om underhållsbidrag till barn

Betänkande 1981/82:LU2

LU 1981/82:2

Lagutskottets betänkande
1981/82:2

om underhållsbidrag till barn
Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1980/81:901 av Inger Lindquist (m) och
Joakim Ollén (m) samt motion 1980/81:1583 av Martin Olsson m. fl. (c).

I motion 901 yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om en skyndsam utvärdering av reglerna om
underhållsbidrag till barn.

I motion 1583 yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av dels en utvärdering av de nya reglerna
om underhåll till barn, dels en översyn av administration m. m. av
underhållsf rågorna.

Utskottet har i samband med studieresor till Malmö hösten 1980 och till
Karlskrona våren 1981 inhämtat synpunkter på underhållsreglerna från
företrädare för Karlskrona tingsrätt, Blekinge läns allmänna försäkringskassa
samt sociala centralnämnderna och advokatkåren i Malmö och Karlskrona.

Gällande ordning

År 1978 skedde en genomgripande reform av reglerna om underhållsskyldighet
i giftermålsbalken och föräldrabalken. Ett huvudsyfte med reformen
var att underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi skulle
mildras. Ett annat syfte var att en mer enhetlig bedömning av frågor om
underhållsbidrag skulle komma till stånd. Huvuddelen av reformen trädde i
kraft den 1 juli 1979.

I fråga om underhållsskyldighet mot barn gäller numera enligt föräldrabalken
(FB) att föräldrarnas skyldigheter i princip föreligger endast till dess
barnet fyllt 18 år. Om barnet då inte har avslutat gymnasiestudier eller annan
grundutbildning, står underhållsskyldigheten likväl kvar så länge barnet
studerar. Den upphör dock senast när barnet fyller 21 år.

Föräldrarnas underhållsplikt är numera inte ovillkorlig utan beror av deras
ekonomiska förhållanden. Den nya principen innebär inte bara att föräldrarna
skall ha en viss ekonomisk bärkraft för att något underhåll över huvud
taget skall utgå utan också att barnet kan göra anspråk på högre standard och
därmed större underhåll ju bättre föräldrarnas ekonomi är. Vidare gäller en
uttrycklig regel om att omfattningen av underhållsplikten skall bestämmas
med ledning av vad som är barnets behov. Regeln kompletteras av en
bestämmelse om att man skall ta hänsyn till barnets egna inkomster och

1 Riksdagen 1981182. 8 sami. Nr 2

LU 1981/82:2

2

tillgångar och till de sociala förmåner som barnet har rätt till när det gäller att
bestämma underhållsskyldigheten. I fråga om fördelningen av underhållsbördan
mellan föräldrarna gäller att föräldrarna sinsemellan skall ta del i
kostnaderna för barnets underhåll var och en efter sin förmåga.

Principerna för föräldrarnas underhållsskyldighet har sin största betydelse
när det gäller att bestämma underhållsbidrag. I 7 kap. 3 § FB finns vissa
regler om beräkningen av underhållsbidrag, vilka ger ett mera konkret
innehåll åt regeln om att underhållsskyldigheten inte är ovillkorlig utan skall
lämna den underhållsskyldige ett visst ekonomiskt utrymme att sörja för sin
egen person och för sin familj.

De nya bestämmelserna i 7 kap. 3 § FB innebär att den underhållsskyldige
alltid får förbehållas vissa belopp för sitt eget och andras underhåll.
Förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta
skäliga bostadskostnader och andra vanliga levnadskostnader. De sistnämnda
kostnaderna skall beräknas med ledning av ett normalbelopp som utgör
120 % av basbeloppet, dvs. f. n. 1 730 kr. i månaden. Om särskilda skäl
föreligger får den underhållsskyldige vidare förbehållas ett belopp för
underhåll åt make eller samboende. Normalbeloppet utgör i sådant fall 60 %
av basbeloppet. Slutligen får den underhållsskyldige även förbehålla sig ett
belopp om 40 % av basbeloppet för underhåll av eget hemmavarande barn.
Avräkning skall dock göras för vad som utges till barnet av den andre
föräldern eller för dennes räkning, exempelvis i form av bidragsförskott. Om
det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet kan rätten dock
bestämma ett annat förbehållsbelopp för hemmavarande barn. Vad som
återstår sedan de angivna förbehållsbeloppen dragits av från den underhållsskyldiges
nettoinkomst (dvs. bruttoinkomsten minskad med skatter) får i
princip tas i anspråk för täckande av barnets behov av underhållsbidrag.

