Pensionsrättigheter och bodelning

Betänkande 1997/98:LU25

Lagutskottets betänkande 1997/98:LU25

Pensionsrättigheter och bodelning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1997/98
LU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1997/98:106
Pensionsrättigheter och bodelning. Propositionen innehåller förslag till
ändringar i äktenskapsbalkens bestämmelser om makars pensionsrättigheter vid
bodelning. Förslaget innebär att rätt till pension på grund av privat
pensionsförsäkring eller pension på grund av pensionssparavtal enligt lagen om
individuellt pensionssparande som regel skall ingå i bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad. Pensionsrättigheterna skall undantas helt eller delvis
endast om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att pensionsrätten ingick i
bodelningen. Vid bodelning med anledning av dödsfall skall sådana
pensionsrättigheter inte heller fortsättningsvis ingå i bodelning. Vidare
föreslås i propositionen ett tillägg i bestämmelserna om underhållsbidrag till
make som markerar att pensionsskyddet kan ha betydelse för underhållsfrågan.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet
tillstyrker bifall till propositionen.

Propositionen

I proposition 1997/98:106 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken.
Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Nuvarande ordning
Äktenskapsbalken utgår från att makar kan ha två slag av tillgångar,
giftorättsgods och enskild egendom. Enligt 7 kap. 1 § är en makes egendom
giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom. I vilka fall en makes
egendom kan vara enskild anges i 7 kap. 2 §. Främst märks det fallet att
makarna genom äktenskapsförord bestämt att viss egendom skall vara enskild.
Vidare anges i lagrummet att egendom kan vara enskild om en make har fått den i
gåva från någon annan än den andra maken med villkoret att egendomen skall vara
mottagarens enskilda. Detsamma gäller i fråga om egendom som under sådana
villkor tillfaller en make genom arv eller testamente. Numera kan även egendom
som en make förvärvar genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring,
olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring, som tecknats av någon annan än den
andra maken, vara enskild om försäkringstagaren föreskrivit det. Vilken
karaktär egendomen eller tillgången har får betydelse vid bodelning mellan
makar.
Bodelning skall göras inte bara då äktenskapet upplöses genom
äktenskapsskillnad utan även vid den ena makens död. Makarna har också
möjlighet att - om de är överens om det - göra bodelning utan samband med
äktenskapets upplösning. Giftorättsgods skall som huvudregel ingå i
bodelningen, medan enskild egendom i princip inte skall göra det.
Äktenskapsbalken bygger på principen att makarnas giftorättsgods vid
bodelningen skall delas lika mellan dem sedan vardera maken erhållit täckning
för sina skulder.
Enligt 10 kap. 3 § äktenskapsbalken har vardera maken rätt att undanta viss
egendom eller rättighet från bodelningen trots att egendomen eller rättigheten
utgör giftorättsgods. I lagrummets första stycke föreskrivs att rättigheter som
inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art inte skall ingå i
bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Därav följer
att rätten till pension från den allmänna försäkringen skall hållas utanför
bodelningen. Detsamma torde gälla en anställds rätt enligt en
pensionsförsäkring som arbetsgivaren tecknat. Av andra stycket i paragrafen
följer att också rätt till pension på grund av en privat försäkring som någon
av makarna äger skall undantas. En förutsättning är dock att utfallande belopp
skall beskattas som inkomst och att försäkringen gäller rätt till antingen
ålderspension eller invalidpension (sjukpension) eller till efterlevandepension
i fall då rätt till utbetalning av pension föreligger vid bodelningen. Rätt
till pension som tillkommer någon av makarna på grund av pensionssparavtal
enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall inte heller ingå
i bodelning.
De angivna slagen av pensionsrättigheter på grund av en privat försäkring
eller ett pensionssparavtal skall dock, enligt 10 kap. 3 § fjärde stycket
äktenskapsbalken, helt eller delvis ingå i bodelningen om det med hänsyn till
äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning. I
samband med bestämmelsens tillkomst uttalades att jämkningsbestämmelsen får ses
som en undantagsregel och därför bör tolkas restriktivt (prop. 1989/90:30, bet.
LU11). Pensionsrättigheterna kan också enligt 10 kap. 4 § första stycket ingå i
bodelningen om makarna är överens om detta.
Enligt 11 kap. 4 § äktenskapsbalken har make rätt till kompensation vid
bodelning för det fall den andra maken inför en förestående äktenskapsskillnad
gjort vederlagsfria transaktioner. Bestämmelsen innebär att resultatet av
bodelningen skall korrigeras om den ena maken inom tre år före ansökan om
äktenskapsskillnad genom gåva avhänt sig giftorättsgods i inte obetydlig
omfattning eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda
egendom. Detsamma gäller när giftorättsgodset använts till att öka värdet av en
sådan pensionsförsäkring som enligt 10 kap. 3 § äktenskapsbalken inte skall
ingå i bodelningen. Korrigeringen skall göras så att man vid bodelningen
beräknar den andra makens andel i boet som om det aktuella giftorättsgodset
alltjämt hade funnits kvar.
Sedan den egendom som inte skall ingå i bodelningen frånskilts och
korrigering gjorts för skuldtäckning och för dispositioner, som någon av
makarna gjort inom tre år från ansökan om äktenskapsskillnad, skall som
huvudprincip makarnas samlade giftorättsgods delas lika mellan dem. Denna
princip kan emellertid frångås i vissa situationer då ett strikt fasthållande
vid en likadelningsregel skulle leda till ett oskäligt resultat. Sålunda
stadgas i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken att, vid bodelning som förrättas under
makarnas livstid, ena maken av sitt giftorättsgods kan få behålla mer än sin
andel av sitt giftorättsgods om en likadelning skulle vara oskälig med hänsyn
till äktenskapets längd men även till makarnas ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt. I äktenskapsbalken har vidare införts en särskild
regel om jämkning av äktenskapsförord.

