Riksdagens arbetsformer

Betänkande 1995/96:KU22

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU22

Riksdagens arbetsformer

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1995/96
KU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tolv motioner
väckta under den allmänna motionstiden
under riksmötet 1994/95 avseende
motionsrätten, ledamöternas placering i
kammaren, registrering av lobbyister,
ersättare för ledamöterna, EU-nämndens
protokoll, titeln talman/kvinna och
manifestation av Raoul Wallenbergs
gärning.

Utskottet avstyrker elva av motionerna
och tillstyrker en motion avseende en
manifestation av riksdagen av Raoul
Wallenbergs gärning. Till betänkandet
har fogats två reservationer, av
representanterna för Centerpartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet
beträffande motionsrätten och av de
moderata ledamöterna beträffande
ledamöternas placering i kammaren.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1994/95

1994/95:K203 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om registreringssy-stem för
lobbyister.

1994/95:K303 av Kia Andreasson m.fl.
(mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ändra
titeln talman till talkvinna när det är
en kvinna som innehar uppdraget,

2. att riksdagen beslutar att utesluta
orden "fru" och "herr" vid tilltal av
talmannen/talkvinnan,

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av övriga titlar i
det svenska samhället som har suffixet
man.

1994/95:K304 av Elisabeth Fleetwood (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att i
konstnärlig form manifestera riksdagens
och det svenska folkets respekt för
Raoul Wallenbergs gärning i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1994/95:K307 av Lars Tobisson och Gunnar
Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att platsfördelningen i
riksdagens plenisal skall ske efter
partitillhörighet och inte efter
valkrets.

1994/95:K309 av Gudrun Lindvall (mp)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmänna motionstiden,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om budgetpropositionen.

1994/95:K310 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar utreda hur
motionsrätt skall kunna garanteras även
när mer omfattande lagförslag produceras
direkt i utskotten.

1994/95:K321 av Birger Schlaug (mp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att
protokollföringen vid EU-nämndens
sammanträden organiseras så att
protokollen kan offentliggöras så fort
som möjligt efter nämndens möten.

1994/95:K322 av Martin Nilsson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen beslutar att ge
talmanskonferensen i uppdrag att
återkomma till riksdagen med förslag
till en reformerad motionshantering i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:K323 av Christel Anderberg (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en tidsbegränsad
inskränkning i riksdagsledamöternas fria
motionsrätt i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1994/95:K326 av Stig Sandström (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge ersättarna till
riksdagsledamöterna en mer aktiv roll i
riksdagens arbete.

1994/95:K327 av andre vice talman Görel
Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ge talmanskonferensen i
uppdrag att se över den allmänna
motionsrätten och komma med förslag till
ändring.

1994/95:K328 av Sigge Godin m.fl. (fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar ge
talmanskonferensen i uppdrag att ta upp
frågan om motionstiden i arbetet med
reformeringen av riksdagens
arbetsformer.

Utskottet

Motionsrätten m.m.

Gällande bestämmelser

Enligt 4 kap. 3 § regeringsformen får
regeringen och varje riksdagsledamot
väcka förslag i fråga om allt som kan
komma under riksdagens prövning, om ej
annat är bestämt i regeringsformen.

Även vissa riksdagsorgan får väcka
förslag inom sina ansvarsområden.
Utskott får enligt 3 kap. 7 §
riksdagsordningen väcka förslag i ämne
som tillhör dess handläggning. Förslag
som läggs fram av utskott medför till
skillnad från förslag från andra
förslagsställare inte någon
motionsmöjlighet.

De närmare bestämmelserna om
motionsinstitutet finns i
riksdagsordningen 3 kap. 9-15 §§. Enligt
9 § avger riksdagsledamot förslag till
riksdagen genom motion. Förslag i skilda
ämnen får inte sammanföras i samma
motion.

Som en konsekvens av riksdagens beslut
med anledning av Riksdagsutredningens
förslag om ändringar i riksdagsordningen
har 10 och 11 §§ riksdagsordningen fått
en ny utformning från den 1 januari
1996.

Enligt 10 § får motioner väckas en gång
om året i fråga om allt som kan komma
under riksdagens prövning (allmän
motionstid). Den allmänna motionstiden
pågår, om inte riksdagen på förslag av
talmannen bestämmer annat, från början
av riksmötet som inleds under augusti,
september eller oktober och så länge som
motioner får avlämnas med anledning av
budgetpropositionen.

Budgetpropositionen skall enligt
tilläggsbestämmelse 3.2.1
riksdagsordningen, i dess nya lydelse
från den 1 januari 1996, avlämnas senast
den 20 september. Under år då
riksdagsval hålls i september, skall
budgetpropositionen avlämnas senast en
vecka efter riksmötets öppnande. Om
hinder möter till följd av
regeringsskifte att förfara som nyss
beskrivits, skall budgetpropositionen
avlämnas inom tio dagar efter den nya
regeringens tillträde, dock senast den
15 november.

Motion med anledning av proposition
eller skrivelse från regeringen får
enligt 11 § väckas inom femton dagar
efter det att propositionen eller
skrivelsen anmäldes i kammaren.
Riksdagen kan i vissa fall besluta att
motionstiden skall förkortas eller
förlängas.

Enligt 12 § riksdagsordningen får
motion med anledning av proposition som
uppskjutits från en valperiod till nästa
väckas inom sju dagar från början av den
nya valperioden.

Enligt 15 § får motion med anledning av
händelse av större vikt väckas gemensamt
av minst tio ledamöter under vissa
förutsättningar.

Motionerna

I motion 1994/95:K309 begär Gudrun
Lindvall (mp) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om den allmänna
motionstiden (yrkande 1) och om
budgetpropositionen (yrkande 2). Enligt
motionären vore det en fördel om den
allmänna motionstiden som tidigare kunde
ligga kvar i början av året. Regeringen
bör undvika att lägga fram propositioner
som måste behandlas under den allmänna
motionstiden och att inte lägga fram
flera propositioner samtidigt med
budgetpropositionen. Dessutom bör enligt
motionären budgetpropositionen göras mer
tillgänglig med hjälp av
innehållsförteckning och sökordregister.
Föredragningar av berörda departement i
fackutskotten skulle underlätta
behandlingen av budgetpropositionen,
anser motionären.