Den nya ordningen för fastställande av underhållsbidrag innebär i
praktiken att man först skall uppskatta barnets behov av underhåll till visst
belopp. En beräkning görs härefter av varje förälders nettoinkomst efter
skatt. Härifrån dras förbehållsbelopp för eget och ev. andra familjemedlemmars
försörjning. Restbeloppen representerar de överskottsbelopp som
föräldrarna rimligen bör kunna ta i anspråk för underhåll åt barnet.
Underhållsbidraget erhålls sedan genom att det belopp som beräknats för
barnets behov fördelas mellan föräldrarna i proportion till vars och ens
överskottsbelopp.

En nyhet i FB är vidare att en förälder som är skyldig att betala
underhållsbidrag fr. o. m. den 1 januari 1980 har rätt till avdrag på bidraget,
om han eller hon har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av
minst fem hela dygn. Avdraget är 1/40 av underhållsbidraget för varje helt
dygn som barnet vistas hos föräldern. Varar vistelsen en hel månad, blir
avdraget alltså 3/4 av det månatliga underhållsbidraget. Om det finns
särskilda skäl kan domstol bestämma andra villkor för denna avdragsrätt.

LU 1981/82:2

3

Föräldrarna kan också själva avtala om andra villkor. Avdraget beaktas i
princip även i fall då bidragsförskott utgår.

Också bestämmelserna om jämkning av domar och avtal om underhållsbidrag
har ändrats. Bl. a. kan ett löpande underhållsbidrag omprövas efter
sex år utan att någon ändring i förhållandena har inträtt.

Underhållsreformen berörde vidare lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag. Enligt lagen sker den 1 april varje år en uppjustering av
underhållsbidrag till bl. a. barn i förhållande till förändringarna av basbeloppet.
Indexändringen av underhållsbidrag till barn sker numera med 7/10
av det procenttal, varmed basbeloppet ändrats sedan föregående justering.

Nära samband med bestämmelserna om underhållsbidrag har reglerna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Bidragsförskott utgår i princip när
ingendera eller bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet. En
förutsättning är dock att bara en förälder bor tillsammans med barnet. Har
båda föräldrarna vårdnaden gemensamt kan bidragsförskott utgå om den ene
föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Bidragsförskott lämnas
inte om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att bidra
eller att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet
fastställt. Även i vissa andra fall kan bidragsförskott vägras, bl. a. om
fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning och bidraget inte
understiger vad som kan utgå i bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår med 41 % av basbeloppet. Vissa undantag finns
dock. Sålunda gäller bl. a. att om ett fastställt underhållsbidrag uppenbarligen
understiger vad den underhållsskyldige bör betala i bidrag, utgår
bidragsförskottet inte med högre belopp än underhållsbidraget.

Utgivna bidragsförskott skall återbetalas av den bidragsskyldige föräldern.
I vissa fall kan försäkringskassan medge eftergift.

Till ledning för barnavårdsnämnder när de medverkar vid upprättande av
avtal om underhållsbidrag och för försäkringskassornas handläggning av
ärenden om bidragsförskott har socialstyrelsen i samråd med riksförsäkringsverket
utarbetat riktlinjer för beräkning av föräldrars bidragsskyldighet,
Ändrade regler om underhållsbidrag till barn m. m. (bilaga till socialstyrelsens
författningssamling 1979:28). De nämnda myndigheterna har år 1981
utarbetat ett tillägg till riktlinjerna, Normer för bostadskostnader m. m.,
tillägg till bilaga till SOFS(S) 1979:28 (bilaga till socialstyrelsens författningssamling
1981:15).

