Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2009
Betänkande 2010/11:FiU6
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Trycklov
- 2010-11-19
- Debatt
- 2010-12-01
- Avgörande
- 2010-12-02
- Beslut fattades
- 2010-12-02
Hela betänkandet
Beslut i korthet
AP-fonderna börjar återhämta sig efter finanskrisen (FiU6)
I en skrivelse redovisar regeringen de allmänna pensionsfonderna, AP-fondernas, verksamhet under 2009. Dessutom redovisas bland annat en utvärdering av fondstyrelsernas långsiktiga strategiska förvaltning 2001 till 2009. AP-fonderna fungerar som buffertar som ska utjämna svängningarna mellan pensionsavgifterna och de utbetalda pensionerna. Skrivelsen visar på att fonderna under året till stor del återhämtat sig efter omfattande förluster under finanskrisen. Men trots återhämtningen är AP-fondernas bidrag till finansieringen av pensionssystemet sedan starten 2001 fortfarande negativt. Riksdagen menar att fondernas långsiktiga resultat ska bedömas försiktigt eftersom de senaste tio åren har varit turbulenta. Kapitalmarknaderna har skakats av två börsfall och stora svängningar i värdet på olika tillgångar. Riksdagen avslutar ärendet utan åtgärder.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 5 motioner.
Från ledamöterna
- Motion 2009/10:Fi17 av Ulla Andersson m.fl. (V) Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2009
- Motion 2009/10:Fi18 av Mikaela Valtersson m.fl. (MP) Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2009
- Motion 2010/11:Fi217 av Ulf Holm m.fl. (MP) Förbud för AP-fonderna att investera i vapenindustrin
- Motion 2010/11:Fi256 av Andreas Norlén och Finn Bengtsson (M) Riktlinjer till AP-fonderna
- Motion 2010/11:Fi274 av Valter Mutt och Annika Lillemets (MP) AP-fonderna och hållbar utveckling
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 4 november 2010, justerades 18 november 2010 och får trycklov 19 november 2010.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2010-11-04
AP-fonderna börjar återhämta sig efter finanskrisen (FiU6)
I en skrivelse redovisar regeringen de allmänna pensionsfonderna, AP-fondernas, verksamhet under 2009. Dessutom redovisas bland annat en utvärdering av fondstyrelsernas långsiktiga strategiska förvaltning 2001 till 2009.
AP-fonderna fungerar som buffertar som ska utjämna svängningarna mellan pensionsavgifterna och de utbetalda pensionerna. Skrivelsen visar på att fonderna under året till stor del återhämtat sig efter omfattande förluster under finanskrisen. Men trots återhämtningen är AP-fondernas bidrag till finansieringen av pensionssystemet sedan starten 2001 fortfarande negativt.
Utskottet menar att fondernas långsiktiga resultat ska bedömas försiktigt eftersom de senaste tio åren har varit turbulenta. Kapitalmarknaderna har skakats av två börsfall och stora svängningar i värdet på olika tillgångar.
Utskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan åtgärder.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2010/11:FiU6
Webb-tv: Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2009
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 143 Jonas Eriksson (Mp)
Herr talman! Om vi ställde en fråga till svenska folket om hur de vill att deras pensionsmedel ska förvaltas tror jag inte att någon skulle komma på tanken att föreslå placeringar i vapenindustri eller bolag vars huvudsakliga verksamhet handlar om att bryta kol och utvinna olja eller företag som kränker mänskliga rättigheter.
Jag är övertygad om att de skulle välja investeringar i företag som arbetar med grön omställning och för en säkrare värld framför företag vars verksamhet tär på jordens resurser, orsakar stora utsläpp av koldioxid eller bryter mot internationella konventioner.
En mycket stor del av svenska folkets pensionskapital förvaltas av AP-fonderna. Trots att fonderna har ett uppdrag att väga in miljöhänsyn och etiska aspekter i sin verksamhet återfinner vi placeringar i företag som utnyttjar människor och miljö på ett oacceptabelt sätt.
Miljöpartiets uppfattning är att riktlinjerna för miljö och etik därför behöver ges större tyngd i AP-fondernas placeringsbeslut. Vi vill förbjuda investeringar i företag som tillverkar vapen, och vi vill förbjuda investeringar i företag med fossil energi som sin huvudsakliga verksamhet.
I slutet av förra året var AP-fondernas samlade kapital drygt 800 miljarder kronor. Med ett större fokus på placeringar som gynnar ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet och en ökad möjlighet för fonderna att investera i lokal och regional utveckling skulle det gemensamma fondkapitalet kunna ge både god avkastning och bidra till en mer rättvis och hållbar värld.
Detta har vi tillsammans med Vänsterpartiet gett uttryck för i en reservation som jag yrkar bifall till och som följer med finansutskottets betänkande.
När man reformerade pensionssystemet för tio år sedan fastslog riksdagen att AP-fondernas övergripande mål skulle vara att trygga pensionssystemet. I förarbetena till lagstiftningen påpekades det att fonderna just skulle ta hänsyn till miljöaspekter och etiska dimensioner i sin placeringsverksamhet.
I november 2007 tillsattes en särskild kommitté med uppdrag att utvärdera hur första till fjärde AP-fonden samt sjunde AP-fonden arbetat och lyckats med att ta dessa hänsyn.
