Personalpolitik

Betänkande 1991/92:AU3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1991/92:AU03

Personalpolitik

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
AU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sex motioner från den allmänna
motionstiden 1991 rörande olika frågor inom personalpolitiken.
Motionerna rör den allmänna inriktningen av den statliga
personalpolitiken, vissa ersättningsfrågor, domares skiljande
från tjänsten samt muslimerna på arbetsmarknaden. Samtliga
motioner avstyrks av utskottet, bl.a. med hänsyn till att de
frågor som tas upp för närvarande är föremål för utredning.

Motionerna

1990/91:A601 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring av berörda lagar som
föranleds av motionen.

1990/91:A603 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om personalpolitiken inom den offentliga sektorn.

1990/91:A604 av Magnus Persson och Roland Brännström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning av statligt anställda
tjänstemän.

1990/91:A607 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en höjning av ersättningsnivån i allmänna reseavtalet för resor
med cykel och en höjning av avdragsrätten vid resor till och
från arbetet med cykel.

1990/91:A608 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nivån
på det statliga nattraktamentet bör ökas till 300 kr. per
övernattning.

1990/91:A727 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att i samverkan med muslimska organisationer och
arbetsmarknadens parter försöka åstadkomma regelsystem på
arbetsplatser och i offentliga sammanhang, som respekterar
muslimernas religiösa sedvänjor i den utsträckning de inte
strider mot svenskt rättsmedvetande.

Utskottet

Inriktningen av statlig personalpolitik

I moderata samlingspartiets kommittémotion A603 anförs
följande om personalpolitiken inom den offentliga sektorn. Mot
bakgrund av den offentliga sektorns problem -- som kommer till
uttryck bl.a. genom köer och brister i den offentliga
verksamheten -- finns två huvudstrategier för förbättring. Dels
behövs en yttre omvandling som innebär avreglering och framväxt
av nya enskilda konkurrerande alternativ. Dels behövs en inre
omvandling som innebär att personalen inom den offentliga
sektorn kan få ett större utrymme för enskilda initiativ och att
arbetsorganisationen kan anpassas till verksamhetens behov.

Detta innebär enligt motionärerna att stat och kommuner måste
kunna erbjuda konkurrenskraftiga arbetsvillkor i förhållande
till andra sektorer inom arbetslivet. Vidare måste chefsrollen
utvecklas inom den offentliga sektorn och ansvar och
befogenheter följas åt. Lönesättningen bör utgå från en
individuell bedömning. Det är också viktigt att
sekretessreglerna tillåter att personalrekryteringen till
offentliga tjänster kan ske utan att de sökandes namn blir
allmänt kända.

Magnus Persson och Roland Brännström (båda s) tar i motion
A604 upp frågan om utbildning av statstjänstemän. Enligt
motionärerna finns ett mycket stort behov av utbildningsinsatser
på alla nivåer inom statsförvaltningen, vilket hittills inte har
blivit tillräckligt uppmärksammat. Den planerade tioprocentiga
minskningen av antalet statsanställda kommer att ställa stora
krav på utbildning, såväl för de övertaliga tjänstemännen som
för kvarvarande personal. Den kompetenshöjande utbildningen
skall vara ett led i förnyelsearbetet hos de statligt anställda.

Med anledning av de ovan refererade motionsyrkandena vill
utskottet erinra om följande. Sedan några år tillbaka präglas
den statliga förvaltningen i Sverige av ett genomgripande
förnyelsearbete. Bl.a. skall ett treårigt program genomföras där
den statliga administrationen skall reduceras med 10 % genom
strukturella förändringar (prop. 1990/91:100 bil. 2, FiU25,
rskr. 278). För den statliga personalpolitiken har redovisats
bl.a. följande huvudpunkter (prop. 1989/90:100 bil. 2, AU17,
rskr. 137):
en prioritering av fortsatt avreglering, decentralisering och
delegering
bättre möjligheter att rekrytera och behålla personal bl.a.
genom att införa verksamhetsanpassade lönesystem
en effektivare kompetensutveckling
bättre rekrytering, utveckling och rörlighet bland chefer.

