om verksamheten inom Europarådet, m. m.

Betänkande 1986/87:UU8

Utrikesutskottets betänkande
1986/87:8

om verksamheten inom Europarådet, m. m.

I föreliggande betänkande behandlas dels redogörelse 1986/87:12 beträffande
verksamheten i Europarådets parlamentariska församling samt skrivelse
1986/87:59 om verksamheten i Europarådets ministerkommitté, dels motion
1985/86:U513 om åtgärder mot den turkiska regimen.

Redogörelserna

Med redogörelse 1986/87:12, daterad den 19 november 1986, har den
svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska församling överlämnat
berättelse rörande församlingsmötena under tiden april 1985-januari
1986 (37:e sessionen).

Med skrivelse 1986/87:59, daterad den 31 oktober 1986, har regeringen
överlämnat redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1985.

Bakgrund till redogörelserna

Parlamentariska församlingens 37:e session har på sedvanligt sätt varit
uppdelad i tre plenarmöten, vilka hållits i Strasbourg. En s. k. minisession
ägde rum i Hamburg den 1-4 juli 1985. Formellt utgjordes detta möte av ett
sammanträde med det ständiga utskottet som agerade på den parlamentariska
församlingens vägnar.

Vad gäller de politiska spörsmålen har bl. a. situationen och utvecklingen i
medlemslandet Turkiet ägnats stor uppmärksamhet; i detta sammanhang har
även den turkiska delegationens fullmakter ifrågasatts. - Dessa frågor berörs
närmare längre fram i betänkandet i anslutning till behandlingen av motion
U513 om åtgärder mot den turkiska regimen.

Förutom de turkiska har även de cypriotiska och maltesiska fullmakterna
varit föremål för diskussion. Vad gäller det cypriotiska ombudets fullmakt
godkändes denna slutligen vid aprilmötet trots att delegationen inte var
fulltalig, genom att landets turkiska befolkningsgrupp ej var representerad.
De maltesiska fullmakterna godkändes efter en längre debatt vid höstmötet,
varvid dock ställdes som villkor att en fulltalig delegation, dvs. med
företrädare även från oppositionen, skulle representera Malta vid nästa
möte. En sådan delegation infann sig också vid januarimötet. Diskussionen
om Malta var även föranledd av viss lagstiftning om utländsk inblandning och
det förhållandet att Malta sedan lång tid inte deltagit i församlingens arbete.

1 Riksdagen 1986187.9sami. Nr 8

uu

1986/87:8

Rättelse: Hemställan tillkommer: 4. att år 1985.

Andra frågor som behandlats av församlingen gällde etniska och religiösa
minoriteter i Bulgarien och judarnas situation i Sovjetunionen. Det förstnämnda
ämnet föranledde en resolution, vari Bulgariens regering uppmanas
att sätta stopp för den repressiva politiken gentemot den turkiska minoriteten
i landet. Beträffande judarna i Sovjetunionen uppmanade församlingen
de sovjetiska myndigheterna bl. a. att tillåta judarna att leva fritt utan
diskriminering och med rätt att utöva sin religion samt undervisa i och
studera hebreiska. De som så önskar borde också tillåtas utvandra till Israel
eller andra länder.

Under den 37:e sessionen har församlingen även diskuterat den s. k.
Colombokommissionens första rapport om formerna för det framtida
europeiska samarbetet. I en avslutande rapport kommer även relationerna
till Östeuropa att beröras.

Församlingen har slutligen debatterat ett antal politiska frågor som inte
direkt kan sägas vara europeiska men som på skilda sätt intresserar olika
grupper inom församlingen. Dit hör t. ex. läget i Sydafrika, Iran-Irakkonflikten
och situationen i Libanon.

Förutom det politiska området har församlingens arbete berört alla de
sektorer som täcks av dess fjorton utskott.

