Polisfrågor

Anf. 1 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Jag tänkte börja med en liten påminnelse. Den är riktad till Moderaterna. Som vi ser det har frågorna om rättsväsendet och framför allt om polisen varit av särskilt stort intresse för Moderaterna. Jag vill därför påminna om att Moderaterna gick till val bland annat på kraftigt ökade resurser till polisen med målet att vi 2010 skulle ha 20 000 poliser. Jag vill också påminna om att det var vi socialdemokrater och den förra regeringen som tog initiativ till att öka polisutbildningen och också förlägga utbildningen till ytterligare ett par ställen i Sverige - Umeå och Växjö. Som vi ser det har det varit mycket framgångsrikt. Under den förra mandatperioden fick vi 4 000 nyutbildade poliser. Polisen är av stort intresse för väldigt många medborgare i samhället. Man kan säga att den är av stort intresse för alla medborgare i samhället. Det har tydligen också blivit mycket mer intressant att diskutera polisen och polisfrågor. För staten är polisen viktig. Det är den största myndigheten som staten förfogar över. Den kräver förmodligen också mest pengar. Det är egentligen den enda myndigheten som har monopol på att använda våld för att fullgöra sina uppgifter. Polisen är också viktig därför att den ska garantera samhällsmedborgarnas trygghet. Den ska garantera att vi kan fungera i ett demokratiskt samhälle. Det krävs både resurser och lämplig lagstiftning för att det ska fungera. En fråga som har varit aktuell under ganska lång tid är polisens yttre organisation. Vi har tidigare, ska jag erkänna, varit något tveksamma till resonemanget om en enmyndighetsmodell. Men vi anser nu att frågan har fått ökad aktualitet, detta naturligtvis med hänsyn till hur polisen kan disponera sina resurser. Dagens modell med 21 länsmyndigheter tycker vi har blivit alltmer otymplig, och resurserna krymper relativt sett för polisen för att man ska kunna fullgöra sina viktiga arbetsuppgifter. Vi inser också att det krävs väldigt noggranna förberedelser och överväganden för att ställa om en så stor organisation. Jag och andra har ställt frågor till justitieministern i detta ämne. Vi har då fått beskedet att det inte är aktuellt att göra någonting under pågående mandatperiod eftersom polisen har så mycket annat att göra. Polisen kommer alltid att ha väldigt mycket annat göra. Det är inte specifikt för denna mandatperiod - inte för 2009, inte för 2008 och inte för nästa år. Någon gång måste vi börja. Med det resonemanget anser vi att det aldrig är rätt tidpunkt att starta en sådan översyn. Vi vill att regeringen nu tar initiativ till att starta en översyn av polisens organisation. Det är en jättestor organisation med 26 000-27 000 anställda. Det behövs en grundlig analys. Det behövs ett genomarbetat förslag om man kommer till slutsatsen att vi skulle behöva slå ihop dessa 21 myndigheter. Det ska ske omsorgsfullt och tillsammans med den personal som polisen förfogar över. Därför föreslår vi att regeringen tar initiativ till att starta en sådan. En annan viktig fråga som vi har debatterat är polisens utbildning. Jag vet inte hur läget ser ut i dag. Jag tror att det var för ganska precis ett år sedan som Polisförbundet anordnade en konferens om polisutbildningsfrågorna. Då hakade nästan alla, förutom Moderaterna som var tveksamma, på en sådan ordning. Så småningom tror jag att jag ska ställa följande fråga till Moderaternas företrädare: Hur ser läget ut i dag? Jag vill ändå påminna om den utredning som Agneta Stark påbörjade men som lades ned vid årsskiftet efter regeringsskiftet. Detta resulterade i en ny utredning, en ny utredare och nya direktiv. Jag tror att justitieministern och regeringen med denna manöver möjligen avsåg att man skulle komma fram till ett annat resultat när det gällde utredningens slutsatser. Vi hade förespråkat en högskoleutbildad polis som är väl meriterad för olika slags mer komplicerade uppgifter. Vi hade under lång tid diskuterat frågan om en högskoleutbildad polis och om en förlängd polisutbildning. Om jag ska vara lite vårdslös, vilket man kanske får vara ibland, kändes det som om Moderaterna tyckte att det skulle räcka med stora och starka poliser - kraftiga kvinnor och män som är ute och slåss med buset. Det tror inte vi. Så är det inte. Med våld ska man försöka lösa så få saker som möjligt. Våld ska användas bara i yttersta nödfall. Därför är muskelkraft inte något som står i första rummet. Den utredning som Anders Danielsson överlämnade för drygt ett år sedan ligger och pyr någonstans. Någon av er i den borgerliga kretsen måste veta var den finns. Vad händer med den? Den har remitterats. Mer än 70 myndigheter och organisationer har tillstyrkt att Danielssons förslag ska resultera i en proposition med förslag till en ny utbildning som ska vara högskoleinriktad. Jag har läst sammanställningen av remissyttrandena, och alla förordar en högskoleutbildad polis. Jag vill gärna att ni kommenterar detta. Varför dröjer det med besked åtminstone om vad man gör i denna fråga? Även om detta betänkande primärt inte rör polisens ekonomi är den väldigt betydelsefull för polisens verksamhet och för alla de områden som jag har tagit upp här. Vi har sett hur polisens ekonomi har försämrats. I dag vet vi att den anslagskredit som man fått och som är på nästan 800 miljoner förmodligen inte kommer att räcka till. I tilläggsbudgeten i går kunde vi läsa att polisen nu får ytterligare 150 miljoner. Man har också fått ett löfte om att ta med sig ett anslagssparande från år 2008. Men det kan vi i stort sett glömma, för det rör sig om bara drygt 60 miljoner. I en budget på 17 ½ miljard är det en bagatell. Om man räknar framåt - det måste också ni i alliansen göra - ser man att polisens underskott i slutet av mandatperioden och i början av år 2011 kommer att ha växt till det enorma beloppet 5 000 miljoner. Det är så mycket att till och med jag som riksdagsledamot och räknekunnig har jättesvårt att föreställa mig hur mycket pengar det egentligen är. Men här gör regeringen ingenting. Är det målet om 20 000 poliser som man har bestämt som är det absolut viktigaste? Nya polisaspiranter får nu varje polismyndighet varje halvår. Vad kommer de att få göra? Ja, en del av dem får göra det som administrativ personal tidigare har gjort - personal som har fått gå därför att man i sin budget inte haft utrymme för att ha kvar dem. Det måste vi få ett besked om. Vi vill inte ta över en polis som, höll jag på att säga, närmast är i konkurs på hösten 2010 när vi ska ta över; det förstår ni väl. Det är ju ganska jobbigt. Vi har också varit inne på ytterligare några områden. Helt kort vill jag kommentera några av dem. Först gäller det ordningsvakterna. Det har varit väldigt mycket stök i fråga om ordningsvakterna och nästan, kan man säga, en del övergrepp från ordningsvakter framför allt riktade mot kroggäster. Det behövs nog en genomgång av regelverket för ordningsvakter och för deras relation framför allt till dem som är deras uppdragsgivare, i första hand krögarna. På den punkten tycker vi att man borde se över regelverket och be regeringen om ett förslag, för annars finns risken att ordningsvaktskårens anseende sjunker och att ordningsvakterna inte blir den komplettering till polisen som vi anser vara nödvändig och som vi tycker är väldigt viktig för att det ska fungera till exempel i nöjesvärlden här. En annan fråga med bäring på organiseringen av polisen är det vi tagit upp om förundersökningar. För några år sedan genomförde man en genomgående reform. Man försökte där få ned antalet förundersökningsledare för att öka kompetensen hos dem som jobbar med och som har anförtrotts förundersökningsledningsuppdrag. Alltigenom har det där, såvitt jag förstår, varit lyckat. Men vi tror att man skulle kunna gå längre och öka kompetensen hos förundersökningsledarna så att dessa kan ta över en del av det som åklagarna i dag håller på med så att de senare får hantera de mest komplicerade fallen. Det handlar alltså om att öka polisens kompetens när det gäller förundersökningsledning för att därmed på ett mycket bättre sätt kunna nyttja resurserna. Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 10 som vi har gemensamt med v och mp. Givetvis står vi bakom alla våra reservationer, men för att inte onödigtvis irritera kammaren i beslutsarbetet nöjer vi oss med nämnda yrkande.

Anf. 2 Lena Olsson (V)

