om tillvaratagande av bär och svamp

Betänkande 1982/83:JoU6

JoU 1982/83:6

Jordbruksutskottets betänkande
1982/83:6

om tillvaratagande av bär och svamp
Motion

I motion 1981/82:1919 av Johan Olsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om att åtgärder vidtas för ett ökat tillvaratagande av bär
och svamp.

I motionen konstateras att tillvaratagande av bär och svamp ger
ekonomiskt tillskott till både folkhushållet i stort och till de enskilda
plockarna. En särskild kampanj bör dras i gång för att öka tillvaratagandet av
markernas bär och svamp. En sådan kampanj kunde ledas av flera
myndigheter i samråd samt av folkrörelse- och arbetsmarknadsorganisationerna.
Kostnaderna för kampanjen borde enligt motionen kunna finansieras
inom vederbörande myndigheters och organisationers ordinarie anslag.

Utskottet

Enligt uppskattningar som gjorts av avdelningen för landskapsvård vid
Sveriges lantbruksuniversitet producerar den svenska skogen årligen 255
miljoner kg blåbär, 155 miljoner kg lingon, 19 miljoner kg hallon och 480
miljoner kg matsvamp (medelproduktion 1975-1977). Produktionen per
hektar skogsmark beräknas uppgå till 20 kg bär och 20 kg matsvamp
(friskvikt). Våra myrar beräknas producera 20 kg hjortron per ha och 5 kg
tranbär per ha. Variationerna är stora från år till år. Man beräknar att mindre
än 10 % av skogsbären och mindre än 5 % av svampen tas till vara.

Frågan om ökat utnyttjande av den naturresurs som vildväxande bär och
svamp utgör har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen.

Riksdagen beslöt förra året att införa partiell skattefrihet för intäkter av
bär- och svampplockning. Skattefriheten gäller under vissa förutsättningar
till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kr. Vid
behandlingen anförde skatteutskottet att en skatteförmån av förevarande art
kunde vara ägnad att främja tillvaratagande av viktiga naturtillgångar (prop.
1980/81:139, SkU 1980/81:50).

Med anledning av motioner av likartat innehåll som den nu aktuella
framhöll jordbruksutskottet hösten 1978 att svamp och i viss mån vilda bär
var en naturresurs som utnyttjades alltför litet. Utskottet hälsade med
tillfredsställelse att man från olika myndigheters och organisationers sida
ägnade hithörande frågor intresse. Det syntes dock klart att ytterligare
insatser från bl. a. samhällets sida behövdes, särskilt när det gäller att
effektivisera rådgivning och annan upplysningsverksamhet till allmänheten i

1 Riksdagen 1982/83. 16 sami. Nr 6

JoU 1982/83:6

2

fråga om möjligheterna att tillvarata svamp. Problemen syntes i vad gäller
tillvaratagande av de vildväxande bären inte vara av den arten att de krävde
några särskilda åtgärder härvidlag.

När det gällde svamprådgivning ansåg utskottet att i första hand befintlig
kunskap borde utnyttjas och ekonomiskt stödjas. Det framstod också
naturligt att, som på vissa håll redan skedde, länsstyrelserna ägnade särskilt
intresse åt hithörande frågor. I remissyttranden över berörda motioner hade
bl. a. pekats på möjligheten att länsstyrelsernas hemkonsulenter organiserar
utbildning m. m. inom området. Även hushållningssällskapen ansågs här
kunna ha en uppgift. På det lokala planet borde det, anförde utskottet, på
samma sätt vara möjligt att genom kommunernas och organisationernas
försorg öka insatserna för att främja information och rådgivning rörande
tillvaratagandet av skogens biprodukter.

Utskottet fann det naturligt att behovet av samhällets stöd till den
utbildnings- och rådgivningsverksamhet som berör tillvaratagande av
skogens vildväxande bär och svampar bl. a. ägnades beaktande också i
utredningsverksamheten rörande folkbildningsarbetet.

Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört
(JoU 1978/79:3, rskr 1978/79:11). Riksdagsbeslutet delgavs bl. a. statens
livsmedelsverk, statens naturvårdsverk och konsumentverket för beaktande.

Efter det ovan återgivna uttalandet av riksdagen år 1978 har olika åtgärder
enligt vad utskottet erfarit vidtagits från det allmännas sida för att uppmuntra
bär- och svampplockningen i landet. En bättre samordning av insatserna har
dock efterlysts från flera håll.

Glesbygdsdelegationen har stött regionala kampanjer ekonomiskt och
tekniskt, medverkat till utarbetande av utbildningsprogram samt även givit
ut broschyrer m. m. Livsmedelsverket har medverkat vid uppläggningen av
yrkesmässigt inriktade svampkurser och har även publicerat informationsmaterial
om ätlig och giftig svamp samt olika hälsorisker i samband med
svampkonsumtionen. Även lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket har
bidragit till upplysningsverksamheten.

Bland regionala satsningar märks kampanjer i Norrbottens län och
Västernorrlands län. Ett nybildat naturproduktcentrum i Ramsele skall
under en försöksperiod på tre år mer permanent söka organisera insatser
inom naturproduktområdet genom information, utbildning och uppdragsverksamhet.

På olika håll har kurser i svampkunskap anordnats. Statens skola för vuxna
i Härnösand (SSVH) anordnar sedan 1979 årligen svampkurser på olika
nivåer. Skolan har utarbetat en preliminär svampkursmodell med tre
huvudutbildningar som skall kunna utnyttjas även av andra läroanstalter. I
ett förslag till kurs för småföretagare i glesbygd från lantbruksstyrelsen ingår
även moment om bär och svamp. I olika län ges kurser i svampkunskap, bl. a.

JoU 1982/83:6

3

genom utvecklingsfonderna. Likaså anordnar studieförbunden dylika kurser.

Regeringen har den 24 juni 1982 uppdragit åt skolöverstyrelsen att
inventera, utarbeta och fastställa kursplaner för glesbygdsanpassade, yrkesinriktade
utbildningar. Därmed avses enligt direktiven bl. a. specifika och
kompletterande gelsbygdsnäringar som bär- och svamphantering.

Utskottet vill för sin del understryka att svamp och bär är en naturresurs
som bör tas till vara i ökad utsträckning. Av den inledningsvis redovisade
produktionsuppskattningen framgår att blott en mycket liten del av de
samlade resurserna utnyttjas. Bär och svamp kan plockas under kortare
perioder av året och kan knappast ge upphov till full sysselsättning för mer än
ett begränsat antal personer. Däremot kan de utgöra ett värdefullt
komplement till sysselsättningen och ekonomin i glesbygderna och bidra till
folkhushållet. Framför allt har de betydelse som fritidssysselsättning. Som
ovan framhållits har åtskilliga insatser gjorts för att stimulera till ökat
tillvaratagande av bär och svamp. Utredningsuppdraget till skolöverstyrelsen
syftar till att åstadkomma förbättringar av utbildningsresurserna, bl. a.
när det gäller kompletterande glesbygdsnäringar som bär- och svamphantering.
Enligt utskottets mening är det angeläget att informations- och
upplysningsverksamheten fortsätter för att möta intresset från allmänhetens
sida. Utskottet utgår från att utredningsuppdraget till skolöverstyrelsen leder
fram till förbättrade utbildningsinsatser. Med hänsyn härtill och till de
ansträngningar som i övrigt redovisats torde motionens syfte vara i väsentlig
mån tillgodosett. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionen synes icke erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1919 utan ytterligare
åtgärd.

Stockholm den 23 november 1982

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Åke Wictorsson (s), Arne Andersson i Ljung
(m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson
(s), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Jan-Eric Virgin (m), Åke
Selberg (s) och Bo Arvidson (m).

GOTAB 73005 Slockholm 1982