om vissa konkursrättsliga frågor

Betänkande 1982/83:LU28

LU 1982/83:28

Lagutskottets betänkande
1982/83:28

om vissa konkursrättsliga frågor
Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1982/83:1607 av Lars Werner m. fl. (vpk)
vari såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen 1982/83:1605 sagts om
dels skärpta regler vid s. k. återvinning i konkurs (yrkande 1), dels skärpta
regler för konkurskarantän (yrkande 2).

I motion 1605 framhålls att den ekonomiska brottsligheten ofta har
samband med konkurser och att det finns ett behov av skärpta regler på
området. Motionärerna hänvisar till att brottsförebyggande rådet i promemorian
(BRÅ PM 1982:51 Återvinningsregler vid konkurs) rekommenderat
vissa åtgärder. De i promemorian redovisade skälen för åtgärderna åberopas
av motionärerna. Beträffande konkurskarantän framhålls att ett automatiskt
verkande näringsförbud bör införas i stället för den nuvarande ordningen
samt att tiden för förbudet för gäldenären att driva näring bör utsträckas till
tio år i de grövsta fallen.

Gällande ordning

Återvinning i konkurs

Enligt konkurslagen (1921:225) kan vissa rättshandlingar som en konkursgäldenär
företagit före konkursutbrottet gå åter, s. k. återvinning. Vid
återvinning skall egendom som gäldenären givit ut återbäras till konkursboet
eller boet ersättas för egendomens värde. I princip ankommer det på
konkursförvaltaren att framställa återvinningsanspråk men också en borgenär
kan göra det i vissa fall. Förutsättningarna för återvinning regleras i 30-38
§§ konkurslagen. Enligt 30 § går en rättshandling åter i fall då på ett
otillbörligt vis en borgenär gynnats framför andra eller gäldenärens egendom
undandragits borgenärerna eller gäldenärens skulder ökats. Återvinning i
dessa fall förutsätter att gäldenären var eller blev insolvent genom
förfarandet samt att medkontrahenten kände till eller bort känna till
gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen
otillbörlig. Skedde rättshandlingen mer än fem år före dagen för konkursansökan
går den åter endast om den företagits gentemot en gäldenären
närstående fysisk eller juridisk person.

131-38 §§ regleras återvinning vid vissa särskilda typer av rättshandlingar.
Dessa bestämmelser avser gåva och vissa gåvoliknande handlingar, bodelning
som innebär eftergift för make eller makes dödsbo, utbetalning av

1 Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 28

LU 1982/83:28

2

oskäliga löner e. d. till närstående, avsättning till pensions- eller personalstiftelse,
onormala betalningar av skulder, kvittning under motsvarande
förhållanden samt pantsättning eller ställning av liknande säkerhet i
efterhand. Även utmätning kan återvinnas. Fristen för återvinning är
bestämd till sex månader vid rättshandlingar av gåvonatur samt tre månader i
övriga fall. Vad särskilt gäller gåva föreskrivs dessutom en frist om ett år men
med möjlighet för gåvotagaren att styrka att gäldenären varken var eller
genom gåvan kom på obestånd. Genomgående föreskrivs också en
återvinningsfrist om två år för talan mot närstående.

Konkurskarantän

Enligt konkurslagen gäller sedan gammalt den huvudregeln att en person
som är försatt i konkus inte får idka rörelse varmed följer bokföringsskyldighet
(199 a §). Bestämmelsen är straffsanktionerad.

Vid sidan av detta generella förbud mot näringsverksamhet under konkurs
gäller fr. o. m. den 1 juli 1980 ett mera långtgående näringsförbud som
förutsätter prövning i det enskilda fallet (199 b-199 f §§ ). Förbudet har
införts som ett led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Näringsförbud i denna form kan meddelas att gälla inte bara under
konkursen utan också sedan denna har avslutats. Förbudet är emellertid
tidsbegränsat; maximitiden är högst fem år med viss möjlighet till förlängning.
Den som bryter mot ett meddelat näringsförbud kan dömas till fängelse
i högst två år eller om brottet är ringa till böter eller fängelse i högst sex
månader (212 §).

