Riksdagens revisorers förslag angående statens avtalsförsäkringar

Betänkande 2002/03:FIU9

Finansutskottets betänkande2002/03:FIU9

Riksdagens revisorers förslag angående statens avtalsförsäkringar

---

Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i betänkandet Riksdagens revisorers förslag
2001/02:RR21 angående statens avtalsförsäkringar.
Enligt revisorerna har dagens system för finansiering av de statliga
avtalsförsäkringarna allvarliga brister som bör åtgärdas. Dels
riskerar systemet att leda till diskriminering av äldre arbetskraft på
den statliga arbetsmarknaden, dels bidrar det till att försvåra för
myndigheterna, särskilt mindre myndigheter, att ekonomiskt planera sin
verksamhet. Dessutom finns administrativa och organisatoriska brister
i försäkringsmodellen, enligt revisorerna.
Finansutskottet konstaterar i betänkandet att regeringen, bl.a. som en
följd av revisorernas granskning, nyligen beslutat tillsätta en
kommitté med uppgift att göra en översyn av systemet för finansiering
av de statliga avtalsförsäkringarna. Merparten av de förslag och
problem som revisorerna tar upp i sin granskning kommer att behandlas
av kommittén.
Men hänvisning till översynen avstyrker utskottet revisorernas
förslag.
Ingen motion har väckts i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagens revisorers förslag angående statens avtalsförsäkringar
Riksdagen avslår förslag 2001/02:RR21 punkterna 1-5.
Stockholm den 6 februari 2003
På finansutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s),
Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell
Nordström (s), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Christer Nylander
(fp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta Gille
(s), Bo Bernhardsson (s), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd), Siv
Holma (v) och Mikael Johansson (mp).

Redogörelse för ärendet
I Förslag till riksdagen 2001/02:RR21 föreslår Riksdagens revisorer
förändringar i systemet för finansiering av statens
avtalsförsäkringar. Förslagen bygger på revisorernas rapport
2001/02:11 Statens avtalsförsäkringar.

Utskottets överväganden
Riksdagens revisorers förslag angående statens avtalsförsäkringar
Utskottets förslag i korthet
Till följd av bl.a. Riksdagens revisorers granskning beslutade
regeringen nyligen att tillsätta en kommitté med uppgift att göra en
översyn av systemet för finansiering av de statliga
avtalsförsäkringarna. Huvuddelen av de problem och frågeställningar
revisorerna tar upp i sin granskning kommer att behandlas av
kommittén. Med hänvisning till översynen avstyrker utskottet
revisorernas förslag i 2001/02:RR21.
Revisorernas förslag i korthet
Dagens modell för finansiering av statens avtalsförsäkringar
Avtalsförsäkringarna för anställda i de statliga myndigheterna
regleras genom kollektivavtal slutna mellan Arbetsgivarverket och de
fackliga organisationerna. I avtalen anges att finansieringen av de
förmåner som är förknippade med försäkringarna ska skötas av
arbetsgivaren. För att klara finansieringen är myndigheterna därför
knutna till ett försäkrings- och finansieringssystem inom staten.
Systemet reformerades i slutet av 1990-talet och förändringarna var
bl.a. ett led i den pågående delegeringen av arbetsgivaransvaret inom
staten. Riktlinjen är att myndigheterna ska belastas med den fulla
kostnaden för förmånerna i avtalen. Varje myndighet betalar in
försäkringsmässigt beräknade premier för de förmåner som myndighetens
anställda tjänar in. Tidigare finansierades avtalsförsäkringarna genom
schablonmässigt beräknade lönekostnadspålägg för myndigheterna.
Premierna förs till en inkomsttitel på statsbudgeten och
utbetalningarna av förmånerna görs från särskilt anslag i
statsbudgeten.
Praktiskt fungerar systemet så att myndigheterna varje månad betalar
in försäkringsmässigt beräknade premier för de anställdas förmåner
till Statens pensionsverk (SPV). SPV administrerar utbetalningen av
förmånerna i avtalsförsäkringarna.