Sålunda har bl. a. diskuterats europeisk luftfartspolitik och på sedvanligt
sätt EFTA:s resp. OECD:s verksamhet. Vidare har behandlats arbetslöshets-
och jämställdhetsfrågor samt vetenskapligt och tekniskt samarbete i
Europa och mellan de europeiska länderna och Japan. Invandrarnas
situation och levnads- och arbetsvillkor för flyktingar och asylsökande är
andra ämnen som särskilt uppmärksammats av församlingen.

Ministerkommittén har under 1985 hållit två möten, medan ställföreträdarna
samlats tretton gånger. På kommitténs dagordning har bl. a. stått
Europarådets roll i det framtida västeuropeiska samarbetet och i synnerhet
förhållandet till de europeiska gemenskaperna (EG), vidare öst-västrelationerna,
ESK-processen och kampen mot internationell terrorism.

Sex fackministerkonferenser anordnades under 1985: en i Wien om
mänskliga rättigheter, en utbildningsministerkonferens i Bryssel, en konferens
i Granada om byggnadsvård, en planministerkonferens i Haag, en
socialförsäkringsministerkonferens i Athen samt en ungdomsministerkonferens
i Strasbourg.

Under ministerkommittén har liksom tidigare år verksamheten bedrivits i
skilda kommittéer och expertgrupper rörande mänskliga rättigheter, sociala
frågor, arbetsmarknadsfrågor, utbildning, kultur, idrott, ungdomsfrågor,
hälsovård, miljöfrågor, regional planering, kommunala frågor samt rättsfrågor.

Vad gäller mänskliga rättigheter har bl. a. behandlats förslag om en
europeisk konvention mot tortyr. Avsikten är att upprätta en särskild
kommission och ett system för besök på platser i de anslutna staterna, där
personer berövats friheten, t. ex. polisstationer och fängelser. Arbetet med
en särskild handbok om mänskliga rättigheter inom kriminalvården har
avslutats under året och det sjätte tilläggsprotokollet till konventionen om de
mänskliga rättigheterna har trätt i kraft.

De för idrott ansvariga ministrarna träffades vid två informella, extra

UU 1986/87:8

2

möten för att diskutera läktarvåld med anledning av fotbollskravallerna i
Bryssel. En konvention mot läktarvåld har sedermera antagits av ministerkommittén;
konventionen trädde i kraft den 1 november.

Under huvudkommittén för juridiskt samarbete pågår utredningar inom
en rad områden för att uppnå ökad rättslikhet mellan Europarådets länder.
Bland de ämnen som utretts under 1985 kan nämnas fosterfamiljsfrågor,
dataskydd, utlänningars rösträtt, allmänhetens deltagande i administrativa
förfaranden som rör flera enskilda personer samt konkursförvaltares befogenheter
och information till utländska borgenärer. Rättsliga problem har
också studerats av massmediakommittén i samband med kabel- och satellitspridning
av televisionsprogram samt beträffande frågor om olovlig kommersiell
kopiering av upphovsrättsligt skyddat material.

Expertkommittén för frågor rörande asylrätt och flyktingar påbörjade
under 1985 utarbetandet av en konvention om territoriell asyl och inledde
diskussioner om den s. k. första asyllandsfrågan.

Från det sociala området kan nämnas det fortsatta arbetet på revisionen av
den europeiska socialförsäkringsbalken, vidare insatser för att förbättra
relationerna mellan invandrare och majoritetsbefolkningen samt utarbetande
av förslag till deklaration om jämställdhet mellan män och kvinnor i
politisk och offentlig verksamhet.

