postverkets skadeståndsansvar

Betänkande 1982/83:LU35

LU 1982/83:35

Lagutskottets betänkande
1982/83:35

postverkets skadeståndsansvar
Ärendet

I motion 1982/83:894 av Martin Olsson och Sven-Erik Nordin (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av översyn av postverkets ansvar för försenade,
skadade eller förkomna försändelser.

Gällande ordning

Bestämmelser angående postverkets ansvarighet finns i postverkets
kungörelse (1966:120) angående postverkets ansvarighet för försändelser och
medel. Enligt dessa regler är postverket ansvarigt för försändelser som
mottagits till postbefordran (1 §). Ansvarigheten omfattar assurerade och
rekommenderade försändelser, postförskottsförsändelser och i viss mån
oassurerade paket men ej vanliga brevförsändelser (4-7 § §). Vidare omfattar
ansvarigheten medel som postverket omhänderhar i sin betalningsförmedlande
verksamhet (exempel: pensioner och barnbidrag, överskjutande eller
kvarstående preliminär skatt m. m.). Postverkets ansvarighet gäller så länge
försändelse eller medel befinner sig i verkets vård (1 §). Bestämmelserna i
kungörelsen avser endast verkets inrikes rörelse och omfattar ej postsparbanksrörelsen.
För ansvarigheten i postutväxlingen med utlandet gäller vad
som överenskommits i internationella avtal (2 §).

Postverket är fritt från ansvar, då förlust eller skada orsakats av
avsändarens eller adressatens fel eller försummelse eller av försändelsens
egen beskaffenhet. Vidare ansvarar verket inte för förlust eller skada som
orsakats av försening och inte heller för indirekt skada eller utebliven vinst
(3 §). Anspråk på ersättning skall anmälas inom vissa tidsfrister, vilka
varierar beroende på vilket slags skada anspråket avser. Framställs
ersättningsanspråk inte inom föreskriven tid är postverket fritt från
ansvar.

Postverkets ansvar är vidare begränsat beroende på försändelsens
karaktär. Har assurerad försändelse gått förlorad eller skadats utgår
ersättning för förlusten, dock högst assuransbeloppet (4 §). För förlust av
rekommenderad försändelse utgår ersättning efter ändring av kungörelsen
1979 (SFS 1979:24) med 200 kr. (5 §). Oassurerat paket ersätts med högst
2 000 kr. (6 §). Har postförskott slutligen utlämnats utan att postförskottsbeloppet
utkrävts utgår ersättning med belopp som motsvarar postförskottsbeloppet
(7 §).

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 35

LU 1982/83:35

2

Postverket kan i särskilda fall medge ersättning efter skälighetsprövning
utöver vad som skulle ha utgått med tillämpning av bestämmelserna i
kungörelsen (12 §). Närmare föreskrifter härom har meddelats i 5 § allmänna
poststadgan. Dessa innebär att ersättning kan utges för skadad brevförsändelse,
som inte är assurerad eller rekommenderad, med högst 200 kr. Vidare
kan indirekt skada i form av utgifter för telefonsamtal, resor m. m. ersättas
med högst 200 kr. Ersättning kan i övrigt utges när synnerliga skäl
föreligger.

När det gäller förmedlingen av spelkuponger och förtidsvadsinsatser gäller
vissa särskilda regler. Fel som begås i kassaledet hos postverket, dvs. hos
postkontoret, lantbrevbäraren etc., täcks inte av ansvarighetskungörelsen.
Med stöd av en bestämmelse i poststadgan (137 §) har postverket emellertid
möjlighet att efter skönsmässig prövning hålla spelaren skadeslös för
utebliven vinst som berott på fel i detta led av behandlingen av mottagna
spelkuponger. Enligt vad utskottet inhämtat har i praktiken postverket
regelmässigt iklätt sig ansvar för sådana fel.

Problemet med skadestånd för utebliven vinst till följd av försening i
transportledet löstes genom att ATG (Allmänna Trav och Galopp) den 1
augusti 1980 tecknade en särskild försäkring som ger ersättning för
förseningsskador vid postbefordran. ATG har samtidigt träffat avtal med
postverket om viss regress gentemot verket.

Motionen

I motionen framhålls att det ofta förekommer att postförsändelser blir
försenade, något som kan föra med sig ekonomiska förluster och andra
problem. Enligt motionärerna har det blivit allt svårare - förmodligen på
grund av annan sorteringsteknik - att få klarhet om orsakerna till en
försening och om vilka som förorsakat förseningar, skador på eller förlust av
försändelser.