Ett år senare lämnade de sitt betänkande. Betänkandet gav olika bilder av hur väl AP-fonderna lyckats. Å ena sidan konstaterade kommittén att fonderna hanterat sitt uppdrag på ett bra sätt. Å andra sidan konstaterade de att AP-fonderna borde arbeta mer proaktivt, och man lämnade flera förslag på förändringar för att miljöhänsyn och de etiska perspektiven skulle få större genomslag i placeringarna.
Herr talman! I vilken utsträckning fonderna arbetade med etik- och miljöfrågor berodde enligt kommittén på fondledningarnas inställning. Styrelserna hade hållit sig informerade men inte varit drivande. De etiska och miljömässiga dimensionerna hade inte heller varit en naturlig del i förvaltarnas löpande analyser och förvaltningsbeslut.
Allt detta står att läsa i kommitténs betänkande.
Kommittén föreslog bland annat att kraven på miljöhänsyn, etiska hänsyn och andra hållbarhetsaspekter borde göras tydligare genom att man lyfter in detta i lagen om AP-fonder. De föreslog också att fonderna borde utveckla den värdegrund som de ska ha för sin verksamhet och att värdegrunden också ska innefatta att säkerställa en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
Kommittén såg också ett behov av att AP-fonderna avsätter tydliga resurser för kompetens att ta etiska och miljömässiga hänsyn i sina placeringar och i sitt ägande.
Det har nu gått två år sedan kommittén lämnade sitt betänkande. Frågor om företagens ansvar, om AP-fondernas placeringars betydelse för mänskliga rättigheter, klimatförändringar och miljöpåverkan har inte blivit mindre aktuella under dessa två år.
De senaste åren har vi upplevt ett flertal företagsskandaler, både i Sverige och på andra håll. Vi har sett företag som gynnat sig själv på människors och miljöns bekostnad, företag där AP-fonderna har varit, och i vissa fall även fortsatt är, delägare.
Regeringen har efter kommitténs betänkande haft en avvaktande inställning och inte vidtagit några särskilda åtgärder. Regeringen gör i årets redovisning av AP-fondernas verksamhet samma bedömning som Miljöpartiet, det vill säga att fondernas värdegrund behöver utvecklas. Regeringen konstaterar också att inget speciellt hänt i detta arbete men verkar därefter sätta sig på åskådarbänken.
Vi i Miljöpartiet vill se ett mer aktivt förhållningssätt. Vi är övertygade om att svenska folket utgår från och vill att deras pensionsmedel förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt och investeras där vare sig människor eller miljö tar skada.
Miljöpartiet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med en proposition om AP-fondernas riktlinjer för miljö och etik som bygger på kommitténs betänkande. Vi ser inget skäl till att AP-fonderna ska äga aktier i vare sig vapenindustri eller bolag vars huvudsakliga verksamhet går ut på att utvinna kol och olja.
Vi vill att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till riktlinjer som förbjuder AP-fonderna att investera i sådana bolag.
Avslutningsvis: AP-fondernas samlade kapital var 800 miljarder kronor i slutet av 2009. Med större fokus på placeringar som gynnar ekonomisk, social och ekologisk utveckling och en ökad möjlighet för fonden att investera i lokal och regional utveckling skulle det gemensamma AP-fondkapitalet kunna skapa trygghet i det svenska pensionssystemet och samtidigt bidra till en positiv utveckling både i Sverige och i vår omvärld.
I detta anförande instämde Jan Lindholm (MP).
Anf. 144 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Inkomstpensionen sänks nästa år med 4,3 procent. För en ålderspensionär med 12 000 kr i pension betyder det en sänkning med drygt 500 kronor. Det är oerhört mycket pengar för en person som lever på små inkomster.
Vänsterpartiet har liksom flera andra konsekvent påpekat det nya pensionssystemets instabilitet och konsekvenserna för pensionärerna. De ekonomiska riskerna i det nya pensionssystemet har överförts från staten till de enskilda pensionärerna. Enligt en av de politiskt ansvariga bakom pensionsreformen, Bo Könberg från Folkpartiet, skulle det nya pensionssystemet vara stabilt till nästa istid. Men systemet var inte ens stabilt nog att klara den här krisen.
Inför valåret ändrade man beräkningsreglerna så att de stora sänkningarna av pensionerna skulle komma efter valet. Det är knappast hållbart att det måste till skatteförändringar eller nya fiffiga beräkningsgrunder varje gång pensionssystemets svagheter får faktiska konsekvenser för pensionärernas ekonomi. Det är beräkningsgrunder som i sig påverkar pensionärers ekonomi mer negativt än om de inte hade antagits. Ett sådant pensionssystem måste förändras i grunden. Staten och samhället, och inte de enskilda pensionärerna, måste ta de ekonomiska riskerna.
Det största problemet just nu är den automatiska bromsen, som träder in när pensionssystemet är underfinansierat och börsen faller. Därmed sänks pensionerna. Det viktigaste nu är att avskaffa denna broms och ta ett politiskt ansvar för bristerna i systemet.
Under 2009 överskred pensionsutbetalningarna de inbetalda pensionsavgifterna med drygt 15 miljarder kronor. Det är här det grundläggande problemet finns - pensionsavgifterna är för låga.
Ett vida spritt missförstånd är att man har förutsett att det skulle bli ett avgiftsunderskott när de stora pensionsgenerationerna går i pension och att vi har AP-fonderna för att möta dessa underskott. Det är sant. Det var faktiskt tänkt så. Men genom att överföra 250 miljarder från AP-fonderna till statsbudgeten har man i stor omfattning dränerat AP-fonderna på kapital, så de har inte det kapital som krävs.
