om vissa djurskyddsfrågor

Betänkande 1984/85:JoU3

JoU 1984/85:3

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:3

om vissa djurskyddsfrågor
Motionerna

I motion 1983/84:290 av Kertin Anér (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9 och 10)

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraven på grisuppfödning och slakt,

10. att riksdagen begär att regeringen tillser att socialstyrelsen och
lantbruksstyrelsen utfärdar instruktioner om hur man skall göra med
narkomaner som vanvårdar hundar eller andra husdjur.

I motion 1983/84:291 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen vid ändring
av djurskyddslagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
framhållits om fördelningen av uppgifter mellan lantbruksnämnd och
länsveterinär vid ny- eller tillbyggnader av djurstall.

I motion 1983/84:292 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen begär att
regeringen ger lantbruksstyrelsen i uppdrag att utfärda regler för bruket av
kör- och ridspö, i avsikt att i möjligaste mån minska detta bruk och bidra till
att på lång sikt avskaffa det.

I motion 1983/84:678 av Ann-Cathrine Haglund (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan förändring av djurskyddslagen
att den medger en snabb och smidig tillämpning och att 17 § ändras så
att beslut om slutligt omhändertagande kan meddelas utan att ägaren tidigare
fått tillsägelse om rättelse i fall när det är uppenbart att tillsägelse skulle vara
gagnlös eller när ägaren inte kan påträffas.

I motion 1983/84:2345 av Ewy Möller och Göran Ericsson (båda m) yrkas
att riksdagen begär att regeringen verkställer en översyn av lagen om tillsyn
över hundar och därvid beaktar vad i motionen anförts.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande några under riksmötet 1983/84
väckta motioner rörande bl. a. djurskyddet inom animalieproduktionen och
vid tävlingar m. m. samt om förutsättningarna för att omhänderta sällskapsdjur
som utsätts för olämplig behandling.

1 Riksdagen 1984/85. lösaml. Nr3

JoU 1984/85:3

2

Uppfödning och slakt av djur m. m.

Enligt motton 1983/84:290 av Kerstin Anér (fp) måste de villkor under
vilka t. ex. grisar och höns lever tas upp till behandling när nu hela
livsmedelspolitiken ligger i stöpsleven. Allra först måste förhållandena vid
slakten och slakttransporten förbättras. Aktuella undersökningar visar att en
stor del av slaktsvinen har transportskador och sjukdomar av olika slag när de
slaktas. Vetenskapen kan i dag börja visa upp förslag till en form av
svinhållning som tillgodoser väsentliga behov hos djuren utan att de besvärar
eller kostar människan alltför mycket. Sådana metoder måste enligt motionären
ges en hög prioritet när svensk djurhållning skall granskas från
djurens, konsumenternas och samhällets synpunkt.

Utskottet erinrar om att frågan om behandlingen av husdjur i samband
med slakt m. m. vid flera tillfällen tidigare prövats av riksdagen. Under
föregående riksmöte behandlades en motion i ämnet i utskottets betänkande
JoU 1983/84:12, varvid utskottet anförde bl. a.:

Vad därefter beträffar behandlingen av husdjur i samband med slakttransport
m. m. vill utskottet först hänvisa till reglerna i djurskyddslagen
(1944:219) och till lantbruksstyrelsens detaljföreskrifter i ämnet.

Enligt 6§ djurskyddslagen (1944:219) skall vid transport av djur särskilt
iakttas att transportmedlet är lämpat för ändamålet och att djuret såvitt
möjligt skyddas mot stötar, skavning o. d. Närmare bestämmelser om
transport av djur har, enligt bemyndigande i djurskyddslagstiftningen,
meddelats av lantbruksstyrelsen.

Beträffande ilastning, transport och avlastning av djur finns regler i
lantbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1981:45) om transport av levande
djur.

Vidare har lantbruksstyrelsen i april 1982 utfärdat bestämmelser om
behandlingen av husdjur i samband med slakt m.m. (LSFS 1982:12).

