om vattenvård

Betänkande 1983/84:JoU10

JoU 1983/84:10

Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:10

om vattenvård

Motioner

I motion 1982/83:299 av Lars Ernestam m. fl. (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att ett samlat åtgärdsprogram för Hjälmaren utarbetas,
omfattande miljöskydd (bl. a. aluminiumföroreningsproblem), naturvård,
vattenförsörjning, rekreation och sjöfart, fiske och jordbruk.

I motion 1982/83:334 av Kerstin Anér (fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförs angående svenskt initiativ till ändringar i den s. k.
Oslokonventionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförs angående nordiskt initiativ syftande till skärpta

miljöskyddsregler i Europa.

I motion 1982/83:408 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga
(båda fp) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2)

1. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt länsstyrelsen i Malmöhus
län och berörda regionala organ att dels vidta snabba åtgärder för att rädda
Ringsjön, dels studera möjligheterna till ytterligare trädplantering längs
länets vägar,

2. att riksdagen hemställer att regeringen tar upp överläggningar med
danska staten angående förorening av Öresund.

I motion 1982/83:1005 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
behovet av samordnade insatser för att begränsa närsaltutflödena till havsoch
sjöområden.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner väckta under
allmänna motionstiden 1983 och i vilka olika vatten vårdsfrågor tas upp.

Åtgärdsprogram för Hjälmaren

I motion 1982/83:299 (fp) framhålls att obotliga skador åsamkats Hjälmaren
genom vattensänkning för ca 100 år sedan. Sjön har en lång rad
användningsformer, och mellan olika användningsområden finns motstående
intressen. Sjöns hälsotillstånd är oroande och åtgärder måste vidtas för att
så långt som möjligt restaurera den. Ett samlat åtgärdsprogram bör därför

1 Riksdagen 1983184. 16 sami. Nr 10

JoU 1983/84:10

2

utarbetas, där alla aspekter som rör Hjälmaren tas upp, hävdar motionärerna.

Hjälmaren är reglerad alltsedan sjön år 1888 blev föremål för en
sjösänkning, ”den stora sjösänkningen”. Då sänktes medelvattenståndet 1,3
m. Regleringsgränserna har emellertid under årens lopp ofta under- resp.
överskridits med omfattande skador som följd. Riksdagen beslöt därför år
1980 att anta ett förslag till ändrad vattenhushållning. Därigenom skulle man
eliminera nackdelarna med dittillsvarande reglering utan att man därför
ändrade medelvattenståndet under sommartid (prop. 1979/80:91, JoU
1979/80:37). Genom den ändrade regleringen skulle en kompromiss nås
mellan olika intressen som berörs av vattenståndet i Hjälmaren, främst
jordbruk, fiske, naturvård, friluftsliv, sjöfart och kraftproduktion. Sjön är
numera föremål för planering i olika avseenden. Länsstyrelsen i Örebro län
har upprättat en plan för naturvård och friluftsliv i den del av Hjälmaren som
hör till detta län. Motsvarande planer är under arbete inom länsstyrelserna i
Södermanlands och Västmanlands län. Frågan om en muddring av sjöns
västra del, Hemfjärden, har varit föremål för utredning. En omfattande
fiskdöd, som misstänks vara en följd av aluminiumförgiftning, utreds av
företrädare för fiskeriadministrationen, naturvårdsverket och vederbörande
länsstyrelser. Ett vattenförbund för Hjälmaren är under bildande. Alla
väsentliga Hjälmare-intressen inkl. kommmunernas kommer på så sätt att få
ett forum där olika frågor om Hjälmaren kan tas upp till diskussion.

Utskottet vill för sin del framhålla att den stora sjösänkningen i Hjälmaren
gav upphov till en rad nya problem som visat sig svårlösta. Genom 1980 års
riksdagsbeslut bildades underlag för vissa konkreta vattenregleringsåtgärder.
Då skapades även förutsättningen för bildande av ett gemensamt
vattenförbund för hela sjön. Enligt utskottets uppfattning föreligger icke
f. n., med hänsyn till den utredningsverksamhet som pågår i olika avseenden
rörande sjön, anledning att påkalla någon övergripande utredning av det slag
som åsyftas i motionen. Denna avstyrks således.

