Reklamtid i TV

Betänkande 2003/04:KU16

Konstitutionsutskottets betänkande2003/04:KU16

Reklamtid i TV

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
förslag i proposition 2003/04:66 Reklamtid i TV.
Förslaget avser ändringar i radio- och TV-lagen. Ett
nytt undantag föreslås från reglerna i nämnda lag om
annonstiden per timme mellan hela klockslag.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj
2004.

Utskottet behandlar också två motioner som har
avlämnats med anledning av propositionen samt en
motion från den allmänna motionstiden 2003.
Regeringens förslag tillstyrks av utskottet.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Utskottets ställningstaganden har föranlett fyra
reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förslaget till ändring i radio- och TV-
lagen
Riksdagen antar bifogat förslag till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844). Därmed
bifaller riksdagen regeringens proposition
2003/04:
66 och avslår motion 2003/04:K14 yrkande 1.
Reservation 1 (m)

2. Avskaffande av reglerna om reklam i TV

Riksdagen avslår motion 2003/04:K14 yrkande 2.
Reservation 2 (m)

3. EG:s TV-direktiv

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K14 yrkande
3 och 2003/04:K444 yrkande 8.
Reservation 3 (m, fp)

4. Återgång till tidigare regler om
annonser i TV-sändningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K15.
Reservation 4 (mp)

Stockholm den 9 mars 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson
(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik
S Järrel (m), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren
(c), Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius
(m), Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp) och
Inger Jarl Beck (s).

2003/04

KU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2003/04:66 Reklamtid i TV förslår
regeringen att riksdagen antar det förslag till lag
om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) som
regeringen lägger fram i propositionen. Regeringens
förslag återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga
2.

Lagrådet har granskat regeringens lagförslag.
Med anledning av propositionen har två motioner
väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet även
en motion från allmänna motionstiden 2003 som rör en
närliggande fråga. Förslagen i motionerna återges i
bilaga 1.

Bakgrund

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 april
2002 infördes möjlighet att i vissa fall och på
visst sätt låta annonssändningar avbryta TV-program
(SFS 2002:116, prop. 2001/02:82, bet. 2001/02:KU16,
rskr. 2001/02:187).

I samband med att konstitutionsutskottet
behandlade regeringens förslag i proposition
2001/02:82 om ändrade regler för annonssändningar
behandlades bl.a. en följdmotion med yrkande om att
radio- och TV-lagen skall innehålla undantagsregler
för att utjämna antalet reklamminuter vid en
angränsande timme under direktsändningar i TV av
t.ex. sport eller nöjesevenemang. Utskottet anförde
att vad som föreskrevs i 7 kap. 5 § radio- och TV-
lagen i vissa fall kunde få verkningar som inte
tedde sig rimliga (bet. 2001/02:KU16 s. 16 f.). Det
kunde inträffa när en sändning av dagshändelser,
t.ex. en idrottstävling, drog ut på tiden så att ett
klockslag mellan två timmar överskreds. Utskottet
framhöll att den reklam som då skulle ha sänts om
programmet slutat innan den nya timmen inträtt i
sådana fall kunde behöva uteslutas och placeras
senare i en programtablå, något som kunde medföra
besvärande ekonomiska och andra nackdelar för den
som bedriver sändningsverksamheten. Enligt utskottet
borde regleringen därför skyndsamt ses över i syfte
att kortare överträdelser skulle kunna godtas om de
varit oförutsedda eller tillfälliga på sådant sätt
som åsyftades i motionen. Detta borde riksdagen med
anledning av den nämnda motionen i berörd del ge
regeringen till känna som sin mening.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.
Regeringen hade den 8 juni 2000 beslutat att
bemyndiga chefen för Kulturdepartementet att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
analysera och överväga behovet av ändringar i
framför allt radio- och TV-lagen (1996:844) och
lagen (1989:41) om TV-avgift samt föreslå de
lagändringar som föranleds av övervägandena (dir.
2000:43). Utredningen antog namnet Radio- och TV-
lagsutredningen.
Regeringen har beslutat om flera tilläggsdirektiv
till Radio- och TV-lagsutredningen. I
tilläggsdirektiv beslutade den 27 mars 2003 (dir.
2003:30) gavs utredningen i uppdrag att bl.a. utreda
frågan om tillåten annonstid under en timme.
Utredningen avlämnade i juni 2003 delbetänkandet
Reklamtid i TV (SOU 2003:62). Delbetänkandet har
remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett nytt undantag från
reglerna i radio- och TV-lagen (1996:844) om
annonstiden per timme mellan hela klockslag.
Förslaget syftar enligt propositionen till att öka
flexibiliteten, men innebär inte att det totalt sett
blir tillåtet att sända mer reklam i TV.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj
2004.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Gällande svenska regler

