Personutredning i brottmål

Betänkande 1991/92:JuU4

Justitieutskottets betänkande 1991/92:JUU04

Personutredning i brottmål

---

Innehåll

• Propositionen m.m.
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
JuU4

Propositionen m.m.

I proposition 1991/92:2 har regeringen (justitiedepartementet)
föreslagit att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag
till

1. lag om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare,

4. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk
undersökning.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 7 f.

I samband med propositionen behandlar utskottet ett yrkande i
en motion väckt under den allmänna motionstiden i år.
Motionsyrkandet redovisas på s. 7.

Lagförslagen, av vilka 1--3 granskats av lagrådet, har
följande lydelse.

Motionen

1990/91:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

9. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändrad lagstiftning rörande påföljdsval vid rattfylleribrott
samt personundersökning i mål om sådana brott, i enlighet med
vad som i motionen anförts.

Här behandlas yrkandet såvitt avser personundersökning.

Utskottet

Inledning

För att tillgodose behovet av personutredning i brottmål (jfr
46 kap. 9§ rättegångsbalken) kan domstolen förordna om bl.a.
personundersökning av den misstänkte. Föreskrifter därom finns i
lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål. Lagen tillkom
i samband med införandet av brottsbalken och innehåller också
bestämmelser om läkarintyg om den misstänkte (s.k. § 7-intyg).

Inom justitiedepartementet utarbetades år 1990 promemorian (Ds
1990:88) Ny lag om personutredning i brottmål. I promemorian
konstateras att de nya regler om påföljdsbestämning som trädde i
kraft den 1 januari 1989 (prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404)
inte torde ha minskat domstolarnas behov av att ha tillgång till
särskild personutredning i brottmål. Däremot torde, anförs det,
de nya reglernas utformning föra med sig att personutredningarna
i många fall kan begränsas i förhållande till den omfattning som
en normal personundersökning i dag har. Samtidigt har, sägs det
vidare, utvecklingen av påföljdssystemet medfört att det i andra
fall finns ett ökat behov av grundliga personutredningar. Här
åsyftas bl.a. kontraktsvård (prop. 1986/87:106, JuU32, rskr.
279) och försöksverksamheten med samhällstjänst (prop.
1989/90:7, JuU10, rskr. 55). Lagtekniskt är dessa påföljder
konstruerade som en föreskrift inom ramen för skyddstillsyn. I
promemorian konstateras vidare att personutredning i mål om
grovt rattfylleri har stor betydelse när det gäller
förutsättningarna för domstolen att döma till skyddstillsyn med
föreskrift om behandling eller utbildning.

Promemorian innehåller förslag till en ny lag om
personutredning i brottmål som skall ersätta lagen om
personundersökning i brottmål. Promemorian och
remissbehandlingen av den ligger till grund för den nu aktuella
propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslagen i propositionen innebär att
personundersökningsinstitutet i sin nuvarande form ersätts med
ett system där frivårdsmyndigheten får till uppgift att avge
yttrande beträffande den misstänkte. Föreskrifter härom föreslås
upptagna i en ny lag om särskild personutredning i brottmål,
m.m. Syftet med lagen är att åstadkomma ett mer flexibelt
förfarande för att inhämta personutredning i brottmål än vad
lagen om personundersökning i brottmål ger utrymme för.

Enligt den föreslagna lagen skall rätten i brottmål inhämta
yttrande från frivårdsmyndigheten, om det för att avgöra
påföljdsfrågan eller annars behövs särskild utredning om den
misstänktes personliga förhållanden eller om vilka åtgärder som
kan antas bidra till att han avhåller sig från fortsatt
brottslighet. Något yttrande behöver dock inte inhämtas, om
domstolen redan har tillräcklig utredning eller inhämtar sådan
på annat sätt. Rätten får besluta att inhämta yttrande så snart
allmänt åtal har väckts eller tidigare, om den misstänkte har
erkänt gärningen eller det annars finns sannolika skäl att anta
att han har begått den. Frivårdsmyndigheten skall enligt
förslaget ombesörja den utredning som behövs för yttrandet och
får därvid förordna en särskild personutredare att bistå med
sådan utredning. Vidare får rätten i likhet med vad som nu
gäller förordna en läkare att avge läkarintyg beträffande den
misstänkte.

En misstänkt skall vara skyldig att för personutredning
inställa sig hos frivårdsmyndigheten; om den misstänkte inte
inställer sig, får polismyndigheten lämna handräckning.

