Patent- och växtförädlarrätt

Betänkande 1998/99:LU14

Lagutskottets betänkande 1998/99:LU14

Patent- och växtförädlarrätt

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1998/99

LU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sju motioner som
tar upp vissa immaterialrättsliga frågor. Motionerna
rör olika spörsmål på det industriella rättsskyddets
område, såsom patent, bruksmodellskydd och
växtförädlarrätt.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats tre reservationer.

Motionerna

1998/99:L802 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lag som innebär att patent på liv förbjuds,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
följa Hollands exempel och överklaga EU:s
patentdirektiv till Europadomstolen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en internationell
konvention som förbjuder patent på livsformer.

1998/99:L804 av Agne Hansson och Viviann Gerdin (c)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en allmän översyn av
den immaterialrättsliga lagstiftningen i syfte att
underlätta för uppfinnare och innovatörer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om minskade kostnader
och förenklade regler vid patentsökning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av
bruksmönsterskydd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändringar i
växtförädlarrättslagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud mot patent på
livsformer.

1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige i
rådet skall verka för att förslaget om patent på
biotekniska uppfinningar stoppas.

1998/99:MJ508 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att patent på
liv ej skall vara möjligt.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att motverka
patent på liv i EU, WTO och EPO.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om snabbare patent,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om patentskydd för
enklare uppfinningar,

1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
åtgärder för patentskydd för enklare uppfinningar.

Utskottet

Inledning

Immaterialrätt är den sammanfattande beteckningen
för ett antal olika regler som skyddar
intellektuella prestationer och kännetecken mot
obehörigt utnyttjande. I huvudsak innebär de olika
immaterialrättsliga reglerna - både i Sverige och i
andra länder - att den som skapat en skyddad produkt
eller utfört en skyddad prestation har principiell
ensamrätt att dra ekonomisk nytta av produkten eller
prestationen. Den som utan rättighetshavarens
samtycke vidtar någon åtgärd som omfattas av
ensamrätten begår ett immaterialrättsligt intrång,
och ensamrätterna skyddas genom ett system av olika
sanktioner av såväl straff- som civilrättslig
karaktär. För samtliga former av immaterial-
rättsintrång kan sålunda straff- och
skadeståndsansvar komma i fråga. Vidare kan en
domstol besluta om vissa skyddsåtgärder och
säkerhetsåtgärder.

Immaterialrätten brukar delas in i upphovsrätt och
industriellt rättsskydd. Till det industriella
rättsskyddet hör patenträtt, känneteckensrätt,
mönsterrätt och växtförädlarrätt. Patenträtt gäller
för nya uppfinningar som kan utnyttjas industriellt.
Känneteckensrätt brukar användas som en övergripande
beteckning för varumärkesrätten, firmarätten och
andra rättsskydd för individualiseringsmedel.
Mönsterskydd gäller utseendet (design) på en produkt
antingen den betingas av estetiska eller
nyttobetingade skäl. Växtförädlarrätt skyddar nya
växtsorter som skapas genom förädling eller på annat
sätt. I utländsk rätt finns ytterligare en form för
att skydda en varas tekniska användbarhet. Den
skyddsformen kallas bruksmodellskydd,
bruksmönsterskydd eller skydd för
nyttighetsmodeller.

Mellan upphovsrätten och det industriella
rättsskyddet finns två grundläggande skillnader. Den
ena är att upphovsrätten skyddar det sätt på vilket
en idé omsatts i verkligheten och inte själva idén.
Patentskydd, skydd för varumärken, mönsterskydd och
växtförädlarrätt skyddar däremot idén som sådan. Den
andra skillnaden är att upphovsrätt uppkommer så
fort den skyddade prestationen utförts, medan
patent, mönster och växtförädlarrätt i princip för-
utsätter ett registreringsförfarande. Patentskydd
uppkommer således först när rättighetshavaren ansökt
om och beviljats patent på sin uppfinning.
Varumärken intar en särställning genom att skydd kan
uppkomma både genom registrering och genom faktisk
användning.

Den ensamrätt som följer med det
immaterialrättsliga skyddet är tidsbegränsad. Enligt
reglerna i Sverige gäller upphovsrätten under 70 år
räknat från upphovsmannens död eller beträffande
vissa prestationer under 50 år från det prestationen
utfördes. Patentskyddet räknas från den dag ansökan
görs om registrering. I Sverige sträcker sig
skyddstiden 20 år framåt i tiden. Mönsterskyddet
räknas också från ansökningsdagen och gäller under
fem år, men tiden kan förlängas upp till tio år. I
växtförädlarrättslagen är skyddstiden 25 år utom för
potatis, vin och träd där skyddstiden är 30 år.
Varumärken har en i princip obegränsad skyddstid så
länge de används. En registrering gäller dock bara
under tio år men kan förnyas ett obegränsat antal
gånger.

Förenklade patent

Som framgått inledningsvis innebär gällande
bestämmelser i patentlagen (1967:837) att den som
gjort en ny uppfinning kan få ensamrätt att utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt. Patent kan meddelas på
ett förfarande, t.ex. ett nytt produktionssätt,
eller på en produkt som sådan, exempelvis ett nytt
läkemedel. Som allmänna förutsättningar för
patenterbarhet gäller att uppfinningen, förutom att
den skall vara ny, väsentligen skall skilja sig från
vad tidigare är känt samt att den skall kunna
utnyttjas industriellt och vara reproducerbar,
vilket innebär att uppfinningen skall ha sådan
karaktär att den avsedda effekten med säkerhet kan
uppnås vid ett upprepat utövande av uppfinningen.

Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som
patentskyddet ger innehavaren är avsedd att
stimulera forskning och utvecklingsarbete.
Uppfinnare kan räkna med att under skyddstiden utan
konkurrens kunna marknadsföra uppfinningen eller på
annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger
också ett allmänt intresse. Mot de intressen som
sålunda bär upp patentskyddet står samhällets
intresse av att det inte skapas ett alltför
långtgående monopol när det gäller att dra nytta av
en uppfinning. Därför har ensamrätten begränsats i
tiden.

Vidare finns möjlighet att under vissa
förutsättningar genom tvångslicens ge tredje man
rätt att utan hinder av ett patent mot ersättning
till patenthavaren utnyttja den patentskyddade
uppfinningen. Sålunda finns i patentlagen bl.a. en
bestämmelse om tvångslicens vid underlåtet utövande
av en patenterad uppfinning. Bestämmelsen har
motiverats bl.a. utifrån en önskan att motverka att
kapitalstarka företag köper upp patenträttigheter
enbart för att inte utnyttja dem och därigenom
skydda sin egen produktion och ställning på
marknaden. En innehavare av ett patent kan också i
vissa fall få tvångslicens att utnyttja någon annans
patenterade uppfinning. Därutöver kan den som
yrkesmässigt vill utnyttja någon annans patenterade
uppfinning genom tvångslicens få rätt därtill, om
hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt
kräver det. Frågor om tvångslicens prövas av
domstol.

Patent söks i Sverige hos Patent- och
registreringsverket (PRV), som granskar varje
ansökan som kommer in. Vid granskningsförfarandet
skall utrönas huruvida det föreligger hinder mot
bifall till ansökningen med hänsyn till patentlagens
bestämmelser. En väsentlig del av granskningen avser
frågan huruvida uppfinningen är ny och fyller kravet
på uppfinningshöjd. Om förutsättningarna för patent
är uppfyllda, dvs. om ansökningen är fullständig och
PRV gör bedömningen att det inte finns några hinder
mot patent, skall sökanden underrättas om att patent
kan meddelas. Sedan sökanden betalt en särskild
avgift, meddelandeavgift, skall patentmyndigheten
bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När
beslutet har kungjorts är patent meddelat. Därefter
vidtar det s.k. invändningsförfarandet då envar har
möjlighet att göra invändningar mot ett meddelat
patent. Framförda invändningar kan under vissa
närmare angivna förutsättningar leda till att ett
meddelat patent upphävs. Förfarandet vid PRV är
tämligen tidskrävande, och enligt uppgift tar det i
genomsnitt omkring tre år från det att en
patentansökan ges in till dess patent meddelats.
Antalet ansökningar uppgår till omkring 4 500 per
år, varav omkring 2 000 bifalls.

Ett patent som meddelas av nationell
patentmyndighet blir gällande endast i den staten.
En uppfinnare som önskar få patentskydd i flera
länder måste alltså i princip söka patent i varje
land. Genom den europeiska patentkonventionen har
skapats en ordning som medger att en patentansökan
samtidigt kan erhålla patentskydd i flera länder,
s.k. europeiskt patent. Sådant patent meddelas av
det europeiska patentverket (EPO) som har sitt säte
i München. EG har plats som observatör i EPO:s
styrelse. Konventionen, som innehåller en
fullständig reglering av förutsättningarna att få
europeiskt patent och handläggningsordningen vid det
europeiska patentverket, trädde i kraft år 1977 och
har tillträtts av Sverige och ett flertal andra
europeiska stater. I den svenska patentlagen har
tagits in de särskilda regler som föranletts av
tillträdet. En viss anpassning av de svenska pa-
tentreglerna till konventionens bestämmelser har
också skett.

År 1989 undertecknade EG:s medlemsstater en
överenskommelse om gemenskapspatent. Avtalet innebär
att det är möjligt för en uppfinnare att ansöka
centralt om patent som blir gällande i samtliga
medlemsländer. Det är alltså i huvudsak samma
uppbyggnad av systemet som i den europeiska
patentkonventionen, men vissa skillnader finns dock.
Överenskommelsen har hittills ratificerats av sju
medlemsländer, och om återstående fem länder som
undertecknat avtalet ratificerar, kan frågan om ett
tillträde för bl.a. Sverige aktualiseras.

I flera motioner förespråkas olika åtgärder för att
förbättra villkoren för uppfinnare och innovatörer.
Agne Hansson och Viviann Gerdin (båda c) påpekar i
motion L804 att villkoren för uppfinnare allmänt
sett är dåliga och bör förbättras. Enligt
motionärernas mening står villkoren för dem som
arbetat upp de betydande värden som det
immaterialrättsliga skyddet representerar inte i
proportion till den samhällsnytta och betydelse för
sysselsättningen som uppfinningarna representerar.
Motionärerna vill se en allmän översyn av den
immaterialrättsliga lagstiftningen i syfte att
underlätta för uppfinnare och innovatörer, och de
begär ett tillkännagivande i enlighet härmed
(yrkande 1). Vidare begärs i motionen ett
tillkännagivande om minskade kostnader och
förenklade regler vid patentansökning. Om det är
krångligt, stelt och byråkratiskt att söka och få
patent, verkar detta enligt motionärerna hämmande på
företagsamheten. En differentiering av de olika
patentkostnaderna bör övervägas i sammanhanget
(yrkande 2). Motionärerna anser vidare att många
småföretagare är mer betjänta av ett enklare skydd
för sina idéer än de mer omfattande och komplicerade
former som följer av en patentansökan. Den typ av
enklare skydd som bruksmodellskyddet utgör bör
därför, enligt motionärernas mening, övervägas även
i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 3).