Tidigare behandling
Före äktenskapsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1988 var huvudregeln att
privata pensionsförsäkringar ingick i bodelningen, medan flertalet andra
pensionsförmåner i enlighet med vad som också nu gäller enligt 10 kap. 3 §
första stycket äktenskapsbalken hölls utanför. Vid äktenskapsbalkens tillkomst
framhöll departementschefen (se prop. 1986/87:1 s. 162) att det stora flertalet
människor har sin pensionering ordnad på det sättet att förmånen inte ingår i
en bodelning. Till försvar för att pension på grund av pensionsförsäkring
enligt då gällande regler ingick i bodelningen brukade enligt
departementschefen anföras att betalningen av försäkringspremierna i realiteten
belastar bägge makarnas ekonomi och därför får anses utgöra resultatet av deras
gemensamma uppoffringar. Det hade också framhållits att pensionsförsäkringarna
ofta innefattade mycket stora ekonomiska tillgångar. Skatteaspekter och andra
hänsyn hade medverkat till att pensionsförsäkringar ofta hade karaktär av
kapitalplacering. Emellertid hade enligt departementschefen också kritik
riktats mot att pensionsförsäkringarna inte följde samma regler som annan
pension. Kritiken mot att dessa försäkringar omfattades av bodelning efter
äktenskapsskillnad framträdde med särskild styrka i det fallet att den andra
maken hade rätt till pension vars värde inte ingick i bodelningen. I anslutning
till detta uttalande erinrade departementschefen om att pensionsförsäkringar i
kommunalskattelagens bemärkelse var inskränkta till sådana försäkringar som
tillgodoser pensioneringsbehov. Vid inkomstbeskattningen tillåts inte heller
avdrag för högre premier än som anses behövliga för att försäkringstagaren
skall erhålla en normal pension. Försäkringstagaren saknar vidare - med vissa i
sammanhanget betydelselösa undantag - möjligheter att disponera över det
förmögenhetsvärde som försäkringen representerar. Med hänsyn till anförda
förhållanden ansåg departementschefen att det inte borde göras någon skillnad
vid bodelning mellan vanlig pension och pensionsförmåner från
pensionsförsäkring.
Efter äktenskapsbalkens ikraftträdande har utskottet vid flera tillfällen
behandlat motioner med yrkanden om ändring av pensionsförsäkringars ställning i
bodelningshänseende. Utskottet har därvid funnit att de skäl som åberopats till
stöd för nuvarande ordning alltjämt äger giltighet. Vidare har utskottet pekat
på den fördel som bestämmelsen i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken ger den
efterlevande maken vid bodelning med anledning av den ena makens död. Enligt
tidigare gällande ordning kunde den efterlevande maken tvingas att från sin
andel av giftorättsgodset utge kompensation till den avlidne makens
bröstarvingar för värdet av den pensionsrätt som tillkom henne enligt en
försäkring, och detta gällde både i fall då hon själv tecknat försäkringen och
i fall då hon insatts som förmånstagare till makens försäkring (se bl.a. bet.
1989/90:LU11).
Utskottet har också under senare år vid ett antal tillfällen behandlat
motioner vari anförts att makarnas totala pensionsskydd bör beaktas vid
bodelning. Utskottet har därvid pekat bl.a. på att rätten till egen pension
eller avtalspension är en sådan rättighet som i regel inte kan överlåtas och
att den därför i likhet med andra sådana rättigheter - enligt vad som länge
gällt inom äktenskapsrätten - undantas från bodelning. En förändring i detta
avseende skulle, enligt vad utskottet anfört, innebära att man frångår en
grundläggande princip på området (se bet. 1989/90:LU11). När spörsmålet
behandlades igen våren 1994 hänvisade utskottet till de överväganden som då var
aktuella inom Regeringskansliet med anledning av Pensionsarbetsgruppens
betänkande (SOU 1994:20) Reformerat pensionssystem (se bet. 1993/94:LU19).
I regeringens proposition 1993/94:250 Reformering av det allmänna
pensionssystemet, den s.k. princippropositionen, som överlämnades till
riksdagen våren 1994, angavs de riktlinjer som skulle vägleda reformeringen av
ålderspensioneringen. I propositionen, som saknade lagförslag, framhölls bl.a.
att syftet med den ändring som gjordes i bodelningsreglerna vid tillkomsten av
äktenskapsbalken var att åstadkomma likformighet med andra former av pension,
nämligen folk- och tilläggspension samt avtalspension. Mot bakgrund av de
förslag som lades fram i princippropositionen om att reglerna för den allmänna
pensioneringen skulle ändras och delning medges av pensionsrätt intjänad inom
det reformerade ålderspensionssystemet förelåg, enligt regeringens mening, inte
längre detta skäl att hålla frivilliga, individuella pensionsförsäkringar
utanför bodelningen. Tvärtom, ansåg regeringen, fanns det anledning att ompröva
det tidigare riksdagsbeslutet om pensionsförsäkringars behandling vid bodelning
just för att åstadkomma en fortsatt parallellitet mellan olika pensionsformer.
Samma synsätt borde enligt regeringen anläggas på det individuella
pensionssparandet. Mot den bakgrunden föreslogs att en särskild utredare skulle
få i uppdrag att utarbeta förslag till ändringar i äktenskapsbalken som innebär
att rätt till pension på grund av frivilliga, individuella pensionsförsäkringar
och medel på pensionssparkonto enligt lagen om individuellt pensionssparande
regelmässigt skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad.
Vid riksdagsbehandlingen av nämnda proposition våren 1994 godkändes i allt
väsentligt de riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem som
föreslagits (bet. 1993/94:SfU, rskr. 439). Lagutskottet framhöll i sitt
yttrande till socialförsäkringsutskottet att en översyn av äktenskapsbalkens
bodelningsregler förutsätter att förslaget om möjlighet till delning av makars
pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet genomförs. Vidare påpekade
lagutskottet, med instämmande av socialförsäkringsutskottet, att det är
angeläget att framlagda förslag såvitt gäller äktenskapsbalken inte leder till
att regelsystemet ytterligare kompliceras. De lagtekniska svårigheterna skulle
enligt utskottet emellertid inte överdrivas, och utskottet såg från sina
utgångspunkter sammanfattningsvis inga hinder mot att man gick vidare med
förslaget (yttr. 1993/94:LU5y).
Sommaren 1994 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att se över
äktenskapsbalkens regler om bodelning för att anpassa dem till principerna för
det reformerade ålderspensionssystemet. I januari 1995 redovisade utredningen
sitt arbete i betänkandet (SOU 1995:8) Pensionsrättigheter och bodelning.
Betänkandet har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i den nu
aktuella propositionen.
Slutligen bör nämnas att regeringens proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad
ålderspension, m.m. nyligen avlämnats till riksdagen. I propositionen, som
skall behandlas av riksdagen innevarande vår, lämnas förslag till en
genomgripande förändring av det allmänna ålderspensionssystemet.
Utgångspunkterna för lagförslagen är de riktlinjer för en reform som riksdagen
beslutade om våren 1994 på grundval av princippropositionen (prop.
1993/94:250). Förslaget om delning av pensionsrätt har emellertid ersatts av
ett förslag som ger make möjlighet att till den andra maken överföra
pensionsrätt inom det s.k. premiereservsystemet. Endast pensionsrätt för
premiepension som tjänats in under äktenskapet skall kunna bli föremål för
överföring. Överföringen skall vara frivillig, ske fortlöpande år från år och
omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som tjänats in för året.
Överföring av rätt till premiepension skall inte påverka rätt till s.k.
garantipension.