Motionsmotiveringar

I motion 901 framhålls att under den tid som förflutit sedan underhållsreformen
trädde i kraft det visat sig att de nya reglerna orsakat vissa
problem.

Ett av dessa problem sammanhänger enligt motionärerna med samspelet
1* Riksdagen 1981182. 8 sami. Nr 2

LU 1981/82:2

4

mellan underhållsreglerna och bidragsförskottslagen, bl. a. bestämmelserna
i denna om reducering av bidragsförskott. Underhållsbidrag fastställs i stor
utsträckning genom avtal under medverkan av sociala myndigheter eller i
samband med skilsmässa. Då ett avtal om underhållsbidrag skall träffas,
fortsätter motionärerna, brukar man i praktiken handla så att man först gör
en beräkning av vad som skäligen skall betalas i bidrag och därefter förhör sig
hos försäkringskassan huruvida det överenskomna bidraget kan anses
godtagbart, detta för att undvika att bidragsförskottet reduceras. Före de nya
reglernas tillkomst fick man enligt motionärerna i många fall ett bestämt
förhandsbesked från försäkringskassan. Om beskedet var gynnsamt kunde
avtal om underhållsbidraget sedan träffas eller - när det gällde skilsmässofallen
- gemensam ansökan inlämnas till tingsrätten. På detta vis kunde man i
ca 40 % av fallen undvika en domstolsprövning. Såväl från advokathåll som
från sociala myndigheter har, påpekar motionärerna, framkommit att man
efter underhållsreglernas ikraftträdande nästan aldrig kan få besked från
försäkringskassorna om vad som är ett rimligt underhållsbidrag. Man anser
sig därför numera aldrig kunna träffa några överenskommelser om underhållsbidrag
under bidragsförskottsnivån med hänsyn till risken för en
reducering av bidragsförskottet. Man måste därför så gott som undantagslöst
ansöka om stämning på den underhållsskyldige. Förutom den onödiga
arbetsbelastning som härigenom uppstår på tingsrätterna och andra kostnadsökningar
medför den nuvarande ordningen också att fastställandet av
underhållsbidrag försenas, vilket är till ekonomisk nackdel för den underhållsberättigade,
eftersom bidragsförskottet inte utgår förrän underhållsbidraget
fastställts.

Andra nackdelar, som de nya reglerna i förening med de anvisningar som
utfärdats av socialstyrelsen fört med sig, är enligt motionärerna en kraftig
byråkratisering och en ökad -dministrativ apparat. För kommunerna har
detta bl. a. inneburit att man tvingats anställa ny personal för underhållsuppgiftema.
Anledningen härtill anser motionärerna vara att reglerna och
anvisningarna är onödigt krångliga och svåra att tillämpa. Från olika håll har
det enligt motionärerna också gjorts gällande att det i underhållsreglerna
fastställda förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges egna levnadsomkostnader
är för lågt, vilket i vissa fall medfört att högre underhållsbidrag
fastställs än tidigare. Vidare saknar man klara regler om vad som skall anses
vara skäliga bostadskostnader för den underhållsskyldige. Det sistnämnda
gäller särskilt då vederbörande bor i eget småhus.

Det har också visat sig att praxis när det gäller bidragens storlek
fortfarande är mycket skiftande.

Mot bakgrund av det anförda kan det enligt motionärerna finnas behov av
att reglerna ändras i vissa avseenden. Motionärerna anser att behovet av
ändringar inte kan bedömas innan effekterna av reformen utvärderats. En
sådan utvärdering bör därför komma till stånd. Den bör ske snabbt.

