Regional ledningsorganisation inom polisen

Betänkande 1991/92:JuU9

Justitieutskottets betänkande 1991/92:JUU09

Regional ledningsorganisation inom polisen

---

Innehåll

• Propositionen m.m.
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1991/92
JuU9

Propositionen m.m.

I proposition 1991/92:52 har regeringen (civildepartementet)
hemställt att riksdagen godkänner i propositionen föreslagna
riktlinjer för den regionala ledningsorganisationen inom
polisen.

Motioner

1991/92:Ju6 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lokalisering av Östergötlands
länspolismästare till Norrköping.

1991/92:Ju7 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokaliseringen av länspolismästaren till
Norrköping.

1991/92:Ju207 av Ingvar Björk m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen i enlighet med proposition 1991/92:52 beslutar
lokalisera den regionala polisledningen i Östergötland till
Linköping.

Utskottet

Inledning

Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet. För närvarande
finns två olika organisationsmodeller för ledning av
polisverksamheten på regional nivå. Den ena,
länspolischefsmodellen, tillkom i samband med förstatligandet av
polisen år 1965. Den andra, länspolismästarmodellen, infördes
första gången år 1984 och är genomförd i åtta län.

Frågor om den regionala polisverksamhetens uppgifter och
organisation behandlades av 1975 års polisutredning i
betänkandet SOU 1979:6 Polisen. Utredningen förordade (s. 224)
att länspolischefen skulle förena sin befattning på regional
nivå med chefskapet för ett stort polisdistrikt inom länet
(länspolismästarmodellen); i princip borde detta vara distriktet
i residensstaden. Polisutredningens förslag behandlades i
proposition 1980/81:13 om polisens uppgifter, utbildning och
organisation m.m., den s.k. princippropositionen. I den
propositionen förordade departementschefen (s. 99) att
länspolismästarmodellen skulle införas för Stockholmsområdet.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen anförde
justitieutskottet (JuU 1980/81:24, s. 13) bl.a. att förslagen i
propositionen i princip var väl ägnade att höja effektiviteten
och undanröja oklarheterna i organisationen. Utskottet, som
ställde sig bakom förslaget att införa länspolismästarmodellen i
Stockholmsområdet, förordade denna lösning även för Göteborgs
och Bohus län. Beträffande Malmöhus län anförde utskottet att
erfarenheterna från den nya regionala organisationen i de bägge
storstadslänen borde avvaktas. När det gällde Jämtlands län
ifrågasatte utskottet om en ordning med en länspolischef och två
polisdistrikt kunde vara ändamålsenlig; enligt utskottet borde
organisationen för Jämtlands län övervägas.

Genomförandet av beslutade reformer på grundval av den nyss
nämnda princippropositionen angående polisens uppgifter,
organisation och utbildning m.m. uppdrogs åt 1981 års
polisberedning som genom tilläggsdirektiv (dir. 1983:68) fick i
uppdrag att lägga fram förslag till en regional
polisorganisation. Enligt tilläggsdirektiven skulle beredningen
län för län pröva förutsättningarna för att i hela landet
genomföra en organisation i överensstämmelse med
länspolismästarmodellen. Beredningen, som redovisade sina
ställningstaganden i betänkandet (Ds Ju 1984:11) Den regionala
polisorganisationen -- länspolischefsalternativet eller
länspolismästarmodellen, förordade bl.a. att
länspolismästaralternativet skulle införas även i Jämtlands län.
Fördelen med att den regionala ledningsfunktionen förenades med
chefskapet över den resursstarkaste polismyndigheten i länet var
enligt beredningen störst i fråga om utövandet av ledningen av
den permanent organiserade regionala verksamheten. Även när det
gällde övriga på länsstyrelsen ankommande lednings- och
samordningsuppgifter var enligt beredningen emellertid ett
sammanslaget regionalt och lokalt chefskap förenat med fördelar.
Länspolismästarmodellen erbjöd också enligt beredningen fördelar
när det gällde möjligheterna för den regionala chefen att i
denna sin egenskap fullfölja sina operativa funktioner. Att
länspolismästaren i normalfallet skulle komma att direkt förfoga
över merparten av regionens polisresurser borde också stärka
länspolismästarens ställning i samverkanssituationer och
rent allmänt skapa förutsättningar för en ökad effektivitet.
Länspolischefsalternativets fördelar var, framhöll beredningen,
att detta bättre tillgodosåg de regionala inspektions- och
tillsynsuppgifterna samt samarbetet mellan den regionala chefen
och länsstyrelsens olika organ. Även när det gällde frågor om
polisväsendets anknytning till annan samhällsverksamhet låg
länspolischefsalternativet enligt beredningen närmast till
hands. Från skilda utgångspunkter, såväl sakliga som ekonomiska,
fann beredningen vid en samlad bedömning att
länspolismästarmodellen var att föredra som typlösning. Mot
bakgrund av sitt uppdrag prövade beredningen län för län frågan
om den regionala organisationen. Beredningen stannade för att
förorda att länspolismästarmodellen skulle införas också i
Uppsala län, Kronobergs län, Blekinge län och Malmöhus län.