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) omfattar ljudradio,
television och vissa liknande överföringar samt
filmer, videogram, ljudupptagningar och andra
tekniska upptagningar.
Enligt 1 kap. 12 § andra stycket YGL hindrar inte
bestämmelserna i denna grundlag att det i lag
meddelas föreskrifter om förbud i övrigt (utöver vad
som sägs i första stycket) mot kommersiell reklam i
radioprogram eller om villkor för sådan reklam.
Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och
villkor för annan annonsering och sändning av
program, som helt eller delvis bekostas av annan än
den som bedriver programverksamheten.

I radio- och TV-lagen (1996:844) har bestämmelser
som handlar om reklam och annan annonsering samlats
i 7 kap.

Enligt 7 kap. 1 § första stycket gäller som
huvudregel att det före och efter varje sändning av
annonser skall sändas en särskild signatur som
tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.
Vidare sägs i tredje stycket att med annonser
avses reklam samt sändningar som utan att vara
reklam sänds på uppdrag av någon annan.
I 4 § första stycket föreskrivs att reklam i en
sändning inte får syfta till att fånga
uppmärksamheten hos barn under tolv år.
Enligt 5 § första stycket gäller som huvudregel
att annonser får sändas högst 8 minuter under en
timme mellan hela klockslag. I TV-sändning får denna
tid dels under sändningstiden mellan 19.00 och 24.00
dels i rena undantagsfall, utsträckas till högst 10
minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme
mellan hela klockslag får annonser sändas under
högst 10 % av den tiden.
Vidare sägs i andra stycket att annonser får
sändas i en TV-sändning under högst 10 % av
sändningstiden per dygn.
I 7 § första stycket föreskrivs att annonser i TV-
sändning skall sändas mellan programmen. Under
förutsättning att villkoren i 7 a § uppfylls får
annonser dock avbryta ett program om det sker på ett
sådant sätt att - med hänsyn till naturliga pauser
samt programmets sändningslängd och karaktär -
varken programmets integritet och värde eller
rättighetshavarnas rättigheter kränks.
Enligt 7 a § första stycket får i sportprogram där
det förekommer längre pauser eller i program som är
föreställningar eller evenemang med pauser för
publiken annonser sändas i pauserna.
I andra stycket sägs att i program som består av
avslutade delar får annonser sändas mellan delarna.
Vidare sägs i tredje stycket att i spelfilmer och
filmer som är gjorda för TV - utom TV-serier, lätta
underhållningsprogram och dokumentärprogram - får
annonser sändas om den programlagda sändningstiden
överstiger 45 minuter. Annonser får sändas en gång
för varje hel period om 45 minuter. Om den
programlagda sändningstiden är minst 20 minuter
längre än två eller flera fullständiga perioder om
45 minuter får annonser sändas ytterligare en gång.
Därutöver föreskrivs i fjärde stycket att i andra
program än de som avses i första och andra styckena
skall det vara minst 20 minuter mellan
annonssändningarna i programmet.
I 7 b § första stycket föreskrivs att trots vad
som sägs i 7 och 7 a §§ får annonser inte avbryta
gudstjänster eller program som huvudsakligen vänder
sig till barn under 12 år.
I andra stycket sägs att program som huvudsakligen
handlar om nyheter eller nyhetskommentarer,
dokumentärprogram och program om
livsåskådningsfrågor inte får avbrytas av annonser
om den programlagda sändningstiden är kortare än 30
minuter. Om den programlagda sändningstiden är 30
minuter eller längre gäller vad som sägs i 7 a §
andra och fjärde styckena.
Enligt tredje stycket får reklam inte förekomma
omedelbart före eller efter ett program eller en del
av ett program som huvudsakligen vänder sig till
barn under tolv år såvida det inte är fråga om
meddelanden som avses i 8 § (sponsringsmeddelanden).
Efterlevnaden av radio- och TV-lagens bestämmelser
om reklam, annan annonsering och sponsring övervakas
till viss del av Granskningsnämnden för radio och TV
och i övrigt av Konsumentombudsmannen (9 kap. 2 §).