LU 1981/82:2

5

Motionärerna i motion 1583 anser att det nu finns anledning att se över i
vad mån intentionerna bakom underhållsreformen uppfyllts, bl. a. huruvida
de nya reglerna medfört lättnader i underhållsbördan för de underhållsskyldiga
med svag ekonomi i den utsträckning som avsågs. Likaså kan det vara
påkallat med en bedömning av i vad mån indexuppräkningen av underhållsbidragen
med endast 70 % av basbeloppshöjningarna mot tidigare 100 %
visat sig lämpligt avvägd.

Även vad gäller det nya systemet med underhållsbidrag och bidragsförskott
vid gemensam vårdnad torde man enligt motionärerna behöva
utvärdera både i vad mån det underlättat överenskommelser om gemensam
vårdnad och huruvida det funnits tendens till missbruk av systemet. Det
senare finns anledning att undersöka, eftersom riksdagen vid behandlingen
av underhållsreformen avvisade regeringens förslag att - främst med
anledning av införandet av rätt till bidragsförskott vid gemensam vårdnad -göra bidragsförskottet behovsprövat.

Motionärerna hänvisar vidare till vad lagutskottet med anledning av en
motion uttalade beträffande den nya avdragsrättens inverkan på möjligheterna
att utöva umgängesrätt, nämligen att det var betydelsefullt att
regeringen följde utvecklingen. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin
mening till känna för regeringen. Enligt motionärerna bör utvärderingar av
hur reformen utfallit inom de nämnda och andra områden för såväl
underhållsskyldiga som underhållsberättigade lämpligen kunna ske i ett
sammanhang. Av utvärderingen eventuellt föranledda förslag till ytterligare
reformer får sedan bedömas med hänsyn till statsfinansiella möjligheter i den
mån de skulle leda till att samhällskostnaderna ökar.

Motionärerna anser att även administrationen m. m. av underhållsfrågorna
behöver ses över. Många av dem som handlägger frågor om beräknande
och fastställande av underhållsbidrag till barn har funnit att de nya reglerna
och tillämpningsföreskrifterna medfört att handläggningen blivit mer kostnadskrävande
och komplicerad samt att reglerna inte gett de enhetliga
resultat som avsågs.

Också de ökade möjligheterna till jämkning av fastställda underhållsbidrag
anses enligt motionärerna ha medfört merarbete och därmed ökat
personalbehov.

Liksom i motion 901 påpekar motionärerna vidare att man, när det gäller
fastställande av underhållsbidrag under bidragsförskottsnivån, synes praktiskt
taget alltid stämma till tingsrätt även om parterna är ense, eftersom man
inte vet om försäkringskassan godtar enbart ett avtal.

Motionärerna anser att, när det gäller fastställande eller jämkning av
underhållsbidrag, ett system borde övervägas som medger en avsevärd
minskning av antalet processer inför tingsrätt. En möjlig lösning är att avtal
som upprättats under medverkan av advokat eller tjänsteman vid socialförvaltning
normalt bör godtas av försäkringskassan, såvida inte några nya
omständigheter tillkommit. En annan lösning skulle kunna vara att

LU 1981/82:2

6

försäkringskassan redan innan avtalet slutgiltigt träffas får en annan roll än
f. n.

Det nämnda får enligt motionärerna endast ses som exempel på
förhållanden som det riktats kritik emot sedan de nya reglerna börjat
tillämpas och som ser ut att inte endast utgöra problem i initialskedet.

Väsenligt är att det administrativa förfarandet vad gäller underhållsbidrag
ses över, i syfte att bl. a. förenkla och förbilliga såväl för samhället som för de
berörda personerna genom bl. a. en mindre byråkratisk handläggning.

Pågående utredningsarbeten

Ensamförälderkommittén (S 1977:16) tillkallades år 1977 för att göra en
översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. Enligt direktiven har
kommittén i uppgift att klarlägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som
numera finns för dessa familjer utöver de generellt verkande insatserna för
alla barnfamiljer. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att stödet
skall riktas till barnen. Vidare framhålls i direktiven att syftet med
samhällsstödet bör vara att barn till föräldrar som lever åtskilda och barn vars
ena förälder saknas skall tillförsäkras levnadsvillkor som så långt möjligt är
likvärdiga dem som tillkommer barn med sammanboende föräldrar.

