Registreringssystem för lobbyister

Motion 1994/95:K203 av Bengt Harding Olson (fp)

Lobbyism är det moderna samlingsbegreppet för sådan
verksamhet som bedrivs av många intresseorganisationer
eller särskilda lobbyföretag för att påverka politiska
instanser att fatta beslut i linje med sina egna önskemål.

På svensk hemmaplan

I Sverige förekommer redan sådan kontaktverksamhet i
många sammanhang. Så har det alltid varit. Redan i dag
utsätts politiker på alla nivåer för påverkan från många olika
håll. Vi har faktiskt redan ett stort antal ''lobbyister'' från
främst intresseorganisationer som SAF, LO, TCO, SACO,
LRF, m.fl. Dessa tar vid behov kontakt med både regering
och riksdag.

Dessa lobbyister/kontaktpersoner har två huvuduppgifter.
Dels skall de försöka snappa upp information så tidigt som
möjligt om vad politikerna har för planer på just deras
område. Dels skall de försöka nå fram till nyckelpersoner för
att få med sina synpunkter innan förslag till nya regler eller
aktioner beslutas. Det handlar om att ge politikerna breda
faktaunderlag och konsekvensbeskrivningar.

Med andra ord går informationsflödet i två riktningar.
Medlemmarnas åsikter och behov förmedlas till
beslutsfattarna samtidigt som medlemmarna informeras om
kommande beslut och lagar.

Inom Europeiska unionen

Lobbyismen fick ett snabbt uppsving i slutet av 1980-talet
som en följd av tillskapandet av en enhetlig inre marknad
inom EU.

I Bryssel och Strasbourg arbetar t ex företrädare för
industri, handel, fackförbund, konsument- och
miljöorganisationer, medlemsländernas regeringar,
kommuner/regioner, intressegrupper för minoriteter och
handikappade, djurvänner, humanitära organisationer och
scoutförbund. En nykomling bland de svenska
lobbyorganisationerna är Sweden West, som representerar
drygt 60 västsvenska kommuner.

Det är visserligen sant att lobbyister, som företräder olika
intresseorganisationer, arbetar i ''maktens korridorer'', där
inga diskussioner protokollförs. Men detta är inget unikt för
EU. Samma är förhållandet i Sverige.

Värdefullt informationsutbyte

Frågan är om lobbyismen är på gott eller ont. I mångas
öron har ordet ''lobbyism'' fått en negativ klang. Egentligen
handlar det helt enkelt om en politisk kontaktverksamhet.
Denna verksamhet blir sedan vad lobbyisten eller
kontaktpersonen gör den till.

Genom lobbying/kontaktverksamhet kan värdefull
information och viktiga opinionsyttringar nå beslutsfattare
såväl i Sverige som inom EU innan de tar ställning till nya
eller ändrade regler. Här besitter ju intresseorganisationerna
både unik expertis och djupa kunskaper på sina områden.

Enligt fanatiska EU-motståndare skulle lobbyismen inom
EU vara ett hot mot den svenska demokratin, insynen och
öppenheten. Detta är och förblir en myt. Ibland hävdas att
lobbyisterna endast skulle företräda de starka ekonomiska
intressena, som skulle sätta kapitalet och byråkratin före de
politiska instansernas inflytande. I praktiken bedrivs
lobbyverksamhet av många olika organisationer, varav flera
representerar konsumenter och arbetstagare.

Flertalet tycker nog att det är på gott med sådant
informationsutbyte mellan politiker och berörda parter. Det
ökar rimligen möjligheterna att fatta riktiga beslut.

Rimlig slutsats

Lobbyism finns alltså i både Sverige och EU. Den svenska
lobbyismen utsträcks nu alltmer till EU-institutionerna. Om
någon tycker att lobbyism är fult då borde det vara fult även
i Sverige och även för svenska lobbyister i EU. Det är enkel
logik. Men då skjuter man samtidigt de svenska
intresseorganisationernas möjligheter till påverkan inom EU
i sank. Det förefaller inte välbetänkt.

Lobbyismen ökar ovedersägligen i betydelse. Den rimliga
slutsatsen blir då att medborgarna själva eller genom
intresseorganisationer eller lobbyföretag bör öka sin
kontaktverksamhet gentemot politiker i Sverige och inom
EU. En aktiv lobbyism utesluter inte ett starkt folkligt
engagemang. Snarare ökar en sådan förankring utsikterna för
framgång. Så kan exempelvis miljöaktiva svenskar som goda
lobbyister utöva stort inflytande inom EU och kanske större
än i Sverige.

Risk för missbruk

Lobbying kan dock inrymma en risk för missbruk.
Oseriösa lobbyister kan ju vilseleda om vems intressen de
företräder och/eller presentera falsk information samt t.o.m.
använda sig av mutor.

Därför har såväl EU-parlamentariker som företrädare för
EU-kommissionen efterlyst etiska regler för lobbyister och
obligatorisk registrering. Kommissionen har upprättat en
databas där lobbyister frivilligt kan registrera sig, men basen
är ännu ofullständig. I september i år antog dock cirka 12
firmor en uppförandekodex, där de bl.a. förbinder sig att
uppge vems intressen de företräder.

Ett sådant registreringssystem borde övervägas även i
Sverige.

God politikeretik

Samtidigt som lobbyismen är en tillgång för politiker så
utgör den också en fara. Politikern måste inta en självständig
ställning. Han ska beakta båda sidors intressen. Han får inte
låta sig ''köpas'' av ena parten. Resultatet blir då att han
fungerar som en ''politisk springpojke'' i stället för en
politiker med samhällsansvar. Den parlamentariska etiken
måste vara politikernas ledstjärna.

Avslutningsvis torde den samlade uppfattningen vara att
lobbyismen är mera på gott än på ont.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om registreringssystem för lobbyister.

Stockholm den 12 januari 1995

Bengt Harding Olson (fp)