Utsläpp av kemikalier i Nordsjön

I motion 1982/83:334 (fp) anförs att Nordsjön är svårt hotad av miljöförstöring,
därför att den ligger i ett av världens mest industrialiserade områden.
Samtidigt är den ett av världens biologiskt mest produktiva hav. Den
intensiva användningen av Nordsjön hotar nu att bli ett svårt hot mot den
ekologiska stabiliteten i detta område. De konventioner som finns till skydd
av Nordsjöns miljö behöver förbättras och kompletteras. I motionen lämnas
vissa konkreta förslag i detta syfte. Sålunda bör i första hand definieras vilka
ämnen och hur stora mängder av dem som skall vara tillåtna att släppas ut
som ”obetydliga föroreningar”. Bly, arsenik, m. fl. giftiga metaller bör
enligt Oslokonventionen icke få dumpas i Nordsjön. Vidare bör Sverige

JoU 1983/84:10

3

tillsammans med övriga nordiska länder ta initiativet till att de europeiska
länderna skärper sina lagar så att inga andra ämnen får släppas ut i havet än
sådana som är inaktiva och/eller biologiskt nedbrytbara, anser motionären.

Utskottet får för sin del framhålla vikten av att den marina miljön i
Nordsjön skyddas. I detta syfte har ett antal regionala konventioner slutits
som omfattar Nordatlanten inkl. Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Dessa
är Oslokonventionen om förhindrande av havsförorening genom dumpning
till sjöss, Pariskonventionen om förhindrande av havsförorening från landbaserade
källor samt Bonnkonventionen om samarbete vid oljeförorening i
Nordsjön. Inom ramen för uppföljningsarbetet till dessa överenskommelser
har Sverige och övriga nordiska länder verkat för effektivare efterlevnad av
konventionernas bestämmelser. Förslag har därvid framlagts om upptagande
av olika ämnen på listan över produkter som icke får dumpas till sjöss eller
släppas ut i havet från landbaserade källor. Regeringen har enligt vad
utskottet erfarit välkomnat ett initiativ nyligen från västtysk sida till en
konferens nästa år om den samlade miljöbelastningen i Nordsjön.

Som framgår av det anförda har betydande ansträngningar gjorts av
Sveriges representanter för att skärpa tillämpningsbestämmelserna till såväl
Oslokonventionen som Pariskonventionen. Utskottet utgår från att man från
svensk sida tar till vara de tillfällen till ytterligare förbättringar av miljöskyddet
i Nordsjön som kan uppkomma i samband med den nämnda konferensen.
Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionen är mot
bakgrund härav icke erforderlig. Motionen avstyrks således.

Näringstillförsel till sjöar och hav

I ett par motioner tas frågan om alltför riklig näringstillförsel till sjöar och
hav upp. Enligt motion 1982/83:408 har Ringsjöns vattenkvalitet försämrats
kraftigt till följd av övergödsling under senare tid. Sjöns stora betydelse för
fiske, vattenförsörjning, friluftsliv och rekreation motiverar kraftfulla satsningar
för att rädda den, anför motionärerna. Företagets karaktär av försök
motiverar att det får statligt stöd.

I motionen anförs vidare att övergödsling skadar havsområden. Hur stora
insatser vi än gör på den svenska sidan av Öresund hjälper det inte om inte
motsvarande ambition finns på den danska sidan. Enligt motion 1982/
83:1005 (s) är de ökade närsalthalterna i Östersjön och utefter västkusten
oroande, liksom även de påtagligt försämrade förhållandena i t. ex. Ringsjön.
Motionärerna föreslår att en styrgrupp knyts till jordbruksdepartementet
med uppgift att med utgångspunkt i det digra utredningsmaterial som står
till förfogande utarbeta konkreta förslag till hur närsaltutflödena skall kunna
begränsas.