Herr talman! Ledamöter och publik! Givetvis står jag bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar också jag bifall endast till reservationerna 1 och 10. Vi debatterar nu ett motionsbetänkande om polisen. Vänsterpartiet anser att polisen har en mycket viktig uppgift. Polisen ska förebygga brott och upprätthålla lag och ordning. Polisen ska också ge våra medborgare service och trygghet, i hela landet. För oss i Vänsterpartiet är det oerhört viktigt att polisen har en bra utbildning. Dagligen ställs polisen inför möten med människor i olika slags krissituationer. För närvarande finns det tre polisskolor i landet. I det här sammanhanget vill jag också säga att för att landsbygden ska kunna få tillgång till välutbildade poliser är det väldigt viktigt att distansutbildningen fungerar och får bli kvar. I framtiden vill vi i Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet - på Polisförbundets konferens, som K G Abramsson berättade om, fick vi medhåll från både Kristdemokraterna och Folkpartiet - se en förändring av polisutbildningen. Vi anser att denna utbildning måste vara en reguljär högskoleutbildning. Polisens uppgifter blir mer och mer komplicerade - det vet vi alla - och yrket ställer allt högre krav. Detta är något som också Polisförbundet prioriterar. Frågan om att ändra polisberedningen är utredd och klar. Remissinstanserna var, precis som tidigare här har sagts, till övervägande del positiva. Så vad väntar ni i majoriteten på? Vänsterpartiet, och många med oss, undrar när det kommer förslag om en ny polisutbildning. På en fråga har jag från justitieministern fått svaret att det blir hösten 2010. Det är det senaste jag har hört, men man kan undra. Utredningen var klar för ett år sedan. Ska det behöva ta så väldigt lång tid att få fram detta - om nu viljan finns hos majoriteten? I Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma reservation 10 i betänkandet skriver vi att polisutbildningen ska vara en treårig högskoleutbildning som ska bedrivas på flera utbildningsorter i landet. Det är nödvändigt att förändra utbildningen, inte minst för att stärka polisens yrkesroll. Att kunna tillgodoräkna sig akademiska poäng som även kan ligga till grund för andra utbildningar kommer att betyda mycket, inte minst för forskning och utveckling när det gäller polisrollen. En förändring av utbildningen kommer även att underlätta rekrytering av personer med annan etnisk bakgrund än svensk. Även om det redan i dag är många kvinnor, vilket vi tycker är glädjande, som studerar till polis kan denna utveckling säkert befästas med en förändring av utbildningen. Dessutom, herr talman, vill jag säga att det är bra att studera tillsammans med andra studenter. Det bidrar till att polisen blir en mer integrerad del av samhället. Polisen har ju fått stora resurstillskott under senare år. Det kan man säga att alla partier i denna kammare ligger bakom. Men nu aviseras stora underskott för polisens verksamhet under åren framöver, vilket är något väntat eftersom det enligt alliansregeringen ska finnas 20 000 poliser. Det verkar vara det överordnade målet. För oss är det väldigt oroande att nu se att polisen själv står inför stora underskott under åren framöver om medel inte tillskjuts. Personligen tror jag att jag kommer att få höra om hur Vänsterpartiet vill spara på polisen. Men låt mig påminna om hur det har sett ut och om vad vi historiskt sagt ifall ni i majoriteten inte riktigt har koll på det. Vänsterpartiet konstaterar att det har varit ett flertal år med överskott; så har det sett ut. Men nu ser det helt annorlunda ut. Visserligen är dagens debatt inte en budgetdebatt - det vet jag. Ändå måste det konstateras att departementet inte verkar ha den kontroll som krävs när det gäller hela rättsväsendets ekonomi. Man kan ställa sig frågan: Håller ni på att tappa greppet när det gäller prognoser framöver? Vi från Vänsterpartiet har efterlyst en mer synlig polis i hela landet utan att säga vad det skulle innebära i antal poliser. Vi har sagt att vi vill ha en genomlysning eller en utredning av hur effektivt polisen använder sina resurser. Det har jag återkommit till i varenda budgetdebatt. Vi har också från Vänsterpartiets håll sagt att om det visar sig att det behövs ytterligare resurser är vi beredda att ompröva vårt beslut i denna fråga. Vi har även sagt att det är nödvändigt med en balans i hela rättskedjan. Vi vet nu med facit i hand hur det exempelvis har sett ut hos åklagarna. Att hålla benhårt fast vid hur stort antal poliser som vi ska ha utan att ha koll på effektiviteten tycker jag inte är en så bra och klok politik. Det här bekräftas av att man själv ger Ekonomistyrningsverket i uppdrag att titta på frågan. Det tycker jag att man kanske skulle ha börjat med. Vi är alltså väldigt allvarligt bekymrade över den situation som hela rättsväsendet nu står inför med de prognoser som finns för de närmaste åren. Många av de poliser som jag har pratat med aviserar nu att de ska sköta det som de civilanställda har gjort, och de riskerar att få gå. Man kan fråga sig: Vad har ni åstadkommit? Herr talman! Jag vill ta upp en annan fråga, som även Karl Gustav Abramsson berörde, och det gäller ordningsvakter. Den tas upp i vår reservation 14. Det kommer med jämna mellanrum rapporter att ordningsvakterna brister i sitt sätt att agera. Justitiekanslern granskade saken för en tid sedan, och slutsatserna innehåller många allvarliga konstateranden som bekräftar de farhågor som vi från Vänsterpartiets sida har haft. Det handlar om alltför många fall av övervåld som inte leder till åtal. Svartarbeten inom branschen är omfattande. Lojaliteten med företagen kan ofta innebära olämpliga ageranden. Vi menar att det finns ett akut behov av att se över anställningsförhållandena och ställa krav på att personalen är anställd av auktoriserade bevakningsföretag eller organiserade av auktoriserade ordningsvaktsföreningar i stället för de företag som behöver själva bevakningen - detta för att skapa bättre strukturer och bättre kontroll och utbildning. Ordningsvaktsutbildningen, som jag vill återkomma till, borde vara betydligt längre än vad den är i dag. I själva verket skulle man önska sig att det var en påbyggnad på en grundläggande väktarutbildning. Till sist, herr talman, vill jag komma till frågan om en sammanhållen myndighet för polisens yttre organisation. Vi står inför det faktum att vi bör tillsätta en utredning som tittar på det här problemet. Det är lite spretigt, och vi får i så fall återkomma med önskemål, som från vår sida är att man tittar på frågan.

Mehmet Kaplan (Mp)

Anf. 3 Mehmet Kaplan (Mp)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 17 som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag tycker att de två tidigare talarna har varit väldigt tydliga när det gäller bland annat den ekonomiska biten. Jag ska ta upp en annan aspekt av frågan, och det gäller barnsexturism. Det är lite beklämmande att se hur majoriteten räknar upp många olika åtgärder som svar på de motioner som vi har angående att man bör utöka arbetet internationellt, både inom EU och utanför EU, i frågan hur bemöta och bekämpa barnsexturismen. Låt oss titta på vad som har gjorts. Det är förvisso en uppräkning på bra saker, men vi ser samtidigt att man inte riktigt kommer åt problemen. Den här frågan dyker upp med jämna mellanrum i den svenska debatten. Det finns organisationer som driver på. Vi kommer alla ihåg de filmer som uppmärksammades, bland annat Lukas Moodyssons film, och som gjorde att hela samhället debatterade frågan om minderåriga som utnyttjas i slavliknande förhållanden både här hemma i Sverige och i andra länder i vår omgivning. Dessutom finns det fortfarande en trafik av män som åker till Sydostasien för att köpa sig och utnyttja barn. Då tycker jag att det vore på sin plats att man tar lite mer allvarligt på de här frågorna än att räkna upp vad som redan görs och lämna motionerna därhän. Det här är ändå en fråga om den grupp av människor i vårt samhälle - och då talar jag om den globala byn världen - som är mest utsatt. De har ingen som för deras talan. Nu menar inte jag att regeringen och majoritetens företrädare här i kammaren inte vill göra mer, utan det är inriktningen på arbetet som är problemet. Hur ska man kunna hantera frågan, och på vilket sätt tror man att verktygen är effektiva? På initiativ av Ecpat har de svenska polissambandsmännen under 2007 genomgått en utbildning om just barnsexhandel. Miljöpartiet lyfte fram denna fråga, och vi anser att denna utbildning bör permanentas och bli en naturlig del av polissambandsmännens utbildning, men där är majoriteten kallsinnig. Ecpat är ändå den organisation som har, vill jag påstå, mer koll än någon av oss här i kammaren. När den lyfter fram en sådan här fråga borde man lyssna med båda öronen. En annan fråga som jag vill ta upp finns i reservation 22. Det är nämligen så att vi från oppositionens sida väcker frågan hur man ska kunna hantera de olika så kallade brottskoderna. Det som inte syns finns inte. Det gäller inte bara tittutleken med barn utan i allra högsta grad myndigheternas hantering av olika ärenden. Om vi inte ser att en typ av brott registreras så att det blir synligt är det väldigt svårt att ta till effektiva metoder. Det gällde tidigare hatbrott med homofobiska, islamofobiska och antisemitiska förtecken, där det var väldigt svårt att belägga att ett brott skulle bestraffas i den högre straffskalan, alltså hårdare bestraffning, i och med att det fanns ett skäl som hade en djupare, kanske mer detaljstuderad och planerad bakgrund. Efter det att vi under förra mandatperioden, Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet i samarbete, fick den socialdemokratiska regeringen att införa de här brottskoderna har vi sett att det i dag är mer synligt. Om en kvinna med en sjal blir bespottad eller om man drar av henne sjalen och kvinnan anmäler det går det i dag att kryssa i en ruta att det är ett hatbrott, med till exempel islamofobiska förtecken som i det fallet. Som majoriteten har skrivit i betänkandet har vi dag över 400 olika koder för den här typen av utmärkning av viss specifik brottslighet. Att inte där kunna ta in ytterligare en tycker vi är märkligt. Likaså tycker vi att det är märkligt att man bara hänvisar till att vi redan har så många eller att det här bör få ha sin gilla gång när det gäller hur en myndighet ska hantera frågorna. Vi hade under förra mandatperioden mycket tydliga åsikter om vilka typer av koder som skulle införas, och när det gjordes blev det också till nytta för en brottsbekämpande myndighet. Vi anser att regeringen bör ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att upprätta statistik över sexualbrott mot barn som har begåtts utomlands, till exempel genom att brottet ges denna brottskod. Vi anser vidare att möjligheten till information om förövare när det gäller dessa brott bör förbättras. Enligt vår mening är denna information en förutsättning för att kunna förebygga brott. Problemet i ett djupare perspektiv är när vi inte har bakgrunden till vad som har hänt och omfattningen av de olika brottstyperna rent statistiskt sett. Då blir det mycket svårare att motivera dem som ska bekämpa brotten men också dem som ska anmäla dem. Man anser att det bara är ett litet träd i stället för att se dungen eller skogen. Jag vill avsluta anförandet, herr talman, med att lyfta fram en annan viktig fråga. Det handlar om hur vi ska kunna hantera polissambandsmännens uppdragsbeskrivning. Sambandsmän kanske låter väl abstrakt, men de är alltså den länk som svensk polis har till övriga instanser för att vidareförmedla olika typer av information. I det här fallet handlar det återigen om barnsexturism. När det är prioriterade brott, som vi från oppositionen anser att det bör vara, tycker vi att deras utbildning och typen av uppdragsbeskrivning bör förtydligas. Det är synd att majoriteten inte heller i den här frågan har visat något större intresse. Det ska bli intressant att få höra från företrädare för majoriteten på vilket sätt man avser att jobba i den här specifika frågan.