I motion 1994/95:K310 yrkar Bertil
Persson (m) att riksdagen beslutar
utreda hur motionsrätt skall kunna
garanteras även när mer omfattande
lagförslag utarbetas direkt i utskotten.
Motionären hänvisar till
riksdagsbehandlingen av frågan om
registrerat partnerskap, där utskottet
lade fram ett eget förslag till
lagstiftning. Det förhållandet att
motionsrätt inte föreligger i ett fall
som detta bör enligt motionären
korrigeras på lämpligt sätt.

I motion 1994/95:K322 begär Martin
Nilsson m.fl. (s) att riksdagen uppdrar
åt talmanskonferensen att lämna förslag
till en reformerad motionshantering i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Enligt motionärerna utgör de enskilda
motionerna ett värdefullt instrument att
kanalisera opinioner in i det politiska
livet, varför den fria motionsrätten bör
bibehållas. Den bör dock reformeras så
att den tidsmässiga begränsningen
avskaffas till förmån för en fri
motionsrätt under hela året. Denna öppna
motionsrätt bör enligt motionärerna
kombineras med ett krav på att en motion
tas upp till behandling av riksdagen
inom ett år.

I motion 1994/95:K323 yrkar Christel
Anderberg (m) att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en
tidsbegränsad inskränkning i
riksdagsledamöternas fria motionsrätt i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Enligt motionären bör, med hänvisning
till den samhällsekonomiska situationen,
ingen ledamot få väcka ett förslag som
medför ökade offentliga utgifter utan
att samtidigt redovisa konkreta förslag
till motsvarande besparingar inom något
område. Om ett ofinansierat förslag
väcks skall det inte tas upp till saklig
prövning vare sig i utskott eller i
kammaren. Den föreslagna regeln bör
gälla tills hela statsskulden är
eliminerad, anser motionären.

I motion 1994/95:K327 begär Görel
Thurdin (c) att riksdagen uppdrar till
talmanskonferensen att se över den
allmänna motionsrätten och lämna förslag
till ändringar vad gäller återkommande
möjligheter till allmän motionsrätt
under ett riksmöte. Motionären vänder
sig mot den rådande ordningen enligt
vilken ledamöterna måste lämna alla
tänkbara goda uppslag under en
tvåveckorsperiod respektive att de måste
invänta ett regeringsförslag för att få
en allvarlig fråga behandlad i ett
utskott.

I motion 1994/95:K328 hemställer Sigge
Godin m.fl. (fp) att riksdagen ger
talmanskonferensen i uppdrag att ta upp
frågan om motionstiden i arbetet med att
reformera riksdagens arbetsformer.
Enligt motionärerna är det olämpligt att
begränsa tiden för påverkan till endast
tre veckor om året. En bättre ordning
vore att ledamöterna hade ständig
initiativrätt. Ett alternativ till denna
rätt kan enligt motionärerna vara en
vecka per kvartal. Därmed skulle
dramatiken kring motionerandet
försvinna, riksdagen få en jämnare
arbetsfördelning och antalet motioner
minska.

Tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat frågan
om olika slags begränsningar i
motionsrätten, senast under 1993/94 års
riksmöte (bet. 1993/94:KU18), då
utskottet behandlade
Riksdagsutredningens förslag om
frivillig restriktivitet vid väckandet
av motioner (1993/94:TK1). Utskottet
ansåg därvid att begränsningar i
motionsrätten skulle innebära ett
uppgivande av en viktig princip i
svenskt parlamentariskt liv och att
begränsningar i motionsrätten borde vara
frivilliga. Utskottet tillstyrkte mot
denna bakgrund utredningens förslag att
inga formella begränsningar skulle
införas.

I samma betänkande behandlades några
motioner med förslag om ändringar i
motionsrätten med inriktning på fri
motionsrätt under hela året (mot.
1992/93:K328, 1993/94:K307). Dessa
motioner avstyrktes med hänvisning till
Riksdagsutredningens överväganden.

I betänkandet behandlades även frågan
den allmänna motionstidens förläggning.
Utskottet hade därvid inga invändningar
mot utredningens förslag om att den
allmänna motionstiden förläggs till
början av riksmötet och utgår samtidigt
med motionstiden på budgetpropositionen.

Frågan om utskottsinitiativ i
lagstiftningsärenden har behandlats av
konstitutionsutskottet senast hösten
1995 (bet. 1995/96:KU6). Till grund för
ärendet låg en motion, 1994/95:K206 (m),
i vilken yrkades ett tillkännagivande om
stärkt skydd för utskottsminoriteter.
Enligt motionären borde det övervägas
bl.a. om initiativ i utskotten borde
fordra fem sjättedels majoritet för ett
positivt beslut. Utskottet hänvisade
till vad Grundlagberedningen och
utskottet självt anfört då
initiativrätten infördes för alla
utskott. Utskottet ansåg att
initiativrätten stärker riksdagens
ställning och underlättar dess
arbetsmöjligheter. Därutöver minskar
behovet av att dra en gräns mellan
begränsade och obegränsade initiativ.
Utskottet utgick från att befogenheterna
även i fortsättningen skulle begagnas
med varsamhet och att politisk enighet
skulle eftersträvas. Utskottet utgick
också från att utskotten kommer att vara
restriktiva med att själva utarbeta mera
omfattande förslag utan beredning inom
regeringskansliet. Med det anförda
avstyrktes motionen. I en reservation
(m) anfördes bl.a. att en självständig
och obegränsad initiativrätt kan
inbjuda en riksdagsmajoritet till
aktioner i syfte att hindra oppositionen
att presentera alternativförslag. Enligt
reservanterna finns det också en risk
att förslag som läggs fram av utskotten
utan underliggande förslag från
regeringen kan vara otillräckligt
beredda. Denna risk blir särskilt
påtaglig i fråga om initiativ i
grundlagsfrågor. Frågan om skyddet för
utskottsminoriteter bör ses över enligt
reservanterna.

Vissa riksdagsbeslut med anknytning till
motionsrätt m.m.

Vid riksdagens behandling av förslag
till förändringar av budgetprocessen med
anledning av betänkandet Reformera
riksdagsarbetet 2 (1993/94:TK2) våren
1994 ställde riksdagen sig bakom de
principer för budgetarbetet som
Riksdagsutredningen fört fram (bet.
1993/94:KU18).

