Riksdagens revisorers förslag angående polisen

Betänkande 1993/94:JuU8

Justitieutskottets betänkande 1993/94:JUU08

Riksdagens revisorers förslag angående polisen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
JuU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett förslag från
Riksdagens revisorer angående polisen och fyra motioner som
väckts i anslutning härtill. Med anledning av förslaget och en
motion tar utskottet ställning för att en bred parlamentarisk
utredning bör tillsättas på polisområdet.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (kds).

Riksdagens revisorers förslag

I förslag 1993/94:RR2 hemställer Riksdagens revisorer

1. beträffande styrningsfrågor
att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har
anfört,

2. beträffande strukturfrågor
att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har
anfört om en översyn av polisväsendets struktur, kommunalt
engagemang i samhällets brottsbekämpning samt försöksverksamhet
med central styrning av de specialiserade
trafikövervakningsfunktionerna,

3. beträffande effektivitetsfrågor
att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har
anfört om försöksverksamhet,

4. beträffande verksamhetsinriktning och tillsynsfrågor
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört.

Motionerna

1993/94:Ju3 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk kommitté
angående polisens framtida organisation och verksamhet,

1993/94:Ju4 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en sammanställning av
forskningen om moralbildningens betydelse för en minskad
brottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts beträffande en fördjupad forskning om
moralbildningens betydelse för en minskad brottslighet,

1993/94:Ju5 av Ingbritt Irhammar och Sven-Olof Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den ekonomiska brottsligheten.

1993/94:Ju6 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den operativa verksamheten för
trafikpolisen, ekopolisen samt brottsförebyggande verksamhet och
övriga strukturfrågor.

Utskottet

Revisorernas förslag

Inledning

Riksdagens revisorers granskning har inriktats på den lokala
polisorganisationen men har samtidigt haft en övergripande
karaktär. Revisorernas intresse har främst gällt
styrningsfrågor, strukturfrågor, effektivitetsfrågor samt frågor
om verksamhetsinriktning och tillsyn. Syftet med granskningen
har varit att identifiera hinder för en effektivare
brottsbekämpning, främst inom polisverksamheten som sådan men
till en del också i polisens omvärld.

Styrningsfrågor

Revisorerna tar inledningsvis upp frågan om styrningen av
polisen. Enligt revisorerna fungerar denna inte
tillfredsställande. Revisorerna pekar på svårigheterna för
statsmakterna att få genomslag i polisorganisationen för de
uttalanden beträffande prioriteringar inom polisverksamheten som
görs. Ett problem sammanhänger enligt revisorernas mening med
den mycket svåra uppgiften att peka ut prioriterade
brottsområden och samtidigt betona vikten av att all
brottslighet skall beivras. Ett annat problem har samband med
polisorganisationens trögrörlighet. Ett tredje problem är
detaljeringsgraden i de centrala policyuttalandena.

Enligt revisorerna bör den centrala policystyrningen vara så
övergripande och långsiktig att det fortfarande är meningsfullt
att utöva lokal policystyrning. Det måste med andra ord finnas
ett betydande utrymme för lokala bedömningar och beslut om hur
polisen skall arbeta. Samtidigt måste styrningen kombineras med
bättre uppföljning från såväl regeringens som
Rikspolisstyrelsens sida. Revisorerna konstaterar vidare att den
styrning som länsstyrelserna utövat förefaller att ha varit
marginell. På lokal nivå slutligen indikerar granskningen enligt
revisorerna att de flesta av landets polisstyrelser inte alls
utövar det inflytande över verksamhetens inriktning som
förutsätts i polislagen och polisförordningen.

Strukturfrågor

Revisorerna konstaterar att länsstyrelserna har fått
regeringens uppdrag att genom rationaliseringar inom
polisväsendet åstadkomma stora besparingar. Enligt revisorerna
finns det risk för att de ekonomiska hänsynen får andra viktiga
intressen att vika på ett sätt som inte är godtagbart. Vidare
kan det inte uteslutas att brådskan förhindrar att verkligt goda
lösningar kommer fram och hinner förankras bland medborgare och
beslutsfattare. Delegeringsförfarandet kan också leda till att
polisväsendet får högst varierande struktur i olika län, något
som enligt revisorerna kan komma att innebära allvarliga
olägenheter av den art man hade före polisväsendets
förstatligande år 1965.

