Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Turkmenistan

Betänkande 1998/99:UU7

Utrikesutskottets betänkande 1998/99:UU07

Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Turkmenistan

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1998/99

UU7

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens
förslag (prop.
1998/99:58) om godkännande av avtalet om partnerskap
och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan
Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och
Turkmenistan. Inga motioner har väckts med anledning
av propositionen.

Propositionen

I proposition 1998/99:58 föreslår regeringen att
riksdagen godkänner avtalet om partnerskap och
samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Euro-
peiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena
sidan, och Turkmenistan, å andra sidan.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll och
bakgrund

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska
gemenskaperna (EG) och deras medlemsstater å ena
sidan och Turkmenistan å andra sidan.

Syftet med avtalet är att skapa ett forum för en
politisk dialog, att främja handel och
investeringar, att stärka den demokratiska och
marknadsekonomiska utvecklingen i Turkmenistan samt
att ge en ram för ett bredare samarbete mellan
parterna. Vidare är syftet med avtalet att skapa
förutsättningar för etableringsfrihet, tjänstehandel
och kapitalrörelser.

Avtalet ingås för en inledande period om tio år.
Det förnyas därefter automatiskt varje år om inte
någon part skriftligen säger upp avtalet senast sex
månader innan det upphör att gälla. Enligt en
bestämmelse i avtalet får lämpliga åtgärder vidtas
om en part har underlåtit att fullgöra åtaganden
enligt avtalet. Avtalet träder i kraft den första
dagen i den andra månaden efter det att parterna har
anmält att de har godkänt avtalet.

Bakgrund

När Sovjetunionen upplöstes, det kalla kriget
upphörde och en ny Europakarta trädde fram blev det
för gemenskapen en viktig uppgift att utforma en ny
politik för relationerna med de nya staterna som
uppstod i det forna Sovjetunionen. Ett avtal om
handel och ekonomiskt och kommersiellt samarbete som
undertecknades av EG och Sovjetunionen den 18
december 1989 har tillämpats övergångsvis.

Med länderna i Central- och Östeuropa har EG ingått
s.k. Europaavtal, vilka är associeringsavtal som
syftar till medlemskap i Europeiska unionen (EU).
Sådana avtal har tecknats med Bulgarien, Polen,
Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern
samt med Estland, Lettland och Litauen. Alla avtal
utom det med Slovenien har trätt i kraft.

För de länder som numera ingår i Oberoende staters
samvälde (OSS) har gemenskapen valt en annorlunda
avtalsmodell än Europaavtalen. Avtalen kallas
partnerskaps- och samarbetsavtal (s.k.
partnerskapsavtal). De syftar inte till en
associering eller medlemskap, men innehåller i
övrigt i stort samma element som återfinns i
Europaavtalen. I avtalen finns föreskrifter om
politisk dialog, varuhandel, affärsverksamhet och
investeringar, betalningar och kapital, konkurrens-
och immaterialrättsliga regler samt
brottsförebyggande, kulturellt, ekonomiskt och
finansiellt samarbete. I det handelspolitiska
avsnittet tillerkänner parterna varandra mest-
gynnad-nationsbehandling, dock med sedvanliga
undantag.

Partnerskapsavtalen är anpassade efter OSS-
ländernas ekonomiska och polititiska
utvecklingsnivå. Ryssland, Ukraina, Vitryssland och
Moldova har därför kommit att få de mest avancerade
avtalen. I dessa avtal finns en bestämmelse om att
ett framtida upprättande av ett frihandelsområde
mellan gemenskapen och respektive land skall
övervägas. Övriga OSS-länder utgör en grupp med
enklare avtal.

Europeiska kommissionen inledde förhandlingar med
Turkmenistan i januari 1997 om ett partnerskaps- och
samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG)
och deras medlemsstater å ena sidan och Turkmenistan
å den andra. Sverige har deltagit aktivt i
förhandlingarna och har därvid löpande inhämtat
synpunkter från den närmast berörda myndigheten
Kommerskollegium. Avtalet undertecknades den 25 maj
1998.

Utvecklingen i Turkmenistan

Turkmenistan styrs med fast hand av landets
president. Övergången från planekonomi till
marknadsekonomi har visserligen börjat, men
processen skrider endast långsamt framåt. Vad gäller
politiska reformer har få framsteg gjorts mot
flerpartisystem och demokratisk pluralism.
Avsaknaden av genomgripande politiska reformer
förklaras av presidenten med att man under en
övergångsperiod måste bygga upp landet i lugn och
under socialt ordnade former.

Turkmenistan har stora tillgångar på gas och olja
men avsaknaden av alternativa ledningar för export
av energitillgångarna har hittills hindrat en mer
omfattande försäljning utanför före detta
Sovjetunionen. Någon ekonomisk utveckling har
landets energitillgångar därför ännu inte genererat.