Enligt utredningen kommer sannolikt,
som en konsekvens av att budgetarbetet
kommer att utgå från ramar, helhetssynen
på budgeten att bli mer framträdande i
de motioner som kommer att väckas i
anslutning till budgetförslaget. Partier
och enskilda motionärer som vill ändra
på medelstilldelningen på olika anslag
förutsätts på vanligt sätt framföra
yrkanden om detta men bör också föreslå
att nivån på de berörda utskottsramarna
anpassas till dessa ändringar. Om ett
partis eller en enskild motionärs
förslag innebär att resurser behöver
omfördelas från ett utskott till ett
annat bör enligt utredningen
motionärerna sålunda begära en minskning
av den ena utskottsramen och en lika
stor ökning av den andra (1993/94:TK2 s.
17).

Efter sedvanlig motionstid på 15 dagar
kommer budgetförslaget med följdmotioner
att remitteras till berörda fackutskott,
som omedelbart inleder behandlingen av
sina delar av förslaget. Regeringens och
ledamöternas förslag till budgetramar
remitteras därvid till finansutskottet,
som bereder varje fackutskott tillfälle
att yttra sig över den eller de ramar
som omfattar utskottets anslag. Det
utskott som efter en översiktlig
prövning inte anser sig kunna godta
regeringens förslag till budgetramar
skall anmäla detta till finansutskottet.
Finansutskottet har att vid sin prövning
av budgetförslaget göra en samlad
bedömning av effekterna av alla
tilläggsförslag och jämka samman dem med
övriga krav som kan ställas på budgeten,
inte minst i fråga om det tillgängliga
samhällsekonomiska utrymmet (1993/94:TK2
s. 18).

Den lagstiftning om registrerat
partnerskap som riksdagen fattade beslut
om våren 1994 och som åberopas i motion
1994/95:K310 grundades på ett förslag
som utarbetats i lagutskottet (bet.
1993/94:LU28) utan föregående
proposition från regeringen. Den
dåvarande regeringen fann för gott att
inte utarbeta någon proposition med
anledning av Partnerskapskommitténs
betänkande Partnerskap (SOU 1993:98), i
vilket förslag till lagstiftning om
partnerskap lades fram. Utskottets
initiativ grundades på motioner i
ärendet som väckts under den allmänna
motionstiden. Utskottsförslaget
baserades på kommitténs förslag till
lagstiftning med smärre ändringar.

I en gemensam reservation till
utskottsbetänkandet (kds, c, m, nyd)
hävdades att lagen om registrerat
partnerskap hade arbetats fram för
snabbt och utan ordentlig analys.
Reservanterna hänvisade också till den
kritik som Lagrådet framfört mot
lagförslaget. Reservanterna var kritiska
mot att ett lagförslag presenterades
direkt av ett utskott, vilket medfört
att enskilda riksdagsledamöter inte
kunnat väcka motioner med anledning av
förslaget.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att de beslutade
förändringarna vad avser övergången till
kalenderårsbudget och förskjutningen av
tidpunkten för budgetpropositionens
framläggande och den därtill knutna
allmänna motionstiden medför stora
förändringar i riksdagsarbetet i olika
avseenden.

Den tidrymd under vilken
budgetpropositionen och de motioner i
budgetfrågor som väcks under den
allmänna motionstiden skall behandlas
minskar i förhållande till den tidigare
ordningen. Detta medför en ökad
tidspress i riksdagsarbetet under
hösten.

Riksdagsutredningen anförde
(1993/94:TK2 s. 15) beträffande denna
ökade tidspress att det blir svårt för
riksdagen att ta sig an komplicerade
lagstiftningsfrågor och pröva dem som
ett led i budgetprocessen. Utredningen
förutsatte att höstmånaderna kommer att
ägnas åt en mer renodlad budgetprövning
medan mer långtgående förslag till
regeländringar behandlas under
vårmånaderna. De anslagsäskanden detta
arbete ger upphov till bör enligt
utredningen tas upp i den efterföljande
budgetpropositionen. En sådan ordning
kan enligt utredningens bedömning antas
ge riksdagsarbetet en bättre årsrytm.

I detta perspektiv kan det enligt
utskottets mening vara naturligt att
vissa förändringar beträffande
motionsverksamheten övervägs.

I motionerna K322 (s), K327 (c) och
K328 (fp) aktualiseras frågan om en
reformering av motionshanteringen. En
gemensam uppfattning hos motionärerna är
att det finns skäl att överväga ett
avskaffande eller en uppluckring av den
tidsmässiga begränsningen av
motionsrätten som för närvarande gäller.
De alternativ som förs fram är fri
motionsrätt under hela året eller
återkommande möjligheter att motionera
under loppet av ett riksmöte. Som
argument för en mindre restriktiv
motionsrätt anförs bl.a. att dramatiken
kring motionsverksamheten skulle minska,
att riksdagsarbetet skulle fördelas
jämnare över året och att beroendet av
propositioner som grund för
motionsinitiativ skulle minska. Även i
motion K309 yrkande 1 (mp) anförs delvis
liknande tankegångar i den meningen att
motionären efterlyser en motionstid som
är skild från behandlingen av
budgetpropositionen.

Med hänvisning till vad utskottet
anfört i det föregående anser utskottet
att det kan finnas skäl att på sikt
överväga vissa förändringar i
motionsrätten. Med hänsyn till
budgetpropositionens centrala roll i
riksdagsarbetet finns det emellertid
anledning att avvakta utfallet av den
nya ordningen under en viss tid, innan
utskottet tar ett eventuellt initiativ i
frågan om motionsrättens utformning.
Motionerna K309 yrkande 1, K322, K327
och K328 avstyrks därför.

Beträffande motion K309 yrkande 2,
enligt vilket budgetpropositionen bör
göras mera tillgänglig etc., finns det
enligt utskottets mening skäl att anta
att man inom såväl regeringskansliet som
riksdagens utskott inför övergången till
en ny budgetprocess kommer att vidta
åtgärder som på olika sätt underlättar
för riksdagens ledamöter att tillägna
sig innehållet i budgetpropositionen,
varför motionen i denna del avstyrks.

Beträffande motion K310, i vilken
motionären begär en utredning av hur
motionsrätt kan garanteras när utskotten
tar initiativ till mer omfattande
lagstiftning, hänvisar utskottet till
sin tidigare, i det föregående
redovisade, behandling av dessa frågor
(bet. 1995/96:KU6). Motionen avstyrks
därmed.