Förslag till riktlinjer för en reform av polisväsendet
förelades riksdagen i proposition 1983/84:89 om polisens
organisation, m.m. I propositionen, som byggde på
polisberedningens förslag, föreslogs bl.a. att
länspolismästarmodellen skulle införas även i Jämtlands län.
Justitieutskottet (JuU 1983/84:16) ställde sig bakom förslaget i
propositionen. Riksdagen följde utskottet.

Länspolismästarmodellen infördes den 1 oktober 1984 i
Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län.

Frågan om ett införande av länspolismästarmodellen i hela
landet togs upp i 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100,
bil. 4). En utgångspunkt var att länspolismästarmodellen utgör
en mera direkt och effektivt verkande ledningsfunktion för de
regionala frågorna; även den förstärkta lokala anknytningen av
polisverksamheten talade med styrka för länspolismästarmodellen.
Departementschefen ansåg att länspolismästarmodellen borde
genomföras i hela landet men först efter det att ytterligare
erfarenheter vunnits av modellen. Han ansåg i likhet med
polisberedningen att länspolismästarmodellen borde införas i
ytterligare ett begränsat antal län, i första hand Malmöhus län
men även i Uppsala län, Kronobergs län, Blekinge län och
Värmlands län.

Justitieutskottet anförde vid behandling av propositionen (JuU
1985/86:19 s. 13) bl.a. att erfarenheterna från de län där
länspolismästarmodellen hade införts måste tillmätas särskild
vikt när det gällde att finna de mest ändamålsenliga lösningarna
i fråga om den regionala polisorganisationen. Ett allmänt
ställningstagande till frågan om en fortsatt reform av landets
regionala polisverksamhet borde enligt utskottet anstå några år
till dess att tillräcklig erfarenhet hade vunnits av den nya
länspolismästarmodellen. Utskottet ansåg dock inte att
ställningstagandet till frågan om en ändrad regional
polisorganisation för enskilda län där skäl för en ändring redan
kunde anföras borde avvaktas. Utskottet godtog därvid förslaget
om en ny regional organisation i Malmöhus län, Uppsala län,
Kronobergs län, Blekinge län och Värmlands län.

Länspolismästarmodellen infördes i Blekinge län, Malmöhus län
och Värmlands län den 1 juli 1986, i Uppsala län den 1 juli 1987
och i Kronobergs län den 1 juli 1988.

Den regionala polisorganisationens roll i framtiden
behandlades i proposition 1989/90:155 om förnyelse inom polisen.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade
justitieutskottet (1990/91:JuU1 s. 21) beträffande
länspolismästarmodellen särskilt att modellen hade fungerat väl
där den införts och att det därför fanns anledning överväga att
införa denna modell också för övriga län. Vid behandlingen av
kompletteringspropositionen våren 1991 uttalade sig riksdagen på
nytt för en övergång till länspolismästarmodellen (prop.
1990/91:150, FiU37, JuU4y).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en enhetlig ledningsorganisation
på regional nivå införs inom polisen. Förslaget innebär att den
s.k. länspolismästarmodellen, som i dag finns i åtta län,
införs generellt. Länspolismästarmodellen bygger på att
den regionala polischefen samtidigt är chef för en av
polismyndigheterna i länet. Den i övriga län tillämpade s.k.
länspolischefsmodellen innebär att den regionala polischefen
ingår organisatoriskt i länsstyrelsen.

Förslagen medför ingen ändring av länsstyrelsens ställning som
högsta polisorgan i länet.

Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

Utskottets överväganden

Regional ledningsorganisation inom polisen

Som framgår ovan har utskottet tidigare ställt sig positivt
till att länspolismästarmodellen införs i hela landet. Utskottet
kan konstatera att denna ledningsorganisation fungerat väl inom
de län där den tillämpats. Anledning saknas därför att avvakta
ytterligare innan länspolismästarmodellen införs i samtliga län.
Utskottet kan således godkänna de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för den regionala ledningsorganisationen inom
polisen. Det sagda gäller dock inte frågan om lokalisering av
länspolismästarna, vilken påkallar särskilda överväganden.

Lokalisering av länspolismästarna

Länspolismästarna är, i de län där sådana förekommer i dag,
stationerade i respektive läns residensstad som i samtliga fall
är centralort för den största polismyndigheten i länet. Bland de
län där den nya ordningen nu skall införas finns några där
länsstyrelsen inte är belägen i den största polismyndighetens
distrikt. Detta gäller Södermanlands län, Östergötlands län,
Älvsborgs län, Skaraborgs län och Västernorrlands län. I
propositionen anförs att det vid en övergång till
länspolismästarmodellen blir nödvändigt att, när det gäller
dessa län, ta ställning till om länspolismästaren skall vara
chef för det polisdistrikt där länsstyrelsen är belägen eller
för det distrikt där den största polismyndigheten finns. I
propositionen anför regeringen vidare (s. 25 f).

Argument kan anföras till stöd för bägge lösningarna. Att
länspolismästaren utövar sin regionala funktion på
länsstyrelsens vägnar talar för en lokalisering till
residensstaden. En sådan lokalisering underlättar givetvis
kontakterna både med länsstyrelsen och med andra regionala organ
som är lokaliserade till samma ort. Däremot talar vikten av att
länspolismästaren disponerar effektiva ledningsorgan och en
utbyggd polisiär organisation i övrigt inom sin egen myndighet
för att denne bör vara chef för den största polismyndigheten i
länet.

Vid bedömning av denna fråga bör särskild vikt fästas vid att
länspolismästaren omedelbart förfogar över resurser, med vars
hjälp en effektiv regional verksamhet kan utövas. Det gäller
naturligtvis i första hand funktioner för den regionala
ledningen och för sådan operativ verksamhet som bedrivs
regionalt, t.ex. av regionala trafikavdelningar eller av
regionala kriminalrotlar. Det kan dock även vara fråga om
resurser för att stödja andra polismyndigheter genom
polisförstärkning eller på annat sätt. Att länspolismästaren
omedelbart förfogar över en större sammanhållen polisstyrka inom
länet utgör en förutsättning för att fullt ut kunna uppnå de
organisatoriska och operativa fördelar som
länspolismästarmodellen erbjuder.

Naturligtvis är det också viktigt att länspolismästaren har
goda kontakter med länsstyrelsen och andra regionala organ i
residensstaden. Dessa kontakter behöver emellertid inte alltid
ske i form av personliga sammanträffanden utan kan, åtminstone i
mera rutinmässiga frågor, ofta ske enklare och snabbare på
telefon eller med andra telekommunikationer. Den olägenhet som
kan ligga i att länspolismästaren och i vissa fall andra
befattningshavare med regionala uppgifter då och då måste bege
sig till residensstaden för att delta exempelvis i sammanträden
på länsstyrelsen är inget avgörande hinder mot en lokalisering
av länspolismästarna som har stora verksamhetsmässiga fördelar i
övrigt.

Det anförda leder enligt propositionen till att
länspolismästarna -- i de undantagsfall det här gäller -- i
princip bör lokaliseras till den största polismyndigheten i
länet. Detta innebär att länspolismästaren kommer att
lokaliseras, i Södermanlands län till Eskilstuna, i Älvsborgs
län till Borås, i Skaraborgs län till Skövde och i
Västernorrlands län till Sundsvall. När det gäller Östergötlands
län anser regeringen dock att avsteg bör göras från denna
princip genom att länspolismästaren lokaliseras till Linköping.
Polisstyrkan i Norrköping är visserligen större än den i
Linköping, konstaterar regeringen, men anför att skillnaden inte
är så stor att den motiverar en omlokalisering av den regionala
polisledningen.

