Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2002
Betänkande 2002/03:FIU23
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2003-03-13
- Under beredning
- 2003-03-25
- Avgörande
- 2003-05-22
- Debatt
- 2003-05-22
- Beslut fattades
- 2003-05-22
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning (FiU23)
Riksdagen beviljade riksbanksfullmäktige och direktionen ansvarsfrihet för sin förvaltning av Riksbanken under 2002 samt fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning.
- Utskottets förslag till beslut
- Redog. 2002/03:RR5 och redog. 2002/03:RB1 läggs till handlingarna. Bifall till förslag 2002/03:RB2. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 3 motioner och 1 framställning / redogörelse.
Från riksdagens organ
Från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 13 mars 2003, justerades 6 maj 2003 och fick trycklov 14 maj 2003.Reservationer: 4
Alla beredningar i utskottet
2003-04-10
Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning (FiU23)
Finansutskottet föreslår att riksdagen beviljar riksbanksfullmäktige och direktionen ansvarsfrihet för sin förvaltning av Riksbanken under 2002 samt fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2002/03:FIU23
Webb-tv: Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2002
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 12 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! I denna debatt kommer finansut-
skottet att debattera penningpolitiken och Riksban-
kens förvaltning för 2002.
Finansutskottet har sedan 1999 på eget initiativ
varje år granskat och utvärderat den av Riksbanken
förda penningpolitiken under de närmast föregående
tre åren. Detta initiativ motiverades av att Riksbanken
1999 fick en mer oberoende ställning gentemot riks-
dag och regering, och då infördes denna ordning.
Författningsenligt åligger det finansutskottet att
varje år pröva om fullmäktige och direktionen kan
beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning under de
senaste tre verksamhetsåren. Utskottet ska i samman-
hanget också ta ställning till Riksbankens bokslut och
då bedöma om balansräkning och resultaträkning kan
fastställas och hur stort belopp som ska inlevereras
till statskassan.
Som underlag för prövningen har Riksbankens
årsredovisning, fullmäktiges förslag till vinstdisposi-
tion och Riksdagens revisorers granskningsberättelse
samt fullmäktiges och direktionens allmänna och
särskilda hemliga protokoll förelegat.
Man konstaterar i betänkandet att inflationen har
legat något över inflationsmålet på 2 % men inte
under den övre toleransgränsen på 3 %.
Utskottet i sin helhet har också tillstyrkt att riks-
banksfullmäktige och direktionen beviljas ansvarsfri-
het för sin förvaltning under denna tid.
Det innebär också att den vinstdisposition som
fullmäktige har föreslagit fastställs av riksdagen,
vilket innebär att statskassan tillförs 7,5 miljarder
kronor.
Till betänkandet har det bifogats fyra reservatio-
ner och tre särskilda yttranden som vi kommer att få
höra mer om under den följande debatten.
Anf. 13 Gunnar Axén (M)
Herr talman! För ett land där vallöftena sviks på
grund av bristande ekonomiska resurser och där rege-
ringen missar varje ekonomiskt mål den har satt upp
borde tillväxtfrågorna stå högst på den politiska dag-
ordningen.
Riksbanken gör bedömningen att den långsiktigt
hållbara tillväxten i svensk ekonomi ligger på mellan
2 och 2,5 %. När tillväxttakten stiger över den här
nivån uppstår överhettningsproblem inom delar av
ekonomin med därtill hörande risk för stigande infla-
tion.
Under de senaste 30 åren har också den svenska
tillväxttakten i genomsnitt legat på drygt 2 %.
I omvärlden, bland våra konkurrentländer, ligger
tillväxttakten högre - närmare 3 % och i vissa fall
över det. Det är därför som Sverige under lång tid har
släpat efter i ekonomisk utveckling.
För oss moderater är det helt centralt att höja den
svenska tillväxttakten. Med en större ekonomisk
tillväxt får både hushåll och offentlig sektor bättre
resurser.
Vårt mål är en långsiktigt hållbar tillväxt på 3 %.
Det borde vara ett mål som också regeringen och dess
stödpartier kan ställa upp på om de, liksom vi, vill slå
vakt om välfärden. Men från det hållet har vi inte sett
ett enda förslag som kan öka tillväxttakten, tvärtom
presenterar man det ena företagarfientliga förslaget
efter det andra.
Jag kan ha förståelse för att så sker. Varken rege-
ringen eller dess stödpartier har ju gjort sig kända för
att värna om företagarklimat och ekonomisk tillväxt.
För att erhålla en högre tillväxttakt, utan att det
leder till överhettning inflationsimpulser i ekonomin,
krävs det att regering och riksdag tar ett ansvar för att
en genomtänkt finans- och strukturpolitik förs.
För att höja tillväxtpotentialen krävs reformer som
stärker ekonomins utbudssida. Skatterna måste re-
formeras och sänkas, och bidrags- och transfererings-
system måste förändras. Vidare måste lönebildningen
och arbetsmarknaden göras mer flexibla.
De senaste årens bristande strukturpolitik leder till
stigande inflation, stigande räntor och en sämre väl-
färdsutveckling redan vid en relativt låg tillväxttakt i
ekonomin.
Om majoriteten inte lyssnar på oss i oppositionen
borde den kunna lyssna på till exempel IMF, Interna-
tionella valutafonden, som i sitt senaste yttrande över
tillståndet i svensk ekonomi, från den 15 maj, redan
som första punkt tar upp Sveriges behov av att effek-
tivisera socialförsäkringssystemen och förbättra ar-
betsmarknadens funktionssätt för att öka arbetskrafts-
utbudet i syfte att slå vakt om en hållbar ekonomisk
tillväxt.
Majoriteten kan också ta till sig vad EU säger i si-
na rekommendationer om allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken.
I sin senaste rekommendation skriver man beträf-
fande Sverige:
"Den viktigaste utmaningen förblir att öka eko-
nomins tillväxtpotential med tanke på att produktivi-
teten per anställd under senare år har sjunkit jämfört
med genomsnittet i EU. Politiska insatser som syftar
till att stärka entreprenörskap och tillväxt i företagen
samt ansträngningar för att förbättra incitamenten att
arbeta bör ges hög prioritet."
Jag förstår att regeringen och Socialdemokraterna
just nu har fullt upp med att förklara de svikna val-
löftena och alla missade mål. Men det vore en bättre
prioritering inför framtiden att sätta tillväxtfrågorna
högst upp på agendan.
För att understryka detta föreslår vi i betänkandet
att riksdagen godkänner vad vi anfört om att regering
och riksdag via finans- och strukturpolitiken måste ta
ett större ansvar för att minska inflationstrycket och
öka tillväxtkraften i den svenska ekonomin.
Låt mig avslutningsvis ta upp ytterligare ett par
frågor som berörs i betänkandet. Under den utvärde-
ringsperiod som betänkandet behandlar har riksdags-
majoriteten vid två tillfällen uttaxerat 20 miljarder
kronor extra från Riksbanken, alltså totalt 40 miljar-
der kronor. Detta har skett i strid med de principer
som gäller för utdelning av vinstmedel från Riksban-
ken, och syftet har endast varit att få statens finanser
att se bättre ut än de i själva verket varit.
Riksbanken kan möjligen sägas ha nödvändig so-
liditet, men riksdagens agerande har rest tvivel om
Riksbankens oberoende och självständiga ställning.
För att detta inte ska upprepas i framtiden, och för att
stärka förtroendet för Riksbankens ställning, har vi
tidigare föreslagit att utdelningsprinciperna lagregle-
ras - och det föreslår vi även i detta betänkande.
Vi upprepar även våra krav på att lagfästa den
praxis som utvecklats vad gäller offentliggörandet av
Riksbankens protokoll och finansutskottets möjlighet
att avhålla offentliga utfrågningar av riksbankschefen.
I övrigt instämmer vi i utskottets utvärdering av
Riksbankens penningpolitik samt tillstyrker förslagen
om ansvarsfrihet för riksbanksfullmäktige och direk-
tionen, liksom förslaget om vinstdisposition.
Herr talman! Vi moderater står självklart bakom
samtliga våra reservationer i betänkandet, men för
tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.