När det gäller den tidsmässiga
begränsningen i den fria motionsrätten
som föreslås i motion K323, hänvisar
utskottet till vad utskottet anfört i
det föregående om förändringar i
budgetprocessen. Av redovisningen
framgår bl.a. att helhetssynen på
budgeten sannolikt blir mer framträdande
i de motioner som framgent kommer att
väckas med anledning av
budgetpropositionen och att den nya
budgetprocessen i sig kommer att medföra
betydande restriktioner av det slag
motionären efterlyser. Motionen
avstyrks.

Ledamöternas placering i kammaren

Gällande bestämmelser

Enligt 2 kap. 3 § riksdagsordningen
skall för varje ledamot finnas en
särskild plats i plenisalen. Enligt
tilläggsbestämmelse 2.3.1 tar
ledamöterna plats i plenisalen
valkretsvis. Särskilda platser skall
finnas för talmannen samt för vice
talmännen.

Motionen

I motion 1993/94:K307 yrkar Lars
Tobisson och Gunnar Hökmark (m) att
riksdagen beslutar att platsfördelningen
i riksdagens plenisal skall ske efter
partitillhörighet och inte efter
valkrets. Enligt motionärerna tenderar
debatterna i riksdagen att bli utdragna
och svåröverskådliga när de förs med upp
till sju partier som deltagare. Även
ledamöternas placering i plenisalen
spelar en roll härvidlag. Enligt en
kartläggning av Interparlamentariska
unionen, som motionärerna refererar
till, hade endast 7 av 54 undersökta
länder valkretsindelningen som grund för
placeringen. I en klar majoritet av
länderna satt ledamöterna grupperade
efter politisk uppfattning. Motionärerna
anför också att kommun- och
landstingsfullmäktigeledamöter ofta
sitter partivis, liksom fallet är i
Europaparlamentet. En platsfördelning
efter partitillhörighet skulle enligt
motionärerna skänka debatten större
livfullhet och överskådlighet. Eftersom
en förändring i denna riktning inte lär
kräva någon större ombyggnad eller
installation av ny apparatur, bör
åtgärden enligt motionärerna kunna
genomföras under innevarande eller
senast inför nästa mandatperiod.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen,
senast våren 1994 (bet. 1993/94:KU18),
avstyrkt motionsförslag med samma
innehåll som det nu aktuella. I ett
tidigare betänkande (bet. 1987/88:KU43)
anförde utskottet med anledning av en
motion bl.a. att en partivis placering
av ledamöterna skulle vara en markering
av den framträdande roll som de
politiska partierna numera spelar i
riksdagen. Den skulle enligt utskottet
troligen också ha vissa andra fördelar
från kontakt- och debattsynpunkt.
Emellertid fanns det enligt utskottets
bedömning inte någon tillräckligt stark
opinion bland ledamöterna för att bryta
traditionen. I ett senare betänkande
(bet. 1992/93:KU9) anförde utskottet
bl.a. att effekterna från debatt- och
kontaktsynpunkt inte skulle bli de som
avsågs i den då aktuella motionen. En
omdisponering av plenisalen måste ske,
om man vill skapa en tätare atmosfär vid
debatterna, ansåg utskottet och
avstyrkte motionen. Med hänvisning till
detta ställningstagande avstyrkte
utskottet våren 1994 ett motionsförslag
med samma innehåll som tidigare (bet.
1993/94:KU18).

Programutredning om plenisalens
inredning

Inom talmanskonferensens arbetsgrupp för
vissa riksdagsfrågor har problemet med
den låga närvaron i plenisalen
diskuterats. Arbetsgruppen har uttalat
att problemet borde utredas inom
riksdagens lokal- och bostadskommitté.
Arbetsgruppen har uttalat sig för en
modell för inredning av plenisalen
innebärande att debattdeltagarna tar
plats i rummets främre del, vilket i sin
tur kan leda till att ledamöternas
platser grupperas partivis och inte
efter valkretstillhörighet som nu är
fallet.

På lokal- och bostadskommitténs uppdrag
har en utredning genomförts syftande
till att redovisa förslag om hur en ny
inredning och gestaltning av lokalen
skall ge bättre förutsättningar för
olika former av debatter som kan
förekomma i plenisalen med särskild
hänsyn till att antalet deltagare
varierar starkt.

Det arkitektoniska förslaget, som
utarbetats av arkitekten Johan Celsing,
syftar till att göra plenum mer
inspirerande och intresseväckande både
för ledamöter och åhörare. Förslaget
innebär bl.a. att den nuvarande
inredningen med individuella pulpeter
för ledamöterna ersätts av
ledamotsplatser utmed längsgående
skrivbänkar. Vidare föreslås att
ledamotsplatserna samlas kring
talarstolen och fördelas på tre grupper
där ledamöterna är vända mot varandra.
Ledamöterna föreslås få en fri placering
på de platser som reserveras för
respektive parti.

Plenisalen föreslås få 372 platser
inklusive 23 platser för regeringen. Vid
salens främsta bänk avses placeras minst
en ledamot per i riksdagen representerat
parti. Övriga platser vid de främst
bänkarna fördelas proportionellt mot
partiernas storlek.

Partierna placeras i plenisalen efter
den traditionella vänster-höger-skalan.
Varje parti får ett platsområde i form
av en tårtbit. Regeringsplatserna
fördelas med 3 på den främsta bänken och
övriga 20 på de närmast bakomvarande
bänkarna i nära anslutning till
talmanspodiet.

Utskottets bedömning

Frågan om riksdagsledamöterna skall
placeras valkretsvis eller partivis i
plenisalen har varit föremål för
riksdagens överväganden vid åtskilliga
tillfällen. Konstitutionsutskottet - och
riksdagsmajoriteten - har hittills
avvisat förslag om en ändring i den
riktning som motion K307 förespråkar.

Utskottet finner ingen anledning att nu
frångå den ståndpunkt som utskottet
tidigare intagit i denna fråga. Motionen
avstyrks.

