om vattenrätt

Betänkande 1985/86:JoU23

Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:23

om vattenrätt

JoU

1985/86:23

Sammanfattning

I betänkandet behandlas två motioner på vattenrättens område. Båda
motionerna innehåller förslag om att vattenlagen bör ändras så att naturvårdsverket
ges talerätt i vattenmål.

Motionerna avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (fp).

Motionerna

Motion 1985/86:J08OI av Barbro Sundberg och Per Arne Aglert (fp), vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring i vattenlagen
så att naturvården får partsställning och därmed kan föra sin egen talan via
naturvårdsverket och länsstyrelsen.

Motion 1985/86:Jo802 av Mats O Karlsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring i vattenlagen som ger naturvårdsverket
rätten att företräda de allmänna intressena i mål enligt vattenlagen.

Utskottet

Utgångspunkt för den kritik som motionärerna samstämmigt riktar mot
nuvarande ordning - med kammarkollegiet som förträdare för de allmänna
intressena i vattenmål - är ett vattenföretag i nedre Dalälven, Untra
kraftverk, vilket för närvarande är föremål för domstolsprövning i vad gäller
villkoren för verksamheten och en föreslagen ökad vattenavtappning genom
Storgysinge regleringsdamm. Regleringen berör enligt motionärerna det
s. k. Båtforsområdet (i Tierps kommun, Uppsala län), vars särpräglade flora
och fauna för sitt fortbestånd uppges vara helt beroende av vattenföringen
genom området.

I motionerna görs gällande att kammarkollegiet inte har beaktat de
naturvårdssynpunkter som i Båtforsärendet har framförts från bl. a. statens
naturvårdsverk och länsstyrelsens naturvårdsenhet. Mot den bakgrunden
anser motionärerna att en lagändring bör ske av innebörd att naturvårdens
företrädare ges partsställning i vattenmål.

Enligt 12 kap. 20 § och 13 kap. 25 § vattenlagen (1983:291) är det
kammarkollegiet som för talan i vattenmål för att tillvarata allmänna 1

1 Riksdagen 1985/86.16 sami. Nr 23

intressen. Också en kommun får föra talan för att tillvarata allmänna
intressen inom kommunen.

Som framhålls i den ena av de två nu aktuella motionerna (J08OI) var
frågan om bevakningen av allmänna intressen i vattenmål föremål för
särskild uppmärksamhet i samband med den nu gällande vattenlagens
tillkomst (prop. 1981/82:130, JoU 1982/83:30).

I propositionen (s. 148) biträdde föredragande departementschefen (justitieministern
Petri) vattenlagsutredningens förslag att uppgiften att företräda
allmänna intressen i vattenmål även i fortsättningen skulle ligga på kammarkollegiet.
Han åberopade därvid särskilt att det i domstolsförfarandets natur
ligger att man måste begränsa antalet parter som skall kunna ta självständiga
processuella initiativ för det allmänna. Vidare framhöll han bl. a. den
långtgående officialprövningsskyldighet som enligt vattenlagen ankommer
på de vattenrättsliga tillståndsmyndigheterna.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (JoU 1982/83:30) hade utskottet
inget att erinra mot regeringens förslag i nu aktuellt hänseende. Utskottet
anförde bl. a. följande.

Vattendomstolarna och förrättningsmännen har enligt VL en långtgående
skyldighet att oavsett yrkanden pröva olika frågor som kan komma upp i ett
tillståndsärende, särskilt i vad mån hänsyn bör tas till allmänna intressen.
Yttranden över en ansökan om tillstånd till ett vattenföretag skall inhämtas
från olika myndigheter. Bland sådana myndigheter nämns uttryckligen i
lagen, beroende på företagets art eller inverkan, kammarkollegiet, fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket, planverket, sjöfartsverket, länsstyrelsen och
berörd kommun. Utlåtanden kan även inhämtas från andra förvaltande
myndigheter.

För att underlätta vattendomstolens uppgift att beakta de allmänna
intressena och samtidigt möjliggöra ett djupare inträngande i dessa frågor
har kammarkollegiet ålagts att föra talan för tillgodoseende av de allmänna
intressena i flera av de nuvarande vattenmålen. I ansökningsmål om bl. a.
byggande i vatten och vattenreglering skall ansökningshandlingarna och
vattendomstolens kungörelse sändas till kollegiet. Kollegiet avgör om det
ansökta företaget berör allmänna intressen som behöver bevakas under
processen. Motsvarande funktion skall kollegiet fylla vid syneförrättningar i
fråga om vissa torrläggnings- och vattenregleringsföretag. Kammarkollegiet
skall också föra talan för det allmänna när det gäller nyprövning och avgifter
m. m. enligt VL.

Vid bevakningen av de allmänna intressena är kammarkollegiet uppenbarligen
i stor omfattning beroende av initiativ och råd från berörda fackmyndigheter.
Så har det t. ex. ansetts vara av stor vikt att statens naturvårdsverk
bevakar allmänna miljövårdsintressen i vattenmål, särskilt sådana som avser
vattenbyggnadsföretag. Därvid har det förutsatts att kollegiets talan utförs i
nära samarbete med naturvårdsverket (se prop. 1969:28 s. 290).

Vid sidan om kammarkollegiet har kommunerna sedan 1962 rätt att
självständigt föra talan i vissa vattenmål för att tillgodose allmänna intressen
inom orten. Andra myndigheter än kammarkollegiet och kommunen har
däremot inte rätt att föra någon självständig talan i vattenmål för tillgodoseende
av allmänna intressen.