Propositionens förslag
I den nu aktuella propositionen lämnas förslag till ändringar i
äktenskapsbalkens bestämmelser om makars pensionsrättigheter vid bodelning.
Förslaget innebär att rätten till pension på grund av privat pensionsförsäkring
eller pension på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande som regel skall ingå i bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad. Nämnda pensionsrättigheter skall helt eller delvis kunna
lämnas utanför bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att
pensionsrätten ingick i bodelningen eller om makarna är ense om att
pensionsrättigheten inte skall ingå i bodelningen. Beträffande värdet av
pensionsrättigheterna bör detta enligt regeringen bestämmas utifrån den
pensionsrätt som är intjänad vid värderingstillfället. Eventuellt tillkommande
framtida intjänande av pensionsrätt bör således inte beaktas vid värderingen.
Om den framtida pensionen baseras på ett uppsamlat pensionskapital, bör värdet
av pensionen vara lika med pensionskapitalets storlek. Om pensionsrätten i
stället avser ett årligt pensionsbelopp utan att något pensionskapital har
uppsamlats, bör pensionsrätten enligt regeringen värderas till kapitalvärdet av
de framtida pensionsbeloppen. Vidare bör den latenta skatteskulden på de
framtida pensionsutbetalningarna beaktas vid värderingen.
Vid bodelning med anledning av dödsfall skall, enligt regeringens bedömning,
sådana pensionsrättigheter inte heller fortsättningsvis ingå i bodelning.
Möjligheten att undantagsvis dra in pensionsrättigheterna i bodelning efter
dödsfall föreslås borttagen.
Övriga former av pensionsrättigheter, t.ex. tjänstepensioner, pension enligt
nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring och pension enligt det
reformerade allmänna ålderspensionssystemet, skall inte heller i framtiden ingå
i bodelning. För de fall då det finns en snedfördelning av makarnas
pensionsskydd pekas i propositionen på olika sätt att jämna ut olikheterna och
förbättra situationen efter äktenskapsskillnad för en make som har dåligt
pensionsskydd och otillräckliga möjligheter att själv förbättra skyddet.
I propositionen föreslås vidare en uttrycklig bestämmelse om att det vid
prövning av en makes rätt till underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad för
längre tid än en övergångstid skall tas hänsyn till om maken behöver bidrag för
att skaffa sig pensionsskydd. Det införs också en uttrycklig föreskrift om att
den omständigheten att den underhållsberättigade behöver bidraget för att
skaffa sig pensionsskydd kan vara skäl för att bestämma att bidraget skall
betalas med ett engångsbelopp.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Om ansökan om
äktenskapsskillnad har gjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
tillämpas.

