tillsammans med övrigt regeringsunderlag, utöver allt som vi redan gör?
Anf. 44 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Återigen handlar det om att behålla frågan där den är i dag. Vilket regeringsunderlag som blir aktuellt efter valet får vi nog vänta med att diskutera till efter valet, men jag kan gärna berätta vad Centerpartiet vill göra.
Om inte regeringen tar med sig från den här debatten att fler myndigheter bör involveras hoppas jag att Jämställdhetsmyndigheten själv ligger i framkant och säger att fler myndigheter behöver vara med. Åklagarmyndigheten, domstolsväsendet och polisen är egentligen inte med i dag, vilket är en stor brist. Vi vet att de har begått misstag som har fått enorma konsekvenser för människor.
Jag instämmer i vad både ledamoten och många andra ledamöter säger: Det bästa sättet att få en självständig ekonomi är att ha ett jobb att gå till. Det finns massor av saker som kan göras där, såsom att se över föräldraförsäkringen. Jag tror att ledamoten nämnde ett lämnaprogram i sitt tal i dag, men det får vi ta en annan gång då hon inte har fler repliker.
Jag undrar dock vad regeringens lämnaprogram består av. Min bestämda uppfattning är att när regeringen presenterade sitt lämnaprogram för något år sedan hade man paketerat ihop olika uppdrag som myndigheterna redan jobbar med. Dessa paketerade man ihop till ett lämnaprogram, men inte en enda ny åtgärd fanns med där.
Ett lämnaprogram och en lämnapeng innebär ett stort steg som vi har pratat om i många år. Det skulle vara otroligt viktigt för att man ska komma ur ekonomiskt våld, det vill säga: När man flyttar ska man få stöd till det – till ny lägenhet, nya försäkringar, nya kläder till barnen och så vidare. Det är inget som man ska behöva stå för själv därför att man har levt ihop med en man som har utövat våld. Detta är en sak som vi kommer att jobba stenhårt för, bland annat.
(Applåder)
Anf. 45 Janine Alm Ericson (MP)
Herr talman! Vi har i stort sett alltid vetat att samhället inte klarar av sitt uppdrag att skydda kvinnor från våld, vare sig i hemmet eller ute. Detta visar sig gång på gång. Den senaste tiden har vi åter blivit akut medvetna om det i och med morden i Rönninge och Boden, som var ytterst tydliga och förfärliga exempel.
Våld mot kvinnor behöver inte alltid innebära bara ond, bråd död, utan vi vet att det också kan ta sig många andra uttryck bakom stängda dörrar. Kvinnor har länge vittnat om olika bestialiska saker som hänt dem – saker vi knappt kan tänka oss – men också om ett smygande, psykiskt våld som förstör livet men som oftast undgår uppmärksamhet i medier eller från oss i politiken. I detta ligger också det ekonomiska våldet, som kanske har fått minst uppmärksamhet av alla former. Få når ut med sina röster.
En av dem som gjort det är Emma från Halland, som i Sveriges Television berättade om en relation där kontrollen inte bara handlade om hot eller fysiskt våld utan också om hennes grundläggande förmåga att ha makt över sin egen ekonomi och därmed sitt eget liv. Emma beskrev hur hennes partner systematiskt tog över kontrollen över hennes pengar och tillgångar, vilket i praktiken gjorde det omöjligt för henne att lämna relationen. I dokumentären talade hon om hur ekonomiskt våld stärkte kontrollen och försvårade hennes möjligheter att frigöra sig också långt efter att hon hade lämnat honom.
Ekonomiskt våld kan ta sig uttryck på många sätt. Partnern kan exempelvis hindra den utsatta från att arbeta eller studera, ta lån i hennes namn, hindra henne från att ha eget bankkonto eller tvinga henne att redovisa vartenda öre hon spenderar. Många kvinnor i Sverige lever i relationer där de inte längre har tillgång till sina egna pengar, trots att relationen till det yttre kan se ut som ett helt vanligt parförhållande.
Tyvärr är detta vanligare än man kan tro. Många har nämnt den otroligt alarmerande siffran i Riksrevisionens rapport, att minst en av åtta kvinnor i Sverige har utsatts för ekonomiskt våld av en partner och att det ofta sker i samverkan med annat våld och annan kontroll.
Våldet mot kvinnor måste upphöra i sin helhet, och då måste vi också erkänna detta våld, synliggöra det i lagar och strategier, utreda brotten och förstärka stödet till dem som drabbas.