Riksdagen har vid olika tillfällen haft anledning behandla frågan om alltför
rik näringstillförsel (eutrofiering) till sjöar som Ringsjön och till havet.
Hösten 1981 riktades ett tillkännagivande till regeringen om behovet av

JoU 1983/84:10

4

åtgärder för att skydda havsmiljön (JoU 1981/82:13). I samband därmed
framhöll utskottet vikten av att ett av statens naturvårdsverk inlett undersökningsprojekt
om Västerhavets eutrofiering intensifierades och resulterade i
samordnade och kraftfulla insatser mot denna typ av havsföroreningar.
Hösten 1982 uttryckte utskottet med anledning av motioner i ämnet sin oro
över den försämring av vattenmiljön som uppträtt i Öresund, längs västkusten
och i sjöar som Ringsjön och som resulterat i stor algblomning, syrebrist i
vattnet och skador på djurlivet. Med hänsyn till pågående verksamhet från
bl. a. naturvårdsverkets m. fl. myndigheters och institutioners sida samt
inom den för Ringsjöns vattenvård särskilt bildade Ringsjökommittén fann
utskottet emellertid då ingen ytterligare riksdagens åtgärd erforderlig.
Riksdagen följde utskottet.

Under det senaste året har undersökningarna av Ringsjöproblematiken
resulterat bl. a. i en rapport från de limnologiska institutionerna i Lund och
Uppsala. I rapporten framhålls att det kommer att ta mycket lång tid att
reducera näringsämnestillförseln till tillflödena för att i ett senare skede
eventuellt sanera sjöns bottnar - om det över huvud taget är ekonomiskt
realiserbart. Inom Ringsjökommittén planeras nu åtgärder för att få till stånd
en anpassning av jordbruksdriften inom sjöns tillrinningsområde i syfte att
minska näringsförlusterna till sjön och på sikt åstadkomma en förbättrad
vattenkvalitet.

Utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket
(kemikalieutredningen) har i betänkandet Användning av växtnäring (SOU
1983:10) föreslagit en förstärkning av tillsyns- och rådgivningsinsatserna
avseende användningen av gödselmedel. Utredningen lägger också fram ett
förslag till lag om gödselhantering inom vissa särskilt föroreningskänsliga
områden. Betänkandet bereds i regeringskansliet.

Naturvårdsverkets undersökningsprojekt Eutrofiering i marin miljö finansieras
genom ett särskilt forskningsanslag på 5,4 milj. kr. Projektet omfattar
undersökningar i Skagerrak, Kattegatt med Laholmsbukten, Öresund och
Östersjön. Åtgärdsprogram har tagits fram för jordbruket och för kommunala
avloppsanläggningar. Enligt vad utskottet inhämtat avser naturvårdsverket
att inom kort lägga fram en redovisning för vad som är känt om
eutrofiering av marin miljö.

Alltsedan 1950-talet pågår ett samarbete mellan Sverige och Danmark för
att skydda Öresund mot föroreningar. Ett avtal som formulerar samarbetet
slöts år 1974. En särskild kommission, Öresundskommissionen, svarar för
samarbetet inom avtalets ram. Kommissionen presenterade år 1979 en
utvärdering av effekterna av närsalter i Öresund. Då föreslogs inga
ytterligare åtgärder utöver de redan beslutade. F. n. pågår en kartläggning
av tillförseln av giftiga ämnen till Öresund. En ny utvärdering av miljötillståndet
i området skall lämnas före utgången av 1984.

Vad gäller en i motion 1982/83:408 berörd fråga om möjligheterna till
ytterligare trädplantering längs Malmöhus läns vägar har länsstyrelsen enligt

JoU 1983/84:10

5

vad utskottet erfarit påbörjat en studie av det slag som föreslås i motionen.
Arbetet ingår i den landskapsvårdande verksamheten och bedrivs i samarbete
med lantbruksnämnden och hushållningssällskapet.

Utskottet vill för sin del framhålla att skyddet av våra vattendrag, sjöar och
hav utgör en primär miljöpolitisk uppgift. Det miljöskyddande arbetet har
också sedan lång tid tillbaka varit inriktat härpå. Mot bakgrund av de
undersökningar och åtgärder som redovisats i det föregående och i avvaktan
på den vidare beredningen av kemikalieutredningens förslag påkallas enligt
utskottets mening ingen ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av
motion 1982/83:408 yrkande 1 och motion 1982/83:1005. Det i motion
1982/83:408 framställda yrkandet 2, om upptagande av förhandlingar med
danska staten om utsläppen i Öresund, är som framgår av redogörelsen ovan
tillgodosett sedan åtskilliga år. Yrkandet avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärdsprogram för Hjälmaren
att riksdagen avslår motion 1982/83:299,

2. beträffande skyddet av Nordsjön

att riksdagen avslår motion 1982/83:334,

3. beträffande Ringsjön m. m. och Öresund

att riksdagen avslår motion 1982/83:408 yrkande 1 och 2,

4. beträffande näringstillförsel till sjöar och hav
att riksdagen avslår motion 1982/83:1005.

