OSSE år 1997

Betänkande 1997/98:UU21

Utrikesutskottets betänkande 1997/98:UU21

Verksamheten inom OSSE under 1997

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1997/98
UU21

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:88
Redogörelse för verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) under 1997. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen
till handlingarna. En motion från allmänna motionstiden behandlas i
betänkandet. Denna besvaras av utskottet.

Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:164 att riksdagen tar del av Redogörelse
för verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
under 1997.

Motionen
1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbetet inom OSSE,

Utskottet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelse 1995/96:164 lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten i
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1997 och för
sin bedömning av OSSE:s roll i det säkerhetspolitiska samarbetet i Europa.

Ministerrådsmötet i Köpenhamn
OSSE:s ministerråd samlades i Köpenhamn den 18-19 december 1997, vilket
markerade slutet på det danska ordförandeskapet för organisationen.
Ministerrådet fattade sammanfattningsvis följande beslut:
- att anta riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utarbeta en stadga för
europeisk säkerhet,
- att fastställa tidpunkten för nästa OSSE-toppmöte senast i mars 1998, efter
en utvärdering av stadgearbetet,
- att genomföra en översyn av OSSE-sekretariatets operativa kapacitet,
- att införa en särskild bidragsskala för stora OSSE-representationer och
-projekt,
- att granska översynsmötena inom den mänskliga dimensionen, dvs. åtaganden som
gäller frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer,
- att utse en OSSE-representant för fria medier,
- att utse en samordnare för förhandlingar om regional rustningskontroll på
Balkan samt
- att som ordförandeland för år 1999 välja Norge.
Frågan om riktlinjer för det fortsatta arbetet med stadgan för europeisk
säkerhet var central under ministerrådets möte. Regeringen framhåller i
skrivelsen att Sverige under förhandlingen ägnade betydande uppmärksamhet åt
försvaret av rätten till fritt säkerhetspolitiskt vägval. Det slutliga
resultatet av riktlinjearbetet får anses ha stärkt OSSE. Ett viktigt bidrag var
att den tidigare till den mänskliga dimensionen begränsade
?interventionsrätten? - dvs. att det inte är en stats ensak hur den uppfyller
sina åtaganden, utan en angelägenhet för alla - utvidgades till att gälla
samtliga åtaganden inom OSSE.
Ett annat viktigt område, anför regeringen, som behandlades vid
ministerrådsmötet rörde OSSE:s interna funktionssätt. Beslut fattades om en
särskild bidragsskala för finansiering av större representationer och projekt.
Dessutom fattade ministerrådet beslut om att göra en översyn av sekretariatets
operativa kapacitet, dvs. dess förmåga att stödja ordförandeskapet och olika
fältinsatser.
Beslut fattades även om att organisationen skall se över hur övervakningen av
medlemsländernas genomförande av åtagandena inom den mänskliga dimensionen
skall kunna stärkas.
Ministerrådets beslut, fattat i enlighet med Daytonavtalet, att utse en
samordnare för förhandlingarna om regional rustningskontroll på Balkan innebär
ett startskott för dessa förhandlingar. De kommer att äga rum inom OSSE:s ram
och syftar till att nå fram till ett separat avtal för rustningskontroll i
Balkanregionen.

OSSE:s verksamhetsfält
Regeringen framhåller i skrivelsen att OSSE verkar utifrån det breda
säkerhetsbegreppet ( dvs. att säkerheten inkluderar såväl militära aspekter som
frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och ekonomi ( vilket gör det möjligt
för organisationen att på ett flexibelt sätt ingripa i alla typer av
konflikter, oberoende av deras orsak. Regeringen menar att OSSE har visat sig
ha särskild förmåga att agera inom konfliktförebyggande, politisk krishantering
samt försoningsinsatser och återbyggnad av samhällsfunktioner efter en kris.
Huvuddelen av OSSE:s verksamhet utgörs i dag av konkreta
konflikthanteringsinsatser.
Även i det nya OSSE är rustningskontrollen av central betydelse. En
modernisering av de centrala överenskommelserna om europeisk rustningskontroll
(CFE och Wiendokumentet) håller på att förhandlas fram.
Normbildningsarbetet har av hävd stått i centrum för OSSE konstaterar
regeringen i skrivelsen men noterar att fokus under senare tid har förskjutits
från utveckling av nya åtaganden till åtgärder som syftar till att förbättra
efterlevnaden av de normer och principer som redan existerar. Det arbete med en
ny s.k. säkerhetsstadga som nu inletts har dock en viktig normutvecklande
aspekt menar regeringen.

OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande insatser
OSSE har under 1990-talet successivt utvecklat en rad instrument för
förebyggande åtgärder, krishantering och insatser efter konflikter.
Ordförandelandet svarar för den politiska ledningen av OSSE och kan därmed
spela en aktiv roll i alla stadier av en konflikt. Ett viktigt instrument för
ordförandeskapet är möjligheten att utse en s.k. personlig representant.
Ordförandeskapet har också befogenhet att på eget initiativ sända ut en
undersökningsgrupp för att granska en viss situation och inhämta faktaunderlag
inför kommande beslut.
Det instrument som minoritetskommissarien utgör är väl utnyttjat och
framgångsrikt för att förebygga olika former av minoritetskonflikter.
Verksamheten som bedrivs av Kontoret för demokratiska institutioner och
mänskliga rättigheter (ODIHR) syftar också till att förebygga konflikter. OSSE
har i dag även olika typer av långtidsrepresentationer.
Regeringen framhåller även i skrivelsen att OSSE själv kan besluta, utan
mandat från FN, att ge mandat till en fredsbevarande insats under förutsättning
att den inte innehåller fredsframtvingande element. Något sådant beslut har
ännu inte fattats.
Stabilitetspakten i OSSE är en mekanism för regionala åtgärder som syftar
till att stärka goda grannskapsförbindelser över nationsgränserna inom en
region. Inom ramen för denna finns två s.k. regionala bord, ett för
Östersjöregionen och ett för Central- och Östeuropa. I dag bedrivs dock inget
aktivt arbete inom ramen för dessa bord. Ett liknande initiativ har tagits
beträffande Balkan, men möten och diskussioner kring detta initiativ äger rum
utanför OSSE:s ram, till dess att frågan om Förbundsrepubliken Jugoslaviens
ställning i organisationen lösts.
I OSSE finns också en förliknings- och skiljedomstol, med säte i Genève.
Stater som ratificerat ?Konventionen om förlikning och skiljedom inom OSSE? kan
hänskjuta mellanstatliga tvister, som inte lösts inom rimlig tid, till
domstolen. I dag har 23 länder ratificerat konventionen, men domstolen har ännu
inte utnyttjats.