Ekonomiskt våld i nära relation drabbar alltså tusentals människor, oftast kvinnor, varje år. Riksrevisionens rapport visar att statens insatser hittills varit otillräckliga, och det vet vi också från verkligheten.
Ingen regerings styrning har uppmärksammat ekonomiskt våld i tillräckligt hög grad. Som vi har pratat om saknas en samlad nationell strategi där ekonomiskt våld framgår som en egen våldsform bredvid fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Det saknas också systematisk uppföljning av lagstiftningsbehov och myndighetsarbete.
Det faktum att ekonomiskt våld sällan definieras och beaktas i lagstiftning och myndighetsuppdrag betyder i praktiken att människor som utsätts för dessa handlingar inte erbjuds tillräckligt stöd och skydd. Det betyder också att rättsväsendet i många fall inte får resurser eller mandat att utreda dessa brott som det de är, nämligen våld i nära relation.
Vi i Miljöpartiet har länge jobbat för att ekonomiskt våld i strategier, lagar och myndighetsuppdrag ska erkännas som en egen form av våld. Vi måste se till att kunskapen om detta våld ökar i hela samhället – bland myndigheter och i rättsväsen, socialtjänst och civilsamhälle.
Miljöpartiet vill därför att vi här i riksdagen ska besluta om en särskild utredning om just ekonomiskt våld i nära relationer – en utredning som kan ge ett helhetsperspektiv på detta problem, kartlägga hur våldet tar sig uttryck och föreslå lagstiftnings- och regelverksförändringar som faktiskt skyddar de utsatta.
Vi vill att riksdagen beslutar att inkludera ekonomiskt våld som en egen form av mäns våld mot kvinnor i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa våld i nära relationer. Det är inte tillräckligt att se det som en del av det psykiska våldet, utan det måste tydliggöras systematiskt och konsekvent.
Vi vill också att riksdagen beslutar att öka stödet till våldsutsatta – särskilt kvinnor – som drabbas av det ekonomiska våldet. Det gäller stöd för att återta ekonomisk självständighet, skuldrådgivning, trygghet i bostadssituationer och stöd genom rättsprocesser.
Ekonomiskt våld handlar om människors grundläggande förmåga att bestämma över sina egna liv och om friheten att leva självständigt utan att vara fångad i skulder, manipulation och kontroll.
Riksrevisionen har påpekat att regeringen inte heller har följt upp behovet av lagstiftningsåtgärder tillräckligt, trots att det finns regelverk som i dag faktiskt underlättar utövandet av ekonomiskt våld. Det ger otillräckligt skydd mot utsatthet.
Jag tycker att det låter som att vi i kammaren i dag är överens om att det är en skam att personer i Sverige fortfarande kan lämnas med skulder de inte orsakat, med otillräckligt stöd för att återta kontrollen över sina liv och utan tydlig rättslig hjälp att komma bort från sina våldsutövare. Vår ambition som riksdag måste ju vara att förhindra alla former av våld, inklusive ekonomiskt våld, och att säkerställa att alla som utsätts får det skydd, den upprättelse och det stöd de förtjänar.
Jag är glad att regeringen också tar mäns våld mot kvinnor på stort allvar. Vi i Miljöpartiet står också bakom den nollvision man har presenterat. Vi ser fram emot den nya strategin. Vi skulle ha fått vissa besked i dag, men det visade sig att de har skjutits på framtiden. Vi hoppas dock att det innebär att vi tillsammans kan göra strategin till ett kraftfullt verktyg för att skydda kvinnor.
Jag vill också yrka bifall till Miljöpartiets reservation 10, huvudsakligen. Vi vill att regeringen i det fortsatta arbetet ser till våra förslag, och andra förslag som har tagits upp i kammaren i dag, för att åtgärda de brister som både Riksrevisionen och kvinnor runt om i Sverige upplever.
Ekonomiskt våld är våld. Det skadar människors liv och trygghet och deras möjligheter att bygga en ljus framtid. Allt våld mot kvinnor måste upphöra – även detta. Jag är tacksam för att Riksrevisionen har gjort den här rapporten och den granskning som har satt fingret på det vi i Miljöpartiet har sagt länge: att vi nu måste arbeta tillsammans för att minska utsattheten och stoppa män från att ekonomiskt och på alla andra sätt kontrollera kvinnors liv.
