om viss ändring i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare

Betänkande 1984/85:LU18

Lagutskottets betänkande
1984/85:18

om viss ändring i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare
Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (c) om ändring i lagen om avtalsvillkor
mellan näringsidkare. I motionen begärs att lagen skall bli tillämplig också
vid offentlig upphandling.

Utskottet avstyrker bifall till motionen och hänvisar till att den av
motionärerna aktualiserade frågan ingående prövades då riksdagen antog
lagen för knappt ett år sedan. Mot ställningstagandet reserverar sig utskottets
m- och c-ledamöter.

Motionsyrkande

I motion 1984/85:295 av Martin Olsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare att lagen även skall kunna tilllämpas på upphandling
för offentligt ändamål.

Gällande ordning

Lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare antogs av riksdagen
våren 1984 och trädde i kraft den 1 juli 1984 (prop. 1983/84:92, LU
1983/84:30). Till grund för lagstiftningen låg ett av konsumentköpsutredningen
avgivet betänkande, (SOU 1981:31) Avtalsvillkor mellan näringsidkare.
Lagen gäller endast villkor som används i avtalsförhållanden mellan näringsidkare.
Utanför tillämpningsområdet faller därför villkor som används av
offentliga organ vid sådan upphandling som inte är hänförlig till näringsverksamhet,
dvs. upphandling för offentliga ändamål.

Lagen innebär att en näringsidkare som har ställt upp ett oskäligt villkor
när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare kan
förbjudas av marknadsdomstolen att i fortsättningen använda villkoret i
liknande fall. Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som
oskäligt skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en
underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Genom detta stadgande markeras
att lagen i första hand syftar till att stärka de mindre företagens ställning.

Ansökan om förbud hos marknadsdomstolen får göras av en sammanslutning
av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det
aktuella avtalsvillkoret har ställts upp. Ett förbud av marknadsdomstolen
kan förenas med vite.

1 Riksdagen 1984/85. 8sami. Nr 18

LU 1984/85:18

2

Motionsmotivering

Motionärerna hänvisar till att såväl från två av de sakkunniga i konsumentköpsutredningen
som i remissyttranden från riksrevisionsverket, näringsfrihetsombudsmannen
och LRF framhölls att den nya lagen borde omfatta
upphandling för offentligt ändamål. Motionärerna pekar vidare på att också
lagrådet motsatte sig begränsningen av lagens tillämpningsområde. Lagrådet
uttalade bl. a. att av likformighetsskäl borde en lagstiftning om förstärkt
skydd mot oskäliga avtalsvillkor göras tillämplig inom i princip alla områden
där avtal om sådana villkor kan komma i fråga. Lagrådet framhöll vidare att
gränsdragningen kunde medföra tillämpningssvårigheter. Enligt motionärerna
anslöt sig också marknadsdomstolens ledning till lagrådets uppfattning
sedan propositionen avlämnats. Motionärerna delar den uppfattning som
sålunda kom till uttryck under lagstiftningsärendets gång och anser att det
med hänsyn till den offentliga upphandlingens betydelse för många näringsidkare
är både inkonsekvent och otillfredsställande att den offentliga
upphandlingen inte faller under tillämpningsområdet.

Frågans tidigare behandling

I samband med proposition 1983/84:92 om avtalsvillkor mellan näringsidkare
behandlade utskottet tre motioner vari togs upp den nu aktuella frågan
om lagstiftningens tillämpningsområde. Yttrande över propositionen i denna
del och motionerna inhämtades från finansutskottet. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (LU 1983/84:30) framhöll lagutskottet i likhet med
vad finansutskottet anfört att det av likformighetsskäl kunde vara befogat att
den nya lagstiftningen blev tillämplig också på upphandling för offentligt
ändamål. Ett ytterligare skäl för en sådan utvidgning av tillämpningsområdet
var, fortsatte lagutskottet, att vissa gränsdragningsproblem kunde undvikas.