Mot den angivna bakgrunden bör, enligt revisorernas
uppfattning, en långsiktig översyn av polisväsendets struktur nu
inledas. I översynen bör som ett alternativ utredas möjligheten
att i huvudsak låta varje primärkommun utgöra ett i operativ
mening självständigt område där alla möjligheter till
administrativ samordning tas till vara. I uppdraget bör även
ingå att överväga behovet av juridisk kompetens. Revisorerna
anser att översynen bör kunna ingå i de i 1993 års
budgetproposition aviserade övergripande övervägandena kring
polisens organisation och verksamhetsformer.

Revisorerna anser vidare att det finns skäl att utreda
möjligheten att lagfästa ett kommunalt delansvar för
brottsbekämpningen. Denna fråga torde enligt revisorerna med
fördel kunna behandlas av Trygghetsutredningen (dir. 1993:37)
vars uppgifter närmare beskrivs nedan.

En annan fråga som revisorerna tar upp är den regionala
organisationen för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Revisorerna anser att polisens ekorotlar saknar erforderliga
resurser och den kompetens som behövs med hänsyn till den
ekonomiska brottslighetens omfattning och karaktär.
Sammanfattningsvis menar revisorerna att flera skäl talar för
att polisens ekobrottsbekämpning bör samlas i en stor,
nationellt organiserad ekopoliskår. Mot bakgrund bl.a. av
remissutfallet i den delen samt det utredningsarbete som pågår
på detta område avstår emellertid revisorerna från att lägga
fram ett formellt förslag.

Revisorerna konstaterar vidare att det brister i effektiv
styrning av polisens trafikövervakning och att effektiviteten i
verksamheten är låg. Revisorerna är skeptiska till
länsstyrelsernas möjligheter att åstadkomma den nödvändiga
förnyelsen av trafikpolisen. Enligt revisorerna bör regeringen
överväga en försöksverksamhet, innebärande att landets
specialiserade trafikövervakningsresurser under förslagsvis en
femårsperiod ställs till Rikspolisstyrelsens förfogande.

Effektivitetsfrågor

Enligt revisorernas uppfattning är de effektivitets- och
produktivitetsmått som i dag utnyttjas inom polisväsendet
behäftade med allvarliga svagheter. Revisorerna betonar vikten
av att bättre mätinstrument utvecklas och kommer till
användning. Inte minst efterlyses ett uppföljningsinstrument som
bättre än det nuvarande belyser verksamhetens förebyggande eller
proaktiva inriktning. Revisorerna betonar i sammanhanget
betydelsen av att polisväsendet förfogar över duktiga chefer.

Revisorerna anser vidare att en ökad satsning på
brottsförebyggande arbete kan komma att kräva nya interna
organisationsformer. Revisorerna för fram som ett förslag att
polispersonalen i ett distrikt delas upp på grupper med ansvar
för var sitt geografiskt område. Inom detta område blir det
gruppens uppgift att sköta såväl förebyggande som ordnings- och
utredningsuppgifter. Endast vissa komplicerade arbetsuppgifter
skall överlämnas till en liten stab av utredningsspecialister i
polishuset. Revisorerna föreslår att regeringen tar initiativ
till en försöksverksamhet med denna inriktning.

Polisens verksamhetsinriktning samt tillsynsfrågor

I fråga om polisens verksamhetsinriktning finner revisorerna
att en ökad orientering mot ett brottsförebyggande och proaktivt
arbetssätt skapar de största förutsättningarna för framgång.
Revisorerna anser därför att mer av polisens resurser måste
satsas på förebyggande åtgärder. Enligt revisorerna tyder deras
granskning på att det finns outnyttjade resurser inom polisen
som kan tas i anspråk för detta ändamål.