Europarådets arbete efter februari 1986

Församlingens 38:e session inleddes i april i år. Även vid detta tillfälle
ifrågasattes de cypriotiska fullmakterna. På rekommendation av procedurkommittén
uppsköts behandlingen till nästa möte; avgörandet har därefter
åter uppskjutits, till mötet i januari 1987. Bland ärenden som i övrigt
diskuterades i april kan nämnas det framtida europeiska samarbetet,
situationen i Turkiet, Libyen-krisen och problemen kring den åldrande
befolkningen i Europa. I Turkiet-frågan förelåg två rapporter, en från det
juridiska och en från det politiska utskottet. I båda dessa underströks att
Turkiet var på rätt väg i demokratiskt hänseende men att åtskilligt ännu
återstod att göra. Europarådet kunde, framhölls det, spela en fortsatt
konstruktiv roll i detta sammanhang. I församlingens resolution, som antogs
efter en livlig debatt, uppmanas den turkiska regeringen bl. a. att intensifiera
kampen mot tortyr och fortsätta sina strävanden mot fullständig politisk
pluralism och iakttagande av de mänskliga rättigheterna, inkl. föreningsfrihet.

Vid mötet i september besökte talmannen Europarådets parlamentariska
församling på inbjudan av församlingspresidenten. Till de mer uppmärksammade
ämnena under mötet hörde internationell terrorism, öst-västrelationerna,
utvecklingsländernas skuldbörda och situationen i Libanon. I församlingens
resolution om terrorism krävs sanktioner mot sådana stater som
stöder terrorism och föreslås inrättandet av en särskild rådgivande grupp på
ministernivå samt ett informationscenter.

Ministerkommittén har under år 1986 hållit två reguljära möten. Vid
aprilmötet löstes efter omröstning den segslitna frågan om Turkiets kommande
ordförandeskap i kommittén. Ordförandeskapet roterar halvårsvis i

UU 1986/87:8

3

bokstavsordning, men Turkiet har stått över sin tur mot bakgrund av
förhållandena i landet. (Turkiet inträder nu som ordförande efter höstmötet.
) Vidare diskuterades frågan om terrorism; enighet rådde om att
sammankalla en fackministerkonferens senare under året. Denna ägde rum
den 4—5 november varvid antogs ett gemensamt program mot terrorism med
tyngdpunkten lagd på snabba och effektiva kanaler för samarbete mellan
Europarådets medlemsstater. Ett särskilt avsnitt tar upp hur missbruk av
diplomatiska rättigheter skall förhindras.

Det nyligen avslutade höstmötet med ministerkommittén bekräftade
besluten från konferensen. Därtill enades man om periodisk rapportering i
frågan samt att studera möjligheterna att utsträcka samarbetet även utanför
Europarådskretsen.

Motionen

I motion 1985/86:U513 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar att Sverige och den svenska regeringen i alla
sammanhang och i internationella församlingar där vårt land är representerat
arbetar för ett fördömande av den turkiska regimen och dess brott mot
mänskliga rättigheter,

2. att riksdagen uttalar att de svenska representanterna för skilda politiska
partier i Europarådet bör arbeta för att den nuvarande turkiska delegationen
fråntas sina fullmakter i rådet,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att begränsa
kontakterna och utbytet inom skilda områden med Turkiet så länge den
nuvarande regimen har makten i landet.

Motionärerna anför att representanterna för den turkiska regimen fått
behålla sina platser i Europarådet trots att de inte utsetts i fria och
demokratiska val och trots att den turkiska regimen inte respekterar
Europarådets stadgar vad gäller mänskliga rättigheter. Motionärerna hänvisar
till rapporter och uppgifter från flyktingar, fackföreningsmedlemmar
samt representanter för olika etniska minoriteter, vilka vittnar om tiotusentals
politiska fångar, politiska rättegångar, fortsatt tortyr, misshandel och
andra övergrepp. Enligt motionärernas mening är det fråga om en olaglig
regim som söker dölja sig bakom en demokratisk fasad.

Bakgrund till motionen

Frågan om Turkiet och Europarådet har tidigare flera gånger behandlats av
utskottet, senast i betänkandet UU 1985/86:13. I detta konstaterades bl. a.
att den svenska parlamentarikerdelegationen till Europarådet kritiskt följt
utvecklingen i Turkiet och noterat att vissa förbättringar skett. - Sedan
riksdagen antog detta betänkande förra året har ytterligare steg tagits i
demokratisk riktning i Turkiet; mycket återstår dock innan landet kan kallas
en fullvärdig demokrati.