Som nu får frivårdsmyndigheten förordna en förtroendeman för
den misstänkte om han samtycker till det.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

Utskottets överväganden

Utskottet kan konstatera att förslagen syftar till att
åstadkomma ett mera nyanserat och flexibelt
utredningsförfarande; det är alltså inte fråga om att begränsa
domstolarnas möjligheter att införskaffa särskild
personutredning i brottmål. Det föreslagna systemet med
yttranden från frivårdsmyndigheterna bör, som föredragande
statsrådet anför, kunna bli mindre formbundet än det nuvarande
personundersökningsinstitutet, och därmed kan
personutredningens innehåll och omfattning mera anpassas till
behovet i det enskilda fallet.

Det nuvarande formella kravet på personundersökning vid vissa
påföljder (skyddstillsyn, fängelse i sex månader eller mer samt
överlämnande till särskild vård) saknar motsvarighet i
propositionen. Enligt de framlagda förslagen är det inte i något
fall formellt obligatoriskt att inhämta yttrande från
frivårdsmyndigheten. Av specialmotiveringen (prop. s. 25 f)
framgår emellertid att avsikten är att domstolen normalt bör
inhämta yttrande före en dom på skyddstillsyn och att sådan
påföljd endast i undantagsfall bör ådömas utan att
frivårdsmyndigheten har fått tillfälle att yttra sig. Utskottet
har inget annat synsätt.

I motion Ju803 efterlyses mer standardiserade regler för när
personundersökning skall inhämtas i trafiknykterhetsmål.
Domstolarnas underlåtenhet att förordna om personundersökning i
sådana mål har, enligt motionärerna, fått till följd att
domstolarna saknat beslutsunderlag för att döma till
skyddstillsyn för grovt rattfylleri. Detta har, konstaterar
motionärerna, medfört att villkorlig dom och inte skyddstillsyn
kommit att dominera de icke frihetsberövande påföljderna i
sådana mål efter de lagändringar på området som trädde i kraft
den 1 juli 1990.

Frågan om personutredning vid trafiknykterhetsbrott diskuteras
i propositionen (s. 16 f). Enligt föredragande statsrådet torde
det nuvarande kravet på personundersökning före en
skyddstillsynsdom ha påverkat påföljdspraxis i mål om grova
trafiknykterhetsbrott. Eftersom det vid vissa domstolar varit
sällsynt med förordnande om personundersökning i sådana mål har
detta nämligen i praktiken inneburit att domstolen redan på
formella grunder varit förhindrad att döma till skyddstillsyn.
Hon anför vidare bl.a. följande:

Även om mitt förslag innebär att det kommer att vara möjligt
att döma till skyddstillsyn vid grovt rattfylleri utan något
yttrande från frivårdsmyndigheten, vill jag stryka under att ett
sådant yttrande självfallet normalt bör inhämtas när det inte
står klart att annan påföljd än fängelse är utesluten.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets synsätt
och konstaterar att med den nya ordningen ett yttrande från
frivårdsmyndigheten normalt bör inhämtas i mål om grova
trafiknykterhetsbrott. Härigenom får motion Ju803 i här
behandlad del anses tillgodosedd.

Utöver vad som anförts i det föregående föranleder de i
propositionen framlagda förslagen inte några uttalanden från
utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personutredning i trafiknykterhetsmål
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 9 i denna
del,

2. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i proposition 1991/92:2 framlagda
förslagen till

a) lag om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

c) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare,

d) lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk
undersökning.

Stockholm den 12 november 1991

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m),
Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt Irhammar
(c), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Nils Nordh
(s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran
Magnusson (s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s) och
Christel Anderberg (m).

[Rättelser i lagtexten]

s. 2

1 Förslag till
Lag om särskild personutredning i brottmål, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.

s.4 vänsterspalt

Sekretess gäller hos
domstol i brottmål samt i
annat mål eller ärende,
i fråga om vilket
bestämmelserna om
förundersökning i
brottmål är
tillämpliga, för uppgift
om enskilds
hälsotillstånd eller
andra personliga
förhållanden som
framkommer vid
personundersökning,
rättspsykiatrisk
undersökning eller annan
sådan utredning, om det av
särskild anledning kan
antas att den som uppgiften
rör eller någon honom
närstående lider men om
uppgiften röjs. Motsvarande
sekretess gäller i annan
myndighets verksamhet för
att gå domstol till handa
med utredning som nu har
nämnts.

s.6

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk
undersökning

Härigenom föreskrivs att 4 § i lagen (1991:1137) om
rättspsykiatrisk undersökning skall ha följande lydelse.

4 §

Om den misstänkte vårdas enligt lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård, behöver rätten dock endast inhämta
utlåtande om de medicinska förutsättningarna från den
chefsöverläkare som är ansvarig för vården.