När det gäller frågan om tillsyn över polisverksamheten
noterar revisorerna att Justitiedepartementet vidtagit åtgärder
för att statsmakterna skall få ett bättre underlag för sina
beslut. Revisorerna anser att Rikspolisstyrelsen framgent bör ta
på sig ett större tillsynsansvar och ägna mer utrymme åt
inspektionsverksamheten.

Motionerna

Fyra motioner har väckts med anledning av revisorernas
förslag.

I motion Ju3 (s) kritiseras regeringen för att inte ha en
tillräckligt sammanhållen och konsekvent polispolitik. På grund
härav, och då den mängd förslag som presenterats angående
polisen under senare tid behöver bli grundligt analyserade och
utvärderade, föreslås att en parlamentarisk kommitté snarast
tillsätts för att i ett sammanhang se över polisens framtida
organisation och verksamhet.

I motion Ju4 (kds) ställs frågan om en eftersatt
normöverföring till barn och ungdom samt ändrade normer bland
vuxna kan vara en huvudorsak till den tilltagande
brottsligheten. I motionen begärs mot denna bakgrund en
sammanställning av forskningen om moralbildningens betydelse för
minskad brottslighet samt en fördjupad forskning på detta
område.

I motion Ju5 (c) anförs att bekämpningen av ekobrott bör ske
med utgångspunkt från den närhetsprincip som gäller för övrig
polisiär verksamhet. Motionärerna tar därför avstånd från
revisorernas tankegångar om att inrätta en nationell kår av
ekopoliser och menar att polisens resurser mot ekobrott även
framdeles bör vara koncentrerade till ekorotlar på regional
nivå.

I motion Ju6 (nyd) slutligen anförs att polisens
trafikövervakning även i framtiden bör vara regionalt
organiserad. Även de regionala resurserna för bekämpandet av
ekobrott bör enligt motionen bibehållas. Vidare uttalas att
närpolisverksamhet bör utgöra grunden för all polisverksamhet
samt att de lokala polismyndigheterna bör rationaliseras bort
och ersättas av en organisation med polisområden.

Bakgrund

Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av
polisväsendet på grundval av förslag från 1975 års
polisutredning och 1981 års polisberedning. Ett huvudtema i
reformarbetet var att effektivisera polisen genom att minska
detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.

Genom riksdagsbeslut år 1991 på grundval av propositionen om
fönyelse inom polisen skedde en fortatt utveckling av
styrformerna inom polisen i riktning mot fortsatt
decentralisering samt en ökad inriktning mot förebyggande
polisarbete (prop. 1989/90:155, 1990/91:JuU1, rskr. 1).

Den 1 juli 1992 infördes ett nytt budgetsystem för polisens
del med ramanslag och ett ökat inslag av mål- och
resultatstyrning (prop. 1991/92:100 bil. 3, JuU23, rskr. 230).
Inom det nya budgetsystemet har länsstyrelserna tilldelats
viktiga uppgifter, främst genom att huvuddelen av medlen för
polisens verksamhet fördelas över 24 länsramar. Varje
länsstyrelse har sedan att fördela de tilldelade medlen mellan
de egna polismyndigheterna.

Vid halvårsskiftet år 1992 genomfördes även en reform i fråga
om den regionala ledningsorganisationen inom polisen som bl.a.
innebar att den s.k. länspolismästarmodellen infördes i alla län
(prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124).

Ytterligare ett steg mot ökad decentralisering togs den 1 maj
1993 då, genom en ändring i polisförordningen (1984:730,
omtryckt 1993:993), ansvaret att besluta om länens indelning i
polisdistrikt övergick från regeringen till länsstyrelserna.
Samtidigt gavs länsstyrelserna befogenhet att meddela
bestämmelser om organisationen av funktionen vakthavande befäl
och om frågor som rör arbetsfördelning och samverkan inom länens
polis.

Efter de senaste årens reformer vilar det övergripande
ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länens polis på
länsstyrelserna. Dessa har att tillse att polisverksamheten inom
resp. län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och
riktlinjer som statsmakterna lagt fast och inom den ekonomiska
ram som bestämts.

