Herr talman! Vi hörde representanten för ett av regeringspartierna här alldeles nyss. Det var mycket klokt som sas, och det finns mycket som vi är överens om. Det är uppenbart. Men allt är vi inte överens om.
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.” Det slitna citatet kommer, som de allra flesta säkert känner till, från socialdemokraten Gustav Möller.
Problemet med citatet är att det förvisso låter bra men vid närmare eftertanke är ganska platt. De allra flesta stöder nog själva principen, men vad är egentligen en förslösad skattekrona? Det skiljer sig naturligtvis åt mellan olika grupper och individer.
Jag och mina partivänner tycker exempelvis att de otaliga miljarder som ni andra har plöjt ned i ert gemensamma, blocköverskridande, mångkulturalistiska projekt är miljarder av förslösade skattekronor och därmed miljarder stölder från folket.
På samma sätt kommer det utan tvivel att finnas de i denna kammare som har samma syn på satsningar gjorda av den sverigedemokratiska regeringen vid någon tidpunkt framöver.
Kanske tycker någon gruppering att förstärkningar av Sveriges försvar är slöseri med skattemedel. En annan gruppering – sannolikt i hög grad överlappande med den förstnämnda – tycker kanske att Sverigedemokraterna slösar med pengar när vi återupprättar tryggheten för vanligt folk och så vidare. Det där med förslösade skattekronor fyller sin funktion som retorisk utsmyckning men inte mycket mer, eftersom vi inte är överens om vad som är slöseri eller inte.
Jag tror däremot att det råder konsensus bland oss politiker, möjligen med något enstaka undantag, om hur vi ser på de skattekronor som genom fusk eller misstag går till någon som inte har rätt till dem. Jag tror att vi är överens om att det ska förekomma i så liten utsträckning som möjligt, och helst inte alls.
Sverigedemokraternas syn på felaktiga utbetalningar inom socialförsäkringssystemet är i alla fall glasklar. De ska hållas på en miniminivå. Felaktiga utbetalningar kan delas in pedagogiskt i tre kategorier: slarv eller andra fel begångna av Försäkringskassan, slarv, okunskap eller andra fel begångna av försäkringsmottagaren samt rent fusk.
De två första kategorierna måste bekämpas primärt inom myndigheten. Dessa drabbar för övrigt såväl skattebetalarna som de enskilda individer som i förekommande fall får ekonomiskt trassel med återbetalningar och onödigt arbete. Myndigheten behöver bättre rutiner, tydligare utformning av ansökningar och mycket annat. Ett sådant arbete pågår naturligtvis kontinuerligt, och förhoppningsvis kommer hela tiden förbättringar.
Den sistnämnda kategorin, fusk, behöver angripas på samma sätt som annan brottslighet – resolut och med kännbara påföljder. Att på falska grunder tillskansa sig pengar som är avsedda för behövande, inte sällan ekonomiskt svaga, är i Sverigedemokraternas mening i slutänden inget annat än stöld från utsatta människor. Det kan aldrig tolereras.
Någon kanske tänker: ”Varför pratar han om det här? Vi diskuterar faktiskt inte några förslag om konkreta åtgärder mot vare sig fusk eller slarv i dag.”
Det är riktigt. Vi diskuterar ett förslag från både Alliansen och Sverigedemokraterna. Förslaget kommer ursprungligen från Riksrevisionen och är en rekommendation om att uppdra åt Försäkringskassan att regelbundet redovisa hur mycket de felaktiga utbetalningarna kostar. Det tycker Sverigedemokraterna, och med det utskottsmajoriteten, är ett bra förslag, inte för att det är särdeles skojigt utan för att det är första steget mot bättre kontroll, bättre möjligheter till uppföljning och bättre skydd mot stölder från folket.
Ska man vara frank är det egentligen otroligt taffligt att det inte finns lättillgänglig och snyggt redovisad information om de felaktiga utbetalningarna sedan 2010. Regeringen slår ifrån sig Riksrevisionens svidande kritik på den punkten och hänvisar till utredningar och pågående åtgärder. Den taktiken kan man tycka vad man vill om; jag blir mest förvånad. Jag förstår inte att det är något att tjafsa om.
Jag hoppas att alla åtgärder som regeringen vidtar och alla utredningar som man tillsätter blir effektiva och att man kan dra nytta av den kommande rutinen med regelbunden redovisning av felaktiga utbetalningar, som vi förhoppningsvis klubbar igenom här i riksdagen redan i eftermiddag.
För formens skull yrkar jag bifall till utskottets förslag att regeringen ska se till att Försäkringskassan ska mäta storleken på felaktiga utbetalningar regelbundet.
I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).