Beträffande djurhållning i allmänhet finns allmänna råd och föreskrifter i
lantbruksstyrelsens kungörelse om djurhållning m. m. (LSFS 1982:21).

I samtliga dessa bestämmelser har djurskyddsintresset getts en framträdande
plats.

Enligt vad utskottet erfarit arrangerade Svenskt djurskyddsforum i
september 1983 ett symposium där olika aspekter på den moderna svinhållningen
diskuterades. Bakom arrangemanget stod bl. a. flertalet djurskyddsorganisationer
samt Sveriges veterinärförbund. Vid symposiet framkom
uppgifter om vissa missförhållanden i slaktsvinsproduktionen. Bl. a. redovisades
en undersökning år 1982 av slaktsvin i Hallands län. som visade höga
frekvenser av lungsjukdomar, ledinflammationer, bölder och leverskador. I
omedelbar anslutning till symposiet kallades representanter för djurskyddsorganisationerna
och vissa myndigheter m. fl. till en hearing på jordbruksdepartementet.
I beslut den 20 oktober 1982 uppdrog därefter regeringen åt
lantbruksstyrelsen att i samråd med statens livsmedelsverk och statens
jordbruksnämnd utreda och lämna förslag till åtgärder för att förbättra
djurhälsan och djurskyddet inom svinskötseln m. m.

Det bör tilläggas att man också från slakterinäringens sida vidtagit åtgärder
för att förbättra slaktdjurens förhållanden. Vid flera slakterier pågår sedan
lång tid tillbaka aktiv rådgivning om hälso- och miljöförbättrande åtgärder
samt resultatanalys.

JoU 1984/85:3

3

Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i att slaktdjurens
förhållanden blir föremål för uppmärksamhet. Som utskottet vid flera
tillfällen anfört kan utvecklingen mot allt starkare effektivitetskrav inom
animalieproduktionen få konsekvenser som är betänkliga från djurskyddssynpunkt.
Det torde numera inte råda delade meningar om att det också
ligger i jordbruks- och slakterinäringens intresse att motverka stress och
sjukdomar inom djurskötseln. Av det anförda framgår att utskottet ställer sig
positivt till syftet med motion 1982/83:475. Med hänsyn bl. a. till den
verksamhet och de initiativ som utskottet här redovisat kan det dock
förutsättas att syftet med motionen kommer att tillgodoses utan någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Det skall tilläggas att lantbruksstyrelsen, enligt vad utskottet erfarit, inom
kort kommer att redovisa förslag till åtgärder för att förbättra djurhälsan och
djurskyddet inom svinskötseln m. m. i enlighet med det regeringsuppdrag
som omnämns i utskottets ovan citerade betänkande. I avbidan på resultatet
av den pågående verksamheten torde motionen i nu aktuell del (yrkande 9) ej
påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Förprövning av djurstall m. m.

I motion 1983/84:291 av Kerstin Anér (fp) behandlas vissa frågor om
förfarandet vid förprövning av nybyggda djurstallar från djurskyddssynpunkt.
Motionären påpekar att lantbruksnämnden, som är prövningsmyndighet,
är ett sektorsorgan med huvudsakligen jordbruksekonomisk inriktning.
Det kan därför ifrågasättas om det är formellt riktigt att nämnden skall
vara godkännande myndighet. Systemet kan även vara betänkligt från
jävssynpunkt, eftersom de sökande ofta anlitar lantbruksnämnden som
konsult vid projekteringen. Motionären hänvisar i sammanhanget till
riksdagens beslut våren 1982 om vissa organisatoriska ändringar inom
veterinärväsendet, vilka bl. a. innebar att uppgifterna inom länsveterinärorganisationen
överfördes på lantbruksnämnderna och att en veterinär enhet
inrättades vid dessa nämnder. Vidare skulle en samlad översyn göras av
länsveterinärernas ställning och arbetsuppgifter. Enligt motionen är det
viktigt att djurskyddssynpunkterna i fortsättningen kan hävdas med tillräcklig
kraft och att länsveterinären får en självständig ställning gentemot
lantbruksnämnden. Det vore också av olika skäl olämpligt om lantbruksnämnden
skulle få i uppdrag att lämna förhandsgodkännande och slutligt
godkännande vid nybyggnad av djurstallar.