Näringsförbud, som prövas av allmän domstol på talan av åklagare, kan
meddelas en gäldenär när konkurs har inträffat. Förutsättningen är att
konkursgäldenären har förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på
annat sätt har grovt åsidosatt vad som ålegat honom i hans näringsverksamhet.
Förbud kan också meddelas den som upprepade gånger har förekommit
i konkurs, om han i näringsverksamhet som har föregått konkurserna har
åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare och näringsförbud är
påkallat av särskilda skäl. Är gäldenären ett aktiebolag kan under samma
förutsättningar en ställföreträdare eller förutvarande ställföreträdare för
bolaget åläggas näringsförbud. Detsamma gäller andra personer som faktiskt
handhar eller handhaft ledningen eller förvaltningen av bolaget.

Den som har meddelats näringsförbud får i princip inte driva näringsverksamhet
som medför bokföringsplikt. Han får inte heller vara styrelseledamot
eller i annan egenskap vara ställföreträdare för bl. a. aktiebolag eller, utan
att formellt vara ställföreträdare, faktiskt handha ledningen eller förvaltningen
av företaget. Verksamhet som innebär utövning av rättighet som
avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller
13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av ett näringsförbud.

LU 1982/83:28

3

Utredningsarbete m. m.

Återvinning

Inom ramen för brottsförebyggande rådets översyn av lagstiftning mot
organiserad och ekonomisk brottslighet har en arbetsgrupp sett över reglerna
om återvinning i konkurs. Arbetsgruppen har redovisat resultatet av sitt
arbete i en promemoria vari dras upp riktlinjer för de ändringar som kan
anses motiverade med hänsyn till en gjord undersökning av den praktiska
tillämpningen av reglerna om återvinning i konkurs. Enligt arbetsgruppen
bör de problem som konstaterats i den praktiska tillämpningen kunna lösas i
huvudsak genom utbildning av konkursförvaltare och andra, lindring av
beviskraven för återvinning av otillbörliga transaktioner, anpassning av vissa
återvinningsregler till moderna betalningsrutiner och koncernförhållanden
samt förlängning av fristerna för väckande av återvinningstalan. Några
lagförslag läggs inte fram i promemorian. Styrgruppen för brottsförebyggande
rådets översynsarbete har överlämnat promemorian till regeringen (BRÅ
PM 1982:5 Återvinningsreglerna i konkurs) och därvid framhållit att det är
angeläget att återvinningsinstitutet fyller funktionen att motverka oseriösa
förfaranden i samband med konkurs. Om det brister i detta hänseende är det
befogat att överväga vilka åtgärder som krävs för att tillämpningen av
reglerna skall få åsyftad effekt.

Eftersom några lagförslag inte läggs fram i promemorian har styrgruppen
inte funnit anledning att gå närmare in på de åtgärder som förordats. Det som
genom den företagna undersökningen har kommit fram om den praktiska
tillämpningen av återvinningsreglerna visar dock, anser styrgruppen, att det
på vissa punkter finns ett reformbehov. Enligt styrgruppens mening bör
behovet av ändringar och utbildning bli föremål för fortsatt diskussion. De
överväganden som redovisas i promemorian kan därvid vara en lämplig
utgångspunkt.

Promemorian övervägs f. n. inom justitiedepartementet.

Konkurslagstiftningen i sin helhet ses f. n. över i mera tekniskt hänseende
av konkurslagskommittén (Ju 1971:06). Kommittén, som tidigare avlämnat
delbetänkandena (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m. m., (SOU 1977:29)
Konkursförvaltning och (SOU 1979:13) Konkurs och rätten att idka näring,
beräknas slutföra sitt arbete våren 1983.