I kommitténs uppdrag ingår att uppmärksamma frågan om avvägningen
mellan vårdnadshavarens och den underhållsskyldiga förälderns försörjningsinsatser
med hänsyn bl. a. till i vilken utsträckning de har utgifter för
barnen samt deltar i vården av och omsorgen om dem. Enligt direktiven
måste också en avvägning ske så att största möjliga rättvisa skapas inom
gruppen föräldrar som lever åtskilda, t. ex. mellan föräldrar som fortsätter
att leva ensamma och föräldrar som ingår i nya familjebildningar. Detsamma
gäller vid jämförelser mellan ensamstående och samlevande föräldrar.

Inom socialstyrelsen och riksförsäkringsverket pågår f. n. arbete med en
revidering av riktlinjerna för tillämpningen av underhållsreglerna. Avsikten
är att nya riktlinjer skall ges ut år 1981.

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner angående underhållsbidrag till
barn.

År 1978 skedde en reform av reglerna om underhållsskyldighet i
giftermålsbalken och föräldrabalken. Ett huvudsyfte med reformen var att
underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi skulle mildras.
Ett annat syfte var att en mer enhetlig bedömning av frågor om underhållsbidrag
skulle komma till stånd. Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1
juli 1979.

I fråga om underhållsskyldighet mot barn gäller numera enligt föräldra -

LU 1981/82:2

7

balken (FB) att föräldrarnas underhållsplikt inte är ovillkorlig utan beror av
deras ekonomiska förhållanden. Den nya principen innebär inte bara att
föräldrarna skall ha en viss ekonomisk bärkraft för att något underhåll över
huvud taget skall utgå utan också att barnet kan göra anspråk på högre
standard och därmed större underhåll ju bättre föräldrarnas ekonomi är.
Vidare gäller en uttrycklig regel om att omfattningen av underhållsplikten
skall bestämmas med ledning av vad som är barnets behov. Beträffande
fördelningen av underhållsbördan mellan föräldrarna stadgas att föräldrarna
sinsemellan skall ta del i kostnaderna för barnets underhåll var och en efter
sin förmåga.

Principerna för föräldrarnas underhållsskyldighet har sin största betydelse
när det gäller att bestämma underhållsbidrag. I 7 kap. 3 § FB finns vissa
regler om beräkningen av underhållsbidrag, vilka ger ett mer konkret
innehåll åt regeln om att underhållsskyldigheten inte är ovillkorlig utan skall
lämna den underhållsskyldige ett visst ekonomiskt utrymme att sörja för sin
egen person och för sin familj.

De nya bestämmelserna i 7 kap. 3 § FB innebär att den underhållsskyldige
alltid får förbehållas vissa belopp för sitt eget och andras underhåll.
Förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta
skäliga bostadskostnader och andra vanliga levnadskostnader. De sistnämnda
kostnaderna skall beräknas med ledning av ett normalbelopp som utgör
120 % av basbeloppet, dvs. f. n. 1 730 kr. i månaden. Om särskilda skäl
föreligger får den underhållsskyldige vidare förbehållas ett belopp för
underhåll åt make eller samboende. Normalbeloppet utgör i sådant fall 60 %
av basbeloppet. Slutligen får den underhållsskyldige även förbehålla sig ett
belopp om 40 % av basbeloppet för underhåll av eget hemmavarande barn.
Avräkning skall dock göras för vad som utges till barnet av den andre
föräldern eller för dennes räkning, exempelvis i form av bidragsförskott. Om
det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet kan rätten dock
bestämma ett annat förbehållsbelopp för hemmavarande barn. Vad som
återstår sedan de angivna förbehållsbeloppen dragits av från den underhållsskyldiges
nettoinkomst (dvs. bruttoinkomsten minskad med skatter) får i
princip tas i anspråk för täckande av barnets behov av underhållsbidrag.