Utskottet har erfarit att uppgiften att svara för den statliga
personalpolitiken organisatoriskt kommer att förändras.

Som ett led i förnyelsearbetet uppdrog regeringen i oktober
1989 åt en utredning (C 1989:07) att göra en översyn av lagen om
offentlig anställning (LOA). Enligt direktiven (dir. 1989:50)
skall översynen ha följande tre huvudsyften:

För det första skall lagstiftningen utformas så, att den
skapar bättre förutsättningar för förnyelsen av den offentliga
sektorn i linje med den förändrade synen på offentlig
anställning och offentlig personalpolitik. Lagstiftningen skall
-- så långt det är möjligt med hänsyn främst till demokratisk
styrning, insyn och rättssäkerhet -- stämma överens med vad som
tillämpas inom arbetsmarknaden i stort.

För det andra skall sådana regler som inte kan anses
grundläggande för arbetstagarnas rättsställning utmönstras ur
lagstiftningen.

För det tredje skall lagstiftningen göras enklare att
förstå, överblicka och tillämpa för dem som i olika egenskaper
har att syssla med frågor om offentliga anställningar.

Vidare heter det i direktiven att utredaren bör pröva hur en
grundläggande rättslig reglering av offentlig anställning
samtidigt kan dels tillgodose kraven på decentralisering,
verksamhetsanpassning samt anpassning till den reglering som
gäller för arbetsmarknaden i stort, dels slå vakt om
medborgerliga krav på demokratisk styrning, insyn och
rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett
riktigt sätt. Utredaren bör vidare beakta behovet av att i
samverkan åstadkomma större rörlighet bland statliga chefer,
bland annat på nivån närmast under verkschefen. Vidare bör
regeringskansliets prövning av möjligheten till minskad
offentlighet i vissa rekryteringsärenden beaktas.

Utskottet har under hand inhämtat att utredningsarbetet
beräknas vara slutfört under det första kvartalet 1992.

Utskottet vill för egen del betona att personalpolitiken är av
stor betydelse i arbetet med att förnya den offentliga sektorn.
Ett övergripande mål är att staten skall kunna rekrytera och
behålla bra arbetskraft. I mycket hög grad är det de anställdas
motivation och kompetens som är avgörande för kvalitet, service
och effektivitet inom den offentliga sektorn. Faktorer som de
anställdas befogenheter och ansvar måste uppmärksammas vid en
mer flexibel utformning av lönesystemen. Decentralisering och
delegering är väsentliga delar i förnyelsearbetet.

Utan att i detalj gå in på samtliga de spörsmål som behandlas
i motionerna kan utskottet konstatera att de framförda kraven
ligger i linje med pågående arbete. Genom det ovan refererade
utredningsarbetet tas ytterligare steg i den riktning
motionärerna efterlyser. I avvaktan på resultatet av utredningen
kan någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna A603 (m)
och A604 (s) inte anses påkallad.

Ersättningsfrågor

I motion A607 av Ivar Virgin (m) förordas mer generösa
regler för cykelresor. Dels föreslås en höjning av
ersättningsnivån i allmänna reseavtalet för resor med cykel,
dels föreslås en höjning av avdragsrätten vid resor till och
från arbetet med cykel. Mer generösa regler kan väntas ge
positiva miljöeffekter.

Utskottet kan konstatera att ett nytt allmänt reseavtal (ARA)
slöts den 9 januari 1991. Enligt avtalet innebär den
skattereform som genomförts fr.o.m. den 1 januari 1991 ett helt
nytt synsätt i fråga om traktamenten och
resekostnadsersättningar. Parterna konstaterar i avtalet att det
kan finnas skilda lokala behov vid myndigheterna av särskilda
insatser vid sidan av de skattefria ersättningar som betalas
enligt ARA. Cykelresor ersätts inte enligt ARA.

