Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

Betänkande 1989/90:LU28

Lagutskottets betänkande

1989/90:LU28

Översyn av lagen om ekonomiska
föreningar

1989/90

LU28

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion rörande översyn av lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar i två avseenden.

Utskottet avstyrker bifall till motionen. Mot utskottets ställningstaganden
har avlämnats två reservationer, en (m, fp, c, mp) om medlemsantalet
i ekonomisk förening och en (c) om arbetsrättsliga frågor.

1989/90:L213 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson (båda c), vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om
ekonomiska föreningar med syfte att åstadkomma i motionen anförda
förändringar.

Allmän bakgrund

Utmärkande för en ekonomisk förening är att den genom ekonomisk
verksamhet skall främja sina medlemmars ekonomiska intressen och
att medlemmarna skall delta i verksamheten som konsumenter, leverantörer,
med egen arbetsinsats, genom att begagna föreningens tjänster
eller på annat liknande sätt. Sådana sammanslutningar som arbetar i
vinstsyfte utan krav på särskilda insatser från medlemmarna är hänvisade
att driva sin verksamhet i bolagsform. Av särskild praktisk betydelse
bland de ekonomiska föreningarna är konsumtionsföreningar
och produktionsföreningar.

Gällande bestämmelser om ekonomiska föreningar i allmänhet finns
i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som den 1 januari 1988
ersatte 1951 års lag i ämnet. 1987 års föreningslag innebär framför allt
en modernisering och förenkling av tidigare regler. Bland nyheterna
märks att firmaskyddet för de ekonomiska föreningarna har sträckts ut
från att gälla inom ett län till att gälla inom hela landet. Vidare har
införts regler om verkställande direktör, effektivare revision och fusion
mellan en moderförening och ett dotteraktiebolag.

Motionen

1 Riksdagen 1989/91). 8 saini. Nr 28

Lagen om ekonomiska föreningar innehåller inga särskilda bestämmelser
i frågan när medlem som deltar i verksamheten med egen
arbetsinsats är att anse som arbetstagare utifrån arbetsrättslig synpunkt.

I föreningslagen föreskrivs liksom fallet var i 1951 års lag att en
ekonomisk förening skall bestå av minst fem medlemmar. Antalet
medlemmar får dock vara tre eller fyra om minst tre av medlemmarna
är ekonomiska föreningar eller andra föreningar som är att anse som
juridiska personer (2 kap. 1 §). Även enligt 43 § bostadsrättslagen
(1971:479) uppställs ett krav på minst fem föreningsmedlemmar.

Motionsmotivering

I motion L213 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson (båda c)
framhålls att den kooperativa verksamhetsformen, som lagen om ekonomiska
föreningar reglerar, underlättat startande av nya verksamheter
på landsbygden men också i tätorter. Enligt motionärerna är emellertid
lagen otydlig på vissa områden, vilket medför att medlemmar kan
komma i oönskade situationer. Sålunda anger inte lagen tillräckligt
klart när medlemmen är arbetsgivare eller arbetstagare. Fackförbunden
tolkar därför lagen olika och medlemmar i samma förening behandlas
olika. Detta kan fa till följd att en medlem som blir arbetslös inte får
ersättning från arbetslöshetskassan, vilket enligt motionärerna inte är
bra ur rättssäkerhetssynpunkt.

Motionärerna begär vidare att minimiantalet för att fa bilda en
ekonomisk förening skall sänkas till tre medlemmar i syfte att underlätta
bildandet av sådana föreningar särskilt i glesbygd där det inte
alltid är så lätt att finna fem personer som är intresserade av en viss
verksamhet.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om antalet medlemmar i en ekonomisk förening har behandlats
av riksdagen flera gånger tidigare. I samband med behandlingen av
proposition 1986/87:7 om ekonomiska föreningar avstyrkte utskottet
två motioner i vilka begärdes en sänkning av minimiantalet i ekonomisk
förening till tre medlemmar. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(LU 1986/87:20) framhöll utskottet bl.a. att kravet på minst fem
medlemmar i en ekonomisk förening motiverats av föreningarnas
kooperativa karaktär. En sänkning av minimiantalet skulle enligt
utskottets mening innebära att det kooperativa inslaget i viss mån gick
förlorat. Utskottet hänvisade också till att utskottet tidigare (se bet. LU
1984/85:31) ställt sig avvisande till tanken på en sänkning av kravet på
visst medlemsantal i bostadsrättsförening. Avslutningsvis konstaterade
utskottet att nuvarande ordning i aktuellt hänseende såvitt var känt
inte hade inneburit några nackdelar för nystartade föreningar.

När utskottet på nytt prövade samma fråga våren 1988 fann utskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1987/88:24) att anledning
saknades för riksdagen att frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan.

1989/90:LU28

2

Utredningsarbete

1989/90:LU28

Folkrörelseutredningen har i sitt betänkande (SOU 1987:35) Ju mer vi
är tillsammans, del 3, bl.a. föreslagit en ändring i föreningslagen som
innebär att också verksamhet som inte är av renodlat ekonomiskt slag
skall kunna drivas i form av ekonomisk förening. Utredningen har i
samband därmed diskuterat några "lrbetsrättsliga problem som berör
föreningsdriven verksamhet (s. 97—100).