Utskottet får anföra följande. Enligt djurstallkungörelsen (1973:270,
ändrad senast 1982:1028) får nybyggnad av djurstallar ej ske utan att
byggnaden på förhand godkänts från djurskyddssynpunkt. Detsamma gäller
ändring av befintligt stall som har väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt.
Fråga om godkännande prövas av lantbruksnämnden. I sådant ärende
skall finnas yttrande från en veterinär med särskild sakkunskap i fråga om
sambandet mellan stallmiljö och djurskydd. Yttrandet avges regelmässigt av
länsveterinären.

1* Riksdagen 1984185.16 sami. Nr3

JoU 1984/85:3

4

Under våren 1982 fattade riksdagen vissa beslut om organisation och
finansiering av djurens hälso- och sjukvård m. m. (JoU 1981/82:31). Beträffande
den regionala administrationen innebar beslutet bl. a. att funktionerna
inom länsveterinärorganisationen överfördes från länsstyrelsen till lantbruksnämnden
och att en veterinär enhet inrättades vid varje lantbruksnämnd.
I avbidan på en samlad översyn av länsveterinärernas ställning och
arbetsuppgifter skulle dessa dock t. v. behålla sin organisatoriska placering
vid resp. länsstyrelse.

Översynen i fråga kommer att göras av den kommitté som tillsattes i
december 1983 för att utreda livsmedelskontrollens omfattning och inriktning
m. m. (Dir 1983:69). Av direktiven framgår bl. a. att såväl länsstyrelsernas
som lantbruksnämndernas behov av veterinärmedicinsk kompetens skall
övervägas i sammanhanget.

Utskottet vill understryka att ett av huvudsyftena med 1982 års riksdagsbeslut
var att förbättra den regionala ledningen och planeringen av djurens
hälso- och sjukvård samt i samband härmed tillföra lantbruksnämnderna
veterinärmedicinsk sakkunskap. Enligt utskottets mening bör detta vara
ägnat att stärka djurskyddsintresset även vid prövningen av frågor om
nybyggnad av djurstall m. m. Denna prövning måste självfallet göras med
utgångspunkt i bl. a. djurskyddslagens grundläggande regler och lantbruksstyrelsens
tillämpningsanvisningar om stallbyggnaders storlek och inredning
m. m. Utskottet kan för sin del inte finna att det nuvarande prövningssystemet
skulle innebära att djurskyddsintresset inte beaktas i tillbörlig utsträckning
vid handläggningen av hithörande ärenden. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:291.

Omhändertagande av sällskapsdjur m. m.

Enligt yrkande 10 i motion 1983/84:290 av Kerstin Anér (fp) bör åtgärder
vidtas för att komma till rätta med problemen med narkomaners och andra
missbrukares innehav av sällskapsdjur, särskilt hundar. Dessa djur utsätts
ofta för vanvård och annat lidande. De sociala myndigheternas liksom
hälsovårdsnämndernas praxis i hithörande frågor behöver överses och
tydliggöras. Socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen bör enligt motionen
tillsammans hjälpa kommunerna att, eventuellt i samarbete med polismyndigheten,
dra upp riktlinjer för hur man skall kunna ingripa mot vanvård av
djur i missbrukarmiljöer.