Den 25 juni 1992 uppdrog regeringen till Rikspolisstyrelsen
att genomföra en översyn av den egna organisationen.
Rikspolisstyrelsen skulle enligt direktiven bl.a. belysa behovet
av förändringar av den centrala polisorganisationen. Det skulle
ske mot bakgrund av den förändrade roll och det ökade ansvar som
landets länsstyrelser fått på polisområdet och som blivit
följden av införandet av ett nytt budgetsystem. Genom
tilläggsdirektiv i december 1992 uppdrogs åt Rikspolisstyrelsen
att också utreda hur Rikskriminalpolisen och den regionala
polisen skulle kunna omorganiseras i syfte att bekämpa ekonomisk
brottslighet och annan kvalificerad brottslighet.

Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sina överväganden i
en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). I rapporten behandlas i
olika avsnitt Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation,
register- och dataverksamheten vid Rikspolisstyrelsen,
verksamheten vid Förvaltningskontoret Kronoberg samt den
regionala kriminalpolisverksamheten och Rikskriminalpolisens
uppgifter och organisation.

Enligt översynsrapporten bör Rikspolisstyrelsen i framtiden
ägna sig åt tre huvudområden; tillsyn och utveckling,
administration och förvaltning samt operativa polisuppgifter,
och det redogörs närmare för hur detta skall kunna ske
organisatoriskt och arbetsmässigt.

När det särskilt gäller den centrala kriminalpolisverksamheten
föreslår Rikspolisstyrelsen att Rikskriminalpolisens roll och
uppgifter i allt väsentligt förblir oförändrade.
Rikspolisstyrelsen presenterar i det sammanhanget också olika
modeller när det gäller den regionala organisationen och
resursfördelningen för bekämpande av ekonomisk brottslighet.

I maj 1993 uppdrog regeringen åt en särskild utredare
(RPS-utredningen) att göra vissa kompletteringar till den
organisationsöversyn som Rikspolisstyrelsen genomfört.
Kompletteringarna skulle avse den centrala polisorganisationen,
dels i ett statsmaktsperspektiv, dels i ett EG-perspektiv.

RPS-utredningen avlämnade i oktober 1993 betänkandet (SOU
1993:92) Den centrala polisorganisationen. I betänkandet
föreslås att den centrala polisorganisationen liksom hittills
skall bestå av en enda förvaltningsmyndighet som i sig
innehåller såväl Rikskriminalpolisen som SÄPO.
Rikskriminalpolisen och SÄPO skall dock vara helt självständiga
i polisoperativa frågor. Förvaltningsdelen av myndigheten skall
koncentrera sig på verksfunktionerna -- ekonomi- och
personaladministration, tillsyn, uppföljning och utvärdering,
teknisk utveckling m.m. -- på ett helt annat sätt än hittills.
För att markera betydelsen av dessa uppgifter, och för att
stryka under att de utgör en mycket väsentlig del av den
centrala polisorganisationen, bör myndigheten enligt
RPS-utredningen benämnas Polisverket. Det visar också enligt
utredningen att myndighetens uppgift inte är att styra polisen i
riket. Som en följd av detta bör chefen för Polisverket ha
tjänstetiteln generaldirektör. Polisverket bör enligt
utredningsförslaget ha en lekmannastyrelse med generaldirektören
som ordförande. Därigenom får Rikskriminalpolisen och SÄPO det
erforderliga lekmannainflytandet. Den nya organisationen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Rikspolisstyrelsens utredningsrapport och RPS-utredningens
betänkande är nu föremål för remissbehandling.