Storleken på de premier myndigheterna ska betala till SPV bestäms av
Nämnden för statens avtalsförsäkringar (NSA). NSA har det övergripande
ansvaret för försäkringssystemet och beslutar även om andra
försäkringstekniska riktlinjer som rör avtalsförsäkringarna, t.ex.
dödlighetstal, omkostnader, grundränta och tjänstetid. NSA är en liten
myndighet som består av fyra ledamöter (plus fyra ersättare) som utses
av regeringen. Kanslifunktioner som nämnden behöver utförs av SPV. NSA
lämnar varje år en särskild redovisning av de statliga
avtalsförsäkringarna men redovisningen är inte föremål för årlig
revision av Riksrevisionsverket.
De premier som myndigheterna betalar in finansierar följande
försäkringar:
Tjänstepension och vissa riskförmåner enligt pensionsavtal, PA-91, och
PA-SPR (pensionsavtal för yrkesofficerare). Från och med januari 2003
även förmånsdelen i pensionsavtal 2003, PA-03.
Pensionsersättning enligt det statliga trygghetsavtalet, TA.
Statens tjänstegrupplivförsäkring, TGL-S.
Statens personskadeförsäkring, PSA.
Problem med systemet enligt Riksdagens revisorer
Revisorerna har granskat finansieringen av de statliga
tjänstepensionerna, dvs. tjänstepensionerna enligt PA-91.
Tjänstepensionerna svarade under 2000 för omkring 73 % av
myndigheternas kostnader för avtalsförsäkringarna.
Det finns två problem med dagens system eller modell för finansiering
av statens avtalsförsäkringar, enligt revisorerna. Dessa är:
Kostnadsosäkerhet för myndigheterna. Den försäkringspremie som
myndigheterna varje månad betalar till SPV är preliminärt beräknad. En
slutlig beräkning och avräkning av premien görs först året efter det
aktuella inbetalningsåret. Erfarenheten visar att skillnaden mellan
den preliminärt beräknade premien och den slutliga premien ofta kan
vara betydande för en enskild myndighet. Detta skapar, enligt
revisorerna, stora problem för myndigheterna att ekonomiskt planera
sin verksamhet. Framför allt drabbas de mindre myndigheterna av
kraftigt varierande premier.
Risk för åldersdiskriminering vid anställning och löneförhandling.
Förutom lönenivå och löneökningar har den anställdes ålder en
avgörande inverkan på premiens storlek. Detta gör att risken är
överhängande att äldre arbetskraft diskrimineras vid rekrytering och
löneförhandling eftersom myndighetens kostnader för pensionspremier
kan stiga kraftigt när en äldre person anställs eller ges
löneförhöjning.
Kostnadsosäkerheten för myndigheterna
Den premie som myndigheten ska betala till SPV för ett visst år
beräknas två gånger, först preliminärt och sedan slutgiltigt. Under
antagande om att det är myndigheternas premie för år 3 som avses blir
tidsschemat för fastställande av premien som följer:
År 2 gör SPV en preliminär beräkning av de premier myndigheten ska
betala in under år 3. Underlaget för den preliminära beräkningen är
myndigheternas personalsituation och personalsammansättning vid slutet
av år 1. Underlaget kompletteras med prognoser över löneutvecklingen
från Arbetsgivarverket.
År 3 betalar myndigheten varje månad in premier som bygger på SPV:s
preliminära beräkning år 2.
I början av år 4 samlas uppgifter in om anställda vid myndigheterna år
3. Utifrån dessa uppgifter gör SPV i april år 4 en slutlig beräkning
av myndigheternas premier för år 3. Senast den 31 maj år 4 regleras
sedan skillnaden mellan den preliminära och den slutliga
premieberäkningen.
Eftersom den preliminära beräkningen av premien görs året innan
premierna ska betalas in och bygger på inaktuella uppgifter finns det
ett antal osäkra faktorer som kan leda till att den preliminära
beräkningen skiljer sig relativt markant från den slutliga
beräkningen. En sådan osäker uppgift är löneutvecklingen under år 2
och 3 i exemplet. Som nämndes ovan använder SPV Arbetsgivarverkets
löneprognoser för att uppskatta löneutvecklingen. Andra osäkra
uppgifter som påverkar beräkningen är personalomsättningen på
myndigheterna och utvecklingen av prisbasbeloppet och det förhöjda
prisbasbeloppet. De olika basbeloppen för kommande år fastställs i
juli varje år och nivån på prisbasbeloppet påverkar den anställdes
pensionsunderlag medan det förhöjda prisbasbeloppet påverkar nivån på
taket i försäkringen. Dessa påverkar i sin tur i hög grad nivån på
premien.