I motion 1983/84:678 av Ann-Cathrine Haglund (m) yrkas, delvis med
utgångspunkt i samma förhållanden som påtalas i motion 290, att djurskyddslagens
regler om omhändertagande av djur ändras och effektiviseras i vissa
avseenden. Bl. a. föreslår motionären en ändring av 17 § djurskyddslagen för
att åstadkomma en snabb och smidig rättstillämpning i fråga om omhändertagande
av vanvårdade djur. Slutligt beslut om omhändertagande av djur bör

JoU 1984/85:3

5

kunna meddelas utan att ägaren först fått tillsägelse om rättelse i fall när det
är uppenbart att sådan tillsägelse skulle vara gagnlös eller när ägaren inte kan
påträffas.

I motion 1983/84:2345 av Ewy Möller och Göran Ericsson (båda m) anförs
att lagen om tillsyn över hundar på senare år berett polismyndigheterna vissa
problem. I många fall har drogmissbrukare och andra använt hundar som
”skyddshundar” till skydd mot polisingripanden m. m. Gällande regler har
enligt motionärerna inte gett tillräckliga möjligheter att ingripa mot sådana
företeelser i djurhållningen. Motionärerna ifrågasätter om inte en hund som
på kommando biter människor eller på annat sätt underlättar ägarens
brottsliga verksamhet kan betraktas som brottsverktyg och bli föremål för
förverkande enligt brottsbalken. Det är i vart fall otillfredsställande att
lagstiftningen inte ger möjlighet till ingripande i andra fall än när djuret
utsätts för vanvård m. m. eller när en hund bevisligen är bitsk. Motionärerna
föreslår därför att lagen om tillsyn över hundar blir föremål för översyn och
anpassas till dagens förhållanden. Ingripanden bör bli möjliga även mot den
som använder hunden på ett sätt som kan orsaka skada eller avsevärd
olägenhet. Bestämmelser bör utarbetas som klarare reglerar polismyndighetens
befogenheter att t. ex. omhänderta och försälja hund, liksom det
ekonomiska ansvaret för sådana åtgärder.

Vad först beträffar frågan om omhändertagande av djur som utsätts för
olämplig behandling vill utskottet nämna att denna fråga behandlades av
riksdagen bl. a. under riksmötet 1981/82 (JoU 1981/82:31).

I anslutning till motioner om problemen med vissa missbrukares innehav
av sällskapsdjur anordnade utskottet under nämnda riksmöte en hearing
med representanter för lantbruksstyrelsen, Stockholms polisdistrikt, Stockholms
miljö- och hälsovårdsförvaltning samt Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund.

Utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande bl. a. följande.

Utskottet har i samband med en hearing inhämtat synpunkter på de
aktuella motionerna från företrädare för vissa inledningsvis omnämnda
myndigheter och djurskyddsorgan, vilka har stor erfarenhet av den praktiska
tillämpningen av djurskyddslagen i nu förevarande avseende. Det har därvid
tämligen klart och entydigt framgått att problemen med vissa missbrukares
innehav av sällskapsdjur inte är av den arten att en särreglering beträffande
dessa ägarkategorier är motiverad. Vanvård av djur kan således förekomma i
skilda miljöer och sammanhang och utan att den av motionärerna angivna
ägarkategorin är påtagligt överrepresenterad. Enligt lantbruksstyrelsens
representant har djurskyddslagstiftningen, rätt tillämpad, visat sig ge tillräckliga
möjligheter att ingripa mot de flesta former av vanvård och annan
olämplig behandling av djur. När det gäller samarbetet mellan de sociala
myndigheterna och hälsovårdsnämnderna har dock i något fall gällande
sekretessbestämmelser tolkats på ett sätt som försvårat rapporteringen till
hälsovårdsnämnden angående förhållanden som är av betydelse från djurskyddssynpunkt.
En av lantbruksstyrelsen tillsatt arbetsgrupp gör f. n. en

JoU 1984/85:3

6

översyn av djurskyddslagen. Resultatet av denna översyn kommer senare
under år 1982 att föreläggas regeringen.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att motion 1459, som
direkt syftar till att införa särregler för vissa missbrukares innehav av
sällskapsdjur, lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