Anf. 14 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Nästa gång penningpolitiken utvär-
deras i kammaren hoppas jag att vi gör det under en
helt annan förutsättning, nämligen att vi då har fått
klart besked från svenska folket om att Sverige ska
bli fullvärdig medlem i EMU. Jag hoppas också att vi
då har börjat gå mot att införa euron som valuta i
Sverige.
Att utvärdera penningpolitiken är som bekant väl-
digt enkelt och samtidigt väldigt svårt. När man ser
tillbaka är det lätt att se vad som borde göras. Med
facit i hand är det lätt att svara på frågor. Penningpo-
litiken handlar emellertid om att fatta beslut som får
effekt först efter ett eller två år. När man då ser tillba-
ka märker man hur mycket som kan förändras under
två år och hur svårt det är att förutsäga framtiden.
Detta manar till viss ödmjukhet.
Herr talman! Jag minns ganska väl vad jag gjorde
den 11 september 2001. Jag minns hur jag den där
dagen cyklade hem lite tidigare från jobbet för att
hämta barnen från skola och dagis. Samtidigt talade
jag i mobiltelefon och diskuterade terrordåden med
en god vän. Men jag ska erkänna att jag inte fundera-
de så mycket på hur penningmarknaden reagerade
just den dagen. Det kändes inte särskilt viktigt.
När man ser tillbaka är det tydligt att penning-
marknaden reagerade ganska ordentligt på det som
hände. Framför allt märktes det på att den svenska
kronan sjönk rejält till rekordlåga nivåer.
I teoriböckerna sägs det att en flytande växelkurs
är bra därför att den momentant återspeglar hur reale-
konomin i ett land utvecklas i relation till andra län-
ders ekonomier. Men jag tror inte någon vågar påstå
att anledningen till att kronan sjönk i september 2001
berodde på att den svenska ekonomin hastigt föränd-
rades.
Detta visar att valutamarknaden fungerar ungefär
som aktiemarknaden. Om vi till exempel jämför med
IT-aktierna för några år sedan ser vi att förväntning-
arna om framtiden var stora, och man funderade kring
hur andra aktörer på penningmarknaden agerade.
Detta är minst lika viktigt när en valutas kurs sätts.
Förmodligen är det ännu viktigare. Det innebär också
att en flytande krona inte automatiskt stabiliserar
läget för en ekonomi. Tvärtom kan det vara mycket
destabiliserande för en ekonomi.
De som i EMU-debatten hävdar att en rörlig väx-
elkurs är det bästa för Sverige borde visa lite mer
ödmjukhet inför den osäkerhet som råder på pen-
ningmarknaden och inför det faktum att så många
olika faktorer påverkar utvecklingen av en växelkurs.
Även när det gäller penningpolitikens andra ben -
räntepolitiken - finns all anledning till ödmjukhet.
Utskottet konstaterar i betänkandet att Riksbanken
missar målet om 2 % inflation för både 2001 och
2002. Inflationstakten låg under en kort period 2001
till och med över toleransgränsen på 3 %. Detta beror
till stor del på att det är så svårt att sia om framtiden.
Riksbanken var inte ensam om att göra felbedöm-
ningen, utan prognoserna låg under hela perioden
ganska väl i linje med andra analytikers. Trots att
inflationsmålet missats har utskottet därför inget att
erinra mot Riksbankens arbete under åren. Folkpartiet
delar den bedömningen.
I debatten, inte minst i den om EMU, beskrivs
räntepolitiken ofta som ett enkelt verktyg med exakta
följder. Penningpolitiken beskrivs som ett medel som
med nära nog kirurgisk exakthet påverkar den framti-
da ekonomiska utvecklingen. Så är det som bekant
inte riktigt i verkligheten.
Felkällorna är många. Man kan göra fel progno-
santaganden. Verkligheten förändras under progno-
sperioden. Vi ska också komma ihåg att den svenska
penningpolitiken verkar på en marknad som är stor
som en ocean, och svenska räntebeslut har där en
påverkan som måste jämföras med många andra fak-
torer.
Det går inte heller att med exakthet fastslå vilken
effekt räntebesluten får. Att 1999 avgöra om repo-
räntan ska höjas med 0,25 % eller med 0,50 % för att
klara inflationsmålet två år senare är inte så lätt. Det
illustreras också av det faktum att det ofta finns skilda
meningar i riksbanksdirektionen när besluten fattas.
En genomgång som utskottet gjort visar att vid 19 av
de senaste 42 räntebesluten har det funnits avvikande
meningar. I nästan hälften av fallen har besluten alltså
varit oeniga.
Man kan också konstatera, vilket är intressant i ett
EMU-perspektiv, att den svenska Riksbankens beslut
när det gäller räntan ofta följer ECB:s räntebeslut.
När ECB beslutat att höja eller sänka styrräntan har
den svenska Riksbanken nästan undantagslöst följt
efter och fattat ett liknande beslut några veckor sena-
re.
Jag går så över till att kommentera Folkpartiets
reservationer i detta ärende. Sverige är ett bra bevis
på att en självständig riksbank stärker marknadens
förtroende för den penningpolitiska regimen. Under
de år som gått sedan Riksbanken blev självständig har
öppenheten ökat och den penningpolitiska debatten
blivit mer intensiv. Det är bra. En oberoende riksbank
behöver en aktiv penningpolitisk debatt.
Ett medel för att ge liv åt debatten har varit att of-
fentliggöra Riksbankens protokoll. Det är, som Gun-
nar Axén var inne på tidigare, en praxis som Riks-
banken själv utvecklat. Den verkar i dag självklar.
För Folkpartiet är det viktigt att den även framöver är
en självklarhet. Därför bör detta skrivas in i riks-
bankslagen.
Från Folkpartiets sida vill vi också gärna se att
ECB ökar öppenheten. Det är en fråga som vi i olika
sammanhang driver ganska hårt. Det arbetet måste
självklart intensifieras om Sverige fullt ut går med i
EMU. Det skulle därför vara en styrka om Sverige då
kunde visa att man är ett gott föredöme på dessa om-
råden.
Man kan vidare notera att de allra flesta länder
som har en självständig riksbank också har lagstadgat
att protokollen ska offentliggöras.
Finansutskottets utfrågningar av riksbankschefen i
samband med inflationsprognoserna är viktiga i den
penningpolitiska debatten. I en bilaga till betänkandet
finns finansutskottets senaste utfrågning av riks-
bankschefen Lars Heikensten.
Vid utfrågningen framkom det att riksbankschefen
levde i tron att dessa utfrågningar redan var lagfästa.
Så är det emellertid inte. Det finns ingen lagreglering,
men - det vill jag gärna understryka - det fungerar
väl ändå.
På denna punkt kan Sverige lära av EU:s regler
för Europeiska centralbanken, ECB. När EMAC, EU-
parlamentets motsvarighet till riksdagens finansut-
skott, kallar ska ECB-chefen komma. Jag vill återigen
säga att detta i dag fungerar bra i Sverige, men vi
menar likväl att det bör vara lagreglerat för att också
fungera i framtiden.
Herr talman! Ett enigt utskott tillstyrker riks-
banksfullmäktige och direktionen ansvarsfrihet för
förvaltningen av Riksbanken under 2002. Folkpartiet
har två reservationer i ärendet. Båda gäller frågor om
ändring i riksbankslagen för att stadfästa öppenhet
och insyn. Vi tycker att det är viktigt.
Jag står självfallet bakom våra båda reservationer
men nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall
till reservation 3 om offentliggörande av direktionens
protokoll.
Anf. 15 Agneta Gille (S)
Herr talman! Jag har fått äran att i kammaren de-
battera betänkandet Penningpolitiken och Riksban-
kens förvaltning 2002.
Inledningsvis måste jag tacka Christer för ett ba-
lanserat anförande. Jag håller med om hans inledning
och hoppas också att vi vid nästa års debatt har ett ja
till euron.
Eftersom jag är ny i riksdagen och det är mitt
första riksdagsår har jag i förberett mig i ärendet
genom att bland annat läsa protokoll från tidigare år
om penningpolitiken och Riksbankens förvaltning,
som behandlas i FiU23. Det var en intressant, spän-
nande och rolig läsning att se argumentationen och
den stundtals heta debatten år från år.
