Organiserad brottslighet

Betänkande 1997/98:JuU12

Justitieutskottets betänkande 1997/98:JUU12

Organiserad brottslighet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
JuU12

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en regeringsskrivelse om åtgärder mot
organiserad och gränsöverskridande brottslighet samt en med anledning av
skrivelsen väckt motion. Vidare behandlar utskottet i betänkandet ett tjugotal
motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden och som rör olika
frågor om organiserad och gränsöverskridande brottslighet. Utskottet avstyrker
bifall till samtliga yrkanden.
I ärendet föreligger tretton reservationer och tre särskilda yttranden.

Skrivelsen
I skrivelse 1996/97:171 har regeringen (Justitiedepartementet) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad som anförts i skrivelsen om åtgärder mot
organiserad och gränsöverskridande brottslighet.

Motionerna

Motion väckt med anledning av skrivelsen
1997/98:Ju1 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en europeisk strafflag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör genomföra en konsekvensanalys av lagar och
förordningar som innehåller bestämmelser som berör den personliga integriteten.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997
1997/98:Ju201 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemlig teknisk avlyssning
som en arbetsmetod i det brottsbekämpande arbetet.
1997/98:Ju219 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reformering av Tullens och
Polisens myndighetsstruktur i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för polisen att
använda hemlig teknisk avlyssning vid spaning om grov narkotikabrottslighet och
brott mot rikets säkerhet i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om polisens rätt att
använda hemlig teknisk avlyssning vid spaning även mot andra mycket allvarliga
brottstyper i enlighet med vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot internationell brottslighet avseende
narkotikabrottslighet och ekonomisk brottslighet.
1997/98:Ju909 av Anita Johansson och Håkan Strömberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fortsatt kunskapsuppbyggnad angående brottslighet med rasistiska inslag och mc-
relaterad brottslighet.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olovlig kårverksamhet och mc-gäng,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om placering av dömda mc-gängmedlemmar på kriminalvårdsanstalt,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. buggning,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vittnesskydd.
1997/98:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring som möjliggör
hemlig teknisk avlyssning i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring som möjliggör
användning av den nationella beredskapsstyrkan i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete och Europol,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring om skydd för
vittnen i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fängelser med hög säkerhetsklass och resurser till kriminalvården,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot presumtiva mc-klubbmedlemmar.
1997/98:Ju924 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en svensk myndighet
för narkotikabekämpning.
1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte genomföra en ökad användning av tvångsmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla Interpol i stället för överstatligt polissamarbete.
1997/98:U501 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU bör verka för att utvecklingen av
brottsbekämpningssamarbetet inom Europol påskyndas.
1997/98:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbetet mot internationell brottslighet.
1997/98:So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjlighet att använda hemlig
teknisk avlyssning i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Under det senaste decenniet har den fria rörligheten för personer, kapital,
varor och tjänster över gränser avsevärt förenklats. Denna rörlighet har också
kommit att användas för kvalificerad brottslig verksamhet. I viss mån har en
ökning av organiserad och gränsöverskridande brottslighet också kunnat iakttas
i Sverige. Regeringen har därför ansett det föreligga ett behov av att i en
skrivelse till riksdagen ge en samlad bild av vilka åtgärder som vidtas i
kampen mot sådan brottslighet.
I skrivelsen redovisas de åtgärder som regeringen vidtar mot organiserad och
gränsöverskridande brottslighet. Vissa övergripande åtgärder som vidtas på
detta område av rättsväsendets och andra myndigheter redovisas också. I
skrivelsen behandlas dock inte åtgärder som endast avser ekonomisk
brottslighet; dessa har presenterats särskilt i den årliga redovisningen om
läget i fråga om den ekonomiska brottsligheten (skr. 1997/98:38).
Den organiserade brottsligheten måste bekämpas på flera nivåer. I skrivelsen
redovisas olika nationella såväl genomförda som pågående lagstiftningsprojekt
och utredningar. Som exempel kan nämnas arbetet inom Regeringskansliet med
propositioner om kameraövervakning samt om kriminalunderrättelseregister och
DNA-register. En utredning om hemlig avlyssning m.m. har tillsatts och
regeringen aviserar en utredning om bl.a. förbud mot att aktivt delta i vissa
organisationers verksamhet.
Vidare görs i skrivelsen en översiktlig redovisning av pågående
myndighetsprojekt med tonvikt på, såvitt gäller polisen och åklagarna, de
åtgärder som vidtagits för att möta den mc-relaterade brottsligheten.
Nationella lagstiftningsprojekt, utredningar och myndighetsarbete måste
kompletteras med internationell samverkan. Internationellt medverkar Sverige i
samarbete mot den gränsöverskridande brottsligheten inom bl.a. Norden,
Östersjöregionen, Europeiska unionen, Förenta nationerna och Europarådet. I
skrivelsen presenteras också de viktigaste åtgärderna inom ramen för detta
samarbete.

Inledning
Utskottet behandlar i det följande en motion som väckts med anledning av
skrivelsen. Vidare behandlar utskottet i detta betänkande ett tjugotal mo-
tionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden och som rör olika
frågor om organiserad och gränsöverskridande brottslighet.

Registrering och kontroll
I motion Ju1 (mp) yrkas att regeringen skall genomföra en konsekvensanalys av
lagar och förordningar som innehåller bestämmelser om registrering och kontroll
som rör den personliga integriteten. Enligt motion Ju925 (mp) bör inte
möjligheterna att använda tvångsmedel utvidgas - vilket kan bli följden av i
skrivelsen redovisat pågående arbete - bl.a. eftersom det inte finns någon
utvärdering av om dessa arbetsmetoder är effektiva.
Utskottet behandlade våren 1997 ett yrkande om att regeringen borde genomföra
en samlad analys av gällande och kommande bestämmelser om registrering och
kontroll av enskilda i syfte att värna den personliga integriteten. Utskottet
redogjorde för den lagstiftning som finns på området, då pågående
utredningsarbete samt regeringens årliga redogörelser till riksdagen om
tillämpningen av vissa lagar. Vad gäller såväl registrering som kontroll
uttalade utskottet att man måste göra en avvägning mellan intresset av att
effektivt kunna förhindra och utreda brott och det angelägna i att värna den
enskildes rätt till skydd för privatlivet. Utskottet konstaterade att denna
avvägning också varit av central betydelse vid tillkomsten av den lagstiftning
som finns i dag och också är det i de direktiv som gäller för olika utredningar
på området. Vidare betonade utskottet att den praktiska tillämpningen av
lagstiftningen i stor utsträckning står under parlamentarisk kontroll. Med
hänvisning till det sagda fann utskottet inte skäl att förorda en sådan samlad
analys som begärts och avstyrkte bifall till motionen (bet. 1996/97:JuU10 s. 6
f).
Utskottet finner inte skäl till någon annan ståndpunkt nu än den utskottet
tidigare intagit i frågan och avstyrker bifall till motionerna Ju1 och Ju925 i
nu behandlade delar.