Härutöver kan nämnas att polisverksamheten för närvarande är
föremål för visst utredningsarbete genom den ovannämnda
Trygghetsutredningen. Utredningen har i uppdrag att se över
rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och enskilda när det
gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt
vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. Utredningen skall
enligt direktiven bl.a. pröva olika vägar för att ge kommunerna
en större roll när det gäller att inom ramen för det polisiära
verksamhetsområdet skapa trygghet mot att utsättas för brott.
Utredningen skall bl.a. pröva frågan om en kommunal organisation
för att övervaka ordning och trafik. I direktiven anförs att
detta kan kräva ett omfattande lagstiftnings- och
organisationsarbete som inte bör inledas förrän riksdagen från
principiella utgångspunkter har tagit ställning till en reform
med denna inriktning. Kommitténs arbete skall vara avslutat före
utgången av mars 1995. Ett delbetänkande skall redovisas före
utgången av juni 1994.

En omständighet av stor betydelse för polisväsendets
organisation och verksamhet är de besparingar och
rationaliseringar som under kommande år skall ske inom
polisverksamheten.

Sålunda har riksdagen med anledning av regeringens proposition
om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat
att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom
Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att
genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens
område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y,
rskr. 134).

I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 69)
anför justitieministern att Rikspolisstyrelsen bör vara motor i
rationaliseringsarbetet och se till att statsmakternas
intentioner fullföljs inom polisorganisationen. Därvid bör
enligt justitieministern beaktas de uttalanden som
justitieutskottet gjorde vid behandlingen av propositionen om
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (se
1992/93:JuU2y) och som innebär att besparingarna på polisens
område i huvudsak bör avse administrativa funktioner samt att
det bör undvikas att nedskärningar görs i den redan ansträngda
operativa verksamheten.

Regeringen har i planeringsdirektiven för polisväsendet för
budgetåret 1993/94 (s. 4 f) uppdragit åt länsstyrelserna att
utarbeta en plan för rationaliseringar inom länens polis under
tiden t.o.m. budgetåret 1995/96 inom ramen för den fördelning av
besparingarna som Rikspolisstyrelsen beslutar om. Regeringen har
vidare uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att nära följa
rationaliseringsarbetet och bl.a. granska länsstyrelsernas
rationaliseringsplaner. Rikspolisstyrelsen skall två gånger om
året samt annars vid behov avrapportera till
Justitiedepartementet hur rationaliseringsarbetet inom polisen
fortskrider.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 (s. 56)
konstaterar Rikspolisstyrelsen att det i samtliga län pågår
strukturöversyner av olika slag och att flertalet länsstyrelser
avser att fatta beslut om polisorganisationen under hösten 1993.
Av Rikspolisstyrelsens sammanställning framgår att somliga
länsstyrelser beslutat att minska antalet polisdistrikt eller
att helt avskaffa dessa. Andra åter har i princip tagit
ställning för att behålla nuvarande organisation.

Justitieministern lämnade den 11 november i år muntlig
information till riksdagen om polisen (snabbprot. 1993/94:22 s.
33 f). Justitieministern anförde då att hennes ambition är att
statsmakterna skall kunna fatta beslut om den centrala
polisorganisationens framtid med sedvanlig bred politisk
enighet. Hon förklarade sig därför beredd att genomföra en
parlamentarisk beredning av de föreliggande
organisationsförslagen. Den parlamentariska beredningen borde
enligt justitieministern också studera och utvärdera det nu
pågående rationaliseringsarbetet på lokal och regional nivå med
hänsyn till rationaliseringsarbetets stora betydelse för
polisverksamheten i landet.

Utskottets bedömning

Utskottet kan konstatera att ett betydande reformarbete har
ägt rum på polisens område under senare år. Rikspolisstyrelsens
roll som central förvaltningsmyndighet har därmed kommit att
delvis förändras. Den centrala förvaltningsmyndighetens
uppbyggnad och arbetsuppgifter har mot bl.a. denna bakgrund
nyligen utretts, dels av Rikspolisstyrelsen själv, dels av en av
regeringen tillsatt särskild utredare. I synnerhet den
sistnämnde har lagt fram betydande ändringsförslag.

Enligt utskottets uppfattning bör beslut om större
förändringar av den centrala polisorganisationen fattas i
största möjliga samförstånd och efter ett noggrant
beredningsarbete. De förslag som lagts fram beträffande
Rikspolisstyrelsen bör därför få en fortsatt genomlysning inom
ramen för en bred parlamentarisk utredning.