Motionärerna hänvisar därefter till den i föregående avsnitt redovisade
kungörelsen samt ansvarighetsbestämmelserna i poststadgan. Enligt motionärernas
mening finns det anledning att se över postverkets ansvar och
omfattningen av den ekonomiska ersättning som bör utgå vid förseningar,
skador och när försändelser förkommit. Översynen bör gälla såväl den typ av
försändelser som det nu kan utgå viss ersättning för som för vanliga brev
särskilt i den mån avsändaren och/eller adressaten drabbats av icke
obetydliga ekonomiska förluster eller andra påtagliga problem.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1975 behandlade utskottet en motion med liknande yrkande som
det nu ifrågavarande yrkandet. I motionen framhölls särskilt problemen med
försenade tipskuponger och V5-kuponger som utfallit med vinst.

LU 1982/83:35

3

I sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1975:13 erinrade utskottet om
att postverket i sin verksamhet har att tillämpa affärsmässiga principer. De
utgifter som verket åsamkas i form av skadestånd måste därför bestridas av
de löpande intäkterna, dvs. i huvudsak befordringsavgifterna. Med hänsyn
till att de dåvarande befordringsavgifterna inte var beräknade med utgångspunkt
i att verket kunde drabbas av skadestånd för dröjsmål eller för indirekt
skada och utebliven vinst, skulle den av motionären förordade skärpningen
av ansvarigheten otvivelaktigt medföra höjda befordringsavgifter. Utskottet
framhöll vidare att vid bedömandet av vad den föreslagna reformen kunde
innebära i nu nämnt hänseende det också måste beaktas att en ändring av
ansvarighetsreglerna beträffande utebliven vinst inte rimligen kunde begränsas
till skada åsamkad av dröjsmål. Skall ersättning kunna utgå på grund av
utebliven vinst, måste sådant ersättningsansvar självfallet omfatta även
skada till följd av att försändelsen förkommit eller förstörts. För att
motionärens förslag skulle få någon betydelse för den som avlämnar
tävlingskuponger för befordran måste vidare, framhöll utskottet, ansvarighetsbegränsningarna
också i övrigt ändras. Den av motionären föreslagna
reformen skulle enligt utskottets mening ofrånkomligt leda till betydande
höjningar av befordringsavgifterna.

Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet bifall till motionen. När
det gällde problemet med försenade tävlingskuponger ansåg utskottet att en
lösning kunde vara att bestämmelser utfärdas som innebär att kupongerna
måste avlämnas till postbefordran i så god tid att det finns marginal för
smärre förseningar. Utskottet hänvisade även till att enligt vad postverket
upplyst en översyn av bestämmelserna skulle ske i syfte att öka möjligheten
att, om särskilda omständigheter förelåg, ge ut ersättning i fall där ersättning
annars inte kunde betalas.

Utskottet

Postverkets ansvarighet för försändelser och medel regleras i en särskild
kungörelse utfärdad 1966 (SFS 1966:120). Enligt kungörelsen omfattar
postverkets ansvarighet medel som postverket omhänderhar i sin betalningsförmedlande
verksamhet, assurerade och rekommenderade försändelser,
postförskottsförsändelser och i viss mån oassurerade paket men ej vanliga
brevförsändelser. Ansvarigheten är begränsad, t. ex. i fråga om rekommenderade
försändelser till 200 kr. I vissa fall är postverket fritt från ansvar.
Bl. a. ansvarar postverket inte för förlust eller skada som orsakats av
försening och inte för indirekt skada eller utebliven vinst. Enligt 12 § kan
postverket dock ex gratia medge ersättning utöver vad som kan utgå på grund
av de särskilda bestämmelserna i kungörelsen. Med stöd härav har
postverket i vissa fall utbetalt mindre belopp för skadade brevförsändelser
och indirekt skada.

LU 1982/83:35

4

I motionen kritiseras bestämmelserna om att postverket inte ansvarar för
skada uppkommen genom försening. Motionärerna framhåller att det blivit
allt vanligare att postförsändelser blir försenade. Samtidigt har det blivit allt
svårare att få klarhet om orsakerna till förseningarna. Enligt motionärerna
kan förseningarna föra med sig ekonomiska förluster och andra problem.
Motionärerna anser därför att det finns anledning att se över postverkets
ansvarighet och omfattningen av den ekonomiska ersättning som bör utgå vid
förseningar, skador och när försändelser förkommer.

