Riksdagens revisorers förslag omuppehållstillstånd för asylsökande

Betänkande 2001/02:SFU13

Socialförsäkringsutskottets betänkande2001/02:SFU13

Riksdagens revisorers förslag omuppehållstillstånd för asylsökande

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande Riksdagens
revisorers förslag 2001/02:RR16 angående
uppehållstillstånd för asylsökande jämte en motion
väckt med anledning av förslaget.
Riksdagens revisorer har granskat tidsåtgången i
asylprocessen och därmed sammanhängande frågor.
Granskningen har omfattat den administrativa
hanteringen av ärenden om uppehållstillstånd för
asylsökande och syftat till att beskriva och
förklara asylprocessen, att mäta tidsåtgången i
denna process samt att söka förstå orsakerna till
fördröjningar av handläggningen och finna möjliga
åtgärder som kan förbättra situationen. Resultatet
av granskningen presenteras i rapporten
Uppehållstillstånd för asylsökande – tidsåtgång,
kostnader, reformarbete. Revisorerna lämnar förslag
rörande tidsåtgång, resursfrågor, anslagsstruktur
och en årlig rapport om asylfrågorna.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
tillkännagivande till regeringen om ett förbättrat
underlag för bedömning av behovet av och
utnyttjandet av resurser för asylprocessen.
Utskottet tillstyrker därmed delvis Riksdagens
revisorers förslag. Motionen får anses i viss mån
tillgodosedd och avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om ett förbättrat
underlag för bedömning av behovet av och
utnyttjandet av resurser för asylprocessen. Därmed
bifaller riksdagen delvis Riksdagens revisorers
förslag och avslår motion 2001/02:Sf23.

Stockholm den 18 april 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Maud Björnemalm (s), Rose-Marie Frebran
(kd), Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m),
Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven-Erik
Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta
Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson (s), Margareta
Cederfelt (m), Göte Wahlström (s), Björn Leivik (m),
Kalle Larsson (v) och Désirée Pethrus Engström (kd).

2001/02

SfU13

Utskottets överväganden

Riksdagens revisorers förslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande till
regeringen om ett förbättrat underlag för
bedömning av behovet av och utnyttjandet av
resurser för asylprocessen. Därmed bifalles
delvis revisorernas förslag. Motionen är i
viss mån tillgodosedd och bör avslås.

Revisorerna

Den granskning som ligger till grund för
revisorernas förslag har redovisats i rapporten
Uppehållstillstånd för asylsökande – tidsåtgång,
kostnader, reformarbete (rapport 2001/02:6).
Rapporten, som publicerats i oktober 2001,
innehåller bl.a. en systematisk beskrivning av
asylprocessen, en statistisk analys av tidsåtgången
i asylprocessen och ett antal fallstudier. Rapporten
har remissbehandlats. Syftet med granskningen har
varit att beskriva och förklara asylprocessen, att
mäta tidsåtgången i denna process samt att försöka
förstå orsakerna till fördröjningar av
handläggningen och finna möjliga åtgärder som kan
förbättra situationen.

