Prövning av fråga om tillämpligheten av 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen i visst fall (bet. 1998/99:BoU10)

Betänkande 1998/99:KU27

Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU27

Prövning av fråga om tillämpligheten av 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen i visst fall (bet.1998/99:BoU10)

---

Innehåll

• Utskottet
• Hemställan

1998/99

KU27

Bestämmelser i 2 kap. 12 §
regeringsformen

Enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 regeringsformen
är varje medborgare gent-
emot det allmänna tillförsäkrad föreningsfrihet -
frihet att sammansluta sig med andra för allmänna
och enskilda syften. Av 2 kap. 12 § första stycket
regeringsformen framgår att föreningsfriheten får
begränsas i den utsträckning som medges i 14 § andra
stycket i samma kapitel. Enligt denna bestämmelse
får föreningsfriheten begränsas endast såvitt gäller
sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär
eller liknande natur eller innebär förföljelse av
folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av
visst etniskt ursprung. Enligt 2 kap. 12 § andra
stycket regeringsformen får begränsning som avses i
första stycket göras endast för att tillgodose
ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som
är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har
föranlett det och ej heller sträcka sig så långt att
den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen
såsom ett av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning
får ej göras enbart på grund av politisk, religiös,
kulturell eller annan sådan åskådning.

Enligt tredje stycket i samma paragraf skall
förslag till lag som avses i första stycket eller
till lag om ändring eller upphävande av sådan lag,
om den ej förkastas av riksdagen, på yrkande av
lägst tio ledamöter vila i minst tolv månader från
det att det första utskottsyttrandet över förslaget
anmäldes i kammaren. Utan hinder härav kan riksdagen
anta förslaget, om minst fem sjättedelar av de
röstande förenar sig om beslutet.

Enligt paragrafens fjärde stycket gäller tredje
stycket inte förslag till lag om fortsatt giltighet
i högst två år av lag. Det gäller inte heller
förslag till lag som enbart angår tystnadsplikt för
offentliga funktionärer, husrannsakan eller liknande
intrång eller frihetsstraff som påföljd för viss
gärning.

Konstitutionsutskottet prövar enligt 2 kap. 12 §
sista stycket regeringsformen för riksdagens
vidkommande om tredje stycket är tillämpligt i fråga
om visst lagförslag. Enligt 4 kap. 10 § sista
stycket riksdagsordningen får konstitutionsutskottet
inte avge förklaring att 2 kap. 12 § tredje stycket
regeringsformen inte är tillämpligt i fråga om visst
lagförslag, utan att Lagrådet yttrat sig i saken.

Lagförslagen

Bostadsutskottet har i sitt betänkande 1998/99:BoU10
föreslagit bl.a. att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:101 antar regeringens lagförslag
i den del de gäller krav på kvalificerad majoritet
vid ombildning. De aktuella lagförslagen har fogats
till detta betänkande som bilaga 1.

Regeringens förslag till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1991:614) och förslag till lag om
ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
innebär såvitt nu är i fråga att en
bostadsrättsförening får besluta om förvärv av ett
hus för ombildning till bostadsrätt, om
hyresgästerna i minst två tredjedelar av de uthyrda
lägenheterna går med på beslutet och att samma krav
på majoritet skall gälla för en intresseanmälan för
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt (9
kap. 19 § resp. 3 §). I dag gäller i båda fallen att
motsvarande andel skall vara minst hälften.

Yrkandet

I skrivelse den 11 maj 1999 har tio
riksdagsledamöter med stöd av 2 kap. 12 §
regeringsformen begärt att regeringens förslag till
lag om ändring i bostadsrättslagen och lag om
ändring i lagen om fastighetsförvärv, såvitt avser
majoritetskravet för förvärv av hyresfastighet för
ombildning till bostadsrätt, liksom för
intresseanmälan för sådant förvärv, skall vila i
minst tolv månader. Kammaren har den 20 maj 1999
beslutat hänvisa lagförslagen, såvitt avser kravet
på kvalificerad majoritet vid ombildning, till
konstitutionsutskottet för sådan prövning som avses
i 2 kap. 12 § sista stycket regeringsformen.

Lagrådet

Konstitutionsutskottet har i enlighet med
bestämmelserna i 4 kap. 10 § sista stycket
riksdagsordningen beslutat inhämta Lagrådets
yttrande i fråga om tillämpligheten av 2 kap. 12 §
tredje stycket på de aktuella lagförslagen. Lagrådet
finner det klart att de remitterade lagförslagen
inte kan anses innebära begränsningar i
föreningsfriheten sådan denna är bestämd i
regeringsformen. Lagrådets yttrande har fogats till
detta betänkande bilaga 2.

Utskottet

Utskottet anser i likhet med Lagrådet att de
förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1991:614) och lag om ändring i lagen (1982:352) om
rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt som läggs fram i bostadsutskottets
betänkande 1998/99:BoU10, såvitt gäller kravet på
kvalificerad majoritet vid ombildning, inte kan
anses innebära begränsningar i den grundlagsskyddade
föreningsfriheten. Bestämmelserna i 2 kap. 12 §
tredje stycket regeringsformen är enligt utskottets
mening inte tillämpliga i fråga om lagförslagen.

Resultatet av prövningen får utskottet för riksdagen

anmäla

Hemställan

Stockholm den 1 juni 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist
(v), Jerry Martinger (m), Mats
Berglind (s), Inger René (m),
Kerstin Kristiansson (s), Tommy
Waidelich (s), Mats Einarsson (v),
Nils Fredrik Aurelius (m), Per
Lager (mp), Helena Bargholtz (fp),
Britt-Marie Lindkvist (s), Inger
Strömbom (kd), Maria Larsson (kd)
och Marianne Andersson (c).