När balanstalet tilläts gå ned mot 1,0 redan innan de stora pensionskullarna nått pensionsåldern upphävdes också fondernas buffertfunktion. Varje extra påfrestning som stora pensionärskullar måste alltså mötas genom andra förändringar som förstärker systemet. Låt oss gärna diskutera dem öppet och se vilka lösningar som finns, för de finns faktiskt! Till exempel skulle man kunna höja avgifterna.
Trots bättre resultat är buffertfondernas samlade bidrag till finansieringen av pensionssystemet fortfarande negativt. Det var till och med ett minus på drygt 17 miljarder kronor i slutet av förra året. Regeringens beräkningar i skrivelsen tyder också på att buffertfonderna inte skulle ha kunnat förhindra aktiveringen av bromsen under 2008 och 2009 även om fonderna hade lyckats med att helt undvika det internationella börsfallet och redovisat ett resultat i linje med inkomstindex. Detta i sig visar också att pensionssystemet inte är långsiktigt hållbart.
De facto har vi byggt ett system som bidrar till ökad spekulation och finanskriser. Dessutom används våra pensionspengar i strid mot gällande konventioner och lagstiftning. Jag tänker återkomma till detta senare, herr talman.
Fondernas förvaltningskostnader fortsatte att stiga under 2009, vilket i sig kan vara ett tecken på att de kortsiktiga placeringarna ökar och därmed spekulationen. AP-fondernas uppdrag är visserligen inte att gynna företag utan att ge en bra avkastning till ägarna, det vill säga pensionsspararna. Men det är tveksamt att de kortsiktiga placeringarna skulle ge en bra avkastning. De blåser upp möjligheter för ledningen att tjäna pengar, men det är inte nödvändigtvis en bra strategi för ägarna eller för pensionsspararna.
Herr talman! Jag tänker nu återkomma till våra pensionspengar, som används i strid mot gällande konventioner och lagstiftning. Vänsterpartiet har länge drivit att det offentliga ägandet behöver användas aktivt för att bidra till, och inte motverka, olika samhällsekonomiska mål. Etiska riktlinjer för investeringar borde vara ett av de minst kontroversiella verktygen för det.
Det finns en bred samsyn om att offentliga medel inte borde investeras i företag som till exempel bryter mot internationella konventioner. Avkastningskravet är i dag direkt överordnat kraven på att investeringar ska göras med hänsyn till miljön och med respekt för mänskliga rättigheter. Dessa två mål är ibland svårförenliga. Gång på gång får de etiska riktlinjerna stryka på foten. Det finns gott om exempel på fall där AP-fondernas placeringar bidrar till förbrytelser i världen.
Det finns därför mycket att göra för att förändra och förbättra. Miljö- och etikreglerna behöver uppenbarligen väga tyngre i AP-fondernas investeringsbeslut. Pensionspengar borde nog över huvud taget inte investeras i företag som bryter mot internationella konventioner.
Riktlinjerna för AP-fondernas investeringar behöver omformuleras. I dag används de som ursäkt och som motargument när det gäller varför AP-fonderna investerar i oetiska bolag och bolag som bryter mot internationella konventioner. Jag har sett det personligen, och jag har fått höra det av representanter som har åkt hit till exempel från Guatemala för att träffa AP-fondernas representanter för att höra varför de - eller vi, ska jag säga - äger aktier i ett bolag som bryter mot konventioner i Guatemala. Det handlar om ett företag som heter Goldcorp och som sysslar med gruvbrytning. Man har haft folkomröstningar i Guatemala för att stoppa företaget eftersom det får så oerhört svåra konsekvenser för befolkningen som lever där. Men AP-fonderna tycker inte att man ska sälja aktierna, och hänvisar till att man har avkastningskrav och att dessa är överordnade allt annat ansvar.
Omkostnaderna för att driva AP-fonderna ligger på drygt 4,3 miljarder per år. Samtidigt som vi har dessa orimliga kostnader för förvaltningen avsätts nästan inga resurser alls för att granska vilka bolag AP-fonderna investerar i.
Etikrådets verksamhet har tillgång till resurser motsvarande i storleksordningen 5 miljoner kronor per år, och då har vi räknat snällt. På tusen personer som arbetar med att placera pengar anställs en person för att utföra det otacksamma jobbet att granska och se över om det finns problem med placeringarna - en på tusen! Det är naturligtvis helt otillräckligt. Vi har sett gång på gång hur AP-fonderna har investerat i företag som många andra ratar av etiska skäl.
Var och en av AP-fonderna har investeringar i omkring 3 500 bolag. Etiska rådet har i dagsläget 26 företag under granskning. I september var minst 16 miljarder kronor placerade i företag som på olika sätt bröt mot internationella konventioner. Den siffran är med all sannolikhet en kraftig underskattning eftersom en så liten andel av investeringarna granskas av Etiska rådet.
Trots omfattande placeringar, många gånger i strid med internationella konventioner som Sverige har skrivit under, är rådets verksamhet högst begränsad i jämförelse med kostnaderna för AP-fondernas placeringsverksamhet.
Men vi ser ytterligare två problem med rådets verksamhet. Dels är det problematiskt att AP-fonderna själva styr det råd som är satt att granska deras investeringar, dels är det olyckligt att granskningarna görs i efterhand och inte innan fonderna väljer att investera i ett visst bolag.