Det som främst slog mig från de senaste två årens
protokoll är den skiljelinje som fanns angående Riks-
bankens förtroende och soliditet och dess möjligheter
att överleva vid eventuell inleverans av överskott,
som Gunnar Axén tog upp.
De borgerliga partierna målade upp Riksbankens
svårigheter med stora ord om Riksbanken var tvung-
en att betala ut 20 miljarder, som man faktiskt från
både Riksbanksfullmäktige och Riksbanken var helt
överens om. Sedan blev det ytterligare 20 miljarder
året därpå till staten.
Är det inte så att Riksbankens pengar också är
statens pengar? Det användes ord i debatten som
plundring av Riksbanken, snatteri av Riksbanken, att
man äter upp utsädet och valutareserven och att för-
troendet för Riksbanken skulle urholkas helt. Det var
stora ord.
Jag drar mig till minnes det tillfälle förra året när
jag i mitt arbete reste runt i landet. Jag mötte väldigt
många olika människor. Men jag ska väl erkänna att
jag mest mötte väldigt många fackliga kamrater. De
var nog inte så speciellt oroade i den här frågan. Den
oro som fanns var från den borgerliga sidan i kamma-
ren.
De tyckte inte heller att frågan var av speciellt stor
vikt. Det kanske frågan var trots allt. Men i dag kan
jag ge dem rätt. Vi kan se resultatet. Det blev ingen
förändring av förtroendet för Riksbanken. Inte heller
ser Riksbanken plundrad ut i dag. Snarare kan vi i
detta betänkande se att vi har en av världens bäst
konsoliderade riksbanker med en soliditet på 44,4 %
och med ett mycket högt förtroende.
Det visar vi också från utskottet i betänkandet. Vi
är helt överens om de stora dragen. Vi är överens om
utvärderingen av penningpolitiken 2000-2002, an-
svarsfrihet för Riksbanksfullmäktige, ansvarsfrihet
för Riksbankens direktion, Riksbankens balans- och
resultaträkningar och dispositionen av Riksbankens
vinst.
Herr talman! Det finns några punkter där vi inte är
överens i detta betänkande, och det finns reservatio-
ner. Vi har hört både Gunnar Axén och Christer Ny-
lander tala om detta. Moderaterna och Folkpartiet har
gjort gemensam sak och kräver en lagstiftning om att
Riksbanksstyrelsens protokoll ska offentliggöras.
Vad brukar man säga? Men hallå, det fungerar ju
utmärkt i dag! Varför ska vi skriva en lag om det som
i dag fungerar helt utan anmärkning? Vi har kommit
dit vi ville. Vi kan se det i betänkandet. Det tar cirka
tio dagar att få protokollet. Vi är fullt nöjda med den
insynen. Den dag vi inte är nöjda ska vi överväga
lagstiftning. Det har vi också skrivit.
Nästa exempel är att lagstifta om utfrågningen av
riksbankschefen och den offentlighet som ska gälla.
Det är samma sak här. Vi är i dag fullt nöjda med
detta. Vi har ingenting att anmärka på. Varför ska vi
stifta lagar om det som fungerar väldigt bra i dag?
Det är ofta så här i kammaren att vi inte är över-
ens om allt. Vi ser på saker från olika sidor. Så är det
även i delar av detta betänkande.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets
förslag i betänkande FiU23 i sin helhet och avslag på
de motioner som finns.
Anf. 16 Gunnar Axén (M)
Herr talman! Jag uppehöll mig i mitt anförande
huvudsakligen vid behovet av en strukturpolitik som
ser till att höja tillväxtpotentialen i den svenska eko-
nomin så att vi kan få en långsiktigt hög tillväxt utan
en därpå följande inflation.
Herr talman! Agneta Gille nämnde inte ett ord om
tillväxten och vad man vill göra för att höja tillväxt-
potentialen i ekonomin. Det är väldigt utmärkande för
Socialdemokraterna. Det är en fråga som står längst
ned på den socialdemokratiska politiska dagordning-
en, och man hinner oftast inte dit.
Jag skulle vilja fråga Agneta Gille om hon inte in-
stämmer i att för att uppnå en uthållig tillväxt behöver
vi åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funk-
tionssätt, inklusive utbildnings- och kompetensut-
vecklingsinsatser för att stärka arbetskraften, och
strukturåtgärder för att effektivisera produkt- och
kapitalmarknaderna. Behöver vi inte den typen av
reformer för att få en högre långsiktigt hållbar till-
växt?
Anf. 17 Agneta Gille (S)
Herr talman! Det är märkligt när vi diskuterar frå-
gor i kammaren. Det kan bli frågor som inte alls hör
till de betänkanden det gäller.
Vi diskuterade frågorna om tillväxt väldigt öppet i
valrörelsen. Vi deklarerade från våra olika partier var
vi står i de frågorna. Folket fick ge sin röst i det avse-
endet.
Jag känner att jag har ett starkt förtroende från och
ett starkt stöd hos svenska folket för den politik som
vi socialdemokrater står för i till exempel tillväxtfrå-
gorna.
Vi har också en vårproposition som vi har disku-
terat. Vi kommer att ha många debatter om dessa
frågor. Det kommer att ge ett resultat som visar på det
som vi står för från socialdemokratin.
Jag måste ställa en motfråga, Gunnar Axén. Det
finns delar i betänkandet som gäller till exempel öp-
penheten och de två punkterna om lagregleringen för
protokollen och utfrågningar. Varför vill du lagstifta?
Är det inte bra som det är i dag?
Anf. 18 Gunnar Axén (M)
Herr talman! Jag uppehöll mig vid vad betänkan-
det behandlar som en av flera frågor. Vårt förslag i en
moderat motion att tillkännage för regeringen vår
uppfattning om behovet av en strukturpolitik som
höjer tillväxtpotentialen i ekonomin står i betänkan-
det. Eftersom tillväxtfrågorna borde vara absolut
högst upp på den politiska agendan uppehöll jag mig
främst vid det.
Jag försökte också göra det i min replik. Jag var
lite bekymrad över att Agneta Gille i sitt anförande
över huvud taget inte berörde den delen i betänkandet
som handlar om en strukturpolitik för ökad tillväxt.
Jag ville med hjälp av min replik ge Agneta Gille en
möjlighet att utveckla Socialdemokraternas syn på
behovet av strukturella förändringar i vår ekonomi.
Det var också därför jag lyfte fram frågan till Ag-
neta Gille om vi inte behövde förbättra arbetsmark-
nadens funktionssätt, vidta strukturåtgärder för att
effektivisera produkt- och kapitalmarknaderna, göra
kompetensinsatser för att stärka arbetskraften, och så
vidare, för att höja tillväxtpotentialen.
Det hade varit intressant att få höra om Agneta
Gille och Socialdemokraterna anser att vi behöver
vidta sådana åtgärder eller inte. Jag tolkar Agneta
Gilles svar på min fråga som att Socialdemokraterna
inte tycker att detta är viktigt.
Anf. 19 Agneta Gille (S)
Herr talman! Jag har också ställt en fråga till
Gunnar Axén, men han har inte bedömt den som
tillräckligt intressant att svara på.
Ni vill göra ett uttalande till regeringen att vi ska
påverka strukturpolitiken. Vi står för två olika delar i
politiken. Vi har här gjort bedömningen att vi inte ska
göra ett sådant uttalande. Därför har vi yrkat avslag
på motionen.
Min fråga kvarstår. Varför vill du inte svara på
varför ni vill lagstifta om styrelsens protokoll och
utfrågningarna?
Anf. 20 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Låt mig börja med inleveranserna.
Att ha en självständig riksbank är väldigt viktigt för
ett land. Det stärker förtroendet för penningpolitikens
regim och det har också visat sig vara nyttigt när det
gäller att hålla nere inflationen och därmed öka möj-
ligheten för tillväxt.