(Applåder)
Anf. 46 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag vill återigen säga att vi delar uppfattning om väldigt mycket när det gäller att mycket mer måste göras, och vi är lika bekymrade över att kvinnor i Sverige i dag fortfarande har det som de har det.
Flera ledamöter har nämnt vikten av ekonomisk självständighet. Som vi redan har konstaterat är det allra bästa att man som kvinna har en egen ekonomi. Även om man är gift och lever med någon behöver man då inte ens ha gemensam ekonomi, för man kan fatta sina egna beslut och bara ha det man bestämmer sig för gemensamt. Men för att det ska kunna ske måste ju kvinnor i mycket större utsträckning komma i arbete.
Den här regeringen satsar både på utbildning och på att stärka kompetensen för att människor ska bli anställbara. Vi genomför som sagt också en bidragsreform som jag verkligen ser som en av årtiondets största jämställdhetsreformer. Den kommer framför allt att nå många utrikes födda kvinnor. En av de viktigaste delarna i det här är det aktivitetskrav som reformen kommer att innefatta. Det är en del i att låta kvinnor få stöd i att höja kompetensen; det ska ju vara meningsfulla aktiviteter som stärker en på arbetsmarknaden.
Det är också en väldigt viktig del i att ge stöd till många av de utrikes födda kvinnor som hålls hemma av sina män. Med de här ekonomiska incitamenten och de krav som faktiskt kommer får de möjlighet att äntligen komma ut och stärka sig och få en chans på arbetsmarknaden. Det är den allra bästa grunden för kvinnors ekonomiska självständighet och egenmakt.
Jag undrar hur ledamoten ser på detta. Jag uppfattar det bokstavligen som en nedlåtande kvinnosyn från oppositionens sida när det gäller att dessa kvinnor inte skulle klara den här omställningen. Jag önskar en kommentar från ledamoten kring detta.
Anf. 47 Janine Alm Ericson (MP)
Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Den har med området att göra, men den är kanske inte riktigt inom politikområdet. Jag ska försöka svara, men jag vill inte göra det här till en debatt om regeringens fattigdomsreform.
Det låter väldigt bra när ledamoten lägger fram de argument som framförs här, alltså att fler utrikes födda kvinnor ska kunna komma i arbete. Det är bara det att vi inte ser att förslagen i denna del av regeringens arbete ser ut att ge det resultatet.
Det som den här regeringen borde prioritera och rikta in sig på är att faktiskt se till att det skapas fler jobb. Arbetslösheten är historiskt hög i Sverige i dag. Det är klart att de som står längst ifrån arbetsmarknaden då också har allra svårast att ta sig in. Det måste man ju se.
När det gäller stöd för utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden har Miljöpartiet också väldigt många fler förslag än vad regeringen har att komma med. Man gör faktiskt inte tillräckligt där heller.
Det regeringen kallar en bidragsreform kallar vi en fattigdomsreform därför att den riskerar att göra människor ännu mer ofria. Man drar ned på stöd och hjälp. Det skapar mer barnfattigdom, och det kommer att göra det ännu svårare för många familjer i Sverige att klara sin ekonomiska vardag. Det kan omöjligtvis vara en frihetsreform för kvinnor. Det är omöjligt.
Jag hoppas att regeringen tänker om och på riktigt vill börja stötta kvinnor och familjer i ekonomisk utsatthet, för det är när man får stöd, hjälp och utbildning och tar relevanta steg in på arbetsmarknaden som det kommer att fungera. Men först måste man koncentrera sig på att se till att det finns fler jobb i Sverige.
(Applåder)
Anf. 48 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Notera att jag sa jämställdhetsreform.
Vi har genomfört reformer i Sverige förut. Att vi har den jämställdhet vi har beror ju på att kvinnor i Sverige för väldigt länge sedan gick från att vara hemmafruar till att komma ut på arbetsmarknaden. Den allra största reform vi genomfört, som fått genomslag på detta, är att ta bort sambeskattningen.
Jag vet det, för min mormor var en av dem som inte kom ut på arbetsmarknaden när man tog bort detta. Hon hade viljan och drömmen och pratade under hela sitt liv om att hon hade velat starta eget, men hon hade inte självförtroendet. För min familj blev det fattigt. Min morfar svetsade på kvällarna för att kunna sälja ljusstakar och stod på torget och sålde tomater på helgerna. Men för jämställdheten i stort var detta ett av de absolut viktigaste stegen.