Institutioner som Etikrådet spelar en viktig roll. Men det behövs också resurser till oberoende granskningar av AP-fondernas investeringar. Framför allt behövs en tydligare politisk vilja att ändra investeringsbesluten, men det behövs också mer resurser till granskning av verksamheten. Med ett mer stabilt och långsiktigt ägande, herr talman, skulle det bli betydligt enklare att upprätta en fungerande granskning.
Därmed yrkar jag bifall till reservationen under punkt 2.
I detta anförande instämde Marianne Berg och Lena Olsson (båda V).
Anf. 145 Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! AP-fonderna har under 2009 återhämtat en stor del av de omfattande förluster som gjordes under finanskrisen. Ett resultat på drygt 19 procent eller 136 miljarder var faktiskt en stark återhämtning. Om man tittar på resultatutvecklingen under det första halvåret 2010 kan man se att den visar på en fortsatt positiv utveckling, och detta trots en osäker och orolig finansmarknad.
Oaktat att vi för närvarande har goda resultat måste fondernas långsiktiga resultatförmåga bedömas med försiktighet. Om man blickar tillbaka kan man se att 2009 blev det första året då utbetalningarna översteg inbetalningarna. Det innebär att de så kallade buffertfonderna fick tillskjuta medel på 15,6 miljarder för att man skulle klara av pensionsutbetalningarna.
De bedömningar som nu görs är att under de närmaste åren kommer inbetalningarna fortsättningsvis att vara lägre än utbetalningarna, men en återhämtning och balans prognostiseras och nås på sikt. Givet det är fondernas resultat av betydelse för att både på kort och på lång sikt kunna säkerställa pensionsutbetalningar.
Mycket fokus har de senaste åren varit på fondernas förvaltningskostnader som uppgår till 1,2 miljarder eller 0,14 procent av det förvaltade kapitalet. Att ha fokus på den typen av kostnader är bra, och det ska vi alltid ha. Men, herr talman, även när vi talar om de kostnaderna måste vi inse att de inte på något sätt är avgörande för att säkerställa pensionsutbetalningar vare sig på kort eller på lång sikt. Det avgörande är förhållandet mellan in- och utbetalningar och hur fonderna lyckas i sina placeringar.
Om vi närmare studerar fondernas strategi kan vi se att man den senaste tiden mer har fokuserat på långsiktiga, strategiska beslut och minskat aktiva, operativa förvaltningsbeslut. Jag tycker att det har varit en förändring i rätt riktning. Det ser man också när man analyserar resultatutvecklingen.
Herr talman! Huvuduppdraget för AP-fonderna är att skapa en hög avkastning på fondkapitalet på en låg risknivå. Det finns vissa indikationer på att uppsatta regelverk kan verka hämmande på det uppdraget, varför detta framgent bör studeras och analyseras för att ge fonderna större förutsättningar att tillskapa hög avkastning på kapitalet.
Jag tror att det är betydligt mer verkningsfullt att vi ser över regelverket i stället för att ensidigt fokusera på förvaltningskostnader.
Beträffande regelverket vad avser miljö och etik ska fonderna ha högt ställda krav på miljö och etik. Däremot är det vår uppfattning att riksdagen inte bör lagstifta om vilken typ av bolag, branscher eller marknader som fonderna bör eller inte bör investera i. Den kommitté som AP-fonderna har gemensamt, Etikrådet, arbetar på ett bra sätt med etik- och miljöfrågor, men det kan givetvis utvecklas och förtydligas.
Fonderna har många gånger på ett effektivt sätt, trots små aktieinnehav, kunnat påverka etik- och miljöfrågor i rätt riktning. I de fall det inte gått har man klivit ur. Man har faktiskt valt att vara med i de rum där man kunnat påverka men klivit ut ur de rum där det inte gått. Men man har inte gått ut innan man har prövat, och det är precis så som vi gör i det här rummet. Vi är med och påverkar i stället för att gå ut och inte påverka. Jag tror att det är ett effektivt sätt att påverka saker i rätt riktning. Det är ett arbete som vi givetvis måste följa med intresse.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till förslaget i finansutskottets betänkande och avslag på de motioner som behandlats i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 146 Staffan Anger (M)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i finansutskottets betänkande FiU6.
Herr talman! AP-fonderna är ett viktigt instrument för att säkerställa svenska folkets pensioner. AP-fondernas oberoende ställning slås fast i lag. Det är viktigt att AP-fondernas oberoende ställning upprätthålls.
Avkastningen från AP-fonderna har dock ej varit helt tillfredsställande. Sedan 2001 har AP-fonderna avkastat 3,2 procent, vilket reellt är 1,6 procent eftersom inflationen uppgår till 1,6 procent under samma tid. Avkastningen har dock varit bättre under de senaste fem åren, 4,8 procent per år, vilket reellt ger 3,2 procent, men också detta är för lite.
AP-fonderna har 827 miljarder kronor att förränta. Det är ett jättebelopp. De beslut som fattas är oerhört viktiga för att vi ska klara våra pensionsåtaganden för svenska folket. Som tur var steg kapitalet med 120 miljarder kronor från slutet av 2008 till slutet av 2009, vilket var mycket viktigt. Det operativa resultatet 2009 blev 136 miljarder med en avkastning på 19 procent när börsen steg, vilket var bra då fonderna under 2008 visade ett negativt resultat på hela 195 miljarder kronor.