De drastiska inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter som
genomfördes under militärens treåriga maktutövning präglar fortfarande i
viss grad det turkiska samhället, trots återgången 1983 till ett civilt

UU 1986/87:8

4

regeringsskick. I arvet efter militärregeringen ingår ett antal lagar som
innebär betydande inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.
Härtill kommer förbudet för de tidigare politiska ledarna (i tio år) och för
f. d. parlamentariker (i fem år) att bedriva politisk verksamhet. Ett annat
exempel är fackföreningarnas kraftigt beskurna möjligheter att fritt verka
och agera till förmån för sina medlemmar. Något samröre mellan fackliga
organisationer och politiska partier får inte äga rum. Strejkrätten är närmast
illusorisk.

Vad gäller det turkiska parlamentet torde diskussionen där numera kunna
betecknas som friare och livligare, vilket också gäller debatten i massmedia.
Samtidigt kvarstår förbudet att diskutera de förhållanden som ledde fram till
militärkuppen 1980; inte heller militärstyret 1980-1983 får kritiseras.

Det nu sittande parlamentet har inte tillkommit i demokratisk ordning.
Vid de allmänna valen 1983 tilläts endast vissa partier och politiker att delta.
De fyllnadsval som förrättades den 29 september i år genomfördes emellertid
med deltagande av ett betydligt större antal partier. Kommunistiska partier
är liksom muslimska fundamentalistiska organisationer inte tillåtna enligt
konstitutionen.

Avvecklingen av undantagslagarna har fortsatt. Militära sådana gäller för
närvarande i 5 av landets 67 provinser medan civila undantagsbestämmelser
förekommer i ytterligare 11. Undantagslagstiftningen är huvudsakligen i
kraft i landets sydöstra delar där den kurdiska befolkningen är bosatt.

Två uppmärksammade massrättegångar - den mot 59 intellektuella som
undertecknat ett upprop för mänskliga rättigheter och den mot Jehovas
vittnen - har båda avslutats med frikännande. Rättegångarna mot den
fackliga huvudorganisationen DISK liksom mot Fredsförbundet fortsätter
däremot ännu. Vad gäller tortyr och liknande övergrepp har Amnesty
International nyligen i en rapport påpekat ett antal fall från så sent som slutet
av förra året.

Ett stort antal dödsstraff har utdömts under senare år men inget har
verkställts sedan oktober 1984. Någon allmän amnesti har inte utfärdats trots
internationella vädjanden; en ny lag har emellertid tillkommit om utökad
villkorlig frigivning och om omvandling av dödsstraff till 30 års fängelse.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att framsteg gjorts i demokratiseringsprocessen
i Turkiet men att väsentliga inskränkningar i grundläggande
demokratiska fri- och rättigheter alltjämt kvarstår.

I motionen berörs även den anmälan mot Turkiet som den svenska
regeringen tillsammans med fyra andra länder gjorde inför den europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna år 1982. Parallellt med en
undersökning av de faktiska omständigheterna i målet påbörjade kommissionen
förlikningsförsök enligt Art. 28 b) i den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna. I december 1985 träffades så en uppgörelse mellan
Turkiet och de anmälande staterna. Turkiet utfäste sig bl. a. att säkerställa
att tortyr inte skulle förekomma i landet och att det militära undantagstillståndet
skulle hävas. - Uppgörelsen innebar inte att Turkiet ansågs uppfylla
de krav på demokratisk ordning och respekt för mänskliga rättigheter som
bl. a. ställs i Europarådets stadga. Den innebar heller inte att Sverige upphört
med sin bevakning av utvecklingen i Turkiet. Enligt vad som framgick av ett

UU 1986/87:8

5

interpellationssvar av utrikesministern den 3 november i år har Turkiet, i
enlighet med uppgörelsen, under 1986 avgivit tre skriftliga rapporter till
kommissionen om vidtagna åtgärder. Kommissionen har också besökt
Turkiet. Senast den 1 februari 1987 skall en slutrapport föreligga. Med
anledning av denna rapport kan en slutlig bedömning göras av de demokratiska
framstegen i Turkiet. Det kan då också bli anledning att överväga
eventuella initiativ som kan bidra till en fortsatt demokratisk utveckling i
Turkiet.