Revisorerna har i granskningen funnit att
tidsåtgången i asylprocessen fortfarande är långt
från målet på sex månaders handläggningstid i både
första och andra instans. Faktorer som har påverkat
utvecklingen är enligt revisorerna bl.a. att antalet
asylsökande ökat kraftigt liksom svårighetsgraden i
ärendena, att resurstillskotten har varit mindre än
ökningen av antalet asylsökande och att förändringar
i det internationella regelverket har komplicerat
handläggningen. Emellertid har omorganisationer och
utvecklingsarbete inom Migrationsverket enligt
revisorerna verkat för ökad effektivitet i
handläggningen. Den ökade produktiviteten har dock
inte varit tillräcklig för att uppväga både de ökade
svårigheterna och en förkortning av
handläggningstiderna.
Inledningsvis påpekar revisorerna att regeringen
bör försöka lösa frågan om handläggningstiderna i
asylprocessen på ett mera aktivt sätt än hittills.
Bland annat anser revisorerna att systemet med ny
ansökan i utlänningsärenden, där antalet möjliga nya
ansökningar inte är begränsat, i sig medför en
tendens till utdragna förlopp. Revisorerna utgår
från att denna fråga uppmärksammas av regeringen i
det nu pågående beredningsarbetet rörande ny
instans- och processordning i utlänningsärenden. När
det gäller tidsåtgången vid verkställandet av
avvisningsbeslut anser revisorerna att snabbare
verkställighet i vissa fall är en förutsättning för
att asylprocessen skall kunna avslutas inom rimlig
tid. Revisorerna anser att det finns möjligheter att
förenkla och förbättra nuvarande
handläggningsrutiner. Därutöver menar revisorerna
att lagstiftningen kan behöva ses över, bl.a. när
det gäller reglerna för asylsökande som inte kan
återvända hem på grund av att hemlandet inte tar
emot sina egna medborgare.
Revisorerna anför att inom det migrationspolitiska
området är kortsiktigheten i resurstilldelningen det
största problemet. Begränsningar i
anslagstilldelningen till asylprövning får
kostnadsdrivande effekter på flera andra anslag
under flera år framåt. Revisorerna anser att
anslagskonstruktion, anslagstilldelning och
statsmakternas kontroll bör stödja ett långsiktigt
och effektivt resursutnyttjande i
statsförvaltningen. Revisorerna är kritiska till att
begreppen förvaltningsanslag och sakanslag används
på ett missvisande sätt och anser att begreppet
förvaltningsanslag bör renodlas till att avse
administrativa uppgifter. Asylprövning kan inte
sägas utgöra ”administration” och borde därför
enligt revisorerna inte finansieras över
förvaltningsanslaget. Revisorerna rekommenderar i
stället att ett nytt sakanslag för asylprövning
införs för Migrationsverket. Detta sakanslag skall
användas uteslutande för de s.k. asylenheterna och
medelstilldelningen utökas så att en nödvändig
förstärkning av asylenheternas verksamhet kan äga
rum. Förslaget, som syftar till att nedbringa
handläggningstiderna för asylärenden och därmed den
tid de asylsökande tillbringar i
mottagningssystemet, skulle möjliggöra så god
kontroll att en tillräcklig ökning av anslaget kan
bli möjlig. Minskar antalet ej avgjorda asylärenden
kan anslaget åter minskas. Revisorerna anser att
verksamhetens omfattning genom särredovisning kan
styras i bägge riktningarna. Ett nytt sakanslag till
asylprövning kan även enligt revisorerna öka
riksdagens möjligheter att följa utgiftsutvecklingen
inom migrationsområdet. Revisorerna anför att en
formell invändning mot förslaget är att den innebär
en återgång till ett äldre system med ett större
inslag av öronmärkta anslag. Revisorerna anser dock
att en sådan återgång i detta fall är befogad.
Revisorerna anser att en samlad årlig rapport om
asylfrågorna från Migrationsverket är av mycket stor
betydelse, både för asylfrågornas behandling i
Regeringskansliet och för riksdagens möjligheter att
följa och bedöma dessa frågor. Regeringens
rapportering till riksdagen är enligt revisorerna
beroende av det underlag som tillhandahålls av
Migrationsverket, varför verket har ett mycket stort
ansvar för att genomföra, förklara och presentera
kvalificerade analyser på sitt verksamhetsområde.
Antalet asylsökande per årgång bör redovisas, liksom
tidsåtgången i olika delar av asylprocessen per
årgång asylsökande med fördelning på kvartiler. En
analys av orsakerna till fördröjningar och en
redovisning av arbetet för effektivisering av
handläggningen är också angelägen. Arbetet med
kvalitetsutveckling av asylutredningarna bör också
enligt revisorerna beskrivas i detta sammanhang.
Revisorerna anser att regeringen bör begära en årlig
rapport från Migrationsverket med en samlad analys
fem år bakåt i tiden av frågor rörande asylprocessen
och att regeringen för riksdagen bör redovisa en
fördjupad analys av asylfrågorna i samband med sin
årliga resultatskrivelse till riksdagen för det
aktuella utgiftsområdet.

Motion

I motion Sf23 av Per Bill m.fl. (m) anförs att en
lång väntetid är till men för den enskilde och
försvårar inträdet i det svenska samhället. Målet om
sex månaders handläggningstid har inte uppnåtts.
Enligt motionärerna har de långa
handläggningstiderna orsakats av att antalet
asylsökande har ökat kraftigt samt att
resurstilldelningen till Migrationsverket har varit
otillräcklig och verksamheten därmed
underfinansierad. Även dagens regler för
anslagsanvändning är enligt motionärerna en
anledning till de långa handläggningstiderna.
Motionärerna anser att det krävs ökad flexibilitet
för Migrationsverket och en mindre byråkratisk syn
på anslagsanvändningen men att man inte nu bör låsa
sig för en specifik modell. Det krävs enligt
motionärerna mer resurser till Migrationsverket och
det bör finnas en hög beredskap att skjuta till mer
pengar vid behov.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på den genomgång som
Riksdagens revisorer gjort av hanteringen av
asylärendena i syfte att beskriva och förklara
asylprocessen, att mäta tidsåtgången i denna process
samt att söka förstå orsakerna till fördröjningar av
handläggningen och finna möjliga åtgärder som kan
förbättra situationen och förkorta
handläggningstiderna. Revisorerna lämnar förslag på
vissa områden, bl.a. gällande tidsåtgången,
resursfrågor, anslagsstruktur och en årlig rapport
om asylfrågorna.

