om tillsättande av nämndemän

Betänkande 1980/81:JuU10

JulJ 1980/81:10

Justitieutskottets betänkande
1980/81:10

om tillsättande av nämndemän
Motion m. m.

I motion 1979/80:1604 av Sven Munke (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om att regeringen för tillämpningen av lagändringen i
rättegångsbalken enligt regeringens proposition 1975/76:64, avsnittet om
tillsättandet av nämndemän, utfärdar föreskrifter innebärande att, när så
begärs, tillsättningen skall ske medelst proportionella val, med beräkning
efter hela antalet nämndemansplatser i tingsrätten.

Motionären pekar på att det i samband med 1975 års lagstiftning om val av
nämndemän inte har klargjorts huruvida proportionaliteten enligt de då
införda reglerna om proportionellt val skall avse hela nämndemannakåren
inom domsagan eller endast den del därav som utses vart tredje år. Enligt vad
motionären uppger tillämpas reglerna olika i olika kommuner. I de
kommuner där hänsyn tas endast till den hälft av nämndemannakåren som
väljs vart tredje år uppstår enligt motionären en direkt felaktig representation.
Motionären föreslår att riktlinjer skall fastställas, varav framgår vilken
metod som skall tillämpas.

Konstitutionsutskottet har avgett yttrande över motionen. Yttrandet fogas
som bilaga till detta betänkande.

Nuvarande ordning

Nämndemän i tingsrätt

En tingsrätt skall enligt 1 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) i mål om brott för
vilket är stadgat svårare straff än böter bestå av en, eller i vissa fall två,
lagfarna ledamöter och nämnd. Nämnd skall också delta i vissa mål och
ärenden som prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken.

Enligt 1 kap. 4 § RB bestämmer hovrätten hur många nämndemän som
skäll finnas i en domsaga. I nämnd skall enligt samma lagrum sitta fem
nämndemän. Om det är påkallat med hänsyn till målets omfattning eller
annan särskild omständighet får dock sex nämndemän sitta i nämnden.

Nämndemän väljs enligt 4 kap. 8 § RB för sex år. De får dock avgå efter två
år. Avgår nämndeman under tjänstgöringstiden utses ny nämndeman för
återstående tid.

Nämndemän utses enligt 4 kap. 5 § RB genom val. Valet förrättas enligt 4
kap. 7 § RB av kommunfullmäktige. Vart tredje år väljs halva antalet
nämndemän inom domkretsen. Valet skall vara proportionellt om det begärs
av minst så många väljande som motsvarar det tal som erhålls, då samtliga
1 Riksdagen 1980/81. 7 sami. Nr 10

JuU 1980/81:10

2

väljandes antal delas med det antal personer som valet avser, ökat med
1.

Nämndemän i andra domstolar

Regler om medverkan av nämndemän i rättskipningen finns också
beträffande hovrätt, länsrätt, kammarrätt och försäkringsrätt. Beträffande
dessa nämndemän gäller bl. a. att de utses av landsting eller kommunfullmäktige
samt att valet skall vara proportionellt om det påfordras av ett visst
föreskrivet antal väljande. I sistnämnda hänseende gäller samma regler som
för nämndemän i tingsrätt.

Proportionella val

Regler om förfarandet vid proportionellt val av nämndemän finns i lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m. Sådana val skall förrättas med valsedlar. Om röstsammanräkningen
föreskrivs följande.

4 §

De avgivna valsedlarna ordnas i grupper, så att sedlar med samma
partibeteckning bilda en grupp.

Inom varje grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan namnen å gruppens valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. Valsedel
gäller för det namn, som står först å sedeln, så länge detta namn ej erhållit
rum i ordningen. Därefter gäller valsedeln för det namn, vilket, bortsett från
namn som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.

Valsedel, vilken gäller för sitt första namn, räknas som en röst, valsedel
gällande för sitt andra namn som en halv röst, valsedel gällande för sitt tredje
namn som en tredjedels röst, och så vidare efter samma grund.

Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen, som
erhållit högsta rösttalet.

5 §

1 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika
valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den
grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna
jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att
gruppens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen
inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,
gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare
efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig
tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke
fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje gång
så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av gruppen
tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser från två
grupper, skall dock vid beräkning av det antal platser, som utdelats, vardera
platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre

JuU 1980/81:10

3

grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter
samma grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar
antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från vidare jämförelse.

2 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står
främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.

6 §

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom
lottning.