Minoritetskommissarien
Då de enskilda ländernas politik gentemot sina nationella minoriteter har stor
betydelse för stabilitet och säkerhet tillsatte OSSE 1992 en Högkommissarie för
nationella minoriteter (High Commissioner on National Minorities, HCNM). Dennes
uppdrag är varken att föra minoriteters talan eller att skydda enskilda
individer, utan att förebygga konflikter. Minoritetskommissarien skall söka
dämpa motsättningar i frågor som rör nationella minoriteter och som annars
skulle riskera att trappas upp till en konflikt.
Under 1996 och 1997 genomfördes särskilda insatser bl.a. i Albanien, Estland,
Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kazakstan, Kirgizistan, Kroatien, Lettland,
Makedonien, Slovakien, Ukraina och Ungern. Minoritetskommissarien diskuterade
under besök i dessa länder bl.a. medborgarskapsfrågor och minoritetsspråkens
ställning med regeringsrepresentanter. Regeringen framhåller i skrivelsen att
genom sina tysta men effektiva arbetsmetoder har minoritetskommissarien på ett
ytterst förtjänstfullt sätt bidragit till att lösa problem med anknytning till
nationella minoriteter. Hans verksamhet har tydliggjort OSSE:s roll som
konfliktlösare.

Mänskliga rättigheter, demokratibyggnad och valövervakning
Främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har satt sin
prägel på OSSE:s verksamhet alltsedan Helsingforsakten 1975. OSSE:s kontor i
Warszawa för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR)
spelar med sitt huvudansvar för arbetet inom den mänskliga dimensionen, dvs.
respekten för demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, en viktig
roll vid valövervakning, principen att regelbundet hålla fria och demokratiska
val och att inbjuda till övervakning är grundläggande åtaganden inom OSSE.
Valövervakning på plats ger möjlighet till en god insyn i hur medlemsländerna
efterlever sina åtaganden och ger organisationen ett underlag för att
rekommendera eller anpassa olika stödåtgärder.
Under året ledde ODIHR valövervakningen vid ett tiotal val. Den ojämförligt
största insatsen genomfördes i samband med valen i Bosnien-Hercegovina i
september. Därutöver anordnade ODIHR under året även valövervakning i bl.a.
Albanien, Bulgarien, Kroatien, den serbiska republiken inom Bosnien-Hercegovina
(Republika Srpska) samt i delrepublikerna Serbien och Montenegro i
Förbundsrepubliken Jugoslavien.
ODIHR fungerar som kontaktpunkt inom OSSE för enskilda organisationer. I
Albanien har omfattande insatser gjorts för att bl.a. skapa lokala nätverk för
enskilda organisationer i syfte att stödja återuppbyggnaden av samhället efter
händelserna våren 1997. Kontoret genomförde under 1997 utbildningsprogram
riktade till bl.a. statstjänstemän och enskilda organisationer i främst
central- och östeuropeiska länder.
ODIHR ägnar sig i ökad utsträckning åt projekt i olika medlemsländer avsedda
att ge stöd åt en demokratisk utveckling, effektiva nationella institutioner
och framväxten av ett aktivt civilt samhälle. Kontoret fyller även tillsammans
med FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och internationella organisationen för
minoriteter (IOM) en roll för att i samarbete med berörda länder genomföra ett
handlingsprogram för migration och flyktingbehandling. Handlingsprogrammet
antogs vid en stor flyktingkonferens i Genève våren 1996 (den s.k. CIS-
konferensen).
Genom Daytonavtalet tillfördes OSSE flera uppgifter i Bosnien-Hercegovina med
anknytning till mänskliga rättigheter och demokratibyggande. Enligt
Daytonavtalet skall OSSE förutom att övervaka valprocessen även utöva tillsyn
över respekten för mänskliga rättigheter och ge råd vid utformningen av ny
lagstiftning. Genom att stödja lokala enskilda organisationer främjas den
civila återuppbyggnaden. OSSE ger även stöd till de tre ombudsmän för mänskliga
rättigheter som skall utreda klagomål i hela landet och utsåg 1996 en
internationell ombudsman för mänskliga rättigheter i Bosnien-Hercegovina.

Rustningskontroll inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder
Rustningskontroll, inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder, utgör
en central del av OSSE:s verksamhet och har en grundläggande betydelse för det
konfliktförebyggande arbetet och för säkerheten i Europa, framhåller
regeringen.
I januari 1997 inleddes förhandlingar om en modernisering av CFE-avtalet.
Målet med moderniseringen är att anpassa avtalet till dagens säkerhetspolitiska
situation. En viktig aspekt i detta sammanhang är den förestående
Natoutvidgningen, då denna utvidgning kommer att medföra att stater från f.d.
Warszawapakten ansluter sig till Nato, vilket rubbar balansen i det
ursprungliga CFE-avtalet. I juli hade man lyckats nå fram till en
överenskommelse rörande vissa grundläggande element, vilket kan ses som en
viktig etapp i förhandlingsarbetet. Överenskommelsen innebär att avtalets syfte
att begränsa innehavet av tung krigsmateriel (stridsvagnar, pansarskyttefordon,
artilleri, attackhelikoptrar och stridsflygplan) består. Detsamma gäller de
genomgripande informations- och verifikationsregimerna. Den viktigaste
förändringen är att den bipolära strukturen, som var utformad för det kalla
krigets alliansstruktur, tas bort och i stället ersätts med ett system av
nationella begränsningar för innehav av tung krigsmateriel. Förutom dessa
begränsningar tillkommer även ett system av territoriella tak som medger en
begränsad stationering av materiel på andra staters territorium. Nato och Natos
medlemsstater har deklarerat vilka militära nedskärningar man är villig att åta
sig inom ramen för avtalet, medan andra stater, däribland Ryssland, ännu inte
uttalat sig i frågan.
De fortsatta förhandlingarna väntas bli besvärliga menar regeringen och den
ursprungliga tidsgränsen på 18 månader kommer troligen inte att kunna hållas.
De två svåraste frågorna rör framtiden för de s.k. flankbegränsningarna och
balansen mellan stabilitet och militär flexibilitet. Den första frågan är
särskilt viktig för Sverige då den direkt påverkar den ryska militära närvaron
i vårt närområde. Sverige deltar inte i förhandlingarna, men kommer även
fortsättningsvis att följa förhandlingsarbetet noggrant. Det är angeläget att
flankbegränsningarna i sak består i det omförhandlade avtalet.
Avsikten är att det moderniserade CFE-avtalet skall öppnas för deltagande av
nya stater. Sverige kommer att ta ställning till frågan om eventuell anslutning
när det omförhandlade avtalet föreligger.
Under 1997 har Säkerhetsforum, den del av OSSE där de militära frågorna
behandlas, beslutat att modernisera 1994 års Wiendokument. Detta blir sannolikt
den största moderniseringen av dokumentet sedan det kalla krigets slut. Syftet
är att stärka öppenheten, förutsägbarheten och samarbetet med hänsyn till den
förändrade säkerhetsbilden i Europa. Realförhandlingar påbörjas under 1998, och
Sverige kommer att delta aktivt i dessa. Ett stort antal förslag föreligger.
Bland dessa märks stärkande av dokumentets tillämpning i kris, införande av
marina åtgärder och öppenhet om militär infrastruktur.
OSSE:s s.k. uppförandekod antogs vid toppmötet i Budapest 1994. Den är ett
normverk som, förutom att behandla mellanstatliga förhållanden, också ställer
långtgående krav på relationerna mellan försvarsmakt och civilt samhälle. Under
1997 har Säkerhetsforum genomfört ett första uppföljningsmöte kring
tillämpningen av uppförandekoden. Mötet visade att flertalet deltagande stater
fäster stor vikt vid koden. Sverige spelar, genom att arrangera och delta i
internationella seminarier, bl.a. i Baltikum, en aktiv roll i detta sammanhang,
framhåller regeringen i skrivelsen.