I anslutning till motion 1432, som mera allmänt berör de formella
förutsättningarna för omhändertagande av djur, vill utskottet hänvisa till den
översyn av djurskyddslagstiftningen som enligt det nyss sagda äger rum inom
lantbruksstyrelsen. Vidare vill utskottet erinra om de ändringar i djurskyddslagen
som beslutades under riksmötet 1978/79 och som syftade till att
förbättra samhällets möjligheter till ingripanden vid fall av olämplig behandling
av djur (prop. 1978/79:13, JoU 1978/79:5). Bl. a. infördes en bestämmelse
som gjorde det möjligt för länsstyrelse eller polismyndighet att - med
omedelbar verkan och utan att iaktta vissa formaliteter som krävs för
länsstyrelsens slutliga avgörande i djurskyddsärendet - förordna om ett djurs
omhändertagande i avbidan på det slutliga beslutet (17 § tredje stycket
djurskyddslagen). Motionärernas förslag att i vissa fall även slutligt beslut om
omhändertagande bör kunna fattas utan att djurägaren erhållit tillsägelse om
rättelse m. m. är enligt utskottets mening värt att överväga. De av utskottet
nyss redovisade synpunkterna från en hearing i ämnet ger också anledning att
understryka vikten av ett smidigt samarbete mellan de sociala myndigheterna
och hälsovårdsnämnderna i nu åsyftade ärenden. Utskottet utgår från att
frågor av detta slag blir föremål för vidare överväganden i samband med
översynsarbetet. Någon särskild framställning från riksdagens sida med
anledning av motion 1432 synes inte påkallad.

I anslutning till de nu aktuella motionerna 1983/84:290 och 1983/84:678 vill
utskottet tillägga att ett av lantbruksstyrelsen utarbetat förslag till ny
djurskyddslag nyligen har remissbehandlats och f. n. bereds i regeringskansliet.
Enligt uppgift kommer en lagrådsremiss i ämnet att presenteras under
hösten 1984. Utskottet utgår från att sådana djurskyddsfrågor som tagits upp
i de båda motionerna kommer att behandlas i angivna sammanhang.
Motionerna 1983/84:290, yrkande 10 och 1983/84:678 påkallar således f. n.
inte någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Till skillnad från de båda nyssnämnda motionerna berörs i motion
1983/84:2345 i första hand situationer på vilka bl. a. lagen (1943:459) om
tillsyn över hundar - tillsynslagen - är tillämplig. Medan reglerna i
djurskyddslagen syftar till att skydda djuren mot vanvård och annan olämplig
behandling avser tillsynslagen främst ingripanden till skydd för utomstående
mot skada eller olägenhet vid hundhållning.

Enligt 1 § tillsynslagen skall hund hållas under erforderlig tillsyn för att
förebygga att den orsakar skada eller annan avsevärd olägenhet. Hund som
visat benägenhet att bita människor eller hemdjur får enligt 2 § inte vara lös
utomhus på annat område än sådant som är betryggande inhägnat och till
vilket utomstående inte har tillträde. Hund på vilken 2 § är tillämplig kallas
vanligen bitsk hund. Om tillsynen över hund eftersätts, äger polismyndigheten
enligt 3 § första stycket meddela de föreskrifter som omständigheterna
påkallar, såsom att hunden skall vara försedd med munkorg eller hållas

JoU 1984/85:3

7

bunden eller instängd. Är fråga om bitsk hund får polismyndigheten enligt
andra stycket i samma paragraf i stället för att meddela föreskrifter låta döda
hunden, om det är nödvändigt. Hund som springer lös på område där
hemdjur finns får under vissa förutsättningar dödas av den som äger eller
vårdar hemdjuren. Skada som orsakas av hund skall enligt 4§ ersättas av
ägaren oavsett om vållande föreligger eller inte.