En självständig riksbank handlar också om hur
staten behandlar Riksbanken. Därför är det viktigt att
i det längsta undvika åtgärder som kan påverka för-
troendet för att regeringen och riksdagen tänker fort-
sätta att stödja en självständig riksbank.
Det är i det perspektivet som de extra inleveran-
serna är så olyckliga.
Jag ska inte älta detta, men jag vill ställa en kort
fråga: Ska man tolka det som sker i år - att man inte
tänker göra några särskilda inleveranser - som att
Socialdemokraterna tänker återgå till den gamla prin-
cipen för fördelning av Riksbankens överskott? I så
fall välkomnar vi detta.
När det gäller öppenhet och lagstiftning - den frå-
ga som hängde i luften - måste jag ställa en fråga. -
Vi har ju samma åsikt att detta fungerar bra i dag. -
Menar Agneta Gille att vi också ska ta bort andra
lagar om sådant som faktiskt fungerar i dag?
Vi är ju överens om att Riksbanken fungerar
ganska bra i dag, till och med bättre än vad lagstift-
ningen innebär. Ska man dra slutsatsen att riks-
bankslagen ska avskaffas därför att Riksbanken fun-
gerar bra?
Om vi tycker att öppenhet är viktigt ska man nog
också våga se till att det finns med i lagstiftningen så
att det inte bara fungerar i dag utan att vi slår fast att
det ska fungera också i morgon.
Anf. 21 Agneta Gille (S)
Herr talman! Om Christer Nylander hade läst ru-
torna i betänkandet hade han sett att det klart framgår
att om det sker någon förändring kommer vi att över-
väga lagstiftning.
Det handlar inte om att ta bort lagstiftning. Det
handlar inte om att ta bort riksbankslagen eller något
annat. Här handlar det om att det finns ett arbetssätt
som fungerar alldeles utmärkt i dag och där vi inte
har något att klaga på, varken du eller jag.
Det är därför vi säger: Varför ska vi i det läget
stifta en lag om just det som fungerar alldeles ut-
märkt?
Anf. 22 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Riksdagen stiftar en hel del lagar om
sådant som fungerar redan i dag. För oss liberaler och
de andra borgerliga partierna är öppenhet en ganska
viktig fråga. Om det finns minsta tveksamhet om att
öppenheten ska bestå också om några år tycker vi att
det är viktigt att det slås fast i riksbankslagen.
Jag vill återkomma till frågan: Ska man tolka
återgången till den gamla principen att vi inte har
några extra inleveranser till statskassan från Riksban-
ken som att Socialdemokraterna ser till att de här
principerna följs också framöver, eller är ni beredda
att frångå principerna när det behövs för att rädda
statsbudgeten?
Anf. 23 Agneta Gille (S)
Herr talman! När det gäller inleveranserna får vi
först och främst se vad vi får för resultat av EMU-
omröstningen. Vi kan inte i dag besluta om hur det
ser ut framöver.
Vi ser att vi har en av världens bäst konsulterade
världsbanker med en soliditet på 44,4 %. Det visar sig
framöver vad det blir för resultat i folkomröstningen
och vilken ståndpunkt vi kommer att komma till
kommande år när det gäller Riksbankens inleveran-
ser.
Den öppenhet som ni vill lagstifta om finns i dag.
Den öppenheten finns och därför har vi sagt att vi inte
behöver lagstifta om den. Vi har en majoritet i ut-
skottet för det. Därför behöver vi inte lagstifta om det
nu. Men om det förändras återkommer vi i frågan. Då
kommer vi kanske att vara överens.
Anf. 24 Lena Ek (C)
Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! I janu-
ari 1993, två månader efter att den fasta växelkursen
övergavs och kronan började flyta, beslutade dåva-
rande riksbanksfullmäktige att prisstabilitetsmålet i
operativa termer - det var alltså verkställigheten av
prisstabilitetsmålet - skulle ske genom att man satte
ett inflationsmål mätt som konsumentprisindex, be-
gränsat till 2 % i årlig förändringstakt och med ett
toleransintervall på plus minus 1 %.
Det skulle vara symmetriskt, det vill säga det
skulle vara lika allvarligt om det låg över som om det
låg under. Vi har sedan i utskottet sagt att vi tycker att
det är fullt acceptabelt om man rensar i korridoren
från extrema händelser som galna ko-sjukan eller
annat som ger en tillfällig förändring i inflationstak-
ten.
Hur har inflationsmålet nåtts? Det är en del av det
som betänkandet handlar om. Man kan jämföra med
inflationstakten mellan 1983 och 1993 som låg på i
snitt 7,5 % per år. Efter det att målet formulerades har
det sedan januari 1993 mätts med i genomsnitt kon-
sumentprisindex plus 1,8 % per år. Sedan den for-
mella tillämpningen kom har det varit ändå lägre,
nämligen 1,4 % ökning per år.
Enligt alla internationella jämförelser och också
enligt utskottets bedömning är det här ett oerhört
lyckat resultat. Det har också gett en god tillväxt och
en god stabilitet.
Vi har inte diskuterat inflationsmålet. Det beror på
att det i Sverige har fungerat väldigt bra. Vi är i alla
partier i stort sett nöjda med den här utformningen.
Jag tycker att det finns anledning att, med den stun-
dande folkomröstningen om ett eventuellt inträde i
den monetära unionen, jämföra med det inflationsmål
som tillämpas av den europeiska centralbanken där
man inte har en variationsmöjlighet. Man ligger strikt
på 2 % utan möjlighet att låta ekonomin sakta föränd-
ras i anslutning till förändringar inom korridoren.
Den hårdhet som finns i det europeiska infla-
tionsmålet gör att man har en större arbetslöshetsnivå
i de deltagande länderna. Det tycker jag är ett allvar-
ligt momento så här några månader före den folkom-
röstning som vi ska ha i Sverige.
Vi har också resonerat kring om vi ska använda
konsumentprisindex eller andra mått. Utskottet är
enigt om att även om man mäter enligt andra mått har
resultatet, rensat från tillfälliga effekter och andra
faktorer, legat oerhört bra.
Jag hoppas verkligen att vi kan få fortsätta med
den här goda utvecklingen.
En annan arbetsuppgift är reporäntan. Det är ock-
så en diskussion som vi för i betänkandet. I debatten
har det funnits uppgifter om att den svenska reporän-
tan följer den europeiska närmast slaviskt. Så är inte
fallet. Det har redovisats av riksbankschefen. Det
finns också med i det tillägg i betänkandet som utgör
bil. 3. Där kan man läsa i diagram 11 på s. 57 precis
hur reporäntan för utvalda länder har utvecklats under
åren 1995-2003.
Under de år som EMU inte fanns ser man att den
svenska räntan har levt ett oberoende liv jämfört med
andra nationers - som jämförelseobjekt har man USA
och Storbritannien. Det är självklart. Det har varit
olika utveckling i konjunkturen under den här perio-
den.
Man ser också väldigt stora skillnader, sedan
EMU kom till stånd, där den svenska räntan ibland
har legat över ibland under. För tillfället ligger den
över. Jag ser tre faser i ränteutvecklingen sedan 1999.
Jag vill påpeka att skillnaden i räntenivå har gag-
nat svensk ekonomi och svensk stabilitet på ett allde-
les utomordentligt sätt. Det är alltså inte sant att
svensk ränta följer SCB:s reporänta. Det sätt som den
svenska riksbanken har satt reporäntan har gagnat den
svenska ekonomiska utvecklingen, vilket också ut-
skottet i enighet konstaterar.
Sedan Riksbanken den 1 januari 1999 blev mer
oberoende gentemot riksdagen har man skött uppgif-
ten att upprätthålla ett fast penningvärde och främja
ett säkert och effektivt betalningsväsende på ett, en-
ligt alla utskottsbetänkanden hittills, utmärkt sätt.
Riksbanken är ju en myndighet under riksdagen
och är ansvarig inför riksdagen för sina handlingar.
Det är också därför vi har den här debatten och det
här betänkandet som en del av öppenheten och utvär-
deringen. Det är ett nytillskott i utskottets arbetssätt
som jag tycker fungerar bra. Möjligen kan det ut-
vecklas på några punkter som vi kan diskutera senare.