Om jag ska vara ärlig tror jag att det kommer att vara svårt för en del kvinnor att ta de här stegen. De ska få all den hjälp de behöver. Jag tror dock att det här för jämställdheten överlag – särskilt med fokus på utrikes födda kvinnor – är en oerhört viktig jämställdhetsreform.
Jag anklagar bokstavligen oppositionen för att ha en nedlåtande kvinnosyn när det gäller utrikes födda kvinnor. Varför skulle inte de klara att ta sig in på arbetsmarknaden och bli ekonomiskt självständiga, och därmed mindre beroende av männen, och då löpa mindre risk att bli utsatta för ännu mer ekonomiskt våld? Svenska kvinnor klarade det. Det var svårt, men de klarade det. Jag har fullt förtroende för att utrikes födda kvinnor med hjälp, stöd och utbildning också kommer att klara den här resan.
Ledamoten hänvisar till att det inte går. Vi vet dock mycket väl – och det vet oppositionen också – att det finns jobb som inte fylls av människor som vill jobba. Men om man får det stöd man behöver för att bli anställbar och får de ekonomiska incitamenten, precis som när vi införde sambeskattningen och det blev för dyrt att vara hemma, tror jag att även utrikes födda kvinnor kommer att klara det här. Det är jag övertygad om.
(Applåder)
Anf. 49 Janine Alm Ericson (MP)
Herr talman! Med all respekt: Jag tror att ledamoten har en helt felaktig bild av vår syn på möjligheterna för utrikes födda att ta ett jobb, finnas på arbetsmarknaden och ha en ekonomisk frihet. Det finns nämligen ingenting hos oss som säger att vi tror att utrikes födda kvinnor per definition skulle prestera sämre på svensk arbetsmarknad eller ha det svårare än någon annan med likartad utbildning och likartade möjligheter. Det handlar ju om mycket mer än bara det där lilla.
Jag förstår inte riktigt jämförelsen med sambeskattningen och hur den är relevant här. Däremot ser jag att regeringen arbetar med det här området, det vill säga mot mäns våld mot kvinnor. Man gör det inte fullt ut, och vi skulle vilja se andra förslag, men det finns en ambition. Den ekonomiska jämställdheten minskar dock under den här regeringen. Det står till och med i budgetpropositionen. Klyftorna ökar nämligen mellan kvinnor och män när det gäller både kapital och inkomster. Det där är alltså också en väldigt intressant take.
Det som gör det svårt för utrikes födda kvinnor att komma in på arbetsmarknaden är att de inte har samma utbildning och nätverk. De har helt enkelt sämre möjligheter än inrikes födda, svenska kvinnor. Däremot finns det ingen anledning att sänka ambitionerna. De här kvinnorna vill ju också jobba. De vill också ha en ekonomi, både för sin egen skull och för att försörja sin familj och se till att barnen får det de behöver. Jag tycker att Camilla från KD i början av sitt anförande hade en väldigt fin berättelse om hur det är att vara en mamma med knappa ekonomiska resurser och hur man behöver lägga allting på barnen.
Jag tror alltså att vi verkligen ska konstatera att kvinnor vill jobba, oavsett var de kommer från. Det vi från samhällets sida behöver göra är att stärka dem i den möjligheten, och där faller regeringen platt.
(Applåder)
Anf. 50 Laila Naraghi (S)
Herr talman! Ärade kollegor! Tidigare var jag ledamot av konstitutionsutskottet, vars arbete till stor del kretsar kring Sveriges grundlagar och våra medborgerliga fri- och rättigheter. Efter valet 2022 placerades jag, efter sex år i KU, i civilutskottet för att ta arbetet med vissa grundlagsnära frågor vidare där. Det handlade exempelvis om barns och vuxnas rätt att inte utsättas för våld, något som den civilrättsliga lagstiftningen generellt sett uppvisat omfattande brister kring.
Det är också därför jag i dag är här för att delta i denna debatt om ekonomiskt våld. Jag står naturligtvis bakom Sofia Amlohs anförande och yrkande. Eftersom skrivelsen spänner över många områden, inklusive civilrättens, deltar jag för vårt partis räkning med utgångspunkt just i den civilrättsliga lagstiftningens påverkan på och möjliggörande av ekonomiskt våld.