1975 års lagstiftning

Om nämndemansuppdraget

Reglerna om möjlighet för en minoritet i kommunfullmäktige att påkalla
proportionellt val vid utseende av nämndemän infördes genom lagstiftning år
1975 (prop. 1975/76:64, JuU 18), som i denna del trädde i kraft den 1 januari
1977.

I motiveringen till de nya reglerna uttalades av dåvarande chefen för
justitiedepartementet att det såväl från allmänt demokratiska utgångspunkter
som med hänsyn till förtroendet för domstolarna är angeläget, att
garantier skapas mot att nämnden får en i politiskt hänseende ensidig
sammansättning. Departementschefen, som sade sig vara av den uppfattningen
att tillämpningen av bestämmelserna skulle komma att aktualiseras
mycket sällan, ansåg inte att det behövde befaras, att reglerna skulle leda till
ökad politisering av nämndemansvalet. I fråga om nämndens sammansättning
i det enskilda målet framhöll departementschefen att införande av
möjlighet till proportionellt val inte syftade till någon ändring i rådande
praxis i fråga om nämndemännens indelning till tjänstgöring. Han underströk
att nämndemannauppdraget är en förtroendepost med vilken är
förenad dömande och inte politiska uppgifter. Det fick enligt departementschefen
liksom dittills ankomma på domstolarna att sörja för att rätten har en
så allsidig sammansättning som omständigheterna medger.

Vid riksdagsbehandlingen uttalade justitieutskottet (majoriteten) följande.

Frågan om valmetod vid nämndemansval måste enligt utskottets mening
ses mot bakgrunden av nämndemansuppdragets särskilda karaktär av
förtroendeuppdrag, till vilket inte är knutet uppgifter av politisk natur.
Uppdraget innebär utövande av en domarfunktion, för vilken mindre vikt
måste fästas vid tillhörigheten till visst parti än vid sådana personliga
kvalifikationer som omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet.
Sådana kvalifikationer har blivit särskilt betydelsefulla efter 1969 års
domstolsreform, varigenom nämnden gavs en starkare ställning och större
utrymme skapades för en mer individuellt betonad medverkan från
nämndemännens sida än tidigare. Även om valkorporationen är politiskt
sammansatt följer därav inte att nämndemansuppdraget kan uppfattas som

JuU 1980/81:10

4

förenat med något politiskt ansvar såsom fallet är beträffande andra
uppdrag, till vilka rekryteringen sker genom val av kommunfullmäktige och
andra på politisk grund bildade valkorporationer. Från dylika uppdrag
skiljer sig nämndemansuppdraget också därigenom att lekmannadomarnas
medverkan i rättskipningen innebär en insyn i domstolsarbetet som är ägnad
att stärka allmänhetens förtroende för domstolarna.

Mot denna bakgrund är det såväl från allmänt demokratiska synpunkter
som av rättssäkerhetsskäl angeläget att nämnden får en så bred förankring i
samhället som möjligt och en i politiskt hänseende allsidig sammansättning.
Ett ensidigt politiskt hemvist hos nämndemännen skulle kunna ge anledning
till misstanke att deras politiska värderingar inverkade på deras ställningstaganden
i den dömande verksamheten och därigenom äventyra allmänhetens
förtroende för domstolarna.

I en reservation (s) uttalades följande.

Frågan om valmetod vid nämndemansval måste enligt utskottets mening
ses mot bakgrunden av nämndemansuppdragets särskilda karaktär av
förtroendeuppdrag. Uppdraget innebär utövande av en domarfunktion, för
vilken största vikt måste fästas vid sådana personliga kvalifikationer som
omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet. Sådana kvalifikationer
har blivit särskilt betydelsefulla efter 1969 års domstolsreform, varigenom
nämnden gavs en starkare ställning och större utrymme skapades för en mer
individuellt betonad medverkan från nämndemännens sida än tidigare. Även
om valkorporationen är politiskt sammansatt följer därav inte att nämndemansuppdraget
kan uppfattas som förenat med ett politiskt ansvar på samma
sätt som fallet är beträffande andra politiska uppdrag.

Från dylika uppdrag skiljer sig nämndemansuppdraget också därigenom
att lekmannadomarnas medverkan i rättskipningen innebär en insyn i
domstolsarbetet som är ägnad att stärka allmänhetens förtroende för
domstolarna.