Enligt propositionen bör det allmänna även i fortsättningen, för bevakning
av allmänna intressen, företrädas av kammarkollegiet och berörda kommuner.
Begränsningen till dessa organ avser frågor där det allmänna självt skall

JoU 1985/86:23

2

ta ett processuellt initiativ antingen som sökande eller som motpart till
företagaren.

Annorlunda förhåller det sig enligt föredraganden vid den ursprungliga
tillståndsprövningen av ett vattenföretag, då den principiellt viktigaste
avvägningen mellan företagarintresset och allmänintresset skall ske. Den
långtgående officialprövningsskyldighet för tillståndsmyndigheten som kommer
att föreligga även enligt den nya vattenlagen innebär att domstolen resp.
förrättningsmannen skall se till att utredningen blir så fullständig som
möjligt, bl. a. genom att inhämta yttranden från berörda myndigheter. En
sådan ordning kräver med nödvändighet att alla de särskilda myndigheter
som har till uppgift att bevaka vissa typer av allmänna intressen var för sig och
ibland också oberoende av varandra framför sina synpunkter och förslag
direkt till tillståndsmyndigheten. Några krav på att formella yrkanden måste
framställas genom kammarkollegiet eller kommunen bör enligt föredraganden
inte ställas upp i sådana fall, utan vad myndigheterna har anfört bör
betraktas av tillståndsmyndigheten inom ramen för dess officialprövningsoch
utredningsskyldighet. Myndigheterna bör också ha rätt att i ett till högre
instans fullföljt mål anföra sina synpunkter, dock utan ställning av part (jfr
NJA 1959 s. 81).

Justitieministern (statsrådet Wickbom) besvarade nyligen i riksdagen en
interpellation (1985/86:26) av Mats O Karlsson om förstärkt bevakning av
naturvårdsintressena i vattenmål. I sitt svar framhöll justitieministern att den
nya vattenlagen i betydande utsträckning har stärkt naturvårdens ställning
vid tillståndsprövningen och även inneburit väsentligt ökade möjligheter att
ompröva villkoren för redan meddelade tillstånd. Enligt justitieministern
förelåg det därför generellt sett inte något behov av att ändra vattenlagen för
att stärka naturvårdens intressen. Beträffande myndighetsbevakningen av de
allmänna intressena betonade han vattendomstolarnas skyldighet att utan
yrkande pröva olika frågor och att domstolen för dessa hänsynstaganden
skall inhämta yttranden från olika fackmyndigheter. Efter att ha redogjort
för bakgrunden till att kammarkollegiet också i den nya vattenlagen givits
rätt att föra det allmännas talan i vattenmål uttalade justitieministern att
kammarkollegiet i dessa mål självfallet skall samråda med fackmyndigheter
och andra.

De överväganden som - i enlighet med vad som redovisats i det föregående
- har legat till grund för den gällande ordningen att kammarkollegiet för det
allmännas talan i vattenmål äger enligt utskottets mening alltjämt full
giltighet. Vad som har anförts i de nu ifrågavarande två motionerna är inte
ägnat att föranleda någon ändrad inställning härvidlag från utskottets sida.
Utskottet finner således att det inte föreligger skäl att vidta någon sådan
ändring i vattenlagen som motionärerna har föreslagit. Därvid har utskotteti
likhet med justitieministern i sitt interpellationssvar - beaktat den
långtgående skyldighet som enligt vattenlagen vilar på domstolarna att
oavsett yrkanden pröva olika i målet uppkomna frågor, särskilt i vad mån
hänsyn skall tas till allmänna intressen (3 kap. 1-4 §§ vattenlagen) samt,
vilket förtjänar att än en gång understrykas, att det förutsätts att kammarkollegiet
i vattenmål utför sin talan i nära samarbete med berörda fackmyndigheter.

Utöver dessa uttalanden av utskottet är någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionerna Jo801 och Jo802 enligt utskottets mening inte

JoU 1985/86:23

3

erforderlig. Motionerna avstyrks således.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motionerna 1985/86:Jo801 och 1985/86:Jo802
utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1986

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon
(m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Åke
Selberg (s), Lennart Brunander (c), Leif Marklund (s), Kaj Larsson (s),
Bengt Rosén (fp) och Berith Eriksson (vpk).

Särskilt yttrande

Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anför:

Vid prövning av mål enligt vattenlagen är bedömningen av naturvårdsintressen
av största vikt. Dessa frågeställningar aktualiseras i motion 1985/
86:Jo801, där förslag begärs syftande till att ge naturvårdsverket och
länsstyrelsen möjlighet att föra talan i vattenmål för att tillvarata naturvårdens
intressen.

Kammarkollegiet äger enligt vattenlagen företräda de allmänna intressena
i vattenmål. Det är enligt vår uppfattning angeläget att den nuvarande
vattenlagen, som trädde i kraft den 1 januari 1984, får vara tillämplig i
tillräckligt lång tid för att en utvärdering skall kunna göras om huruvida
naturvårdsintressena bevakas i tillräcklig omfattning. Vi har därför inte yrkat
bifall till motionen.

I avvaktan på att en sådan utvärdering kan göras förutsätter vi att
kammarkollegiet samråder med andra berörda allmänna intressen så att de
alltmer hotade naturvårdsintressena får den tyngd som är erforderlig. Det är i
detta sammanhang värt att notera att Sverige har ratificerat Bernkonventionen
som ger förpliktelser till skydd för utrotningshotade växter och djur.

JoU 1985/86:23

göteb Stockholm 1986 10926

4