I motionerna Ju6 och Ju7 yrkas att länspolismästaren i
Östergötland skall lokaliseras till Norrköping. Motionärerna
anser att principen om att länspolismästaren bör lokaliseras
till den största polismyndigheten i länet skall tillämpas även i
Östergötlands län med hänsyn framför allt till att Norrköpings
polisdistrikt är större än Linköpings polisdistrikt. I motion
Ju207 yrkas bifall till propositionens förslag i denna del.

Vid ställningstagandet till frågan om länspolismästarnas
geografiska lokalisering kan utskottet ställa sig bakom
regeringens ovan redovisade argumentering för bedömningen av
denna fråga. Utskottet anser emellertid för sin del att
länspolismästaren bör lokaliseras till den största
polismyndigheten inom länet om inte några särskilda skäl talar
däremot. Härav följer att länspolismästarna i de län där
residensstaden samtidigt är centralort för den största
polismyndigheten i länet skall lokaliseras till denna stad.
Beträffande de län där residensstaden inte samtidigt är
centralort för den största polismyndigheten i länet
överensstämmer utskottets uppfattning med regeringens såvitt
avser lokaliseringen av länspolismästaren, i Södermanlands län
till Eskilstuna, i Älvsborgs län till Borås, i Skaraborgs län
till Skövde och i Västernorrlands län till Sundsvall. När det
gäller Östergötlands län gör emellertid utskottet en annan
bedömning än regeringen. Av organisationsplaner daterade den 1
juli 1991 framgår att det vid Linköpings polisdistrikt finns 249
polismanstjänster och 79 administrativa tjänster, medan det i
Norrköpings polisdistrikt finns 302 polismanstjänster och 105
administrativa tjänster. Vid beaktande av samma utgångspunkter
för bedömningen som beträffande övriga län kan utskottet inte,
med hänsyn till skillnaderna i storleksförehållanden mellan de
aktuella distrikten, finna några vägande skäl att beträffande
Östergötlands län frångå principen om lokalisering av
länspolismästaren till den största polismyndigheten i länet.
Länspolismästaren i Östergötlands län bör således placeras i
Norrköping. Vad utskottet nu med bifall till motionerna Ju6 och
Ju7 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. I detta ställningstagande ligger att utskottet avstyrker
bifall till motion Ju207.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regional ledningsorganisation inom polisen
att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för den regionala ledningsorganisationen inom
polisen, utom såvitt avser lokaliseringen av länspolismästarna,

2. beträffande lokalisering av länspolismästarna
att riksdagen dels godkänner de i propositionen föreslagna
riktlinjerna utom såvitt gäller Östergötlands län, dels
beträffande Östergötlands län med bifall till motionerna
1991/92:Ju6 och 1991/92:Ju7 samt med avslag på motion
1991/92:Ju207 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om lokalisering till Norrköping.
res. (nyd)

Stockholm den 11 februari 1992

På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson
(m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt
Irhammar (c), Birgit Henriksson (m), Nils Nordh (s), Liisa
Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s),
Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s), Christel Anderberg (m) och
Kent Carlsson (s).

Reservation

Lokalisering av länspolismästarna

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Vid ställningstagandet" och på s. 6 slutar med "motion
Ju207" bort ha följande lydelse:

Vid ställningstagandet till frågan om länspolismästarnas
geografiska lokalisering kan utskottet ställa sig bakom
regeringens ovan redovisade argumentering för bedömningen av
denna fråga. Utskottet anser således att länspolismästaren i
princip bör lokaliseras till den största polismyndigheten i
länet. Det sagda leder till att utskottet anser att
länspolismästarna skall lokaliseras, i Södermanlands län till
Eskilstuna, i Älvsborgs län till Borås, i Skaraborgs län till
Skövde och i Västernorrlands län till Sundsvall. När det gäller
Östergötlands län hyser utskottet uppfattningen att här liksom i
det stora flertalet fall länspolismästaren bör lokaliseras
till residensstaden d.v.s. Linköping. Utskottet kan således
godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för den
regionala ledningsorganisationen inom polisen även såvitt avser
lokalisering av länspolismästarna. Det sagda innebär att
utskottet tillstyrker bifall till motion Ju207 samt avstyrker
bifall till motionerna Ju6 och Ju7.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande lokalisering av länspolismästarna
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju207 och med
avslag på motionerna 1991/92:Ju6 och 1991/92:Ju7 godkänner de i
propositionen föreslagna riktlinjerna beträffande lokalisering
av länspolismästarna.