Långa handläggningstider i utlänningsärenden har
länge varit ett problem, och utskottet har därför i
samband med budgetbehandlingen hösten 2000 (bet.
2000/01:SfU2) särskilt granskat utvecklingen av
handläggningstiderna inom såväl Migrationsverket som
Utlänningsnämnden. Vad gäller asylärenden kunde
utskottet konstatera att handläggningstiderna hos
båda myndigheterna i många fall låg över de mål som
angivits i regleringsbreven. Med utgångspunkt i
Migrationsverkets bedömning av bl.a. antalet
asylsökande nödgades utskottet konstatera att
handläggningstiderna för, i första hand, asylärenden
skulle komma att öka ytterligare, men även att andra
ärendegrupper kunde bli drabbade med längre
väntetider som följd. I betänkandet angavs
emellertid att Migrationsverket och
Utlänningsnämnden föreslogs få en förstärkning av
anslagen för att upprätthålla målen vad gäller
handläggningstiderna. Därtill angavs att det
förväntade antalet asylsökande dock var osäkert och
att olika händelser, i första hand i omvärlden men
även i Sverige t.ex. i form av praxisbeslut,
kraftigt kan påverka antalet ansökningar. Särskilt
vid ett ökat antal ansökningar måste frågan om
tilläggsbudget aktualiseras, vilket emellanåt också
sker. Även i den då aktuella budgetpropositionen
föreslogs ytterligare medel på tilläggsbudget i
syfte att bl.a. förkorta handläggningstiderna.
Utskottet ansåg emellertid att det fanns anledning
att analysera huruvida de medel som anvisas för
migrationspolitiken används rationellt. Långa
handläggningstider blir särskilt kostsamma i
asylärenden, inte bara på grund av att de sökande
under tiden vistas i Migrationsverkets
mottagningssystem, utan också på grund av den
psykiska press som sökandena under tiden tvingas
leva under. Även personalen vid Migrationsverket
påverkas av detta och den stress som det för med
sig. Vad gäller de direkta utgifterna som lång
handläggningstid medför nämndes att för varje dag
som tiden för boende i anläggning eller s.k. eget
boende kan förkortas görs en besparing på medlen
inom anslaget 12:2 Mottagande av asylsökande med 200
kr, vilket var den beräknade dygnsmedelkostnaden år
2001 för personer i mottagningssystemet. Med
utgångspunkt från att i genomsnitt 6 000 asylsökande
väntar på beslut skulle detta medföra en besparing
på nämnda anslag, senast följande år, med 1,2
miljoner kronor för varje dags förkortning.
Migrationsverket hade uppgivit att om
anslagskonstruktionen så medgav skulle resurser,
främst i form av personal, från mottagningssystemet
kunna användas vid ökad inströmning av asylsökande
varvid kostnaderna för mottagandet då skulle kunna
minska, även om besparingen uppkommer med någon
tidsförskjutning.
Utskottet ansåg att det borde vidtas åtgärder för
att få till stånd ett bättre utnyttjande av de medel
som anvisas för migrationspolitiken. I en verksamhet
som kan fluktuera snabbt och där det är av stor vikt
med tidiga insatser måste den ansvariga myndigheten
kunna utnyttja de samlade resurserna på bästa
möjliga sätt. Utskottet ansåg att regeringen i
samband med den ekonomiska vårpropositionen 2001
borde redovisa ett sätt att möjliggöra ett
flexiblare utnyttjande av anslagen på
migrationsområdet, då i första hand anslagen 12:1
och 12:2. Detta gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna.
I vårpropositionen 2001 (prop. 2000/01:100 s. 122)
redovisade regeringen att flexibilitet i första hand
finns inom anslagen genom möjligheten att utnyttja
anslagskredit respektive anslagssparande samt att
regeringen två gånger per år i tilläggsbudgeten kan
föreslå omprövningar. För det andra är det en viktig
princip att förvaltningsanslag och sakanslag skall
hållas åtskilda. Syftet med detta är att underlätta
styrningen av förvaltningen och att anslagets
ändamål skall vara tydliga för såväl riksdag som
regering. Regeringen angav vidare att
anslagsstrukturen inom migrationsområdet är
konstruerad så att myndigheternas
förvaltningsutgifter och övriga utgifter hålls isär.
Regeringen ansåg att det då inte fanns behov av att
lägga fram förslag till särskilda åtgärder med
anledning av utskottets nämnda initiativ.