Revisorerna konstaterar i rapporten att avvikelserna mellan den
preliminära och den slutliga beräkningen av premien varit relativt
stora under de senaste åren. Under 1999 fastställdes t.ex. att
myndigheterna under 2000 skulle betala in en preliminär premie om
totalt 7 893 miljoner kronor. I den slutliga beräkningen våren 2001
fastställdes den slutliga premien för 2000 till totalt 8 450 miljoner
kronor. Det innebär att myndigheterna senast i maj 2001 fick betala in
ytterligare 557 miljoner till staten. För 2001 var skillnaden 484
miljoner kronor.
För den enskilda myndigheten kan skillnaden vara betydligt större än
så. Riksdagens revisorer använder sig själva som exempel. Under 2000
och 2001 steg de slutliga premierna för revisorerna med 30 %
respektive 35 % jämfört med de preliminära beräkningarna. Problemet
med höga och varierande premier för avtalsförsäkringarna drabbar
framför allt mindre myndigheter, eftersom t.ex. lön och ålder för en
enskild anställd får större genomslag i en mindre organisation än i en
större.
Det nya finansieringssystemet för statens avtalsförsäkringar var från
början tänkt att gälla fullt ut fr.o.m. den 1 januari 1998, men till
följd av problem med premieberäkningarna för myndigheterna sköts
systemet med preliminära och slutliga premier upp till 2000. Den stora
skillnaden mellan preliminära och slutliga premier medförde att
regeringen beslutade att myndigheterna för 1998 och 1999 skulle betala
in de lägre preliminära premierna. I samband med beslutet om
övergången till det nya systemet uttalade regeringen att övergången
skulle vara kostnadsneutral för myndigheterna. Sedan 1998 har
regeringen därför vid olika tillfällen justerat myndigheternas anslag.
En slutlig justering gjordes i tilläggsbudgeten för 2001.
Till följd av svårigheterna att beräkna premierna gav också regeringen
1999 NSA i uppdrag att ytterligare utreda premieberäkningarna. Som ett
resultat av utredningen införde NSA en premieåterbäring eller
premierabatt i syfte att stabilisera den totala premienivån. Rabatten
finansieras genom att NSA våren 2001 beslutade att den del av
finansieringssystemets konsolideringskapital som överstiger 15 % av
den försäkringstekniska avsättningen kan ges i premieåterbäring till
myndigheterna. I en försäkringsrörelse avsätts kapital för att täcka
de förmånsutbetalningar som försäkringsgivaren utlovat. Kapitalet
kallas för försäkringsteknisk avsättning och räknas upp med ett
antagande om ränteutvecklingen. Den del av avkastningen på det
försäkringstekniska kapitalet som överstiger ränteantagandet kallas
för konsolideringskapital.
Enligt revisorerna har dock systemet med premieåterbäring endast i
begränsad omfattning dämpat variationerna i premierna.
Risken för åldersdiskriminering
Den premie som myndigheterna betalar till SPV för att finansiera de
anställdas tjänstepension kallas sparpremie. Sparpremien är vad som i
försäkringstekniskt sammanhang kallas för en engångspremie (till
skillnad från löpande premie). Innebörden av det är att premien ska
täcka hela kostnaden för den värdeökning av pensionsrätten för en
anställd som t.ex. en löneförhöjning ger.
Storleken på sparpremien påverkas bl.a. av den anställdes lönenivå,
löneökningar, ålder, pensionsålder och de försäkringstekniska
riktlinjerna för finansieringen.