EG:s TV-direktiv

Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om
samordning av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television,
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
97/36/EG (TV-direktivet), har till syfte att
möjliggöra fri rörlighet för TV-sändningar.
Direktivet innebär att den medlemsstat varifrån en
sändning härrör skall se till att sändningen följer
lagen i den medlemsstaten. Andra medlemsstater skall
tillåta fri mottagning och får inte hindra
vidaresändning av en TV-sändning från en annan
medlemsstat av skäl som omfattas av direktivet.
Direktivet innehåller minimiregler som gäller för
TV-sändningar från EU:s medlemsstater.

I kapitel 1, artikel 1, definieras TV-reklam,
smygreklam, sponsring och TV-köp.

Vidare sägs i kapitel 2, artikel 2.1, att den
ansvariga medlemsstaten skall säkerställa att alla
TV-sändningar som sänds av programföretag inom dess
jurisdiktion överensstämmer med bestämmelserna i det
rättssystem som gäller för sändningar avsedda för
allmänheten i den medlemsstaten.

I artikel 3.1 föreskrivs att medlemsstaterna har
frihet att föreskriva att TV-programföretagen inom
deras jurisdiktion skall följa mer detaljerade eller
striktare regler inom de områden som omfattas av
direktivet.

Kapitel 4, artikel 11.1, reglerar hur reklaminslag
och köp-TV-inslag får sättas in i program.

Enligt artikel 11.1 skall reklaminslag och köp-TV-
inslag infogas mellan program. I vissa fall är det
dock tillåtet att infoga sådana inslag i programmen.
En förutsättning är att det sker på sådant sätt och
med hänsyn till naturliga pauser samt programmets
sändningslängd och karaktär att varken programmets
integritet eller värde eller innehavarnas
rättigheter kränks. Dessutom skall villkoren i
11.2-5 vara uppfyllda.
Artikel 11.2 gäller program som består av
fristående delar, sportprogram eller evenemang som
struktureras på liknande sätt samt föreställningar
som innehåller pauser. I sådana program skall
reklamen sättas in mellan delarna eller i pauserna.
I artikel 11.3 behandlas spelfilmer eller filmer
gjorda för TV - med undantag för TV-serier, lätta
underhållningsprogram och dokumentärer. Sådana
program får, om de har en programlagd sändningstid
som överstiger 45 minuter, avbrytas av reklam en
gång för varje hel 45-minutersperiod. Om den
programlagda sändningstiden är minst 20 minuter
längre än två eller flera fullständiga 45-
minutersperioder får ytterligare ett avbrott göras.
Enligt artikel 11.4 skall minst 20 minuter
förflyta mellan reklaminslag eller köp-TV-inslag i
programmen. Detta gäller dock inte för sådana
program med pauser som avses i artikel 11.2.
Därutöver anges i artikel 11.5 att vissa
programtyper inte får avbrytas av reklaminslag och
köp-TV-inslag. Det gäller dels alla gudstjänster,
dels nyhetsprogram, program om aktuella
samhällsfrågor, dokumentärprogram, religiösa program
och barnprogram om deras programlagda sändningstid
är mindre än 30 minuter. Om den programlagda
sändningstiden är 30 minuter eller mer skall vad som
sägs i artikel 11.1-4 gälla.
I artikel 18.1 föreskrivs att sändningstiden för
köp-TV-inslag, reklaminslag och andra former av
reklam, med undantag för sändningsblock för köp-TV i
enlighet med artikel 18a, inte får överstiga 20 % av
den dagliga sändningstiden. Sändningstiden för
reklaminslag får inte överstiga 15 % av den dagliga
sändningstiden.
Vidare sägs i artikel 18.2 att reklaminslagens och
köp-TV-inslagens längd inom en given timme inte får
överstiga 20 %.

Enligt artikel 20 får medlemsstaterna, med
vederbörlig hänsyn till gemenskapsrätten, fastställa
andra villkor än de som anges bl.a. i artikel 11.2-5
i fråga om sändningar som är avsedda uteslutande för
det nationella territoriet och som inte kan tas
emot, direkt eller indirekt, av allmänheten i en
eller flera andra medlemsstater. Detta gäller utan
att det påverkar tillämpningen av artikel 3.