En nyhet i FB är vidare att en förälder som är skyldig att betala
underhållsbidrag fr. o. m. den 1 januari 1980 har rätt att göra avdrag på
bidraget, om han eller hon har haft barnet hos sig under en sammanhängande
tid av minst fem hela dygn. Avdraget är 1/40 av underhållsbidraget för varje
helt dygn som barnet vistas hos föräldern. Avdraget beaktas i princip även i
fall då bidragsförskott utgår.

Genom underhållsreformen begränsades vidare den årliga indexuppräkningen
av underhållsbidrag till barn. Enligt lagen (1966:680) om ändring av
vissa underhållsbidrag sker indexuppräkningen numera med 7/10 av det
procenttal varmed basbeloppet ändrats sedan föregående justering.

LU 1981/82:2

8

Nära samband med bestämmelserna om underhållsbidrag har reglerna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Bidragsförskott utgår i princip när
ingendera eller bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet. Har båda
föräldrarna vårdnaden gemensamt kan bidragsförskott utgå om den ene
föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet.

Bidragsförskott utgår med 41 % av basbeloppet. Vissa undantag finns
dock. Sålunda gäller bl. a. att om ett fastställt underhållsbidrag uppenbarligen
understiger vad den underhållsskyldige bör betala i bidrag, utgår
bidragsförskottet inte med högre belopp än underhållsbidraget.

Till ledning för barnavårdsnämnder när de medverkar vid upprättande av
avtal om underhållsbidrag och för försäkringskassornas handläggning av
ärenden om bidragsförskott har socialstyrelsen i samråd med riksförsäkringsverket
utarbetat riktlinjer för beräkning av föräldrars bidragsskyldighet. De
nämnda myndigheterna har år 1981 utarbetat ett tillägg till riktlinjerna, vilket
innehåller normer för bostadskostnader m. m.

I motion 1980/81:901 framhålls att under den tid som förflutit sedan
underhållsreformen trädde i kraft det har visat sig att de nya reglerna orsakat
vissa problem.

Ett av dessa problem sammanhänger enligt motionärerna med samspelet
mellan underhållsreglerna och bidragsförskottslagen, bl. a. bestämmelserna
i denna om reducering av bidragsförskott. Före de nya reglernas tillkomst
kunde man enligt motionärerna i många fall då avtal skulle träffas om
underhållsbidrag få ett bestämt förhandsbesked från försäkringskassan i
fråga om vad som kunde anses utgöra ett skäligt bidrag. Om beskedet var
gynnsamt kunde avtal om underhållsbidraget sedan träffas eller - när det
gällde skilsmässofallen - gemensam ansökan inlämnas till tingsrätten. På
detta vis kunde man i ca 40 % av fallen undvika en domstolsprövning. Såväl
från advokathåll som från sociala myndigheter har, påpekar motionärerna,
framkommit att man efter underhållsreglernas ikraftträdande nästan aldrig
kan få sådana besked från försäkringskassorna. Man anser sig numera aldrig
kunna träffa några överenskommelser om underhållsbidrag under bidragsförskottsnivån
med hänsyn till risken för en reducering av bidragsförskottet.
Man måste därför så gott som undantagslöst ansöka om stämning på den
underhållsskyldige. Förutom den onödiga arbetsbelastning som härigenom
uppstår på tingsrätterna och andra kostnadsökningar medför den nuvarande
ordningen också ekonomiska nackdelar för den underhållsberättigade.

Andra nackdelar som de nya reglerna i förening med socialstyrelsens
anvisningar fört med sig är enligt motionärerna en kraftig byråkratisering och
en ökad administrativ apparat. Från olika håll har det enligt motionärerna
också gjorts gällande att det i underhållsreglerna fastställda förbehållsbeloppet
för den underhållsskyldiges egna levnadsomkostnader är för lågt. Vidare
saknar man klara regler om vad som skall anses vara skäliga bostadskostnader
för den underhållsskyldige. Det har också visat sig att praxis när det gäller
bidragens storlek fortfarande är mycket skiftande.