Vi har också tillgång till de offentliga utfrågning-
arna minst två gånger om året. Vi har tillgång till
inflationsrapporter och Riksbankens protokoll. Vi har
haft en diskussion i Centerpartiet och inom utskottet
om det här räcker när det gäller öppenhet och genom-
skinlighet. Vid en sammanvägd bedömning av de
formuleringar som nu finns i utskottet om att man
följer utvecklingen mycket noga, tycker att den efter-
släpande tiden på i snitt tio dagar är bra och är beredd
att ta till lagstiftning om det behövs kan jag och vi
från Centerpartiet stödja majoritetens betänkande på
de här punkterna.
Det återstår dock en fråga som också Agneta Gille
tog upp i sitt anförande. Det handlar om eventuell
lagreglering av inleveranser. Jag har också noterat
formuleringen i betänkandet, att majoriteten är beredd
att diskutera en lagreglering av hur Riksbankens
vinster ska disponeras efter folkomröstningen. Därför
vill jag redan nu deklarera att vi kommer att komma
med ett motionsyrkande om den frågan i höstens
budgetmotion. Jag tror att det är en nödvändig ut-
veckling av hänsyn till marknadens förtroende för
den penningpolitiska regimen.
Att det inte har blivit fråga om någon inleverans
nu kan bero på två saker. Det kan bero på att det har
varit en väldigt tydlig offentlig debatt runt den här
frågan och en oerhört stark kritik, inte bara från ban-
ker, finansanalytiker och partier i den svenska riksda-
gen utan också från internationellt håll och EU-
systemet i olika funktioner. Den andra anledningen
till att man inte begär någon inleverans nu må möjli-
gen vara det att Riksbanken faktiskt inte går plus i år
utan minus med 71 miljoner kronor.
Vi kan se, om vi studerar Riksbankens balansräk-
ning, att det har skett väldigt stora skiftningar i rän-
teinkomster till exempel. Det är inte självklart att
Riksbanken alltid går med stora vinster. Det är inte så
stabilt som man ibland kan tro. En hög soliditet nu är
inte med nödvändighet en hög soliditet nästa år eller
året efter. Därför tycker jag, avslutningsvis, att det är
nödvändigt att vi diskuterar den här frågan. Jag avser
att återkomma med ett yrkande om det. I övrigt står
jag bakom utskottets majoritet.
Anf. 25 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Jag vill säga något kort när det gäller
reporäntebesluten. Den 6 mars i år sänkte ECB repo-
räntan med 0,25 procentenheter för euroområdet.
Tisdagen den 18 mars, tolv dagar senare, sänkte den
svenska riksbanken reporäntan med
0,25 procentenheter med samma motivering, den
svaga internationella konjunkturen.
Jag tror inte jag sade i mitt anförande att Sveriges
riksbank följer ECB slaviskt. Vad man däremot kan
se är att den räntepolitik som bedrivs av ECB väldigt
väl stämmer med den svenska riksbanken. Om vi
tittar på tabellen på s. 57 ser vi inte att inflation och
ränta exakt följer varandra men att räntebesluten går i
samma riktning. Jag tror det finns något undantag
under våren 2001, men i övrigt är det ganska sam-
stämmigt.
Den danska riksbankschefen fick en fråga om vil-
ken självständighet han hade gentemot ECB. Han
svarade, om jag minns rätt: väldigt stor självständig-
het, åtminstone de första 15 minuterna. Så är det inte
för den svenska riksbanken, som tur är, men det är
uppenbart när man läser betänkandet att ECB:s ränte-
politik och Sveriges riksbanks räntepolitik väldigt väl
stämmer överens med varandra.
Anf. 26 Lena Ek (C)
Herr talman! Jag har en juristutbildning i botten.
Jag är ganska försiktig med att använda ord som
uppenbart och stämmer väldigt väl. I diagrammet,
som var och en kan leta upp på nätet eller i protokol-
let, kan man se att det finns tre faser sedan EMU
bildades. Det finns en fas när den svenska räntan
ligger över, det finns en mittfas när den ligger under
och nu finns en fas där den svenska räntan ligger
över. Det är ibland ganska stora skillnader, ibland
mindre. Det beror naturligtvis på vilken konjunktur-
fas man befinner sig i och hur inflationen utvecklas i
de olika valutaområdena. Det är alldeles självklart att
det ska vara så. Det är en god sak, tycker jag. Men det
är omöjligt att påstå att den svenska riksbanken sätter
sin räntenivå efter var Europeiska centralbanken
sätter sin. Om det vore på det viset skulle hela direk-
tionen avsättas. Då följer de inte sin lagstadgade
uppgift. De har som uppgift att värdera läget i Sverige
utifrån de fastsatta målen och de mål riksbanksfull-
mäktige beslutat om. De ska förverkliga dessa mål.
Det innebär att de fattar självständiga beslut. Det
finns faser där konjunktur och inflation liknar varand-
ra. Det är självklart så. Men jag tycker, herr talman,
att föregående talare ska vara lite försiktig med hur
han skåpar ut Riksbankens arbete och omdöme.
Anf. 27 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Möjligen ska föregående talare vara
lite försiktig med hur hon tolkar vad jag säger.
Jag säger inte att Sveriges riksbank slaviskt följer
ECB. Däremot tycker jag att man i tabellen på s. 57
kan se att räntebesluten, precis som jag tidigare be-
skrev, väldigt nära stämmer överens med varandra.
Visst är det skillnader i nivå, men själva besluten och
riktningarna stämmer väldigt väl överens. Det visar
inte alls att Riksbanken skulle följa ECB slaviskt eller
att Riksbanken skulle titta på vad ECB fattar för be-
slut och sedan göra exakt samma sak bara av den
anledningen. Det visar att Sverige och euroområdet
ligger väldigt nära varandra när det gäller konjunk-
turutveckling. Det ser man väldigt tydligt från perio-
den 1999 och framåt. Det är inte så konstigt, eftersom
Sverige har så stort beroende ekonomiskt när det
gäller handel med euroområdet. Det omfattar ungefär
50 % av utrikeshandeln. Så det är inte så konstigt att
vi ligger väldigt nära dem i konjunkturförloppet.
Anf. 28 Lena Ek (C)
Herr talman! Jag är väldigt glad att föregående
talare nyanserade sina uttalanden och faktiskt ändrade
sig på någon punkt. Att vi konjunkturellt under vissa
perioder ligger väldigt nära de andra europeiska län-
derna kan jag också hålla med om. Men man ska vara
försiktig när man uttalar man sig om hur den svenska
räntan sätts och hur den följer den europeiska ränte-
nivån. Man ser tydliga skillnader. Det är så det ska
vara. Det är Riksbankens uppgift, eftersom det hand-
lar om olika ekonomier som har olika behov.
Det är också anledningen till att jag kommer att
rösta nej i folkomröstningen i höst, och en annan sak
som ingen annan talare har tagit upp i den här debat-
ten, nämligen hur inflationsmålet är satt och effekten
av hur inflationsmålen definieras. Det ger väldigt
stort utslag bland annat när det gäller arbetslösheten.
Anf. 29 Lars Bäckström (V)
Herr talman! Som efteranmäld talare har jag högst
fyra minuter. Det kanske inte räcker för att bli popu-
lär som i visan, men jag ska i alla fall använda dem. I
det betänkande vi ställer oss bakom i utskottsmajori-
teten och från Vänsterpartiet har vi två särskilda ytt-
randen som klargör vår position. Jag vill dessutom
göra några kommentarer efter att ha lyssnat.
En gäller om det är fel av riksdagen att ta ut
vinstmedel. Nej, det är inte fel av riksdagen. Riksda-
gen äger Riksbanken. Jag är socialist. Själva poängen
med att äga är att man har rätt att disponera
vinstmedlen. Där är jag och kapitalisterna överens.
Om man inte har den rätten äger man heller inte ban-
ken. Det är så enkelt. Om man äger bestämmer man
över vinsten och hur den disponeras. Det är väl inget
att bråka om. Ni brukar ju slå vakt om äganderätten,
ni borgare. Så gäller väl även riksdagens äganderätt.