I sitt yttrande till finansutskottet över
vårpropositionen (yttr. 2000/01: SfU5y) konstaterade
utskottet att, eftersom ett flexiblare utnyttjande
av medlen för området rymdes inom den föreslagna
utgiftsramen, de närmare villkoren för anslagen 12:1
och 12:2 skulle bli aktuella först i samband med
budgeten för 2002. Utskottet underströk dock att
prioriteringar inom andra områden också kan få
betydelse för detta utgiftsområde.
I samband med behandlingen av budgeten för 2002
angavs i betänkande 2001/02:SfU2 att
Migrationsverkets förvaltningsanslag skulle ökas med
ca 50 miljoner kronor från år 2002, något som
utskottet välkomnade. Utskottet uttalade att
Migrationsverket genom denna längre planeringsram
fick bättre förutsättningar att korta
handläggningstiderna och därigenom påverka även
kostnaderna i mottagandesystemet. Utskottet ansåg
emellertid, mot bakgrund av det markant ökade
antalet öppna ärenden och det ökade antalet
asylsökande, att ett eventuellt behov av ytterligare
medel genom tilläggsbudget borde övervägas redan
under våren för att på så sätt underlätta
Migrationsverkets planeringsmöjligheter. Utskottet
såg även positivt på ökningen av Utlänningsnämndens
anslag med 5 miljoner kronor och noterade att
nämnden under de senaste åren kunnat minska balansen
av äldre ärenden. Därutöver uppmärksammade utskottet
bl.a. tidsåtgången för verkställighetsärenden som
överlämnats till polisen. Utskottet ansåg det
emellertid svårt att dra några slutsatser av de
inhämtade uppgifterna om verkställighet.
Utskottet har i betänkande 2001/02:SfU2 även
uttalat att handläggningen av asylärenden under en
lång följd av år har kritiserats ur
rättssäkerhetssynpunkt, inte bara för att
handläggningstiderna varit långa, utan även för att
insynen i processen från såväl parter som allmänhet
varit dålig. Utskottet ansåg det mycket angeläget
att förbättringar i asylprocessen snarast genomförs.
Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med
ett förslag till en ny instans- och processordning i
utlänningsärenden, vilket också blev riksdagens
beslut. Utskottet har informerats om att regeringen
avser att förelägga riksdagen propositionen om en ny
instans- och processordning under hösten 2002.
Utskottet noterar att regeringen i tilläggsbudget
för 2002 för utgiftsområde 8 föreslår att bl.a.
anslagen 12:1 Migrationsverket, 12:2 Mottagande av
asylsökande respektive 12:5 Utlänningsnämnden ökas
med 60 miljoner, 560 miljoner respektive 20 miljoner
kronor. Regeringen anför att enligt aktuella
prognoser kommer antalet asylsökande att överstiga
tidigare gjorda bedömningar främst på grund av
Sveriges operativa inträde i Schengensamarbetet, men
också på grund av andra faktorer som ligger utanför
Schengensamarbetet (prop. 2001/02:100).
Utskottet vill framhålla att antalet asylsökande i
högsta grad beror på omvärldsfaktorer, dvs.
händelser i andra länder som medför att människor
behöver söka skydd i vårt land. Detta medför i sin
tur att antalet asylsökande snabbt kan förändras.
Förändringar i omvärlden kan också medföra
förändringar avseende från vilka länder de nya
asylsökandena kommer och de skäl för skydd som
åberopas. Omvärldsfaktorer kommer således i hög grad
att avgöra behovet av resurser för att ta emot de
asylsökande och behandla deras asylansökningar.
Utskottet vill härvid understryka att även vid en
kraftig ökning av antalet asylsökande är det viktigt
att de alla får ett bra och värdigt mottagande och
att deras ärenden behandlas med högt ställda krav på
rättssäkerhet.
Av det anförda framgår att det är viktigt men
också mycket svårt att göra prognoser över
utvecklingen av i första hand antalet asylsökande.
De analyser som behöver göras för att på bästa sätt
anpassa anvisade medel till den fortsatta
verksamheten måste så långt som möjligt även avse en
värdering av omvärldsfaktorer. Även om prognoserna
förbättras kommer Migrationsverket dock även
fortsättningsvis att löpande behöva redovisa den
aktuella arbetssituationen samt nya prognoser för
regeringen. Revisorernas förslag avser bl.a. att
Migrationsverket årligen skall redovisa detaljerade
uppgifter för de senaste fem åren. Sådana uppgifter