Herr talman! Det gäller generellt att få bättre avkastning på AP-fondernas pengar. Det handlar dels om att placera kapitalet med bättre avkastning, dels om att också se till att kostnaderna för AP-fondernas verksamhet inte fortsätter att öka. De har ökat mycket under senare år. Samarbetet mellan de olika fonderna måste öka för att man ska få bättre effektivitet och lägre kostnader.
Sjätte AP-fonden har haft en speciell uppgift att också investera i expansionsbolag. Tyvärr har avkastningen varit negativ, och regeringen har beslutat att begränsa investeringar i expansionsbolag och flytta över investeringarna till mer och mer mogna tillväxtbolag. Det är bara att konstatera att inriktningen har varit för operativ. Som tidigare talare sade här behöver vi långsiktiga investeringar som är säkra och som ger en vettig förräntning. Regeringen har också slagit fast att detta är den nya strategin.
I en utredning från 2009 slås fast att det finns skalfördelar när det gäller fondernas resultat. Större fonder ger högre avkastning och naturligtvis lägre kostnader. För rätt förvaltat kapital blir avkastningen god. Att slå ihop AP-fonderna skulle förmodligen leda till ett bättre resultat, men det politiska systemet skulle då bli en jättefond, vilket innebär en risk beroende på hur framtiden ser ut. Man ska aldrig ha allting i en korg.
Vad gäller etik och miljö har naturligtvis respektive styrelse en viktig funktion att fylla. Fonderna har, som ni vet, också bildat ett etikråd som tar upp olika frågor vad gäller vilka företag man ska investera i. Det är viktigt att Etikrådet nu arbetar fram en gemensam värdegrund. Man kan inte bara chansa och säga: Det här är inte bra. Det här är inte etiskt. Det är en dålig miljö i det här företaget.
Det måste finnas noga definierat vad som är värdegrunden. Vi tycker att det är bra att Etikrådet arbetar fram denna gemensamma värdegrund. Etikrådet har bland annat besluta att sälja sina tillgångar i tio bolag på grund av deras produktion av klusterbomber och antipersonella landminor, vilket vi helt stöder.
Etikrådet har också en pågående dialog med olika bolag tillsammans med andra investerare. En dialog förs med bolag inom gruvindustrin, vilket vi tycker är bra. Men det är viktigt att det inte bara är AP-fonderna som tar de här kontakterna, utan även andra bolag är med i det arbetet.
Riksdagen ska däremot inte gå in och lagstifta om vilka typer av bolag, branscher eller marknader som fonderna bör eller inte bör investera i. Vi tycker inte att riksdagen har den kompetensen. Det ska vara experter som jobbar med de här frågorna.
Vad gäller riktning för styrning av ersättningar med mera för de högsta befattningshavarna i AP-fonderna ges riktlinjerna av regeringen. Fonderna ger riktlinjerna för ersättning som om möjligt ska tillämpas i företag där fonderna direkt eller indirekt är delägare. Hur bra detta går beror på fondernas storlek av aktier och kluster i de investerade företagen. Alla företag behöver aktiva ägare.
Anf. 147 Jonas Eriksson (Mp)
Herr talman! Jag satt i bänken och funderade på om Staffan Anger skulle komma till frågorna om etik och miljö, och glädjande nog gjorde han det i slutet av sitt anförande.
Jag skulle vilja fråga Staffan Anger om man menar att AP-fonderna har lyckats med sitt ansvar för miljön och den etiska hänsynen i placeringarna. Är det tillräckligt med de tio företag som Staffan Anger gav exempel på att man har lämnat? Det finns fortfarande en stor del placeringar i verksamheter där det riktas kritik mot företagen vad gäller deras hantering av personal och miljöfrågor och mot att de fortfarande bryter mot konventioner som vi har enats om internationellt.
Anf. 148 Staffan Anger (M)
Herr talman! Det som de har gjort hittills har varit utmärkt. Det finns ingenting att klaga på det. Nu tittar man på och analyserar jag tror att det är 26 företag. Det är inte så lätt, för man måste gå ganska djupt in i dessa företag och se vad de har för miljöproduktion, vilken arbetssituation de har på arbetsmarknaden och så vidare.
Om företagen inte klarar av de kriterier för etik och miljö som vi har satt upp ska vi naturligtvis gå ur. Det är självklart. Därifrån är det dock långt till att säga att man ska gå in i den och den branschen och att riksdagen ska besluta om det. I så fall tror jag att vi riskerar avkastningarna ännu mer. Men självfallet ska vi följa internationella konventioner, och vi ska ha hög svansföring.
Anf. 149 Jonas Eriksson (Mp)
Herr talman! Värderingsmässigt anser vi inte att det är något problem att ta avstånd från investeringar i vapenindustrin. Det är inte en värdering som man ska överlämna till experter att ta hänsyn till. Det är något som vi i Sveriges riksdag kan välja att ta ställning till. Tycker vi att vi ska ge pensioner som bygger på vapen och vapenförsäljning, vapen som används ute i världen i olika konflikter och som bidrar till mänskligt lidande? För Miljöpartiet är det ett värderingsställningstagande, inte en fråga för experter på ekonomiska placeringar.