Mot denna bakgrund är det såväl från allmänt demokratiska synpunkter
som av rättssäkerhetsskäl angeläget att nämnden får en så bred förankring i
samhället som möjligt och en i politiskt hänseende allsidig sammansättning.
Övervägande skäl talar därför för att i RB ta in en bestämmelse enligt vilken
en viss minoritet kan få till stånd proportionellt val.

Reservationen vann riksdagens bifall.

Mandatperiod m. m.

I samband med 1975 års lagstiftning infördes också bestämmelsen i 4 kap.
5 § RB att halva antalet nämndemän inom domkretsen skall väljas vart tredje
år. Förslaget härom var avsett att tillgodose såväl behovet av kontinuitet som
intresset av proportionalitet. Genom den nya ordningen skulle det undvikas
att vartannat kommunalval blev utan betydelse för nämndens sammansättning,
om man bortser från fyllnadsvalen (prop. 1975/76:64 s. 84).

I anslutning till förslag som framförts i 1975 års lagstiftningsärende att
mandatperioden för nämndemän generellt skulle motsvara den treårstid som
gäller beträffande politiska uppdrag anförde departementschefen i propositionen
följande.

JuU 1980/81:10

5

Sorn jag nyss har framhållit är uppdraget som nämndeman ett förtroendeuppdrag
till vilket är knutna andra uppgifter än politiska. Det är därför inte
av samma betydelse att förändringar i valförsamlingens politiska sammansättning
omedelbart slår igenom fullt ut beträffande nämndemännen som när
det gäller exempelvis kommunala nämnder. Funktionen som lekmannadomare
ställer betydande krav på den som utses till denna post. För att det
allmänna medborgerliga omdömet skall kunna komma till uttryck i den
rättstillämpande verksamheten måste lekmannarepresentanterna besitta
egenskaper som rättrådighet, gott omdöme och livserfarenhet. Med hänsyn
till utrymmet för skälighetsbedömningar och till de ofta grannlaga avgöranden
som domstolarna ställs inför behöver nämndemännen emellertid också
rutin och erfarenhet av dömande verksamhet för att rätt kunna fylla sin
uppgift som meddomare. Mot denna bakgrund är jag i likhet med
promemorian och de flesta remissinstanserna inte benägen att korta av den
sedan länge gällande sexåriga mandattiden vilken har visat sig väl ägnad att
tillgodose kontinuiteten inom nämnden. De skäl som anförts till stöd för
förslaget om tre års mandattid, närmast intresset av anpassning till de tider
som gäller för politiska uppdrag, har inte övertygat mig om att man bör gå
ifrån huvudregeln om den längre mandattiden. Jag ansluter mig därför till
promemorians förslag att mandattiden skall vara sex år och att halva antalet
nämndemän skall utses vart tredje år.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en motion rörande förfarandet vid
utseendet av nämndemän i tingsrätt.

Motionsyrkandet går ut på att vid proportionellt val av nämndemän
proportionaliteten skall beräknas med utgångspunkt i hela antalet nämndemän
i domkretsen och inte endast den hälft av nämndemannakåren som väljs
vid tillfället.

Bestämmelser om val av nämndemän i tingsrätt finns i 4 kap. 5-10 §§
rättegångsbalken. Enligt dessa bestämmelser väljs nämndemän i tingsrätt av
kommunfullmäktige. Om mer än en kommun hör till en domkrets fördelar
tingsrätten antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till deras
folkmängd. Nämndemännen utses för en period av sex år. Halva antalet
nämndemän väljs vart tredje år. Valet skall vara proportionellt om det begärs
av en på visst sätt fastställd minoritet, nämligen minst så många väljande som
motsvarar det tal, vilket erhålls, då samtliga väljandes antal delas med det
antal personer valet avser, ökat med 1. Förfarandet vid proportionellt val
regleras i lagen om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m.

Reglerna om val av nämndemän ändrades genom lagstiftning år 1975. Då
infördes ordningen att halva antalet nämndemän skall väljas vart tredje år
och möjligheten för en minoritet av valförsamlingen att begära proportionellt
val.

Bestämmelserna om en mandatperiod på sex år med val av halva kåren
vart tredje år tillkom som ett resultat av en avvägning mellan intresset av
proportionalitet och intresset av kontinuitet inom nämndemannakåren.

JuU 1980/81:10

6

Eftersom uppdraget att vara nämndeman är ett förtroendeuppdrag till vilket
är knutet andra uppgifter än politiska ansågs det inte vara av samma
betydelse att förändringar i valförsamlingens politiska sammansättning
omedelbart slog igenom fullt ut beträffande nämndemännen som när det
gällde exempelvis kommunala nämnder.