En annan sak jag vill kommentera är detta med
om det har gått bra. Ja, det har gått ganska bra. Jag
vill erinra om att det i tidigare sådana här betänkan-
den har funnits en viss återhållen men dock kritik. Nu
kan vi vara ganska överens om att vi är lite nöjdare än
tidigare, och det är bra. Trots att Riksbanken är for-
mellt oberoende - vi gick emot det oberoendet - ser
vi att Riksbanken lyssnar, och det är bra. Det går
alltså att påverka med ordets makt också.
Sedan är vi emot den här ändringen, men man ska
inte överdriva dess betydelse. Jag erinrar kammaren
om en anekdot som lär vara sann. Jag var inte med,
men det lär ha hänt i riksbanksfullmäktige att någon
sade: Vakna, du ska reservera dig. Det gällde en rän-
tefråga. Jag vet inte om det är sant.
Vi drev faktiskt inte ens i den gamla regimen en
stenhård kontroll från riksdagens sida över räntorna.
Riksdagen visade gott omdöme, lyssnade, förde dia-
log och utsåg folk till riksbanksfullmäktige.
Nu har vi inte det systemet, men jag hörde förut
någon säga att det är så viktigt att Riksbanken är
oberoende. Ställ er då frågan: oberoende av vad då?
Är det viktigt att Riksbanken är oberoende av de
valda representanterna för Sveriges folk? Det kan ni
väl ändå inte mena. Tvärtom för ni ju denna debatt
för att visa att ni inte vill ha en helt oberoende riks-
bank. Alla deltar med liv och lust och visar hur an-
gelägen man är att kunna diskutera Riksbankens
förvaltning. I sak vill ni inte att den ska vara helt
oberoende eftersom ni är demokrater, och det är bra.
Men tänk på, Lena Ek, att om vi går med i EMU
kommer vi snart inte att få föra denna debatt. Vi
kommer inte att kunna föra den här debatten om vi
ansluter oss till det tredje steget, för då har vi inte ens
en oberoende riksbank att diskutera och påverka. Den
rätten är väldigt viktig för oss att slå vakt om.
Jag ska avrunda med ett citat som visar hur viktigt
det här är. På s. 83 i betänkandet säger Lars Bäck-
ström - det är bra att citera sig själv: "Det är egentli-
gen inte en följdfråga, bara ett sista tema som utgår
från svaret till Hans Hoff . Det betyder alltså att om
vi hade varit med i EMU hade vi haft en ränta som
hade varit lägre, och då hade vi riskerat att få problem
med den inhemska prissättningen. Det är innebörden
av vad riksbankschefen sade i svaret till Hans Hoff."
Lars Heikensten svarar: Ja, om allting hade varit
likadant utom just detta blir svaret ja. 1 % lägre ränta
hade givit högre inflation då.
Just det, det är väldigt bra att ha en svensk riks-
bank som sätter räntan så att den passar svenska för-
hållanden och så att vi kan föra dessa diskussioner
som vi i dag för.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget från ut-
skottets majoritet. Jag uppmanar också väljarna att
rösta nej till att gå med i det tredje steget så att vi kan
föra den här debatten också fortsättningsvis.
Anf. 30 Lena Ek (C)
Herr talman! Jag blev alldeles tagen av det här
greppet att citera sig själv. Jag tycker att det var geni-
alt, självupptaget och roligt.
När jag begärde replik på Lars Bäckström handla-
de det dock om dispositionen av Riksbankens resultat
under de år när Riksbanken har ett överskott. Ingen
av oss har väl sagt att det ska vara helt omöjligt att
föra över medel från Riksbanken. Första gången det
gjordes var det ingen som protesterade. Skillnaden
mellan första och andra gången låg i den genomgång
Riksbanken hade gjort av vad man kunde behöva för
att klara sina uppgifter. År 1 sade man: Här är 20
miljarder som vi inte behöver. Då är det fullt rimligt
att föra över det till ägarna. År 2 gjorde man en helt
annan bedömning. Då tyckte man inte alls att det var
rimligt, och det tyckte inte vi heller. Det finns upp-
och nedgångar också i resultatet för en riksbank, och
det visar ju årets resultat som faktiskt är ett minusre-
sultat.
Vi kan se att ränteintäkterna har gått ned från
9 197 000 000 till 7 220 000 000 kr. I grova slängar
är det nästan 2 miljarder lägre.
Det är också klart att man behöver ha en buffert.
Riksbanken har uppgifter som kostar pengar, till
exempel om banksystemet kommer i svajning. Då är
det en rimlig åtgärd att gå igenom vilka buffertar
Riksbanken behöver, diskutera det och sätta normer
för det, och det som blir över ska föras över till stats-
kassan.
Jag tycker att man kan sätta in detta i ett lite större
perspektiv. Staten har ju det sista året visat att man
inte alltid är en entusiastisk och engagerad ägare som
sköter sina uppgifter och ger sina ägardirektiv på ett
sådant sätt att verksamheterna sköts bra. Jag tycker
att det är viktigt med klara besked och raka rör, och
det tycker jag ska gälla Riksbanken också.
Anf. 31 Lars Bäckström (V)
Herr talman! Jag har inget emot det. Det raka rö-
ret här är att jag säger att vi ska slå vakt om riksda-
gens rätt att disponera vinstmedlen. Den rätten har
ifrågasatts i den allmänna debatten. På något sätt
anses detta inkräkta på Riksbankens möjligheter att
agera. Det är klart att det i någon mening också gör
det. Varje företagsledning är angelägen om att behålla
mycket pengar inom sin egen domvärjo - det är rim-
ligt utifrån deras utgångspunkt - och försöka hålla
ägarna på armbågs lucka. Visst, så är det. Men vi ska
utöva vår ägarmakt, och med tanke på att det ibland
också går nedåt tar vi inte alltid ut extra i uttaxering-
en. Vi är förståndiga från majoritetens sida och tar
inte mer än vad Riksbanken begär - självklart inte!
Men för att prata ett oerhört enkelt naturspråk:
Det är ingen idé att ha kor om man inte har rätt att
mjölka dem. Vi har rätt att ta ut vinsterna från Riks-
banken.
Sedan tycker jag att det är oerhört viktigt, jag vill
återigen understryka det, att vi har den här debatten
och kan föra den. Det ska vi kunna vara överens om.
Låt oss inte bara ta fasta på vad som skiljer oss, Lena
Ek, utan låt oss också tillsammans konstatera att både
Lena Ek och jag är oerhört angelägna om att kunna
föra den här debatten. Vi värjer oss mot idéer från
den europeiska centralbanken eller från europeiska
politiker om att de ska bestämma, till och med på
detta stadium, vad vi har rätt att göra med vår egen
riksbank. Är vi inte överens om det, Lena Ek? Låt oss
bilda front!
Anf. 32 Lena Ek (C)
Herr talman! Ja, vi bildar en liten front här när det
gäller den frågan. Det har vi ju redan gjort, som ju
Lars Bäckström vet. Båda våra partier står för ett nej i
folkomröstningen, och den handlar mycket om dessa
frågor och de uppgifter som Riksbanken har.
Det jag blev intresserad av i svaret, herr talman,
var att Lars Bäckström säger att det inte är så dumt att
sätta upp regler för hur sådant här ska hanteras. Det
tycker jag öppnar en väldigt intressant plattform för
diskussion. Vi skulle då faktiskt kunna diskutera vad
Riksbanken behöver för att klara sin uppgift fram-
över. Det är ju möjligt att uppskatta det åtminstone
någorlunda rimligt. Man kunde också bestämma hur
mycket medel som ska ligga i de fonder som Riks-
banken har föreslagit och som ska vara destinerade
för att klara de här olika arbetsuppgifterna. Därutöver
ska dessa medel överföras. Det tycker jag är ett gans-
ka rimligt innehåll i en sådan lagstiftning. Jag tycker
att det vore jättebra om vi kunde diskutera den frågan.