Anf. 150 Staffan Anger (M)
Herr talman! Jag skulle vilja säga så här: Visst ska vi kunna investera i Saab i Linköping, ett vapenföretag som är utomordentligt välskött och arbetar enligt de premisser som svenska regeringen satt upp beträffande export. Det har god avkastning, skickliga ingenjörer, gör en bra produkt.
Det är givet att vi ska följa reglerna. Om det sedan kommer in en vapenhandlare med något mindre bolag i Nicaragua eller något sådant ska man naturligtvis titta på det, men där kommer vi in på etik- och miljöfrågan.
Vi anser inte att man ska stoppa investeringar i den vapentillverkande industrin.
Anf. 151 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Först skulle jag vilja kommentera en sak. Staffan Anger sade att det var tur att fonden hade lyckats höja kapitalet på 120 miljarder. Ordvalet visar tydligt att det finns en instabilitet i systemet och att det bygger mycket på just spekulation. Människors framtida pension bygger på ett väldigt instabilt system och på någon form av lotteri, på hur mycket tur det finns i avkastningssystemet. Jag tycker att det visar på bristande ansvar att överföra ett så stort ansvar från samhället till individen.
Framför allt tänkte jag dock ta upp etiska investeringar. Staffan Anger sade, herr talman, att man sålt i företag som tillverkar klusterbomber och sådant eftersom vi undertecknat en konvention på området. Det i sig är mycket bra, men det hela blir lite otydligt. Å ena sidan säljer vi i vapenindustrin eftersom vi skrivit under konventionen om klustervapen, och det är mycket bra. Å andra sidan behåller vi ägande i till exempel Wal-Mart som inte tillåter fackliga rättigheter. Var drar Staffan Anger gränsen? Vad är bra att vi säljer i och vad är bra att vi har kvar? Det finns en hel del politiska värderingar i dessa ställningstaganden som Staffan Anger inte kan gömma sig bakom genom att säga att det ska experterna hantera.
Just nu befinner vi oss i något slags gråzon där man politiskt inte har tagit ställning till frågorna över huvud taget. Jag menar att det är ett problem. 1 promille av de pengar vi lägger på placeringar används till uppföljning av placeringarna från ett etiskt perspektiv. Det visar hur stor viljan är att följa internationella konventioner.
Anf. 152 Staffan Anger (M)
Herr talman! Ja, det var lite dumt av mig att säga att det var lotteri att placera. Det är ju inte så. Att placera i aktier och sådant kan man tjäna mycket pengar på, få en mycket bra avkastning. När börsen å andra sidan går ned, när hela världen kraschar, då ska man helst ha gått ur innan det händer. Så är det, men vem vet detta? Därför kan det vara bättre att ha placerat i fastigheter.
Det finns en stor expertis på detta område, och om vi ska klara pensionerna i framtiden måste vi ha tillgång till den expertisen. Jag kan hålla med om det som sades om hur mycket pengar man avsätter till dem som tittar på de etiska investeringarna. Jag håller med om att 5 miljoner är väldigt lite. Det kan vi säkert höja.
Det jag reagerat på är att kostnaderna är för höga för att klara av det här. Nu måste de olika fonderna samarbeta. Det tror jag är viktigt. Det har, vad jag förstår, tidigare, innan jag kom till finansutskottet, varit en diskussion om att slå ihop dem. Det kan naturligtvis diskuteras eftersom det i så fall skulle bli en väldigt stor fond, och det kanske inte är bra, men det är klart att det finns möjligheter att göra det hela bättre.
När det gäller vilka bolag man ska investera i vill jag säga att man inte kan ta bort en hel bransch som vapenindustrin. Det finns dessutom många underleverantörer till vapenindustrin som inte direkt levererar vapen. I stället får man titta på de olika bitarna. Jag är glad att vi gick ur dem som tillverkar klusterbomber och minor. Det finns säkert andra vi också kan gå ur. Vapenindustrin kommer vi dock att vara inne i, det är ingen tvekan om det, och vi kommer att vara inne i oljeindustrin och även i gruvindustrin.
Vi måste bygga på de välskötta företagen för de sköter sin miljö. De har bra avkastning och sköter om sina medarbetare på ett bra sätt. Jag tror nog att vi kan enas om att varken Ulla Andersson eller jag ska vara den som bestämmer var AP-fonderna ska köpa eller sälja sina aktier.
Anf. 153 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag tycker i alla fall inte att vi ska investera i företag som bryter mot internationella konventioner. Det är också den linje vi tidigare har haft. Nu har vi bytt linje, men det har inte riktigt diskuterats politiskt. Det finns inte heller några tydliga riktlinjer om hur vi ska förhålla oss. I dag är det otydligt. Att över huvud taget tro att vi ska kunna påverka en koncern som Wal-Mart att införa fackliga rättigheter tror jag är väl naivt. Visst, det är en svår gränsdragning att försöka påverka och att veta när man ska bestämma sig för att inte göra det, men jag tror att man ibland måste inse att det inte är värt att lägga ned några pengar eller resurser på det utan i stället visa vår avsky genom att sälja av.
Jag sade tidigare att jag är glad över att vi sålt i vapenindustrin. Men vi äger fortfarande i vapenindustrin, till exempel i BAE Systems som tillverkar kärnvapen och eventuellt andra vapen, och det borde vi inte göra. Det finns alltså en hel del att göra på det här området.