En särskild kommission för åtgärder mot ekonomisk brottslighet m. m.
har tillsatts av regeringen. Kommissionen har till uppgift att föreslå lämpliga
åtgärder inom ramen för en enhetlig och samordnad strategi vid förebyggande
och bekämpande av ekonomisk brottslighet och skatteflykt (Dir.
1982:101). Kommissionen har i samband med sitt arbete tagit upp bl. a. de
frågor om återvinningsreglerna, som aktualiserats genom BRÅ-promemorian.

LU 1982/83:28

4

Konkurskarantän

1981 tillkallades näringsförbudskommittén (JU 1981:03) för att pröva
frågan om utvidgade regler om näringsförbud.

I direktiven hänvisas till att det råder stor enighet om att det är angeläget
att man kommer till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Den
kriminalitet som det här gäller är i flera avseenden av komplicerad natur, och
det torde stå klart att man vid brottsbekämpningen i viss utsträckning måste
lita till nya eller okonventionella metoder. Utvidgade regler om näringsförbud
tillhör därvid uppenbarligen de utvägar som förtjänar att övervägas på
allvar.

Kommitténs huvuduppgift bör vara att ta ställning till det allmänna
behovet av och de principiella och praktiska aspekterna på utvidgade regler
om näringsförbud. En grundläggande fråga blir naturligtvis härvid om
näringsförbud kan förväntas vara ett effektivt medel för att uppnå de syften
som förut har angetts. Kommittén bör kunna hämta ledning av de
överväganden som tidigare har gjorts i olika former liksom av de praktiska
erfarenheterna av näringsförbud enligt konkurslagen och de regler som i
övrigt finns på området. De samhällsekonomiska och allmänt näringspolitiska
intressen som gör sig gällande i sammanhanget måste också belysas
närmare liksom konsekvenserna för ett företags anställda och dess borgenärer
av en eventuell nyordning. De problem som bulvanförhållanden av olika
slag kan erbjuda måste uppmärksammas. Erfarenheterna från likartade
system i andra länder bör i lämplig omfattning redovisas.

Vidare anförs bl. a. att det från principiell synpunkt är en betydelsefull och
delvis komplicerad fråga som kommittén får att pröva. Det kan därför visa sig
lämpligt att kommittén redovisar principiella överväganden i frågan liksom
bedömningar av näringsförbudsinstitutets effektivitet i ett särskilt betänkande
och först därefter, beroende på remissutfall och eventuella tilläggsdirektiv
med anledning av detta, går in på lagstiftningsfrågor och detaljspörsmål. Då
kan också ytterligare erfarenheter av tillämpning och effekter av näringsförbud
enligt konkurslagen beräknas föreligga. Klart är samtidigt att ett
fullständigt förslag med bl. a. utkast till erforderliga lagbestämmelser
underlättar frågans bedömning. I direktiven lämnas därför öppet vilken
arbetsmetod för kommittén som är att föredra.

Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1983:7) har kommittén sedermera fått i
uppdrag att pröva frågan om etableringskontroll.

Även kommissionen för åtgärder mot ekonomisk brottslighet skall ta upp
frågor om näringsförbud. Enligt direktiven skall kommissionen sålunda
bl. a. undersöka möjligheterna att använda sådana åtgärder som etableringskontroll
och näringsförbud samt lägga fram förslag i dessa hänseenden.

LU 1982/83:28

5

Tidigare behandling av frågan om automatiskt näringsförbud

Motionsyrkanden om konkurskarantän med samma syfte som det nu
aktuella har prövats av riksdagen, dels vid införandet av reglerna om
näringsförbud i konkurslagen (LU 1979/80:31), dels vid 1980/81 och 1981/82
års riksmöten (LU 1980/81:28 och LU 1981/82:31). På hemställan av
utskottet har motionsyrkandena avslagits. Beträffande skälen för ställningstagandena
hänvisas till betänkandena.

Utskottet

I betänkandet behandlas två yrkanden i motion 1982/83:1607. Yrkandena
avser konkurslagens regler om återvinning och näringsförbud.