Anf. 4 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Vi diskuterar nu i riksdagen den svenska polisen kort och gott. Vi kan vara stolta, tycker jag, över den svenska polisen. Vi är dessutom ganska hyggligt överens om hur den ska jobba, med vad den ska jobba och på vilka villkor. Många av oss härinne har lång erfarenhet av att följa och vara med och utveckla svensk polis arbete. De flesta av oss har besökt tusentals poliser genom åren på olika nivåer. Vi har genom åren i riksdagen sett justitieministrar komma och gå, inriktningar på verksamheten likaså. Ett antal rikspolischefer har också passerat. Vi har en polis i Sverige som relativt sett är okorrupt. Det är en polis som är förebild för väldigt många andra poliser ute i världen, och därför är också många duktiga svenska poliser ute i världen för att just berätta om vad bra polisverksamhet kan vara och hur den kan se ut. Vi har en polis som jobbar alltmer internationellt, inom Europol och inom Interpol. Vi har sambandsmän, som har diskuterats här nu, ute i världen. Det kommer att bli en viktig del av den valrörelse vi har framför oss i Sverige och Europa hur vi ska utveckla inte minst det europeiska polissamarbetet, hur svensk polis ska få jobba med andra poliser, vad man ska få göra och hur man ska jobba tillsammans för att bekämpa den brottslighet som finns och sprids över gränser i Europa hur som helst. Vi ser en polis som jobbar allt bättre tillsammans med andra myndigheter för ett tryggare Sverige. Det tycker jag är väldigt bra. Vi har all anledning att vara stolta, herr talman. Det är dock ingen helt felfri polis. Vi har sett hur det ibland dyker upp allvarliga missförhållanden och helt oacceptabla attityder hos enskilda polismän, och vi vet att detta är ärenden som behandlas i personalansvarsnämnden på ett förutsägbart och förhoppningsvis alltid korrekt sätt. Men generellt sett ska vi vara stolta. Svensk polis styrs ytterst av oss härinne. Det är ju ingen annan som ytterst bär ansvaret för vad som händer med polisen ute i vardagen. Vi har inte ett direkt ledarskapsansvar för detta, för det finns yttre befäl, länspolismästare, rikspolischefer och justitieministrar, men vi sätter ramarna. Och det är ytterst vår lagstiftning, våra budgetanslag och de regeringar som vi i olika majoriteter burit upp genom åren som har valt inriktningen på brottsbekämpningen för ett tryggare Sverige, för tryggare medborgare. Det finns dock några saker som berörs i betänkandet, i stort och smått, vill jag understryka. Vi berör numerären, som påverkar antalet poliser. Vi pratar om hur den är organiserad. Det spelar roll. Har man alla poliser på Arlanda är det lite svårt att nå ut i verksamheten. Vi berör vilka metoder polisen ska få använda, hur metodiken ska utvecklas. Ska man jobba som man vill eller ska man jobba centralt bestämt för att underlätta samarbetet mellan poliser i olika län, till exempel? Vilka verktyg ska polisen få använda när de jagar de människor som förpestar tillvaron, kränker mänskliga rättigheter och i värsta fall leder människor in i fördärv och död? Vilka verktyg ska polisen ha när de jagar dessa ofta grovt kriminella? Det bestämmer vi härinne. Vilken utbildning ska svensk polis ha som grund och vilken vidareutbildning bör de ha rätt till? Det kan vi också bestämma och diskutera. Den ekonomiska medelstilldelningen, som jag återkommer till, har också varit uppe. Det är väl klart att det spelar roll hur mycket pengar man får och hur mycket pengar man gör av med. Vilken forskning som finns om svensk polis är också jätteviktigt. Jag vet att majoriteten härinne, alla riksdagens ledamöter vill jag påstå, i alla fall i justitieutskottet, tycker att polisen ska styras av kunskap och fakta och inte bara av gissningar och tyckanden. Vi vet att det spelar roll vilka tekniska hjälpmedel polisen har. Där är det, för att ta en detalj direkt, fantastiskt att vi nu äntligen ser att vi kanske går mot en datorisering av svensk polis, också i yttre tjänst. Det har gått 30 år sedan datorerna kom till Sverige. De har ännu inte kommit till alla poliser. Det är helt fantastiskt. Det är en sådan ineffektivitet att man blir mörkrädd. Men det vi har hört från rikspolischefen senast är att han nu har tagit regeringens och vår ambition här i kammaren på allvar. Nu ska datoriseringen genomföras också hos svensk polis, och det snart. Herr talman! Ekonomin i vårt land är pressad av den internationella konjunkturkollapsen, och det får effekter på all statlig verksamhet. Det innebär självklart också att svensk polis just nu har smala budgetmarginaler. Jag tycker att det vore konstigt om det skulle vara på något annat sätt, att vissa myndigheter skulle ha fri dragningsrätt eller ha marginaler som man i stort sett måste kämpa för att göra av med. Jag tycker att ni som lyssnar på den här debatten ska ta lätt på oppositionens, den splittrade oppositionens vill jag säga, överbudspolitik. Man har trots allt tydligen egna sedelpressar och pengar till det mesta, kanske till och med en sedelpress i riksdagsbänken under locket, som man ska ha för att kunna sätta av mer pengar också till polisen. Men vi härinne som bär ansvaret måste också prioritera växtkraft, social omsorg, investeringsvilja, förutsättningar för jobb, forskning och infrastruktur. Dessutom vill jag understryka, herr talman, att regeringen i budgeten i går presenterade mer resurser till polisen, inte minst för att man just ska ha råd att anställa de poliser som nu utbildas. Jag vill tacka Vänsterpartiet för deras partiella ärlighet när de här redovisar att majoritetens regering har satsat stora anslag på just svensk polis. Det är värt att lyfta fram. Tack för det, Vänsterpartiet! Vi i majoriteten i den här kammaren har tagit initiativ till en väldigt omfattande effektivitetsgranskning av hela rättsväsendet i allmänhet och kanske polisen i synnerhet. Den rapport som kom från Ekonomistyrningsverket i vintras visar på att det har gjorts vissa framsteg, men att det fortfarande finns klara problem när det gäller medelstilldelning och hur man kontrollerar hur pengarna används i svensk polis. Några av oss som var med under förra mandatperioden kommer ihåg att Riksrevisionen kom med en rapport som var förödande. Jag minns att den nuvarande oppositionen, som nu kräver åtgärder, sade att det var kanon. Nu har vi en rapport som säger att det har blivit betydligt bättre, även om jag vill citera en av de ansvariga för Ekonomistyrningsverkets rapport. Det verkar svårt att uppnå kostnadsmedvetenhet, säger man om den svenska polisen. Det tycker jag också talar för att den politiskt ansvariga ledningen för svensk polis, det vill säga majoriteten här i kammaren, också ska se till att man inte bara skjuter till pengar utan att kontrollera att de används på absolut bästa sätt. Dessutom vore det minst sagt klädsamt om oppositionen ville ägna sig åt lite självkritik. Ni har ju försökt styra svensk polis i tolv år. Det var en tid när det verkligen inte upplevdes som om det var någon fri dragningsrätt på pengar inom svensk polis. Det var en tid när vi dessutom i stort sett hade lika många poliser när ni slutade regera som vi hade när ni började tolv år innan. Det skilde väl ett par hundra stycken. Nu har vi flera tusen fler poliser i vårt land. Det är poliser i Nyköping, i Örebro, i Göteborg, i Gävle - från norr till söder och från öster till väster. De kommer ut på våra gator och ser till att vi får ett tryggare Sverige. De jobbar mer förebyggande, mer med utredningar och kan dessutom slå direkt mot den grova brottsligheten. Detta är poliser som gör nytta i vardagen, och därför är numerären, förutom ekonomin, så viktig. Vi har tagit ansvar för att utbilda poliser. Vi har inget intresse av att se till att svensk polis ska bli arbetslös i allmänhet och framför allt inte när vi har den svåra internationella kris som nu slår mot Sverige. Nu är det viktigt att säkra medel för att kunna ha duktiga offentliganställda i jobb. Det är därför regeringen satsar på kommuner och annan viktig offentlig verksamhet. Det är därför vi också satsar på polisen. Jag noterar dock att det finns andra partier som vill spara på polisen trots att man tycker att pengarna inte räcker. Så har vi det här med organisationen, mina vänner. Den svenska polislagen i sin nuvarande form firar 25 år i år. Den är väl inte i alla delar är helt tillfyllest med tanke på de samhällsförändringar som har inträffat. Vi tar upp detta i betänkandet och pekar noga på hur vi tycker att inte minst samverkan har förbättrats vad gäller polisen, både internationellt och med andra myndigheter och när det gäller samarbete med andra viktiga instanser. Detta berörs i flera motioner. Det kan gälla beredskapspolisen, och det kan gälla väktare och ordningsvakter. Där pågår ett arbete, och jag vädjar till oppositionen att försöka ha lite tålamod. Det är komplicerat att sätta gränserna: Vad ska en ordningsvakt få göra? Hur mycket ska de kontrolleras? Ska polisen bli en examensskola för ordningsvakter? Det vore kanske inte helt lyckat. Vi bereder detta, och vi kommer att återkomma. Samverkan med andra myndigheter och aktörer utvecklas alltså i den svenska polisorganisationen. Jag nämnde förut det internationella perspektivet, vilket också är väldigt bra. Här pågår, vilket berörs i betänkandet, samarbete för att se till att fler poliser kan bekämpa gränsöverskridande brott tillsammans, inte minst på nordisk nivå, som är en särskild del i betänkandet. Polisens interna organisation består de facto av 21 olika myndigheter som har exakt samma uppgift fast med lite olika geografiskt områdesansvar. Jag tycker att det är bra att vi får en betydligt starkare samsyn kring att man kanske behöver vidta någon förändring. Nu tycker jag att vi ska vänta in riksdagspartiernas partistämmor, landsmöten och kongresser. Vi i alliansen jobbar på det demokratiska sättet att vi lägger fram förslag från oss som har förmånen att vara riksdagsledamöter till våra partistämmor så att medlemmarna kan vara med och säga vad de tycker. Att förändra svensk polis är nämligen en ganska omfattande process. Då måste man känna att den är väl förankrad. Man ska ha hela det politiska systemet och också medlemmarna med sig. Det hoppas jag att det finns respekt för. Jag vet inte hur förankringsprocessen går till i oppositionspartierna, om ni har tagit beslut på era stämmor om ni ska vara för den ena eller den andra polisorganisationen, men vi jobbar i alla fall så - mycket nära medlemmarna och med förankring för att vara säkra på att det breda stödet finns. Men det är klart att det finns argument för en förändring, och den ser som sagt flera av oss i majoriteten som är här i kammaren. Herr talman! Jag vill också lyfta fram att vi gör saker för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Detta lyfts fram i betänkandet. Det blir en mer centraliserad styrning, för det är nödvändigt. Vi lyfter även fram den metodutveckling som har skett, en metodutveckling som jag vill understryka inleddes under den förra regeringen. Man såg att det var viktigt att samla ihop metodutvecklingen och se till att polisen jobbar mer likartat och mer fokuserat. Förr var det så att man tillät tusen blommor att blomma, som det lät från en tidigare polischef, men man kände att man behövde styra upp detta mer. Sedan gick det ibland lite långt, kan jag tycka, med pinnjakt hos andra ledande polischefer. Det var extremt kontrollerat och styrt - så och så många alkoholblås, så och så många ordningsböter och så och så många kontroller av ditten eller datten. Jag tycker att man ska ge ansvar till svensk polis: Ert uppdrag är att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det kan man mäta på andra sätt, till exempel med undersökningar, med hur många brott som faktiskt anmäls och hur många brott som leder till åtal och fällande domar. Det är bättre. Här har vi gått i takt. Vi har fortsatt det arbete som den förra regeringen inledde för att utveckla bättre och samlade metoder, inte minst genom den polisavdelning som finns på RPS. Jag ser att min anmälda tid börjar naggas i kanten, herr talman, men jag ska snart avsluta. Utbildningen var uppe här. Den bereds också. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med sådant prat som vi hörde tidigare, att någon skulle vilja ha poliser med bara stora muskler, förvisso jämställt med både män och kvinnor, vill jag understryka. Men jag tycker att de poliser som utexamineras i dag och som jag träffar är otroligt duktiga och väldigt välutbildade. De möts dock av ett uppdrag som i väldigt mycket är ett hantverk. Att vara polis kräver erfarenhet. Av erfarenhet kan man få ett bättre omdöme. Jag hoppas att vi under den här mandatperioden, som vi har lovat, får lägga fram en polisutbildning som är förändrad till det bättre. Jag ska kort nämna något om verktygen. De har också utvecklats. Hur ska polisen få jobba? De ska ha rätt sätt att utreda, rätt sätt att planera sin verksamhet, men vilka verktyg får de ha i ett skarpt läge? Under den förra mandatperioden var Folkpartiet och flera andra i alliansen med och lade fram förslag om förbättrade regelverk för att kunna använda hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning. Vi skapade skarpare regler för telefonavlyssning. Vi skapade skyddsidentitet för poliser för att kunna jobba mer undercover och så vidare. Nu har vi gått vidare med utökat förverkande, och vi jobbar vidare med provokation och infiltration för att polisen ska kunna ha de verktyg som krävs när det gäller den riktigt grova brottsligheten och möta de personer som helt saknar empati för människor som drabbas av deras kriminalitet. Det handlar om människor som går förlorade i narkotika, som utpressas, som kan mördas. Här krävs att polisen har de bästa verktygen. Detta redovisas i betänkandet, och där hoppas jag också att det finns en bred enighet. Det finns inga reservationer anmälda från oppositionen. Herr talman! Detta är ett brett betänkande om svensk polis som vi huvudsakligen kan vara stolta över. Jag kan notera att de flesta av reservationerna - jag hoppas att jag får diskutera några med oppositionen - handlar om det faktum att det finns kriminella personer som reser utomlands för så kallad barnsexturism. De köper, våldtar och utnyttjar barn i andra länder. Detta är fruktansvärda brott. Det är fruktansvärt tragiska människor som håller på med detta, och det förtjänar allt förakt, höll jag på att säga. Vi ska göra allt vad vi kan för att motverka detta, men jag kan konstatera att när oppositionens företrädare ska reservera sig, om vi pratar om svensk polis i ett brett perspektiv, handlar 6 av 22 reservationer om detaljer kring detta arbete. Jag tycker i och för sig att det är intressant och viktigt, och vi gör vad vi kan för att förstärka sambandsmännen, förstärka biståndsarbete på detta område och annat, men det är en väldig detaljkunskap man går in och granskar på områden där jag inte tycker att vi har att lägga oss i exakt hur polisen ska jobba. Vi ska styra de stora linjerna, och det är majoritetens stora ambition.