Enligt artikel 26 skall kommissionen senast den 31
december 2000 och vartannat år därefter till
Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala
kommittén överlämna en rapport om genomförandet av
detta direktiv i dess senaste lydelse och, om
nödvändigt, utarbeta ytterligare förslag för att
anpassa det till utvecklingen på TV-
sändningsområdet, särskilt mot bakgrund av den
senaste tekniska utvecklingen.

Europeiska kommissionen avlämnade den 6 januari
2003 den fjärde rap-porten om tillämpningen av TV-
direktivet till rådet, Europaparlamentet, Europeiska
och sociala kommittén samt Regionkommittén
(KOM[2002]778 slutlig). När det gäller kommissionens
slutsatser och framtidsutsikter konstaterades att
rådet den 11 november 2002 antog slutsatserna om
översynen av TV-direktivet och betonade den breda
enigheten om att det finns behov av omfattande
förberedelser innan man utarbetar några kommande
förslag gällande direktivet.
Till rapporten bifogade kommissionen ett
arbetsprogram i syfte att inleda en allmän debatt
som är öppen för alla berörda parter, inklusive
kandidatländerna och deras medborgare. Den skall
behandla frågor i samband med översynen av TV-
direktivet, särskilt enligt vad som föreskrivs i
artikel 26 mot bakgrund av ny teknisk utveckling.
Kommissionens syfte är att bedöma behovet av att
uppdatera eller anpassa direktivet och, om
nödvändigt, vidta sammanhängande eller ytterligare
åtgärder.
Kommissionen har i ett meddelande den 15 december
2003 (KOM[2003]784 slutlig) rörande framtiden för
europeisk lagstiftning på det audiovisuella området
redogjort för sina slutsatser om regelverket på
området. Enligt kommissionen måste
regleringspolitiken i sektorn säkerställa vissa
allmänna intressen, som kulturell mångfald, rätt
till information, skydd av minderåriga och
konsumentskydd nu och i framtiden. Det omfattande
samråd som har genomförts bekräftade att dessa mål
inte ifrågasätts vid utvecklingen av tekniken eller
marknaden, utan vad som ifrågasätts är hur dessa mål
skall kunna uppnås i en förändrad miljö.
När det gäller framtida reglering kommer
kommissionen att gå vidare med en strategi i två
steg. I det korta perspektivet kan man enligt
kommissionen få bättre rättssäkerhet genom att
kommissionen utarbetar ett tolkningsmeddelande om
TV-reklam, eftersom det inte behövs någon översyn
av själva direktivet. Kommissionen anför vidare att
på medellång sikt är det några frågor som kräver
ytterligare övervägande och diskussion, vilket
skulle kunna leda till ändringar av TV-direktivet på
ett senare stadium. Frågorna kommer antingen att
analyseras av kommissionen med hjälp av expertråd
(fokusgrupper) eller så kommer kommissionen att
beställa oberoende studier om respektive ämnen.

En ny undantagsregel införs

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till ändringar i radio- och TV-lagen som
innebär att en ny undantagsregel införs om
när gränsen för tillåten mängd reklam under
en timme får överskridas i TV-sändningar.
Därmed avstyrker utskottet ett motionsyrkande
om att propositionen skall avslås. Utskottet
avstyrker vidare motionsyrkanden rörande att
reglerna om reklam i TV bör avskaffas, om en
avveckling av EG:s TV-direktiv samt om en
återgång till de regler för annonser i TV-
sändningar som gällde före den 1 april 2002.
Jämför reservationerna 1-4.

Propositionen

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att gränsen för den tillåtna
mängden reklam under en timme får överskridas om
programföretaget gör sannolikt att överskridandet
föranletts av en i tiden närliggande händelse som
medfört att en tidigare sändning av annonser fått
utgå eller förskjutits, företaget inte rimligen haft
anledning att ta denna händelse i beaktande vid
programplaneringen och händelsen legat utanför
företagets kontroll. Undantagsbestämmelsen föreslås
införas som ett nytt andra stycke i 7 kap. 5 §
radio- och TV-lagen.