Enligt vad utskottet erfarit har rikspolisstyrelsen i en framställning till
jordbruksdepartementet aktualiserat problemen med vissa missbrukares
innehav av hundar och förekomsten av ”skyddshundar” i olika sammanhang.
Även dessa frågor kommer att övervägas i samband med den pågående
översynen av djurskyddslagen som utskottet redovisat ovan. Utskottet är
med hänsyn härtill inte berett att gå närmare in på de frågor som tas upp i
motion 1983/84:2345 och som till stor del gäller polisiära befogenheter resp.
möjligheterna till förverkande av sällskapsdjur som dresserats att försvåra
polisingripanden i samband med brott. I sammanhanget bör nämnas att den
nya polislagen (1984:387), som trätt i kraft den 1 oktober 1984, innehåller
bestämmelser som närmare anger under vilka omständigheter en polisman
får använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd (se prop. 1983/84:111,
JuU 1983/84:27). När det gäller tolkningen av tillsynslagen vill utskottet
vidare fästa uppmärksamheten på ett uttalande i proposition 1974:81 med
förslag till ändrad lagstiftning om rätt att döda annans hund. Med anledning
av påpekande från rikspolisstyrelsen framhöll föredragande departementschefen
att en hund måste anses som bitsk enligt tillsynslagen, även om
benägenheten att angripa t. ex. människor endast beror på ägarens dåliga
inflytande och sålunda inte föreligger, när hund och ägare är skilda åt.
Polismyndigheten har följaktligen rätt att låta döda en sådan hund, om det
inte går att på annat sätt stadigvarande skilja hunden från dess ägare (prop.
s. 34).

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion 1983/84:2345
lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Djurskyddsfrågor inom hästsporten

I motion 1983/84:292 av Kerstin Anér (fp) behandlas vissa djurskyddsfrågor
inom hästsporten, framför allt användningen av spö vid trav- och
galopptävlingar m. m. I motionen redovisas bl. a. delar av banveterinärernas
årsberättelse för år 1983, liksom hästsportens bestämmelser om användning
av spö. Enligt motionären lämnar förhållandena inom denna sportgren
mycket övrigt att önska från etisk synpunkt och från djurskyddssynpunkt.
Missbruk av spö förekommer sålunda ofta utan att det föranleder några
sanktioner mot den ansvarige. Detta beror delvis på att efterlevnaden av
gällande reglementen är svår att kontrollera. Med hänsyn till de ekonomiska
intressen som står på spel kan det f. ö. antas att de ringa straffpåföljder som
förekommer inte verkar särskilt avhållande på missbruket av spö. Motionä -

JoU 1984/85:3

8

ren anser det olämpligt att hästsportens egna organisationer har ansvaret för
att reglera användningen av spö. Detta ansvar bör övertas av lantbruksstyrelsen,
som bör utfärda grundläggande bestämmelser på hithörande område.
Dessa bestämmelser bör utformas så att de i möjligaste mån minskar och på
längre sikt avskaffar bruket av spö. Det är önskvärt att en sådan utveckling
främjas både i tävlingssammanhang och vid träning.

Utskottet behandlade under riksmötet 1981/82 en motion om tävlingshästarnas
situation m. m. I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde
utskottet bl. a.

Tävlingshästarnas situation. I motion 1980/81:385 föreslås vissa åtgärder
för att åstadkomma ett bättre djurskydd inom hästsporten. Framför allt krävs
det enligt motionären en bättre tillsyn över träningsverksamheten, eftersom
denna i praktiken försiggår utan någon kontroll av djurskyddsinstanserna.
Vidare yrkas att regeringen utarbetar ett lagförslag innebärande förbud mot
att piska hästar på trav- och galoppbanor. Motionären påpekar att ett sådant
förbud beslutats i Norge.