Herr talman! Vi socialdemokrater arbetar systematiskt och metodiskt mot mäns våld mot kvinnor inom alla relevanta politikområden, även civilrättens. Vi gjorde det i regeringsställning, då vi tog initiativ till lagändringar, och vi har fortsatt detta arbete i riksdagen under denna mandatperiod.
Vi uppskattar den samsyn i de här frågorna som har funnits mellan riksdagens alla partier i civilutskottet. Ett tydligt exempel är den lagändring vi gjorde med utgångspunkt i Tryggare hem för barn: Vår Sledda regering startade arbetet, och denna regering avslutade det. Ett annat exempel är riksdagens eniga tillkännagivande till regeringen gällande en tidsgräns vid bodelningar för att stoppa att dessa processer används som ekonomiskt våld, något som Riksrevisionen tar upp i den granskning som vi i dag debatterar.
Herr talman! När en kvinna vågar ta steget att lämna en våldsam partner är det viktigt att hon får stöd. Lika viktigt är det att få till en långsiktighet för att hon ska kunna börja om på nytt. Det finns kvinnor som har lämnat en våldsam relation men känt sig tvingade att gå tillbaka när de inte har kunnat få till en bra bostadssituation för sig och barnen.
Det handlar till exempel om kvinnor som inte har fått till stånd en bodelning och därmed inte har ekonomiska möjligheter till en hållbar bostadssituation. Expartnern – mannen – har vägrat medverka till en bodelning, och det har till slut tvingat brottsoffren, det vill säga kvinnan och barnen, tillbaka till den manliga förövaren.
Detta är en del av mannens eftervåld mot kvinnan. Det är en typ av ekonomiskt våld som syftar till att fortsatt kunna kontrollera och skada kvinnans och barnens psykiska och fysiska mående. Där har den civilrättsliga lagstiftningen erbjudit våldsutövande män både redskap och arenor för att fortsätta våldet mot kvinnor och barn.
Herr talman! Det är snart tre år sedan som denna riksdag riktade ett enigt tillkännagivande till regeringen om en tidsgräns i bodelningsprocesser. Vi var eniga i civilutskottet: Lagen brister. När civilutskottet 2023 behandlade de familjerättsliga motionerna fanns det förslag om förbättrade bodelningsprocesser i fyra kommittémotioner. Det var förslag från oss i Socialdemokraterna samt från SD, Centern och Vänsterpartiet.
Det socialdemokratiska yrkandet var konkret och handlade om att införa en tidsgräns för när bodelningsförfarandet måste vara klart. Vid första beredningstillfället i mars 2023 yrkade samtliga dessa fyra partier bifall till sina respektive motioner, och MP yrkade på vårt socialdemokratiska förslag. Som framgår av de offentliga handlingarna innebar det att vi socialdemokrater inför den fortsatta beredningen hade utskottsmajoritet för vårt förslag om att införa en tidsgräns, herr talman.
Vid nästa möte blev vi därför väldigt glada när utskottet kunde nå en samskrivning mellan alla partier och därmed enighet. Vi blev också glada över att Moderaterna och Kristdemokraterna då bytte fot och ställde sig bakom vårt socialdemokratiska förslag. Tidigare hade Moderaterna och Kristdemokraterna nämligen varit emot ändringar i bodelningsreglerna. Jag välkomnar att Moderaterna och Kristdemokraterna bytte fot så att vi kunde få en enig riksdag bakom förslaget att ändra bodelningsreglerna.
Herr talman! Därmed kunde alltså ett enigt civilutskott gå fram med förslaget om att se över möjligheten att införa en bortre tidsgräns i bodelningsprocesser, och det blev ett tillkännagivande till regeringen. Men detta är snart tre år sedan. Vi har sedan dess noga följt vad som har skett – och vad som inte har skett.
Det tog tyvärr mycket lång tid innan regeringen följde riksdagens beslut. Trots att en helt enig riksdag riktade detta tillkännagivande till regeringen dröjde det till senhösten 2024, alltså ett och ett halvt år, innan regeringen ens tillsatte en utredning. Den utredningen skulle ha redovisats förra året, herr talman, men det har fortfarande inte skett.
I den regeringsskrivelse från oktober som vi i dag avhandlar, om Riksrevisionens rapport Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer, skriver regeringen om bodelningsprocesser och om att utredningen skulle ha redovisats senast den 15 december 2025. Det har inte skett. Det är anmärkningsvärt. Det är också anmärkningsvärt att regeringen inte har meddelat en förlängd utredningstid.