Den centrala polisorganisationens uppbyggnad och
arbetsuppgifter måste speglas mot den polisverksamhet som
bedrivs på regional och lokal nivå. Denna verksamhet har
särskilt kommit i blickpunkten genom de besparingar på
polisområdet som riksdagen beslutat om. En konsekvens av
besparingarna kan bedömas bli omfattande organisatoriska
förändringar, bl.a. i form av sammanslagningar av polisdistrikt.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl för att också det
förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blir
föremål för utvärdering i parlamentariska former. Den
parlamentariska utredningen bör därför få till uppgift att göra
en sådan utvärdering.

I sammanhanget vill utskottet med skärpa betona vikten av att
det pågående förändringsarbetet inom polisen inte avstannar.
Utskottet noterar här att det finns långt framskridna planer på
genomgripande förändringar, t.ex. i Stockholms län. Förändrings-
och rationaliseringsarbetet bör alltså fortsätta med oförminskad
kraft. Detta framstår som särskilt nödvändigt mot bakgrund av de
av riksdagen beslutade besparingarna inom polisväsendet.
Utskottet vill i sammanhanget påminna om sitt tidigare
ställningstagande att besparingar inte får gå ut över det direkt
polisoperativa arbetet. Länsstyrelserna har således att bedriva
ett fortsatt rationaliseringsarbete för att uppnå sina sparmål i
enlighet med fattade beslut. Utskottet vill här också erinra om
Rikspolisstyrelsens uppdrag att vara motor i och granska
länsstyrelsernas rationaliseringsarbete.

Det får ankomma på regeringen att utarbeta närmare direktiv
för den utredning utskottet här förordar.

Vad utskottet nu har anfört beträffande en parlamentarisk
utredning bör riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers
förslag i denna del och motion Ju3 som sin mening ge regeringen
till känna.

Den utredning som utskottet här har tagit ställning för bör
enligt utskottets uppfattning inte föregripas av riksdagen med
några uttalanden i övrigt rörande de förslag som Riksdagens
revisorer har lagt fram beträffande polisen. Riksdagen bör
heller inte ta något initiativ med anledning av motionerna Ju4,
Ju5 och Ju6.

Utskottet avstyrker bifall till Riksdagens revisorers förslag
och de sistnämnda motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande parlamentarisk utredning
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag
1993/94:RR2 i denna del (mom. 2 delvis) och motion 1993/94:Ju3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande övriga förslag
att riksdagen avslår dels revisorernas förslag i den mån det
inte omfattas av utskottets hemställan ovan, dels motionerna
1993/94:Ju4, 1993/94/Ju5 och 1993/94:Ju6.

Stockholm den 25 november 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Lars-Erik Lövdén (s),
Jerry Martinger (m),
Göthe Knutson (m),
Birthe Sörestedt (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Nils Nordh (s),
Göran Magnusson (s),
Liisa Rulander (kds),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Sigrid Bolkéus (s),
Siw Persson (fp),
Alf Eriksson (s),
Kristina Persson (s) och
Tomas Högström (m).

Särskilt yttrande

Parlamentarisk utredning (mom. 1)

Liisa Rulander (kds) anför:

Det finns ett uttalat behov av omorganisation inom polisen i
dag. Nya former av kriminalitet kräver att polisen får reell
möjlighet att bekämpa även denna brottslighet. Ett exempel på
sådan brottslighet är ekobrotten. Visserligen anser (kds) att
enbart polisiära insatser inte är tillräckliga. Kampen mot
ekobrott bör föras utefter tre linjer; lagstiftning,
organisation och kriminalpolitik. Men när nu majoriteten i
utskottet förordar en parlamentarisk utredning finns möjligheter
att utifrån ett brett politiskt perspektiv väga samman
utredningarna från Riksdagens revisorer, departement och RPS. Då
utskottet utan tidsangivelse ger regeringen möjlighet att
utarbeta direktiv till denna utredning yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.