Enligt förslaget får annonstiden inte i något fall
överstiga 12 minuter under en timme mellan hela
klockslag. Denna övre gräns bör gälla även i de fall
sändningstiden inte uppgår till en timme mellan hela
klockslag.
Vidare innebär förslaget att den nuvarande
bestämmelsen i 7 kap. 5 § första stycket om att det
i rena undantagsfall är tillåtet att under en timme
sända annonser under högst 10 minuter avskaffas.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj
2004.

Skälen för regeringens förslag

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att det
under vissa förutsättningar bör vara tillåtet att
överskrida de nuvarande reglerna om högsta tillåtna
annonstid per timme. Avsikten med en ny reglering är
enligt regeringen endast att öka flexibiliteten,
inte att det skall bli tillåtet att sända mer reklam
i TV. En ny undantagsregel bör alltså endast leda
till att redan planerade annonser - som måste hålla
sig inom gränsen för tillåten annonsmängd under ett
dygn - får flyttas till en annan tidpunkt.

Enligt regeringens mening måste ett programföretag
räkna med att vissa förskjutningar kan inträffa i en
programtablå om den innehåller direktsända program.
Regeringen framhåller att mindre förskjutningar bör
kunna undvikas genom planering från
programföretagets sida. Det bör ställas tämligen
höga krav på denna planering.
För att undantagsregeln skall bli tillämplig anser
regeringen att det skall ha inträffat någon händelse
som medfört att en tidigare sändning av annonser har
fått utgå eller förskjutits och som programföretaget
inte rimligen haft anledning att ta i beaktande vid
programplaneringen. Det skall enligt regeringen
typiskt sett vara fråga om händelser av oförutsedd
eller tillfällig karaktär.
Regeringen anför att händelsen skall ligga utanför
programföretagets kontroll för att undantagsregeln
skall bli tillämplig. Så torde enligt regeringen
vara fallet i de flesta direktsända sportsammanhang,
direktsända galor och liknande som programföretaget
inte själv producerar. Emellertid anser regeringen
att i fråga om direktsändningar med anledning av
nyhetshändelser av stort allmänt intresse, bör
undantaget kunna tillämpas även i fråga om
egenproducerade sändningar. Det är enligt regeringen
uppenbart att det i sådana sammanhang inte är
särskilt lämpligt att göra reklampauser i en längre
sändning även om detta i och för sig är tillåtet.
Regeringen anför att undantagsregeln därför bör vara
tillämplig även i sådana situationer om
förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
Vidare framhåller regeringen att en förskjutning
av ett annonsblock eller delar därav i praktiken
innebär att det uppstår förskjutningar under de
efterföljande timmarna. För att lösa de problem som
uppstår när direktsända program tar längre eller
kortare tid än planerat behöver enligt regeringen
programföretagen kunna flytta outnyttjad annonstid
inte bara till nästa timme utan även till en
därefter följande timme. Regeringen anser att en
undantagsregel som tillåter omflyttning av annonstid
till nästföljande timme skulle få ett alltför snävt
tillämpningsområde. Därför bör det enligt regeringen
inte finnas någon begränsning som innebär att den
outnyttjade annonstiden måste användas under
nästföljande timme. Om den överflyttade reklamen
inte i sin helhet kan sändas under den nästföljande
timmen bör det vara möjligt att sända denna under
den därpå följande timmen eller ännu senare.
Regeringen anser att programföretaget dock bör sända
de överflyttade annonserna så snart som möjligt.
Enligt regeringen bör programföretaget ha
bevisbördan för att de omständigheter förelegat som
krävs för att undantagsregeln skall vara tillämplig.
För att undvika att utredningsskyldigheten blir
alltför betungande bör dock beviskravet inte vara så
högt. Regeringen anser att det därför är
tillräckligt att bolaget gör sannolikt att de
aktuella förutsättningarna förelegat.

Motionerna

I motion 2003/04:K14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
yrkas att riksdagen avslår proposition 2003/04:66
(yrkande 1). Vidare yrkas att riksdagen begär att
regeringen återkommer med förslag om avskaffande av
regleringen av reklamsändningars omfattning och
frekvens i enlighet med vad som anförs i motionen
(yrkande 2). Därutöver yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om
avskaffande av EG:s TV-direktiv (yrkande 3).