I veckan presenterades dessutom regeringens propositionsförteckning, det vill säga listan över vilka förslag regeringen avser att gå fram med före valet. Där lyser förändrade bodelningsregler tyvärr med sin frånvaro.
Det är anmärkningsvärt att regeringen släpar fötterna efter sig i detta ärende där riksdagen är helt enig och där det är så viktigt att få till en lagändring. Kvinnor och barn lider av dagens lagstiftning; vi här i riksdagen har kommit överens om att det är så. Nu är det upp till regeringen att leverera.
Herr talman! Vi vill här erinra regeringen om vad konstitutionsutskottet återkommande har slagit fast, det vill säga vikten av att regeringen behandlar riksdagens tillkännagivanden skyndsamt. Vi utgår från att det sker en skyndsam återkoppling från justitieministern så att lagen snarast möjligt kan träda i kraft och våldsamma mäns användning av denna del av civilrätten, alltså bodelningsprocesserna, kan stoppas. Våldsutsatta kvinnor och barn ska få hjälp av lagen – inte motarbetas av den.
Vi socialdemokrater följer detta noga. Vi är inte främmande för att använda fler av riksdagens kontrollinstrument mot regeringen om det behövs. Det viktigaste är att vi får till en lagändring.
Herr talman! Jag vill också lyfta att frånvaron av formkrav för fullmakter används av våldsamma män för att utöva makt och kontroll – ekonomiskt våld – mot kvinnor. Vi har nåtts av uppgifter om hur fullmakter för bankärenden varken behöver innehålla datum eller vara bevittnade, vilket har förenklat och möjliggjort för våldsutövare att skuldsätta våldsutsatta kvinnor. Trots att fullmakter har innehållit felaktiga personnummer har de kunnat användas för att ta stora lån som kvinnan sedan står som ansvarig för och som ger stora problem framåt. Denna typ av ekonomiskt våld gör det än svårare att lämna en våldsam relation.
Herr talman! Lagstiftningen ställer krav på hur ett testamente ska utformas och tas fram för att det ska vara giltigt. Det är ologiskt att liknande formkrav inte ställs på fullmakter. Vi socialdemokrater har föreslagit att formkrav på fullmakter ska införas. Häromåret riktade riksdagen också ett tillkännagivande till regeringen om detta. Riksrevisionen lyfter i sin skrivelse fram detta tillkännagivande, men regeringens svar är otillräckligt. Regeringen drar fötterna efter sig även i denna fråga. Enligt Riksrevisionens granskning saknas perspektivet ekonomiskt våld genomgående i regeringens direktiv och propositioner inom området lån och krediter. Det är allvarligt, och här krävs bättring av regeringen.
Herr talman! Det är dags att regeringen verkställer och genomför riksdagens beslut och rappar på. En tidsgräns i bodelningsprocesser behöver införas, likaså formkrav på fullmakter. Riksrevisionens noggranna granskning visar detta. Om regeringen menar allvar med sina vackra ord om barns och kvinnors rättigheter är det dags nu. Annars är det bara ord, och de skyddar varken barn eller kvinnor mot de våldsamma pappor och män som varje dag använder den civilrättsliga lagstiftningen för att utöva ekonomiskt våld. Lagar behöver ändras, och regeringen behöver följa de beslut som vi här i riksdagen har fattat.
(Applåder)
Anf. 51 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Väldigt många av de problem som vi diskuterar här i dag skulle kunna undvikas om kvinnor lämnade relationer tidigare. För att kunna göra det är i många fall en egen ekonomi nyckeln.
Alla kvinnor vill arbeta – det har jag hört många gånger från den rödgröna oppositionen. Nej, alla kvinnor vill inte arbeta. Varför skulle de vilja det om de kommer hit till Sverige från länder där de har vuxit upp med värderingen att det är rätt att vara hemma? Det är till och med ett oerhört viktigt ansvar för kvinnan att vara hemma med barnen, anses det. Det är så man är en bra kvinna, och det är så man gör rätt. Det var ju det som även vi i Sverige trodde för 100 år sedan. Nej, det är inte så att alla kvinnor som kommer till Sverige vill arbeta.
Det finns två stora problem som oppositionen vägrar se när det handlar om att få ut utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden. Det ena är värderingar. Det andra är männen som tvingar kvinnorna kvar i hemmet – de är också en faktor. Nu vill regeringen äntligen råda bot på detta genom en jämställdhetsreform med aktivitetskrav och krav på sysselsättning. Det kommer att stärka kvinnor på arbetsmarknaden.