Per Westerberg (m) och Göran Hägglund (kd) påpekar
i motion N326 att patentinstitutet är av stor
betydelse för att skydda en innovation under den
period som den utvecklas tekniskt och kommersiellt.
Motionärerna anser att Riksrevisionsverket bör ges i
uppdrag att granska handläggningstiderna hos PRV och
se över kostnaderna för att erhålla och upprätthålla
patent. I motionen begärs ett tillkännagivande till
regeringen om snabbare patent (yrkande 1). Även i
denna motion förespråkas att ett särskilt
bruksmodellskydd utreds i Sverige, och motionärerna
begär ett tillkännagivande om patentskydd för
enklare uppfinningar (yrkande 2).

Ett liknande yrkande finns i motion N330 av Alf
Svensson m.fl. (kd), som anser att riksdagen skall
begära förslag till åtgärder för att införa ett
enklare skydd för uppfinningar. Ett sådant enklare
skydd har enligt motionärerna särskilt stor
betydelse för kortlivade produkter (yrkande 10).

När utskottet förra våren behandlade liknande
motionsyrkanden i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1997/98:LU16 var utskottet ense med
motionärerna i fråga om patentens betydelse och om
vikten av att uppfinnare och företag förmår att ta
till vara de fördelar som patentskyddet erbjuder.
Samtidigt kunde utskottet konstatera att de frågor
som motionärerna aktualiserat då var, eller skulle
komma att bli, föremål för överväganden i olika
sammanhang. Utskottet kunde inte finna annat än att
inriktningen på arbetet låg i linje med
motionsönskemålen och avstyrkte motionerna.

Utskottet har inte heller nu någon annan
uppfattning än vad motionärerna gett uttryck för när
det gäller patentens betydelse. För företag är
patent ett av flera sätt att försäkra sig om att
resultaten av satsningar på forskning och utveckling
kan tillgodogöras och vidmakthållas. Patent utgör
ett sätt att exploatera ny teknik, och när företagen
och samhället satsar allt större resurser på
forskning och utveckling blir det också mer
betydelsefullt att kunna säkra avkastningen på
gjorda investeringar. Det har i olika sammanhang
hävdats att framför allt mindre företag har svårt
att ta till vara sina rättigheter på patentområdet.
Om vissa uppfinnare och företag inte förmår att ta
till vara de fördelar som patentskyddet erbjuder,
fyller patentsystemet inte längre sin funktion.
Utskottet kan emellertid inte heller nu finna annat
än att det arbete som pågår, såväl på Europanivå som
nationellt, bedrivs med en inriktning som står i
samklang med nu aktuella motionsönskemål.

Vad gäller arbetet på Europanivån bör nämnas att
EG-kommissionen i juni 1997 gett ut en grönbok om
patentsystemet i Europa med undertiteln Främjande av
innovationer genom patent. I grönboken tas upp
frågor om hur det nuvarande Europapatentsystemet
fungerar och redovisas ett arbete inom EPO för att
sänka kostnaderna för Europapatent. Kommissionen tar
i grönboken upp dels frågan vilka avgifter som i
första hand skulle kunna sänkas, dels om det är
lämpligt att enligt amerikansk förebild införa
förmånligare avgifter för små och medelstora
företag.

EG-kommissionen har därefter konstaterat att det
finns ett uttalat behov av ett nytt enhetligt
patentsystem som täcker hela gemenskapen. Ett sådant
gemenskapspatent måste enligt kommissionen vara
billigt, både jämfört med ett amerikanskt patent och
i förhållande till ett europeiskt patent som täcker
ett mindre antal stater. I ett meddelande från juli
1998 har kommissionen dragit slutsatsen att det
förefaller nödvändigt att införa en särskild status
för patentskydd inom EU som innebär enklare
förfaranden och lägre kostnader. Kommissionen finner
det också angeläget att, för att främja
innovationsverksamheten, stödja det arbete som
nationella patentverk gör.

Beträffande de svenska avgifterna för
patentansökningar framgår av patentlagen att det i
patentärenden utgår avgifter av olika slag, bl.a.
ansökningsavgifter och årsavgifter. Avgiftssystemet
bygger på låga initialkostnader och progressiva
årsavgifter. Tanken är att den som upprätthåller
sitt patent även har framgång med sin uppfinning och
då kan betala årsavgifter enligt en stigande skala.
Avgifternas storlek fastställs av regeringen och
framgår av en bilaga till patentkungörelsen
(1967:838). Ansökningsavgiften till PRV uppgår till
3 800 kr, vartill kommer en tryckningsavgift om 900
kr. Verksamheten vid PRV är helt avgiftsfinansierad.

Sökanden i patentärenden företräds i regel av
ombud, om det inte är fråga om ett större företag
med egen patentavdelning. Ett patentombud bistår
uppfinnaren bl.a. med att formulera ansökan och göra
förberedande nyhetsundersökningar. När patent har
meddelats kan patentombudet bistå med att hålla
patentet vid liv genom att betala in årsavgifterna
och att hjälpa till med upprättandet av licensavtal
m.m. Den totala kostnaden för ett patent som
meddelas av PRV har i olika sammanhang beräknats
uppgå till 50 000 kr. Om patentskydd önskas under
tio år tillkommer årsavgifter om drygt 10 000 kr.
Kostnaderna för att förvärva patentskydd enligt den
europeiska patentkonventionen i åtta länder uppgår
till omkring 200 000 kr, vartill kommer kostnader
för årsavgifter. De stora kostnaderna hänför sig
till arbetet med utformningen av
ansökningshandlingarna, såsom ombudsarvoden och
översättningskostnader, och patentavgifterna torde
sålunda utgöra endast en mindre del av de totala
kostnaderna i ett patentärende.