Jag menar att det är ett stort dilemma att vi har höga kostnader för förvaltningen. Där verkar vi vara överens. Jag tror att det mycket handlar om att vi har korta placeringar och att man tror, eller rättare sagt har trott, att aktiva placeringar är mer lönsamma. Nu har det visat sig att de experter som ska ge avkastningen inte har lyckats särskilt bra med sina placeringar, utan det är de långsiktiga strategierna som har lyckats. Där finns det tydligen politisk enighet, men då kan man ju undra: Vad är experternas uppgift i dessa placeringar? Då kan man undra vad experternas uppgift är i dessa placeringar.
Jag tycker att det är ett stort dilemma att 1 promille läggs på etisk uppföljning. Jag tycker att det är ett stort dilemma att vi äger aktier i 10 000 företag - jag tror att en del av fonderna har ett gemensamt ägande i olika företag - och att vi har 26 företag under granskning. Låt mig säga att det kommer att ta oerhört lång tid, några hundra år, innan vi har tagit oss igenom dessa företag för att se vad de faktiskt gör i sin vardag ur internationella konventionsperspektiv, för fackliga rättigheter, för miljö och social hänsyn. Jag tror att det behövs mycket mer resurser, och jag tror definitivt att man behöver vända på skutan och faktiskt granska företagen i förväg och inte efteråt. Det behövs också oberoende granskare.
Anf. 154 Staffan Anger (M)
Herr talman! Jag tackar för att vi kan enas om långsiktiga placeringar. Det är alltid det som gäller - långsiktiga satsningar på välskötta företag som är lönsamma och som sköter miljöfrågorna och som ser till att de anställda har bra betalt och arbetar i en bra miljö. Det är dessa företag som överlever långsiktigt. De andra kan aldrig bli någonting. Där är vi helt överens.
Vi är också överens om att det kostar för mycket just nu. Vi måste kunna lösa detta.
Ulla Andersson, du gav ett mycket bra exempel när det gäller BAE Systems. Du kanske kommer ihåg Hägglunds och affärerna där uppe med bandvagnar. Hägglunds är ett fantastiskt företag. Varför skulle vi inte kunna investera i deras moderbolag? Det verkar konstigt. Detsamma gäller i Karlskoga med den teknologi som man har där och den utmärkta miljö som man har också när det gäller hur arbetare och tjänstemän har det. Det går alltså inte att dra en sådan här bransch över en kam och säga att man nu gör det men inte det.
Däremot när det gäller internationella konventioner - jag känner till en hel del om gruvindustrin eftersom jag har jobbat där - ska man naturligtvis ta en diskussion. Men det ska man göra på bolagsstämmor, och man kan ha en diskussion vid sidan om också med företagsledningen tillsammans med andra aktieägare och påverka detta. Allting är inte Wal-Mart. Det finns en del där vi kan ha en andel som är tillräcklig för att verkligen kunna påverka, och då ska vi göra det.
Sedan måste vi också komma ihåg att vi måste öka avkastningen så att du och jag får några pengar när vi blir gamla, det vill säga när jag blir gammal, inte du.
Anf. 155 Annika Lillemets (Mp)
Herr talman! Vi äger tillsammans en enorm förmögenhet. I de statliga AP-fonderna förvaltas hundratals löntagarägda miljarder. Tagna tillsammans tillhör AP-fonderna de sex största statliga pensionsförvaltarna i världen. Det ger avsevärd makt. AP-fonderna kan, med mer aktiv styrning, utvecklas till kraftfulla redskap för att främja en ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling.
AP-fondernas övergripande mål är att skapa trygghet i pensionssystemet genom en långsiktigt hög avkastning. Fonderna ska ta hänsyn till miljö och etik utan att göra avkall på detta mål. Hur bör då pensionspengarna användas för att åstadkomma detta?
Det är viktigt att ha klart för sig att pension i dag inte mer än till en liten del är uppskjuten lön. Den är en beskattning av dem som arbetar. Den bästa pensionsförsäkringen är alltså ett blomstrande näringsliv med många anställda i Sverige nu och i framtiden. Det är därför en olycklig utveckling att de svenska börsnoterade bolagen till allt större del sedan 1990-talet kommit att kontrolleras av ansiktslösa och avsiktslösa ägare som prioriterar snabba vinster framför långsiktiga investeringar. Inte sällan deltar pensionsfonderna - arbetarnas och tjänstemännens trygghetskapital - i spekulationer med valutakriser, ekonomiskt kaos och arbetslöshet som följd. AP-fonderna har som stora institutionella kapitalförvaltare ett särskilt ansvar för att investera i företag som på längre sikt kan bidra till välstånd och hållbar utveckling. Inte minst borde pensionskapital investeras i lokala och regionala fonder som kan stödja nya företag som ger arbetstillfällen i Sverige.
AP-fonderna kan användas mycket mer konstruktivt. Goda föredömen finns. Till exempel investeras sedan 2004 en mindre del av de offentliganställda i Kaliforniens pensionspengar i långsiktigt hållbara företag som ger jobb åt delstatens invånare, särskilt i områden med hög arbetslöshet. Därtill stöds miljöteknik och miljövänlig produktion kraftfullt i Green Wave Initiative, ett annat offensivt initiativ.
I Sverige har Sjätte AP-fonden, som förvaltar drygt 18 av de mer än 800 miljarder kronor som finns i AP-fonderna, uppdraget att placera riskkapital i små och medelstora tillväxtföretag och därmed bidra till utvecklingen av det svenska näringslivet. Det är bra, men satsningarna är alldeles otillräckliga.