Som konstitutionsutskottet anför i ett till justitieutskottet avgivet yttrande
kan ett proportionellt val självfallet inte omfatta andra än dem som skall
väljas. Ett uppnående av obligatorisk proportionalitet inom hela nämndemannakåren
kräver därför ändring i reglerna om valperiodens längd eller en
specialreglering rörande valsättet. Den ändrade proportionaliteten kan
naturligtvis också uppnås genom överenskommelser inom valförsamlingarna.

Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av de överväganden som
ledde fram till 1975 års lagstiftning inte anledning att överväga någon ändring
i reglerna om valperiodens längd eller om tidpunkten för valen. Utskottet
anser att det får ankomma på valförsamlingarna att i den utsträckning, varom
man kan enas, träffa överenskommelser som mot bakgrunden av motiven till
1975 års lagstiftning i rimlig mån tillgodoser önskemål om proportionalitet
inom hela nämndemannakåren. Någon lagstiftning i den riktningen är mot
den angivna bakgrunden inte påkallad.

Som konstitutionsutskottet påpekar kan syftet med motionen inte
tillgodoses genom tillämpningsföreskrifter utfärdade av regeringen såsom
motionären yrkar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:1604.

Stockholm den 25 november 1980

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Björn Körlof (m), Lilly
Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte
Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s),
Bonnie Bernström (fp) och Maja Ohlin (s).

JuU 1980/81:10 7

Konstitutionsutskottets yttrande Bilaga

1979/80:6 y

över motion 1979/80:1604 om tillsättandet av nämndemän

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har beslutat bereda konstitutionsutskottet tillfälle att
yttra sig över motion 1979/80:1604 av Sven Munke (m) om tillsättandet av
nämndemän.

I motionen hemställs att ”riksdagen hos regeringen anhåller om att
regeringen för tillämpningen av lagändringen i rättegångsbalken enligt
regeringens proposition 1975/76:64, avsnittet om tillsättande av nämndemän,
utfärdar föreskrifter innebärande att, när så begärs, tillsättningen skall
ske medelst proportionella val, med beräkning efter hela antalet nämndemannaplatser
i tingsrätten”. Enligt motionären har partierna i vissa
kommuner överenskommit att använda denna metod för fördelning av
platserna.

Bestämmelser om val av nämndemän finns i 4 kap. 5-10 §§ rättegångsbalken
(RB). Enligt dessa bestämmelser väljs nämndemän i tingsrätt av
kommunfullmäktige. Om mer än en kommun hör till en domkrets fördelar
tingsrätten antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till deras
folkmängd. Nämndemännen utses för en period av sex år. Halva antalet
nämndemän väljs vart tredje år. Valet skall vara proportionellt om det begärs
av en på visst sätt fastställd minoritet, nämligen minst så många väljande som
motsvarar det tal, vilket erhålles, då samtliga väljandes antal delas med det
antal personer valet avser, ökat med 1. Förfarandet vid proportionellt val
regleras i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting,
kommunfullmäktige m. m. Det proportionella valet kan självfallet inte
omfatta andra än dem som skall väljas.

Utskottet har uppfattat förslaget i motionen så att en minoritet skulle
kunna begära att nämndemansvalen görs på det sätt som partierna
överenskommit i vissa kommuner. Enligt motionären garanterar denna
metod att sammansättningen av hela nämndemannakåren i en domkrets
efter varje valtillfälle återspeglar den aktuella politiska sammansättningen av
fullmäktige i den eller de väljande kommunerna.

Utskottet konstaterar att gällande regler beträffande nämndemansvalen
inte lägger hinder i vägen för överenskommelser mellan partierna av det slag
som redovisas i motionen. Utskottet vill påpeka att den i motionen förordade
metoden för fördelning av platserna svårligen kan tillämpas generellt, bl. a.
på grund av att domkretsen i många fall består av flera kommuner. Skulle en
reglering av denna metod ändå övervägas måste det ske genom en ändring av

1 Riksdagen 1979180. 4 sami. Yttr. nr 6

JuU 1980/81:10

8

gällande lag. Motionärens förslag att lösa frågan genom föreskrifter
beslutade av regeringen står inte i överensstämmelse med regeringsformens
bestämmelser om normgivningsmaktens fördelning.

Stockholm den 13 maj 1980

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin
(c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove
Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Kerstin Nilsson (s), Sture Thun (s) och
Allan Ekström (m).

GOTAB 65880 Stockholm 1980