Registrering av lobbyister

Motionen

I motion 1994/95:K203 begär Bengt
Harding Olson (fp) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om registreringssystem
för lobbyister. Motionären konstaterar
att lobbyism, med vilket menas sådan
verksamhet som bedrivs av
intresseorganisationer eller särskilda
företag för att påverka politiska
instanser att fatta beslut i linje med
organisationernas eller företagens egna
önskemål, finns i både Sverige och EU. I
Sverige är det främst
intresseorganisationer som SAF, LO, TCO,
SACO och LRF som bedriver
lobbyverksamhet. I Bryssel och
Strasbourg arbetar företrädare för en
mängd organiserade intressen med samma
mål. Enligt motionären är det rimligt
att medborgarna själva eller genom
intresseorganisationer eller
lobbyföretag ökar sina kontakter mot
politiker i Sverige och EU. EU-
parlamentariker och företrädare för EU-
kommissionen har efterlyst etiska regler
för lobbyister och obligatorisk
registrering. Kommissionen har inrättat
en databas där lobbyister kan registrera
sig frivilligt. Ett sådant
registreringssystem borde enligt
motionären övervägas även i Sverige.

Lobbyverksamhet i Sverige och EU

Någon samlad, aktuell översikt över
lobbyverksamhet i Sverige finns inte
såvitt bekant. Enligt en enkät som
genomfördes 1988 av tidningen Från
Riksdag & Departement hade de
kommersiella och specialiserade
lobbyföretagen inte fått något
genombrott i kontakterna mellan
riksdagen och dess omvärld. En klar
majoritet av de svarande ansåg att de
etablerade organisationerna som LO, SAF
och LRF stod för de mest omfattande
kontakterna. Kontakterna från ad hoc-
grupper och enskilda ansågs vara mindre
vanliga, och ovanligast bedömdes
kontakter från professionella lobbyister
vara.

Frågan om lobbyism och lobbyister har
kortfattat berörts av
Personvalsutredningen som i sitt
betänkande Ökat personval (SOU 1993:21)
fört en diskussion om lobbyismens
eventuella konsekvenser för personval.

Utredningen behandlade frågan i vad mån
politiker i framtiden kommer att
utsättas för större påtryckningar från
organiserade intressen än vad som sker
för närvarande. Enligt utredningen
arbetar i dag främst företag och
organisationer med en typ av
lobbyverksamhet som tar sikte på att
förse politiker med s.k. faktaunderlag,
vilket inte antas ha lika allvarliga
följder som den lobbyverksamhet som
bedrivs i andra länder, främst USA.
Utredningen ansåg att de förslag till
förändringar beträffande möjligheter
till ökade personvalsinslag som
utredningen framlagt inte skulle leda
till ökad lobbyverksamhet, varför någon
reglering av verksamheten inte var
påkallad.

Inom Europaparlamentet har vid olika
tillfällen framlagts förslag om vissa
riktlinjer för lobbyism inom
parlamentets område. En kommitté lämnade
hösten 1995 vissa rekommendationer,
bl.a. att Europaparlamentet borde
fastställa regler för lobbyisternas
verksamhet och att en frivillig
registrering av lobbyister borde komma
till stånd. Förslaget föll vid
parlamentets behandling av frågan i
januari 1996.

Utskottets bedömning

Det finns i Sverige en lång tradition av
intressebevakning från organisationernas
sida gentemot bl.a. riksdagen och
regeringen. Kontakter i den omfattning
och i de former som förekommer mellan
organisationsföreträdare och enskilda
ledamöter, utskott etc. bör enligt
utskottets mening betraktas som ett
naturligt och legitimt inslag i den
politiska processen. Mot denna bakgrund
ifrågasätter utskottet behovet och
värdet av ett registreringsförfarande
enligt motionens förslag, varför motion
K203 avstyrks.

Ersättare för riksdagsledamöterna

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen skall
det finnas ersättare för riksdagens
ledamöter. För varje mandat som ett
parti erhållit i riksdagsvalet utses
ersättare enligt 3 kap. 9 § RF. Enligt
vallagen skall för varje ledamot utses
lika många ersättare som partiet
erhållit mandat i valkretsen, dock minst
tre. Ersättare är följaktligen
gruppersättare, inte personliga
ersättare. Ersättare inträder enligt 4
kap. 9 § RF då riksdagsledamot är
riksdagens talman eller tillhör
regeringen. Riksdagen kan i
riksdagsordningen föreskriva att
ersättare skall träda i riksdagsledamots
ställe när denne är ledig.

Enligt 1 kap. 8 § riksdagsordningen kan
riksdagsledamot efter prövning erhålla
ledighet från sitt uppdrag. Om ledighet
beviljas för minst en månad skall
uppdraget utövas av ersättare.

Antalet vid 1994 års riksdagsval invalda
ersättare uppgår till 556.

Motionen

I motion 1994/95:K326 begär Stig
Sandström (v) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge ersättarna
till riksdagsledamöterna en mer aktiv
roll i riksdagens arbete. Motionären
anför att ersättare i riksdagen i
motsats till vad som är fallet i
landsting och kommuner tilldelats en
underordnad roll i det parlamentariska
systemet. I landsting och kommuner har
förste ersättaren ofta rätt att med
ersättning närvara vid fullmäktigemöten,
delta vid gruppmöten och delta i
studieresor. Ersättaren kan för den
enskilde riksdagsledamoten vara en
viktig länk till hemmavalkretsen enligt
motionärens mening. Som lämpliga
åtgärder för att stärka ersättarnas roll
i riksdagsarbetet nämns i motionen att
de högst placerade ersättarna i
valkretsarna under t.ex. en vecka per år
kunde informera sig om de aktuella
politiska frågorna och vardagsarbetet i
riksdagen och att de för detta ändamål
fick ett par fria resor per år.

Förarbeten till lagstiftningen, tidigare
behandling m.m.

Grundlagberedningen föreslog i sitt
betänkande Ersättare för
riksdagsledamöterna (SOU 1970:17) att
det skulle finnas ersättare för
riksdagsledamot som antingen är
frånvarande eller är talman eller
tillhör regeringen. Det främsta skälet
till förslaget var enligt beredningen
att ersättarsystemet skulle bidra till
att upprätthålla den partimässiga
balansen i riksdagen.

I betänkandet tog Grundlagberedningen
kortfattat upp några aspekter på frågan
som omnämns i den här aktuella motionen.
I betänkandet anförs sålunda i samband
med en diskussion om ersättares
ställning att det kunde vara lämpligt
att i syfte att hålla ersättarna à jour
med de frågor som behandlas i riksdagen
tillställa dem eller vissa av dem
riksdagstryck eller annat material (s.
53).