Utskottet erinrar om att övervakningen från djurskyddssynpunkt av travoch
galopptävlingar ombesörjs av banveterinärer som förordnas av lantbruksstyrelsen.
Vad däremot beträffar träningsverksamheten ankommer det
i första hand på vederbörande hälsovårdsnämnd att utöva tillsyn enligt
reglerna i djurskyddslagen (1944:219) om tillsyn över djurens vård och
behandling. Enligt vad utskottet erfarit har allt flera kommuner skapat bättre
förutsättningar för tillsynsarbetet genom att anställa särskilda djurskyddsinspektörer.
Det kan tilläggas att utskottet vid riksmötet 1975/76 avstyrkte ett
motionsyrkande om ändrad organisation av tillsynen i nu förevarande
avseende, bl. a. med hänvisning till de kommunala satsningarna på tillsynssidan
(JoU 1975/76:20).

I fråga om användningen av spö i tävlingssammanhang har utskottet
inhämtat upplysningar om aktuella bestämmelser i reglementen för trav- och
galoppsporten. Härav framgår att reglerna för användning av spö resp.
körspö är mycket restriktiva i vad gäller såväl spöets utförande som själva
användningssättet. Vid travtävlingar t. ex. får körspö endast användas till lätt
drivning. Kuskens båda händer skall samtidigt, med fattning i handstropp,
användas för tömkörning. Vid misstänkt fall av överdrivet bruk av körspö
skall banveterinär under tävlingsdagen undersöka aktuell häst.

Grundregeln för galopptävlingar är att användning av spö i drivande syfte
är förbjudet. Vissa undantagsbestämmelser finns som under angivna förutsättningar
tillåter att spöet används bl. a. strax efter start samt under de sista
300 metrarna. Spöet får aldrig lyftas över axelhöjd, varken vid slag eller
viftning.

Vid hopptävlingar gäller som grundregel att spö ej får användas för
bestraffning utan för anvisning.

Det kan tilläggas att lantbruksstyrelsen nyligen har utarbetat en instruktion
för banveterinärer, som skall ses över av en särskild arbetsgrupp med
företrädare för styrelsen, hästsporten och banveterinärerna.

Utskottet anser det för sin del givetvis angeläget att tävlingshästarna
behandlas på ett sätt som är acceptabelt från djurskyddssynpunkt, såväl i
tävlingssammanhang som under träning. Så till vida instämmer utskottet med
syftet bakom den nu behandlade motionen. Som utskottet påpekade redan
vid riksmötet 1975/76 ägnar emellertid lantbruksstyrelsen stor uppmärksam -

JoU 1984/85:3

9

het åt frågor som rör tävlingshästarnas förhållanden. När det gäller
användningen av spö vid trav- och galopptävlingar m. m. präglas reglerna
härom, som utskottet nyss framhållit, av stor restriktivitet och kan, om de
rätt efterlevs, knappast inge betänkligheter från djurskyddssynpunkt. Det
bör f. ö. påpekas att spöet i vissa situationer kan utgöra en säkerhetshöjande
faktor, t. ex. då det gäller att snabbt korrigera djuret för att undvika kollision
eller annat faromoment. Ett generellt förbud mot användning av spö inom
hästsporten är utskottet f. n. inte berett att förorda. Givetvis utgår utskottet
från att tävlingshästarnas situation - däri inbegripet reglerna för användning
av spö och efterlevnaden av dessa bestämmelser - även i fortsättningen ägnas
ingående uppmärksamhet från berörda myndigheter och organisationer.
Någon särskild framställning härom från riksdagens sida med anledning av
motion 1980/81:385 synes inte nödvändig.