Förenklat leder löneförhöjningar till att den anställdes intjänade
pensionsrätt ökar och att därmed den premie som myndigheten ska betala
stiger. Pensionsavtalets konstruktion innebär också att den anställdes
lönenivå har en avgörande inverkan på premiernas storlek. Enligt
pensionsavtalet ger de delar av den anställdes pensionsunderlag som
ligger över taket 7,5 förhöjda prisbasbelopp en högre pension än de
delar som ligger under taket. Detta betyder att premien kraftigt ökar
för de delar av pensionsunderlaget som ligger över taket, upp till 30
förhöjda prisbasbelopp. För pensionsunderlag över 30 förhöjda
basbelopp betalas ingen tjänstepension. Ålder och tjänstetid påverkar
premien genom att ju längre tjänstetid en arbetstagare har, desto
större blir premien för att täcka en ökad pensionsrätt till följd av
t.ex. en löneförhöjning.
Revisorerna redovisar i sin rapport ett antal exempel på hur ålder och
lön påverkar myndighetens premiekostnad för de anställda.
Exempel 1 Ålderns och lönenivåns effekt på premiekostnaden
I tabell 1 nedan framgår premiekostnaden 2001 för två
myndighetsanställda, individ A och individ B. A har ett
pensionsunderlag under taket 7,5 förhöjda prisbasbelopp (motsvarande
en månadslön 2001 på 23 300 kr). B har ett pensionsunderlag som delvis
ligger över taket (motsvarande en månadslön 2001 på 28 400 kr). Med
dessa förutsättningar beräknas sedan premiekostnaden för dels A, dels
B när de är 30, 40, 50 respektive 60 år gamla.
Tabell 1. Premiekostnad vid olika lönenivåer och åldrar

Ålder Individ A(pensionsunderlag under taket) Individ
B(pensionsunderlag över taket)
30 9 755 21 157
40 11 795 46 918
50 14 585 83 305
60 18 670 134 873
Som framgår av tabellen påverkas premiekostnaden kraftigt av ålder och
lönenivå. Premiekostnaden stiger vid stigande ålder och ökar ännu
kraftigare om individens lön delvis ligger över taket.
Exempel 2 Ålderns och löneökningars effekter på premiekostnaden
I tabell 2 redovisas premiekostnaden 2001 vid olika löneförhöjningar
för anställda i åldrarna 30, 40, 50 och 60 år. Samtliga antas ha samma
månadslön på 30 000 kr i månaden samt att de haft samma
löneökningstakt under de senaste åren.
Tabell 2. Premiekostnad vid olika löneökningar och åldrar

Löneökning Premiekostnad vid olika åldrar
30 40 50 60
Ingen löneökning 25 749 46 737 75 974 117 058
+ 1 000 kr/mån 27 080 53 688 90 992 143 641
+ 2 000 kr/mån 28 411 60 638 106 010 170 224
+ 3 000 kr/mån 29 742 67 589 121 027 196 807
Tabellen visar att premiekostnaden stiger vid högre löneförhöjningar.
Men tabellen visar också att uppgången i premiekostnad till följd av
löneförhöjning blir större ju äldre den anställda är.
Båda exemplen visar att myndigheternas premiekostnader för
avtalsförsäkringarna kraftigt påverkas av de anställdas ålder. Detta
betyder, enligt revisorerna, att det finns en uppenbar risk för att
äldre personer diskrimineras vid t.ex. nyanställning eller
löneförhandlingar, eftersom det är billigare för myndigheten att
anställa eller höja lönen för yngre arbetskraft. Detta skulle i så
fall strida mot arbetslinjens principer och försvåra för äldre
arbetskraft att delta på arbetsmarknaden.
Hur påverkar det nya pensionsavtalet 2003, PA-03, problembilden?
Från och med den 1 januari 2003 ersätts pensionsavtal PA-91 av
pensionsavtal PA-03. Övergången till PA-03 kommer att ske successivt,
och avtalet gäller fullt ut för anställda som är födda 1972 eller
senare. Anställda födda mellan 1943 och 1971 berörs delvis av det nya
avtalet och delvis av det gamla avtalet. Anställda födda 1942 eller
tidigare berörs ej av PA-03.
Till skillnad från PA-91 består PA-03 av både en förmånsbaserad del
och en avgiftsbaserad del. Den avgiftsbaserade delen innebär att
myndigheten ska avsätta 2,3 % av den anställdes lön upp till 30
förhöjda prisbasbelopp till tjänstepension. På pensionsunderlag som
ligger mellan 7,5 och 30 förhöjda prisbasbelopp utgår dessutom en
förmånsbaserad del. För underlag under 7,5 förhöjda prisbasbelopp
utgår ingen förmånsbaserad pension. För pensionsunderlag över 7,5
förhöjda prisbasbelopp är pensionsnivån något lägre än i PA-91.