Enligt motionärerna skall programföretags
tillstånd för sändningar i marknätet inte innehålla
särskilda av staten reglerade programvillkor.
Motionärerna anser att programföretagen själva bör
få bestämma över reklamsändningarnas omfattning och
frekvens. Det finns enligt motionärerna ingen annan
än de själva som har större anledning att ta hänsyn
till publiken för att kunna behålla den och därmed
finansieringen av utbudet. Enligt motionärerna bör
regeringens förslag avslås därmed. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med
vad som anförts om avskaffande av regleringen av
reklamsändningars frekvens och omfattning. I
enlighet med detta bör regeringen också verka för
att EG:s TV-direktiv avskaffas.

I motion 2003/04:K15 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ett återinförande av de regler
för annonstid i TV som gällde före den 1 april 2002.
Motionärerna erinrar om Miljöpartiets tidigare
inställning att de lagändringar som infördes 2002
och som möjliggör avbrott i program inte är av godo.
Miljöpartiet anser alltjämt att omsorgen om
publikens möjligheter att följa TV-program så ostört
som möjligt fortfarande skall utgöra en ledstjärna
för lagstiftningen. I stället för att gå TV-bolagen
till mötes då man utnyttjade möjligheten att sända
"miniprogram" i program, borde regeringen definiera
vad som är ett program. Motionärerna framhåller
vidare att Miljöpartiets farhågor att det skulle bli
svårt att avgöra under vilka förutsättningar det
skulle vara tillåtet att avbryta program med
annonser, utan att annonsavbrotten var kränkande,
har infriats. Under rådande omständigheter
tillstyrker Miljöpartiet dock regeringens förslag,
men önskar att regeringen ges till känna att Sverige
bör återinföra de regler som gällde för annons- och
reklamtid i TV före den 1 april 2002, om nödvändigt
med en tydligare definition av vad som är ett
"program".

I motion 2003/04:K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
från den allmänna motionstiden 2003 yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om avskaffande av EG:s TV-direktiv (yrkande
8). Enligt motionärerna bör det stå TV-bolagen fritt
att förfoga över programinnehållet. Det är därför
oacceptabelt att EU genom det s.k. TV-direktivet
ställer krav på en viss sammansättning av program,
som t.ex. en viss andel europeiska program.
Motionärerna anser att EU:s uppgift är att
möjliggöra en fri rörlighet av tjänster, inte att
reglera vilka länder som TV-programmen får komma
ifrån. Regeringen bör därför verka för att TV-
direktivet avskaffas.

Tidigare riksdagsbehandling

Som redovisats ovan behandlade
konstitutionsutskottet under riksmötet 2001/02
propositionen 2001/02:82 Ändrade regler om annonser
i TV-sändningar med förslag till ändringar i radio-
och TV-lagen om hur annonser får sättas in i TV-
sändningar. Utskottet delade regeringens bedömning
att de gällande reglerna i radio- och TV-lagen om
hur annonser får placeras i TV-sändningar inte
tillgodosåg sitt syfte att skydda publikens
möjlighet att ta del av programmen utan att störas
av annonser. I likhet med regeringen ville utskottet
vidare framhålla att skillnaderna mellan svensk
lagstiftning och andra länders lagstiftning i detta
avseende hade kommit att leda till alltmer kännbara
konkurrensnackdelar för programföretag etablerade i
Sverige, eftersom antalet reklamfinansierade företag
som är etablerade utomlands hade ökat. Utskottet
delade mot denna bakgrund regeringens uppfattning
att det fanns skäl att ändra de svenska reglerna om
hur annonser får avbryta program. Vidare hade
utskottet ingen invändning mot regeringens förslag
om hur dessa ändringar skulle komma till uttryck i
aktuella bestämmelser i radio- och TV-lagen. Mot
denna bakgrund tillstyrkte utskottet regeringens
förslag och avstyrkte en motion med yrkande om
avslag på propositionen.