Anf. 5 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Jag skulle vilja ha ett förtydligande av Johan Pehrson. Jag kanske hörde fel, men Johan Pehrson sade att vi har en relativt okorrupt polis i Sverige. Innebär det att det finns korrumperade poliser i Sverige? Johan Pehrson får gärna utveckla varför han sade så. Sedan ett år sitter jag i Personalansvarsnämnden och ser en del av de misslyckanden som enskilda polismän och anställda inom polisen gör. Vi ska komma ihåg att polisen har ungefär 27 000 anställda i dag. De civila räknas också in i dem. Om man ska dra slutsatser av de fall vi får till PAN har vi en väldigt hög moral och bra etik inom polisen. Det är mycket få fall där PAN måste ingripa med varningar och ibland något avskedande. Det handlar mest om misslyckanden på det privata området som påverkar polisarbetet. Det handlar också om hur man hanterar skjutvapen. Jag vet inte om det har med korruption att göra. Jag vill säga det för att klarlägga att jag tycker att svensk polis sköter sig väldigt bra. Johan Pehrson talar om att vi står för en överbudspolitik. Det tycker jag inte. Om man från majoritetens sida säger att vi ska ha 20 000 poliser måste vi ha pengar till de poliserna. Bevisligen har vi inte pengar att avlöna de 20 000 poliserna och förse dem med vapen, skyddsutrustning, uniformer, bilar och lokaler. Det fattas vid mandatperiodens slut 4-5 miljarder. Vad ska svensk polis göra för att klara av problemet när man saknar så mycket resurser?

Anf. 6 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Det är bra att vi här har en företrädare för Personalansvarsnämnden som har att ta i dessa få men tragiska fall. Det finns också i Sverige poliser som har begått misstag, ofta till följd av personliga tragedier. Jag delar den uppfattningen. Jag har inte sagt något annat än att svensk polis är fantastisk. Vi har anledning att vara stolta. Det är viktigt att vi framhåller det från både majoriteten och oppositionen. Det gläder mig att den samsynen finns. Inledningen av mitt anförande handlade just om att reservationerna handlar om rätt många detaljer. Det måste jag tolka som att det inte finns några stora stridigheter om hur svensk polis ska ledas, vilken värdegrund de ska ha och hur och på vilka villkor de ska arbeta. Jag är glad för det. När det gäller ekonomin har vi nu att ta ansvar i den tuffaste internationella lågkonjunkturen - för att inte säga kollapsen - i mannaminne. Jag tror inte att någon i kammaren har upplevt en sådan lågkonjunktur som nu piskar Sverige och som leder till sådana utmaningar för våra trygghetssystem och vår välfärdssektor; dit hör också polisen. Det finns inga sedelpressar att ta fram så att vi kan säga att nu skjuter vi till rakt av och i morgon lägger vi 1, 2, 3, 4 eller 5 miljarder på svensk polis. Det finns inte, mina vänner. Ni som lyssnar ska inte tro på oppositionen när de påstår sig ha de pengar som de efterlyser. Jag vill vädja om det rimliga i att man inte utbildar poliser för att göra dem arbetslösa i en tid när det är viktigt att vi stöttar den offentliga sektorn. Det är inriktningen på regeringens politik. Det framgick i budgetdebatten i går.

Anf. 7 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Alliansregeringen har ju bestämt att vi ska ha 20 000 poliser vid nästa års halvårsskifte. De ska ha lön. De ska, som jag sade, ha fordon, lokaler, uniformer, skyddsutrustning och så vidare. Bevisligen räcker inte de pengar som regeringen och riksdagsmajoriteten har anvisat. Rikspolisstyrelsens egna prognoser visar att det kommer att fattas ungefär 5 miljarder 2011. Det är jättestora pengar. Det behövs enorma ingrepp i polisorganisationen och polisverksamheten för att klara av det. Jag är inte säker på att vi skulle ha någon fördel av att ha 20 000 poliser om vi inte kan klara organisationen och betala för den. Det kanske skulle vara färre poliser som kan sättas i riktigt polisarbete i stället. Jag vill att Johan Pehrson utvecklar det ytterligare. Johan Pehrson berörde också utbildningsfrågan. Det känns som om vi är överens. Vem är det som har satt käppar i hjulet? Kommer det en proposition våren 2010? Kommer det en proposition hösten 2010? Vilka kommer att stå bakom den? Finns det några tankar om hur man ser på den svenska polisutbildningen i framtiden? Det kommer förmodligen att ta tid att göra om detta så att det blir riktigt och anpassas till de 20 000 poliser som redan finns i organisationen. Jag vill att Johan Pehrson avslöjar vad det blir för spännande proposition om polisutbildningen.