Om en förening anställer personal som inte är medlem i föreningen
finns det enligt utredningen knappast några arbetsrättsliga problem. I
sådana fall finns det en klar arbetsgivar- och arbetstagarroll där föreningen
är arbetsgivare. I små föreningar förefaller det däremot som om
det upplevs som problematiskt att ha både rollen som föreningsmedlem
och anställd. I flera små arbetskooperativ har det enligt utredningen
uppfattats så att medlemmar som arbetar för kooperativet är arbetsgivare.

Utredningen konstaterar att problemet synes vara hanterbart från
formell synpunkt. Bara det förhållandet att en anställd i en förening
samtidigt är medlem i föreningen konstituerar ingen arbetsgivarroll.
Föreningen företräds utåt, även i arbetsgivarrollen, av styrelsen och om
sådan finns, den verkställande direktören. Inte ens om den anställde
föreningsmedlemmen är ledamot av styrelsen är det självklart att han
därigenom i alla situationer har en arbetsgivarroll. Styrelsen handlar
nämligen kollektivt och det fordras en majoritet av styrelseledamöterna
för att fatta ett visst beslut. Vem som ingår i styrelsemajoriteten är i
detta sammanhang ovidkommande. Förhållandet kan liknas vid det
som råder i aktiebolag, där det inte är ovanligt att ägarkretsen består av
mycket fä personer som samtidigt är anställda i bolaget. Eftersom såväl
ekonomiska föreningar som aktiebolag är juridiska personer, vilket
påpekas flera gånger av utredningen, är det föreningen resp. bolaget
som sådana som är arbetsgivare. Rent formellt är det heller ingen
avgörande skillnad att vara medlem i t.ex. en stor konsumentkooperativ
förening eller ett litet arbetskooperativ och samtidigt vara anställd i
den egna föreningen.

För att renodla arbetsgivarerollen torde det enligt utredningen vara
nödvändigt att föreningen utser någon att företräda föreningen. Om
medlemmarna inte vill gå så långt som att utse en verkställande
direktör, kan styrelsen t.ex. delegera till ordföranden att i vissa fall,
exempelvis då det gäller förhandlingar, tecknande av kollektivavtal

o.d., företräda föreningen.

Utredningen lägger inte fram några förslag när det gäller arbetsrättsliga
frågor med anknytning till föreningsdriven verksamhet.

Beträffande antalet medlemmar i en förening föreslår Folkrörelseutredningen
att kravet på fem medlemmar i en ekonomisk förening skall
sänkas från fem till tre. Utredningen framhåller att det inte finns några
sakliga skäl för det nuvarande kravet.

Betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande
inom civildepartementet.

Bostadsrättslagen har nyligen setts över av en särskilt tillkallad
utredare. I betänkandet (SOU 1988:14) Översyn av bostadsrättslagen
m.m. diskuteras en ändring i bostadsrättslagens bestämmelser om antalet
medlemmar. Utredaren föreslår emellertid ingen ändring i gällande
bestämmelser. Han anför som skäl för sitt ställningstagande bl.a. att i
det kooperativa synsättet ligger att en bostadsrättsförening inte kan
bestå av ett alltför ringa antal medlemmar. Även praktiska hänsyn
talar för att nuvarande regel bör behållas. Skulle enbart tre eller fyra
medlemmar godtas kan det exempelvis bli svårt att fa ihop en fungerande
styrelse med följd att föreningen redan av det skälet inte blir
livskraftig. Vidare menar utredaren att föreningsstämmans självständiga
och i förhållande till styrelsen överordnade roll upphör om kravet på
antalet medlemmar sänks. En proposition om ny bostadsrättslag vilken
grundas på betänkandet är aviserad till maj 1990.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion som gäller ekonomiska föreningar.

Utmärkande för en ekonomisk förening är att den genom ekonomisk
verksamhet skall främja sina medlemmars ekonomiska intressen
och att medlemmarna skall delta i verksamheten som konsumenter,
leverantörer, med egen arbetsinsats, genom att begagna föreningens
tjänster eller på annat liknande sätt. Gällande bestämmelser om ekonomiska
föreningar i allmänhet finns i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar som den 1 januari 1988 ersatte 1951 års lag i ämnet. 1987
års föreningslag innehåller inga särskilda bestämmelser i frågan när
medlem som deltar i verksamheten med egen arbetsinsats är att anse
som arbetstagare utifrån arbetsrättslig synpunkt. I föreningslagen föreskrivs
liksom fallet var i 1951 års lag att en ekonomisk förening skall
bestå av minst fem medlemmar. Antalet medlemmar får dock vara tre
eller fyra om minst tre av medlemmarna är ekonomiska föreningar
eller andra föreningar som är att anse som juridiska personer (2 kap. 1
§). Även enligt 43 § bostadsrättslagen (1971:479) uppställs ett krav på
minst fem föreningsmedlemmar.