Stockholm den 22 november 1983
HÅKAN STRÖMBERG

Närvarande: Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i Ljung (m), Grethe
Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Martin Segerstedt (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Jan Fransson (s), Margareta Winberg
(s), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Bengt
Kronblad (s), Bo Arvidson (m) och Bertil Jonasson (c).

JoU 1983/84:10

6

Reservationer

1. Hjälmaren

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar ”Utskottet vill” och
slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att den stora sjösänkningen i Hjälmaren
gav upphov till en rad nya problem som visat sig vara svårlösta. Eftersom sjön
har riksintresse är det inte en uppgift endast för berörda kommuner att
bevaka dessa problem. Hjälmarutredningen som hade begränsade direktiv
bör följas av en ny utredning som i ett åtgärdsprogram tar upp alla aspekter
som berör Hjälmaren. I arbetet med åtgärdsprogrammet bör representanter
för samtliga tre berörda län delta. Vad utskottet sålunda anför bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande åtgärdsprogram för Hjälmaren

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:299,

2. Nordsjön

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Som framgår av det anförda har man från svensk sida verkat för vissa
skärpningar av tillämpningsbestämmelserna till Oslo- och Pariskonventionerna.
Det är emellertid angeläget att ytterligare initiativ tas av Sverige och
övriga nordiska länder. Vad beträffar Oslokonventionen bör åtminstone de
metaller som anges i motionen, nämligen bly, arsenik, koppar, zink och deras
föreningar föras över till bilaga I i konventionen och därigenom hindras att
bli dumpade i Nordsjön. I samma bilaga bör det noga definieras vilka ämnen
och hur stora mängder av dem som skall falla under begreppet ”obetydliga
föroreningar” vilka är tillåtna att släppa ut i vattnet.

Vidare bör initiativ tas till att endast inaktiva och/eller biologiskt nedbrytbara
får ämnen får släppas ut i havet enligt Pariskonventionen. Farliga och
icke-nedbrytbara ämnen bör deponeras på land under kontroll så att de inte
kan slippa ut. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande skyddet av Nordsjön

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:334,

JoU 1983/84:10

7

3. Näringstillförsel till sjöar och hav

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet vill”
och slutar med ”yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill lika med utskottet inriktat härpå. Som framgår av

den lämnade redovisningen av de undersökningar som gjorts beträffande
Ringsjön har sjöns vattenkvalitet under senare tid försämrats kraftigt. Enligt
utskottets uppfattning kan uppgiften att rädda Ringsjön blir ett försöksobjekt
för åtgärder mot övergödsling. Inslaget av försök motiverar, vilket även
framhållits i motion 1982/83:408, ett kraftfullt statligt stöd. Länsstyrelsen i
Malmöhus län bör därför få i uppdrag att vidta snabba åtgärder för att rädda
sjön. I landskapsvården bör även, som motionärerna föreslagit, ingå
trädplantering längs vägarna för att hindra jordflykt och erosion.

Som framhållits i motionen (yrkande 2) hjälper det inte hur stora insatser
vi än gör på den svenska sidan av Öresund om inte motsvarande ambition
finns på den danska sidan. Överläggningar bör därför tas upp inom
Öresundskommissionen och om så erfordras på regeringsnivå i syfte att få till
stånd en förbättrad rening av avloppsutsläppen även längs den danska kusten
vid Öresund. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
1982/83:408 såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Utskottet är emellertid icke berett att, som yrkas i motion 1982/83:1005,
föreslå att en särskild till jordbruksdepartementet knuten styrgrupp skall
bildas för att utarbeta förslag till åtgärder beträffande närsaltutflödena.
Motionen avstyrks med hänsyn härtill.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande Ringsjön m. m. och Öresund

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:408 yrkandena
1 och 2,

minab/gotab Stockholm 1983 77204