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1991:614)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om

rätt till fastighetsförvärv för ombildning till

bostadsrätt

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-05-28

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby,
justitierådet

Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Riksdagens konstitutionsutskott har den 25 maj 1999
beslutat inhämta Lagrådets yttrande i fråga om 2
kap. 12 § tredje stycket regeringsformen är
tillämpligt på regeringens förslag i prop.
1998/99:101 till

1. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

2. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Åse Matz och kanslirådet Nils
Cederstierna.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet

Frågan i förevarande ärende är huruvida kraven på
två tredjedels majoritet i de remitterade
lagförslagen över huvud innebär begränsningar i
föreningsfriheten enligt 2 kap. 1 § första stycket 5
regeringsformen.

I den angivna grundlagsbestämmelsen beskrivs
föreningsfriheten som frihet att sammansluta sig med
andra för allmänna eller enskilda syften. Av
förarbetena följer att föreningsfriheten får anses
innefatta inte bara frihet att bilda
sammanslutningar utan också frihet att verka
gemensamt inom ramen för en sammanslutning (prop.
1975/76:209 s. 144, jfr ang. föreningsrättens
allmänna innebörd a. prop. s. 112 f).
Föreningsfriheten enligt artikel 11
Europakonventionen synes ha samma innebörd (se Hans
Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis,
1997 s. 289 ff). Vid tillämpningen av 2 kap. 12 §
tredje stycket regeringsformen är det visserligen
endast regeringsformens bestämmelser som skall
beaktas, men innebörden av fri- och rättigheterna
bör tolkas på ett fördragskonformt sätt.

Föreningsfriheten är enligt inledningen till 2 kap.
1 § regeringsformen tillförsäkrad medborgarna
"gentemot det allmänna". Det allmänna omfattar inte
riksdagen såsom stiftare av civillag. Regleringar
och förbud som är av rent civilrättslig art
inkräktar alltså inte på föreningsfriheten sådan
denna är bestämd i regeringsformen. (Holmberg-
Stjernquist, Grundlagarna, 1980, s. 63, 130.) I
denna del kan det inte anses råda full parallellitet
med Europakonventionen, som kan antas ålägga
konventionsstaterna viss skyldighet att genom
lagstiftning trygga föreningsfriheten även mellan
enskilda (jfr Danelius a.a. s. 289). Som förut
antytts gäller dock den prövning som enligt 2 kap.
12 § skall göras regeringsformens bestämmelser.

När det i 8 kap. 2 § första stycket regeringsformen
talas om föreskrifter om enskildas "personliga och
ekonomiska förhållanden inbördes" avses härmed delar
av civilrätten. Hit hör enligt andra stycket 3 i
samma paragraf bl.a. föreskrifter om bolag,
föreningar, samfälligheter och stiftelser.

Associationsrätten innehåller i stor omfattning
såväl skrivna som - särskilt i fråga om ideella
föreningar för vilka det saknas grundläggande
lagstiftning - oskrivna regler som syftar till att
skydda till dels såväl borgenärer som minoriteter i
sammanslutningen till dels enbart minoriteter.
Minoritetsskyddet ligger på olika nivåer för olika
typer av verksamheter.

Utöver den associationsrättsliga regleringen
tillkommer all annan civilrättslig lagstiftning som
föreningar och andra sammanslutningar har att rätta
sig efter. Den omständigheten att civilrättsliga
bestämmelser till skydd för exempelvis hyresgäster
eller andra konsumenter begränsar föreningars
möjlighet att förverkliga sina ändamål kan inte ses
som en inskränkning i föreningsfriheten enligt
regeringsformen.

Inte ens den omständigheten att en förening bildats
för ett enda ändamål, såsom att i en viss angiven
fastighet upplåta lägenheter med bostadsrätt,
påverkar frågan om civilrättsliga reglers
tillämplighet, även om dessa är så restriktiva att
föreningen inte kan förvärva fastigheten. Föreningen
kan verka för sitt ändamål genom att söka undanröja
eller överbrygga hindren men kan inte åberopa
föreningsfriheten till stöd för att den inte skulle
behöva följa lagen.

De skyddsregler avseende en bostadsrättsförenings
förvärv av hus för ombildning av hyresrätt till
bostadsrätt som finns och nu föreslås ändrade avser
också hyresgästerna i de uthyrda lägenheter som
omfattas av förvärvet, alltså även utomstående som
inte vill bli medlemmar i föreningen. Det är fråga
om ett minoritetsskydd som syftar till att
tillvarata hyresgästernas intressen. Gränsen för
skyddet ligger nu vid hälften av hyresgästerna men
har tidigare legat vid och föreslås åter bli mer än
en tredjedel.

Påföljden för förvärv i strid mot 9 kap. 19 § första
stycket bostadsrättslagen är enligt 21 § i samma
kapitel ogiltighet. Beslut på föreningsstämman kan
klandras på vanligt sätt. Ogiltigheten skall också
beaktas av inskrivningsmyndigheten, om lagfart söks
på föreningens förvärv. Inskrivningsmyndigheten
skall enligt 20 kap. 6 § 10 jordabalken avslå
lagfartsansökningen, om ogiltigheten är uppenbar. En
felaktigt meddelad lagfart läker dock förvärvet. (Se
Julius-Uggla, Bostadsrättslagen, 1992 s. 278 ff.)

De föreslagna bestämmelserna får på grund av det
anförda anses utgöra föreskrifter om enskildas
"personliga och ekonomiska förhållanden inbördes"
och därmed vara av civilrättslig art. Fråga är
alltså inte om att inskränka föreningarnas frihet
"gentemot det allmänna".

Lagrådet finner det klart att de remitterade
lagförslagen inte kan anses innebära begränsningar
av föreningsfriheten sådan denna är bestämd i
regeringsformen.