Vid en bedömning av frågan måste enligt utskottet emellertid beaktas att
det inte hade visats eller ens gjorts sannolikt att oskäliga avtalsvillkor
verkligen används vid offentlig upphandling. Utskottet pekade också på att
sådan upphandling sker under insyn och kontroll från det allmännas sida.
Även om lagen inte blev direkt tillämplig i andra fall än då upphandlingen
utgör näringsverksamhet utgick utskottet från att statliga och kommunala
organ tar vederbörlig hänsyn till de principer som lagen vilar på och till den
praxis som kommer att utvecklas i marknadsdomstolen. I sammanhanget
anmärkte utskottet att svårigheterna att dra en gräns mellan upphandling
som sker i näringsverksamhet och offentlig upphandling i andra fall inte
borde överdrivas. Vidare torde gränsdragningsproblemen aktualiseras endast
i mycket få fall.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att det inte då fanns anledning att
utvidga tillämpningsområdet för den föreslagna lagstiftningen. Skulle det så
småningom visa sig att det finns behov av att också avtalsvillkor vid

LU 1984/85:18

3

upphandling för offentligt ändamål omfattas av lagen fick enligt utskottet
frågan övervägas ånyo. Utskottet avstyrkte alltså bifall till motionerna.

Utskottet

I motion 1984/85:295 (c) tas upp en fråga om tillämpningsområdet för
lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Lagen sorn trädde i
kraft den 1 juli 1984 innebär att en näringsidkare, som har ställt upp ett
oskäligt avtalsvillkor när han ingår eller avser att ingå ett avtal med en annan
näringsidkare, kan förbjudas av marknadsdomstolen att använda villkoret i
liknande fall. Lagen är tillämplig endast på villkor som används i avtalsförhållanden
mellan näringsidkare och således inte vid upphandling för
offentligt ändamål.

Motionärerna yrkar att regeringen skall framlägga förslag till ändring av
lagen så att den kan tillämpas också vid offentlig upphandling. Motionärerna
anser i likhet med vad som anfördes under lagstiftningsärendets gång från
såväl lagrådet som vissa remissinstanser och ledamöter i konsumentköpsutredningen
att det av likformighetsskäl och för undvikande av gränsdragningsproblem
är angeläget att tillämpningsområdet utvidgas.

Utskottet erinrar om att den av motionärerna aktualiserade frågan
ingående övervägdes av utskottet vid riksdagsbehandlingen av lagstiftningsärendet.
Som framgår av redogörelsen ovan (s. 2 och 3) fann utskottet då inte
anledning att utvidga tillämpningsområdet. Några omständigheter som bör
föranleda att riksdagen nu, drygt ett halvår efter ikraftträdandet, frångår sitt
ställningstagande har inte framkommit. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:295.

Stockholm den 19 februari 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c)*, Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m). Arne Andersson i
Gamleby (s)*, Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk),
Inga-Britt Johansson (s)*, Berit Löfstedt (s) och Sven Skoglund (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1984/85:18

4

Reservation

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Sigvard Persson (c) och Sven Skoglund
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”till motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att frågan om tillämpningsområdet för lagen om
avtalsvillkor mellan näringsidkare ägnades stort intresse under lagstiftningsärendets
gång. Som framhålls av motionärerna framfördes såväl under
konsumentköpsutredningens arbete och remissbehandlingen som i lagrådet
förslag om att också upphandling för offentligt ändamål skulle omfattas av
den nya lagen. Lagrådet framhöll sålunda att av likformighetsskäl lagstiftningen
i princip bör gälla alla områden där oskäliga avtalsvillkor kan
förekomma samt att tillämpningsområdet kan medföra gränsdragningsproblem.
Utskottet vill också hänvisa till vad lagrådet uttalade om det mindre
lämpliga i en ordning som innebär att en näringsidkares möjligheter att
komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor skall vara beroende av i vilken
form upphandlingar sker.

Lagutskottet kan helt ansluta sig till de synpunkter på frågan som bl. a.
lagrådet, riksrevisionsverket och LRF fört fram. Också finansutskottet
förklarade sig i sitt yttrande till lagutskottet dela lagrådets uppfattning. Med
hänsyn till den offentliga verksamhetens stora omfattning och betydelse för
många näringsidkare framstår det som både inkonsekvent och otillfredsställande
att den offentliga upphandlingen skall vara undantagen. Inte minst
med hänsyn till de mindre företagens intressen talar starka skäl för en
lagändring. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:295 hos regeringen begär
förslag till en sådan ändring av lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare att lagen blir tillämplig också på upphandling
för offentligt ändamål.

Särskilt yttrande

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Sven Skoglund
(alla m) anför:

Då lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare behandlades av riksdagen
framhöll företrädare för moderata samlingspartiet i en reservation till
lagutskottets betänkande att det fanns starka skäl mot den föreslagna
lagstiftningen och yrkade avslag på propositionen. Vi har fortfarande samma
uppfattning i frågan och anser således att lagstiftningen inte bort genomföras.

minab/gotab Stockholm 1985 82046