Beträffande avdragsreglerna för resor mellan bostad och
arbetsplats har regeringens avsikt varit att en särskild
utredare skall se över grunderna för detta avdrags utformning på
längre sikt (prop. 1990/91:54 s. 186). Skatteutskottet har i
sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SkU17 noterat att
reglerna om avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats skall
bli föremål för en översyn. Utskottet har under hand inhämtat
att direktiven för denna översyn kan väntas under hösten 1991.

Med hänsyn till vad som ovan anförts avstyrker utskottet
bifall till motion A607.

Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) begär i motion A608 en
höjning av det statliga nattraktamentet till 300 kr. per
övernattning. Motionärerna konstaterar att en höjning skett till
75 kr. per natt men att detta inte är tillräcklig stimulans för
att resenärerna skall fundera över andra alternativ än hotell.

Som utskottet redovisat ovan har skattereformen fr.o.m. 1991
medfört ett nytt synsätt på traktamentsfrågorna. I sådana fall
där logikostnader inte kan visas av resenären innebär reglerna
enligt kommunalskattelagen att ett nattraktamente från
arbetsgivaren uppgående till högst 75 kr. inte blir beskattat.
Därutöver kan lokala avtal slutas på de statliga arbetsplatserna
angående ytterligare traktamentsbelopp i sådana fall där faktisk
logikostnad inte begärs. Tilläggsbeloppet är skattepliktigt. Som
exempel kan nämnas att detta tilläggsbelopp enligt avtal inom
riksdagsförvaltningen uppgår till 225 kr., vilket gör ett
sammanlagt traktamentsbelopp på 300 kr. Tilläggsbeloppet
varierar mellan olika statliga arbetsplatser.

Med hänvisning till vad som anförts påkallar motion A608 inte
någon riksdagens åtgärd.

Övriga frågor

Allan Ekström (m) tar i motion A601 upp frågan om domares
rättsliga ställning. Domarna måste vara garanterade integritet
och oavsättlighet, anförs i motionen. Prövningen av domares
skiljande från tjänsten bör överföras från arbetsdomstolen
till allmän domstol och i sista hand till högsta domstolen. För
närvarande ankommer det på den korporativistiskt
sammansatta arbetsdomstolen att pröva denna fråga. Enligt
motionären måste det grundlagsskydd som 11 kap. 5 §
regeringsformen tillerkänner domare eller grunderna för detta
skydd anses stödja motionskravet. Berörda lagar bör därför
ändras.

Utskottet vill anföra följande. LOA har särskilda bestämmelser
om avskedande. I 11 kap. stadgas att en arbetstagare får
avskedas om han har begått brott eller grov tjänsteförseelse som
visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin
anställning. Frågan om avskedande prövas normalt av den
myndighet som arbetstagaren lyder under. Beträffande vissa högre
befattningshavare och domare prövas frågor om avskedande av en
särskild nämnd, nämligen statens ansvarsnämnd. Nämndens beslut
kan överklagas till tingsrätt/arbetsdomstolen enligt
bestämmelserna i arbetstvistlagen.

Enligt 11 kap. 5 § regeringsformen får den som utnämnts till
ordinarie domare skiljas från tjänsten om han genom brott eller
grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat
sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten. Har domaren
skilts från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol,
skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.