Frågan om de turkiska ombudens fullmakter har vid flera tillfällen
debatterats av Europarådets parlamentariska församling efter de allmänna
valen i Turkiet år 1983. I maj 1984 godkändes fullmakterna först efter en
längre diskussion och omröstning. När fullmakter för nästa session presenterades
ifrågasattes dessa åter, men godkändes sedermera efter omröstning.
Meningarna om den turkiska delegationens legitimitet har sålunda varit
delade i församlingen, vilket också gällt de svenska delegaternas uppfattning.
De svenska ombuden i församlingen röstar var och en för sig efter egen
övertygelse. Riksdagen utfärdar således inte någon instruktion till parlamentarikerdelegationen.

Själva situationen i Turkiet har länge varit föremål för en kritisk
granskning och debatt i Europarådet, särskilt i den parlamentariska församlingen.
När frågan senast behandlades där, i april i år, avlämnades - som
framgått av redogörelsen ovan - två rapporter från det juridiska och politiska
utskottet. Församlingen uppmanade i en resolution den turkiska regeringen
att vidta ytterligare åtgärder för att intensifiera kampen mot tortyr och
förnedrande behandling och för att åstadkomma amnesti och påskynda
framstegen mot politisk pluralism.

Utskottet

Redogörelserna

Utskottet har tagit del av den svenska Europarådsdelegationens och
regeringens berättelser och konstaterar med tillfredsställelse att Europarådet
behandlat en rad frågor av central politisk, ekonomisk, social, kulturell
och rättslig betydelse. Utskottet noterar med särskilt intresse de ansträngningar
som pågår att skapa ett bättre och effektivare samarbete med EG på
ett sådant sätt att dubbelarbete undviks. Utskottet finner det angeläget att
understryka att samarbetet bör utformas på ett sådant sätt att Europarådets
identitet och särprägel kan bibehållas.

Utskottet har därutöver ingen kommentar till berättelserna utan föreslår
att de läggs till handlingarna.

Motionen

För svensk del har det traditionellt varit en angelägen uppgift att söka främja
respekten för och medverka till internationellt skydd av de grundläggande
mänskliga fri- och rättigheterna. Detta ingår som en central del i vår
utrikespolitik med starkt stöd av en bred och engagerad opinion. Utskottet

UU 1986/87:8

6

har för sin del vid upprepade tillfällen understrukit att det framstår som både
en rätt och en plikt att reagera när de mänskliga rättigheterna kränks och att
sådana brott skall granskas och uppmärksammas varhelst de förekommer.
Detta gäller självfallet också förhållandena i Turkiet. Som framgått bl. a. av
redogörelsen ovan och av utskottets tidigare betänkanden har Sverige spelat
en särskilt aktiv roll vad gäller att kritiskt granska utvecklingen i Turkiet i
detta hänseende.

Enligt utskottets mening är Europarådet det organ som är bäst lämpat att
nära följa situationen i Turkiet och den fortsatta demokratiseringsprocessen
där. I denna organisation har såväl den svenska parlamentarikerdelegationen
som den svenska regeringen varit mycket aktiv. Utskottet utgår från att
man från svensk sida också fortsättningsvis noga och kritiskt kommer att
bevaka utvecklingen i Turkiet och utnyttja de tillfällen som erbjuds till
information och dialog med turkiska regeringsrepresentanter och andra
företrädare, både inom ramen för Europarådet och i andra sammanhang.
Som framgått av beskrivningen ovan återstår ännu mycket innan Turkiet kan
kallas en fullvärdig demokrati.