Hemlig teknisk avlyssning (buggning)
I ett flertal motioner behandlas frågan om att tillåta hemlig teknisk
avlyssning (buggning).
I motion Ju201 (m) förespråkas att buggning bör tillåtas under samma
förutsättningar som i dag gäller för hemlig teleavlyssning.
I motionerna Ju904 och So628 (båda m) anförs att buggning bör tillåtas vid
spaning om grov narkotikabrottslighet och brott mot rikets säkerhet och i
motion Ju911 (m) som arbetsmetod vid bekämpningen av kriminella mc-gäng. I
motion Ju904 anförs vidare att polisens rätt att använda buggning även vid
andra mycket allvarliga brottstyper bör utredas.
I motion Ju910 (c) yrkas att buggning bör tillåtas vid grov brottslighet.
Genom beslut den 12 september 1996 beslöt regeringen att tillkalla en
särskild utredare som skall utreda ett antal frågor om kriminalpolisiära
arbetsmetoder inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel. Utredaren skall
bl.a. analysera om det finns behov av buggning som arbetsmetod inom
polisväsendet, undersöka om metoden är effektiv och, om så är fallet, överväga
om intresset av att upprätthålla ett starkt skydd för den personliga
integriteten ger utrymme för att tillåta sådan avlyssning. Om arbetet ger
anledning till det, skall utredaren lämna förslag till lagstiftning. Utredaren
skall avsluta sitt arbete före den 1 mars 1998 (dir. 1996:64).
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden rörande
buggning. Senast utskottet behandlade frågan var i februari 1997 och utskottet
ansåg då att det pågående utredningsarbetet borde avvaktas (bet. 1996/97:JuU8
s. 4 f). Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag och avstyrker bifall
till motionerna Ju201, Ju904, Ju910, Ju911 och So628 i nu behandlade delar.
Utskottet utgår emellertid från att regeringen återkommer till riksdagen med
sina överväganden så snart som möjligt efter det att utredaren redovisat sitt
arbete.

Kriminella mc-gäng
I en rad motioner begärs åtgärder av skiftande slag för att komma till rätta
med den brottslighet som begås av vissa mc-gäng.

Förebyggande åtgärder
I motion Ju909 (s) anförs att det finns ett stort behov av att fortsätta den
typ av lokala studier som bedrivs av Brottsförebyggande rådet och som syftar
till att ge en fördjupad kunskap om orsakerna till att allvarliga brott begåtts
på vissa orter. Enligt motionärerna kan sådana studier bl.a. belysa vad som
händer i ett lokalsamhälle när ett mc-gäng etablerar sig och vilka åtgärder som
faktiskt prövats för att förebygga och förhindra kriminalitet från gängens
sida.
I motion Ju911 (m) framhålls vikten av att förhindra att unga män dras till
mc-gängen; detta skall ske genom en påverkan av attityder och genom
brottsförebyggande arbete.
Den brottsförebyggande verksamheten står i dag i centrum vad gäller alla
typer av brottslighet. Såvitt gäller arbete med direkt inriktning på mc-
brottslighet kan nämnas att Kommittén för brottsförebyggande arbete har
engagerats för att stödja Helsingborgs kommun i dess arbete med att utforma en
lokal handlingsplan mot mc-brottsligheten. Vidare har polisen tillförts 30
miljoner kronor under år 1998 för arbetet med att slå mot organisationernas
grundstrukturer (prop. 1997/98:1, utg.omr. 4 avsnitt 3.4.2, bet. 1997/98:JuU1
s. 26 f).
Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna när det gäller
vikten av att öka kunskaperna om hur vissa typer av brottslighet uppkommer samt
att förhindra nyrekryteringen till de kriminella mc-gängen. Arbetet bör
självklart riktas in på attitydpåverkan med det uttalade målet att minska den
potentiella rekryteringsbasen. Något särskilt uttalande från riksdagens sida
erfordras emellertid inte. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju909 och
Ju911 i nu behandlade delar.

Lagändringar
I motion Ju910 (c) begärs ändring av 18 kap. 4 § brottsbalken om olovlig
kårverksamhet så att kriminella mc-gäng omfattas av bestämmelsen.
Enligt bestämmelsen i 18 kap. 4 § brottsbalken döms den som bildar eller
deltar i en sammanslutning, som måste anses vara avsedd att utgöra eller med
hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål för vilken den är bildad lätt kan
utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka och som
inte med vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten, för
olovlig kårverksamhet till böter eller fängelse i högst två år. För samma brott
döms den som för en sådan sammanslutning tar befattning med vapen, ammunition
eller annan dylik utrustning, upplåter lokal eller mark för dess verksamhet
eller understöder den med pengar eller på annat sätt. Straffbestämmelsen om
olovlig kårverksamhet, som hör till högmålsbrotten, torde främst syfta till att
skydda statsskicket.
Utskottet behandlade ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella i
februari 1997. Utskottet utgick då från att såväl de lagstiftningsåtgärder som
de andra åtgärder som kunde bedömas vara lämpliga och effektiva skulle vidtas
för att komma till rätta med mc-brottsligheten (bet. 1996/97:JuU7 s. 12).
Regeringen aviserar i skrivelsen (s. 21 f), liksom i årets budgetproposition
(prop. 1997/98:1 utg.omr. 4 avsnitt 3.4.2), att den inom kort kommer att
tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att behandla frågor om
lagstiftningen med avseende på brottslighet som är knuten till organisationer,
t.ex. vissa mc-klubbar. Utredningen skall bl.a. överväga om aktivt deltagande i
organisationer som sysslar med brottslig verksamhet bör kriminaliseras. I
skrivelsen sägs att utredningen bör kunna redovisa sitt arbete före utgången av
år 1999.
Genom den av regeringen aviserade utredningen anser utskottet att det här
aktuella yrkandet i motion Ju910 får anses vara åtminstone delvis tillgodosett,
och utskottet avstyrker bifall till detsamma.

Placering i anstalt
I motion Ju910 (c) anförs att dömda mc-gängmedlemmar inte bör placeras
tillsammans i kriminalvårdsanstalt och i motion Ju911 (m) att de bör placeras i
anstalter med hög säkerhetsklass, alternativt i särskilda anstalter.
Kriminalvårdsstyrelsen har utarbetat riktlinjer för anstaltsplacering av
vissa intagna (C11-9510-0254, 1995-10-11). När personer med känd anknytning
till någon s.k. extremorganisation, t.ex. vissa motorcykelorganisationer, skall
bli föremål för anstaltsplacering till följd av verkställbar dom skall samråd
ske med Kriminalvårdsstyrelsen i varje enskilt fall. Anstaltsplaceringen bör
enligt riktlinjerna i första hand ske på relativt stort avstånd från hemorten
och dessutom vid anstalt där personer med likartad anknytning inte samtidigt
vistas.
Enligt vad utskottet inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen är erfarenheterna
av placeringsordningen goda. Vid något tillfälle har undantag gjorts från
riktlinjerna, som när fem ur den aktuella kategorin intagna samtidigt vistades
på Kumla. De placerades då på olika avdelningar.
Genom de ovan nämnda riktlinjerna och genom vad utskottet inhämtat synes det
i dag finnas en väl fungerande placeringsordning i de aktuella fallen. Det
finns enligt utskottets mening därför inte skäl att förespråka någon
förändring. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju910 och Ju911 i nu
aktuella delar.