Frågan om ett överförande av prövningen av domares skiljande
från tjänsten till allmän domstol har flera gånger tidigare
behandlats av utskottet i samband med liknande motionskrav --
senast i utskottets betänkande 1990/91:AU7. I detta betänkande
avstyrktes motionsyrkandet med hänvisning till översynen av LOA.
Enligt direktiven står det utredningen fritt att utöver vad som
direkt angetts i uppdraget ta upp de förslag till förändringar i
LOA som utredningen finner lämpliga. I en särskild bilaga till
direktiven tas upp speciella frågor där ändringar i LOA bör
övervägas särskilt. I denna bilaga nämns förhållandet till
brottsbalken. Utskottet har under hand inhämtat att utredningen
bl.a. behandlar frågor om ordinarie domare. Utskottet utgår
ifrån att den i motionen behandlade frågan blir föremål för
överväganden i detta sammanhang. Enligt vad utskottet tidigare i
framställningen redogjort för beräknas översynen av LOA vara
slutförd under det första kvartalet 1992. Mot denna bakgrund bör
motion A601 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion A727 av Pär Granstedt (c) begärs att arbetsmarknadens
parter i samverkan med muslimska organisationer försöker
åstadkomma regelsystem som respekterar muslimernas religiösa
sedvänjor i arbetslivet i den utsträckning de inte strider mot
svenskt rättsmedvetande. I motionen anförs att det i Sverige
finns ca 100 000 invandrare och flyktingar från länder vilka kan
betraktas som islamiska. Till muslimernas grundläggande
kulturella behov hör deltagande i fredagsbönen, tillgång till
bönelokal på de större arbetsplatserna, ledighet vid Ramadans
första och sista dag m.m. Motionären förordar en bred översyn av
muslimernas rättigheter i Sverige, utarbetande av
handlingslinjer och förbättrad information.

Utskottet har behandlat en likartad motion i sitt betänkande
1990/91:AU7. Utskottet vidhåller den uppfattning som framförts i
detta betänkande, nämligen att det är angeläget att bereda våra
invandrare möjlighet att utveckla det egna kulturarvet inom
ramen för de grundläggande normer som i det svenska samhället
gäller för mänsklig samlevnad. Religionen är en del av det egna
kulturarvet. För muslimer liksom för andra trosbekännare är det
därför viktigt att det svenska samhället försöker underlätta för
dem att utöva sin religion. En sådan inställning innebär
emellertid inte att man genom lagstiftning skall skapa ett
generellt regelsystem för arbetsplatser angående ledigheter för
olika religiösa aktiviteter eller för inrättande av särskilda
bönelokaler. Dessa frågor bör i stället lösas i lokala avtal
eller genom överenskommelser på resp. arbetsplats.

Utskottet vill därutöver tillägga att invandrarverket har ett
brett åtgärdsprogram avseende muslimer. Huvudsyftet med detta
arbete är att underlätta muslimska invandrares integration i det
svenska samhället. Detta kan ske via direkt stöd och
kontaktarbete gentemot muslimska organisationer men även genom
att stödja kommunikationsprocessen mellan muslimska
organisationer och offentliga organ.

Med hänsyn till vad som anförts bör motion A727 inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av statlig personalpolitik
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A603 och 1990/91:A604,

2. beträffande generösa regler för cykelresor
att riksdagen avslår motion 1990/91:A607,

3. beträffande höjning av det statliga nattraktamentet
att riksdagen avslår motion 1990/91:A608,

4. beträffande prövningen av domares skiljande från
tjänsten
att riksdagen avslår motion 1990/91:A601,

5. beträffande respekt för muslimernas religiösa sedvänjor i
arbetslivet
att riksdagen avslår motion 1990/91:A727.

Stockholm den 5 november 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Mona Sahlin

I beslutet har deltagit:
Mona Sahlin (s),
Sonja Rembo (m),
Anders G Högmark (m),
Kjell Nilsson (s),
Georg Andersson (s),
Marianne Andersson (c),
Lahja Exner (s),
Charlotte Cederschiöld (m),
Sten Östlund (s),
Harald Bergström (kds),
Laila Strid-Jansson (nyd),
Monica Öhman (s),
Isa Halvarsson (fp),
Johnny Ahlqvist (s),
Karin Pilsäter (fp)

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.