Den tredje saken jag skulle vilja ta upp här i min
avslutande replik är någonting som Lars Bäckström
inte har berört, nämligen utformningen av inflations-
målet och jämförelsen mellan det inflationsmål vi har
i Sverige och det som den europeiska centralbanken
har. Det tycker jag också är intressant just i diskus-
sionen om det här betänkandet. Vi har ju tidigare haft
en diskussion runt inflationsmålet, men det har vi inte
riktigt nu. Vi har gemensamt slagit oss till ro med att
vi tycker att detta fungerar bra. Men jämförelsen med
vad vi skulle ha om det blev ett ja i folkomröstningen
tycker jag är rätt intressant.
Anf. 33 Lars Bäckström (V)
Herr talman! Om jag förstod Lena Ek rätt menar
hon att den svenska riksbanken har utformat målet att
hålla nere prisökningar på ett förståndigare sätt än
den europeiska centralbanken. Om det var det Lena
Ek menade är vi fullständigt överens. Man måste leva
som man lär och försöka ta fasta på det man är över-
ens om. Det är alldeles rätt.
Men den andra idén, att man skulle lagfästa utdel-
ningen, visar - ursäkta, herr talman, jag ska vara
varsam med orden - en mycket udda inställning till
äganderätten. Det luktar faktiskt Sovjetekonomi:
Duman lagfäster utdelningen från ministerierna och
deras industrier. Så kan man inte ha det. Tänk om
någon vänsterpartist föreslog att vi skulle lagfästa vad
man har rätt att ha i utdelning från de privata bolagen
i Sverige eller från Handelsbanken! Det ska vara lag
på vad Handelsbanken ska ha rätt att dela ut - ingen
skulle driva en sådan åsikt. Varför ska vi vara sämre
ägare än ägarna till Handelsbanken?
Vi kan inte ha lagar om vad man har rätt att dela
ut från en affärsbank, och vi kan inte heller ha lagar
som reglerar detta. Då är man inte en god ägare. Då är
man en passiv, steril och stereotyp ägare.
Anf. 34 Gunnar Axén (M)
Herr talman! Lars Bäckström påstår att vi har för-
vägrat riksdagen rätten att ta ut vinstmedel från Riks-
banken. Det är ingen som har förvägrat riksdagen att
göra det.
Lars Bäckström vet nog att det är fullt okej att
mjölka kon, men börja inte slakta den! Där har vi
skillnaden mellan våra sätt att se på detta. Vi har sagt
att det enligt de principer som finns för utdelning är
rätt att ta ut utdelning från Riksbanken, men när man
börjar ta ut mer än vad än som tillåts enligt de prin-
ciper som är fastlagda sedan tidigare börjar man nag-
ga Riksbankens oberoende i kanten. Då kan man
börja tvivla på dess självständighet.
Som Lars Bäckström sade tidigare vill Vänster-
partiet inte ha någon självständig och oberoende
riksbank. Då tycker man också att man kan få göra
lite hur man vill med den. Men vi vet ju att det är den
oberoende och självständiga riksbanken som har
hjälpt oss att få ned inflationen och stärka den svens-
ka ekonomin under den senare delen av 90-talet. Vi
har mycket att tacka den självständiga och oberoende
riksbanken för. Vi har dåliga erfarenheter från den tid
då politiker styrde penning- och räntepolitiken och då
vi hade inflation på skyhöga nivåer.
För att vi inte ska hamna där igen är det viktigt att
vi slår vakt om Riksbankens oberoende och själv-
ständiga ställning. Detta kan förhoppningsvis lösas i
höst, så att vi inte behöver ha den här debatten i
framtiden. Går vi med i eurosamarbetet får vi ju en
oberoende och självständig centralbank som sköter
detta. Vi behöver då inte längre vara oroliga för att
Lars Bäckström ska slakta kon utan han får i framti-
den nöja sig med att enbart mjölka den.
Anf. 35 Lars Bäckström (V)
Herr talman! Har vi en stark riksbank eller inte?
Om någonting är starkt eller svagt beror alldeles på
vad man jämför med. Jag är svag jämfört med vissa i
Sverige men inte jämfört med andra. Allting är rela-
tivt. Riksbankens soliditet i Storbritannien är 6,3, i
Finland 31, i Danmark 15 och i Norge 6,5, medan
soliditeten i Europeiska centralbanken i EMU är 18.
Det högsta resultatet i denna sifferserie i utskotts-
handlingarna var 31 och det det lägsta var Storbritan-
niens 6,3. Detta ska ställas mot den svenska riksban-
kens soliditet, som är 50,5.
Var och en som läser protokollet från debatten
kan själv på grundval av dessa siffror bedöma vilken
riksbank som är starkast i Europa.
Det handlar här faktiskt, om vi ska raljera, om att
vi möjligtvis har höjt mjölkkvoterna, men vem är det
som vill slakta Riksbanken? Inte är det Lars Bäck-
ström men möjligtvis min namne Urban och möjligt-
vis min motdebattör här. Det är ju ni som vill lägga
ned Riksbanken, men ni anklagar mig för att vilja
slakta Riksbanken.
Ta fast tjuven! ropade tjuven - det är ju lite ab-
surdistiskt att anklaga mig för detta, när det är de
andra som vill göra det och som vill förhindra att vi
ens kan ha den här debatten. Då har ni ju löst ert
problem, men då, sägs det här, finns det ingenting att
dela ut, så att vi får en oberoende riksbank. Då uppre-
par jag frågan: Oberoende av vem? Törhända obero-
ende av de valda representanterna och oberoende av
den debatt som förs i riksdagen.
Nej! Man ska vanligtvis inte vara beroende av nå-
gonting, men jag tror att det är bra att den svenska
riksbanken är beroende av att lyssna på den svenska
riksdagen. Jag tror till och med att den europeiska
centralbanken skulle vinna på att lyssna mer. Då blir
den bättre, och då höjs kanske soliditeten.
Anf. 36 Gunnar Axén (M)
Herr talman! Lars Bäckström framhåller här att
Riksbanken har en god soliditet, och det är helt rik-
tigt. Skulle det gå på det sätt som Lars Bäckström
önskar, att vi inte går med i eurosamarbetet framöver,
kommer det att ställas än högre krav på att Riksban-
ken har en god ekonomi och en hög soliditet för att
kunna klara penningpolitiken, fungera som lender of
last resort och ha den styrka som krävs när vi kom-
mer att ha ett väldigt litet valutaområde i anslutning
till ett mycket stort euroområde. När vi ska stå vid
sidan om och vara utanför behöver Riksbanken de
ekonomiska musklerna.
Jag vill när Lars Bäckström säger att Riksbanken
kommer att läggas ned påpeka att det inte är detta
som sker vid ett eurosamarbete med ett svenskt delta-
gande. Riksbanken kommer att finnas kvar och vara
en del av det europeiska centralbankssystemet, där
den europeiska centralbanken står självständig och
oberoende av politiska beslut för att förhindra framti-
da hög inflation, urholkning av penningvärdet och en
försämrad välfärd.
Anf. 37 Lars Bäckström (V)
Herr talman! Självklart ska Riksbanken inte läg-
gas ned som organisation. Det är en myt som, enligt
vad någon redaktör under våren skrev i en tidning,
hör till debattens sumpmarker. Men tänk på diskus-
sionen om utflyttning av svenska företag! I min hem-
stad har vi Volvofabriker, och i grannstaden har vi
Saabfabriker. De finns självklart kvar där, men de ägs
icke längre i Sverige. Besluten tas numera i USA. Se
också på vår läkemedelsindustri! Man brukar oroa sig
för vad detta betyder för den svenska ekonomin. Det
är en risk.
Precis samma sak är det med Riksbanken. Det är
klart att den finns kvar och har en viss produktiv
verksamhet, även om man har "outsourcat" också en
del av den, i och för sig med klent resultat. Det kan vi
kritisera vid ett senare tillfälle. Men också detta är
värt att nämna här, när man går fram på nyliberala
vägar. Om Riksbanken finns kvar har vi makten att
kunna diskutera. Det är en makt att kunna göra det
och att kunna utse riksbanksstyrelse - riksbanksfull-
mäktige, som det förut hette. Det är en makt att kunna
ha denna dialog och denna påverkan, och det är den
som vi mister.