Internationellt samarbete
I motion Ju911 (m) anförs att Sverige bör intensifiera samarbetet med bl.a.
Kanada, men också med medlemsländer inom EU genom Europol, för att kunna
bekämpa de kriminella mc-gängen.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det internationella samarbetet
är av central betydelse då det gäller att komma till rätta med de kriminella
mc-gängen. Som framgår av regeringens skrivelse deltar Sverige också aktivt i
det internationella samarbetet mot organiserad och gränsöverskridande
brottslighet. Särskilt vill utskottet här lyfta fram det djupgående nordiska
samarbetet som direkt avser de kriminella mc-gängen och som syftar bl.a. till
en gemensam nordisk strategi. Här har ett flertal åtgärder vidtagits bland
såväl poliser och åklagare som på lagstiftningsområdet (se skrivelsen s. 29 f).
Utskottet anser inte att något särskilt uttalande krävs i frågan och avstyrker
bifall till motion Ju911 i nu aktuell del.

Nationella beredskapsstyrkan
Behovet av att inrätta en särskild beredskapsstyrka för att bekämpa
terroraktioner i landet togs upp av den parlamentariska kommission som
inrättades med anledning av mordet på Olof Palme. I sin rapport (SOU 1988:18)
föreslog kommissionen att en sådan polisiär beredskapsstyrka mot
terroristangrepp skulle inrättas. Frågan om en polisstyrka för särskilt
allvarliga händelser hade dessförinnan aktualiserats motionsvägen i riksdagen.
Utskottet underströk då vikten av en effektiv polisiär beredskap mot allvarliga
händelser (bet. JuU 1986/87:23 s. 20).
I 1990 års budgetproposition anförde dåvarande civilministern att en polisiär
resurs för att bekämpa terroraktioner borde inrättas och organiseras i form av
en beredskapsstyrka. Riksdagen instämde och beslutade vid behandlingen av
propositionen att resurser skulle avsättas för detta ändamål (prop. 1989/90:100
bil. 15 s. 103 f, bet. JuU27 s. 3 f, rskr. 211). I 2 kap. 9 § polisförordningen
(1984:730) infördes att det vid Polismyndigheten i Stockholms län skall finnas
en beredskapsstyrka med uppgift att bekämpa terroraktioner i landet.
Beredskapsstyrkan inspekterades av Rikspolisstyrelsen i maj 1995. Med
anledning av inspektionen föreslog Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i
Stockholms län gemensamt i en skrivelse till regeringen den 10 juni 1996 att
beredskapsstyrkan som sådan skulle avskaffas och ersättas med kompetens för
terrorbekämpning. Detta skulle möjliggöra för polismyndigheten i Stockholm att
integrera beredskapsstyrkans personal i den särskilda insatsstyrkan (piketen)
som finns organiserad inom Polismyndigheten i Stockholms län. I skrivelsen
framhölls att det genom en sådan integrering av beredskapsstyrkan och piketen
skulle erhållas en sammanhållen organisation och betydande
rationaliseringsvinster.
I 1997 års budgetproposition anförde regeringen att den organisatoriska
lösningen för bekämpning av terroraktioner borde förändras (prop. 1996/97:1
utg.omr. 4 avsnitt 4.2.2). I likhet med Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten
i Stockholms län fann regeringen att det fanns flera fördelar med att integrera
beredskapsstyrkans personal med piketen. Vid riksdagsbehandlingen av
propositionen framställdes motionsyrkanden bl.a. om att beredskapsstyrkan borde
vara kvar som en särskild och specialtränad enhet och att den i ökad
utsträckning borde kunna tas i anspråk för mera krävande uppgifter. I sitt
betänkande uttryckte utskottet den uppfattningen att en sammanhållen
organisation för vissa krävande polisiära uppgifter av insatskaraktär skulle
öka möjligheterna till ett effektivt utnyttjande av de resurser som finns inom
beredskapsstyrkan. Även andra rationaliseringsvinster skulle kunna uppnås,
bl.a. när det gäller utbildning och rekrytering. Utskottet ansåg därför i
likhet med regeringen att den nationella beredskapsstyrkan borde integreras med
piketen vid Polismyndigheten i Stockholms län. Utskottet underströk i
sammanhanget att denna organisatoriska förändring inte skulle få resultera i
att den mycket höga kompetens för att bekämpa terroraktioner som fanns samlad
inom beredskapsstyrkan tunnades ut. Utskottet tog för givet att detta särskilt
beaktades i det fortsatta arbetet. Med det anförda avstyrkte utskottet bifall
till de aktuella motionerna (bet. 1996/97:JuU1 s. 26). Den nationella
beredskapsstyrkan håller nu på att integreras med piketen vid Polismyndigheten
i Stockholms län.
När beredskapsstyrkan inrättades gällde att denna endast fick tas i anspråk
efter regeringens beslut eller, om regeringens tillstånd inte hann inhämtas,
beslut av chefen för Justitiedepartementet. Genom integreringen av
beredskapsstyrkan med piketen uppkom frågan om huruvida särregleringen avseende
beslutsordningen alltjämt skulle gälla för polisinsatser mot terroraktioner.
Regeringen anförde i 1997 års budgetproposition att bekämpningen av
terroraktioner genom omorganisationen skulle bli en av flera uppgifter för de
specialutbildade poliserna. Tolkningssvårigheter kunde därför inte uteslutas i
fråga om vilken beslutordning som skulle tillämpas för deras insatser.
Regeringen anförde att frågan bereddes i Justitiedepartementet.
Av årets budgetproposition framgår att Rikspolisstyrelsen och
Polismyndigheten i Stockholms län anfört att beslut om att ta beredskapsstyrkan
i anspråk bör ligga på en högre nivå än den som normalt gäller för
polisinsatser (prop. 1997/98:1 utg.omr. 4 avsnitt 3.4.6). Regeringen delar den
bedömningen, men anser inte att dessa beslut, som måste utgå från operativa
överväganden, bör fattas på regeringsnivå. Enligt regeringens mening är det
lämpligt att Rikspolisstyrelsen på framställning av vederbörande regionala chef
beslutar att styrkan får tas i anspråk. Information till regeringen om sådana
beslut bör lämnas i enlighet med vad som gäller i övrigt. Det kan enligt
regeringen anmärkas att regeringsformen 11 kap. 6 § ger regeringen rätt att i
ett visst fall beordra polisen att sätta in specifika insatser, t.ex.
beredskapsstyrkan, men också att förbjuda sådan användning. Rent operativa
beslut om hur insatsen skall genomföras skall, i likhet med vad som gäller i
dag, fattas på regional nivå. För att säkerställa att beredskapsstyrkan
organiseras och arbetar i enlighet med statsmakternas intentioner skall
Rikspolisstyrelsen ha rätt att meddela de föreskrifter som behövs. För att
genomföra dessa förändringar har regeringen gjort ändringar i polisförordningen
(1984:730) och förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.
Ändringarna trädde i kraft vid årsskiftet.
I motion Ju911 (m) begärs att den nationella beredskapsstyrkan skall kunna
användas vid andra ingripanden än terrorism som t.ex. vid ingripanden mot
kriminella mc-gäng.
Den nationella beredskapsstyrkan skall även efter omorganisationen endast
användas vid ingripanden mot terrorism. Enligt vad utskottet inhämtat från
Justitiedepartementet finns det i dag inte några planer på att utvidga
användningsområdet. Inte heller utskottet kan se något sådant behov för
närvarande och avstyrker motion Ju911 i nu behandlad del.