Enligt konkurslagen kan vissa rättshandlingar som en konkursgäldenär
företagit före konkursutbrottet gå åter, s. k. återvinning. Vid återvinning
skall egendom som gäldenären givit ut återbäras till konkursboet eller boet
ersättas för egendomens värde. I princip ankommer det på konkursförvaltaren
att framställa återvinningsanspråk men också en borgenär kan göra det
i vissa fall. Förutsättningarna för återvinning regleras i 30-38 §§ konkurslagen.
Enligt 30 § går en rättshandling åter i fall då på ett otillbörligt vis en
borgenär gynnats framför andra eller gäldenärens egendom undandragits
borgenärerna eller gäldenärens skulder ökats. Återvinning i dessa fall
förutsätter att gäldenären var eller blev insolvent genom förfarandet samt att
medkontrahenten kände till eller bort känna till gäldenärens insolvens och de
omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Skedde rättshandlingen
mer än fem år före dagen för konkursansökan går den åter endast om
den företagits gentemot en gäldenären närstående fysisk eller juridisk
person.

131-38 §§ regleras återvinning vid vissa särskilda typer av rättshandlingar,
bl. a. gåva, onormala betalningar av skulder och pantsättning. Fristen för
återvinning är bestämd till i princip sex månader vid rättshandlingar av
gåvonatur samt tre månader i övriga fall. Genomgående föreskrivs också en
återvinningsfrist om två år för talan mot närstående.

I motionen yrkas (yrkande 1) en skärpning av återvinningsreglerna i
enlighet med de förslag som framlagts i brottsförebyggande rådets promemoria
(BRÅ PM 1982:5) Återvinningsreglerna i konkurs.

I den nämnda promemorian redovisas resultatet av en översyn av reglerna
om återvinning i konkurs som gjorts av en arbetsgrupp inom ramen för
brottsförebyggande rådets översyn av lagstiftning mot organiserad och
ekonomisk brottslighet. I promemorian dras upp riktlinjer för de ändringar
som kan anses motiverade med hänsyn till en gjord undersökning av den
praktiska tillämpningen av reglerna om återvinning i konkurs. Enligt
arbetsgruppen bör de problem som konstaterats i den praktiska tillämpningen
kunna lösas i huvudsak genom utbildning av konkursförvaltare och andra,

LU 1982/83:28

6

lindring av beviskraven för återvinning av otillbörliga transaktioner,
anpassning av vissa återvinningsregler till moderna betalningsrutiner och
koncernförhållanden samt förlängning av fristerna för väckande av återvinningstalan.
Styrgruppen för brottsförebyggande rådets översynsarbete har
överlämnat promemorian till regeringen och därvid framhållit att styrgruppen
inte funnit anledning att gå närmare in på de åtgärder som förordats
eftersom några lagförslag inte läggs fram i promemorian. Det som genom den
företagna undersökningen har kommit fram om den praktiska tillämpningen
av återvinningsreglerna visar dock, anser styrgruppen, att det på vissa
punkter finns ett reformbehov. Enligt styrgruppens mening bör behovet av
ändringar och utbildning bli föremål för fortsatt diskussion. De överväganden
som redovisas i promemorian kan därvid vara en lämplig utgångspunkt.

Promemorian övervägs f. n. inom justitiedepartementet.

Också inom den av regeringen tillsatta kommissionen för åtgärder mot
ekonomisk brottslighet m. m. har återvinningsreglerna aktualiserats med
anledning av BRÅ-promemorian. Enligt vad utskottet inhämtat avser
kommissionen att redovisa resultatet av sina överväganden i en promemoria
våren 1983.

Enligt utskottets mening är det angeläget att otillbörliga förfaranden i
samband med konkurs kan motverkas. Återvinningsreglerna har därvid en
viktig funktion att fylla. I avvaktan på regeringens ställningstagande till
BRÅ-promemorian och resultatet av övervägandena inom kommissionen
för åtgärder mot ekonomisk brottslighet anser sig utskottet inte böra ta
ställning till frågan om i vad mån återvinningsreglerna behöver skärpas.
Utskottet avstyrker därför bifall till yrkande 1 i motionen.