Vi har en stark riksbank, och det ska den fortsätta
att vara, självklart oavsett hur det går folkomröst-
ningen. Jag hoppas ju på mitt alternativ, men vi har
en stark riksbank, och vi har inte tagit mer än vad
banken bär. Det är en solid bank. Det är som för alla
andra företag i grunden soliditeten som räknas på
sikt. Göran Persson har rätt i att den som är satt i
skuld inte är fri. En riksbank med hög soliditet kom-
mer att klara sig med eller utan det tredje steget. Jag
vill att vi ska stå utanför, så att vi kan fortsätta att
bestämma vår ränta.
Någon har sagt att jag är självupptagen. Låt mig
därför i stället i lite fria ordalag referera Heikensten.
Han har sagt: Vi har den här räntan därför att den
passar svensk ekonomi bäst. Hade vi haft en lägre
ränta hade den inte passat den svenska ekonomin.
Heikensten är en klok människa när han sätter räntor!
Anf. 38 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Även om mycket har redovisats re-
dan finns det ändå någon fråga kvar. När det för det
första gäller nedläggning av Riksbanken håller jag
med Lars Bäckström om att det hör till debattens
sumpmarker. Likväl känns odörerna från de sump-
markerna i radioreklam från nej-sidan. Det är trist.
Att citera är en konst, men det kan också bli väl-
digt konstigt. Jag har slagit upp s. 83 och läst vad
Lars Heikensten och Lars Bäckström sade. Vad Lars
Bäckström sade citerades väldigt noggrant. Citatet av
vad Lars Heikensten svarade avbröts av Lars Bäck-
ström någon mening före slutet. Jag vill gärna få till
protokollet att Lars Heikensten sade följande:
"Om allting annat hade varit likadant utom just
detta blir det svaret ja. 1 % lägre ränta hade givit en
högre inflation då." Sedan kom dock följande tillägg:
"Men allting annat hade antagligen inte varit lika-
dant."
Jag vill bara att detta kommer med i protokollet,
herr talman!
Anf. 39 Lars Bäckström (V)
Herr talman! Låt oss fortsätta exegetiken och ut-
tolkningen av de kabbalistiska skrifterna. I fortsätt-
ningen sade Lars Bäckström: "Det är ju det man inte
vet."
Vad svarar Lars Heikensten på detta? Jo, följande:
"Det är sant." Alldeles riktigt. Man kan alltså inte
uttala sig om den frågan. Då ska man inte med tros-
visshet säga: Ja, men kommer vi in i EMU blir det så
många andra bra saker att vi kan klara att inte ha den
ränta som passar Sverige. Det kommer att ordna sig.
Då erkänner Heikensten att man inte riktigt kan veta
detta.
I vissa fall bör man vara lite sunt konservativ och
föredra det kända före det helt okända. Det är en
mycket sund princip.
Med den ordning vi har i dag med Riksbanken
kan vi hantera inflationen rimligt väl, och vi kan
hantera räntepolitiken rimligt väl så att den passar
svensk ekonomi. Kanske kan vi göra någonting annat,
räntan blir lite olämplig, men det kanske blir någon
annan fördel som uppstår så att vi kan klara det.
Visst! Men varför riskera detta? Det är det som jag
tycker är olämpligt. Ekonomiska skäl talar emot.
I dag ska vi inte föra en debatt om de politiska
skälen, men det är alldeles uppenbart att ekonomiska
skäl talar mot att ta ifrån den svenska riksbanken
rätten att sätta en ränta som passar för Sveriges eko-
nomi.
Anf. 40 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Man behöver vara varken kabbalist
eller rabulist för att veta att allting aldrig kommer att
vara som det är. Det är väl tur det. Annars hade det
varit trist att leva i övrigt.
EMU handlar om en större marknad som ger stör-
re utrymme att klara tillväxten - som Gunnar Axén
tidigare var inne på - med så mycket utrymme att
man också kan hålla inflationen nere.
Anf. 41 Lars Bäckström (V)
Herr talman! Vi ser att vi har haft en bättre tillväxt
än euroområdet de senaste åren. Vi har inte fått det vi
kan beskriva som eurosjukan, det vill säga dåliga
offentliga finanser och en hög arbetslöshet. Det vet
vi. Framtiden är osäker, men något vet vi. Det är inte
panta rhei att vi ingenting vet. De som har gjort detta
vet hur det ser ut, och vi vet hur det ser ut när vi har
gjort det vi har gjort. Då har vi hanterat det rimligt väl
i Sverige med denna ordning.
Växla inte ihop detta med debatten om oberoen-
det. Varför hade Tyskland en låg inflation? Berodde
det på att man hade en oberoende Bundesbank? Nej,
det berodde på att det tyska folket hatade inflationen.
Det är folken som bestämmer i demokratiska länder.
Tyskland var och är ett demokratiskt land, men i
grunden var det den tyska folksjälen som garanterade
den låga inflationen. På samma sätt är det i Sverige.
Det svenska folket har insett att inflation ofta berikar
de rika och gör de fattiga fattigare. Det är det som är
grundvalen för - som man skriver i LO-tidningen -
att hata inflationen. Det är oerhört sund politik för en
arbetarrörelse. Detta klarar vi lättast med en svensk
oberoende riksbank beroende av den svenska demo-
kratiska debatten.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 22 maj 2003.Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 7, Voteringar: 2.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Utvärdering av penningpolitiken 2000-2002
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.Ansvarsfrihet för riksbanksfullmäktige
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen beviljar riksbanksfullmäktige ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2002.
Riksdagen beviljar riksbanksfullmäktige ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2002.
Därmed lägger riksdagen redogörelse 2002/03:RR5 i denna del till handlingarna.Ansvarsfrihet för Riksbankens direktion
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen beviljar direktionen i Riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2002.
Riksdagen beviljar direktionen i Riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2002.
Därmed lägger riksdagen redogörelse 2002/03:RR5 i denna del till handlingarna.Riksbankens balans- och resultaträkningar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning för räkenskapsåret 2002 som de finns återgivna i bilaga 2.
Riksdagen fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning för räkenskapsåret 2002 som de finns återgivna i bilaga 2.
Därmed lägger riksdagen redogörelserna 2002/03:RR5 i denna del och 2002/03:RB1 till handlingarna.Dispositionen av Riksbankens vinst
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen beslutar att Riksbankens resultat, som före bokslutsdispositioner uppgår till -71 miljoner kronor, ska fördelas så att till statsverket inlevereras enligt vinstdispositionsprincipen 7 500 miljoner kronor, från Riksbankens dispositionsfond förs 12 387 miljoner kronor samt till Riksbankens resultatutjämningsfond förs 4 816 miljoner kronor.
Riksdagen beslutar att Riksbankens resultat, som före bokslutsdispositioner uppgår till -71 miljoner kronor, ska fördelas så att till statsverket inlevereras enligt vinstdispositionsprincipen 7 500 miljoner kronor, från Riksbankens dispositionsfond förs 12 387 miljoner kronor samt till Riksbankens resultatutjämningsfond förs 4 816 miljoner kronor.
Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB2.Lagreglering av principerna för Riksbankens inleveranser
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi8 yrkande 2.- Reservation 1 (m)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 120 0 0 24 m 0 41 0 14 fp 41 0 0 7 kd 29 0 0 4 v 25 0 0 5 c 16 0 0 6 mp 14 0 0 3 Totalt 245 41 0 63 Finans- och strukturpolitikens ansvar för inflationsbekämpningen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi8 yrkande 1.- Reservation 2 (m)
Offentliggörande av direktionens protokoll
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi8 yrkande 4, 2002/03:Fi209 yrkande 2 och 2002/03:Fi265 yrkande 2.- Reservation 3 (m, fp, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (m, fp, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 122 0 0 22 m 0 41 0 14 fp 0 41 0 7 kd 29 0 0 4 v 25 0 0 5 c 16 0 0 6 mp 0 14 0 3 Totalt 192 96 0 61 Lagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi8 yrkande 3, 2002/03:Fi209 yrkande 1 och 2002/03:Fi265 yrkande 1.- Reservation 4 (m, fp)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.