Anf. 8 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Jag tackar Karl Gustav Abramsson för hans fortsatta intresse för en budget i balans. Det är verkligen viktigt att höra oppositionens företrädare prata om ansvarsfullhet när det gäller att hantera statens ekonomi. Jag tycker att vi ska ta fasta på det i alla utskott och i allt arbete här i riksdagen. Jag förstår att K G Abramsson är ivrig, men vi tänker, som man brukar, komma med budgetpropositionen för nästa år i höst. Jag kan försäkra K G Abramsson att vi kommer att se till att det finns resurser så att de poliser som vi nu utbildar kan anställas på de villkor som vi är överens om i Sverige mellan fack och arbetsgivare. Jag tycker att man ska vara noga med att fundera på historien. Ni bar ansvaret i tolv år. Det blev ett par hundra fler poliser. Vi såg att detta inte räckte. Sverige är ett stort land. Sverige är ett fantastiskt land. Vi vet att fler synliga poliser är ett av de bästa sätten att förebygga brott ur polisiärt perspektiv. Det ska utredas brott, det ska klaras upp brott och människor ska lagföras. Då krävs det många poliser. Det låter nu som om Socialdemokraterna är öppna för att vi ska ha färre poliser i Sverige. Det känns väldigt defensivt. Jag beklagar det. Vi återkommer till diskussionen om numerär vid annat tillfälle. Frågan om utbildning hänger också lite ihop med ekonomin. Jag håller med om att utredningen har tagits emot väl av de flesta remissinstanserna. Jag tycker själv att det finns mycket klokt i den. Jag möter också många poliser som säger att det nog är jättebra med alla satsningar på rättsväsendet och nya verktyg och att de ser fram emot detta. Just polisutbildningen är inte den stora utmaningen. Man känner inte att de som kommer är outbildade, men däremot har de svårt att köra bil och svårt att känna sig säkra i gatumiljön. Där har vi den stora utmaningen. Man kanske ska fundera på andra sätt än vad utredningen föreslog för att man ska få lite mer praktik. Låt oss återkomma. Jag tror att vi kommer att få se detta under mandatperioden. Det är i alla fall mitt mål.

Anf. 9 Lena Olsson (V)

Herr talman! Johan Pehrson säger att man ska handskas varsamt med statens pengar. Nu är vi inne i en djup ekonomisk kris. Är det de signalerna du vill sända till exempelvis polisen att vi är inne i denna djupa kris så att de inte kan förvänta sig så mycket pengar att vi fixar 20 000 poliser? Jag vill återkomma till sedelpressarna. Jag vet inte om du var i kammaren i går under vårpropositionsdebatten. Sedelpressarna går ju också åt andra hållet när det gäller er. Det handlar om skattesänkningar med ca 100 miljarder, mest för dem med de högsta inkomsterna. Vi skulle kunna fixa rättsväsendet med ett fingerknäpp om man inte hade sänkt skatterna så dramatiskt. Er finansminister säger att vi ska vara rädda om statens finanser. Det blir ju konstigt när man ger Ekonomistyrningsverket i uppdrag att titta på hur effektivt man använder sina pengar. Hade det inte varit bättre att börja i den änden och titta på hur effektivt polisen använder sina medel? Du tackar mig här för att jag har sagt att man har tillskjutit medel. Men det var ju inte bara er jag tackade. Jag tackade också oss själva som parti som var med och såg till att tillsammans med socialdemokratin och Miljöpartiet tillsätta en utbildning av 4 000 poliser.

Anf. 10 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Jag tycker att Lena Olsson berör mycket viktiga saker här. Hur ska ekonomin förvaltas och skötas hos svensk polis? Jag kan då notera att Lena Olssons parti nu i opposition har en annan inställning till de organ som har att granska effektiviteten i staten. När du hade förmånen att vara i majoritet tyckte Vänsterpartiet minsann att det var ganska bra så som det var, och man ville inte se till att vi gick vidare med den rapport som fanns från Riksrevisionen då. Nu tittar Ekonomistyrningsverket på detta och har en hel del allvarlig kritik. Jag tycker att man måste ha med sig detta. Vi i majoriteten ser nu till att styra den svenska polisen via Justitiedepartementet och våra regeringsföreträdare där. I den formella styrningen och de månatliga kontakterna med cheferna gör vi detta för att se till att pengarna ska användas på ett mycket ansvarsfullt sätt. Frågan om de civilanställda har tagits upp här. Jag tror att den kommer upp i debatten senare också. Och ska jag vara självkritisk - det försöker jag också vara - kan jag säga att jag tyckte att vi möjligtvis hade ett par kronor för mycket i anslag till polisen i början av mandatperioden, för det ledde till en väldigt kraftig ökning av antalet civilanställda. Det var bra, för det fanns så att säga ännu inga poliser att anställa. Om man nu växlar några av de kanske hundratals för att inte säga tusentals fler civilanställda som finns nu jämfört med hur många det fanns när mandatperioden började är det klart att det inte behöver vara dåligt för verksamheten. Också den civila verksamheten och administrationsstödet utvecklas och blir mer effektiva. Det är bara att konstatera att Vänsterpartiets lösning igen på eventuella tillkortakommanden vad gäller ekonomin i all offentlig verksamhet är höjda skatter. Det är en annan debatt och en annan fråga. Men för Folkpartiets och alliansens del är inte det vägen framåt. Vi tror inte att vi i den internationella chockkonjunktur vi befinner oss i ska sätta i gång att höja skatten på till exempel arbete. Det vore katastrofalt.

Anf. 11 Lena Olsson (V)

Herr talman! Jag fick i alla fall säga det då: Man har bemödat sig om att i denna kris sänka skatten med ungefär 100 miljarder, som man skulle ha kunnat använda till hela rättsväsendet, kommuner och landsting. I en undersökning från SKL bekräftar man också att ungefär 80 procent av landets medborgare tycker att man kan betala en större summa i skatt om man får en bättre välfärd. Frågan blir då följande. Du är inne på det här med civilanställda, fler poliser och att man ska synas mer. Och så stirrar man sig totalt blind på siffran 20 000. Det ser ju ut som om ni själva börjar backa här. Nu återspeglar ni den ekonomiska krisen, och det börjar låta lite luddigt ute i kanterna. Man ska synas. Men bekräftelsen från mitt eget hemlän säger att poliser ska sitta i receptioner och ska vara häktesvakter. Jag kan personligen inte se att man därmed kommer att synas så mycket mer ute i samhället, så det skulle jag vilja ha en kommentar till. När det gäller utbildningen har jag pratat med ganska många poliser. Jag har en hel del i min egen bekantskapskrets. Man tycker att den här polisutbildningen är alldeles för kort med tanke på vilket jobb man har. Man skulle faktiskt behöva längre tid, och man efterfrågar handledning. Här fungerar det inte med handledning. Om man har väldigt många nya poliser på en ort, vem är det då som ska handleda alla dessa poliser? Du sjöng Snälla snälla här en gång i talarstolen. Det var ju väldigt snyggt, måste jag säga! Men efter era skattesänkningar och med tanke på hur det ska gå för rättsväsendet får halva befolkningen sjunga Somliga går med trasiga skor .

Anf. 12 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Om vi ska ta allvarligt på det här, vilket jag vet att Lena Olsson gör - det gör jag också - kan jag säga att det är många människor som upplever att det gör "ont, det gör ont, det gör ont". Så som den internationella konjunkturen nu drabbar Sverige, där människor går från jobb till varsel till arbetslöshet, är det fruktansvärt. Jag vill säga att all den kraft som regeringen lägger på att möta detta handlar om att se till att människor så långt som möjligt kan ha kvar sina jobb. Man ska kunna ha drägliga förhållanden under tiden, och vi vill se till att vi snart får fram de nya jobben så att människor kan gå tillbaka till riktiga jobb. Jag vill understryka den ekonomiska teori som åtminstone vi i Folkpartiet och, vill jag påstå, hela alliansen står helt bakom, nämligen att vi tror att man kan få mer välfärd genom att människor kommer i arbete och sysselsättning. Det är så att säga inte högre beskattning som med automatik leder till att det blir mer pengar i statskassan. Vi vet om att högre skatt kan driva ut kunskap, kapital och människor från vårt land. Då blir det färre skattebetalare och mindre pengar till sjukvård, arbetsmarknadspolitik och polis. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg en sak. Jag ska gärna efter den här debatten gå in och titta - vi kanske kan göra det tillsammans, Lena Olsson - exakt hur många civilanställda polisen i dag har hemma i ditt län jämfört med hur många de hade när den här regeringen tillträdde. Jag tror faktiskt att det är fler civilanställda som i dag jobbar, hjälper till och ger viktig stöttning till polisen i ditt län. Enligt de senaste uppgifter jag såg för hela landet är det betydligt fler nu, och då är det rimligen så också för ditt län. Den där argumentationen förstår jag inte riktigt. Vi ska ha många duktiga civilanställda som dels sköter viktig administration inom polisen, dels gör andra viktiga, tycker jag i alla fall, uppgifter inom polisen som experter. Det är bra för polisen som helhet. Vi måste hålla oss till sanningen. Så länge det är fler civilanställda inom svensk polis än när vi tillträdde kan man inte kalla det en minskning och en katastrof. Då måste det ha varit en tokkatastrof när vi tillträdde.