torde enligt utskottets mening vara av större
intresse när det gäller att följa upp och utvärdera
verksamheten än när det gäller att göra bedömningar
för framtiden.
Utskottet anser i likhet med revisorerna att det
är nödvändigt att anlägga ett flerårigt synsätt på
resursfördelningen till migrationspolitiken. Inte
minst i asylprövningen, där det måste ställas höga
krav på personalens kompetens, finns det gränser för
hur mycket verksamheten med kort varsel kan utökas.
När det gäller revisorernas förslag om ett nytt
sakanslag för just asylprövning är utskottet inte
övertygat om att det är rätt väg. En renodling av
Migrationsverkets förvaltningsanslag till att avse
administration borde medföra att all ärendeprövning
bryts ut till separata anslag. Hur detta skulle
medföra en ökad flexibilitet är svårt att se.
Möjligheterna för riksdag och regering att granska
effektiviteten i resursutnyttjandet skall inte
behöva vara sämre om ett anslag avser såväl
sedvanlig administration som ärendehandläggning.
Utskottet noterar att även motionärerna i motion
Sf23 anser att man inte nu bör låsa sig för en
specifik modell. Utskottet vill tillägga att det
inom statsförvaltningen också pågår ett
förändringsarbete när det gäller ekonomisk styrning.
Det s.k. VESTA-projektet, som syftar till att skapa
förutsättningar för en effektivare styrning av den
statliga verksamheten, har lämnat en rad förslag
rörande budgetering, redovisning och
anslagskonstruktion.
Utskottet delar revisorernas bedömning att såväl
regering som riksdag måste kunna kontrollera att
statsförvaltningen hanterar anslagna medel på ett
effektivt sätt. Utskottet anser emellertid att det
får ankomma på regeringen att i dialog med
Migrationsverket avgöra vilket underlag som
Migrationsverket bör ta fram. När det gäller det
underlag riksdagen behöver för att ta ställning till
kommande resursbehov men även för att följa upp och
utvärdera redan fattade beslut kan anföras följande.
Information om Migrationsverkets och
Utlänningsnämndens hantering av asylärenden lämnas i
dag i budgetpropositionen och den skrivelse om asyl-
och migrationspolitiken som regeringen årligen i
anslutning till budgetpropositionen lämnar till
riksdagen. Riksdagen kan även få information om mål-
och resultatuppfyllelsen genom bl.a.
Migrationsverkets och Utlänningsnämndens
årsredovisningar och budgetunderlag samt
Migrationsverkets kvartalsrapporter.
Riksdagen har beslutat att regeringen årligen
skall lämna en resultatskrivelse för varje
utgiftsområde till riksdagen i syfte att förbättra
riksdagens möjligheter att arbeta med uppföljning
och utvärdering i budgetsammanhang (bet.
2000/01:KU23, rskr. 2001/01:273–276). Skrivelserna
behöver inte innehålla en heltäckande redovisning av
utgiftsområdet utan det kan vara fråga om en
fördjupad redovisning och analys av vissa av
verksamheterna inom utgiftsområdet. I skrivelserna
bör resultaten för olika verksamheter under de
senaste åren redovisas och ställas i relation till
målen för verksamheterna och till förbrukade
resurser. Revisorerna anser att regeringen bör
redovisa en fördjupad analys av asylfrågorna i
samband med sin årliga resultatskrivelse till
riksdagen för det aktuella utgiftsområdet. Utskottet
anser att det vore mycket värdefullt med en sådan
redovisning men att det i första hand får ankomma på
regeringen att bedöma om en sådan fördjupad analys
bör ske årligen. Den information som behövs för att
ta ställning till budgeten måste regeringen
naturligtvis redovisa för riksdagen senast i samband
med budgetpropositionen. Skulle det därutöver blir
fråga om en årlig redovisning kan en sådan enligt
utskottet ske i form av en utvidgning och
fördjupning av den nuvarande migrationsskrivelsen
som lämnas i anslutning till budgetpropositionen.
När det gäller asylområdet är det enligt utskottets
mening viktigt att informationen återspeglar
helheten i asylprocessen, från ansökan till
verkställighet och återvändande, och därmed täcker
verksamheten vid Migrationsverket och
Utlänningsnämnden men så långt möjligt även övriga
berörda myndigheter som polisen och
utlandsmyndigheterna.