I anslutning till behandlingen av
frågan om en eventuell sänkning av
antalet ledamöter i riksdagen vid ett
införande av ett ersättarsystem anfördes
att ersättare kan sägas fylla uppgiften
att förmedla kontakter och impulser med
väljaropinionen på ungefär samma sätt
som de ordinarie ledamöterna (s. 73).

Grundlagberedningen föreslog att
ersättare för ledamot skulle kallas in
om frånvaron uppgick till minst femton
dagar eller, vid kortare frånvaro, om
minst tio av riksdagens ledamöter
begärde det. I propositionen (prop.
1972:66) anfördes att ersättarsystemet
borde komma till användning under sådana
förhållanden att ersättaren kunde göra
en meningsfull insats i riksdagsarbetet.
Mot denna bakgrund tillbakavisades
beredningens förslag både vad gäller den
minsta tiden för att ersättare skulle
inkallas och att ett visst antal
ledamöter skulle kunna påkalla att
ersättare kallades in även vid kortare
frånvaro.

Förmåner och service åt ersättare

Ersättare i riksdagen har under den tid
han eller hon tjänstgör samma ekonomiska
förmåner och service som en ordinarie
ledamot.

I början av en ny mandatperiod
kontaktar riksdagsförvaltningen varje
ersättare och översänder ett s.k.
välkomstpaket, innehållande bl.a. en
hälsning från riksdagsdirektören och
allmän information om riksdagen och dess
arbete. Ersättare får också ett reskort
av samma slag som ledamöterna, vilket
berättigar till fria resor som har
samband med uppdraget med tåg, flyg och
taxi. De som önskar får en
gratisprenumeration på tidningen Från
Riksdag & Departement. Ersättare som
inte tjänstgör i riksdagen har rätt att
efter rekvisition få sig tillsänd
riksdagstrycket i de delar som
ersättaren av sitt parti fått i uppgift
att bevaka. Härutöver står tre till fyra
bostadsrum ständigt i beredskap i
förvaltningshuset för ersättarnas
räkning.

Ersättarna får dock inte någon
utbildning av det slag som de ordinarie
ledamöterna får i form av introduktion
för nyvalda.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att ersättarnas
möjligheter att allmänt hålla sig à jour
med riksdagsarbetet är goda och att de
därmed utan alltför stora svårigheter
kan komma in i riksdagsarbetet för den
händelse de kallas in för tjänstgöring.
Utskottet vill erinra om att de
politiska partierna i riksdagen givetvis
har ett ansvar för att ersättarna får
det stöd som de, utöver den service de
får från riksdagsförvaltningen, behöver
för att fullt ut kunna fungera i rollen
som ersättare.

Ersättare kan enligt utskottets mening
inte, på det sätt som motionären anser,
jämställas med kommunalt förtroendevalda
när det gäller förmåner av olika slag.
Det hänger bl.a. samman med de stora
skillnaderna i arbetsförhållanden mellan
riksdagen och de kommunala organen.

Med hänvisning till vad utskottet anfört
avstyrks motion K326.

EU-nämndens protokoll

Gällande bestämmelser och praxis

Enligt 8 kap. 19 § riksdagsordningen
förs protokoll över sammanträde med EU-
nämnden. Vid sammanträde med nämnden
skall föras stenografiska uppteckningar
över vad som yttras vid nämndens
överläggningar med regeringen.

Den sistnämnda bestämmelsen gäller när
regeringen rådgör med nämnden i fall som
avses i 8 kap. 15 § riksdagsordningen,
dvs. i frågor som avses bli behandlade i
Europeiska unionens råd (ministerrådet).
Regeringen skall också rådgöra med
nämnden om hur förhandlingarna i rådet
skall föras inför beslut som regeringen
bedömer som betydelsefulla och i andra
frågor som nämnden bestämmer.

Bestämmelserna i 8 kap. 15 och 19 §§
trädde i kraft den 1 januari 1995 i
enlighet med lagen 1994:1651. Bakom
denna lagstiftning låg ett initiativ
från konstitutionsutskottet
(1994/95:KU22), som ansåg att det
förslag som utarbetats av
talmanskonferensen arbetsgrupp inte var
tillräckligt långtgående. Arbetsgruppens
förslag gick ut på att samma regler för
protokollföring som gäller för
riksdagens utskott skulle gälla också
för EU-nämnden.

Enligt EU-nämndens kansli har praxis
vad gäller tiden för justering av
nämndens protokoll och de stenografiska
uppteckningarna av nämndens
överläggningar med regeringen hittills
varit fyra veckor.

Motionen

I motion 1994/95:K321 begär Birger
Schlaug (mp) att riksdagen beslutar att
protokollföringen vid EU-nämndens
sammanträden organiseras så att
protokollen kan offentliggöras så fort
som möjligt efter nämndens möten. Enligt
motionären är detta inte fallet för
närvarande. Att det tar fyra veckor
mellan nämndens möte och
offentliggörandet är enligt motionären
inte rimligt.

Hantering av protokoll och stenografiska
uppteckningar vid nämndens kansli

Enligt uppgift från EU-nämndens kansli
bestäms tiden mellan nämndens
sammanträden och offentliggörandet av
protokoll och stenografiska
uppteckningar, som hittills varit fyra
veckor, av rent fysiska omständigheter.
Nämnden håller sina sammanträden på
fredagar veckan före överläggningarna i
Europeiska unionens råd. Eftersom
berörda statsråd befinner sig i Bryssel
under veckan efter EU-nämndens
sammanträde, kan granskning och
godkännande av utskrifterna från deras
sida ske först under andra veckan efter
nämndens sammanträde. Efter statsrådens
och ledamöternas granskning av
uppteckningarna sammanställs dessa av
kammarkansliet. Därefter vidtar prövning
av innehållet mot aktuella
sekretessbestämmelser. Justering av
protokollet och de stenografiska
uppteckningarna, som utgör separata
dokument, sker därefter vid nästa
sammanträde. Denna process tar i
allmänhet fyra veckor under den tid
riksdagen är samlad, längre tid under
övrig tid. Enligt kansliets bedömning är
en absolut nedre tidrymd för att
genomföra godkännande- och
justeringsprocessen tre veckor, vilket
kansliet eftersträvar framgent.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärens uppfattning
att det inte är acceptabelt att det tar
fyra veckor efter ett sammanträde innan
EU-nämndens protokoll och stenografiska
uppteckningar kan offentliggöras.
Utskottet utgår från att det finns stora
möjligheter att rationalisera
hanteringen av protokoll m.m. och därmed
avsevärt minska tidsutdräkten. Det bör
enligt utskottets mening ankomma på EU-
nämnden själv att vidta de åtgärder som
behövs. Med detta får önskemålet i
motion K321 anses tillgodosett.