I detta sammanhang föreslog utskottet att
riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till
känna vad utskottet anfört om en skyndsam översyn av
undantagsreglerna i 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen.
Som redovisats ovan är detta tillkännagivande
bakgrunden till det nu föreliggande förslaget från
regeringen.
Vidare delade utskottet regeringens bedömning att
någon ändring av reglerna om mängden tillåten reklam
inte var påkallad. Utskottet erinrade därutöver om
att TV-direktivet, som är ett s.k. minimidirektiv,
innehåller regler om bl.a. hur stor del av den
dagliga sändningstiden som får utgöra reklaminslag.
Därmed avstyrkte utskottet en motion med yrkanden om
att riksdagen skulle besluta om avveckling av
regleringen av tiden för reklam i TV-sändningar.
Även under föregående riksmöte behandlade
utskottet en motion med yrkande om en avveckling av
regleringen för reklamtid i TV (bet. 2002/03:
KU25 s. 26). Utskottet vidhöll sin tidigare
bedömning att en sådan avveckling inte borde ske.
Motionen avstyrktes därför.
Därutöver har konstitutionsutskottet vid flera
tillfällen behandlat motionsyrkanden om att
regeringen skall verka för ett avskaffande av EG:s
TV-direktiv. Detta skedde senast under föregående
riksmöte (bet. 2002/03:KU25 s. 21-23). Utskottet
framhöll att EG:s TV-direktiv har tillkommit för att
uppnå den grundläggande harmonisering som såväl är
nödvändig som tillräcklig för att säkerställa den
fria rörligheten för TV-sändningar inom gemenskapen.
Vidare påpekade utskottet att direktivet har getts
en sådan utformning att det står medlemsstaterna
fritt att gentemot de programföretag som står under
dess jurisdiktion tillämpa mer detaljerade eller
strängare regler för områden som omfattas av
direktivet. Utskottet ansåg alltjämt att TV-
direktivet inte skulle avvecklas. Den aktuella
motionen avstyrktes därför.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att en ny
undantagsregel bör införas om i vilka fall det skall
vara tillåtet att överskrida gränsen för tillåten
mängd reklam under en timme. Som regeringen
framhåller ökar därmed flexibiliteten, dock utan att
det blir tillåtet att sända mer reklam i TV.
Regeringens förslag har, som framgått ovan, sin
grund i ett tillkännagivande från riksdagen under
riksmötet 2001/02. Konstitutionsutskottet anförde
då, med anledning av en motion med yrkande om att
riksdagen borde besluta om undantagsregler för att
utjämna antalet reklamminuter, att bestämmelserna i
7 kap. 5 § radio- och TV-lagen i vissa fall kan få
verkningar som inte ter sig rimliga för den som
bedriver sändningsverksamheten. Det förslag till nya
undantagsregler som regeringen nu har lämnat innebär
enligt utskottets mening en rimlig avvägning mellan
å ena sidan programföretags behov av flexibilitet
och å andra sidan TV-tittarnas intresse av att få
följa TV-programmen så ostört som möjligt. Därför
tillstyrker utskottet regeringens lagförslag och
avstyrker motion 2003/04:K14 yrkande 1 om att
propositionen bör avslås.

När det gäller vad som anförs i motion 2003/04:K14
yrkande 2 om att reglerna om reklamtid bör avskaffas
vidhåller utskottet sin tidigare bedömning att någon
avveckling av regleringen inte bör ske. Motionen
avstyrks därför i berörd del.
Utskottet vidhåller också sitt tidigare
ställningstagande att EG:s TV-direktiv inte bör
avvecklas. Motionerna 2003/04:K14 yrkande 3 och
2003/04:K444 yrkande 8 bör därför avslås.
Därutöver anser utskottet att de skäl som
motiverade att de nya reglerna om hur annonser får
placeras i TV-sändningar infördes i april 2002
alltjämt kvarstår. Någon anledning att, såsom anförs
i motion 2003/04:K15, gå tillbaka till tidigare
gällande ordning finns därför enligt utskottets
mening inte. Utskottet avstyrker därför motionen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Förslaget till ändring i radio- och TV-lagen
(punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår bifogat förslag till lag om ändring
i radio- och TV-lagen (1996:844) och tillkännager
för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:K14 yrkande 1 och avslår regeringens
proposition 2003/04:66.

Ställningstagande

Vår principiella inställning är att staten inte
skall ställa upp villkor för programföretags
sändningar. Programföretag bör därför, såsom anförs
i motion 2003/04:K14, själva få bestämma över
reklamsändningars omfattning och när de skall
förekomma i sändningarna. Vi delar därför
uppfattningen i den nämna motionen att regeringens
nu aktuella förslag till nya undantagsregler om när
gränsen för mängden tillåten reklam under en timme
får överskridas bör avslås. I enlighet med detta bör
motion 2003/04:K14 yrkande 1 bifallas.