Övergrepp i rättssak
Den 1 juli förra året skärptes straffet i 17 kap. 10 § brottsbalken för
övergrepp i rättssak. Straffmaximum för normalgraden av brottet höjdes då från
ett till två års fängelse. För grovt brott höjdes straffminimum från sex
månader till ett års fängelse och straffmaximum från fyra till sex år (prop.
1996/97:135, JuU19, rskr. 218, SFS 1997:389).
I motion Ju910 (c) yrkas att övergrepp i rättssak i princip alltid skall leda
till fängelsestraff.
Vid behandlingen av det ovan nämnda lagstiftningsärendet konstaterade
utskottet att straffen för övergrepp i rättssak varierar avsevärt, från böter
till långa fängelsestraff. Detta avspeglar det förhållandet att straffvärdet av
brottet kan vara mycket olika. Utskottet ansåg därför att det även
fortsättningsvis borde finnas en möjlighet att bestämma påföljden till böter i
de fall där straffvärdet inte är så högt att ett fängelsestraff bör följa på
brottet (bet. s. 4). Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag och
avstyrker motion Ju910 i denna del.
I motion Ju911 (m) begärs att övergrepp i rättssak skall tillmätas samma
straffvärde som mened; normalgraden av brottet bör således ha ett straffmaximum
om fyra års fängelse, och för det grova brottet bör straffskalan vara fängelse
i lägst två och högst åtta år.
Utskottet hade att ta ställning till ett motsvarande yrkande i samband med
den nyligen genomförda lagändringen. Utskottet redogjorde då för utvecklingen
av straffskalorna för övergrepp i rättssak respektive mened. Av redogörelsen
framgår sammanfattningsvis att straffskalan för övergrepp i rättssak gradvis
förändrats sedan brottsbalkens tillkomst; ursprungligen omfattade straffskalan
böter eller fängelse i högst två år. Vidare har brottet gradindelats.
Straffskalan för mened har däremot förblivit oförändrad sedan brottsbalken
trädde i kraft (bet. s. 4). Straffskalan för mened är vid; vid ringa brott kan
böter utdömas och som framgår ovan är maximistraffet för grovt brott fängelse
åtta år.
Den nyligen genomförda höjningen av straffmaximum för övergrepp i rättssak
innebär att straffvärdet för denna typ av brott närmar sig straffvärdet för
mened. Ändringen medför att straffmaximum för övergrepp i rättssak sammanfaller
med vad som gäller för grovt olaga tvång enligt 4 kap. 4 § andra stycket
brottsbalken och kommer att överstiga straffmaximum för grovt olaga hot enligt
4 kap. 5 § andra stycket brottsbalken, för vilket brott straffmaximum är
fängelse i fyra år. Med hänsyn till det intresse som bestämmelsen om övergrepp
i rättssak är avsedd att skydda ansåg utskottet i lagstiftningsärendet att de
angivna effekterna av förslagen framstod som väl motiverade och avstyrkte
bifall till den då aktuella motionen om att övergrepp i rättssak skulle
tillmätas samma straffvärde som mened (bet. s. 4).
Utskottet finner inte skäl till någon annan ståndpunkt än den utskottet
tidigare intagit i frågan och avstyrker bifall till motion Ju911 i nu behandlad
del.
I sammanhanget bör nämnas att det i lagstiftningsärendet nämndes att det av
påföljdspraxis framgår att domstolarna i stor utsträckning valt fängelse som
påföljd när straffvärdet av brottet legat över böter. Villkorlig dom och
skyddstillsyn har valts som påföljd endast i ringa utsträckning. Utskottet drog
mot denna bakgrund slutsatsen att övergrepp i rättssak är en brottstyp vars art
ofta talar för fängelsepåföljd och uttalade att någon ändring av detta
förhållande inte var avsedd. Vidare underströk utskottet att avsikten inte var
att påverka den nyanserade straffmätning efter brottets straffvärde som
förekommit. Tvärtom bör den genomförda utvidgningen av straffskalan kunna
medföra förutsättningar för ytterligare nyanseringar vid påföljdsbestämningen.
Samtidigt underströk utskottet att de företagna förändringarna skall ses som en
generell uppgradering av straffvärdet för brott av förevarande slag och att
detta bör leda till generellt något strängare straff för dessa brott. En sådan
förändring torde, enligt utskottet, ha relativt liten betydelse för brott som
hittills ansetts ligga på bötesnivå, medan en mer markerad uppjustering av
straffvärdet av mer allvarliga former av övergrepp i rättssak bör komma till
stånd. Slutligen anförde utskottet att straffskalan för grovt brott även
fortsättningsvis bör reserveras för fall när gärningsmannen har visat särskild
hänsynslöshet och betydande men för det allmänna eller någon enskild har
uppkommit eller riskerat att uppkomma till följd av gärningen (bet. s. 4 f).
Lagändringarna trädde i kraft för ett drygt halvår sedan. Det är ännu för
tidigt att säga vilka effekter ändringarna fått för påföljdsbestämningen.
Utskottet utgår emellertid från att regeringen följer utvecklingen på området.

Narkotikabrottslighet

Inledning
Som ett led i arbetet med att följa utvecklingen på narkotikaområdet har
justitieutskottet nyligen hållit en utfrågning med företrädare för
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Tullverket samt med Justitiedepartementet om
myndigheternas strategier mot narkotikabrottsligheten och hur dessa strategier
genomförs.
Sammanfattningsvis kan sägas att narkotikaproblemet under senare år
förvärrats till såväl art som omfattning. Tillgången på narkotika i Sverige är
illavarslande. Mängden beslagtagen narkotika, liksom antalet narkotikabeslag,
har ökat det senaste året. Inställningen till narkotika bland framför allt unga
människor har blivit alltmer liberal.
För samtliga berörda myndigheter är bekämpningen av narkotikabrottsligheten
prioriterad. Stora ansträngningar läggs ned såväl på att förhindra inflödet av
narkotika som på att förbättra kunskaperna om och arbetsmetoderna mot
narkotikabrottsligheten. Detta sker inom respektive myndighet, i samarbete med
andra myndigheter och - inte minst - genom det internationella samarbetet.
Enligt utskottet är den nuvarande narkotikasituationen i Sverige oroande.
Särskilt gäller detta ungdomars alltmer liberala inställning till droger. Vid
utfrågningen i utskottet har framkommit att det inom Regeringskansliet förs
diskussioner om att inrätta en narkotikakommission med inriktning på åtgärder
för att begränsa såväl efterfrågan som tillgången på narkotika. Utskottet
ställer sig positivt till att på detta sätt lyfta fram narkotikafrågan. En
sådan kommission skulle enligt utskottet kunna fylla en mycket viktig funktion
i arbetet med attitydpåverkan, främst bland ungdomar.