Återigen: Jag menar att det är en nedlåtande inställning av Socialdemokraterna att hela tiden etsa sig fast vid att alla kvinnor vill men inte kan. Utrikes födda kvinnor har all kapacitet om de får den push de behöver och det stöd de vill ha. Men om man vägrar se de här problemen, hur ska då situationen att utrikes födda kvinnor fortfarande är hemmafruar i Sverige kunna lösas?
Anf. 52 Laila Naraghi (S)
Herr talman! Jag är jätteglad att ledamoten tog replik på mig.
De frågor du har ställt till mig och tidigare ledamöter har du fått väldigt fina svar på från mina kollegor i arbetsmarknadsutskottet. De frågor du lyfter rör verkligen arbetsmarknadsutskottets ansvarsområden. Du har redan fått svar från Socialdemokraterna och från andra delar av oppositionen.
Som jag redogjorde för sitter jag i civilutskottet, så jag vill passa på att lyfta fram några andra saker som du har sagt under debatten. Jag tar mig den friheten, för du har ju redan fått svar på de frågor du ställt. Det är bara att titta i protokollet.
Jag vill ställa en fråga till dig. Du sa i ett tidigare inlägg att det är viktigt att förövarna låses in för att man ska komma till rätta med det ekonomiska våldet. Jag uppfattade det som att det var så du sa. Jag ser att ledamoten nickar. Det är bra att det tas till protokollet.
Man kan ha en diskussion om inlåsningen. Då vill jag gärna upplysa ledamoten, herr talman, om att det ekonomiska våldet kan fortsätta långt efter att en förövare blivit inlåst. Det är nämligen så civilrätten är utformad. De här våldsutövande männen har så kallade rättigheter att fortsätta bedriva process. Många gånger kan de fortsätta plåga kvinnan även om de är inlåsta. Därför behöver vi göra förändringar kring just ekonomiskt våld – något som ledamoten återkommande i den här debatten har försökt rikta fokus bort från. I den här skrivelsen framgår det tydligt att regeringen gör för lite. Jag vill bara i all ödmjukhet informera ledamoten om att det ekonomiska våldet kan fortsätta även om de blir inlåsta. Därför behöver civilrätten ändras.
Sedan vill jag också informera om att den tidigare Sledda regeringen jobbade stenhårt med så kallad genderintegrering gentemot en lång rad myndigheter. Som min kollega Sofia Amloh var inne på var syftet att styra de myndigheterna mot arbete med ekonomiskt våld. Det gällde Skatteverket, Kronofogden och många fler. Det går att jobba med det här om vi krokar arm – som vi gör i civilutskottet.
(Applåder)
Anf. 53 Förste vice talman Kenneth G Forslund
Jag får påminna ledamoten om att vi inte använder ”du” som tilltal i kammaren. Jag hann räkna till nio ”du”. Det är något av ett rekord, tror jag.
Anf. 54 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Detta är en debatt i arbetsmarknadsutskottet, så ledamoten får kanske räkna med att få frågor som rör just det området.
Nej, jag har faktiskt inte alls fått svar. Jag undrar fortfarande hur kvinnors ekonomiska egenmakt ska kunna stärkas om de är kvar innanför hemmets fyra väggar. Socialdemokraterna vägrar se problemet och hävdar fortfarande med envishet och stor naivitet att alla kvinnor vill arbeta. Nej, det är inte så att alla kvinnor vill arbeta. Men de som inte vill det är inte på något vis dåliga kvinnor för det. De har bara andra värderingar med sig. Vi behöver stötta dem med alla medel vi har för att de ska få samma del av den jämställdhet som vi har i Sverige. Allt annat är en nedlåtande kvinnosyn, och jag hävdar med bestämdhet att det är det jag ser från oppositionens sida.
Att ekonomiskt våld kan pågå även innanför låsta bommar är jag absolut väl medveten om. Regeringen gör också ett stort arbete för att motverka detta. Det är en av de delar som just nu utreds. Det är också det som det stora myndighetsarbetet handlar om. Det är sju myndigheter som har ett gemensamt uppdrag och ska samverka med två ytterligare myndigheter. Det handlar bland annat om att se över myndigheternas rutiner och system, så att de inte ska kunna utnyttjas av våldsutövare. Så länge den möjligheten finns är det, som ledamoten konstaterar, möjligt att fortsätta utöva våldet, i alla fall i ganska stor utsträckning. Jag vill hävda att de lagskärpningar som regeringen nu genomför kommer att stärka skyddet på ett mycket omfattande sätt för de utsatta kvinnorna även när det gäller ekonomiskt eftervåld.