Anf. 13 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Det här motionsbetänkandet som handlar om polisen är i sig, trots att det inte utgår ifrån en proposition utan behandlar motioner från allmänna motionsperioden, väldigt viktigt, därför att den här diskussionen är viktig. Poliserna är en av våra absolut viktigaste yrkesgrupper. Det är ett väldigt svårt jobb. Det innebär trygghet för många, därav kraven från den här regeringens och den här majoritetens sida på fler synliga poliser. Det är ett svårt jobb att göra svåra utredningar. Vi har haft ett antal spektakulära utredningar där poliserna har varit väldigt duktiga, men samtidigt begås det många andra brott som ständigt utreds. Polisen är viktig. Därför har polisen varit en hög prioritering för den här regeringen och är en fortsatt hög prioritering - därav löftet om 20 000 poliser till 2010. Det är också ett löfte som kommer att realiseras och införlivas, trots diskussionen här i dag. Lite märkligt kan jag tycka att det är, herr talman, men det är väl så: När vi står här i talarstolarna gäller det att skapa konfliktnivåer som, när man väl tittar i pappren, inte alls stämmer. Går man igenom de reservationer som finns från oppositionen ser man mer en bekräftelse av regeringens politik än vad som sägs i kammaren i dag. Går man igenom de förslag som har lagts fram genom åren, inte minst när det gäller ekonomin, ser man en helt annan bild än den som ges i dag i kammaren. Men det är ju lite grann politikens roll. Det gäller att ta till överord, för annars är det ingen som lyssnar på en. Låt oss se hur utvecklingen nu ser ut inom polisväsendet i Sverige och släppa katastrofbilden. Då kan vi konstatera, nu när antalet nya poliser i den utökade polisutbildningen kommer till, att vi har 599 fler poliser nu än vid maktskiftet. 599 poliser är ute och jobbar. Vi har 371 fler civilanställda, trots den diskussion som har funnits om att vi skulle ha fått färre. Det här är fakta. Det är verklighet. Det har inte minst bekräftats av riksdagens utredningstjänst. Jag kan gärna lämna över detta material, speciellt till Karl Gustav Abramsson. 448 har dessutom anställts sedan årsskiftet, nya polisaspiranter som snart är ute i arbete, och prognosen är att vi den 31 december 2010 har 20 100 poliser. Så är verkligheten, och så är det även i K G Abramssons hemlän, där han ju är ordförande i polisstyrelsen. Där har det skett en ökning. Det är 28 fler poliser i Västerbotten liksom fler civilanställda om man räknar årsarbeten, det vill säga ytterligare två årsarbeten, trots det sätt vi strukturerat dem på. Regeringens åtgärder har alltså varit positiva även för K G Abramsson när han arbetat som ordförande i polisstyrelsen i Västerbotten. Sedan har vi naturligtvis diskussionen om pengar. Självklart måste det finnas resurser för att kunna betala polisens löner och utrustning. Vad har den nuvarande regeringen då gjort? Jo, den nuvarande regeringen har till dags dato anslagit 1,3 miljarder mer till polisen under denna mandatperiod. Och den här budgeten är inte den sista, men vi budgeterar inte för fyra år i taget utan vi budgeterar när medlen ska börja användas. I en ansträngd situation är det naturligtvis svårare för regeringen, precis som det hade varit för varje annan regering, att komma med stora tillskott till hösten. Men vi ser alla nödvändigheten av det. Däremot har jag svårare att förstå retoriken hos oppositionen. Om man tittar på de förslag som lagts fram står där något helt annat än vad som sägs. Förvisso erkänner Lena Olsson från Vänsterpartiet att hon egentligen vill spara kraftigt på polisen, men nu säger hon ändå att hon möjligen kan ompröva det. Hittills har vi inte sett någonting av det. Vi får väl se när det blir verklighet. Faktum är dock att hon ställer upp det ganska fantastiska kravet att både ha fler synliga poliser och kapa bort 250 miljoner från budgeten. Det är en svår ekvation, men det är möjligt att den fungerar i Vänsterpartiets Sverige. Över huvud taget går det inte att hitta en gemensam bild hos oppositionen. Att de skulle kunna regera tillsammans förefaller därför vara långt från verkligheten, åtminstone som det ser ut just nu. Vi får väl se om de lyckas skriva ihop sig. Socialdemokraterna har hattat lite grann under denna mandatperiod. De har både sparat kraftigt och sedan lagt på någon liten extra slant för att det ska se bättre ut i budgeten. Om vi analyserar Socialdemokraternas budgetförslag för polisen kan vi konstatera att du nu är skyldig pengar, K G Abramsson. Polisen hade varit i en än värre situation om vi hade följt era förslag. Det första året skulle ni nämligen spara 343 miljoner, och sedan började ni lägga till. Det blev 110 plus och därefter ytterligare 100. Om man räknar med det anslag som kom i går är K G Abramsson totalt sett skyldig 283 miljoner kronor. Så mycket mindre pengar skulle polisen ha haft med Socialdemokraternas förslag jämfört med det som regeringen anslagit. Självklart är det oppositionens roll att kritisera regeringen, men jag tycker att man ska vara så pass ärlig i den politiska diskussionen att man åtminstone redovisar de egna förslagen även om man är i opposition. Nu är det inte bara pengar det handlar om, vilket inte minst Johan Pehrson tagit upp, utan det handlar också om effektivitet. Vi har rätt att genom stora anslag kräva att myndigheter är effektiva. Det finns anledning att rikta kritik mot en del polismyndigheter som jag tycker i stor utsträckning saknar förmåga till långsiktig planering av sin ekonomi och därför försätter sig i en svår situation. Diskussionen om att omorganisera polisen är viktig. Jag är glad att Socialdemokraterna nu har anslutit sig till de idéer vi moderater tidigare lagt fram om att ha en polismyndighet, på samma sätt som de anammat våra förslag om jobbskatteavdragen. Vi vet att om vi lägger fram förslag skriker Socialdemokraterna och säger nej, men så småningom tycker de som vi. Den enda slutsatsen är i regel att de säger att de själva tidigare borde ha kommit på det eller gjort lite mer av det. Någon annan skillnad finns egentligen inte. I dag ökar polisens effektivitet. Det ska vi vara glada för. Man har fått mer att göra inom rättsväsendet, men som Jan Andersson, generaldirektören vid Brå, säger har de brottsutredande myndigheterna ökat produktionen - ett märkligt ord kan man tycka. De har lyckats göra mer än tidigare. Vi har en högre andel personuppklarade brott, en mycket kraftig ökning. Vi har fler fall som i dag går från polis till åklagare. Det är en ökning från 200 000 till 210 000. Detta tyder på en allt högre effektivitet inom rättsväsendet. Domstolsväsendet har anammat propåerna från regeringen och har i dag de lägsta balanserna under hela 2000-talet. De har börjat jobba av det arv som efterlämnades av den tidigare regeringen med det sätt som man då organiserade det hela på. I går, samtidigt som det kom mer pengar till polisen, presenterades det nya samverkansrådet mot den grova organiserade brottsligheten. Nu bildas aktionsgrupper. Det kommer ytterligare 200 poliser. Tjänster söks av dem som ska jobba mot den grova organiserade brottsligheten. Det är en av våra största utmaningar under de kommande åren. Det är ett sätt att arbeta inom polisen som gör att vi kommer åt den grova organiserade brottsligheten i hela landet, en helt annan idé än den som tidigare lanserades av Thomas Bodström, som innebar att man skulle ha en central enhet. Nu kommer man att finnas överallt. Jag märker att det är viktigt, inte minst i min hemstad, där Hells Angels försöker etablera sig. Herr talman! Polisen är en av våra viktigaste samhällsfunktioner. Situationen är svår när det gäller att skapa de resurser som vi vill skapa för polisen, men denna majoritet kommer att göra allt både för att öka effektiviteten och kraven på polisen och för att se till att de blir fler - precis som vi har lovat. I detta anförande instämde Inge Garstedt (m).

Anf. 14 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! En del av det du säger, Krister Hammarbergh, är förmodligen sant. Men när du säger att vi har 599 fler poliser nu än när ni tog över makten skulle jag vilja fråga: Vilka hade satt de elever på skolbänken som nu är färdiga poliser, så att de skulle komma ut under den här perioden? Var det inte den socialdemokratiska regeringen som hade beslutat om det? Polisutbildningen är två och ett halvt år, inklusive aspiranttjänstgöringen. Försök hålla dig till verkligheten, Krister Hammarbergh. Jag är glad över att vi har fler poliser i Västerbotten - absolut. Det är ett glesbygdslän. I min hemkommun har vi 0,7 invånare per kvadratkilometer, men också där ska vi ha polisiär service. I Sorsele är det ännu värre. Det är klart att det då spelar stor roll att man har fler poliser än man kanske skulle behöva ha om de vore samlade runt torget i Vilhelmina. Så är det. Norrbotten är väl försörjt med poliser om jag förstått det rätt. Hur många fler är de än i Västerbotten? Är det 70 eller 80 fler, eller vad kan det vara? Västerbotten är ett lika stort län med lika många invånare som Norrbotten. Det kanske är något fel med själva resursfördelningen mellan polismyndigheterna. Jag har två frågor. För det första: En myndighet talades det om. Okej. När kommer förslaget till utredning om att slå ihop 21 myndigheter till en? För det andra: Jag tyckte att Krister Hammarbergh nämnde något om vårpropositionen och den organiserade brottsligheten samt aktiviteterna mot den ökade brottsligheten. Rikspolisstyrelsen och Ekobrottsmyndigheten har sagt att de inte har pengar för att kunna göra ett bra jobb på det området. Varifrån kommer pengarna?

Anf. 15 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Det kom 150 miljoner kronor i går till just den verksamheten. Därmed har vi klarat av fråga två. Jag blir lite bekymrad över att vi i riksdagens kammare ska göra omfördelningar mellan två län. Jag tror inte att norrbottningarna blir särskilt imponerade över K G Abramssons önskan att omfördela resurser från det ena glesa länet till det andra. Med den nuvarande regeringens politik blir det mer polisresurser i både Västerbotten och Norrbotten. Det är möjligt att om Socialdemokraterna hade suttit kvar vid makten skulle K G Abramsson gjort allt han kunnat för att plocka bort poliser från Norrbotten och placera dem i Västerbotten, men det tycker jag hade varit en felaktig politik. När det gäller polisutbildningen var det som sades som att koka soppa på en spik. Det är helt riktigt att den förra regeringen tillsatte en utredare, men vi tyckte att utredningsuppdraget - inte resultatet av det - var för tunt och för snävt. Det handlade bara om hur man skulle göra om polisutbildningen till en högskoleutbildning. Det sades ingenting om kraven på framtidens poliser. Det sades ingenting om innehållet, för det hade utredaren inte fått i uppdrag att titta på. Vi vill göra saker ordentligt. Därför fick Anders Danielsson det utvidgade uppdraget. De flesta är positiva till det. Vi är många som är positiva. Förslagen kommer, men det hela ska göras på ett ordentligt, inte på ett slarvigt, sätt.

Anf. 16 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! När jag sade att Norrbotten har fler poliser menade jag inte att vi skulle göra en omfördelning. Det är inte så att jag tror att vi löser några problem genom att skicka poliser från Norrbotten till Västerbotten, utan nu ser jag över hela polisväsendet. Resursfördelningen styrs av Rikspolisstyrelsen, och jag utgår från att de har gjort i alla fall det mesta rätt. Svara på frågan varifrån pengarna till den särskilda aktionen mot den ökade organiserade brottsligheten ska tas, Krister Hammarbergh! 150 miljoner räcker inte till att betala ens tiondelar av det anslagsöverskridande som man har fått tillåtelse att göra. 4 ½ procent i anslagskredit innebär 800 miljoner 2009. Sedan ökar det här år efter år. Man har inte pengar till detta. Man har ökat anslaget till Regeringskansliet för EU-ordförandeskapet med 80 miljoner, men polisen, som ska sköta den enorma bevakning som ska ske under det här halvåret, får 150 miljoner för att betala av på en anslagskredit på 800 miljoner. Det är i princip vad det är fråga om. Det tycker jag är absolut fel, och det tycker jag att Krister Hammarbergh ska utreda. Läs Agneta Starks utredning, Krister Hammarbergh! Den hade mycket mer än att peka på en akademiserad polisutbildning. Den tog väsentligen upp andra frågor. Men det är precis som jag sade i mitt inledningsanförande: Moderaterna trodde att det skulle komma ett förslag som byggde på uppfattningen att det inte duger med en högskoleutbildad polis - här ska vi ha någon annan inriktning på utbildningen, men fortfarande är det muskelkraft som ska gälla! Tyvärr är det den uppfattning man får när man hör Moderaterna prata om den framtida polisutbildningen. Upp till bevis! Vad blir det? Ni är ensamma i alliansen om att vara tveksamma till en akademiserad polisutbildning. Ni sade det för ett år sedan på en konferens vi hade: Det här är inte rätt, det stämmer inte!

Anf. 17 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Karl Gustav Abramsson är tvungen att tala om vad andra tycker, för han har tydligen inga egna uppfattningar. Vad vill Socialdemokraterna? Nej, Moderaterna är inte tveksamma. Men vi tyckte precis som de andra allianspartierna att det fanns anledning att vända på några fler stenar för att göra en bra polisutbildning. Sedan kan man stå och försöka ge sken av att det är på annat sätt. Men raljera inte över seriositeten i det vi vill göra på ett bra och vettigt sätt! Det är härskarteknik. Vad gjorde den förra regeringen för polisutbildningen, om ni ska vara självkritiska? Jo, ni stängde polisutbildningen. Därför fick vi kris under ett antal år. Jag vet inte om Karl Gustav Abramsson är medveten om att den här regeringen på kort tid ökade antalet utbildningsplatser i polisskolan dramatiskt för att vi skulle kunna nå målet 20 000. Nu har vi gått ned på normala tal igen. Men det är inte den förra regeringen som har åstadkommit det. Försök inte ge sken av att ni driver en annan politik än den ni verkligen driver! Du är fortfarande skyldig 283 miljoner kronor. Så mycket ligger du back jämfört med regeringen när det gäller anslagen till polisen. Allt annat tal är oseriöst.

Anf. 18 Lena Olsson (V)

Herr talman! Jag ska försöka framstå som mer seriös. Det är ganska vanligt att Krister Hammarbergh raljerar lite, så att säga. Jag ställer samma fråga till dig som jag ställde till Johan Pehrson. Vi har en ekonomisk kris som till exempel er egen finansminister hänvisar väldigt mycket till. Man måste vara rädd om statens medel och kommuner och landsting måste prioritera etcetera, sägs det. Däremot har man råd att sänka skatterna med 100 miljarder. De pengarna skulle ni ha haft nytta av nu, för ambitionen är inte så hög om man anslår 150 miljoner till polisorganisationen. Samtidigt vill man ha 20 000 poliser. Det blir problem. Det blir inte bara problem hos polisen, som Krister säkert vet, utan det blir problem i hela rättskedjan. Det hänger ihop på något vis. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till det. Du kan också passa på att svara på om ni inte övertog ett rättsväsen som var i ekonomisk balans 2006. Jag behöver svar på det också. När det gäller utredningen om en ny polisutbildning har Beatrice Ask svarat att detta ska komma 2010. Men jag kommer inte ihåg exakt när. Var det på våren, sommaren eller hösten? Det kanske Krister kan svara på.

Anf. 19 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Det här är ingen ekonomisk-politisk debatt, men jag måste ändå konstatera att jag tror att en chockhöjning av skatterna i det här ekonomiska läget skulle få absolut förödande konsekvenser. Det gäller självklart att ha en klok ekonomisk politik. Men man kan inte sticka under stol med att det är en svår situation för statliga myndigheter. Varenda krona måste granskas innan det kommer anslagsökningar. Sedan ser vi olika behov. Men vi har inte som ambition att sänka polisanslaget kraftigt, minska antalet poliser och samtidigt chockhöja skatterna. Det är det budskap som Lena Olsson för fram. Vi vill behålla de skattenivåer som finns nu och se till att vi får fler poliser som anställs. Får jag påminna Lena Olsson om en sak? När ni satt tillsammans med Socialdemokraterna lät ni de riktigt förmögna personerna i landet få välja om de ville betala förmögenhetsskatt eller inte. Jag vet inte om ni tyckte att det var rättfärdigt. Jag har inget annat svar än justitieministern när det gäller när polisutbildningen kommer i kraft. Jag anser att det svaret duger väl.

Anf. 20 Lena Olsson (V)

Herr talman! Jag ställde en fråga om polisutbildningen, och hon nämnde på ett ungefär när, men jag kommer inte ihåg om det var höst eller vår. Tydligen vet inte Krister Hammarbergh det heller. Vi har förut suttit och styrt tillsammans med socialdemokrater och miljöpartister och lagt 15 budgetar. Jag måste säga att man kan vara nöjd med resultatet. Vi överlämnade i alla fall ett rättsväsen i balans. Ni håller hårdnackat fast vid siffran 20 000 poliser, men du vet fortfarande inte vad din finansminister kommer att hitta på till exempel i höst. Kan du stå här och garantera att ni kommer att satsa stort på rättsväsendet i dess helhet? Det behövs också. Ska man ha de här 20 000 poliserna ska man också kunna betala för dem, och då måste man också kunna betala för de verkningar som sker i resterande delar av rättskedjan. Jag tog i mitt anförande upp - och vi har sagt det från Vänsterpartiets sida flera gånger - att vi vill ha en utredning om hur effektivt man använder resurserna inom polisen. Vi har också sagt att vi har tänkt pröva frågan om det behövs mer resurser till polisen. Jag har inte någonsin stått i den här kammaren och sagt: Nada, något mer blir det inte. Det blir mer om det behövs. Men det behövs väl inte om man går med stora överskott? Det är så man får göra som kommunpolitiker.

Anf. 21 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Man kan ställa frågor om det mesta i en replik. Det verkar som att konfliktytorna är väldigt små när man är tvungen att ställa mig till svars för att man inte kommer ihåg svaret på en muntlig eller skriftlig fråga som man har ställt till Beatrice Ask. Jag är tydligen skyldig att leverera det svar som Lena Olsson själv inte kommer ihåg. Hösten 2010, är i varje fall svaret. Det är viktigt att man är ärlig i politiken, Lena Olsson. Jag tror att man måste jobba på flera ledder. Det kommer att behövas ökade resurser. Jag kan inte stå och lova kronor i den här svåra situationen. Det kan ingen. Men vi kan vara klara och tydliga och ge ett ärligt besked. Vi vill åt det här hållet. Vi ska ha 20 000 poliser och har ambitioner att höja anslaget. Men exakt med hur mycket och när är svårt att veta i den här konjunktursituationen. Det vet Lena Olsson. Vad hon också vet är att hon själv har föreslagit kraftiga reduceringar av polisen: 250 miljoner för innevarande år, 570 miljoner för föregående år och 155 miljoner för året dessförinnan, alltså totalt nästan 1 miljard kronor. Det är klädsamt att inte kritisera en motståndare för att denne gör någonting som är tvärtemot det man själv vill göra. Det blir väldigt konstigt.

Karin Nilsson (C)

Anf. 22 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Vi debatterar i dag ett betänkande som behandlar 60 motioner med 80 motionsyrkanden om polisfrågor från den allmänna motionstiden. Justitieutskottets ledamöter från oppositionspartierna har valt att stödja sina partivänners motioner med 22 reservationer. Det visar på ett mycket stort intresse i riksdagen för polisens verksamhet. Regeringen har också satsat stort på polisens verksamhet. Det visar inte minst målsättningen att nå upp till 20 000 poliser till år 2010. I inledningsskedet vill jag också passa på att kommentera Karl Gustav Abramssons och Lena Olssons antydan att fokuseringen på de 20 000 poliserna skulle innebära att den civilanställda personalen trängs undan och att de kommer att få göra de civilanställdas jobb, exempelvis receptions- och häktesvaktsjobb. För att visa att jag inte tycker att den risken är så uppenbar har jag med mig ett utredningsmaterial från riksdagens utredningstjänst. Det visar på antalet anställda inom polisen vad gäller både poliser och civilanställda. Vi kan titta i tabellen på antalet anställda. Nu är det givetvis inte exakt samma siffror som för antalet årsarbetskrafter. Det fanns ett rejält dopp år 1998. Därefter får jag berömma oppositionen, den tidigare regeringen, för att man ökat på antalet poliser och civilanställda. Men den riktigt stora ökningen har skett sedan år 2006. Om jag bara räknar siffrorna för 2006-2008 har enligt utredningstjänsten antalet anställda poliser ökat med 1 175 poliser. Tittar jag på antalet civilanställda har det ökat från år 2006 till den 30 juni 2008 med 1 264 personer. Det är stora ökningar på bara på två och ett halvt år. Jag har väldigt svårt att säga att det finns en övertro på att poliser ska finnas och att man på så vis tar arbetsuppgifter från de civilanställda. De har också blivit betydligt fler under de senaste åren. Från år 1998 räknat är det 5 000 fler poliser och 3 000 fler civilanställda. Det har ökats på rejält. Ni får gärna ta del av underlaget om ni inte tror på siffrorna. Det har serverats väldigt mycket siffror i debatten från båda sidor. Utformningen av den framtida polisutbildningen är en annan viktig fråga såväl för polisens arbete inom Sveriges gränser som för deltagandet inom det europeiska och internationella samarbetet. Vad jag har förstått kommer förslaget att presenteras under mandatperioden. Det får alltså inte genomslagskraft i verksamheten förrän under nästa mandatperiod. Herr talman! Att riksdagsledamöter är tyngda av arbete i andra utskott och därför inte insatta i allt som sker inom justitieutskottets ansvarsområde är helt naturligt. Det är därför självklart att de har massor av idéer och frågeställningar som de vill motionera om. Det som förvånar mig i det här betänkandet är att Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets ledamöter i utskottet har valt att reservera sig till förmån för i stort sett alla sina partivänners motioner. Som ledamot i justitieutskottet är det lättare att känna till, eller möjligtvis läsa innantill i bakgrundsmaterialet, och se när motionärernas förslag slår in redan öppna dörrar. Här har oppositionens ledamöter i många fall valt att reservera sig till förmån för förslag som är under beredning, är beslutade i kammaren eller rent av verksställda i alliansregeringens regi. Som exempel kan nämnas en partimotion där Socialdemokraterna har Mona Sahlin som undertecknare. Den handlar om att Socialdemokraterna vill att regeringen återkommer med förslag till en lagstiftning för att fler yrkeskategorier med tjänstebefattning ska ges rätt att utföra alkoholutandningsprover på fordonsförare då färjor angör svenska hamnar. Det intressanta i sammanhanget är att riksdagen förra våren fattade beslut som innebär att tjänstemän vid Tullverket och Kustbevakningen från den 1 juli 2008 har rätt att ta alkoholutandningsprover och göra ögonundersökningar för att ingripa mot rattfylleri. För mig personligen var det beskedet under förra året särskilt intressant då jag själv hade en motion om ökade polisiära befogenheter för tullens tjänstemän, och jag fick mitt förslag delvis tillgodosett genom beslutet. I augusti 2008 presenterades promemorian Alkoholutandningsprov i svenska hamnar som bland annat innehåller förslag om att polismyndigheter ska kunna förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag eller en ordningsvakt att ta utandningsprover i form av sållningsprover. Förslaget i utredningen bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Herr talman! Borde inte oppositionens företrädare kunna hålla med om att det är rimligt att promemorian ges tid till beredning? Dessa motioner måste anses vara tillgodosedda och kunna avslås. Herr talman! En annan s-reservation handlar om att beredskapspolisen borde kunna utnyttjas bättre och vid fler situationen än vad som sker i dag, och man ger ett antal exempel. I reservationen skriver ledamöterna till förmån för en s-motion trots att en ny förordning om beredskapspolisen trädde i kraft så sent som i år, den 1 januari 2009. Det gav Rikspolisstyrelsen ökade möjligheter att kalla in beredskapspolisen till tjänstgöring i fredstid i fler samhällsstörande sammanhang än tidigare. Det är sammanhang som överstämmer väl med vad som nämns i motionen och reservationen. Att ansvaret för insatserna ligger hos Rikspolisstyrelsen och endast får utföras av polisbefäl framgår tydligt av skrivningarna. Jag tycker givetvis att det är trevligt att oppositionen är inne på samma spår som alliansregeringen redan har stakat ut och följt. Men varför då inte avstå från att reservera sig och inse att frågan är avklarad? Reservationen om vapenlagen kommer att få sitt svar senast den 25 juni 2009 då Sveriges internationella åtagande ska redovisas. Det innebär ett avslag till på en reservation. Reservationen som handlar om människohandel med barn för sexuella syften och barnsexturism har också fått ett uttömmande svar i betänkandet. Frågan är oerhört viktig. Det är vi allihop överens om. Alliansregeringen vidtar flera insatser för minskad organiserad brottslighet och människohandel genom förebyggande och brottsbekämpande insatser i ursprungs- och destinationsländer. Det sker bland annat genom mobilisering mot grov organiserad brottslighet handlingsplan mot sexuell exploatering av barn handlingsplan för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Handlingsplanen omfattar fem insatsområden: ökat skydd och stöd till utsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, ökad nationell och internationell samverkan och ökad kunskap. Det finns en handlingsplan för att utveckla och effektivisera det internationella brottsförebyggande och brottsbekämpande samarbetet runt Östersjön, inom EU och i ett större internationellt perspektiv. Det handlar också om att stärka det nordisk-baltiska samarbetet och samverkan inom EU med bland annat Interpol samt stödet till och dialogen med UNODC och andra multilaterala organisationer när det gäller arbetet mot människohandel inom ramen för hanteringen av konflikt- och krissituationer. Det gäller också utarbetande och undertecknande av Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Sverige deltar således i ett omfattande internationellt samarbete inom EU, Europarådet och FN:s olika organ för att bekämpa våld och sexuell exploatering av barn. Denna fråga kommer också att vara en prioriterad fråga för EU:s ministerråd då det träffas under det svenska ordförandeskapet hösten 2009. Jag inser att jag inte kommer att kunna analysera 22 reservationer på samma sätt som jag gjort med dem som jag nu har räknat upp. Det skulle ta flera timmar i anspråk, och vi skulle dra över vår voteringstid och påverka allt annat som planeras här i kammaren i dag. Herr talman! När jag läser igenom justitieutskottets betänkande, reservationerna och de korta sammanfattningar av motionerna som ryms inom denna papperslunta på 80 sidor som vi hade att behandla kan jag bara konstatera att Justitiedepartementet och landets polisorganisationer på alla nivåer jobbar med att utveckla verksamheten. De befinner sig i ett skede där förändringar utreds, bereds, genomförs, just har trätt i kraft och kommer att utvärderas. Herr talman! Utifrån detta konstaterande kan jag bara instämma i justitieutskottets ställningstagande och yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 23 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Jag ska fatta mig kort och bara ställa en fråga till Karin Nilsson. Jag hör att hon är irriterad över att vi har synpunkter på vad regeringen håller på med. Hon tycker att vi slår in öppna dörrar. Det är väl inte riktigt rätt, och i så fall är vi väl i ganska gott sällskap, eller hur? Också under tidigare mandatperioder har oppositionen velat understryka och förstärka, och det är väl närmast så man ska se det. I de fall där det redan pågår någonting eller där någonting till och med redan är genomfört är det lite grann fråga om påminnelser om att här ska man jobba och göra någonting mer. Karin Nilsson tar upp beredskapspolisen. Den fick sina befogenheter den 1 januari 2009. Däremot står det ingenting om vad beredskapspoliserna ska kunna användas till och vilka utökade befogenheter Rikspolisstyrelsen har för att kunna använda dem. Jag tror att Karin Nilsson får tänka efter lite grann. Johan Pehrson, och flera andra, var inne på att det är oppositionens uppgift att försöka påminna och hålla i gång en diskussion. Annars finns det risk för att man glömmer bort någon viktig fråga.

Karin Nilsson (C)

Anf. 24 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Jag är ny i sammanhanget som riksdagsledamot, så jag var inte med under den tidigare perioden och såg när mina partivänner gjorde dessa markeringar. Men jag uppfattar detta mer som markeringar än som konstruktivt framarbetade förslag eftersom frågorna är under beredning och det så tydligt framgår i de dokument vi har - i materialet och betänkandet - att mycket är under arbete och under utredning. Det visar att det faktiskt inte kan skyndas på särskilt mycket mer genom att man skriver en reservation till fördel för en motion. Beslutet om beredskapspolisen verkställdes den 1 januari 2009. Det finns ju möjlighet att låta saker få börja gälla innan man börjar ställa ytterligare nya krav. Mycket av materialet med 22 reservationer innebär att man slår in öppna dörrar. Det finns säkert reservationer som kan vara befogade också, men de jag fastnade mest för här var inte sådana. Det kändes omöjligt att gå förbi den beskrivningen att slå in öppna dörrar när man såg materialet.