PA-03 påverkar de problem som revisorerna beskriver på bl.a. följande
sätt:
Problemen med kostnadsosäkerhet och incitament till
åldersdiskriminering kommer sannolikt att minska något, men problemet
kommer inte att försvinna. Som redovisades ovan är en del av
tjänstepensionen i PA-03 avgiftsbestämd. Det betyder att för denna del
kommer kostnaden för myndigheterna att vara fast och förutbestämd,
vilket minskar kostnadsvariationen och ökar myndigheternas
planeringsförutsättningar. En stor del av tjänstepensionen är dock
fortfarande förmånsbaserad. Detta är också den del av pensionen som
tidigare orsakat de kraftigaste variationerna i myndigheternas
premiekostnad. I likhet med i PA-91 kommer den anställdes ålder i PA-
03 att kraftigt påverka premiekostnaden.
Avtalet innebär inte någon förändring av det ovan redovisade
tidsschemat för beräkning av myndigheternas premier, utan premierna
kommer, i likhet med tidigare, att beräknas enligt systemet med
preliminära och slutliga premier.
Till skillnad från PA-91 ger PA-03 möjlighet till s.k. fribrev.
Fribrevet, som används på det privata tjänstepensionsområdet ITP,
innebär att den person som går i pension före avtalad pensionsålder
erhåller ett fribrev som motsvarar det kapital som finns avsatt för
arbetstagaren. Systemet med fribrev gör det möjligt att finansiera
pensionsförmånerna med löpande premier, i stället för som i dag med
engångspremier. Vid engångspremie ska sparpremien täcka hela kostnaden
för den värdeökning av pensionsrätten som t.ex. en löneförhöjning ger.
Vid löpande premier kan man i stället ta hänsyn till hur lång tid en
anställd har kvar till pensioneringen. Det innebär att
pensionskostnaden för t.ex. en löneförhöjning kan slås ut över en
längre tid. Men åldern kommer fortfarande att starkt påverka
premiernas storlek, eftersom ju närmare en anställd är pensionsåldern,
desto mindre är den återstående tid under vilken kostnaden för en
löneförhöjning kan slås ut.
Riksdagens revisorers förslag till förändringar av
finansieringssystemet
Revisorerna föreslår följande förändringar av dagens modell för
finansiering av statens avtalsförsäkringar.
Modellen bör ses över
Enligt revisorerna visar granskningen att finansieringsmodellen för de
statliga avtalsförsäkringarna medför allvarliga konsekvenser för den
statliga arbetsgivarpolitiken. Den använda modellen bidrar till
kostnadsosäkerhet och försämrade planeringsförutsättningar för
enskilda myndigheter och skapar incitament till åldersdiskriminering
inom staten. Regeringen bör därför se över försäkringsmodellen. I
översynen bör de problem och förslag till förändringar som presenteras
nedan behandlas.
Inför ett system med premiemaximering
För att minska risken för diskriminering av äldre arbetskraft på den
statliga arbetsmarknaden anser revisorerna att ett system med
premiemaximering bör införas, liknande det system som används i det
privata tjänstepensionssystemet, ITP. En maximering av premien skulle
betyda att ålderns inverkan på premiens storlek skulle minska
samtidigt som det skulle ske en viss omfördelning från myndigheter med
en låg andel avtalskostnader till myndigheter med en hög andel
avtalskostnader.
Ett system med maximering av premierna används på det privata
tjänstepensionsområdet, ITP. I praktiken innebär det att premien
maximalt kan uppgå till 4,75 % för de delar av pensionsunderlaget som
ligger under taket 7,5 förhöjda prisbasbelopp samt maximalt 42,5 % för
de delar av pensionsunderlaget som ligger mellan 7,5 och 30 förhöjda
prisbasbelopp. Detta innebär att arbetsgivaren i vissa fall betalar
för låga premier. För att täcka det underskott som uppstår betalar
arbetsgivarna i systemet även en s.k. utjämningsavgift. Storleken på
utjämningsavgiften beräknas årligen, och nivån på avgiften avgörs av
hur omfattande maximeringen förväntas bli. Under 2001 var
utjämningsavgiften på det privata tjänstepensionsområdet 0,25 % av
pensionsunderlaget. Under 1990-talet varierade premien mellan 0,08 %
och 0,42 % av pensionsunderlaget.