I sammanhanget kan nämnas att PRV i en skrivelse
till regeringen år 1996 väckt förslag om vissa
ändringar i patentlagen. Bland de frågor som verket
tagit upp i skrivelsen kan nämnas sådana som rör
förenkling och förbilligande av
handläggningsförfarandet. Enligt uppgift från
Justitiedepartementet kommer de frågor som verket
tagit upp att behandlas i en departementspromemoria
under år 1999.

När det härefter gäller motionsspörsmålen rörande
ett enklare skydd för vissa uppfinningar, finns
anledning att erinra om att EG-kommissionen, med
utgångspunkt i en grönbok från år 1995, i januari
1998 lagt fram ett förslag till direktiv om
tillnärmning av de rättsliga ordningarna för
bruksmodellskydd för uppfinningar. Sverige,
Luxemburg och Storbritannien saknar i dag en
motsvarighet till denna skyddsform, medan övriga
medlemsländer har regler på området, vilka dock
skiljer sig åt.

I direktivförslaget anges att de särskilda
kännetecknen för den föreslagna skyddsformen skall
vara en snabb och enkel registrering, lägre
skyddsvillkor, en låg kostnad och möjligheten till
ett preliminärt skydd i avvaktan på att ett patent
meddelas. Den genomsnittliga tiden för meddelande av
bruksmodellskydd i de länder som redan har sådant
skydd i någon form är sex månader, vilket skall
jämföras med vad som gäller för patent, dvs. två
till fyra år. Den snabba registreringen kan
förstärka den konkurrensmässiga ställningen, främst
för de små och medelstora företagen, och den
möjliggör ett snabbt ekonomiskt utnyttjande av
uppfinningen, såväl genom meddelande av licenser som
genom en direkt användning av uppfinningen inom
företaget. Villkoren för att erhålla ett
bruksmodellskydd är mindre strikta och lättare att
uppfylla än de som gäller för patent, vilket gör det
möjligt att skydda även uppfinningar som innebär
endast smärre tekniska framsteg. Till skillnad från
patent skall bruksmodellskydd meddelas utan förpröv-
ning av nyhet och uppfinningshöjd, vilket gör att
skyddet blir billigare att erhålla. Förutsatt att
uppfinningen uppfyller villkoren för båda
skyddsformerna kan den snabba registreringen av en
bruksmodell utnyttjas till att överbrygga den
relativt långa tiden innan ett patent kan meddelas.
Skyddstiden skall omfatta sex år från
ansökningsdagen, med möjlighet till förlängning i
två perioder och vardera två år, dvs. maximalt tio
år.

Med anledning av nu aktuella motionsyrkanden vill
utskottet också påminna om att
Småföretagsdelegationen i sin rapport (SOU 1997:186)
Bättre och enklare regler konstaterat att många
mindre företag skapas kring ett begränsat antal
unika innovationer. Patentinstitutet är därför av
stor betydelse för att skydda innovationen under den
period som den utvecklas tekniskt och kommersiellt.
För en stor del av patentärendena är
handläggningstiderna mycket långa, vilket enligt
delegationen förorsakar ökade kostnader och innebär
problem för de innovativa företagens
konkurrensmöjligheter. Det är enligt delegationen
viktigt att också kostnaderna för att ansöka om och
upprätthålla patent kan hållas så låga som möjligt.
Delegationen föreslår mot denna bakgrund att
regeringen ger Riksrevisionsverket i uppdrag att
granska handläggningstiderna hos PRV och se över
kostnaderna för att erhålla och upprätthålla patent
och i nästa regleringsbrev till verket ställer krav
på redovisning av hur verket varaktigt kan sänka
handläggningstiderna och hur man skaffat kompetens
för att säkra detta mål.

Vidare har delegationen påpekat att livscykeln för
nya produkter blir allt kortare och att man i tolv
av EU:s medlemsländer valt att möta behovet av ett
snabbare, enklare och billigare skydd för kortlivade
produkter med ett särskilt bruksmodellskydd. Ett
sådant skydd bör enligt delegationen införas även i
Sverige.

I sammanhanget bör vidare erinras om att riksdagen
på näringsutskottets hemställan så sent som i
december förra året avslagit en motion vari
föreslogs ett riksdagsuttalande om kortare
handläggningstider hos PRV. Näringsutskottet
hänvisade därvid till att arbete pågick inom
Regeringskansliet med den inriktning som
efterfrågades i motionen (bet. 1998/99:NU1).

Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats anser
utskottet att några särskilda åtgärder från
riksdagens sida inte är påkallade, och utskottet
avstyrker bifall till motionerna L804 yrkandena 1-3,
N326 yrkandena 1 och 2 samt N330 yrkande 10.

Patent på biotekniska uppfinningar

En utgångspunkt för patentlagens regler om det
patenterbara området är att någon skillnad inte
skall göras mellan olika tekniker. Patent kan
sålunda meddelas också för biotekniska uppfinningar.
En etisk gräns för vad som är patenterbart finns i 1
§ fjärde stycket patentlagen, som innehåller ett
generellt förbud mot patent på uppfinningar vars
utnyttjande skulle strida mot goda seder eller
allmän ordning. I samma lagrum föreskrivs vidare ett
förbud mot patent på djurraser och växtsorter.
Förbud gäller också för patent på väsentligen
biologiska förfaranden för framställning av växter
eller djur. Patent får dock meddelas på
mikrobiologiska förfaranden och på produkter som är
ett resultat av ett sådant förfarande. För
växtsorter finns en särskild rättslig skyddsform,
växtförädlarrätt, vilken regleras i
växtförädlarrättslagen (1997: 306).

