om verksamheten inom Europarådet

Betänkande 1983/84:UU7

UU 1983/84:7

Utrikesutskottets betänkande
1983/84:7

om verksamheten inom Europarådet
Skrivelserna

Med redogörelse 1982/83:23, daterad den 5 april 1983, har den svenska
delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling
överlämnat berättelse rörande församlingsmötena under tiden april 1982 -januari 1983 (34:e sessionen).

Med skrivelse 1983/84:72, daterad den Yl, november 1983, har regeringen
överlämnat redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under 1982.

Församlingens 34:e session har på sedvanligt sätt varit uppdelad i tre delar,
vilka ägt rum vid Europarådets säte i Strasbourg. Europarådsdelegationens
redogörelse omfattar också en s. k. minisession, vilken hölls i Dublin den 29
juni-2 juli 1982. Formellt utgjordes detta möte av ett sammanträde med det
ständiga utskottet, som agerade på den parlamentariska församlingens
vägnar.

Vad gäller de politiska frågorna har församlingens arbete dels återspeglat
den internationella utvecklingen i stort, dels omfattat frågor som mer direkt
berör Europa. Så kan nämnas att församlingen debatterat Falklandskonflikten,
läget i Polen liksom öst-västrelationerm}, krisen i Libanon med tillhörande
flyktingfrågor, konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(ESK). Församlingen har också, under svensk medverkan, tagit upp den
judiska befolkningens situation i Sovjetunionen.

Politiska huvudfrågor beträffande Europa har för församlingens del varit
situationen i Turkiet, europeiskt samarbete under 1980-talet samt Europarådets
framtida roll.

Församlingens arbete har i övrigt berört alla de områden som täcks av dess
fjorton utskott. Flär kan nämnas ekonomi-utvecklingssamarbete, sociala
frågor-hälsovård, juridiska frågor, kultur och utbildning, vetenskap, teknologi,
miljö, kommunala myndigheter, befolknings- och flyktingfrågor samt
jordbruk.

Ministerkommittén har under 1982 hållit två möten och ställföreträdarna
samlats 13 gånger. På ministerkommitténs dagordning har, liksom på församlingens,
bl. a. stått situationen i Turkiet och Europarådets roll i det
framtida europeiska samarbetet. Europarådets arbetsmetoder har också
behandlats. Tre fackministerkonferenser arrangerades under 1982: en justitieministerkonferens
i Athen, en socialministerkonferens i Madrid samt en
kommunministerkonferens i Lugano.

Under ministerkommittén har verksamheten bedrivits i skilda kommittéer

1 Riksdagen 1983184. 9 sami. Nr 7

UU 1983/84:7

2

och expertgrupper inom åtta huvudsektorer, nämligen mänskliga rättigheter,
sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor, utbildning och kultur, ungdomsfrågor,
hälsovård, miljöfrågor och regionala planeringsfrågor, kommunala
frågor samt rättsfrågor.

Övrig bakgrund

Några av de frågor som behandlats i regeringens skrivelse och i den
svenska Europarådsdelegationens redogörelse har även efter den period
berättelserna avser följts upp i Europarådet.

Situationen i Turkiet behandlades utförligt av församlingen vid dess session
den 26 september - 4 oktober i år. Strax före debatten i församlingen hade
statsminister Olof Palme framträtt som särskilt inbjuden gästtalare och tagit
upp frågan i sitt anförande. Statsministern framhöll att Turkiet f. n. inte var
en demokrati. Den nya konstitutionen och förberedelserna inför det val som
hölls den 6 november gav också anledning att ifrågasätta vilken demokrati
Turkiet åsyftade att införa. Efter valet skulle man ha bättre möjlighet att
bedöma vart Turkiet var på väg, ansåg statsministern. Han erinrade också
om att Sverige tillsammans med fyra andra länder anmält Turkiet för den
europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

Liksom vid tidigare tillfällen när frågan behandlats av församlingen gick
skiljelinjen i debatten mellan dem, främst ledamöter i den konservativa
gruppen, som menade att församlingen måste ge Turkiet viss tid på sig att
genomföra demokrati och dem, främst ledamöter i den socialistiska gruppen,
som ansåg att församlingen måste utöva maximal press på regimen i Ankara
och att det fanns en gräns för församlingens tålamod. I många inlägg kritiserades
bl. a. det sätt på vilket valen i november förberetts liksom situationen
rörande respekten för de mänskliga rättigheterna.

I den resolution som antogs av församlingen påtalades risken av att valen i
november ej skulle resultera i en demokratisk representation som skulle
kunna utse en behörig delegation att delta i församlingens arbete. Församlingen
förbehöll sig också möjligheten att igångsätta den procedur som skulle
kunna leda till Turkiets uteslutande ur Europarådet.