LU 1981/82:2

9

Mot bakgrund av det anförda kan det enligt motionärerna finnas behov av
att reglerna ändras i vissa avseenden. Motionärerna anser att behovet av
ändringar inte kan bedömas innan effekterna av reformen utvärderats. En
sådan utvärdering bör därför komma till stånd. Den bör ske snabbt.
Motionärerna yrkar att vad som anförts om en skyndsam utvärdering bör ges
regeringen till känna.

Motionärerna i motion 1980/81:1583 anser att det nu finns anledning att se
över i vad mån intentionerna bakom underhållsreformen uppfyllts, bl. a.
huruvida de nya reglerna medfört lättnader i underhållsbördan för de
underhållsskyldiga med svag ekonomi i den utsträckning som avsågs. Likaså
kan det vara påkallat med en bedömning i vad mån indexuppräkningen av
underhållsbidragen med endast 70 % av basbeloppshöjningarna mot tidigare
100 % visat sig lämpligt avvägd.

Även vad gäller det nya systemet med underhållsbidrag och bidragsförskott
vid gemensam vårdnad torde man enligt motionärerna behöva
utvärdera både i vad mån det underlättat överenskommelser om gemensam
vårdnad och huruvida det funnits tendens till missbruk av systemet.

Motionärerna hänvisar vidare till vad lagutskottet uttalade beträffande
avdragsrättens inverkan på möjligheterna att utöva umgängesrätt, nämligen
att det var betydelsefullt att regeringen följde utvecklingen. Enligt motionärerna
bör utvärderingar av hur reformen utfallit inom de nämnda och
andra områden för såväl underhållsskyldiga som underhållsberättigade
lämpligen kunna ske i ett sammanhang. Av utvärderingen eventuellt
föranledda förslag till ytterligare reformer får sedan bedömas med hänsyn till
statsfinansiella möjligheter i den mån de skulle leda till att samhällskostnaderna
ökar.

Motionärerna anser att också administrationen m. m. av underhållsfrågorna
behöver ses över. De nya reglerna och tillämpningsföreskrifterna
anses på många håll ha medfört att handläggningen blivit mer kostnadskrävande
och komplicerad samt att reglerna inte gett de enhetliga resultat som
avsågs.

Även de ökade möjligheterna till jämkning av fastställda underhållsbidrag
anses enligt motionärerna ha medfört merarbete och därmed ökat personalbehov.

Liksom i motion 901 påpekas vidare att vid fastställande av underhållsbidrag
under bidragsförskottsnivån man synes praktiskt taget alltid stämma till
tingsrätt även om parterna är ense, eftersom man inte vet om försäkringskassan
godtar enbart ett avtal. Motionärerna anser att när det gäller
fastställande eller jämkning av underhållsbidrag borde ett system övervägas
som medger en avsevärd minskning av antalet processer inför tingsrätt.

Det nämnda får enligt motionärerna endast ses som exempel pä
förhållanden som det riktats kritik emot sedan de nya reglerna börjat
tillämpas och som inte ser ut att endast utgöra problem i initialskedet.

LU 1981/82:2

10

Väsentligt är att det administrativa förfarandet vad gäller underhållsbidrag
ses över, i syfte bl. a. att det skall bli enklare och billigare såväl för samhället
som för de berörda personerna genom en mindre byråkratisk handläggning.

Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om behovet av dels en utvärdering av de nya underhållsreglerna,
dels en översyn av administrationen m. m. av underhållsfrågor.