Inom EU har sedan ett drygt decennium tillbaka
pågått arbete med att utforma ett direktiv om
rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.
Motivet för ett sådant direktiv är att garantera fri
rörlighet på den inre marknaden av patenterade
biotekniska produkter genom att harmonisera
medlemsstaternas lagstiftning, så att de rättsliga
förutsättningarna för patentskydd, liksom skyddets
omfattning, klargörs och harmoniseras.

I juli 1998 antogs direktivet om rättsligt skydd
för biotekniska uppfinningar (98/44/EG).
Utgångspunkten i direktivet är att biotekniska
uppfinningar skall kunna skyddas på samma sätt som
andra uppfinningar. Inledningsvis slås fast att
bioteknik och genteknik spelar en allt viktigare
roll för ett stort antal industrigrenar och att
skyddet för biotekniska uppfinningar med säkerhet
kommer att vara av grundläggande betydelse för
gemenskapens industriella utveckling. På
genteknikområdet är de investeringar som måste göras
i forskning och utveckling särskilt kostsamma och
riskfyllda och möjligheten att göra dem lönsamma
finns endast, enligt vad som framgår av direktivet,
vid ett lämpligt rättsligt skydd. Man bör också
beakta bioteknikens utvecklingsmöjligheter för
miljön och särskilt dess användning för att utveckla
odlingsmetoder som är mindre förorenande och mer
skonsamma för jordarna. Enligt direktivets ingress
är det lämpligt att genom patentsystemet uppmuntra
forskning och genomförande av sådana förfaringssätt.

I direktivet ställs upp olika principer för
biotekniska uppfinningars patenterbarhet, och där
anges vissa etiskt betingade undantag som innebär
att patent på vissa slags uppfinningar inte kan
komma i fråga. Sålunda har ett uttryckligt förbud
mot patent på reproduktiv kloning av människor
tagits in i direktivet. Detsamma gäller
förfaringssätt för modifiering av mänskliga
könscellers genetiska identitet. Likaså utesluts
användning av mänskliga embryon för industriella
eller kommersiella ändamål från det patenterbara
området. Enligt den etiska regel som avser
djurskyddshänsyn skall förfaranden för ändring i den
genetiska identiteten hos djur, som kan förorsaka
djuren lidande utan att det medför några påtagliga
medicinska fördelar för människor eller djur, inte
vara patenterbara.

Vidare klargörs i direktivet distinktionen mellan
en uppfinning och en upptäckt, och när det gäller
patentering av mänskligt material sägs att den
mänskliga kroppen i sina olika bildnings- och
utvecklingsstadier, liksom enbart upptäckten av
någon av dess beståndsdelar, inte kan utgöra en
patenterbar uppfinning. En uppfinning som grundar
sig på en isolerad beståndsdel av människokroppen
eller en del som på annat sätt framställts genom ett
tekniskt förfaringssätt kan emellertid patenteras.

Djurraser och växtsorter som sådana, liksom
väsentligen biologiska förfaringssätt för
framställning av växter eller djur, såsom korsning
eller urval, utesluts från patenterbarhet. Däremot
skall uppfinningar som avser växter eller djur i
princip vara patenterbara, liksom uppfinningar som
grundar sig på mikrobiologiska förfaranden.

Direktivet behandlar också ensamrättens omfattning,
vilket har betydelse bl.a. för användningen av
skördat material som utsäde inom jordbruket.
Bestämmelserna om patentskyddets omfattning innebär
att det skydd som patentet ger för ett biologiskt
material också skall omfatta sådant biologiskt
material som framställs genom förökning av det
skyddade materialet, om de egenskaper som är ett
resultat av uppfinningen finns med också i den nya
generationen. Genom ett s.k. jordbruksundantag
(farmer´s privilege) får jordbrukare trots detta
använda sin egen skörd som utsäde utan
patenthavarens samtycke. När det gäller avelsboskap
skall lantbrukaren ha rätt att använda den skyddade
boskapen för jordbruksändamål, så länge det inte
handlar om kommersiell avel.

Enligt direktivet skall medlemsstaterna senast den
30 juli 2000 ha genomfört de författningsändringar
som direktivet ger anledning till. Erforderligt
lagstiftningsarbete med anledning av direktivet har
nu påbörjats inom Justitiedepartementet, och en
departementspromemoria är under utarbetande.

I sammanhanget kan nämnas att det i EG-domstolen
pågår ett mål med anledning av att Nederländerna
väckt talan om ogiltigförklaring av EG-direktivet om
rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.
Nederländerna har hävdat bl.a. att direktivet utgör
brott mot flera internationella skyldigheter och mot
de grundläggande rättigheterna.

Fem motioner innehåller yrkanden som riktar sig mot
möjligheten att ta patent på livsformer. I motion
L802 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) begärs förslag
till lagstiftning som förbjuder patent på liv
(yrkande 1). Vidare anser motionärerna att Sverige
bör följa Hollands exempel och överklaga EG-
direktivet om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar. I motionen begärs ett tillkännagivande
i enlighet härmed (yrkande 2). Slutligen begär
motionärerna ett tillkännagivande om att Sverige
skall verka för en internationell konvention som
förbjuder patent på livsformer (yrkande 3).