Situationen i Turkiet har också diskuterats av ministerkommittén vid dess
möte i april i år, där utrikesminister Lennart Bodström kritiserade det
rådande läget i Turkiet. Vid ministerkommitténs möte den 24 november
framfördes liknande kritik av kabinettssekreterare Pierre Schori.
Europeiskt samarbete under 1980-talet har som ärende följts upp av församlingen
genom en rapport i frågan som diskuterades vid församlingens höstmöte
i år. Syftet med rapporten var, enligt rapportören, att fästa uppmärksamheten
vid samarbetet mellan europeiska demokratier och att stärka
banden mellan Europeiska gemenskapen och de andra europeiska länderna.
Rapporten byggde på värderingen att samarbetet inom EG i ökad utsträckning
blivit den viktigaste delen i europeisk integration och att den politiska

UU 1983/84:7

3

betydelsen av detta samarbete skulle öka under de närmaste åren. Därmed
blev ej heller rapporten okontroversiell. Ett flertal av dem som deltog i
debatten ville för sin del understryka den självständiga och betydelsefulla roll
som Europarådet kunde spela. Resultatet av diskussionen blev bl. a. att
församlingen beslutade att tillsätta en kommission av oberoende statsmän
från både EG och länder som ej tillhör EG med uppgift att vidare studera
frågan om hur det europeiska samarbetet i Europa skall se ut i framtiden.

I ett svenskt inlägg vid septembermötet gjordes några allmänna reflexioner
om Europarådets arbete. Bl. a. framhölls att för ett land som Sverige utgjorde
Europarådet ett ovärderligt forum för diskussion och utbyte av synpunkter
rörande frågor av gemensamt intresse. Det var dock nödvändigt att rådet
koncentrerade sin verksamhet och bemödade sig om att upprätthålla kvalitén
på sina rapporter. Uppmärksamheten fästes också vid den möjlighet som
Europarådet utgjorde för att tjäna som kontaktorgan med de östeuropeiska
länderna genom deras deltagande i symposier och expertmöten.

Europeiskt samarbete stod också på dagordningen för ministerkommitténs
möte den 5 april i år.

Frågan om Cyperns fullmakter i församlingen aktualiserades i april i år i
och med att Cypern presenterade fullmakter för två grek-cypriotiska delegater.
Från maj 1965 till april 1983 hade Cypern inte presenterat några fullmakter.
I en rapport till församlingens höstmöte rekommenderades att de presenterade
fullmakterna skulle godkännas. Församlingen beslöt dock uppskjuta
behandlingen av fullmakterna. I sammanhanget kan noteras att vid denna
tidpunkt vissa förhoppningar knöts till att de inom FN:s ram förda förhandlingarna
skulle aktiveras.

Utskottet

Utskottet, som tagit del av den svenska Europarådsdelegationens och
regeringens berättelser samt beaktat den redovisade bakgrunden i övrigt,
konstaterar med tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad frågor av
central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig betydelse.

I anslutning till den diskussion som förts inom rådet om hur organisationen
skall effektivisera sin verksamhet vill utskottet framhålla vikten av att rådet
koncentrerar sin verksamhet till europeiska frågor av gemensamt intresse.
Detta bör dock inte utesluta en dialog med utomeuropeiska demokratiska
stater. Enligt utskottets bedömning är en sådan koncentration ett viktigt led i
rådets ambition att Europarådet även framgent ges en framträdande roll i det
europeiska samarbetet under 1980-talet. Strävan bör vara att söka samarbete
med EG på ett sådant sätt att onödigt dubbelarbete undviks.

Utskottet finner det särskilt önskvärt att arbetet till skydd för de mänskliga
rättigheterna även framdeles ges hög prioritet.

Vad gäller situationen i Turkiet finner utskottet det angeläget att utvecklingen
i detta land, som är medlem av Europarådet, noggrant följs. Utskottet

UU 1983/84:7

4

anser att rådets möjligheter att spela en konstruktiv roll i Turkiets återgång
till demokratiskt styre bör beaktas; samtidigt vill utskottet med eftertryck
understryka att medlemskap i Europarådet förutsätter ett demokratiskt
styrelseskick i enlighet med rådets statuter.

Vad gäller frågan om Cyperns fullmakter finner utskottet att detta spörsmål
fått förnyad aktualitet genom den senaste tidens händelser. Med beaktande
av att Cypern är medlem i Europarådet borde det enligt utskottets
mening nu vara angeläget att överväga huruvida och på vilket sätt rådet
skulle kunna medverka till en lösning av Cypernfrågan.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen lägger redogörelse 1982/83:23 från den svenska
delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling rörande församlingsmötena under tiden april 1982 -januari 1983 jämte skrivelse 1983/84:72 med redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under
1982 till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 november 1983

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),
Sture Palm (s), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m). Bengt
Silfverstrand (s), Ivar Virgin (m). Bertil Måbrink (vpk), Nils Svensson (s),
Pär Granstedt (c), Inger Koch (m), Ola Ullsten (fp), Gunnar Ström (s) och
Ulla-Britt Carlsson (s).

minab/gotab Stockholm 1983 77288