Titeln talman/talkvinna

Motionen

I motion 1994/95:K303 begär Kia
Andersson m.fl. (mp) att riksdagen
beslutar dels att ändra titeln talman
till talkvinna när det är en kvinna som
innehar uppdraget (yrkande 1), dels att
utesluta orden "fru" och "herr" vid
tilltal av talmannen/kvinnan (yrkande
2), dels också att övriga titlar i det
svenska samhället med ändelsen -man bör
ändras i enlighet med vad som föreslås
beträffande titeln talman (yrkande 3).
Enligt motionärerna krävs en utökning av
titeln talman till talkvinna med hänsyn
till att också kvinnor numera innehar
ordförandeskapet för riksdagen. Det är
enligt motionärerna ett språkfel att
kalla en kvinna för en man även om det
härrör från en gammal titel och en
svunnen tid då det endast fanns män att
välja. Även artighetsfraserna "fru" och
"herr" bör uteslutas vid tilltal av den
kvinnliga resp. den manliga talmannen,
eftersom den i det första fallet ger
uttryck för ett ålderdomligt synsätt och
i det andra fallet inte har några
sociala aspekter.

Språkvetenskapliga aspekter på titlar
och yrkesbeteckningar

I en språkvetenskaplig uppsats (Ritva
Himanen: Kvinnliga ombudsmän och manliga
sjuksköterskor, Ord och stil, 1990)
behandlas bl.a. förekomsten av titlar
och yrkesbeteckningar i nutida svensk
dagspress.

Av uppsatsen framgår bl.a. att ordet
riksdagsman enligt Svenska akademiens
ordbok (SAOB) finns belagt från 1723 och
att betydelsen då var enbart man i
bokstavlig mening. Bruket av termen
riksdagsledamot har enligt Himanen vuxit
fram på ett naturligt sätt: när antalet
kvinnor i riksdagen ökade, blev det
vanligt att använda benämningen
riksdagsledamot om kvinnor och
riksdagsman om män. Ordet riksdagskvinna
finns enligt SAOB belagt första gången
år 1866, men enligt Himanen förefaller
det som om ordet först under senare år
börjat användas i dagstidningarna.

Av en enkätundersökning, som redovisas i
uppsatsen, framgår bl.a. att ordet
talman bland ett trettiotal liknande ord
med slutleden -man ansågs vara mest
könsneutralt som benämning på kvinnor.
Drygt 70 % av de svarande ansåg ordet
talman helt användbart som benämning på
kvinnor, medan mindre än 10 % ansåg det
omöjligt att använda. Resterande knappt
20 % av de svarande ansåg ordet
tillfälligt användbart eller att det
kunde tänkas vara användbart. Andra ord
som ansågs i hög grad könsneutrala var
rådman, överman, förman, talesman,
nämndeman, förtroendeman och sagesman.
Som minst könsneutrala betraktades bl.a.
idrottsman, yrkesman, PR-man, kyrkoman
och språkman.

Tradition och praxis i den svenska
riksdagen

När det gäller sättet på vilket
ledamöterna uttrycker sig när de talar i
parlamentet, finns det en anglosachsisk
tradition, som fått genomslag även i den
svenska riksdagen. Enligt denna
tradition apostroferar man vid
anföranden talmannen, och man talar
följaktligen genom talmannen, då man
vänder sig till en enskild ledamot i
debattsammanhang. Skälet till detta är
att en formalisering beträffande
tilltalet avses skapa en viss ordning
och disciplin i parlamentet.

Praxis i den svenska riksdagen är att
man vid tilltal av talmannen använder
herr eller fru som prefix, vilket
dokumenteras i protokollet. Om talaren
inte använder uttrycken herr och fru,
tillförs dessa protokollet. Även
uttrycket värderade talman accepteras
och tas in i protokollet. Om en talare
tilltalat en ledamot med du ,
korrigeras detta genom att namnet på den
tilltalade sätts in i protokollet.

Utskottets bedömning

Som framgått av redovisningen i det
föregående uppfattas uttrycket talman
från språklig synpunkt som en acceptabel
könsneutral benämning på en kvinna som
utövar talmansrollen. Det gäller även
vissa andra benämningar där ändelsen -
man ingår. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motionen vad avser förslaget
att ändra titeln talman till talkvinna
när en kvinna innehar uppdraget (yrkande
1) och förslaget om ändring av övriga
titlar med ändelsen -man (yrkande 3).

Vad gäller förslaget i motionen att
utesluta orden fru och herr vid
tilltal av talmannen, vill utskottet
erinra om att användningen av titlarna
herr, fru och fröken vid formellt
tilltal av ledamöterna upphörde fr.o.m.
1977/78 års riksmöte. Däremot har, som
redovisats i det föregående, bruket att
använda titeln herr och fru vid tilltal
av talmannen stannat kvar.

Utskottet finner ingen anledning att
föreslå några förändringar i rådande
praxis, varför motionen även i denna del
(yrkande 2) avstyrks.

Manifestation av Raoul Wallenbergs
gärning

Motionen

I motion 1994/95:K304 begär Elisabeth
Fleetwood (m) att riksdagen beslutar att
i konstnärlig form manifestera
riksdagens och det svenska folkets
respekt för Raoul Wallenbergs gärning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionären hänvisar till den sammankomst
i Sveriges riksdag som talmannen
inbjudit till med anledning av att 50 år
förflutit sedan Raoul Wallenberg
försvann under sin tjänsteutövning vid
den svenska legationen i Budapest.
Motionären erinrar även om de motioner
som väckts i riksdagen med krav på
manifestation i någon konstnärlig form
som bevis på riksdagens respekt,
beundran och tacksamhet för Raoul
Wallenbergs gärning, motioner som
emellertid avslagits med hänvisning till
rådande praxis enligt vilken endast
avlidna personer kan bli föremål för
hedersbevisningar av det aktuella
slaget. Enligt motionären är det
påkallat och angeläget att återkomma
till riksdagen i frågan i samband med
högtidlighållandet av 50-årsdagen av
försvinnandet.