Samarbete mellan tull och polis
I motionerna Ju219 och Ju904 (båda m) föreslås att tullkriminalen och tullens
bevakningspersonal skall integreras med polisorganisationen på de platser och
inom de områden där en inre gränskontroll sker. I motion Ju924 (fp) föreslås
att ett svenskt KNARKOPOL skall inrättas, dvs. en gemensam organisation av de
delar inom tullen, polisen och åklagarorganisationen som arbetar med
narkotikabekämpning.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen haft att ta ställning till yrkanden
liknande de nu aktuella och då avstyrkt sådana. Utskottet har emellertid ansett
att det kan finnas goda skäl att följa utvecklingen av tullens och polisens
samarbete när det gäller den brottsutredande verksamheten vid gränserna. Senast
utskottet gjorde ett sådant uttalande var i mars förra året (bet. 1996/97:JuU10
s. 11).
Skatteutskottet har nyligen behandlat ett yrkande om en försöksverksamhet med
regionalt integrerade tull- och polismyndigheter i enlighet med vad som
föreslås ovan i motion Ju904. Skatteutskottet har i sitt betänkande
1997/98:SkU1 (s. 18) understrukit att det i tidigare sammanhang ställt sig
bakom tanken på ett fördjupat samarbete mellan tull och polis där ett sådant
samarbete är till gagn för verksamheten, t.ex. för att effektivisera kampen mot
narkotika. Skatteutskottet har därtill framhållit att det ingår i uppgifterna
för utvärderingen av EU-medlemskapets effekter för Tullverkets dimensionering
och organisation m.m. att belysa förutsättningarna för och erfarenheterna av
Tullverkets samarbete med andra myndigheter, främst polisen och
skatteförvaltningen (dir. 1997:34). Skatteutskottet fann att ett
ställningstagande till det aktuella yrkandet borde anstå i avvaktan på kommande
ställningstaganden till resultatet av utredningsarbetet och avstyrkte motionen.
Utredningen om utvärdering av EU-medlemskapets effekter för Tullverkets
dimensionering och organisation har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande En
Gräns - en myndighet? (SOU 1998:18). Såvitt gäller den i motionerna aktuella
frågan har utredningen sammanfattningsvis den uppfattningen att grundregeln bör
vara en gräns, en myndighet. Detta behöver enligt utredningen inte i alla lägen
innebära att det är Tullverket som är denna myndighet. Utredningen anser
snarare att gränsuppgifterna bör fördelas pragmatiskt mellan tull, polis och
kustbevakning, dvs. den som har bäst möjligheter i det enskilda fallet bör lösa
uppgiften. Utredningen tar även upp en fråga som tid till annan aktualiserats,
nämligen att dela upp tullen så att gränskontrollen och
underrättelseverksamheten förs till polisen och klarering, revision och uppbörd
till skatteförvaltningen. Utredningen bedömer att det finns risk för att en
sådan delning skapar fler problem än den löser och anser att flera skäl talar
mot en uppdelning. Det finns enligt utredningen anledning att frågan övervägs
noga.
De av motionärerna aktualiserade frågorna har således nyligen varit föremål
för översyn. Enligt utskottets mening bör nu resultatet av den fortsatta
beredningen av betänkandet avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till
motionerna Ju219, Ju904 och Ju924.

Europeiska unionen
I några motioner tas upp frågor som rör samarbetet inom Europeiska unionen.

Gemenskapsrätt
I motion Ju1 (mp) anförs att straffrätten är en nationell angelägenhet och att
Sverige bör motsätta sig införandet av en europeisk strafflag.
Utskottet har tidigare haft att ta ställning till yrkanden rörande en
gemensam europeisk strafflag, senast i februari 1997 (bet. 1996/97:JuU7 s. 23).
Utskottet har då intagit ståndpunkten att det inte finns någon anledning för
Sverige att verka för en harmonisering av straffrätten inom unionen. Detta
ställningstagande skall ses mot bakgrund av att EU:s länder har olika
rättstraditioner och olika påföljdssystem. Även med beaktande av EU:s framtida
utvidgning har utskottet ansett att en sådan tanke inte ter sig realiserbar.
Justitieministern har nyligen i ett skriftligt svar på en riksdagsfråga om
ministern avser att verka för ett europeiskt rättsligt område med samma
straffrättsliga regler i alla EU:s medlemsländer anfört att en harmonisering av
straffrätten på vissa områden kan fylla en funktion, t.ex. genom att garantera
att det inte skapas ?fristater? för vissa typer av brottslighet (fråga
1997/98:286). Som exempel på områden där det är viktigt att länderna har en
gemensam miniminivå i sin strafflagstiftning nämns i svaret bedrägerier som
riktar sig mot EG:s finansiella intressen och terrorism. Harmonisering kan dock
inte, sägs det, generellt anses vara något verksamt medel för att bekämpa brott
och kan heller inte var något mål i sig. En harmonisering av straffrätten kan
också medföra att länder oönskat får ge upp viktiga traditioner och principer.
För Sveriges del nämns i svaret att det är av stor vikt att slå vakt om
exempelvis vår humanitära inriktning av påföljdssystemet samt vår restriktiva
narkotikapolitik. Enligt justitieministern kommer Sverige således inte att
verka för harmonisering av straffrätten, utöver de behov som framför allt
gränsöverskridande internationell brottslighet kan föranleda. Ansträngningarna
bör i stället koncentreras på att effektivisera samarbetet mellan länderna i
brottsundersökningar och rättegångar. Ett sådant arbete pågår inom EU:s tredje
pelare. Det måste gå fort och lätt att få hjälp med sådant som vittnesförhör,
husrannsakan och förverkande. För detta krävs enligt justitieministern inte att
lagstiftningarna är harmoniserade; däremot krävs förtroende för varandras
rättsordningar.
Utskottet har i dag inte någon annan uppfattning än den utskottet tidigare
givit uttryck för. Som också framgått av justitieministerns svar är frågan om
införande av en gemensam straffrätt således inte aktuell för Sveriges del.
Härigenom får motion Ju1 i denna del anses vara tillgodosedd och utskottet
avstyrker bifall till densamma. I sammanhanget vill dock utskottet understryka
det angelägna i att den inbördes rättshjälpen i brottmål effektiviseras. Som
framgår av regeringens skrivelse (s. 44) är arbetet med detta också en högt
prioriterad fråga inom EU.
I motion U505 (fp) anser motionärerna att mer av samarbetet mot
gränsöverskridande brottslighet bör bli föremål för gemensamt beslutsfattande
genom en överföring från tredje till första pelaren.
Enligt det s.k. Amsterdamfördraget görs vissa ändringar i bl.a.
Unionsfördraget. Dessa innebär bl.a. att frågorna om asyl, invandrings- och
gränspolitik i EU förs över från tredje till första pelaren. I tredje pelaren
kommer enligt Amsterdamfördraget fortsättningsvis att regleras frågor om
bekämpning och förebyggande av kriminalitet. Målsättningen är att ett tätare
samarbete skall ske mellan relevanta myndigheter i medlemsländerna.
Frågan om förändringar av Unionsfördraget har nyligen varit föremål för
förhandlingar mellan medlemsstaterna. Utskottet anser inte det vara aktuellt
att i nuläget ta upp frågan om ytterligare förändringar av fördraget, och inte
heller bör man föregripa behandlingen av den proposition angående
Amsterdamfördraget som regeringen kommer att överlämna till riksdagen inom
kort. Utskottet avstyrker bifall till motion U505 i nu behandlad del.