Yrkande 1 i motion U513 får därmed anses besvarat.

Vad gäller fullmakterna för de turkiska ombuden i Europarådets parlamentariska
församling prövas dessa regelbundet och kan, beroende på
utvecklingen, bli ifrågasatta även framdeles av församlingen. Detta har
framgått av redovisningen ovan. Av det anförda torde emellertid också
framgå att riksdagen saknar möjlighet att föreskriva hur de svenska
representanterna bör förhålla sig till de frågor som behandlas av församlingen.
Inte heller ett allmänt uttalande av riksdagen av det slag som föreslås i
motionen skulle ligga i linje med svensk praxis för Europarådsarbetet.
Yrkande 2 i motionen avstyrks därmed.

I motionen föreslås också att Sverige bör begränsa kontakterna med
Turkiet så länge den nuvarande regimen har makten i landet.

Utskottet vill med anledning härav göra det principiella påpekandet att det
inte är svensk praxis att med regeringsbeslut begränsa politiska, ekonomiska
och andra kontakter med ett land i syfte att markera någon viss uppfattning
om förhållandena i landet. Det mycket speciella undantaget utgörs av det i
flera avseenden unika fallet Sydafrika. Yrkande 3 i motion U513 avstyrks
därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen förklarar motion 1985/86: U513 yrkande 1 besvarat
med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motion 1985/86:U513 yrkande 2,

3. att riksdagen avslår motion 1985/86:U513 yrkande 3.

4. att riksdagen lägger till handlingarna

a) redogörelsen 1986/87:12 från svenska delegationen vid Europarådets
parlamentariska (rådgivande) församling rörande församlingsmötena
under tiden april 1985-januari 1986 (37:e sessionen) och

b) regeringens skrivelse 1986/87:59 med redogörelse för verksamheten
inom Europarådets ministerkommitté under år 1985.

UU 1986/87:8

res. 1 (vpk)
res. 2 (vpk)

7

Stockholm den 2 december 1986
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas (m),
Axel Andersson (s), Ingemar Eliasson (fp), Sten Sture Paterson (m),
Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s), Britta Hammarbacken (c), Maj
Britt Theorin (s), Gerd Engman (s), Maria Leissner (fp), Gunnar Hökmark
(m), Oswald Söderqvist (vpk) och Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Uttalande om Turkiet

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den information om förhållandena i Turkiet som
redovisats i det föregående står det helt klart att den nuvarande regimens
representanter inte bör beredas plats i Europarådet. Den svenska riksdagen
saknar möjligheter att föreskriva hur de svenska representanterna bör
förhålla sig till de frågor som behandlas av församlingen. Som också framgått
av utskottets redovisning har de svenska delegaterna skilda uppfattningar.
Riksdagen bör genom ett uttalande stödja dem i den svenska delegationen
som intar en kritisk attityd till förhållandena i Turkiet och kräver en snabbare
återgång till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:U513 yrkande 2 gör
det uttalande utskottet föreslår,

2. Begränsning av kontakterna med Turkiet
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:

Det finns anledning och möjligheter att i vissa fall begränsa utbyte och
kontakter med en viss stat, vars politik på ett uppenbart sätt strider mot de
värderingar som är allmänt omfattade i vårt land. Detta har förekommit som
markeringar vid flera tillfällen utan att för den skull en fullständig brytning
genomförts. Turkiet är ett speciellt fall där upprörande brott har begåtts mot
befolkningen av militären och senare dess olagligt tillsatta regering. Sverige
bör på ett mer bestämt sätt reagera mot dessa förhållanden. Yrkande 3 i
motionen tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:U513 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om begränsning
av kontakterna med Turkiet.

UU 1986/87:8

8

gotab Stockholm 1984 12004