(Applåder)
Anf. 55 Laila Naraghi (S)
Herr talman! Det allra viktigaste för oss socialdemokrater är att alla människor har lika mycket värde.
Sedan är det jobben som gäller. Jobben, jobben, jobben! Alla människor som kan jobba ska jobba. Det är det vi socialdemokrater kämpar för. Vi har en historiskt hög arbetslöshet under nuvarande regering. Det faller tillbaka på ledamoten och hennes regeringsunderlag att hantera det här.
Jag är väl medveten om att det här är arbetsmarknadsutskottets debatt. Men det är viktigt att upplysa dem som lyssnar på den här debatten och är intresserade av jämställdhetsfrågor om att de frågorna när de diskuteras som sådana sorterar under arbetsmarknadsutskottet här i riksdagen. Därför är det inte ovanligt att vi ledamöter som sitter i andra utskott och jobbar sektorsövergripande med jämställdhetsfrågor – några partier jobbar så – deltar i arbetsmarknadsutskottets debatter, särskilt när de spänner över många områden.
Just det ekonomiska våldet är en sådan fråga. Vi hade Riksrevisionen på besök i vårt utskott. Vi socialdemokrater begärde att Riksrevisionen skulle bjudas in, och de hade en bra dragning hos oss. Men debatten hamnar i arbetsmarknadsutskottet.
Herr talman! Jag vill också erinra ledamoten om att hon talar med en kvinna som är född i ett annat land, nämligen i Iran, där massprotester nu pågår och där jämställdhetsfrågorna är grundläggande. Jag kommer för evigt att vara tacksam för att min mamma tog mig och min syster hit till Sverige, så att jag fick växa upp här.
Jag är väl medveten om vad kvinnoförtryck innebär. Jag är också väl medveten om den styrka och den vilja som finns hos alla människor och hos alla kvinnor att få vara fria. Men för att de ska få vara fria behöver samhället finnas där och inte rycka undan mattan, inte försvåra, inte peka finger rasistiskt och inte alliera sig med rasister. Det handlar om att se till att alla människor får vara precis de människor de är.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 8.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2025/26:57 Onsdagen den 14 januariProtokoll 2025/26:57
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens skrivelse
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2025/26:23 till handlingarna.Begreppet ekonomiskt våld
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:3830 av Sara Gille m.fl. (SD) yrkande 1,
2025/26:3833 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 2 och
2025/26:3836 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 1.- Reservation 1 (SD)
- Reservation 2 (C)
- Reservation 3 (MP)
Ekonomiskt våld i lagstiftningen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:3830 av Sara Gille m.fl. (SD) yrkandena 2 och 3 samt
2025/26:3836 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 3.- Reservation 4 (SD)
- Reservation 5 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (SD) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 91 0 0 15 SD 0 61 0 10 M 59 0 0 9 C 0 0 20 4 V 17 0 0 5 KD 17 0 0 2 MP 16 0 0 2 L 12 0 0 4 - 2 1 0 2 Totalt 214 62 20 53 Styrning och myndigheternas arbete mot ekonomiskt våld
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 3,
2025/26:3830 av Sara Gille m.fl. (SD) yrkandena 4-6 och
2025/26:3836 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 2.- Reservation 6 (SD)
- Reservation 7 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (C) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 91 0 0 15 SD 0 0 61 10 M 59 0 0 9 C 0 20 0 4 V 17 0 0 5 KD 17 0 0 2 MP 16 0 0 2 L 12 0 0 4 - 2 0 1 2 Totalt 214 20 62 53 Ytterligare åtgärder mot ekonomiskt våld
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:1826 av Aylin Nouri (S),
2025/26:3827 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S),
2025/26:3828 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 samt
2025/26:3833 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkandena 1 och 3.- Reservation 8 (S)
- Reservation 9 (V)
- Reservation 10 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (S) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 91 0 15 SD 61 0 0 10 M 59 0 0 9 C 20 0 0 4 V 0 0 17 5 KD 17 0 0 2 MP 0 0 16 2 L 11 0 0 5 - 1 1 1 2 Totalt 169 92 34 54
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.