Utskottets bedömning
Utskottet kan för sin del konstatera att flera olika skäl kan anföras såväl för
som emot de framlagda lagförslagen. En invändning mot förslaget att låta
pension på grund av privat pensionsförsäkring eller pension på grund av
pensionssparavtal ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad gäller
den bristande parallellitet mellan olika slag av pensionsrättigheter som blir
följden av förslaget. Fördelarna med en likformig behandling av olika slag av
pensionsrättigheter vid bodelning måste emellertid, enligt utskottets mening,
ställas mot de principiella synpunkter och grundläggande värderingar som ligger
bakom reformarbetet, vilka i allt väsentligt är desamma som anförts som skäl
för förslaget att införa en möjlighet för make att till den andra maken föra
över premiepensionsrätt inom det reformerade allmänna pensionssystemet. En av
dessa synpunkter är att ojämnheter i makars pensionsförhållanden skall kunna
utjämnas och att det är angeläget att åstadkomma regler till skydd för den
ekonomiskt svagare maken, som vid pensioneringen kan drabbas svårt i ekonomiskt
hänseende om ett tidigare äktenskap då är upplöst. Om privata
pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande ingår i bodelning,
tillförsäkras den ekonomiskt svagare maken generellt sett ett bättre skydd.
Detta kan enligt utskottet synas särskilt angeläget som pensionsförsäkringar
under senare år kommit att innehålla alltmer av sparande och mindre av
försäkringsskydd.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de skäl som tidigare motiverat att
pensionsförsäkringar och pensionssparande hålls utanför bodelningen har
förlorat i styrka och att motiven för de förslag som nu läggs fram får anses
väga tyngre. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
äktenskapsbalken.

Stockholm den 28 april 1998

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s),
Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp),
Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin
(m).
Propositionens lagförslag