I anslutning till den nu behandlade motionen vill utskottet tillägga att
tidigare gjorda uttalanden om det angelägna i att tävlingshästarna behandlas
på ett sätt som är acceptabelt från djurskyddssynpunkt givetvis alltjämt äger
sin giltighet. Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om tävlingshästarnas
behandling att övervägas i samband med den pågående översynen av
djurskyddslagen som utskottet nämnt i det föregående. Särskilt bör nämnas
att lantbruksstyrelsen i fråga om tillsynsorganisationen lagt fram ett förslag
som skulle innebära att ett antal heltidsanställda veterinärer knöts till
tävlingsbanorna. Med hänvisning till tidigare uttalanden och till de överväganden
som f. n. pågår rörande tävlingshästarnas behandling föreslår
utskottet att motionen lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uppfödning och slakt av djur

att riksdagen lämnar motion 1983/84:290 yrkande 9 utan vidare
åtgärd,

2. beträffande förprövning av djurstall m. m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:291,

3. beträffande omhändertagande av sällskapsdjur m. m.

a) att riksdagen lämnar motion 1983/84:290 yrkande 10 utan
vidare åtgärd,

b) att riksdagen lämnar motion 1983/84:678 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motion 1983/84:2345 utan vidare åtgärd,

4. beträffande djurskydd inom hästsporten

att riksdagen lämnar motion 1983/84:292 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 9 oktober 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1984/85:3

10

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Ove Karlsson (s),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c),
Jens Eriksson (m), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Jan-Eric Virgin
(m), Bengt Kronblad (s), Ulf Lönnqvist (s), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lars
Ernestam (fp).

Särskilt yttrande

Lars Ernestam (fp) anför:

I föreliggande betänkande behandlas bl. a. frågor om djurskyddet inom
animalieproduktionen och i samband med trav- och galopptävlingar m. m.
Som närmare framgår av betänkandet är dessa frågor föremål för uppmärksamhet
i olika sammanhang, och jag har f. n. inte ansett det nödvändigt att
framställa några yrkanden som avviker från utskottets ställningstagande. I
detta yttrande vill jag däremot anföra några kompletterande synpunkter på
följande ämnen, nämligen uppfödning och slakt av husdjur, prövningen av
ny- och ombyggnad av djurstallar samt användningen av kör- och ridspö
inom hästsporten.

Som framhålls i motion 1983/84:290 är det viktigt att förhållandena inom
animalieproduktionen ägnas ingående uppmärksamhet. När nu hela livsmedelspolitiken
är under utredning bör även de villkor under vilka t. ex. höns
och grisar måste leva tas upp till diskussion och behandling. De onaturliga
livsvillkor som förekommer inom en stor del av slaktdjurs- och äggproduktionen
har med rätta kritiserats av etologer och andra bedömare. Särskilt när
det gäller slakt och slakttransport av grisar har missförhållandena dokumenterats
i olika undersökningar som påvisat en oacceptabelt hög sjukdoms- och
skadefrekvens hos djuren. Det är angeläget att dessa frågor beaktas både i ett
längre och ett kortare tidsperspektiv. Det är viktigt att man utnyttjar de nya
metoder för djurhållning som den etologiska vetenskapen kan bidra till att få
fram.

När det gäller prövningen av djurstallar enligt djurstallkungörelsen vill jag
understryka de synpunkter som framförs i motion 1983/84:291. Det är
önskvärt att prövningssystemet utformas så att djurskyddsintresset beaktas i
tillbörlig utsträckning. En utgångspunkt bör vara att prövningsmyndigheten
är fristående från ekonomiska eller andra intressen i samband med djurhållningen.

En djurskyddsfråga som inte får försummas är användningen av kör- och
ridspö inom hästsporten. Den i motion 1983/84:292 redovisade årsberättelsen
från banveterinärerna tyder på att ett visst missbruk av spö förekommer
på trav- och galoppbanorna. Genom bristen på effektiva kontrollmedel och
de höga prissummor som står på spel inom hästsporten kan det antas att
befintliga sanktionsmöjligheter inte i tillräcklig mån verkar avhållande från
sådant missbruk. Det kan vidare ifrågasättas om hästsportens egna organisationer
bör ha ansvaret för att reglera användandet av spö.

minab/gotab Stockholm 1984 79028