Utskottet vill för sin del erinra om att 1978 års ändringar av underhållsreglerna
var av genomgripande betydelse för bl. a. föräldrar och barn och
tillgodosåg ett angeläget reformbehov. Det finns därför skäl som talar för att
en utvärdering bör komma till stånd för att man skall kunna bedöma bl. a. i
vad mån intentionerna bakom lagstiftningen förverkligats. Enligt utskottets
mening är emellertid frågan om en utvärdering för tidigt väckt. De nya
underhållsreglerna har tillämpats under blott drygt två år. Erfarenheterna
från tillämpningen är således begränsade och torde inte kunna ge underlag
för några säkra slutsatser om utfallet av reformen i olika avseenden. Sålunda
torde effekterna för de underhållsskyldiga ännu inte kunna generellt
bedömas. Detsamma gäller reformens inverkan på de underhållsberättigades
situation. Inte heller kan tiden anses mogen för en bedömning av i vad
mån rätten till avdrag på underhållsbidrag påverkat de underhållsskyldigas
möjligheter att utöva umgängesrätt.

Vad härefter gäller de frågor rörande handläggningen av underhållsärenden
som tagits upp i motionerna anser sig utskottet kunna konstatera att vissa
problem av närmast administrativ natur uppkommit. I samband med
studieresor hösten 1980 och våren 1981 har utskottet sammanträffat med
företrädare för bl. a. sociala centralnämnder samt advokater, vilka därvid
framfört kritiska synpunkter på reformen i de avseenden som tagits upp i
motionerna. Enligt utskottets mening kan emellertid de problem som yppat
sig i stor utsträckning förmodas vara av övergående natur. Utskottet vill
också framhålla att de uppgifter som lämnats inte är helt entydiga och att
vissa av problemen därför synes kunna hänföras till lokala förhållanden. Med
anledning av svårigheterna när det gäller samspelet mellan underhållsreglerna
och lagen om bidragsförskott vill utskottet vidare peka på att
sistnämnda lagstiftning f. n. ses över av ensamförälderkommittén (S
1977:16). I sammanhanget bör även framhållas att socialstyrelsen i samarbete
med riksförsäkringsverket f. n. håller på att omarbeta riktlinjerna för
tillämpningen av underhållsreglerna.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det f. n. inte är motiverat att företa
en sådan utvärdering och översyn som förespråkas av motionärerna. Med
hänsyn till reformens betydelse utgår utskottet från att regeringen följer
utvecklingen och tar de initiativ som kan bli erforderliga. Någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motionerna är inte påkallad.

LU 1981/82:2

11

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:901 och 1980/81:1583.

Stockholm den 13 oktober 1981

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Inger Lindquist (m),
Elvy Nilsson (s). Arne Andersson i Gamleby (s). Martin Olsson (c), Ingemar
Konradsson (s), Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt
Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp), Margareta Gard (m), Stina
Andersson (c), Ingrid Segerström (s) och Göran Allmér (m).

Särskilt yttrande

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Stina Andersson (samtliga c)
anför:

Ändringarna av underhållsreglerna 1979 och 1980 var en värdefull reform
främst för de underhållsskyldiga. Men såsom framhålls i motion 1980/81:1583
har vissa administrativa problem uppstått som en följd av reformen. Även
om det som utskottet påpekar förekommer lokala variationer är det
uppenbart att många av dem som handlägger dessa frågor anser att de nya
reglerna lett till administrativa problem och förseningar vid fastställande av
underhållsbidrag. Förseningarna föranleds bl. a. av att man i många fall
anser sig tvungen att föra processer om underhållsbidrag även i de fall det i
sak bedöms som onödigt.

För såväl underhållsskyldiga som vårdnadshavare är det viktigt att
underhållsbidrag kan fastställas utan förseningar och fördyringar. Sett från
samhällets synpunkt är det dessutom inte minst mot bakgrund av vikten av att
begränsa de offentliga utgifterna av största betydelse att man kan finna
former för handläggning av underhållsfrågorna som - utan att ge avkall på
noggrann och rättvis bedömning - leder till förenklad administration och
därmed lägre samhällskostnader.

GOTAB 69466 Stockholm 1981