Enligt revisorerna har maximeringen av ITP-premien ökat premiens
stabilitet. Enligt revisorerna finns det i varken PA-91 eller PA-03
några avtalsmässiga hinder för att införa ett premiemaximeringssystem.
Några av remissvaren på revisorernas rapport hävdar att ett system med
maximering av premierna skulle gå emot principen om fullt
kostnadsansvar för de statliga myndigheterna. Enligt revisorerna måste
dock principen om fullt kostnadsansvar vägas mot andra viktiga mål för
den statliga verksamheten. De problem som finns bör kunna lösas utan
att principen om fullt kostnadsansvar frångås i alltför stor
utsträckning, menar revisorerna. Revisorerna konstaterar också att NSA
i sina försäkringstekniska riktlinjer redan frångått principen om
fullt kostnadsansvar på några områden.
Vidta åtgärder för att stabilisera premiekostnaden för de statliga
myndigheterna
Dagens system med två beräkningstillfällen, den preliminära
beräkningen året före det aktuella året och den slutliga beräkningen
året efter det aktuella året, bör ersättas med ett system där
premierna beräknas och stäms av löpande. Ett system med kortare
tidsintervall mellan premieberäkningarna kräver ökad kompetens och
ökade resurser för SPV. I det privata tjänstepensionssystemet, ITP,
beräknas premierna varje månad.
Förändra rollen för Nämnden för statens avtalsförsäkringar (NSA)
Enligt revisorerna har samarbetet mellan NSA och SPV om statens
avtalsförsäkringar inte fungerat tillfredsställande. NSA har, enligt
revisorerna, en för svag ställning gentemot SPV, vilket skapat
otydlighet i vem som är försäkringsgivare.
Revisorerna föreslår därför att regeringen ändrar i instruktionerna
för NSA så att NSA även får ett ansvar för att överblicka de
övergripande konsekvenserna av finansieringssystemet. I dag verkar
NSA:s roll vara att enbart bistå systemet med försäkringsmässigt
beräknade premier. Revisorerna anser också att representationen i NSA
bör breddas till att även omfatta ett urval av de statliga
arbetsgivarna. För närvarande representeras myndigheterna genom
Arbetsgivarverkets representanter i NSA.
NSA lämnar inte någon årsredovisning av sin verksamhet och inte heller
granskas nämnden av Riksrevisionsverket (RRV). För att säkerställa
information och öka förtroendet för och insynen i NSA föreslår
revisorerna att regeringen förordnar att NSA, i likhet med andra
statliga myndigheter, ska lämna årsredovisning.
För att få mer oberoende prognoser av löneutvecklingen på det statliga
området anser revisorerna att NSA i sina premieberäkningar bör använda
sig av Konjunkturinstitutets (KI) bedömningar, i stället för av
Arbetsgivarverkets prognoser.
Bättre stöd från Statens pensionsverk (SPV)
Det är de mindre, statliga myndigheterna som drabbas hårdast av dagens
system för premieberäkning och premiens instabilitet. Revisorerna
föreslår därför att regeringen ger SPV i uppdrag att förbättra stödet
och servicen till myndigheterna när det gäller beräkningar och
kostnader för avtalsförsäkringarna. Revisorerna menar också att
behovet av olika former av stöd för myndigheterna ökar genom det nya
pensionsavtalet, PA-03.
Revisorerna konstaterar vidare att SPV saknar en ansvarig aktuarie,
vilket enligt försäkringsrörelselagen är ett krav för privata
försäkringsbolag. Av bl.a. den anledningen anser revisorerna att
regeringen nogsamt måste följa kompetensutvecklingen vid SPV.
Regeringen bör också säkerställa att SPV har tillräcklig kompetens för
att kunna utföra de kansliuppgifter som NSA behöver ha utförda.