Europol
I motion Ju925 (mp) anser motionärerna att Sveriges internationella
polissamarbete bör utvecklas genom Interpol i stället för genom Europol.
Riksdagen har nyligen godkänt Europolkonventionen och beslutat om de
lagändringar som behövs med anledning av godkännandet (prop. 1996/97:164, bet.
1997/98:JuU2, rskr. 22).
Som utskottet anförde vid godkännandet av konventionen (bet. s. 7) kommer
Europol att få en viktig roll vid bekämpandet av grov organiserad brottslighet,
inte minst på narkotikaområdet. Enligt utskottets mening framstår det som
angeläget att Sverige deltar i polissamarbetet inom unionen. Detta utesluter
emellertid inte att Sverige även fortsätter att delta i det polissamarbete som
bedrivs inom Interpol. Bifall till motion Ju925 i nu behandlad del avstyrks.
I motion U501 (m) anför motionärerna att utvecklingen av samarbetet inom
Europol måste påskyndas och fördjupas.
I Amsterdamfördraget, som undertecknades av medlemsstaternas regeringar den 2
oktober 1997 och som nu är föremål för ratifikationsprocesser i
medlemsstaterna, gjordes vissa ändringar rörande polissamarbetet (avdelning VI
i Maastrichtfördraget respektive Amsterdamfördraget). Såvitt angår Europol
uppmanar Amsterdamfördraget till ett närmare samarbete mellan Europol och
polismyndigheterna i medlemsstaterna, och rådet skall, enligt artikel 30.2 i
Amsterdamfördraget, på olika sätt främja samarbete genom Europol. Bl.a. skall
rådet på fem års sikt göra det möjligt för Europol att underlätta och stödja
förberedelse av samt främja samordning och utförande av särskilda
utredningsinsatser från medlemsstaternas behöriga myndigheters sida, inklusive
operativa insatser av gemensamma grupper som omfattar företrädare för Europol i
stödjande funktion. Vidare skall rådet med samma tidsperspektiv besluta om
åtgärder som tillåter Europol att anmoda medlemsstaternas behöriga myndigheter
att genomföra och samordna sina utredningar i särskilda fall och utveckla
specialiserad sakkunskap som kan ställas till medlemsstaternas förfogande för
att biträda dem vid utredning av fall av organiserad brottslighet.
Förslaget till ändringar i Unionsfördraget kommer att behandlas i en
proposition till riksdagen inom kort. Utskottet vill inte föregripa den
diskussion som då kan förutses och avstyrker bifall till motion U501 i nu
aktuell del.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande registrering och kontroll
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju1 yrkande 2 och 1997/98:Ju925 yrkande
4,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande hemlig teknisk avlyssning (buggning)
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju201, 1997/98:Ju904 yrkandena 15 och
16, 1997/98:Ju910 yrkande 14, 1997/98:Ju911 yrkande 2 och 1997/98:So628
yrkande 8,
res. 2 (m, c, fp, kd)
3. beträffande kriminella mc-gäng - kunskapsuppbyggnad
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju909,
4. beträffande kriminella mc-gäng - brottsförebyggande arbete
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju911 yrkande 8,
res. 3 (m)
5. beträffande olovlig kårverksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 11,
6. beträffande placering i anstalt av dömda medlemmar i kriminella
mc-gäng
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju910 yrkande 12 och 1997/98:Ju911
yrkande 6,
res. 4 (m)
7. beträffande internationellt samarbete mot kriminella mc-gäng
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju911 yrkande 4,
res. 5 (m)
8. beträffande nationella beredskapsstyrkan
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju911 yrkande 3,
res. 6 (m, c, fp, v, kd)
9. beträffande påföljden för övergrepp i rättssak
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 35,
res. 7 (c)
10. beträffande straffskalorna för övergrepp i rättssak och mened
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju911 yrkande 5,
res. 8 (m, kd)
11. beträffande samarbete mellan tull och polis
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju219 yrkande 1, 1997/98:Ju904 yrkande
31 och 1997/98:Ju924,
res. 9 (m, fp, kd)
12. beträffande en gemensam europeisk strafflag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju1 yrkande 1,
res. 10 (v, mp)
13. beträffande överföring från EU:s tredje till första pelare
att riksdagen avslår motion 1997/98:U505 yrkande 2,
res. 11 (fp)
14. beträffande Europol
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju925 yrkande 5 och 1997/98:U501
yrkande 7,
res. 12 (m)
res. 13 (v, mp)
15. beträffande skrivelse om åtgärder mot organiserad och
gränsöverskridande brottslighet
att riksdagen lägger skrivelse 1996/97:171 till handlingarna.

Stockholm den 12 februari 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson
(fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia
Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson (m).

Reservationer

1. Registrering och kontroll (mom. 1)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Steg för steg genomförs lagar som möjliggör för myndigheter att registrera,
avlyssna och på andra sätt kontrollera medborgarna. Sett var för sig kan de
vidtagna åtgärderna framstå som angelägna och välmotiverade. Det saknas
emellertid en helhetsbild av vad denna informationsinsamling och kontroll får
för konsekvenser för den enskildes personliga integritet. Regeringen bör därför
göra en analys av de samlade konsekvenserna på området. Utgångspunkten bör
enligt vår mening vara att den personliga integriteten måste få väga tungt i
jämförelse med effektiviteten. Det ankommer på regeringen att vidta sådana
åtgärder att denna analys genomförs. Vad som här anförts med anledning av
motionerna Ju1 och Ju925 i nu behandlade delar bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande registrering och kontroll
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju1 yrkande 2 och
1997/98:Ju925 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 1.

2. Hemlig teknisk avlyssning (buggning) (mom. 2)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Siw Persson (fp),
Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Brottsutvecklingen är sådan när det gäller grov brottslighet att det är
nödvändigt att se till att polisen får tillgång till effektivare
spaningsmetoder. Vi har emellertid också uppfattningen att buggning innebär en
allvarlig integritetskränkning och vill därför understryka att buggning endast
bör få ske i strikt avgränsade situationer och med iakttagande av
rättssäkerhetens krav. Den särskilde utredare som regeringen tillkallat skall
bl.a. analysera om det finns behov av buggning som arbetsmetod. Enligt vår
uppfattning är emellertid ytterligare utredning inte nödvändig för att tillåta
buggning vid misstanke om grov narkotikabrottslighet eller brott mot rikets
säkerhet. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag
till lagstiftning vad gäller avlyssning vid dessa brottstyper. Vad gäller
frågan om att tillåta buggning vid misstanke om andra brottstyper än de nu
angivna bör den utredas närmare. Det bör ankomma på regeringen att snarast
vidta åtgärder i denna del.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande hemlig teknisk avlyssning (buggning)
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju201, 1997/98:Ju904
yrkandena 15 och 16, 1997/98:Ju910 yrkande 14, 1997/98:Ju911 yrkande 2 och
1997/98:So628 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 2.