Vad utskottet anfört om ett förbättrat underlag
för bedömning av behovet av och utnyttjandet av
resurser för asylprocessen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
I helhetssynen ingår således även verkställighet
av beslut om avvisning och utvisning. Revisorerna
påtalar att en snabbare verkställighet i vissa fall
är en förutsättning för att asylprocessen skall
kunna avslutas inom rimlig tid. Utskottet vill
understryka vikten av att finna en lösning när det
gäller utlänningar som inte kan återvända hem därför
att hemlandet inte tar emot sina egna medborgare.
Utskottet har tidigare behandlat motioner som tagit
upp detta (se senast bet. 1997/98:SfU9) och då bl.a.
erinrat om att det enligt Europakonventionen innebär
en kränkning av de mänskliga rättigheterna att vägra
en medborgare att komma till sitt land. Utskottet
ansåg att det därför fanns anledning för regeringen
och de tillämpande myndigheterna att särskilt
uppmärksamma den besvärliga situation som uppkommer
även för den som skall avlägsnas.
Som revisorerna anger finns ett samband mellan
frågan om s.k. nya ansökningar och möjligheten att
verkställa ett beslut om avvisning. Detta är också
en fråga som Kommittén om ny instans- och
processordning i utlänningsärenden (NIPU) har
behandlat i sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i
asylärenden (SOU 1999:16). Av betänkandet, som för
närvarande bereds inom Regeringskansliet, framgår
att det kan finnas praktiska hinder för
verkställighet, exempelvis när det land dit
avvisning eller utvisning skall ske vägrar att ta
emot utlänningen. Kommittén, som anför att denna
situation i dag inte är klart reglerad i lag,
föreslår vissa ändringar i utlänningslagen.
Regeringen har just beslutat att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att redovisa hur
bestämmelserna om avvisning till annat land i 8 kap.
5 § andra stycket utlänningslagen har tillämpats och
vid behov lägga fram förslag så att lagen blir
tydligare (dir. 2002:43). En fördjupad granskning av
gällande rutiner skall också genomföras. Utredningen
skall redovisa sitt uppdrag senast den 20 december
2002.
Riksdagens revisorer har även upprättat en
informationsrapport, Avvisningar och utvisningar
(2001/02:2), i syfte att belysa hur myndigheterna
normalt genomför och verkställer avvisningar och
utvisningar samt hur kontrollen och uppföljningen av
denna myndighetsutövning genomförs. Revisorerna har
inte funnit stöd för att myndigheterna normalt
verkställer avvisnings- och utvisningsbeslut på ett
sätt som avviker från uppsatta regler och normer.
Revisorerna har inte heller funnit indikationer på
att kontrollen av verkställigheten är otillräcklig.
Utskottet anser sammanfattningsvis att
revisorernas granskningsrapport innebär ett
värdefullt underlag för det fortsatta arbetet. Som
framgått ovan instämmer utskottet i många avseenden
med de bedömningar revisorerna gjort. Vad utskottet
ovan anfört om ett förbättrat underlag för bedömning
av behovet av och utnyttjandet av resurser för
asylprocessen bör, som redan nämnts, riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Något
tillkännagivande i övrigt med anledning av
revisorernas förslag är inte påkallat. Därmed
bifalles delvis revisorernas förslag.
Med vad utskottet anfört är motion Sf23 i viss mån
tillgodosedd. Något tillkännagivande i enlighet med
motionen bör däremot inte göras, varför motionen
avstyrks.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Förslaget

I Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR16
Uppehållstillstånd för asylsökande föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört under avsnitt 4.1
Tidsåtgång och reformaktiviteter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört under avsnitt 4.2
Resursfrågor och anslagsstruktur.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört under avsnitt 4.3.5
En årlig rapport om asylfrågorna.

Följdmotion

2001/02:Sf23 av Per Bill m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kortare
handläggningstider i asylprocessen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet i
anslagsanvändningen på asylområdet.