Även Agne Hansson och Viviann Gerdin (båda c) vill
i motion L804 ha ett förbud mot patent på
livsformer. Sådana patent innebär enligt
motionärerna ett hot mot viktiga delar av den
biologiska mångfalden och mot kulturarvet. De
nationella reglerna bör ses över, och vidare bör
Sverige aktivt verka för en internationell
konvention på området. Detta bör enligt motionärerna
ges regeringen till känna (yrkande 5).

I motion U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att Sverige i EU:s
ministerråd skall verka för att direktivet om patent
på biotekniska uppfinningar rivs upp (yrkande 11).

Även Dan Ericsson m.fl. (kd) anser att Sverige bör
verka för att EG-direktivet om patent på biotekniska
uppfinningar upphävs, och i motion MJ508 begärs ett
tillkännagivande om att patent på liv inte skall
vara möjligt (yrkande 11).

I motion MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas
ett tillkännagivande om att regeringen inom EU,
Världshandelsorganisationen (WTO) och Europeiska
patentorganisationen (EPO) aktivt bör arbeta för att
motverka patent på liv. Patentsystemet är, enligt
motionärernas mening, inte lämpat för det levande
området, eftersom det skapar osunda maktförhållanden
och riskerar att bli en hämsko för teknikens
positiva utveckling (yrkande 11).

På utskottets hemställan avslog riksdagen förra
våren motioner med samma inriktning som de nu
aktuella (bet. 1997/98:LU16). Utskottet konstaterade
därvid sammanfattningsvis att innehållet i EG-
direktivet kommer att vara bestämmande för
utformningen av den svenska patenträtten på
ifrågavarande område, att då föreliggande
direktivförslag låg väl i linje med den gällande
svenska patenträtten, att den etiska gränsdragningen
dock måste förtydligas med mera konkreta
bestämmelser om vad som inte kan komma i fråga för
patentskydd samt att patentlagen måste kompletteras
med bl.a. bestämmelser om jordbruksundantag.

Vad utskottet sålunda uttalade för ett år sedan
äger alltjämt giltighet. När utskottet nu åter har
att ta ställning till motionsyrkanden om förbud mot
patent på biotekniska uppfinningar bör framhållas
att utvecklingen inom biotekniken har gått mycket
snabbt under senare tid och att det mesta talar för
att biotekniken även i framtiden kommer att spela en
stor roll inom modern forskning och utveckling.
Enligt EG-kommissionen kan det antas att, om nya
innovativa företag kan utnyttja
forskningsframstegen, detta kommer att få en kraftig
verkan på den ekonomiska tillväxten och
sysselsättningen.

Enligt utskottets mening har möjligheterna att få
patent på en uppfinning givetvis stor betydelse för
den fortsatta utvecklingen även på det biotekniska
området. För företagen är nämligen patent, såsom
tidigare framhållits, ett av flera sätt att försäkra
sig om att resultatet av satsningar på forskning och
utveckling kan tillgodogöras och vidmakthållas. Ett
generellt förbud mot patent på biotekniska
uppfinningar kan enligt utskottet mot den nu angivna
bakgrunden inte komma i fråga. Samtidigt vill
utskottet som sin mening understryka att ett
tydliggörande av de etiska principerna givetvis är
av största betydelse när det gäller ett område som
det nu aktuella. Den konkretisering och uppstramning
av regelverket i detta hänseende som torde bli
följden av EG-direktivets införlivande med svensk
rätt är därför, enligt utskottets mening, angelägen.
Några bärande skäl för att motverka ett genomförande
av direktivet föreligger således inte. Däremot finns
enligt utskottets mening givetvis anledning att
också fortsättningsvis noga följa utvecklingen på
detta område.

I sammanhanget vill utskottet också nämna att
regeringen år 1997 tillsatt en kommitté som enligt
sina direktiv skall analysera den moderna
bioteknikens möjligheter och risker. Bl.a. skall
kommittén bedöma långsiktiga förändringseffekter av
den moderna biotekniken samt lämna förslag till en
övergripande politik för området i ett
internationellt perspektiv. Kommittén skall också
genom ett öppet och utåtriktat arbetssätt främja
debatt och diskussion om frågor som rör den moderna
biotekniken och dess konsekvenser för individen som
patient, konsument, arbetstagare och företagare.
Vidare skall kommittén utifrån ett
framtidsperspektiv identifiera de frågor som kräver
en vidareutvecklad konsekvensbedömning och en
fördjupad etisk diskussion samt bedöma möjligheter
och identifiera hinder för svensk industriell
utveckling inom bioteknikområdet. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 juni 2000 (dir. 1997:120).

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts avstyrker
utskottet bifall till motionerna L802 yrkandena 1-3,
L804 yrkande 5, U509 yrkande 11, MJ508 yrkande 11
och MJ749 yrkande 11.

Växtförädlarrätt

En ny lag (1997:306) om växtförädlarrätt trädde i
kraft den 1 juli 1997. Genom den nya lagen har
ensamrätten till nya växtsorter förstärkts, och en
anpassning har skett till den moderna bioteknikens
möjligheter. Enligt lagen skall fler åtgärder som
innebär utnyttjanden av en skyddad växtsort än vad
som tidigare var fallet omfattas av kravet på
tillstånd från ensamrättshavaren. I lagen finns
också bestämmelser om undantag från ensamrätten, det
s.k. jordbruksundantaget. Undantaget innebär att
jordbrukare tillåts att använda sådant växtmaterial
som de skördat på den jord de själva brukar till
nytt utsäde inom den egna brukningsenheten. I fråga
om den närmare regleringen hänvisar lagen till den
omfattning och de villkor som gäller för sorter som
omfattas av EG:s växtförädlarrätt.

I motion L804 tar Agne Hansson och Viviann Gerdin
(c) upp en fråga angående utformningen av
jordbruksundantaget i den nya lagen. Motionärerna
framhåller att undantaget omfattar en rätt för
bonden att bearbeta eller låta någon annan bearbeta
utsädet, och det förekommer i stor utsträckning att
bönder legorensar åt varandra. Enligt motionärernas
mening måste utgångspunkten vara att även den som
utför rensning och betning av säd som omfattas av
jordbruksundantaget skall vara undantagen. Den nya
lagen tar dock inte ställning till vad som gäller i
förhållandet mellan sortägare och rensare. I stället
har i lagens förarbeten hänvisats till vad EG-
domstolen kan komma att tycka om frågan aktualiseras
där, och detta är enligt motionärerna inte
tillfredsställande. Motionärerna efterlyser i
stället tydliga lagförarbeten och begär ett
tillkännagivande om ändring i växtförädlarrättslagen
(yrkande 4).

Våren 1997 behandlade utskottet regeringens
proposition 1996/97:128 med förslag till ny
växtförädlarrättslag. I det ärendet hade utskottet
att ta ställning till ett motionsyrkande med samma
inriktning som det nu aktuella (se bet.
1996/97:LU20). Utskottet uttryckte i det
sammanhanget en viss förståelse för motionärernas
uppfattning att det är otillfredsställande att det
av lagförslaget inte framgick vad som skall gälla i
förhållandet mellan å ena sidan förädlare och å
andra sidan legorensare och andra som på odlarnas
uppdrag tar befattning med det utsäde som omfattas
av jordbruksundantaget. Som regeringen framhöll
fanns det enligt utskottet anledning till kritik mot
den lösning som valts inom EG-rätten. Utformningen
av rättigheter och skyldigheter mellan
sortinnehavare och jordbrukare är i många avseenden
komplicerad, byråkratisk och svåröverskådlig. Andra
lösningar skulle ligga närmare till hands enligt
svensk rättstradition. Trots de invändningar som
kunde resas mot utformningen av EG-rätten i nu
diskuterat avseende delade utskottet regeringens
bedömning att intresset av en samordning av de
nationella reglerna med de bestämmelser som redan
gäller på gemenskapsnivå borde vara utslagsgivande.

Utskottet delade också regeringens bedömning att
EG-rätten inte medger någon säker slutsats om vad
som skall anses gälla i förhållandet mellan
legorensare och sortinnehavare. Att i förarbetena
till den nya lagstiftningen uttala att den aktuella
bestämmelsen skall tillämpas på visst sätt borde
dock enligt utskottets mening inte komma i fråga.
Risken är nämligen uppenbar, anförde utskottet, att
den svenska rättstillämpningen då kunde ledas i en
riktning som sedermera visar sig vara oförenlig med
EG-rätten. En sådan situation skulle enligt
utskottet sannolikt innebära komplikationer av
allvarligare slag än vad den tills vidare rådande
osäkerheten kunde antas förorsaka. Utskottet utgick
från att representanter för de berörda parterna i
den rådande situationen skulle komma att träffa
avtal om vilka villkor som, i avvaktan på vägledande
avgöranden, skall tillämpas.

När utskottet förra våren i betänkande 1997/98:LU16
återigen hade att ta ställning till ett likalydande
motionsyrkande vidhöll utskottet sin tidigare
uppfattning i frågan och avstyrkte bifall till den
då aktuella motionen.

Efter det att utskottet gjort den redovisade
bedömningen såväl våren 1997 som för ett år sedan
har inget framkommit som föranleder utskottet att
ändra inställning till ifrågavarande spörsmål.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion L804
yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förenklade patent

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:L804 yrkandena 1-3,
1998/99:N326 yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:N330
yrkande 10,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande patent på biotekniska
uppfinningar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:L802 yrkandena 1-3,
1998/99:L804 yrkande 5, 1998/99:U509 yrkande 11,
1998/99:MJ508 yrkande 11 och 1998/99:MJ749
yrkande 11,

res. 2 (v, kd, c)

3. beträffande växtförädlarrätt

att riksdagen avslår motion 1998/99:L804 yrkande 4.

res. 3 (v, c)

Stockholm den 9 mars 1999

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson
(kd), Marianne Carlström (s), Stig
Rindborg (m), Rune Berglund (s),
Karin Olsson (s), Henrik S Järrel
(m), Marina Pettersson (s),
Elizabeth Nyström (m), Christina
Nenes (s), Tasso Stafilidis (v),
Kjell Eldensjö (kd), Berit
Adolfsson (m), Anders Berglöv (s),
Viviann Gerdin (c), Ulf Nilsson
(fp) och Eva Arvidsson (s).

Reservationer

1. Förenklade patent (mom. 1)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S
Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell Eldensjö
(kd), Berit Adolfsson (m), Viviann Gerdin (c) och
Ulf Nilsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "När utskottet" och på s. 8 slutar med
"yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör villkoren för
uppfinnare allmänt sett förbättras. Villkoren för
dem som arbetat upp de betydande värden som det
immaterialrättsliga skyddet representerar står
nämligen inte i proportion till den samhällsnytta
och betydelse för sysselsättningen som
uppfinningarna representerar. Om det är alltför
krångligt och byråkratiskt att söka och få patent,
verkar detta hämmande på företagsamheten. Det är
också i hög grad otillfredsställande att kostnaderna
för att ansöka om patentskydd är så höga att de
innebär problem för enskilda uppfinnare och
småföretagare.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att EG-
kommissionen i en grönbok från juni 1997 tagit upp
frågan om en sänkning av patentavgifterna och om det
kan vara ändamålsenligt att införa förmånligare
avgifter för små och medelstora företag. Enligt
kommissionen förefaller det nödvändigt att införa en
särskild status för patentskydd inom EU som innebär
enklare förfaranden och lägre kostnader.

Även om detta spörsmål nu är föremål för
överväganden i olika sammanhang, är det enligt
utskottet angeläget att åtgärder vidtas skyndsamt
för att komma till rätta med problemen. En modell
som, enligt utskottet, bör övervägas är att införa
någon form av differentierade avgifter, innebärande
en anpassning till de enskilda uppfinnarnas och de
mindre företagens förhållandevis begränsade
möjligheter att bära nuvarande kostnader. Vidare bör
Riksrevisionsverket, på sätt som föreslagits av
Småföretagsdelegationen i betänkandet (SOU 1997:186)
Bättre och enklare regler, ges i uppdrag att granska
handläggningstiderna hos PRV och undersöka om
kostnaderna för att erhålla och upprätthålla patent
kan nedbringas.

Vidare anser utskottet, mot bakgrund av att det
redan finns någon form av bruksmodellskydd i de
flesta av Europas länder, att det - som framhålls i
flera motioner - snarast bör övervägas att, med
tanke främst på småföretagarnas villkor, införa den
skyddsformen även i Sverige. I enlighet med
förslaget till EG-direktiv på området skall de
särskilda kännetecknen för bruksmodellskyddet vara
en snabb och enkel registrering, lägre
skyddsvillkor, en låg kostnad och möjlighet till
preliminärt skydd i avvaktan på att ett patent
meddelas. Den snabba registreringen kan förstärka
den konkurrensmässiga ställningen, främst för små
och medelstora företag, och möjliggöra ett snabbt
ekonomiskt utnyttjande av uppfinningen. Enligt
utskottets mening bör regeringen skyndsamt agera i
syfte att få till stånd bestämmelser om
bruksmodellskydd också i Sverige.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall
till motionerna L804 yrkandena 1-3, N326 yrkandena 1
och 2 samt N330 yrkande 10, som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande förenklade patent

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:L804
yrkandena 1-3, 1998/99:N326 yrkandena 1 och 2
samt 1998/99:N330 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Patent på biotekniska uppfinningar
(mom. 2)

Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd) och Viviann
Gerdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "På utskottets" och på s. 11 slutar med
"yrkande 11" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det på goda grunder
skäl att ifrågasätta rätten att patentera och äga
livsformer. Det är i grunden en fråga om etik och om
praktiskt ansvar. Patentsystemet är inte lämpat för
det levande området, eftersom det skapar osunda
maktförhållanden och riskerar att bli en hämsko för
teknikens positiva utveckling. En ordning med rätt
till patent på livsformer innebär också, enligt
utskottets mening, ett hot mot viktiga delar av den
biologiska mångfalden och mot kulturarvet. De
nationella reglerna och de internationella
överenskommelserna på området bör därför ses över
med inriktningen att det inte skall vara möjligt att
ta patent på och äga livsformer.

I enlighet härmed bör Sverige verka för att
direktivet om patent på biotekniska uppfinningar
rivs upp, t.ex. genom att följa Nederländernas
exempel och överklaga direktivet till EG-domstolen.
Vidare bör Sverige verka internationellt, såväl inom
EU som inom Världshandelsorganisationen (WTO) och
Europeiska patentorganisationen (EPO), för att
motverka patent på livsformer. Det finns också all
anledning att försöka få till stånd en konvention
som förbjuder patenträtt på livsformer.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall
till motionerna L802, L804 yrkande 5, U509 yrkande
11, MJ508 yrkande 11 och MJ749 yrkande 11, som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande patent på biotekniska
uppfinningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:L802
yrkandena 1-3, 1998/99:L804 yrkande 5,
1998/99:U509 yrkande 11, 1998/99:MJ508 yrkande
11 och 1998/99:MJ749 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Växtförädlarrätt (mom. 3)

Tanja Linderborg (v), Tasso Stafilidis (v) och
Viviann Gerdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Våren 1997" och på s. 12 slutar med
"yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det
är otillfredsställande att det av den nya
växtförädlarrättslagen inte framgår vad som skall
gälla i förhållandet mellan å ena sidan förädlare
och å andra sidan legorensare och andra som på
odlarnas uppdrag tar befattning med det utsäde som
omfattas av jordbruksundantaget. Eftersom det i
grunden är själva användningen av det uppförökade
materialet till utsäde som motiverar kompensationen
till sortinnehavaren, bör enligt utskottets mening
rensning och andra åtgärder med förökningsmaterialet
falla utanför den ersättningspliktiga hanteringen. I
linje med detta synsätt bör den enda rimliga
tolkningen av EG-reglerna enligt utskottets mening
vara att sortinnehavare inte skall ha rätt till
ersättning av legorensare för det utsäde som
omfattas av jordbruksundantaget.

Utskottet förordar mot den bakgrunden att
riksdagen, med bifall till motion L804 yrkande 4, av
regeringen begär förslag till förtydliganden i
enlighet med vad utskottet sålunda anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande växtförädlarrätt

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:L804
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Elanders Gotab, Stockholm 1999