I motionen begärs vidare att ett automatiskt verkande näringsförbud skall
införas samt att tiden för näringsförbudet skall utsträckas till tio år i vissa fall
(yrkande 2).

Enligt konkurslagen gäller sedan gammalt den huvudregeln att en person
som är försatt i konkurs inte får idka rörelse varmed följer bokföringsskyldighet.
Bestämmelsen är straffsanktionerad.

Vid sidan av detta generalla förbud mot näringsverksamhet under konkurs
gäller fr. o. m. den 1 juli 1980 ett mera långtgående näringsförbud som
förutsätter prövning i det enskilda fallet (s. k. konkurskarantän). Förbudet
har införts som ett led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Näringsförbud i denna form kan meddelas att gälla inte bara under
konkursen utan också sedan denna har avslutats. Förbudet är emellertid i
princip begränsat till fem år.

Frågan om utvidgade regler om näringsförbud och om införande av
etableringskontroll utreds f. n. av näringsförbudskommittén. Som framgår
av redogörelsen ovan s. 4 för utredningsdirektiven skall kommittén vid sina
överväganden hämta ledning av bl. a. de praktiska erfarenheterna av
gällande näringsförbud och av effekterna av detta förbud. I likhet med vad

LU 1982/83:28

7

utskottet uttalade vid behandlingen år 1982 av ett likartat motionsyrkande
(se LU 1981/82:31) utgår utskottet från att de av motionärerna framförda
förslagen kommer att prövas av kommittén om erfarenheterna av gällande
ordning ger underlag härför. I sammanhanget vill utskottet peka på att även
kommissionen för åtgärder mot ekonomisk brottslighet enligt sina direktiv
skall ta upp frågor om näringsförbud.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall också till yrkande 2 i
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1982/83:1607 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 22 mars 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s)*, Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s)*,
Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Sigvard
Persson (c), Per Israelsson (vpk), Bengt Silfverstrand (s), Margit Gennser
(m), Inga-Britt Johansson (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att samhället med
kraft ingriper mot den ekonomiska brottsligheten. Inte minst betydelsefullt
är att man motverkar otillbörliga förfaranden i samband med konkurs. I
detta hänseende fyller möjligheterna till återvinning en viktig funktion. Som
närmare framgår av brottsförebyggande rådets promemoria har emellertid
de nuvarande återvinningsreglerna inte en tillfredsställande utformning.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att reglerna bör skärpas i
enlighet med förslagen i promemorian. Förslag till erforderliga ändringar i
konkurslagen bör snarast föreläggas riksdagen. Utskottet vill i sammanhanget
också framhålla att det är angeläget att åtgärder vidtas som syftar till
att reglerna tillämpas mera effektivt än vad som f. n. är fallet. Vad utskottet

LU 1982/83:28

8

sålunda anfört bör riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1607 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Frågan om”
och slutar på s. 7 med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller är de nuvarande reglerna om näringsförbud
i samband med konkurs otillräckliga. Erfarenheterna visar att en betydande
ekonomisk brottslighet har samband med konkurser. Det antal fall där
näringsförbud har meddelats hittills är dock förhållandevis litet. Utskottet
delar därför motionärernas uppfattning att en skärpning av reglerna är
befogad. I första hand framstår det som motiverat att införa ett automatiskt
verkande förbud för gäldenären att driva näring under fem år. I grova fall bör
förbudstiden vara tio år. Vidare bör införas en regel som möjliggör dispens
från näringsförbudet. Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga
hur de nya reglerna skall utformas. Förslag till erforderlig lagstiftning bör
snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört också i förevarande
hänseende bör ges regeringen till känna. Ställningstagandet innebär att
utskottet tillstyrker bifall till yrkande 2 i motion 1607.

dels ock att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1607 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om skärpning av konkurslagens regler om återvinning och om
näringsförbud.

mlnmb/gotmb Stockholm 1983 73869