3. Kriminella mc-gäng - brottsförebyggande arbete (mom. 4)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Ett av de långsiktigt mest allvarliga problemen med de kriminella mc-gängen är
enligt vår mening att de drar till sig nya medlemmar. Det rör sig om unga män
som saknar en egen identitet och känsla av samhörighet och som har ett behov av
att synas. Genom gängsamhörigheten och massmedias uppmärksamma bevakning kan de
få dessa behov uppfyllda. Det är därför väsentligt att både påverkan av
attityder och mera formaliserat brottsförebyggande arbete präglas av ett
medvetet mål att fånga upp dessa unga män. Enligt vår mening krävs det därför,
utöver de insatser som nämns av utskottsmajoriteten, särskilt inriktade
insatser för att förhindra en nyrekrytering till de kriminella mc-gängen. Det
får ankomma på regeringen att se till att sådana insatser görs. Vad vi anfört
med anledning av motion Ju911 i nu aktuell del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kriminella mc-gäng - brottsförebyggande arbete
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju911 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.

4. Placering i anstalt av dömda medlemmar i kriminella
mc-gäng (mom. 6)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Enligt vår mening krävs särskilda åtgärder inom kriminalvården om det skall
vara möjligt att på ett säkert sätt ta hand om det hänsynslösa och farliga
klientel som medlemmarna i mc-gängen utgör. Det finns skäl att närmare överväga
om den bästa lösningen är att placera detta klientel i särskilda anstalter
eller om medlemmar i kriminella mc-gäng skall spridas ut på samtliga anstalter
med den högsta säkerhetsnivån. Under alla omständigheter ställer detta klientel
särskilda krav på resurser. Vid behandlingen av budgeten för år 1998 föreslog
vi att kriminalvården skulle tillföras ytterligare resurser utöver vad
regeringen föreslagit. Om vårt budgetförslag hade antagits av riksdagen hade
resursfrågan alltså inte utgjort något problem.
Enligt vår mening bör det ankomma på regeringen att utreda om fängelsedömda
mc-gängmedlemmar bör placeras i särskilda anstalter med hög säkerhet.
Regeringen måste vidare sörja för att tillräckliga resurser tilldelas för att
på ett säkert sätt kunna ta hand om medlemmar i mc-gängen inom kriminalvården.
Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju910 och Ju911 i denna del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande placering i anstalt av dömda medlemmar i kriminella mc-
gäng
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju910 yrkande 12 och
1997/98:Ju911 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 4.

5. Internationellt samarbete mot kriminella mc-gäng (mom. 7)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
De kriminella mc-gängen är inte något isolerat svenskt fenomen. De sprider sig
över världen och styrs av krafter utanför Sveriges gränser. Om vi skall ha
någon möjlighet att bekämpa deras brottslighet är ett ökat internationellt
samarbete nödvändigt. Sverige bör därför intensifiera sitt samarbete med bl.a.
Kanada, men också inom EU. Vi bör verka för en utveckling av Europol och dess
kompetens i syfte att utnyttja denna i det svenska polisiära arbetet mot bl.a.
mc-brottsligheten. Det ankommer på regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju911 i denna del bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande internationellt samarbete mot kriminella mc-gäng
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju911 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.

6. Nationella beredskapsstyrkan (mom. 8)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Siw Persson (fp),
Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
De kriminella mc-gängen uppvisar en organisation och en hänsynslöshet som gör
att det kan krävas specialtränade poliser för att ingripa mot dem. Det finns i
dag en nationell beredskapsstyrka som är tränad för mycket svåra aktioner.
Enligt vår mening bör inte dess användningsområde vara begränsat till
terroraktioner, utan beredskapsstyrkan bör även kunna användas vid ingripanden
av annat slag, t.ex. vid ingripanden mot kriminella mc-gäng. Det får ankomma på
regeringen att vidta åtgärder för att så skall kunna bli fallet. Vad vi anfört
med anledning av motion Ju911 i nu behandlad del bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande nationella beredskapsstyrkan
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju911 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.

7. Påföljden för övergrepp i rättssak (mom. 9)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Att med våld eller hot om våld angripa någon för att denne gjort en anmälan
eller avlagt vittnesmål i domstol eller vid annan myndighet är ett mycket
allvarligt brott som måste stävjas på ett kraftfullt sätt. Från Centerpartiets
sida har vi därför under lång tid arbetat för att fängelsestraff i princip
alltid skall vara förstahandsalternativet vid påföljdsvalet. Det får ankomma på
regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att så skall bli fallet. Vad
jag nu anfört med anledning av motion Ju910 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande påföljden för övergrepp i rättssak
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 35 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 7.

8. Straffskalorna för övergrepp i rättssak och mened (mom. 10)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd)
och Jeppe Johnsson (m) anför:
Vi anser att straffvärdet för övergrepp i rättssak bör vara lika högt som
straffvärdet för mened. Båda brotten utgör allvarliga angrepp på såväl
rättssamhället som enskilda. Vid övergrepp i rättssak utsätts den enskilde för
repressalier eller hot om sådana i syfte att förmå honom eller henne att tiga
om t.ex. ett begånget brott. Mened kan i värsta fall innebära att en medborgare
blir oskyldigt dömd för ett allvarligt brott eller att ett brottsoffer går
miste om skadestånd då gärningsmannen felaktigt friats från ansvar för brott. I
båda fallen hotas rättssäkerheten och förutsättningarna för att skipa rätt.
Övergrepp i rättssak och mened tillhör således samma art av brott och bör
bedömas lika. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
lagändring. Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju911 i nu behandlad del
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande straffskalorna för övergrepp i rättssak och mened
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju911 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 8.

9. Samarbete mellan tull och polis (mom. 11)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Rolf
Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Det är angeläget att de resurser som finns till förfogande utnyttjas på bästa
sätt för att brottsbekämpningen - och då särskilt bekämpningen av
narkotikabrottsligheten - vid gränserna skall bli så effektiv som möjligt.
Enligt vår mening måste därför samarbetet och samverkan mellan tull, polis och
åklagare utvecklas ytterligare på de platser som är särskilt utsatta och de
organisatoriska formerna härför bör ses över. Lämpligen bör detta ske genom att
en försöksverksamhet inleds på en eller ett par platser i landet. Det får
ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att detta skall
kunna genomföras. Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju219, Ju904 och
Ju924 i här aktuella delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande samarbete mellan tull och polis
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju219 yrkande 1,
1997/98:Ju904 yrkande 31 och 1997/98:Ju924 som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i reservation 9.

10. En gemensam europeisk strafflag (mom. 12)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Vi anser att straffrätten är en nationell angelägenhet och motsätter oss därför
införandet av en gemensam europeisk strafflag. Inom EU finns det emellertid
starka krafter som arbetar för en sådan. Enlig vår mening bör Sverige aktivt
motarbeta detta. Det ankommer på regeringen att driva detta arbete. Vad vi
anfört med anledning av motion Ju1 i nu aktuell del bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande en gemensam europeisk strafflag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju1 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 10.