Den ekonomiska dimensionen
OSSE:s ekonomiska dimension omfattar samarbete i ekonomiska frågor, vetenskap,
teknik och miljö. Organisationens femte ekonomiska forum ägde rum i Prag i juni
1997 på temat Marknadsekonomin och rättssamhället. De aspekter som främst
belystes gällde de legala strukturernas betydelse för den ekonomiska
utvecklingen, respektive deras betydelse för säkerhet och stabilitet. Under det
pågående mötet bildade företrädare för den privata sektorn den fristående
europeiska affärskongressen (European Business Congress, EBC).
Under maj 1997 har det i Skopje anordnats ett seminarium på temat Miljövänlig
varaktig utveckling i sydöstra Europa samt ett i Almaty i oktober, som var en
regional uppföljning av årets forum om betydelsen av ett på lagstiftning
grundat regelverk för den ekonomiska och sociala reformprocessen i
övergångsekonomierna.
Permanenta rådet fastställde hösten 1997 mandatet för en samordnare för
verksamhet inom OSSE:s ekonomiska dimension och detta bekräftades vid
ministermötet i Köpenhamn. Den amerikanske diplomaten Tom Price utsågs i
januari 1998 till ekonomisk samordnare. Samordnaren skall öka OSSE:s möjlighet
att bevaka ekonomiska, sociala och miljömässiga säkerhetsaspekter. Han skall
hålla regelbundna kontakter med t.ex. Världsbanken, Europeiska
utvecklingsbanken och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Den
ekonomiske samordnaren skall bl.a. använda sig av fältkontorens rapportering
för sin analysverksamhet och bidra till de årliga utvärderingarna av den
ekonomiska och sociala utvecklingen i OSSE-området. Han skall även hålla nära
kontakt med den parlamentariska församlingens ekonomiska utskott.

Frågan om en europeisk säkerhetsstadga och säkerhetsmodellen
Vid toppmötet i Budapest 1994 fattade OSSE beslut om att påbörja arbetet med en
allomfattande säkerhetsmodell för det 21:a århundradet. Säkerhetsmodellarbetet
har av stora västeuropeiska länder, i första hand Frankrike och Tyskland,
uppfattats som ett sätt att balansera Natoutvidgningen med en vidareutveckling
av OSSE och det alleuropeiska samarbetet. Detta synsätt ligger också bakom
beslutet vid ministerrådet i Köpenhamn om riktlinjer för utarbetandet av en
europeisk säkerhetsstadga.
Regeringen konstaterar att många länder, däribland Sverige, länge intog en
avvaktande attityd till tanken på en ny stadga eftersom de såg en risk att
tidigare, framför allt i Parisstadgan, gjorda OSSE-åtaganden skulle kunna
urholkas. Det svenska förhandlingsarbetet under hösten präglades därför av
ansträngningar att värna om dessa åtaganden, inte minst principen om staters
rätt att fritt välja säkerhetspolitisk väg.
Beslutet i Köpenhamn återspeglar väl svensk syn. Det kan i detta sammanhang
noteras att beslutet i Köpenhamn talar om en dokumentstadga. Denna skrivning är
en kompromiss mellan olika viljor om resultatets förmodade betydelse för OSSE.
Stadgan skall bidra till att stärka OSSE:s förmåga att verka som regional
organisation i enlighet med FN-stadgans kapitel VIII. Den skall vara ett
politiskt dokument som skall vidareutveckla de normer och principer som
hittills antagits inom OSSE. Av särskild vikt är härvid de deltagande staternas
rätt att fritt välja sina säkerhetsarrangemang samt synen på enskilda staters
åtaganden som en gemensam angelägenhet för alla medlemsstater. Stadgearbetet
skall omfatta samtliga OSSE:s verksamhetsområden
Inom ramen för arbetet med stadgan finns ett av EU utarbetat s.k.
plattformsbegrepp (Platform for Cooperative Security). En huvudpunkt i detta är
att OSSE skall stärka sitt samarbete med andra säkerhetsorganisationer i
Europa. Samarbetet skall bedrivas på jämställd fot och med sådana
organisationer vars medlemsstater individuellt och kollektivt åtagit sig att
följa OSSE:s principer. OSSE:s ordförandeskap kommer i sitt arbete att ge
särskild prioritet åt utvecklingen av plattformen.
Förra året inbjöd OSSE:s ordförande till ett möte i Wien mellan OSSE, Nato,
EU, Europarådet, VEU och OSS. Mötet var ett exempel på det slags samverkan som
EU förordar i sitt plattformsförslag. Avsikten är att genom informationsutbyte
och samverkan bilda ett nätverk i vilket organisationerna ömsesidigt stöder
varandra.

OSSE:s fältinsatser
Fältrepresentationerna är, sedan verksamheten inleddes 1992, ett av OSSE:s
viktigaste instrument. Dessa representationer skall på ett flexibelt sätt
arbeta inom ramen för organisationens kompetens med att försöka förebygga
tvister och konflikter, värna om respekt för de mänskliga rättigheterna, medla
i redan uppkomna konflikter och medverka i återuppbyggnadsarbetet sedan
konflikter upphört.
För närvarande verkar OSSE-representationer i 12 länder. Representationerna
samarbetar nära med bl.a. OSSE:s minoritetskommissarie (HCNM), kontoret för
demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i Warszawa (ODIHR) och
andra delar av OSSE.

Baltikum
Representationernas verksamhet i Estland och Lettland skiljer sig väsentligt
från den på Balkan. Det rör sig inte om krishantering och konfliktlösning utan
om en förebyggande insats avsedd att underlätta integrationen av de stora
ryskspråkiga befolkningsgrupperna.

Estland
Representationens verksamhet är främst inriktad på att främja de olika
folkgruppernas integration genom att bidra till ökad förståelse dem emellan.
Representationen upprätthåller kontakt med nationella och lokala myndigheter, i
synnerhet med dem som ansvarar för medborgarskapsfrågor, invandring,
språkfrågor och sociala frågor. Kontakter upprätthålls även med politiska
partier, fackföreningar och massmedier. Representationen har främst inriktat
sig på frågor om medborgarskap, uppehållstillstånd och främlingspass. Under
1997 har samarbetet med enskilda organisationer utvidgats, bl.a. genom att man
under året arrangerat flera seminarier.

Lettland
Verksamheten vänder sig huvudsakligen till den ryskspråkiga befolkningsgruppen
och omfattar bl.a. frågor om medborgarskap och uppehållstillstånd.
Verksamheten under 1997 har huvudsakligen inriktats på medborgarskapsfrågor,
språkfrågor, naturaliseringsprocessen och utfärdandet av främlingspass.
Representationen har följt utvecklingen och bistått de lettiska myndigheterna
med rådgivning om utformningen av relevant lagstiftning samt om dess
tillämpning. Råd och stöd ges även till enskilda.

Balkan
Krishantering och konfliktlösning på Balkan utgör numera OSSE:s mest omfattande
uppgift. Organisationen ägnar en betydande del av sina resurser åt detta
område.

Bosnien-Hercegovina
OSSE:s ministerråd beslutade i december 1995 att med hänvisning till
fredsavtalet från Dayton upprätta en representation i Bosnien-Hercegovina. Den
växte snabbt till OSSE:s största. I fredsuppgörelsen tilldelades organisationen
en central roll i återuppbyggnadsprocessen. Genom detta kom
Bosnienrepresentationen att få stor betydelse för OSSE:s utveckling till en
operativ organisation med betydande fältinsatser. Mandatet för OSSE-
representationen i Bosnien-Hercegovina anger tre verksamhetsinriktningar:
övervakning av allmänna val, rustningskontrollåtgärder och mänskliga
rättigheter.

Kroatien
Representationens arbete är främst inriktat på flyktingfrågor, minoritetsfrågor
samt mänskliga rättigheter. Av central betydelse är att mandatet även ger
representationen i uppgift att tillse att åtaganden om återflyttning av såväl
serber som kroater till de platser de bebodde före kriget följs (s.k. tvåvägs-
återvändande).

Makedonien
OSSE-representationen söker i dag primärt att främja en dialog i syfte att
försöka dämpa motsättningarna och förebygga interna konflikter, främst mellan
befolkningsmajoriteten och den albanska minoriteten. Även OSSE:s
minoritetskommissarie (HCNM) har genom sitt arbete bidragit till
ansträngningarna att minska de etniska spänningarna. OSSE har i Makedonien
bl.a. verkat för att högre undervisning även bedrivs på det albanska språket.

Förbundsrepubliken Jugoslavien
I samband med valmanipulationerna och de omfattande folkliga protesterna i
Jugoslavien under vintern 1996/97 inbjöd den federala regeringen, efter
upprepade propåer, en OSSE-delegation att besöka landet. Den förre spanske
premiärministern González utsågs till personlig representant för OSSE:s
ordförandeskap och fick i uppdrag att leda delegationen. Resultatet av besöket
blev att González lämnade en rad rekommendationer avsedda att dels rättmätigt
återbörda valsegern till oppositionen, dels bidra till
demokratiseringsprocessen i landet. Bland rekommendationerna märks förslag till
grundläggande förändringar i valsystemet, domstolsväsendets oberoende samt
mediereformer. I syfte att underlätta genomförandet av rekommendationerna
erbjöds Jugoslavien tekniskt bistånd från OSSE.
Det internationella samfundet har under det senaste året betonat vikten av
att rekommendationerna genomförs fullt ut och omsätts i konkreta
demokratiserande åtgärder. Hittills har myndigheterna inte kunnat uppvisa några
entydigt positiva resultat vad gäller demokratisering, något som bl.a.
konstaterats av OSSE:s valobservatörer. Det finns även internationella krav på
att ge OSSE-representationen tillstånd att återuppta verksamheten i Kosovo,
Sandzjak och Vojvodina.
Frågorna om Kosovos ställning inom FRJ och situationen för den albanska
befolkningsmajoriteten i området är centrala för en stabil utveckling i
regionen menar regeringen. En lösning av dessa frågor är avhängig
demokratiseringsprocessens utveckling i hela Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Albanien
Den akuta krisen i Albanien våren 1997 ledde till att OSSE:s ordförande utsåg
Österrikes f.d. förbundskansler Franz Vranitzky till sin personlige
representant i Albanien. OSSE:s engagemang ledde kort därefter till att en
representation upprättades i Tirana. Representationen har till uppgift att i
samverkan med andra internationella organ bistå Albanien med bl.a. arbete för
demokratisering, efterlevnad av mänskliga rättigheter och förberedelser för
allmänna val.

Tjetjenien
Orsaken till att OSSE-representationen i Tjetjenien upprättades var det krig
som brutit ut i denna ryska delrepublik. Ryssland hade utsatts för stark kritik
av OSSE-staterna för urskillningslös våldsanvändning och anklagades bl.a. för
att inte ha efterlevt OSSE:s uppförandekod, som slår fast vissa principer och
begränsningar för militär våldsanvändning.

Ukraina
OSSE-representationens främsta uppgift är att följa förhandlingarna om Krims
status. Representationen bevakar också utvecklingen beträffande de mänskliga
rättigheterna, tillämpningen av den nya författningen, medborgarskapsfrågan och
mediefrihet.

Moldova
I Moldova strävar två regioner efter större självständighet: området som bebos
av gagauzminoriteten och den självutnämnda transnistriska republiken, främst
bebodd av ryssar och ukrainare. I Transnistrien finns också delar av den ryska
14:e armén fortfarande kvar tillsammans med en fredsbevarande styrka bestående
av ryska, moldaviska och transnistriska trupper. Förutom de kvarvarande ryska
soldaterna finns även stora lager av vapen och ammunition som skall bortföras
eller förstöras på plats. Trots ryska åtaganden har denna process ännu inte
påbörjats.

Georgien
Det internationella samfundet försöker utarbeta hållbara politiska lösningar, i
vilka både Abchazien och Sydossetien ges viss autonomi medan Georgiens
territoriella integritet bevaras. OSSE har framför allt engagerat sig för att
finna en lösning på konflikten i Sydossetien, medan FN har motsvarande roll i
Abchazienkonflikten.

Tadzjikistan
Sedan 1994 har OSSE en representation i Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe.
Huvuduppgifterna är att främja dialog och förtroende mellan olika grupper, att
uppmuntra till respekt för mänskliga rättigheter och att stödja upprättandet av
demokratiska institutioner. Representationen skall också bevaka efterlevnaden
av åtaganden inom den mänskliga dimensionen.

Vitryssland
OSSE:s senast upprättade representation är den i Vitryssland. Efter långvariga
förhandlingar med värdlandet om OSSE:s närvaro kunde representationen inleda
sitt arbete i februari 1998. En av representationens prioriteringar är
kontakter med mänskliga rättighetsorganisationer och andra enskilda
organisationer.

Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete
Sverige ingår i den s.k. Minskgruppen, som inrättades 1992 och är ett särskilt
forum knutet till OSSE för hantering av konflikten i Nagorno-Karabach. 1994
förhandlade Minskgruppen, under svenskt ordförandeskap, fram en vapenvila som i
stort sett iakttagits sedan dess. Sedan våren 1996 är Frankrike, Förenta
staterna och Ryssland tillsammans ordförande för Minskgruppen. De tre
samordförandena presenterade 1997 ett förslag till fredsplan för konflikten,
som dock ännu inte accepterats av samtliga parter.
Det förtjänar att nämnas att Nagorno-Karabach-konflikten är den enda konflikt
i vilken möjligheten till en fredsbevarande OSSE-insats på allvar diskuterats.

Förbindelsekontoret för Centralasien
Kontoret spelar en viktig roll för att stödja integrationen av de nya central-
asiatiska länderna i organisationen och genom att sprida kunskaper om de
åtaganden som medlemskapet innebär. Förbindelsekontoret arrangerade under 1997
bl.a. kurser och konferenser om ämnen som mänskliga rättigheter och miljövård.
Inför 1998 har ODIHR utarbetat ett program med en rad projekt i de
centralasiatiska länderna, bl.a. utbildning i valadministration inför de
kommande valen i regionen.

OSSE:s parlamentariska församling
Den parlamentariska församlingen är fristående i förhållande till OSSE:s övriga
institutioner. Församlingens talman deltar dock numera regelbundet i möten med
OSSE:s trojka på utrikesministernivå i syfte att förbättra informationsflödet
mellan de två organen. Församlingens 315 ledamöter kan fatta majoritetsbeslut
och omfattas alltså inte av OSSE:s konsensusregel.
1997 års möte med OSSE:s parlamentariska församling ägde rum i War-szawa i
juli. Mötet antog en deklaration med rekommendationer inom OSSE:s tre
huvudområden politik och säkerhet, ekonomi och miljö samt demokrati och
mänskliga rättigheter. Vidare antogs en resolution till stöd för fredlig
lösning av Abchazienkonflikten och ett uttalande av kvinnliga parlamentariker
om kvinnor och arbetslöshet.
Ett svenskt initiativ resulterade i att församlingen slog fast att våldtäkt i
väpnade konflikter är en grov krigsförbrytelse. Förslaget hade lagts fram av
ordföranden i riksdagens OSSE-delegation Viola Furubjelke (s) och antogs
enhälligt såsom ett separat kapitel i slutdeklarationen från mötet.
Riksdagsledamoten Helena Nilsson (c) är vice ordförande i församlingens
utskott för ekonomi- och miljöfrågor för perioden 1996-1998.
Församlingens talman, spanjoren Ruperez, ledde en delegation till Turkiet för
samtal om MR-frågor. Den svenska riksdagsledamoten Göran Lennmarker (m) ingick
i delegationen.
Den parlamentariska församlingens nästa möte äger rum i juli i Köpenhamn.

OSSE:s samverkan med andra organisationer

EU och OSSE
Europeiska unionen är en av de mer framträdande aktörerna i OSSE. EU är även en
viktig samarbetspartner för organisationen. Samarbetet rörande OSSE-frågor inom
ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) är väl etablerat
sedan många år och utvecklas kontinuerligt. Representanter för EU-
medlemsländerna möts varje månad i Bryssel inom ramen för en rådsarbetsgrupp
för att diskutera aktuella frågor inom OSSE. Rustningskontrollfrågorna i OSSE
är inte, förutom frågor relaterade till den s.k. uppförandekoden, föremål för
EU-samordning.
Under år 1997 har diskussionerna inom EU främst rört utarbetandet av konkreta
förslag till arbetet med säkerhetsstadgan och behandlingen av regionala frågor,
i synnerhet utvecklingen och inriktningen av OSSE:s engagemang i Albanien,
Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Vitryssland. EU bidrog till OSSE:s insats för
lokalvalen i Bosnien-Hercegovina genom en gemensam åtgärd (enligt art. J.3
FEU), i vilken man ställde ett större antal valövervakare till förfogande.

OSSE och samverkan med FN och Europarådet
Erfarenheterna från fältet har visat att samarbetet mellan olika organisationer
är ett villkor för att förebyggande insatser, krishantering och
återuppbyggnadsinsatser efter en kris skall ha önskad verkan.
Att OSSE är en regional organisation enligt FN-stadgans kapitel VIII innebär
att organisationen på det regionala planet kan komplettera FN-insatser eller
bidra med alternativ till sådana. I Kroatien har OSSE för första gången direkt
övertagit vissa uppgifter som tidigare åvilade FN. OSSE och FN har i Georgien
ett gemensamt kontor som arbetar för att främja respekten för mänskliga
rättigheter.
OSSE och Europarådet har båda till uppgift att främja mänskliga rättigheter,
demokrati och rättsstatens principer. Det gäller således att genom samverkan
mellan organisationerna på bästa sätt utnyttja respektive organisations
möjligheter att stödja en långsiktig demokratibyggnad i Europa. Möten hålls
varje halvår mellan OSSE och Europarådet, i vilka såväl ordförandena som
generalsekreterarna deltar. För att på bästa sätt utnyttja existerande resurser
och undvika dubbelarbete är det av största vikt att organisationerna kan
samarbeta väl ute på fältet. Arbetet kring valövervakning, där båda
organisationerna varit engagerade, har visat på behovet av såväl politisk som
praktisk samordning. Under det senaste året har samordningen mellan OSSE och
Europarådet i samband med konkreta insatser fungerat allt bättre.
Organisationerna har tillsammans bl.a. anordnat gemensamma seminarier i de nya
medlemsstaterna. Intensiva diskussioner pågår om hur samarbetet skall kunna
byggas ut ytterligare.

Kontakter med enskilda organisationer
Regeringen framhåller att enskilda organisationer (non-governmental
organisations, NGO) har spelat en viktig roll inom OSSE alltsedan
Helsingforsprocessen under 1970-talet. Genom sin verksamhet har de aktivt
bidragit till att främja demokrati och mänskliga rättigheter i medlemsländerna.
De enskilda organisationerna har möjlighet att delta vid större möten och
seminarier inom ramen för OSSE. I Sverige har ett särskilt nätverk bildats av
enskilda organisationer med intresse för OSSE:s verksamhet.

Budget
De fastställda ordinarie budgetarna inom OSSE är sammantaget i
storleksordningen 500 miljoner kronor, varav den svenska andelen är ca 15
miljoner kronor. Därutöver tillkom under 1997 frivilliga bidrag från Sverige
till valfonderna för valen i Bosnien-Hercegovina respektive Kroatien om 15
miljoner kronor, kostnader för svenska delar av de gemensamma
valövervakningsinsatserna på ca 12 miljoner kronor, kostnader för personal som
Sverige ställer till OSSE:s förfogande om ca 8 miljoner kronor, samt ca 5
miljoner kronor för andra insatser. Bortsett från utrikesförvaltningens egna
kostnader är därmed Sveriges bidrag till OSSE:s verksamhet för närvarande i
storleksordningen 55 miljoner kronor per budgetår.

OSSE - en framåtblick
Utmaningarna framöver för OSSE blir såväl av operativ som principiell och
normativ natur framhåller regeringen i skrivelsen. Organisationen har en unik
kompetens och en växande erfarenhet vad gäller tidig förvarning,
konfliktförebyggande insatser, icke-militär krishantering, återuppbyggnad samt
stöd för att upprätta demokratiska institutioner. Den snabba tillväxten av
fältverksamheten under senare år har emellertid tydliggjort behovet av
fortsatta förstärkningar. Regeringen menar att åtskilligt talar för att krav
kommer att ställas på omfattande OSSE-insatser på Balkan samt i
Kaukasusregionen och i Centralasien under de kommande åren.
Ministerrådsmötet i Köpenhamn fattade flera beslut med syfte att stärka OSSE.
Det polska ordförandeskapet kommer under sin period att prioritera samtliga
dessa områden allt under det att särskild vikt kommer att läggas vid den
mänskliga dimensionen.
Regeringen understryker i skrivelsen att det nordiska samarbetet fortsätter
att vara centralt. Under 1998 kommer de nordiska länderna att gemensamt ta fram
förslag till hur OSSE kan stärkas ytterligare vad avser sekretariatets förmåga
att stödja ordförandeskapets och representationernas arbete. Det starka
nordiska/Östersjöinslaget i ordförandetrojkan under åren 1998/1999 ger mycket
goda möjligheter för Sverige att agera.
På det normativa området utgör beslutet i Köpenhamn om riktlinjer för en ny
säkerhetsstadga grunden för det fortsatta arbetet. De försök som gjordes inför
Köpenhamn att urholka centrala principer, såsom rätten till fritt
säkerhetspolitiskt vägval, understryker vikten av fortsatt vaksamhet från
svensk sida menar regeringen.
Även rustningskontrollfrågorna lyfts nu fram i OSSE efter en tid i skymundan.
Wiendokumentet blir föremål för en relativt omfattande översyn. CFE-avtalet,
som är löst knutet till OSSE, utgör ett centralt inslag i den europeiska
säkerhetsstrukturen. Regeringen anför att resultatet av de pågående
förhandlingarna om en modernisering av CFE-avtalet blir av stor betydelse också
för de länder som inte deltar.
I arbetet med organisationens allsidiga utveckling spelar EU en central roll
menar regeringen. Unionens utrikes- och säkerhetspolitiska samverkan har vad
gäller OSSE-frågor nått längre än på andra områden.
Regeringen framhåller vidare att OSSE även framgent utgör ett nödvändigt kitt
i den framväxande europeiska säkerhetsstrukturen, inte minst i ljuset av den
utveckling som äger rum inom EU och Nato. Den ryska ambitionen att göra
organisationen överordnad andra kommer dock inte att förverkligas menar
regeringen men framhåller att OSSE inte heller enbart kan utgöra ett
pragmatiskt instrument för konfliktförebyggande insatser och för krishantering
på fältet. Regeringen anför att OSSE även framgent måste förbli ett
alleuropeiskt forum för dialog om säkerhet i dess vidaste bemärkelse. Samtidigt
framstår uppgiften att bistå medlemsländerna att uppfylla de grundläggande
principerna om demokrati och mänskliga rättigheter som allt viktigare,
understryker regeringen i skrivelsen.

Motionen
I motion U210 (c) yrkande 6 från allmänna motionstiden konstaterar motionärerna
att Europas länder har tillgång till ett antal regionala och subregionala
organisationer för att lösa gemensamma gränsöverskridande problem och för att
fördjupa de mellanfolkliga kontakterna. De organisationer som motionärerna
omnämner i sammanhanget är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE), Europarådet, EU och i Sveriges närområde det nordiska samarbetet,
Östersjösamarbetet och samarbetet i Barentsregionen. Motionärerna menar att
antalet organisationer med olika inriktning är ett uttryck för att Europas
länder värnar mångfalden och respekterar varje lands rätt att självständigt
välja grad och omfattning av samarbete med andra länder. Det framhålls i
motionerna att Centerpartiet anser att Sverige aktivt bör delta i arbetet att
konkretisera, forma och etablera en alleuropeisk fredsordning.
Motionärerna menar att OSSE och Europarådet har utvecklats till Europas två
ledande organisationer för alleuropeiskt samarbete.
Vad gäller OSSE menar motionärerna att det som ger organisationen
trovärdighet och bidrar till OSSE:s styrka är att organisationen har en bred
skara av medlemsländer, att den har ett verksamhetsfält som väl överensstämmer
med ett modernt säkerhetsbegrepp, att OSSE:s beslut bygger på
konsensusprincipen samt att organisationen har rätt att verka även om det
handlar om interna angelägenheter.
Vidare framhålls i motionen att Centerpartiet anser att OSSE är en
oundgänglig komponent i det europeiska samarbetet. Motionärerna anser vidare
att OSSE bör bli den centrala alleuropeiska organisationen för
konfliktförebyggande och konfliktläkande arbete. OSSE bör även stärkas
institutionellt och organisatoriskt, miljöproblem som säkerhetspolitiskt hot
bör uppmärksammas i högre utsträckning och i samband med detta bör OSSE:s
ekonomiska dimension stärkas och ges ökad trovärdighet. I motionen framhålls
även att OSSE:s status som regional organisation under FN-stadgan bör
förtydligas.
I motionen från Centerpartiet anförs även att OSSE bör ta initiativ till ökad
samordning med andra regionala samarbetsorganisationer som likt OSSE kan fylla
en sådan roll i andra världsdelar. Det parlamentariska inflytandet behöver
stärkas, anser motionärerna och framhåller att Centerpartiet anser att Sverige
aktivt skall ta del i arbetet att ta fram en stadga för gemensam europeisk
säkerhet.
Motionärerna begär att vad som anförts i motion U210 (c) yrkande 6 angående
OSSE skall ges regeringen till känna.

Utskottets överväganden
Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse 1997/98:88 beträffande
verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). I
skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för OSSE:s verksamhet under 1997
och för regeringens agerande och ställningstaganden i de frågor organisationen
hade att hantera. Skrivelsen fyller enligt utskottets mening en viktig funktion
vad gäller regeringens information till riksdagen i dessa frågor, och utskottet
välkomnar den utförliga och klara redogörelsen. Utskottet anser att OSSE:s
särskilda styrka ligger i att verksamheten tar sin utgångspunkt i det breda
säkerhetsbegreppet. Vid sidan av de traditionella säkerhetspåverkande
faktorerna innefattar detta även frågor som gäller respekten för demokrati,
rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna samt ekonomiska och
miljömässiga faktorer. Denna syn har legat till grund för de verksamheter och
den speciella kompetens som OSSE under flera år har utvecklat för att aktivt
kunna verka i konfliktförebyggande syfte.
I motion U210 (c) yrkande 6 tar motionärerna upp ett flertal aspekter av
verksamheten inom OSSE.
Utskottet har nyligen i ett betänkande (1997/98:UU8) behandlat den
säkerhetspolitiska situationen i Europa och konstaterade därvid att
genomgripande förändringar har ägt rum och att det europeiska säkerhetsmönstret
fortsatt är under stark utveckling. Utskottet menade att det svenska
deltagandet i och samarbetet med de europeiska organisationerna bör anpassas
till vad som bäst svarar mot svenska intressen och i takt med den
internationella utvecklingen. Utskottet framhöll vidare att de förhållanden som
nu håller på att byggas upp präglas av ett omfattande och växande samarbete
inom ramen för delvis överlappande och samverkande organisationer och
strukturer. Utskottet slog även fast att ett aktivt deltagande i det europeiska
samarbetet inte minst för de mindre och medelstora europeiska staterna är en
förutsättning för att en stat skall kunna påverka utvecklingen och bidra till
att skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent.
Utskottet framhöll att det är Sveriges strävan att, inom det fredsfrämjande
arbetet, samarbeta med Europas alla säkerhetsorganisationer samtidigt som
utskottet konstaterade att Sveriges medlemskap i FN alltid har bildat
utgångspunkt för våra bidrag till det globala fredsfrämjande arbetet.
Vid ett möte i permanenta rådet i Wien i maj 1997 framhöll utrikesministern
att OSSE bygger på tanken att säkerheten i Europa är odelbar och att demokrati
och respekten för mänskliga rättigheter är av avgörande betydelse för att uppnå
säkerhet. Utrikesministern framhöll även att det på det regionala planet är
viktigt att individer, samhällen, företag och organisationer från olika länder
utvecklar sitt samarbete för att främja välstånd, miljösamarbete och
kulturutbyte. Detta hjälper till att bygga broar mellan människor och länder,
och utrikesministern menade att OSSE borde stärka sina band till det regionala
samarbete som finns och omnämnde i detta sammanhang Östersjösamarbetet.
Säkerhet bör uppnås genom samarbete snarare än genom avskräckning framhöll
utrikesministern och pekade även på att EU, Nato och PFF har centrala roller
att spela i detta sammanhang.
Nätverket av organisationer i Europa med inriktning på att främja stabilitet
och säkerhet har alla enligt utskottets uppfattning betydelsefulla roller att
spela. Utskottet håller med motionärerna om att antalet organisationer med
olika inriktning är ett uttryck för att Europas stater värnar mångfalden och
respekterar varje lands rätt att självständigt välja grad och omfattning av
samarbete inom det säkerhetspolitiska området med andra länder.
Utskottet ser positivt på det arbete som organisationerna gör i arbetet med
att utveckla en alleuropeisk fredsordning. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla att Sverige aktivt deltar i utformningen av EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik och i OSSE:s breda konfliktförebyggande arbete förutom vår
medverkan i FN. Sverige är observatör i Västeuropeiska unionen (VEU), och vi
samarbetar med Nato och flertalet europeiska stater inom ramen för
Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för fred (PFF). Därvid
vill utskottet särskilt omnämna Sveriges deltagande i IFOR- och SFOR-styrkorna
i det fredsbevarande arbetet i det forna Jugoslavien.
Vad gäller OSSE vill utskottet framhålla att det är ett centralt
alleuropeiskt instrument för konfliktförebyggande och konflikthanterande
insatser. Olika former av förebyggande åtgärder, politisk krishantering och
insatser efter kriser eller konflikter tillhör OSSE:s viktigaste uppgifter.
Särskilt bör i detta sammanhang omnämnas OSSE:s fältverksamhet som utgör en
mycket värdefull och effektiv del av OSSE:s övergripande verksamhet.
Fältverksamheten har betydelse inom rådgivning i frågor om respekt för
mänskliga, demokratiska och minoriteters rättigheter, att bevaka dessa i olika
länder samt att sprida information om utvecklingen i dessa länder.
Fältverksamheten kan således verka både konfliktförebyggande och
konfliktdämpande.
Enligt utskottets mening är de insatser som görs av Europarådet för att
stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter också mycket viktiga.
Till denna bild kan, vilket också motionärerna gör, fogas det regionala
samarbete som särskilt fokuserar på Östersjöområdet. I detta arbete finns
viktiga kopplingar till EU:s arbete i regionen och inte minst till OSSE:s
fältverksamhet i de baltiska länderna. Denna verksamhet har enligt utskottets
uppfattning en viktig roll när det gäller bevakning och rådgivning i de för
denna region centrala frågorna kring minoriteters rättigheter och respekten för
de mänskliga rättigheterna.
Vad gäller OSSE:s verksamhet vill utskottet även peka på betydelsen av
omförhandlingen av avtalet om konventionella styrkebegränsningar i Europa (CFE-
avtalet). Målet med omförhandlingen är att anpassa avtalet till dagens
säkerhetspolitiska situation. Utskottet noterar även att det pågår ett arbete
med att utarbeta en europeisk säkerhetsstadga. Stadgan skall bidra till att
stärka OSSE:s förmåga att verka som regional organisation i enlighet men FN-
stadgans kapitel VIII. Utskottet noterar även att det inom ramen för stadgan
finns ett av EU utarbetat s.k. plattformsbegrepp. En huvudpunkt i detta är att
OSSE skall förstärka sitt samarbete med andra säkerhetsorganisationer i Europa.
Sammanfattningsvis vill utskottet i denna del framhålla betydelsen av att
arbetet med att stärka stabilitet och säkerhet i Europa sker med hjälp av de
organisationer som finns i ett ömsesidigt kompletterande nätverk. Varje
organisation, innefattande även OSSE och Europarådet, har en viktig roll att
spela i detta arbete. Varje organisation bör även enligt utskottets uppfattning
utnyttjas i detta arbete och i de delar där den kan lämna det mest effektiva
bidraget i säkerhetsarbetet. Det råder därvidlag, menar utskottet, inga
motsättningar, ingen konkurrens, mellan olika fora. Ett mått av internationell
arbetsfördelning förefaller utskottet både önskvärt och nödvändigt. Betydelsen
härav har accentuerats inte minst sedan det breda säkerhetsbegreppet har vunnit
allmän acceptans.
För OSSE har 1990-talets snabba förändring av Europa medfört att di-
plomatkonferensen ESK har omvandlats till den internationella organisationen
OSSE. Det har inneburit en tyngdpunktsförskjutning från den ursprungliga
normativa rollen till en konflikthanterande roll. Det är den senare som har
ökat i omfattning och i dag står i fokus för organisationernas dagliga arbete.
Utskottet menar, vilket även motionärerna framhåller, att denna förskjutning av
inriktning ställer krav på organisatorisk och institutionell anpassning samt
vad gäller fördelning av resurser för olika ändamål. Utskottet har erfarit att
vissa initiativ i denna riktning redan har tagits. Vidare har utskottet
inhämtat att de nordiska länderna igångsatt ett gemensamt analysarbete som
syftar till att stödja arbetet med att stärka OSSE:s institutionella kapacitet.
Motionärerna efterlyser även att OSSE:s ekonomiska dimension stärks och ges
ökad trovärdighet. Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen redogör
för verksamheten på detta område under 1997. Därvid kan särskilt noteras att
organisationens femte ekonomiska forum ägde rum i Prag i juni 1997 på temat
Marknadsekonomin och rättssamhället. De för transitionsekonomierna centrala
aspekter som där belystes var de legala strukturernas betydelse för den
ekonomiska utvecklingen och deras betydelse för säkerhet och stabilitet. I maj
1997 anordnades ett seminarium på temat Miljövänlig utveckling i sydöstra
Europa samt i oktober ett seminarium om betydelsen av ett på lagstiftning
grundat regelverk för den ekonomiska och sociala reformprocessen i
övergångsekonomierna. Vidare fastställde permanenta rådet hösten 1997 mandatet
för en samordnare för verksamhet inom OSSE:s ekonomiska dimension. Samordnaren
skall bl.a. öka OSSE:s möjlighet att bevaka sociala och miljömässiga aspekter.
Utskottet kan konstatera att åtskilligt arbete under året har genomförts inom
den ekonomiska dimensionen av OSSE:s verksamhet i syfte att stärka denna inom
relevanta områden samt öka fokuseringen på miljöfrågornas betydelse. Utskottet
behandlade utförligt miljöfrågornas säkerhetspolitiska betydelse och
miljöfrågornas hantering inom OSSE i betänkande 1996/97:UU9. Utskottet
konstaterade i nämnda betänkande bl.a. att regeringen lägger ned betydande
ansträngningar inom OSSE-samarbetet i hela dess bredd, även vad avser den
ekonomiska dimensionen. Utskottet framhöll även att, enligt dess uppfattning
regeringens agerande inom detta område låg väl i linje med riksdagens tidigare
säkerhetspolitiska överväganden, med utgångspunkt i det vidgade
säkerhetsbegreppet. Regeringens agerande inom OSSE under det senaste året har
bekräftat utskottets bedömningar på detta område.
När det gäller frågan om initiativ till ökad samordning med andra regionala
samarbetsorganisationer vill utskottet framhålla att OSSE:s parlamentariska
församling bland andra stod värd för en parlamentarisk konferens om
subregionala ekonomiska samarbetsprocesser som hölls i oktober 1997.
Konferensen samlade ett brett spektrum av deltagare från OSSE-ländernas
parlament och från regionala och subregionala parlamentarikerorganisationer.
Regeringsrepresentanter och företrädare för internationella organisationer var
också inbjudna. Konferensen behandlade subregionala ekonomiska
samarbetsprocesser, de subregionala organisationernas relationer till
europeiska institutioner och deras roll i att förstärka stabiliteten i Europa.
Utskottet ser positivt på detta initiativ till utbyte mellan regionala och
subregionala organisationer och konstaterar att ett sådant utbyte har en roll
att spela i det breda arbetet med att främja stabilitet och säkerhet i Europa.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U210 (c) yrkande 6 är
besvarad.
Utskottet föreslår därmed att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:88
Redogörelse för verksamheten inom OSSE under 1997 till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:88
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:88 Redogörelse för
verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
under 1997 till handlingarna,
2. beträffande verksamheten inom OSSE
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U210 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 29 april 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt
Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban
Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Lars Hjertén (m), Ingrid Näslund (kd), Eva
Thede (mp), Magnus Johansson (s) och Christina Axelsson (s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1
Skrivelsen..........................................1
Motionen............................................1
Utskottet...........................................1
Skrivelsens huvudsakliga innehåll 1
Ministerrådsmötet i Köpenhamn 1
OSSE:s verksamhetsfält 2
OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande insatser 3
Minoritetskommissarien 3
Mänskliga rättigheter, demokratibyggnad och valövervakning 4
Rustningskontroll inklusive förtroende- och säkerhetsskapande
åtgärder 5
Den ekonomiska dimensionen 6
Frågan om en europeisk säkerhetsstadga och säkerhetsmodellen 6
OSSE:s fältinsatser 7
Baltikum 7
Balkan 8
Tjetjenien 10
Ukraina 10
Moldova 10
Georgien 10
Tadzjikistan 10
Vitryssland 10
Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete 11
Förbindelsekontoret för Centralasien 11
OSSE:s parlamentariska församling 11
OSSE:s samverkan med andra organisationer 12
EU och OSSE 12
OSSE och samverkan med FN och Europarådet 12
Kontakter med enskilda organisationer 13
Budget 13
OSSE en framåtblick 13
Motionen 14
Utskottets överväganden 15
Hemställan 18