I motion L213 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson (båda c)
framhålls att lagen om ekonomiska föreningar är otydlig genom att
den inte klart anger när medlem som med egen arbetsinsats deltar i
verksamheten är arbetsgivare eller arbetstagare, vilket får till följd att
medlemmar i samma förening behandlas olika. Motionärerna anser
vidare att minimiantalet för att få bilda en ekonomisk förening skall
sänkas till tre medlemmar i syfte att underlätta bildandet av sådana
föreningar. I motionen begärs en översyn av lagen om ekonomiska
föreningar med syfte att åstadkomma i motionen anförda förändringar.

Utskottet erinrar om att motioner rörande antalet medlemmar i en
ekonomisk förening flera gånger tidigare prövats i riksdagen (se senast
bet. LU 1987/88:24) och därvid avstyrkts med hänvisning till att en
sänkning av minimiantalet från fem till tre medlemmar skulle innebära
att det kooperativa inslaget i en ekonomisk förening i viss mån gick

1989/90: LU 28

4

förlorat. Spörsmålet har också tagits upp av folkrörelseutredningen i
betänkandet (SOU 1987:35) Ju mer vi är tillsammans, del 3. Utredningen
föreslår att minimiantalet föreningsmedlemmar sänks från fem
till tre. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande
inom civildepartementet. För bostadsrättsföreningarnas del har frågan
övervägts i betänkandet (SOU 1988:14) Översyn av bostadsrättslagen
m.m. Tanken på en sänkning av minimiantalet har därvid avvisats med
bl.a. motiveringen att det i det kooperativa synsättet ligger att en
bostadsrättsförening inte kan bestå av ett alltför ringa antal medlemmar.
Också detta betänkande är efter remissbehandling föremål för
överväganden inom regeringskansliet. En proposition på grundval av
betänkandet förväntas bli framlagd i maj 1990.

Som framgår av det anförda har det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet om medlemsantalet i ekonomisk förening förhållandevis
nyligen varit föremål för utredningsarbete och någon förnyad översyn
av frågan kan inte anses påkallad. Utskottet, som vidhåller sin tidigare
uppfattning i frågan, anser att regeringens ställningstagande till de båda
nämnda betänkandena inte bör föregripas genom några uttalanden
från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således bifall till motion L213
i denna del.

Även det av motionärerna berörda arbetsrättsliga problemet har
tagits upp av folkrörelseutredningen. Utredningen konstaterar — som
närmare redovisats ovan under avsnittet Utredningsarbete — att problemet
synes vara hanterbart från formell synpunkt och framlägger
inte något förslag i frågan. Motion L213 i denna del bör inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medlemsantalet i ekonomisk förening
att riksdagen avslår motion 1989/90:L213 i denna del,

res. I (m, fp, c, mp)

2. beträffande arbetsrättsliga frågor

att riksdagen avslår motion 1989/90:L213 i denna del.

res. 2 (c)

Stockholm den 19 april 1990
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Ewy Möller

1989/90:LU28

5

(m), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (vpk), Elisabet Franzén
(mp), Anita Jönsson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Gunilla Andersson (s)
och Lola Björkquist (fp).

Reservationer

1. Medlemsantalet i ekonomisk förening

Rolf Dahlberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Ewy Möller (m), Stina Eliasson (c), Elisabet Franzén (mp)
och Lola Björkquist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet
erinrar" och på s. 5 slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att spörsmålet om minimiantalet medlemmar i
en ekonomisk förening varit föremål för behandling av folkrörelseutredningen
för några år sedan. I betänkandet (SOU 1987:35) Ju mer vi
är tillsammans, del 3, finner utredningen att det inte finns några
sakliga skäl för det nuvarande kravet på minst fem medlemmar, och
utredningen föreslår att antalet skall sänkas till tre. Bland de 20-tal
remissinstanser som yttrat sig över utredningens förslag i den delen
föreligger en klar majoritet för en sänkning, medan övriga omkring
100 instanser inte berört frågan. Enligt utskottets mening finns det
både stöd och fog för utredningens ståndpunkt och regeringen bör
därför omgående förelägga riksdagen erforderliga förslag till ändringar
i lagen om ekonomiska föreningar.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion L213 i denna
del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande medlemsantalet i ekonomisk förening
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:L213 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Arbetsrättsliga frågor

Martin Olsson och Stina Eliasson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Även
det" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

När det sedan gäller det arbetsrättsliga spörsmålet som motionärerna
tar upp har folkrörelseutredningen avfärdat frågan med att problemet
synes hanterbart från formell synpunkt. Bland remissinstanserna framhåller
Kooperativa Institutet, som får anses ha särskild sakkunskap på
området, att både myndigheter och organisationer har svårt att ta
hänsyn till arbetskooperativens kollektiva karraktär och ofta hävdar att
de integrerade rollerna som arbetsgivare och arbetstagare inte stämmer
överens med gällande lagar, avtal och bidragssystem. Institutet föreslår

1989/90: LU 28

6

därför att ett utredningsarbete sätts i gång utifrån denna problemställning.
Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker således motionen
i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsrättsliga frågor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L213 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:LU28

7