2. Avskaffande av reglerna om reklam i TV
(punkt 2)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K14 yrkande 2.

Ställningstagande

Utvecklingen på medieområdet visar enligt vår mening
att reklamreglerna är föråldrade. Det programföretag
som väljer att sända för mycket reklam kommer att
förlora sina tittare. Vi anser därför, i enlighet
med vad som anförs i motion 2003/04:K14 yrkande 2,
att det bör vara upp till programföretagen att
själva bestämma över reklamsändningars omfattning
och frekvens. Programföretagen själva är de som har
störst anledning att ta hänsyn till publiken för att
kunna behålla den och därmed lyckas med
finansieringen av utbudet. Vi delar därför
uppfattningen i den nämnda motionen att regleringen
av reklamsändningars omfattning och frekvens bör
avskaffas. Detta bör med bifall till motionen i
berörd del ges regeringen till känna.

3. EG:s TV-direktiv (punkt 3)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils
Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:K14 yrkande 3 och
2003/04:K444 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt vår mening skall EU arbeta för en utvidgning
av den inre marknaden och för att få bort offentliga
monopol. Det är oacceptabelt att EU ställer krav på
en viss sammansättning av TV-bolagens program, t.ex.
att dessa skall utgöras av en viss andel europeiska
TV-program, och att man reglerar mängden reklam i
sändningarna. Enligt vår uppfattning bör TV-bolag
fritt få förfoga över programinnehållet i enlighet
med respektive lands yttrandefrihetsrättsliga
bestämmelser. I likhet med vad som anförs i
motionerna 2003/04:K14 yrkande 3 och 2003/04:K444
yrkande 8 bör regeringen därför verka för att EG:s
TV-direktiv avskaffas. Detta bör med bifall till de
nämnda motionerna i berörda delar ges regeringen
till känna.

4. Återgång till tidigare regler om annonser i
TV-sändningar (punkt 4)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K15.

Ställningstagande

Miljöpartiet välkomnar regeringens förslag att nu
rätta till de problem som gällande regler för reklam
i TV ger upphov till vid direktsända evenemang och
som varken programföretagen eller deras
produktionsbolag ansvarar för.

I sammanhanget bör också erinras om Miljöpartiets
grundläggande inställning att de lagändringar som
trädde i kraft i april 2002 och som möjliggör
avbrott i program för annonssändningar inte är av
godo. Miljöpartiet är alltjämt av samma ståndpunkt
och anser att omsorgen om TV-publikens möjlighet att
följa program så ostört som möjligt fortfarande bör
utgöra en ledstjärna för lagstiftningen. Då
programföretagen utnyttjade möjligheten att sända
"miniprogram" i program, gick regeringen dem till
mötes. I stället borde regeringen ha definierat vad
som är ett program. Miljöpartiet anförde också att
det skulle bli svårt att avgöra under vilka
förutsättningar det skall vara tillåtet att avbryta
TV-program med annonser. Det klargjordes aldrig i
vilka avseenden annonsavbrott skulle kunna anses
vara kränkande. De processer som har startat har
inte fått önskvärd effekt. I stället framstår det
som allt tydligare att TV-bolagen har rätt att
avbryta långfilmer, trots de kränkningar av
rättighetshavaren eller personerna bakom filmen som
detta innebär. Det förefaller alltså som om vi i
Miljöpartiet hade rätt i de farhågor som vi anförde
inför lagändringarna i april 2002.
I enlighet med vad som anförs i motion 2003/04:K15
anser jag därför att riksdagen bör ge regeringen
till känna att de regler bör återinföras som gällde
för annonssändningar före den 1 april 2002. Om
möjligt bör man då också definiera vad som är ett
"program". Därmed bör den nämnda motionen bifallas.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:66 Reklamtid i TV:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).

Följdmotioner

2003/04:K14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:66.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om avskaffande av regleringen av
reklamsändningars omfattning och frekvens i
enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
EU:s TV-direktiv.

2003/04:K15 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om ett återinförande av de
regler för annonstid i TV som gällde före den 1
april 2002.

Motion från allmänna motionstiden

2003/04:K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av EU:s
TV-direktiv.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag