Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Planfrågor

Betänkande 2004/05:BOU11

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
26 maj 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Planfrågor(pdf, 18 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:11 Planfrågor

Beslut

Nej till motioner om boende och buller (BoU11)

Riksdagen sa nej till motioner om bland annat boende och buller och om lokalisering av mobiltelefonimaster. Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2004.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 52

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-04-19
Justering: 2005-05-10
Trycklov: 2005-05-13
Trycklov: 2005-05-17
Trycklov till Gotab och webb: 2005-05-18
Reservationer: 4
Betänkande 2004/05:BOU11

Alla beredningar i utskottet

2005-04-19

Motioner om boende och buller (BoU11)

Bostadsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om bland annat boende och buller och om lokalisering av mobiltelefonimaster. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2004.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-05-25
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:BOU11, Planfrågor

Debatt om förslag 2004/05:BOU11

Webb-tv: Planfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ewa Thalén Finné (M)
Anf. 152 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! I detta betänkande behandlar utskottet drygt 90 motionsförslag som gäller frågor om fysisk planering. Fysisk planering är grunden för all bebyggelse och användning av mark. En snabb men tydlig fysisk planering är med andra ord mycket viktig för samhällets utveckling. Under många år har det påpekats att en översyn av vissa delar inom planprocessen och instansordningen enligt plan- och bygglagen behövs. En enkätstudie gjord av Lunds tekniska högskola visar att en majoritet av tillfrågade byggherrar anser att planprocessen tar för lång tid och skapar fördyringar. Detta får till konsekvens att framför allt mindre byggherrar drar sig för att engagera sig i nybyggnadsprojekt. Detta minskar naturligtvis konkurrensen mellan byggherrarna, och i slutändan är det ett hinder för ökad nybyggnation. Efter många års kritik från flera partier och även från Riksdagens revisorer tillsatte regeringen år 2002 en utredning om plan- och bygglagen. Denna utredning ska lämna sitt slutbetänkande den 30 juni i år, ett betänkande som jag tror att vi alla i bostadsutskottet ser fram emot. Dock kan jag känna en farhåga över att det i slutändan inte kommer förenklingar utan att det i stället ställs större krav än i dagsläget, så att planprocessen i stället för att förenklas blir än mer detaljerad och komplicerad. Det krävs, tror vi moderater, mindre detaljstyrning och bättre klarlägganden i en ny omarbetad plan- och bygglag. De förändringar i plan- och bygglagen vi vill se är möjligheter till större flexibilitet, färre överklagandeinstanser, att sakägarkretsen inskränks, att handelsändamålet i detaljplan avskaffas, att möjligheten för statliga myndigheter att upphäva detaljplaner inskränks om det inte är uppenbart att planen strider mot uttalade riksintressen, att krav införs på kommunens handläggningstid samt att fastighetsägare får initiativrätt i planärenden. Fysisk planering är komplex och fylld av målkonflikter. Det finns många lagrum, förordningar och riktlinjer som går in i varandra. Plan- och bygglagen, miljöbalken, miljömålen och miljökvalitetsnormer är några exempel på detta. Jag vill peka på ett par problemställningar som uppstår vid nybyggnation. De gäller riktvärden för buller och luftkvalitet där behövliga åtgärder ibland kan stå emot varandra. Det finns till exempel å ena sidan skrivningar i miljömålspropositionen som vi just har fått på vårt bord om att transporter och transportanläggningar bör lokaliseras och utformas så att skadliga intrång begränsas för att de inte ska utgöra hälsorisker. Å andra sidan finns det samtidigt skrivningar om att det ska finnas miljöanpassade kollektivtrafiksystem tillgängliga, det vill säga nära. Enligt min mening kan dessa två punkter vara svåra att förena. Ett exempel är den skrivelse som utskottet har fått från Stockholms Lokaltrafik. Vi har även i helgen kunnat läsa en artikel på DN-debatt av Bo Bylund om Banverket. I praktiken ser vi i dagsläget fall där en kommun antar en detaljplan enligt PBL som sedan tillsynsprövas av myndigheter enligt miljöbalken och som inte anses uppfylla kraven enligt miljökvalitetsnormerna, och därför stoppas planen. Därigenom förhindras nybyggnation. Detta är ett problem i våra tätorter, framför allt i de större tätorterna. Enligt miljömålen ska det antal människor som påverkas av buller och luftföroreningar minska, och det är naturligtvis bra. Men lagstiftningen får inte skapa en situation där nybyggnation i princip stoppas. Det är ju självklart att om myndigheter inte släpper fram byggande av nya bostäder blir inte heller fler störda av buller eller luftföroreningar. Dock är jag helt säker på att det inte finns någon i bostadsutskottet som vill ha ett totalstopp för nybyggnation, så vi måste finna lösningar. Jag skulle önska att regeringen kunde göra en konsekvensbeskrivning av samtliga regleringar som påverkar plan- och bygglagen och komma med en helhetsbeskrivning till riksdagen och redovisa det. För att komma till rätta med bullerproblematiken anser vi att det är av största vikt att angripa bullerproblemen vid ljudkällan, det vill säga möjliggöra en utveckling av tekniska lösningar för bättre fungerande bulleravskärmningar, nya typer av vägbeläggningar och liknande. För att komma till rätta med luftkvalitet när det gäller partiklar i luften är användning av dubbdäck en tanke som kanske åter skulle prövas. I till exempel vårt grannland Tyskland är dubbdäck förbjudna. När det gäller byggnationen i tätort anser vi att lagstiftningen och tillämpningen ska fokuseras på inomhusmiljön. Det är nämligen rimligt att anta att den som väljer att bosätta sig i en tätort anser att det bullrar mer där än vad det gör om man bor på landsbygden. För att möjliggöra byggnation i våra tätorter måste det till antingen förändringar i befintlig lagstiftning alternativt en mer nyanserad och verklighetsanpassad tillämpning. En utgångspunkt för ett förändrat synsätt skulle kunna vara att i det fall en kommun i ett planbeslut på ett tydligt sätt har angett vilka avvägningar som man har gjort bör en verksamhetsutövare kunna utgå ifrån att kommunens bedömning kommer att stå sig även vid en tillsynsmyndighets eventuella prövning. En annan utgångspunkt skulle kunna vara att om en kommun iakttar åtgärdsprogrammens bestämmelser ska tillsynsmyndigheten inte kunna ställa längre gående krav. Vidare anser vi att det finns skäl att se över regleringarna i 5 kap. 7 § 11 i plan- och bygglagen så att den knyter an till 9 kap. i miljöbalken. Jag vill också peka på en väg som skulle kunna vara framkomlig, och det gäller frågan om bullerservitut, en fråga som vi har motionerat om och som även Länsstyrelsen i Stockholm har lyft till regeringen. Enligt betänkandet har regeringen översänt länsstyrelsens skrivelse till PBL-kommittén, så vi får med spänning se fram emot vad kommittén kommer fram till. Min förhoppning är att regeringen på ett snabbt och beslutsamt sätt handlägger PBL-kommitténs betänkande så att vi redan nästa vår här i kammaren kan ta ställning till förändringar. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 153 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Jag vill också uppmärksamma kammaren på att det också finns ett särskilt yttrande från Folkpartiet där vi påpekar att våra övriga motionsförslag kommer att beredas i utredningen. Det är därför som vi bara har avgett ett särskilt yttrande i det avseendet. Fru talman! Bostadsutskottets betänkande heter någonting så anonymt som Planfrågor . En annan tänkbar rubrik hade kunnat vara Rädda bostadsbyggandet. Krångel, hinder, överklaganden - ja, listan är lång över de problem som finns för att kunna bygga bostäder. Vi i Folkpartiet vill riva hinder och skapa möjligheter. Att omöjliggöra tillväxt i Sveriges dynamiska storstadsregioner och att förbjuda ytterligare bostadsbebyggelse i de lägen där många människor vill bo är inte en bra politik, vare sig för kommuner eller för Sverige som helhet. Ändå sker detta just nu. Frågan som ställs i dag är om det är färdigbyggt med nya bostäder i Sveriges städer. Bullerriktvärden, partiklar med mera stoppar eller försvårar i praktiken nyproduktion. Boverket är den statliga myndighet som har haft till uppgift att ange hur riksdagens bullerriktvärden ska tolkas. Regeringen gav Boverket i uppdrag att se över riktvärdena för buller den 18 december 2003 i samband med att man bygger nya bostäder. Än så länge har debatten om Boverkets rapport varit ganska stillsam. Till en del beror det på att dygnsmedelvärde och decibel är ganska abstrakta begrepp för de flesta av oss. 45 decibel kallas vedertaget för skogstystnad. Men de som jobbar aktivt med bostadsfrågor såsom tjänstemän i kommuner, byggherrar, vi politiker och många andra vet att det finns stora utmaningar kopplade till dessa riktvärden. Det framkom inte minst på bostadsutskottets hearing om buller. Det var flertalet kommuner som deltog där. I Stockholms stad riskerar tusentals bostäder i nyproduktion att stoppas. I Sundbyberg är 7 000 bostäder planerade varav 3 000 berörs direkt av Boverkets tolkning. I Göteborg påverkas 80 % av nyproduktionen med hänsyn till bullerstörningar. Om man inte kan tillämpa avstegsfallen i Solna omöjliggörs två tredjedelar av bostadsbyggandet. På många platser i stadskärnorna pågår det en febril aktivitet dagtid medan det på kvällar och nätter är ganska stillsamt. Men i dag är dygnsmedelvärdet när det gäller buller det väsentliga, och avstegen är få även om det är tyst nattetid. Dåtidens fönster och väggar klarar inte att dämpa buller. I dag kan man med hjälp av modern teknik - treglasfönster eller så kallade länsstyrelsefönster - dämpa ljudet och skapa bra boendemiljöer. Vid tillämpning av riktvärden har det utarbetats en praxis som innebär att avsteg tillåts om det bullrar extra mycket på ena sidan av hus som till exempel vetter mot en gata. Då är det ändå okej om den andra sidan är en så kallad tyst sida som till exempel vetter mot en innergård. En utgångspunkt är då att människors sovrum som regel placeras mot en innergård. Då går det oftast att nedbringa bullernivån över dygnet till lägre än 55 decibel så att man inte störs även om man sover med öppet fönster. Men nu förordar Boverket en hårdare tillämpning, och detta kommer att påverka nyproduktionen av bostäder. Boverkets regeltolkningar hotar inte bostadsbyggandet bara i Stockholm, Göteborg och Malmö utan också i många andra kommuner. Några exempel på kommuner som kommer att påverkas är Västerås, Eskilstuna, Umeå och Sundsvall. Men jag vill vara tydlig i ett avseende. Buller är ett gissel för många människor och kan i vissa fall få hälsoeffekter. Det finns all anledning att beakta buller, och då inte bra trafikbuller. Forskningen har påvisat att skolbarn som finns i skollokaler med mycket buller och höga ljudnivåer påverkas. Människor reagerar ofta på buller från ventilationsanläggningar i fastigheter eller på att grannen spelar hög musik. Buller finns i många olika former. Men lösningen är inte att stoppa bostadsbyggandet. Stor energi behöver läggas på att åtgärda bullerkällorna, att vidta åtgärder vid ljudkällan. Det gynnar både redan befintlig bebyggelse och nyproduktion. Konsekvensen av den nu förda politiken är att få insatser görs för att minska bullret och eller ljudisolera befintliga bostäder och att de nya lägenheterna, som i realiteten skulle kunna vara tysta, aldrig blir byggda. Som politiker kan jag konstatera att olika människor har olika behov och olika önskemål. Det gäller naturligtvis även boendet. En del av oss vill omges av gröna hagar och björkar som susar när vi öppnar köksfönstret. Andra vill bo nära kultur, nöjen och känna stadens puls. Vår uppgift som politiker är att göra det möjligt för människor att bo på olika sätt och på olika platser i våra storstäder i goda livsmiljöer. Människor som flyttar från landsbygd eller mindre orter till storstäder är helt medvetna om att det finns mer ljud i en storstadsmiljö. Även i de lugnaste lägen finns i storstäder ett bakgrundsbuller som består av ljud från tunnelbanor, pendeltåg, fjärrtåg, godståg, kyrkklockor, fiskmåsar, flygplan, gasaggregat i luftballonger, tyngre trafik - ja, exemplen är många. Inte minst boende vid nöjesfälten vet hur mycket ljud de alstrar, vilka kan vara till glädje för vissa och till irritation för andra. Jag vill inte raljera här, men jag menar att storstadsmiljöer med många boende skapar olika former av ljud och att vi kan uppleva dem olika. Det är viktigt att diskutera utifrån hälsa kontra komfort. Samhället har naturligtvis ett stort ansvar att skapa normer och rimliga boendemiljöer. Men det är inte enbart av ondo att bo i storstadsmiljö. Vi är många som har flyttat från landsbygd och glesbygd till storstaden, storstadsregioner och storstadspulsen. Olika boendemiljöer har fördelar och nackdelar. När bostadsbebyggelse planeras måste olika faktorer vägas samman. Även olika miljömål kan ibland kollidera. Tätbebyggelse har många fördelar ur miljösynpunkt. Det går åt mindre energi för uppvärmning och transporter. Å andra sidan alstrar många människor på samma ställe mer ljud. Nej, det som behövs är en politik som syftar till att rädda bostadsbyggandet i våra tätorter. Min fråga till utskottsmajoriteten är: Vad vill utskottsmajoriteten? Jag har här talat om vad som är viktigt och vad som står i fokus. Men vad vill ni? Ni har svarat i betänkandet att det är en fråga för utredningen att ta ställning till. Men vill ni vara med om att rädda bostadsbyggandet? Det är den stora frågan i dag.
Dan Kihlström (Kd)
Anf. 154 Dan Kihlström (Kd)
Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation nr 1. Precis som det står i betänkandets sammanfattning är utskottets behandling framför allt inriktad på frågor om boende och buller. Jag ska i mitt anförande ta upp några saker som handlar om just boende och buller, men först en liten kommentar kring planfrågorna. Det är inte på något vis så att ställningstagandet i det här betänkandet innebär att vi inte bryr oss om alla de förslag som har framförts i ett antal intressanta motioner. De flesta av förslagen har ju koppling till PBL-frågorna och till den PBL-kommitté som är inne i sitt slutskede. Precis som jag har sagt förut någon gång avundas jag verkligen inte ledamöterna i den kommittén. Vi har stora förväntningar på PBL-kommitténs slutbetänkande, och om vi har stora förväntningar så vet vi att också kommuner och byggbranschen har det. Jag tror att förväntningarna handlar om att planhanteringen ska bli enklare för alla. Hur som helst har vi all anledning att återkomma till planfrågorna utifrån kommitténs ställningstaganden och utifrån regeringens behandling av desamma. Det uttrycker vi för övrigt i det särskilda yttrande som finns i betänkandet. Nu till frågan om boende och buller. Precis som har nämnts tidigare här genomförde utskottet en mycket intressant och givande utfrågning under rubriken Buller och luftföroreningar kontra bostadsbyggande i storstadsregion. Där fick vi lära oss en hel del om buller och hälsa. I utfrågningen var det fokus på buller och luftföroreningar i storstadsmiljön. Och visst är alltfler utsatta för miljöer med buller från bilar, tåg, flyg men också från till exempel ventilation, maskiner och diverse apparater som har räknats upp här förut. Också det mänskliga bullret ökar, och det är väl värt att nämna, till exempel i skol- och daghemsmiljöer. Kort sagt är buller, precis som också har sagts, ett av det moderna samhällets gissel. Buller är alltså inte bara ett problem för storstaden. Tillgången till miljöer helt befriade från ljud och buller blir allt mindre i hela landet. Tysta miljöer är en alltmer sällsynt företeelse i vårt samhälle. Tyvärr är det svårt att hitta platser där man inte störs av buller från mänsklig verksamhet. Just detta med tysta miljöer är också en planfråga. Det mest effektiva sättet att angripa bullerproblemen är att angripa dem vid själva ljudkällan. Detta framfördes också av flera talare på den offentliga utfrågningen. Regeringen bör därför tydliggöra för Vägverket och Banverket med flera att arbetet med att minska bullerstörningar från vägtrafik, järnväg och flyg har hög prioritet. Inte minst viktigt är det att nya väg- och järnvägsbyggnationer planeras och görs så att befintlig byggnation inte överskrider riksdagens fastställda normer. Även om buller är ett allvarligt hälsoproblem kan det inte regleras så hårt att bullerreglerna blockerar en välbehövlig utbyggnad. Den 7 april fick vi konkreta exempel på vad som kan hända. Det var mer okej - helt okej - att bo närmare Sveavägen här i Stockholm än att bo längre bort från den. Det hade hänt något i lagstiftningen precis däremellan, som stadsbyggnadsdirektören i Stockholm sade på utfrågningen. Det troliga är att den som väljer att bosätta sig i en stadskärna inser att detta innebär en något högre grad av buller än om man bor på landet. I tätorten bör fokus framför allt vara på att uppnå en god inomhusmiljö när det gäller buller. Därför anser vi att det är värt att på nytt ta ställning till vilka riktvärden som bör gälla vid husfasader. Det måste till en mer nyanserad och verklighetsanpassad tillämpning av lagarna för att inte nybyggnation i storstäder helt ska stoppas. Det lokala arbetet och besluten är jätteviktiga, och det finns mer att göra i samspelet mellan de lokala och centrala myndigheterna. Detta konstaterar också majoriteten i sitt ställningstagande. Jag skulle vilja avsluta mitt inlägg med att säga att i utskottets ställningstagande för majoriteten en diskussion om de kommunala besluten, som sedan inte alltid är slutgiltiga besked och spelregler som verksamhetsutövaren får att verka utifrån. Detta förtjänar enligt utskottsmajoritetens mening särskild uppmärksamhet, och det är en högst aktuell fråga. Jag undrar vad majoriteten menar med särskild uppmärksamhet.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 155 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Planfrågorna hanteras i plan- och bygglagen, vilken för närvarande är för översyn som flera talare har konstaterat. Jag går därför inte in på de problem som finns i samband med PBL:s tillämpning. Jag ser ändå fram emot en förändring vad gäller överklagningar, förenklade planprocesser och liknande, att det löses i utredningen, men också att vi i den här församlingen, när frågan kommer på vårt bord, har en positiv syn på förändringen av plan- och bygglagen. Vår syn i den frågan tydliggörs i det särskilda yttrande som finns i ärendet. Fru talman! Det är allas vår strävan att vi ska ha en god bebyggd miljö. Trots det bor 25 % av barnen i en bullerutsatt lägenhet. 10 % sover i ett av trafikbuller utsatt sovrum. Det här är allvarligt. Vi vet att barns inlärningsförmåga minskas om de är utsatta för buller. Bullerfrågan är alltså oerhört viktig. Målet att skapa den goda bebyggda miljön måste alltså vara en prioriterad uppgift. Kravet vid nyproduktion på planering som tillvaratar den goda miljön är självklar för alla. Vi har även gamla stadskärnor med sina speciella problem. Vi konstaterade vid den offentliga utfrågning om buller som vi hade för några veckor sedan att exempelvis på Södermalm fanns det som man kan kalla för en god miljö endast i Vitabergsparken och vid Fåfängan. Övrig bebyggelse på Södermalm uppfyller alltså inte kravet på en god miljö. Trots det kräver vi ju inte att boende ska förbjudas på Södermalm. Det gäller i stället att vidta åtgärder så att miljön görs så bra som möjligt. Det kan gälla såväl åtgärder i byggnader som i form av trafikregleringar. Beträffande trafikregleringar så måste det vara kommunerna som har avgörandet i sin hand. Utgångspunkten i arbetet måste vara att så långt som möjligt angripa bullret vid källan. I många tätorter är bullerfrågan ett multiproblem. Det är buller från såväl biltrafik som järnvägar, fläktar och flyg. Beträffande flyget innebär en tätortsnära etablering av flygplatser stora restriktioner som kan ifrågasättas. I tätbebyggda områden kan utlagda bullermattor för flygplatser leda till lämpliga bostadsområden om flyget flyttas. Där kan man skapa områden där den goda miljön kan uppnås. Alltför ofta ser vi ekonomiska intressen som undanröjer målsättningen om den goda miljön i syfte att göra de kortsiktiga vinsterna. Värnandet om barnen som hämmas i sin utveckling på grund av en felaktig hantering av bullerfrågan saknas i sådana här sammanhang, och så får det givetvis inte vara. Det är därför viktigt att betona alla aktörers ansvar i samband med planering och byggande. Nu är den befintliga stadsmiljön hembygd för många människor. Alla som bor i den miljön måste ges en rimlig situation så att de kan bo kvar i sin hembygd. Att bo i en stadsmiljö är ett val som den enskilde gör, och det kan i viss mån motivera att man gör avsteg från begreppet god miljö i befintlig bebyggelse avseende utomhusmiljön. Men sådana avsteg ska hanteras varsamt. Det ska inte heller accepteras att avsteg görs från kravet på inomhusmiljön. En översyn bör göras av vilka riktvärden för exempelvis buller som kan accepteras vid husfasader. Fru talman! Tankar om det här redovisas i den borgerliga reservationen. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 under punkt 1.
Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Anf. 156 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Det var en talare här tidigare som tyckte att vi skulle döpa om betänkandet. Det låter lite anonymt med Planfrågor ; det tycker jag också. Jag tycker att det var en bra idé. Jag föreslår att vi kallar det för Folkhälsofrågor. Det är ju det som vi diskuterar. De aspekter som jag vill lägga på detta är dem som togs upp i den hearing som bostadsutskottet hade. Den handlade om buller och luftföroreningar. Om vi nu håller oss till buller så fick vi helt klart för oss att det förorsakar störd sömn, försämrad inlärning och risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Det var intressant att få alla dessa fakta från Socialstyrelsen och Karolinska Institutet. Världshälsoorganisationen definierar hälsa så här: ett fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande. Det är alltså inte bara frånvaron av sjukdom. Många människor upplever ett mycket bristfälligt välbefinnande i bullerutsatta miljöer. Många har tagit upp olika källor till luftföroreningar. I vår hearing i bostadsutskottet fick vi klart för oss att det kanske inte går att åtgärda så hemskt mycket mer i husen och byggnaderna nu. Detta berör ju också arbetsplatser. I mycket stor utsträckning handlar det i stället om att dämpa bullret vid källan. Man kan ändra vägbeläggningar, däck och fordonens utformning. Det vilar ett mycket stort ansvar på vår fordonsindustri i det här landet. Det var till och med någon som sade: Ge er på bilindustrin även om den ligger i Trollhättan! Vi måste alltså få fram tystare fordon. Vi fick också höra att det går att minska bullret med 10 decibel enligt ett Mistraprogram som man redogjorde för. Det heter Ljudlandskap för bättre hälsa. Jag tycker att det skulle vara intressant att ta lite mer del av det. Där finns tydligen själva tillvägagångssättet. En sak som jag får mycket signaler om utifrån landet är att buller inte bara är en storstadsfråga. Vi diskuterar det mycket här. Man kan inte bygga i Solna, Sundbyberg och på andra ställen, sägs det. Men det gäller inte bara storstäderna. EG-direktivet 2002 om omgivningsbuller ställer krav på kommuner över en viss storlek. Det är ju okej, men bullret stannar inte vid kommungränser. Många andra orter ute i landet har jättemycket besvär med det här, inte minst ute på landsbygden, där man förväntar sig en tyst miljö. Man har stora störningar på landsbygd och i naturskyddade områden där flyget drar fram. Det är ett stort problem, och jag antar att det är fler än jag som får många propåer utifrån landet just om sådana bullerstörningar. Nu har vi i Miljöpartiet ett stort avsnitt om buller. Jag yrkar inte bifall till vår reservation. Det betyder inte att jag inte tycker att den är ett dugg viktig, utan det beror på att Lotta Hedström kommer sedan och tar upp frågan om mobilmaster. Det här handlar ju också om det. Det är den tredje folkhälsofrågan som vi behandlar i betänkandet. Jag tycker att det här är jätteviktiga frågor men yrkandet rör, fru talman, därför för vår del reservation 4.
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 157 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Bostadsutskottets betänkande nr 11 handlar om fysisk planering. Riksdagskolleger! Det som jag kommer att inrikta mig på är framför allt frågan om buller. Det är klart att man kan säga att det är folkhälsofrågor. I stället för att kalla det för planfrågor skulle man egentligen kalla det så, för då skulle fler få uppfattningen och förstå hur intressant det är med planfrågor. Vi har många gånger svårt att engagera människor i det annat än när de klagar. Men det är viktigt, och jag ska alltså hålla mig till att tala lite om buller. Buller har kommit att bli ett växande problem i samhället. Inlärningsproblem och koncentrationssvårigheter, störd sömn och risk för hjärt- och kärlsjukdomar är allvarliga effekter av buller. Detta underströks med all tydlighet under den offentliga utfrågning som vi hade här i riksdagen i början av april. Då framkom det också att det är många inblandade som man ska hänsyn till i ljudmiljön i den fysiska planeringen. Det finns många åsikter och det är många svåra avvägningar att göra. Städerna, som har störst behov av fler bostäder i attraktiva lägen, har också den bullrigaste utomhusmiljön. Men, som någon sade: Vill man bo i stan så får man väl leva med lite mer buller! Det är individuellt vad som upplevs som en alltför bullrig miljö, så låt den som ska bo i lägenheten bestämma det själv. Alla vill ju inte ha det tyst omkring sig. Så resonerar flera här i utskottet. Jag tycker ändå att det är viktigt att vi går försiktigt fram med detta och att vi fortsätter att ha höga krav på hur man får bygga så att bullriga bostadsmiljöer undviks så mycket det går. Vi vet faktiskt inte exakt vilka effekter som buller har på lång sikt. Det vi däremot vet är att barn är extra känsliga för buller och att det bor fler och fler barn i våra storstäder. Vi har ett särskilt ansvar att se till att de byggregler som finns skyddar dem som inte själva kan välja var de vill bo, till exempel barnen. Det har också visat sig att de regler för hur hög bullernivån får vara i och utanför ett bostadshus leder till alltfler kreativa lösningar. Så kallade länsstyrelsefönster är en typ av fönster som man kan öppna för att vädra men utan att buller når in i bostaden. Nya tekniska lösningar är viktiga för att komma till rätta med bullerproblemen i bostäderna. Men ännu viktigare är att komma åt källan, vilket flera har sagt, nämligen trafiken. Mindre trafik och tystare bilar, bussar och lastbilar behövs, inte mer och alltmer lågfrekvent ljud eftersom sådant buller också är allvarligt. Så hur flexibla ska vi vara i vår bygglagstiftning när det gäller buller kontra tysta miljöer? Flera av de borgerliga partierna eftersträvar ju att vi ska tänja på gränserna för vad som ska gälla i fråga om storstadskommunernas vilja att bygga bostäder i stan. Vår utfrågning den 7 april visade att man redan bygger inne i städernas stadskärnor. Länsstyrelserna hittar varianter för hur det ska fungera lokalt. Den så kallade studentskrapan, som är en ombyggnad av ett kontorshus till studentbostäder, kommer att ha för höga bullernivåer inomhus med de riktvärden som vi har i dag. Ändå byggs det, för att politikerna i Stockholms stadshus ställer krav på att bostadsbyggandet ska ha hög prioritet. Fru talman! Miljömålet God bebyggd miljö, som riksdagen har antagit, har ett delmål om buller, nämligen: "Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder ska ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998." Regeringen har nyligen lagt fram en proposition som följer upp miljömålen. Där föreslår man att större fokus läggs på hälsoeffekter av olika slags buller. Flera av remissinstanserna understryker också att det är viktigt att man i arbetet med samhällsplaneringen tar hänsyn till att bullernivåerna hålls nere. I oktober förra året redovisade Boverket en vägledning till kommunerna i frågor som rör tillämpningen av riktvärdena för buller när nya bostäder ska planeras och byggas. Vägledningen ska vara ett stöd till kommunerna och länsstyrelserna i deras arbete med bostadsplaneringen. Översiktsplanen är ett av kommunernas instrument i det långsiktiga arbetet med en bättre ljudmiljö. Dessutom har vi, som Helena Hillar Rosenqvist sade, fått en ny förordning om omgivningsbuller som grundar sig på ett EG-direktiv. Den syftar till att samordna EU-ländernas arbete med buller genom gemensamma bullermått, kartläggnings- och bedömningsmetoder, information till allmänheten och fastställda åtgärdsprogram. Trafikbuller är ett gemensamt problem inom EU, och Sverige deltar aktivt i arbetet för att finna former för att dämpa buller redan vid källan. Arbete pågår alltså med att se över bullerproblematiken, både inomhus och utomhus, både i Sverige och inom EU, och det är väldigt positivt. Sedan är det upp till varje kommun att arbeta med sitt planmonopol för att minska bullret på det sätt som fungerar bäst lokalt. Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag.
Ewa Thalén Finné (M)
Anf. 158 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Jag skulle vilja föra ett litet resonemang med Siw Wittgren-Ahl. I grunden tror jag att vi alla egentligen är intresserade av att finna vettiga lösningar. Flera har sagt att ingen självklart vill bo i för bullriga miljöer. Men man kan ha olika nyanseringar och olika sätt att diskutera. Jag konstaterar att det är oerhört många olika delar i detta - plan- och bygglagen, miljöbalken, miljömålen och miljöriktlinjerna. Det var lite grann därför som jag sade att det skulle vara väldigt intressant om vi kunde begära av regeringen att den skulle återkomma med en konsekvensbeskrivning av vad som händer när alla dessa lagar kolliderar? Jag skulle bara vilja höra från Siw Wittgren-Ahl om det är någonting som man skulle kunna föra vidare.
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 159 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag tackar för frågan. Det är riktigt som Ewa Thalén Finné säger här, nämligen att det är många olika lagar som kolliderar. Vi hör på engagemanget i talarstolen att alla egentligen vill ha en tyst miljö men att vi samtidigt vill att man bygger. Det är precis det som regeringen har sett. Och vi yrkar avslag på reservationen, men i texten står det faktiskt av vi i dag egentligen inte vill yrka bifall till motionerna även om en del är bra. Men vi måste se vad som händer när olika lagar kolliderar. Därför finns det nu en utredare som ser över detta. Regeringen har också uppmärksammat det som Ewa Thalén Finné säger här om vad som händer. Det måste ju utredas innan man kan ta ställning till det.
Ewa Thalén Finné (M)
Anf. 160 Ewa Thalén Finné (M)
Fru talman! Detta är det komplexa. Och jag ser fram emot Plan- och bygglagskommitténs betänkande. Sedan är jag rädd för att man ser för snävt på dessa frågor. Siw Wittgren-Ahl tog upp en sak som jag inte tycker riktigt stämmer med hur det alltid fungerar ute i verkligheten. Det gäller kommunens planmonopol. Det var lite grann det som jag tog upp. Vad som händer i dag är att kommunen gör hela målavvägningen eftersom det naturligtvis är väldigt många målkonflikter vid byggnation. Sedan fattar man sitt beslut, och sedan är man nöjd med det. Men i slutändan kan miljöbalken träda in därför att man gör en tillsynsprövning av den verksamhet som ligger i närheten, till exempel tunnelbanan. Det är i fråga om detta som vi måste hitta avvägningar. I miljömålspropositionen skriver man att det är väldigt bra om vi kan ha tillgänglighet till kollektivtrafiken. Men, som sagt, vi har fått brev just från Stockholms lokaltrafik där det sägs att tunnelbanan bullrar för mycket. Och då kan vi ju inte ha tillgänglighet till kollektivtrafik. Kollektivtrafik kan ibland också gå på vägar, och då måste man ha en väg. Detta är alltså oerhört komplext. Och jag hoppas att vi kan ha en mycket seriös diskussion om detta och att man just försöker göra helhetsbedömningen. Jag hoppas att Siw Wittgren-Ahl och Socialdemokraterna verkligen inser just detta problem med att tillsynsmyndigheten inte kan göra en helt annan bedömning än kommunen.
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 161 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag kan trösta Ewa Thalén Finné med att det är precis det som utredaren har att titta på, alltså vad man gör för tillämpning när lagarna kolliderar och vad som ska gälla för att vi ska få klarhet i detta.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 162 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Jag reagerade när Siw Wittgren-Ahl i sitt anförande uttryckte att de borgerliga partierna vill tänja på gränserna vad gäller riktvärdena för buller. Jag kan konstatera att det är en felaktig beskrivning. Det som jag åsyftade var att det i tätortsmiljöer finns ett konstant buller av många olika skäl. Till slut når man en punkt där man utifrån de nya riktlinjerna från Boverket kan visa att man befinner sig i en situation där det faktiskt blir ett stopp för bostadsbyggandet. Det är en lösning på det hela. En annan lösning är att försöka hitta andra lösningar. I mitt anförande ville jag påvisa att det är en stor skillnad mellan de förutsättningar för byggande som finns i dag och de som fanns på 1960-talet då man fastslog de riktvärden som också påtalas i dag. Om man med ny teknik och med nya åtgärder, och genom att bekämpa bullret vid ljudkällan och genom att beakta åtgärdsprogrammen, kan uppnå goda livsmiljöer, ska man då inte kunna fortsätta med bostadsbyggandet? De exempel på stoppat bostadsbyggande som jag tog från de olika storstäderna och tätorterna kommer från den hearing som vi hade, och de finns angivna i detta betänkande. Då är min fråga till Siw Wittgren-Ahl: Hur ställer sig majoriteten i utskottet till att försöka jobba med de metoder som jag har räknat upp för att möjliggöra bostadsbyggande? Hur ser ni på detta, oavsett om ni nu säger att ni egentligen inte avstyrker våra motioner? Vad anser ni om de andra metoderna?
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 163 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! När jag säger att ni vill tänja på lagstiftningen hänvisar jag till reservationen om bullerservitut. Jag uppfattade att ni med det skulle kunna tänka er att tänja på bullernormerna. Det är det som är det stora problemet i storstäderna i dag, att det är för högt buller och att över två miljoner människor i Sverige utsätts för alltför höga bullernivåer även med de riktlinjer vi har i dag. Jag tycker, precis som flera här har sagt, att man måste angripa bullret vid källan, enligt den lagstiftning vi har när det gäller buller. Den problemskrivning som Nina Lundström gör här upplever inte jag är likadan. Vi bygger ju i storstäderna i dag. Vi bygger rätt mycket bostäder, och vi kommer att uppnå det mål som vi socialdemokrater slog fast om 120 000 lägenheter i Sverige. I storstäderna har man funnit på olika sätt att dämpa miljöerna, till exempel genom en tyst sida och så vidare. Det är klart att man med de åtgärder som finns kan vidta åtgärder så att det blir ett fortsatt byggande.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 164 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Siw Wittgren-Ahl påstår att Folkpartiet har en reservation om bullerservitut i detta betänkande. Jag kan konstatera att det inte finns någon reservation om bullerservitut. Det finns ett särskilt yttrande från Moderaterna där man problematiserar kring bullerservitutet. Min nästa fråga till Siw Wittgren-Ahl gäller PBL-kommittén: Anser Socialdemokraterna att PBL-kommittén ska behandla och yttra sig om bullerfrågan? Jag ställer frågan av det skälet att det har uppdagats att det inte alls är självklart att PBL-kommittén kommer att göra det. Är det utskottsmajoritetens uppfattning att man förväntar sig att så ska ske? Det är i alla fall den åsikt som ni har, i enlighet med det betänkande som finns, att det ska behandlas. Slutligen vill jag upprepa min fråga om vilka åtgärder man ser som en möjlig väg för bostadsbyggandet. De siffror jag tog som exempel på tänkbara mängder av bostäder som riskerar att stoppas är tagna ur detta betänkande. De är tagna ur de anföranden som finns med i detta betänkande. Det är inte mina egna siffror. I en kommun anger man att två tredjedelar av nyproduktionen riskerar att stoppas. Man anger att 80 % av nyproduktionen i en kommun redan i dag måste ta hänsyn till de bullerstörningar och de riktlinjer som finns. Det var en mycket entydig bild som gavs. Jag menar att vi ska ta bullerfrågan på största allvar och skapa goda livsmiljöer. Om tekniken möjliggör detta, är Socialdemokraterna beredda att anamma detta och möjliggöra att de hinder som finns tas bort?
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 165 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Nina Lundström får ursäkta mig, men jag trodde att ni var eniga i Moderaternas reservation. Jag blev så glad att vi helt plötsligt hade fått en allians i bostadsutskottet, eftersom vi har hört så många gånger att det skulle vara en allians. Nu finns det en reservation som ni samtliga har skrivit under, och jag trodde att det gällde allt. Så är det ibland när man tror att man har fått en motståndare där alla står på samma linje. Men det var inte så i detta fall, utan ni har olika synpunkter på bullerservitut. Då får det väl anstå. Huruvida PBL-kommittén ska behandla frågan om buller kan jag inte lämna något besked om från talarstolen. Vad jag har hört är att Stockholmsinitiativet har kommit till PBL-kommittén, och jag vet inte om den kommer att behandla det eller inte. Nina Lundström frågar om de tekniska lösningarna, om man kan få ned bullernivåerna med dem. Det finns väl ingen kommun som vid byggande inte skulle kunna hitta eller som inte använder sig av de lösningar som finns. Vad jag vet är att när man ger byggnadslov eller planerar brukar de som har hand om bygget och teknikerna sätta sig ned och gå igenom hur man skulle kunna få ned bullernivåerna. Det är något annat vi efterlyser i betänkandet, och det är att man ska samarbeta bra. Precis som Nina Lundström säger kan vi inte göra avkall på de normer vi har. Vi har redan för mycket buller i bostäderna i storstäderna. Som Miljöpartiets representant sade har vi också buller på landsbygden. Vi måste åtgärda det vid källan och använda de metoder som vi känner till, och också utveckla nya metoder. Det är viktigt.
Dan Kihlström (Kd)
Anf. 166 Dan Kihlström (Kd)
Fru talman! Vi har väntat en god stund på den här debatten i dag och är möjligtvis något trötta. Vi ska väl inte förlänga debatten alltför mycket. Jag vill bara inledningsvis säga att visst är vi eniga om reservationen från de borgerliga partierna. Vi nämner inte bullerservitut i reservationen. Jag vill bara markera att vi har en gemensam syn på de här frågorna. Det finns mycket som är intressant. Vi skulle kunna filosofera lite tillsammans om de riktvärden som finns, om just 55 decibel är det saliggörande eller om det är andra nivåer. Nu är de satta. Det är också viktigt att säga att det här är allt annat än en teknisk fråga. Det blir lätt så när vi diskuterar, att vi diskuterar nivåer och det blir en teknisk fråga. Vi pratar om fasader och om trafik. Men det är viktigt att vi har människan i centrum. Vi vet att väldigt många människor, kanske inklusive oss själva, far illa av hälsoproblemet buller, som vi har hört talas om här. Det jag begärde replik för var det jag ställde min fråga om i slutet på mitt anförande, om ett gott stycke i utskottsmajoritetens ställningstagande när det gäller diskussionen om kommunala möjligheter att ta beslut som sedan går vidare. När verksamhetsutövaren ska göra det som ska göras gäller inte det som har sagts i kommunen. Det är ett bekymmer, och här finns det väldigt mycket mer att göra. Majoriteten säger att det problemet förtjänar särskild uppmärksamhet. Jag var lite nyfiken på vad majoriteten menade med det. Vad ska utskottet göra? Jag väntar med spänning.
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 167 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Det behöver Dan Kihlström inte göra. Om han läser nästa mening ser han att det står precis vad vi menar. Det står att när miljöbalken och plan- och bygglagen kolliderar måste man se över det. Det ska en särskild utredare göra. Jag får säga ännu en gång att jag blev jätteglad att vi hade en allians. Det var det jag avsåg med min replik till Nina Lundström. Sedan ser jag att det inte gäller rakt över, för Moderaterna har ett särskilt yttrande som ni andra inte ställer upp på. Ni är inte helt eniga i dessa frågor när det gäller buller.
Dan Kihlström (Kd)
Anf. 168 Dan Kihlström (Kd)
Fru talman! Jo, men det är också så att ni på er sida inte är helt eniga i alla frågor. När det gäller reservationen är vi eniga om de frågor som vi tar upp där. Jag tycker inte att jag fick ett riktigt svar på min fråga. Det kanske var att komma undan lite för lätt att hänvisa till arbetet med miljöbalken. Jag hade nog förväntat mig ett lite mer offensivt svar. Det är ett reellt bekymmer att när en kommun har behandlat en fråga och tagit beslut går det sedan vidare och blir ett annat beslut. Spelreglerna är lite oklara. Här fordras lite mer arbete och att man gräver djupare för att se vad man kan göra. Det fordras en särskild uppmärksamhet. Jag hade tänkt mig lite mer än bara en hänvisning till nästa mening.
Siw Wittgren-Ahl (S)
Anf. 169 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Men nästa mening står ju precis för det som Dan Kihlström tar upp, att en utredare ska se över det och att vi ger fler direktiv till den utredaren, bland annat vad som ska gälla när miljöbalken kolliderar med plan- och bygglagen. Det är alltså inte bara nästa mening, utan den innehåller i sak vad man ska göra. Jag hänvisar till det gång på gång. Jag tycker att det är roligt med en allians. Vi kanske inte alltid är överens med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men vi har aldrig lovat att gå ut gemensamt i ett val och sätta oss i regeringsställning med dem. Vad vi har hört är att det går något tåg ibland med fyra partiledare som vill sitta i samma regering. Det är i varje fall vad som har nått mig, men om det inte är sant är jag inte ledsen för det.
Sten Lundström (V)
Anf. 170 Sten Lundström (V)
Fru talman! I väntan på att Plan- och bygglovskommittén ska komma med sitt slutbetänkande och dessutom att regeringen ska åstadkomma en proposition blir dessa debatter lite grann som en väntan på julklappsutdelning. Förväntningarna är utan tvekan väldigt höga. Faktum är att man kan se lite tindrande ögon här och var också i den här debatten. Jag tror att det är precis som vid alla andra julklappsutdelningar att en hel del nog kommer att slockna i sitt tinder, en del kommer att bli väldigt besvikna, medan en och annan nog blir nöjd med delar av det som sker. PBL-kommittén har ett mycket stort och svårt arbete i både stort och smått, som jag ser det. PBL-kommittén ska bland annat lösa det som jag närmast tycker är en omöjlig knut, nämligen hur vi ska kunna få en effektivare process när det gäller byggandet och bygglov och samtidigt se till att medborgarnas möjlighet till inflytande och delaktighet inte minskar. Det är inte helt enkelt. Men det är en av de saker som jag i alla fall hoppas mycket på att PBL-kommittén kan peka ut. Hur ska medborgarnas inflytande kunna stärkas i bygglovsprocessen utan att man för den sakens skull förlänger processen? Det handlar alltså om demokratins bevarande. Vi i Vänsterpartiet har valt att inte lägga någon reservation över huvud taget till betänkandet. Det är helt utifrån att PBL-kommittén snart ska leverera. För tydlighetens skull och för att ingen ska tro att vi har bytt fot på en rad punkter vill jag bara poängtera att vi fortfarande anser att uppsättandet av mobilmaster ska vara bygglovspliktigt och att antennerna ska vara behäftade med skyldigheten till en bygganmälan. Försiktighetsprincipen om medborgarnas rätt till information är för oss fortfarande helt avgörande för den fortsatta utbyggnaden av 3 G-master. Även när det gäller buller och tysta miljöer står vi kvar vid våra tidigare ställningstaganden. Vi har alltså inte ändrat uppfattning. När jag hör debatten om bullret får jag lite grann en känsla av att de här riktvärdena har tillkommit för att tillfredsställa människor som bor på landsbygd. Så är det naturligtvis inte. Man vill ge ökade möjligheter till bullrande miljöer i storstäder. Man säger att det inte kan vara lika tyst i stan som det är på landet. Jag har nog snarare inställningen att de här nivåerna är satta framför allt för människor som lever i storstäder för att man ska kunna få en rimlig bullersituation även i storstäder. Vi ska naturligtvis ha en diskussion om tysta sidor och möjligheterna till det. Men jag tycker att det är lite positivt att konstatera att vi är ganska överens i den här församlingen att det framför allt är bullerkällorna som vi ska komma åt. Vi ska minska bullret, inte stänga in människor ytterligare för att de ska slippa höra bullret. Där finns en ganska långtgående överensstämmelse mellan partierna. Det borde vi kunna ta fasta på i den fortsatta diskussionen. Vilka krav ska vi ställa på däck, motorer och fläktar för att få ned bullret? Jag tror att det är där vi löser det. Det är inte bara att sätta upp plank, murar och annat som försvårar en hel del av resten av livet för människor. Det gäller framför allt hur vi får ned bullret totalt. Jag tror inte särskilt mycket på att vi ska tillåta mer buller i storstäderna. Vi har satt upp ett miljömål att vi ska minska antalet människor som är utsatta för buller med 5 % fram till 2010, om jag minns det rätt. Då går det inte att, samtidigt som vi vill göra det här, se till att bygga ytterligare bostäder och ytterligare bostadsområden där bullernivåerna är högre. Då blir de här målen ouppnåbara. Jag borde kanske ha kontrollerat. Jag har ingen aning om vad de borgerliga partierna har sagt när det gäller miljömålen, om de har ställt sig bakom kravet på att minska bullret, kravet på att färre människor ska utsättas för buller. Om de har ställt sig bakom det måste de inse att det inte går att fortsätta att bygga i bullriga miljöer. Vi måste se till att bullret försvinner, och vi måste bygga på ett sådant sätt att det är rimligt för människor att leva i det. Det borde vi också kunna vara överens om, precis på samma sätt som vi kan vara överens om att det är bullret vi ska angripa. Fru talman! Även vi i Vänsterpartiet har stora förväntningar på resultatet av PBL-kommitténs arbete. Jag ska bara lite kort redovisa en del av våra förhoppningar, en del av våra paket i julklappsutdelningen. Vi vill till exempel se en PBL-kommitté som ger handikapporganisationer och en del andra frivilligorganisationer en större roll i byggprocessen, framför allt att man får komma in tidigt i samråden där man får vara med och utforma. Vi vill se en PBL där det ekologiskt hållbara samhället är en självklar del av lagstiftningen, gärna att man ser till att miljöbalken och annat blir styrande för PBL. Man får gärna skriva in i PBL:s regelverk som övergripande att det här gäller för PBL också. De externa köpcentrumen har vi diskuterat ett antal gånger genom åren. För oss är det ingen skillnad. Vi ser precis likadant på det här. Vi måste skapa bättre förutsättningar för regional planering och skapa starkare förutsättningar för det regionala perspektivet i planeringen. Vi vill gärna se ett ökat barnperspektiv i PBL-frågorna, gärna den norska modellen. Vi har precis varit i Norge. Det var inte mycket att hämta i Norge. Men det är en sak man kan hämta i Norge, förutsättningarna för att ta till vara barns intressen med den speciella barnombudsmannen som finns i varje planprocess i Norge. Vi vill gärna se krav på obligatoriska boendeplaneringsprogram, bland annat för att komma till rätta med de integrationsproblem som finns i storstäderna. Vi vill förstärka kvalitetsansvarigas roll i PBL så att de blir kvalitetsansvariga och inte bara några som ska granska planer. Vi vill framför allt se till att vi till slut avskaffar försöket att göra PBL och plan- och bygglovsprocessen till en könsblind verksamhet. Vi vill se till att kravet på jämställdhet och jämställda levnadsvillkor blir en del av PBL, att man helt enkelt i portalparagrafen skriver in kvinnor, män och barn och inte bara människor i största allmänhet. Jag tror att så länge PBL bygger på en så kallad könsblind grundföreställning så kommer det att vara mäns villkor som är styrande för planprocessen. Slutligen, fru talman, vill vi också se en PBL där eluppvärmning och direktverkande el tas bort från all nybyggnation utom då eventuellt fristående fritidshus lite här och var.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 171 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Sten Lundströms anförande innehöll några punkter som jag kände att det var angeläget att beröra. Det första som jag vill ta upp är att Sten Lundström vill ställa demokratin mot en effektivare planprocess. Vi från Folkpartiets sida ser inget motsatsförhållande. Demokratin i processen och demokratiska möjligheter att påverka ska ju fortfarande finnas kvar. Det ska inte ställas emot att planprocessen kan bli effektivare. Där skulle jag vilja veta vad Sten Lundström menar. Det andra är att med anledning av propositionen som handlar om svenska miljömål och att Sten Lundström tog upp buller och berörde målen i betänkandet vill jag påtala att delmål 3 avser endast trafikbuller. Då vill jag veta av Sten Lundström på vilket sätt han kommer att verka för att de övriga bullerfrågorna också kommer att hanteras. Vi från Folkpartiets sida har i många olika sammanhang påtalat att det finns en rad olika sätt att bli påverkad av buller, inte minst för skolbarnen i mycket stökiga miljöer. Det är ventilationssystem med mera som bullrar. Man kan inte bara hänföra det till trafikbuller. För det sista vill jag återigen påtala att den hearing som bostadsutskottet hade var väldigt entydig i att de kommunala företrädarna och tjänstemän från myndigheter påtalade problematiken med hur tillämpningen av regelverket ser ut i dag. I en av de bilder som finns är det väldigt tydligt att konsekvenserna av Boverkets tolkning är ökat bilberoende för att man måste sprida bebyggelsen, och därmed ökar bullret, och minskad bostadsproduktion. Vad är Vänsterpartiets uppfattning vad gäller möjligheten att fortsätta att bygga i tätortsnära områden, storstäder och städer över huvud taget?
Sten Lundström (V)
Anf. 172 Sten Lundström (V)
Fru talman! Jag ska försöka svara på alla tre. Den första tycker jag är en ganska intressant fråga, demokrati i förhållande till effektivitet. Det har funnits en vilja, framför allt från de borgerliga partiernas sida, att minska möjligheterna att överklaga planer - som om det i sig självt skulle vara positivt. Jag tror inte på det. Jag tror att människors möjlighet att överklaga och vara delaktiga är minst lika viktigt som en effektiv planprocess i sig. Därför säger jag att det här är en utmaning för PBL-kommittén. Hur kan man kombinera att inte minska medborgarnas möjligheter att vara delaktiga, medborgarnas möjlighet att säga att det här gillar jag inte och medborgarnas möjlighet att överklaga med en snabbare planprocess? Jag tror att vi är överens om att vi behöver en snabbare planprocess. Det ska inte ta tre, fyra, fem år från det att man har gjort en plan till dess att man kan verkställa den. Jag tycker att det är en utmaning för PBL-kommittén. Samtidigt ska vi komma ihåg att när Riksdagens revisorer, som jag hade förmånen att vara medlem av under förra mandatperioden, tittade på den utdragna processen konstaterade man att problemet egentligen inte låg särskilt mycket på överklagande, utan i huvudsak på att det tog så lång tid för varje instans att göra färdigt ett beslut. Allra längst tid tog det högst upp, alltså hos regeringen. Där låg ärendena väldigt länge. Men även på stadsbyggnadskontoren runtom i Sverige tog det väldigt lång tid. En effektivare planprocess på bekostnad av den demokratiska delaktigheten i inflytandet är jag inte intresserad av. Delmål 3 avser endast trafikbuller. När det gäller buller vet vi att det i huvudsak är trafiken som är det stora problemet i dag. Det måste vi komma till rätta med. Vi kan komma till rätta med det antingen genom att se till att minska biltrafiken - vilket kan vara i högsta grad önskvärt i många lägen framför allt i storstäderna - eller genom att se till att vi får mindre bullrande trafik.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 173 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Sten Lundström hann inte ge svar på alla mina frågor. De svar han gav gjorde mig faktiskt inte speciellt mycket klokare. Jag vet fortfarande inte vad Vänsterpartiet tycker i flera av de här frågorna. Vad gäller den demokratiska delen i plan- och byggprocessen kan jag bara återupprepa att Folkpartiet inte ser att det finns ett motsatsförhållande mellan att effektivisera planprocessen och att klara och uppnå målet om mycket god demokrati. Det är fullt möjligt, anser vi. Det är också alldeles nödvändigt för att man ska få en effektivare process. Vad gäller frågan om att fortsätta att bebygga i tätort kommer Sten Lundström in på att den stora insatsen är trafiken. Jag kan konstatera att i hearingen påpekade flertalet av dem som var med att om man måste bygga mer utspritt kommer det också att generera biltrafik och buller. Det finns bilder kring detta med i betänkandet. Det jag ville höra från Vänsterpartiet var: Vilka åtgärder avser ni att lägga fram för att man ska kunna fortsätta att bygga i våra städer och tätorter? Anser ni att det är färdigbyggt? Det skulle jag gärna vilja ha svar på - och inte bara jag utan alla de som står i de välkända bostadsköerna. I Stockholms län och Stockholms stad är det över 100 000 som köar. Jag vill veta var bostäderna ska kunna byggas. Om det är som kommunerna säger att detta påverkar möjligheterna till byggproduktion måste man se över det, när man samtidigt säger att man med åtgärdsprogram och genom att angripa ljudkällan faktiskt kan se till att man kan bygga goda livsmiljöer och goda bostäder.
Sten Lundström (V)
Anf. 174 Sten Lundström (V)
Fru talman! För mig och mitt parti är en god livsmiljö en miljö som är förhållandevis rimlig ur bullersynpunkt, där det går att andas och luften är tillräckligt bra. Det är en god bebyggd miljö för oss. Man kan naturligtvis lägga sig ned och säga att bilarna finns och bullret finns och det kan vi inte göra något åt. Vi måste skapa miljöer i storstäderna som gör det möjligt att bygga, men inte på de villkoren att vi ska acceptera allt buller som redan finns. I sådana miljöer ska vi inte bygga. Så är det. Jag tror att det är fullt möjligt att göra den utbyggnaden i storstäderna. Vi ser också att det sker en rätt så stor utbyggnad. När det gäller hearingen kan man ju fastna för olika saker. Jag konstaterade till exempel att man sade att det har visat sig att barns inlärning försämras vid buller som är 60 decibel. Det finns i ganska stor utsträckning. Barns möjlighet att lära försämras vid höga bullernivåer. Jag kan konstatera att när man tittade på Södermalm och luften där fann man att ett kraftigt ökat antal människor hade lungcancer i de områdena. Det är hårdfakta för mig. Vi kan inte fortsätta att bygga sådana miljöer. Vi måste göra miljöerna möjliga att leva i. Det är ingen lätt fråga. Fru talman! Slutligen något om demokrati och effektivitet i planprocessen. Om vi är överens om att vi inte ska minska medborgarnas möjlighet att överklaga en plan och att vi inte ska minska medborgarnas möjlighet att vara delaktiga i planprocessen är det nog inga problem. Jag tror att det är svårt. Jag tror att det är svårt att få en effektivare planprocess som inte minskar människors möjlighet att vara delaktiga. Men det är vårt mål, och det är uppenbarligen ett gemensamt mål. Om man med effektivare planprocess menar att det ska vara färre möjligheter att överklaga och färre instanser är vi inte överens längre.
Lotta Hedström (Mp)
Anf. 175 Lotta Hedström (Mp)
Fru talman! Jag gör återigen ett litet inhopp i bostadsutskottet och stör friden med lite 3 G- och maståsikter i det allmänna buller som ni diskuterar i dag. Jag noterar att det egentligen inte har hänt något sedan förra gången jag stod här. Utskottet vidhåller sina gamla positioner. Tyvärr har inte mängden larmrapporter minskat sedan sist. Jag har till exempel tyvärr kunnat följa en 18-årig pojke som har levt ett eländigt liv den här vintern. Han kom från Stockholm. Han klarade inte av att bo här. Han flyttade upp till Ångermanlandsskogarna. Där levde han som ett vrak i en husvagn. Ingen tog ansvar för honom. Han var fysiskt och psykiskt helt utslagen. Eftersom han var skriven i Stockholm brydde sig inte landstinget där uppe om honom. Man bollade detta mellan sig. Den här pojken flydde till slut till Indien eftersom han inte någonstans i Sverige klarade av att få vård eller någonstans att bo och arbeta. Det är inte hållbart. Det är bara ett exempel. I Miljömagasinet finns en serie om mastflyktingar, där man kan följa vanliga människor som på olika sätt blir påverkade av den strålnings- och radiomikrovågsmiljö som vi alla lever i. Den stora frågan är: Vart ska folk ta vägen? Det är ett politiskt ansvar som vi måste ta. Det är vårt ansvar. Vi kan inte sticka huvudet i sanden längre när det gäller de här frågorna. Jag tänker i dag inte fördjupa mig i att i mitt anförande åter försöka bevisa för er varför det finns en påverkan - både en hälsomässig påverkan och en allmänpåverkan. Jag ska koncentrera min korta talartid på de politiska krav som vi, bland annat i reservation nr 4, tycker är viktiga för bostadsutskottet och hela riksdagen att ta ställning till nu. Lågstrålande zoner står högst. Man måste kunna ta vägen någonstans. I förra valrörelsen lovade faktiskt alla partier utom Moderaterna att arbeta för lågstrålande zoner. Jag skulle vilja säga att det har ni inte gjort - möjligtvis Vänsterpartiet. En eloge till Vänsterpartiet som har gått ut i Stockholm och krävt att få en förteckning över var master och basstationer är uppsatta. Det borde alla kommuner ta ansvar för att göra. Det är ett rimligt krav från medborgarna att snabbt med ett telefonsamtal utan en massa efterforskande få veta precis var master finns. Dessutom är det på gång att teleoperatörerna inte vill plocka ned master och basstationer från skolor och daghem, som politiker har krävt, eftersom det är för dyrt. Det är inte hållbart. Så får det inte vara. Ett annat krav är att ha en elsanerad klinik på varje sjukhus så att de som inte klarar av lysrör till exempel kan gå till doktorn. Detta har man ansvar för att genomföra både på riksplanet, kommunplanet och landstingspolitiskt. Det är bråttom. Fler och fler människor mår dåligt av vår elektrosmogg. Det som framför allt saknas är naturligtvis en sammanhållen och hållbar analys av läget. Det är inte hållbart att sticka huvudet i sanden. Jag hoppas verkligen att bostadsutskottet och andra berörda utskott under den kommande mandatperioden kommer i gång, och att man inte bara säger att man ska ta folks oro på allvar utan att man tar frågan på allvar. Ett tecken på att man inte gör det tycker jag är miljökonsekvensbeskrivningar som vi har som ett instrument i vår lagstiftning. Nu kan de från konstitutionsutskottet som börjar fylka sig i salen lyssna. Jag krävde att man skulle pröva huruvida detta jätteexperiment med utbyggnaden av 3 G som vi alla varit utsatta för här i landet var förenligt med att man bör göra miljökonsekvensbeskrivningar. Svaret var: Nej, det behövs inte. Det är alltså en fullständigt ihålig lagstiftning. Däremot kan man se en omsvängning hos SSI. Vad jag hörde sade nämligen generaldirektören vid det transparensforum SSI hade i förra veckan när jag var i USA att han tyckte att det var en katastrof att de 18 000 master som är uppsatta inte hade miljökonsekvensprövats. Så tyckte jag; så tyckte inte konstitutionsutskottet och regeringen, tyvärr. Vad gäller placeringen av master och basstationer finns det naturligtvis ett optimum. Det är nog alla medvetna om. Sitter de för glest blir det inte heller bra. Då opererar tekniken på för höga frekvenser och framför allt på för hög effekt. Problemet är att man inte följer kravet på samutnyttjande. Inne i Malmö stad, som jag har studerat noga på kartor, duggar de så tätt att det naturligtvis blir en enorm överlappning. Det är katastrofalt att det sitter basstationer på var och varannan husvägg. Vad gäller Stockholm hoppas jag som sagt att Vänsterpartiet lyckas få fram en kartläggning av hur pass tätt de sitter här. Det jag skulle vilja lyfta fram och medvetandegöra åtminstone er som lyssnar på mig nu om är frekvenserna. Hittills talar man i alla gränsvärdesdiskussioner mest om de termiska effekterna, alltså uppvärmningen. Den är dock inte lika intressant som att ta reda på vilka frekvenser de olika utrustningarna opererar på - ju högre frekvenser, desto större påverkan på mikromiljön inne i våra celler. De flesta av oss har fortfarande gamla GSM-telefoner. När det tekniksprånget kom, därför att man tog ett kliv upp på frekvensskalan, blev ytterligare väldigt många sjuka. Nu är omställningen till 3 G återigen orsak till att fler människor har symtom - diffusa trötthets-, utbrändhets- och surr-i-huvudet-symtom. Snart är vi också uppe på de frekvenser där det övergår till joniserande strålning, som vi alla vet är farlig och som inte alls är omdiskuterad. Slutligen, fru talman: Naturligtvis är plan- och bygglagsförfarandet väldigt intressant, först och främst vad gäller möjligheten och beredskapen att skapa lågstrålande zoner - att få respitorter, refuger, för människor som mår dåligt, förhoppningsvis i varje kommun men till att börja med åtminstone i varje län. Mona Sahlin ville inte ens prata med dem som kom till Stockholm och riksdagen från Bollnäs för att diskutera en lågstrålande zon där. Det är katastrofalt. Men sedan handlar det naturligtvis också om hela bygglovsförfarandet, där det ska gå att överklaga utan en massa mygel och mörkande. Det ska naturligtvis på ett rimligt sätt gå för närboende att säga om de står ut med dessa anläggningar eller inte. Jag hoppas att Centern och Socialdemokraterna i Plan- och bygglovskommittén nu ansluter sig till kravet på lågstrålande zoner så att vi får det som en tydlig politisk inriktning för det fortsatta arbetet.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-05-26
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 2, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Boende och buller m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N409 yrkande 25, 2004/05:Bo203, 2004/05:Bo215, 2004/05:Bo251 yrkandena 1-3 och 6, 2004/05:Bo307 yrkandena 9 och 10, 2004/05:Bo308 yrkande 9 och 2004/05:Bo310 yrkande 22.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
    • Reservation 3 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1260018
    m04807
    fp04206
    kd02508
    v24005
    c01903
    mp00152
    -1000
    Totalt1511341549
    Ledamöternas röster
  2. Ansvaret för uttjänta mobiltelefonimaster

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo234 och 2004/05:Bo270.
  3. Lokalisering av mobiltelefonimaster m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So506 yrkande 5, 2004/05:MJ372 yrkande 5, 2004/05:MJ509 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2004/05:Bo207, 2004/05:Bo211, 2004/05:Bo218 yrkandena 1-5, 2004/05:Bo250 yrkandena 1 och 4-9, 2004/05:Bo256, 2004/05:Bo278 yrkandena 1 och 3, 2004/05:Bo300, 2004/05:Bo321 och 2004/05:Bo323.
    • Reservation 2 (c)
    • Reservation 4 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1260018
    m48007
    fp40008
    kd25008
    v22016
    c20173
    mp01502
    -1000
    Totalt264151852
    Ledamöternas röster
  4. Övriga planfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju483 yrkande 5, 2004/05:L291 yrkande 4, 2004/05:Sf365 yrkande 29, 2004/05:Kr238 yrkande 2, 2004/05:Kr355 yrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkandena 5 och 6, 2004/05:MJ507 yrkande 21, 2004/05:N305 yrkande 7, 2004/05:N409 yrkandena 26 och 27, 2004/05:N411 yrkande 2, 2004/05:Bo201, 2004/05:Bo212, 2004/05:Bo226, 2004/05:Bo229 yrkandena 3-5, 2004/05:Bo230 yrkandena 1-6, 2004/05:Bo235 yrkande 18, 2004/05:Bo236 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Bo237, 2004/05:Bo239, 2004/05:Bo252, 2004/05:Bo264, 2004/05:Bo267, 2004/05:Bo283, 2004/05:Bo291, 2004/05:Bo296 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Bo301 yrkande 11, 2004/05:Bo302 yrkandena 11, 12, 15 och 16, 2004/05:Bo303 yrkande 2, 2004/05:Bo305 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Bo307 yrkandena 4-6, 2004/05:Bo308 yrkandena 5-8, 2004/05:Bo310 yrkandena 27, 30 och 31, 2004/05:Bo311, 2004/05:Bo315 yrkande 3 och 2004/05:Bo318.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.