11. Överföring från EU:s tredje till första pelare (mom. 13)
Siw Persson (fp) anför:
Det hittillsvarande mellanstatliga samarbetet har inte varit tillräckligt för
att effektivt bekämpa den internationella brottsligheten inom EU. Därför bör
viktiga delar av dessa frågor överföras från tredje till första pelaren. Mer av
samarbetet mot gränsöverskridande brottslighet bör alltså bli föremål för
gemensamt beslutsfattande. Det ankommer på regeringen att ta upp frågan inom
EU. Vad jag nu anfört med anledning av motion U505 i här aktuell del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande överföring från EU:s tredje till första pelare
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U505 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 11.

12. Europol (mom. 14)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
En effektiv brottsbekämpning byggs i första hand upp genom en förstärkning av
samarbetet mellan de nationella rättsvårdande myndigheterna. Men enligt vår
mening räcker det inte med detta; det behövs ett rättsligt samarbete också på
EU-nivå. Framväxten av detta har emellertid gått långsamt. Det är därför
viktigt att det praktiska Europolsamarbetet snabbt kommer i gång och börjar
fungera.
Polissamarbetet inom ramen för Europol bygger på informationsutbyte och
analys. De operativa polisiära insatserna görs enbart av nationella
polisstyrkor. I ett längre perspektiv anser vi att det bör övervägas om
Europolpersonal, under befäl av nationell polis, även skall kunna medverka i
vissa operativa insatser, t.ex. i spaningsarbete mot grov gränsöverskridande
brottslighet. Vid en sådan fördjupning av polissamarbetet måste särskild vikt
läggas vid att bevaka medborgarnas rättssäkerhet.
Det får ankomma på regeringen att arbeta i denna riktning inom EU. Vad vi nu
anfört med anledning av motion U501 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion Ju925 i nu aktuell del bör alltså inte leda till någon
riksdagens åtgärd.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande Europol
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U501 yrkande 7 och med avslag på
motion 1997/98:Ju925 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 12.

13. Europol (mom. 14)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
I höstas beslutade riksdagen att godkänna Europolkonventionen. Av olika skäl
motsatte vi oss detta. Enligt vår mening är det förvisso nödvändigt att
förstärka det europeiska samarbetet mot den gränsöverskridande kriminaliteten.
Men det finns redan i dag ett tätt nät av bi- och multilaterala
överenskommelser för samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter. Enligt vår
mening finns det goda möjligheter att utveckla samarbetet inom dessa ramar i
stället för att bygga upp en ny byråkrati genom Europol. Även om riksdagen nu
beslutat att vi skall delta i Europolsamarbetet anser vi därför att det i
första hand är samarbetet inom Interpol som bör utvecklas. Det får ankomma på
regeringen att se till att en sådan prioritering görs.
Vad vi anfört med anledning av motion Ju925 i nu behandlad del bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motion U501 bör alltså inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande Europol
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju925 yrkande 5 och med avslag på
motion 1997/98:U501 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 13.

Särskilda yttranden

1. Placering i anstalt av dömda mc-gängmedlemmar (mom. 6)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
När medlemmar ur mc-gäng döms till fängelsestraff är det viktigt att de
placeras ut på olika anstalter så att de inte kan umgås under strafftiden. Det
har nämligen visat sig att dessa personer ofta har en tendens att skapa nya
gängbildningar om de tillåts att umgås. Det är enligt min mening därför viktigt
att de av Kriminalvårdsstyrelsen utfärdade riktlinjerna följs och att det inte
görs några undantag från dessa.

2. Olovlig kårverksamhet (mom. 5)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
De kriminella mc-klubbarna är uppbyggda efter militärt mönster. De har klart
uttalat att de ställer sig utanför lagen och att deras gemensamma fiende är
staten. Deras sammanslutningar har redan visat sig lätt kunna utvecklas till
ett maktmedel och deras framfart utgör ett allvarligt hot mot rättsstaten.
Brottsbalkens bestämmelser om olovlig kårverksamhet tar sikte på
sammanslutningar som militär trupp eller polisstyrka. Bestämmelsens
tillämpningsområde borde enligt min mening kunna utvidgas till att även omfatta
organisationer som kriminella mc-gäng. Jag välkomnar därför att regeringen nu
tillsätter en utredning för att se över om aktivt deltagande i t.ex. kriminella
mc-gäng bör kriminaliseras.

3. Nationella beredskapsstyrkan (mom. 8)
Kia Andreasson (mp) anför:
Den nationella beredskapsstyrkan är specialtränad för att kunna ingripa i
mycket svåra situationer. Enligt min mening är det å ena sidan tveksamt att
avstå från att använda denna resurs i en situation där någon t.ex. tagit
gisslan; den nationella beredskapsstyrkan är ju tränad i bl.a.
förhandlingsteknik. Utgångspunkten bör vara att man inom polisen skall få
använda sig av det lämpligaste verktyget som finns i varje enskild situation. Å
andra sidan kan jag se stora risker med att utvidga användningsområdet för
beredskapsstyrkan. Jag anser att den vanliga polisen skall ha hög kompetens att
klara svåra situationer och att det skall finnas beredskap samt strategi för
krissituationer. Om denna beredskap sänks och överlåts åt en specialstyrka,
uppstår ett beroende av denna specialstyrka som jag inte anser gynnar
utvecklingen av polisverksamheten. Jag instämmer därför i utskottsmajoritetens
uttalande om att inte utvidga användningsområdet för den nationella
beredskapsstyrkan.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Skrivelsen............................................1
Motionerna............................................1
Motion väckt med anledning av skrivelsen 1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997 1
Utskottet.............................................3
Skrivelsens huvudsakliga innehåll 3
Inledning 4
Registrering och kontroll 4
Hemlig teknisk avlyssning (buggning) 4
Kriminella mc-gäng 5
Förebyggande åtgärder 5
Lagändringar 6
Placering i anstalt 6
Internationellt samarbete 7
Nationella beredskapsstyrkan 7
Övergrepp i rättssak 9
Narkotikabrottslighet 10
Inledning 10
Samarbete mellan tull och polis 11
Europeiska unionen 12
Gemenskapsrätt 12
Europol 13
Hemställan 14
Reservationer........................................16
1. Registrering och kontroll (mom. 1) 16
2. Hemlig teknisk avlyssning (buggning) (mom. 2) 16
3. Kriminella mc-gäng brottsförebyggande arbete (mom. 4) 17
4. Placering i anstalt av dömda medlemmar i kriminella mc-gäng (mom. 6)
17
5. Internationellt samarbete mot kriminella mc-gäng (mom. 7) 18
6. Nationella beredskapsstyrkan (mom. 8) 18
7. Påföljden för övergrepp i rättssak (mom. 9) 19
8. Straffskalorna för övergrepp i rättssak och mened (mom. 10) 19
9. Samarbete mellan tull och polis (mom. 11) 19
10. En gemensam europeisk strafflag (mom. 12) 20
11. Överföring från EU:s tredje till första pelare (mom. 13) 20
12. Europol (mom. 14) 21
13. Europol (mom. 14) 21
Särskilda yttranden..................................22
1. Placering i anstalt av dömda mc-gängmedlemmar (mom. 6) 22
2. Olovlig kårverksamhet (mom. 5) 22
3. Nationella beredskapsstyrkan (mom. 8) 22