Tidigare behandling

Utskottet har tidigare vid flera
tillfällen behandlat motioner om Raoul
Wallenbergs minne. Senast skedde detta
hösten 1990 (bet. 1990/91:KU8) då
utskottet med anledning av en motion
bl.a. framhöll att det utöver Raoul
Wallenberg finns ett flertal tänkbara
personer och företeelser som har eller
haft stor betydelse för landet eller
någon internationell uppgift som är
värda att hedras med t.ex. ett
minnesmärke. Det kunde därför enligt
utskottet komma att göras flera
framställningar om att få placera
monument och minnesmärken inom eller i
direkt anslutning till riksdagens
byggnader. Enligt utskottet borde det
ankomma på förvaltningsstyrelsen att ta
ställning till den typen av
framställningar och avgöra vilka
monument och minnesmärken som kan fogas
in i den konstnärliga helhet som man
eftersträvat vid utsmyckningen av husen
på Helgeandsholmen. Utskottet avstyrkte
på denna grund motion 1989/90:K324.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärens uppfattning
att det finns ett allmänt intresse av
att i konstnärlig form manifestera
riksdagens och det svenska folkets
respekt för Raoul Wallenbergs gärning.
Utskottet hemställer därför, med bifall
till motion K304, att riksdagen uppdrar
åt förvaltningsstyrelsen att vidta
lämpliga åtgärder. Det får ankomma på
förvaltningsstyrelsen att utforma en
konstnärlig utsmyckning av detta slag
med hänsyn till den speciella miljön på
Helgeandsholmen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande motionsrätten
m.m.

att riksdagen avslår motionerna
1994/95:K309, 1994/95:K310,1994/95:
K322, 1994/95:K323, 1994/95:K327 och
1994/95:K328,

res. 1 (c, v, mp)

2. beträffande ledamöternas
placering i kammaren

att riksdagen avslår motion
1994/95:K307,

res. 2 (m)

3. beträffande registrering av
lobbyister

att riksdagen avslår motion
1994/95:K203,

4. beträffande ersättare för
riksdagsledamöterna

att riksdagen avslår motion
1994/95:K326,

5. beträffande EU-nämndens
protokoll

att riksdagen avslår motion
1994/95:K321,

6. beträffande titeln
talman/talkvinna

att riksdagen avslår motion
1994/95:K303,

7. beträffande manifestation av
Raoul Wallenbergs gärning

att riksdagen med bifall till motion
1994/95:K304 uppdrar åt
förvaltningsstyrelsen att vidta lämpliga
åtgärder.

Stockholm den 8 februari 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala
Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-
Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Nils-Göran Holmqvist (s)
och Sivert Carlsson (c).

Reservationer

1. Motionsrätten m.m. (mom. 1)

Sivert Carlsson (c), Kenneth Kvist (v)
och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med Med hänvisning
till och slutar med avstyrks därför
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nu finns skäl
att överväga en ny, mindre restriktiv
ordning beträffande motionsrätten så att
den allmänna motionstiden utökas till
att omfatta någon eller några perioder
utöver den motionstid som är knuten till
budgetpropositionen. Utskottet
hemställer därför att riksdagen beslutar
uppdra åt talmanskonferensen att utreda
frågan om en utökning av den allmänna
motionstiden med den inriktning
utskottet här angett. Motionerna K309
yrkande 1, K322, K327 och K328
tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande motionsrätten m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:K309 yrkande 2, 1994/95:K310
och 1994/95:K323 och med bifall till
motionerna 1994/95:K309 yrkande 1,
1994/95:K322, 1994/95:K327 och
1994/95: K328 uppdrar till
talmanskonferensen att utreda frågan
om en utökning av den allmänna
motionstiden med den inriktning
utskottet här angett.

2. Ledamöternas placering i kammaren
(mom. 2)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry
Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 9 börjar med Utskottet
finner och slutar med Motionen
avstyrks bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det i dag
finns ett ökat intresse för en partivis
placering av ledamöterna i plenisalen.
Med hänsyn till detta och till de
argument som tidigare framförts och som
utvecklas i motion K307 tillstyrks
motionen, innebärande en omgruppering av
ledamöterna utan föregående ombyggnad av
plenisalen.

dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:

2. beträffande ledamöternas
placering i kammaren

att riksdagen bifaller motion
1994/95:K307.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Motionerna 1
Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1994/95 1
Utskottet 2
Motionsrätten m.m. 2
Gällande bestämmelser 2
Motionerna 3
Tidigare behandling 4
Vissa riksdagsbeslut med
anknytning till motionsrätt m.m. 5
Utskottets bedömning 6
Ledamöternas placering i kammaren 7
Gällande bestämmelser 7
Motionen 7
Tidigare behandling 8
Programutredning om plenisalens
inredning 8
Utskottets bedömning 9
Registrering av lobbyister 9
Motionen 9
Lobbyverksamhet i Sverige och EU 9
Utskottets bedömning 10
Ersättare för riksdagsledamöterna 10
Gällande bestämmelser 10
Motionen 11
Förarbeten till lagstiftningen,
tidigare behandling m.m. 11
Förmåner och service åt ersättare 11
Utskottets bedömning 12
EU-nämndens protokoll 12
Gällande bestämmelser och praxis 12
Motionen 13
Hantering av protokoll och
stenografiska uppteckningar vid
nämndens kansli 13
Utskottets bedömning 13
Titeln talman/talkvinna 14
Motionen 14
Språkvetenskapliga aspekter på
titlar och yrkesbeteckningar 14
Tradition och praxis i den
svenska riksdagen 14
Utskottets bedömning 15
Manifestation av Raoul Wallenbergs
gärning 15
Motionen 15
Tidigare behandling 16
Utskottets bedömning 16
Hemställan 16
Reservationer 17
1. Motionsrätten m.m. (mom. 1) 17
2. Ledamöternas placering i
kammaren (mom. 2) 17
Gotab, Stockholm 1996