Även om utvecklingen långsamt rör sig i rätt
riktning och nödvändig lagstiftning produceras, är
läget vad gäller de mänskliga rättigheterna i landet
fortsatt bekymmersamt. Någon pressfrihet existerar
inte. Nyhetsförmedlingen fokuseras på presidenten
och någon opposition i egentlig mening finns inte.
Inledningsvis var samarbetet med Organisationen för
samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) dåligt, men
det har efterhand förbättrats och i månadsskiftet
januari/februari 1999 öppnade OSSE ett kontor i
huvudstaden Asjchabad.

Turkmenistan, som har förklarat sig vara permanent
neutralt, är medlem av Förenta nationerna, OSSE samt
OSS. Man samarbetar med Ryssland och med
grannländerna i Centralasien. Relationerna med Iran
har efter hand utvecklats och samarbete om
gränsöverskridande infrastruktur pågår.

Sverige och Turkmenistan

Turkmenistan blev självständigt 1991. Sverige
erkände landet den 16 januari 1992.

De bilaterala relationerna mellan Sverige och
Turkmenistan har hittills
varit begränsade liksom handeln.

Avtalets innehåll

Avtalet innehåller föreskrifter om samarbete på en
rad områden, bl.a. inom politik, ekonomi och handel.
Ett samarbetsråd upprättas för att förvalta avtalet.

Partnerskapsavtalet omfattar sammanlagt 101
artiklar, fem bilagor och ett protokoll om
tullsamarbete. Dessutom har avgivits sju gemensamma
förklaringar och en ensidig förklaring från
Frankrike, vilka bilagts slutakten.

Kompetensfrågor

I avtalet är det Europeiska gemenskapen, Europeiska
kol- och stålgemenskapen, Europeiska
atomenergigemenskapen och medlemsländerna som är
avtalsparter på den ena sidan. Det är därmed fråga
om ett s.k. blandat avtal. Avtalet reglerar bl.a.
frågor inom den gemensamma handelspolitiken och
gränsöverskridande tjänstehandel. Enligt artikel 113
i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen och EG-domstolens praxis har gemenskapen
exklusiv kompetens när det t.ex. gäller dessa
områden. Kompetensen att ingå associeringsavtal är
också i princip exklusiv.

Det nu aktuella avtalet reglerar emellertid också
förhållanden som ligger utanför gemenskapens
kompetens och därmed inom medlemsstaternas
kompetens. Avtalet innehåller sålunda bestämmelser
som innebär åtaganden för medlemsstaterna och därmed
också för Sverige. Detta gäller bl.a. inom områdena
politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete
samt brottsbekämpning.

Partnerskapsavtalet innehåller ett protokoll om
ömsesidigt bistånd mellan administrativa myndigheter
i tullfrågor. Information som lämnas eller erhålls
med stöd av detta tullsamarbetsprotokoll skall vara
konfidentiell (artikel 10 i
tullsamarbetsprotokollet). Enligt 9 kap. 3 §
sekretesslagen (1980:100, aktuell lydelse 1992:1775)
gäller sekretess i sådan verksamhet för enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden i den mån
riksdagen har godkänt avtal om det med främmande
stat eller mellanfolklig organisation. En anslutning
till avtalet föranleder därför inte några
lagändringar för Sveriges del när det gäller dessa
frågor.

Godkännande av avtalet

Regeringen anför att partnerskapsavtalen syftar till
att ge en ny dimension till gemenskapens och
medlemsstaternas relationer med republikerna i det
forna Sovjetunionen och att understödja den
politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i
dessa länder. Avtalet ger ramar för en politisk
dialog, definierar ett brett spektrum av
samarbetsområden och skapar förutsättningar för en
ökad handel mellan parterna. Ur svensk synvinkel är
det med hänsyn till de allt intensivare politiska,
ekonomiska och kulturella relationerna med länderna
i forna Sovjetunionen av stor vikt att ett
partnerskapsavtal ingås och att ytterligare ett steg
därmed tas för att främja stabilitet och en positiv
ekonomisk och social utveckling i Turkmenistan.
Genom avtalet underlättas även bilateral handel.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
partnerskaps- och samarbetsavtalet godkänns av
riksdagen.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsstater och
Turkmenistan.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner det i proposition
1998/99:58 föreslagna avtalet om partnerskap och
samarbete som upprättar ett partnerskap mellan
Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater, å ena sidan, och Turkmenistan, å
andra sidan.

Stockholm den 25 mars 1999

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Sören
Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m),
Liselotte Wågö (m), Carina Hägg (s), Agneta Brendt
(s), Murad Artin (v), Jan Erik Ågren (kd), Sten
Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne
Andersson (c), Marianne Jönsson (s), Karin Enström
(m), Fanny Rizell (kd), Eva Zetterberg (v) och Elver
Jonsson (fp).