Ett sorgligt exempel på hur framtidsbranscher går oss ur händerna är Solibro, ett avknoppningsföretag från Ångströmlaboratoriet i Uppsala, som är världsledande på tunnfilmssolceller, en framtidsprodukt då dessa solceller är effektiva och billiga att producera. Jobben med att producera dem hamnade i Tyskland. Solibro är inte det enda framtidsföretaget som ratas av svenska investerare med snabba klipp i fokus. AP-fonderna bör ta ett större ansvar för att sådana företag får utvecklas här.
Kommittén om AP-fondernas etik- och miljöansvar föreslog i ett betänkande 2008 att föreskrifterna om etiska riktlinjer ska skrivas in i lagen i stället för att som nu stå i förarbetena. Det är ett bra förslag eftersom reglerna behöver skärpas. Det är oacceptabelt att fonderna fortfarande investerar i verksamhet som skadar människor och miljö. Allt handlar inte om pengar. Vem vill som pensionär leva på smutsiga pengar från kol- och oljeindustrin eller blodspengar från vapenindustrin? Satsningar på konstruktiva branscher som miljöteknik och förnybar energi kan ge både tryggare pensioner och en bättre värld att leva i.
Enligt detta betänkande verkar det snarare vara positivt än negativt för avkastningen att ta hänsyn till miljö och etik, även om det har varit svårt att dra bestämda slutsatser. God avkastning och god moral måste alltså inte stå mot varandra.
Därför föreslår vi att AP-fonderna får skärpta direktiv att bli mer aktiva ägare och se till att bredda kompetensen i sina egna styrelser och i de bolagsstyrelser där de är representerade för att uppnå en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling samt genom kloka investeringar i högre grad bidra till att nya, hållbara företag får blomstra.
Anf. 156 Valter Mutt (Mp)
Herr talman! Aristoteles skilde på ekonomi och krematism. För den gamle grekiske filosofen var ekonomi hushållning, som för övrigt själva ordet betyder på grekiska, och stod för långsiktigt värdeskapande som kom alla hushållets medlemmar till del. Krematism däremot stod för att snabbt ackumulera pengar och förmögenheter och innebar ofta bara fördelar för dem som var inblandade i själva transaktionen men ledde mer sällan till att behov i det omgivande samhället tillgodosågs.
Det ansiktslösa institutionella kapital som under senare decennier alltmer tagit över ägandet i våra stora företag har på ett olyckligt sätt befrämjat kortsiktighet och lett till en världsekonomi mer och mer präglad av krematismens snävsinthet. Som en motreaktion på denna utveckling pågår en intressant teoribildning, vid inte minst många nordamerikanska universitet, om hur en viktig del av det institutionella kapitalet, pensionsfonderna, skulle kunna användas för ett mer långsiktigt värdeskapande och inte minst i kampen mot klimatförändringarna. Förlorar vi den kampen kommer naturligtvis inte heller några pensioner att kunna betalas ut i framtiden.
I 21 delstater i USA har i dag Public Pension Funds, alltså pensionsfonder för offentliganställda över vilka delstatskongresserna har ett betydande inflytande, numera tillstånd att ägna sig åt så kallade economically targeted investments, alltså rikta en del av sina investeringar mot gröna sektorer av ekonomin eller mot regioner med hög arbetslöshet.
Ett uppmärksamt exempel är Green Wave Initiative som har initierats av Calpers, California Public employees' Retirement System, alltså de offentliganställdas pensionsfond i Kalifornien. Det är en av USA:s allra största pensionsfonder som har ett kapital på runt 200 miljarder dollar. Calpers hör också till initiativtagarna till Investor Network on Climate Risk, ett globalt nätverk av institutionella investerare som trycker på för att de multinationella storföretagen tydligare ska redovisa klimateffekter av sin verksamhet.
I Kanada har regionala pensionsfonder skapat dynamik i lokala och regionala ekonomier. Ett uppmärksammat exempel där är solidaritetsfonden i provinsen Quebec som sedan starten 1983 har skapat eller räddat kvar 143 000 jobb, ofta i nära samarbete med regionens kommuner och med tyngdpunkt i företag som ligger i framkant när det gäller inflytande och fortbildning för medarbetarna. Det här har ägt rum i en del av Kanada som på många sätt påminner om vårt land.
Herr talman! I en tid då den internationella klimatpolitiken gått i baklås är det naturligtvis ännu viktigare att andra verktyg som står till buds används till sin fulla potential och att det beträffande de enorma kapitalbassänger som våra pensionsfonder utgör investeras i företag som är medspelare, inte motspelare, till jordens ekosystem.
I detta anförande instämde Jonas Eriksson (MP).
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 2 december 2010.Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2009
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2009/10:130 till handlingarna.Riktlinjerna för miljö och etik i AP-fonderna
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Fi17 yrkandena 1 och 2, 2009/10:Fi18 yrkandena 1 och 2, 2010/11:Fi217 och 2010/11:Fi274 yrkandena 1-4.- Reservation 1 (MP, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 94 2 0 16 M 98 0 0 9 MP 0 22 0 3 FP 23 0 0 1 C 15 0 0 8 SD 18 0 0 2 KD 17 0 0 2 V 0 18 0 1 Totalt 265 42 0 42 Styrningen av AP-fonderna
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2010/11:Fi256.
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.