Finansutskottets ställningstagande
Systemet för finansiering av de statliga avtalsförsäkringarna har
allvarliga brister, menar Riksdagens revisorer i sin omfattande
granskning. Dels riskerar systemet att leda till diskriminering av
äldre arbetskraft på den statliga arbetsmarknaden, dels bidrar det
till att försvåra för myndigheterna att ekonomiskt planera sin
verksamhet. Dessutom finns administrativa och organisatoriska brister
i försäkringsmodellen, enligt revisorerna.
Enligt utskottets mening är det viktigt att staten har ett effektivt
och försäkringsmässigt system för finansiering av de anställdas
avtalsförmåner samt att regelverket är förenligt med övergripande
statliga mål om t.ex. styrning av statlig verksamhet, likabehandling
och underlättande av rekrytering.
Som en följd av bl.a. revisorernas granskning beslutade regeringen
nyligen att tillsätta en kommitté med uppgift att genomföra en översyn
av finansieringsmodellen. Översynen ska enligt kommittédirektiven
(dir. 2002:159) inriktas på att motverka de eventuella snedvridningar
som systemet kan skapa samt förbättra myndigheternas möjligheter att
förutse kostnaderna för avtalsförsäkringarna för sina anställda.
Utredningen ska enligt direktiven vara klar före halvårsskiftet 2003.
Utgångspunkten för översynen ska vara att myndigheterna även i
fortsättningen ska ha det fulla kostnadsansvaret för sina anställdas
avtalsförmåner. I direktiven anges emellertid att det i systemet får
finnas inslag som kan innebära en omfördelning av kostnaderna mellan
myndigheterna. En omfördelning får dock endast förekomma om det är
nödvändigt för att uppnå likabehandling mellan könen eller andra
angelägna mål.
Direktiven visar vidare att den särskilde utredaren bl.a. ska behandla
följande områden:
utreda lämpligheten i att premierna bestäms före den period de avser.
Om systemet med preliminära och slutliga premier bör behållas, ska
utredaren föreslå åtgärder för att minska skillnaderna mellan de
preliminära premierna och den slutliga premien.
överväga och föreslå en mekanism för utjämning på myndighetsnivå av
premierna mellan åren.
utreda frågan om utjämning av premierna mellan olika åldrar. Bland
annat bör belysas vilka effekter en sådan utjämning får på redovisning
och kostnadsfördelning mellan myndigheter. Om en utjämning bör införas
ska förslag om system för utjämning lämnas.
överväga om administrationen och redovisningen i systemet behöver
förändras. I det ligger att se över NSA:s respektive SPV:s roller i
systemet.
göra jämförelser mellan det statliga systemet för finansiering av
avtalsförsäkringar och andra system som finns på den svenska
arbetsmarknaden.
utreda effekterna av de regler som finns mellan myndigheterna, som är
anslutna till det statliga finansieringssystemet, och s.k.
självförsäkrare, statliga affärsverk och andra statliga organisationer
som inte är ansluta till det statliga finansieringssystemet.
De förslag som läggs fram av utredaren ska beakta effekten för de
icke-statliga arbetsgivare som är anslutna till det statliga
finansieringssystemet.
Enligt utskottets mening visar direktiven att huvuddelen av de problem
som revisorerna tar upp i sin granskning kommer att behandlas av
kommittén. Med hänvisning till den beslutade översynen avstyrker
därför utskottet Riksdagens revisorers förslag i 2001/02:RR21.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Förslag 2001/02:RR21
Förslag 2001/02:RR21 Riksdagens revisorers förslag angående statens
avtalsförsäkringar:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
revisorerna anfört i avsnitt 2.2 angående behovet av att se över
försäkringsmodellen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
revisorerna anfört i avsnitt 2.3 angående införandet av ett
premiemaximeringssystem för de statliga avtalsförsäkringarna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
revisorerna anfört i avsnitt 2.4 angående åtgärder för att stabilisera
premiekostnaderna för de statliga myndigheterna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
revisorerna anfört i avsnitt 2.5 angående förändringar av rollen för
Nämnden för statens avtalsförsäkringar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
revisorerna anfört i avsnitt 2.6 angående ett bättre stöd från Statens
pensionsverk.