Utskottet erinrar om att utskottet år 1975 (LU 1975:13) prövade frågan om
postverkets ansvarighet för försenade försändelser med anledning av en
motion med liknande yrkande. Motionen var föranledd av att försändelser
innehållande tipskuponger och V 5-kuponger försenats i postbehandlingen
och att avsändarna till följd därav inte erhållit den vinst som rätteligen skulle
ha utfallit på kupongerna. Som framgår av redogörelsen ovan (s. 3) pekade
utskottet på att postverket i sin verksamhet har att tillämpa affärsmässiga
principer och att de utgifter som verket åsamkas i form av skadestånd därför
måste bestridas av de löpande intäkterna, dvs. i huvudsak av befordringsavgifterna.
Enligt utskottet skulle den i den då aktuella motionen föreslagna
reformen ofrånkomligt leda till betydande höjningar av dessa avgifter. Med
hänsyn härtill avstyrkte utskottet bifall till motionen. Utskottet framhöll
emellertid att en lösning på problemet skulle kunna vara att bestämmelser
utfärdades om att försändelserna måste avlämnas till postverket för
befordran i så god tid att det fanns marginal för smärre förseningar. Utskottet
hänvisade även till att enligt uppgift från postverket en viss översyn av
bestämmelserna skulle komma till stånd.

Den nämnda översynen har lett till en höjning år 1979 av dels
ansvarighetsbeloppen för rekommenderade försändelser och oassurerade
paket, dels ersättningsbeloppen i poststadgan för skadade brevförsändelser
och för indirekt skada. Vidare har i poststadgan införts en bestämmelse
(137 §) som ger postverket möjlighet att efter skönsmässig prövning hålla
den som deltar i rikstotospelen, V 65 och Dubbel TRIO skadeslös för
utebliven vinst som beror på fel i kassaledet hos postverket, dvs. på
postkontoret eller hos lantbrevbäraren.

Problemet med skadestånd för utebliven vinst till följd av försening i
transportledet har, när det gäller rikstotospelen, lösts genom att Allmänna
Trav och Galopp år 1980 tecknade en särskild försäkring som ger ersättning
för förseningsskador vid postbefordran.

Enligt vad utskottet inhämtat har vidare postverket i syfte att få en rimlig
tidsmarginal mellan postinlämning och speldag avtalat med AB Tipstjänst
om att tipskuponger och lottokuponger skall lämnas till postbefordran senast
två dagar före aktuell speldag. Postverket och Tipstjänst har dessutom
gemensamt vidtagit särskilda åtgärder för att öka säkerheten i postbehandlingen
samt överenskommit om speciella rutiner för efterforskning och
behandling av försenade försändelser med kuponger från Tipstj änsts ombud.
Enligt vad postverket upplyst har åtgärderna varit effektiva.

LU 1982/83:35

5

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att sedan utskottet senast
prövat frågan har den som lämnar en försändelse till postbefordran fått
ökade möjligheter att få ersättning för skada till följd av fel i postbehandlingen
samtidigt som olika åtgärder vidtagits i syfte att minska riskerna för
förseningar av vissa slag av spelkuponger.

Som motionärerna framhåller förekommer det emellertid i inte obetydlig
omfattning att vanliga postförsändelser försenas och att avsändare och
adressater till följd härav lider skada eller åsamkas andra besvär för vilka
ersättning inte kan utgå. Enligt utskottets mening torde det inte vara möjligt
att väsentligt öka postverkets ansvarighet utan att en sådan åtgärd leder till
betydande höjningar av befordringsavgifterna. Utskottet anser därför att
problemen med förseningar i postbefordran bör lösas genom andra åtgärder
än ändringar i ansvarighetsreglerna. Utskottet avstyrker på grund av det
anförda bifall till motionsyrkandet. Utskottet förutsätter emellertid att
postverket noga följer utvecklingen och att ansvarighetsbeloppen höjs när så
befinnes erforderligt.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1982/83:894.

Stockholm den 28 april 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m),* Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Ingemar Konradsson (s), Mona Saint
Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Sigvard Persson (c),
Per Israelsson (vpk), Bengt Silfverstrand (s), Inga-Britt Johansson (s), Sten
Andersson i Malmö (m) och Inger Koch (m).*

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

■(.