om situationen i Kampuchea

Betänkande 1985/86:UU9

Utrikesutskottets betänkande
1985/86:9

om situationen i Kampuchea

UU

1985/86:9

Motionen

I motion 1984/85:1694 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkandena 6 och 7
hemställs

6. att riksdagen uttalar sig för en fredslösning i Kampuchea i enlighet med
vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen uttalar att Demokratiska Kampuchea ej bör ges mandat i
Förenta Nationerna.

(Yrkandena 1 - 5 i motionen behandlades i UU 1984/85:12.)

Bakgrund

Situationen i Kampuchea behandlades senast av utskottet i betänkandet UU
1983/84:20 i anledning av motionsyrkanden av liknande innebörd som den nu
föreliggande. För en närmare beskrivning av bakgrunden till konflikten
hänvisas till detta och tidigare betänkanden i frågan.

Praktiskt taget hela Kampuchea kontrolleras av regeringen Heng Samrin
med säte i huvudstaden Phnom Penh. Ett mindre område i landets västra del
behärskas av de styrkor som fördrevs av de vietnamesiska invasionstrupperna
år 1978. Denna del av landet styrs av en koalitionsregering (CGDK) under
ledning av prins Sihanouk som samtidigt representerar organisationen
Funcinpec. De två andra koalitionsparterna är den tidigare Pol Pot-regimens
anhängare (de röda khmererna) under ledning av Khieu Samphan, och
Nationella fronten för khmer-folkets befrielse (KPNLF) under ledning av
Son Sann.

Båda dessa regimer gör anspråk på att representera hela staten Kampuchea
under beteckningarna Folkrepubliken Kampuchea (Heng Samrin)
resp. Demokratiska Kampuchea (CGDK).

Vid en vietnamesisk offensiv för cirka ett år sedan mot koalitionens
trupper förstördes flertalet läger vid den thai-kampucheanska gränsen.

Strider pågår alltjämt mellan de två regimerna i olika delar av landet.

Bakom de konkurrerande regimerna står olika grupper av länder.

Folkrepubliken Kampuchea stöds av ockupationsmakten Vietnam samt av
flertalet östländer och ett antal u-länder, sammanlagt ett tjugotal. Demokratiska
Kampuchea och dess koalitionsregering stöds aktivt av Kina och av
ASEAN-staterna (Brunei, Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore

och Thailand). Det är vidare koalitionsregeringen som representerar Kam- 1

puchea i FN.

1 Riksdagen 1985186. 9sami. Nr9

Sverige anser attt ingendera regimen för närvarande kan anses representera
landet och har inte diplomatiska förbindelser med någon av de två
regeringarna.

Under de snart sju år som förflutit efter den vietnamesiska invasionen har
ingen förhandlingslösning av konflikten stått att uppnå trots flera försök.
Genom beslut i FN:s generalförsamling inkallades i juli 1981 en internationell
konferens om Kampuchea i syfte att dra upp riktlinjer för en lösning av
konflikten. Vietnam och Sovjetunionen m. fl. länder deltog emellertid inte i
denna konferens som bl. a. därför inte ledde till något konkret resultat.

I de resolutioner om läget i Kampuchea som årligen antagits med stor och
växande majoritet av generalförsamlingen beskrivs de element som anses
vara förutsättningen för en fredslösning av konflikten, nämligen fullständigt
tillbakadragande av alla främmande trupper från Kampuchea, respekt för
det nationella oberoendet och för principen om icke-inblandning. Behovet
av fortsatt humanitärt bistånd till det kampucheanska folket understryks.
Genom resolutionen, som i år antogs med 114 ja-röster mot 21 nej-röster och
16 avstående, hålls också tanken på en ny internationell Kampucheakonferens
vid liv. Generalsekreteraren uppmanas att fortsatt följa situationen
för att bidra till en politisk lösning.

Under våren och sommaren 1985 har båda sidor i konflikten framfört vissa
förslag som syftar till att få till stånd en dialog mellan parterna. Ett malaysiskt
initiativ från april om indirekta samtal genom ombud (proximity talks)
mellan koalitionsregeringens parter och Heng Samrin-regimen tilldrog sig
under en tid visst intresse och avvisades inte uttryckligen av Vietnam.
Förslaget modifierades vid ett möte i juli med ASEAN:s utrikesministrar,
som i ett gemensamt uttalande föreslog sådana samtal mellan koalitionsregeringen
å ena sidan och Vietnam å den andra. Representanter för Heng
Samrin-regeringen skulle kunna ingå i den vietnamesiska delegationen.
Samtalen skulle bygga på vissa grundläggande element, nämligen tillbakadragande
av främmande trupper från Kampuchea, tillsättande av en
övervakningskommission från FN, nationell försoning och politiska val
under FN:s övervakning.

Även regeringarna i Vietnam, Laos och Folkrepubliken Kampuchea har
lagt fram förslag till en förhandlingsuppläggning. Vid ett möte i augusti
förklarade de gemensamt att Folkrepubliken Kampuchea var villig att
samtala med olika grupper ur khmer-oppositionen om nationell försoning.
Direkta förhandlingar med Pol Pot-gruppen har emellertid hittills uteslutits
av Phnom Penh-regeringen; det har tvärtom sagts att ett resultat av
försoningssamtalen måste bli att Pol Pot-anhängarna fråntas sitt inflytande i
Kampuchea.

Vietnam har i sammanhanget förklarat att tillbakadragandet av dess
trupper från Kampuchea skall fortsätta och vara avslutat till år 1990, förutsatt
dock att motparten inte drar fördel av detta tillbakadragande genom att
underminera Kampucheas fred och säkerhet.

Det är att märka att koalitionsregeringen anser att det är Vietnam och inte
regeringen i Phnom Penh som är dess huvudpart. Heng Samrin å sin sida har
som nämnts inte accepterat Pol Pot-gruppen som en förhandlingspart.

UU 1985/86:9

2

Utskottet

UU 1985/86:9

Som framgår av det föregående förefaller utsikterna till förhandlingar mellan
parterna om konflikten i Kampuchea fortsatt vara dåliga, samtidigt som
utspelen under senare tid ger intryck av att det finns ett intresse hos de
inblandade av att få till stånd kontakter och samtal.

Sveriges möjligheter att inverka på förhållandena i området är naturligtvis
begränsade. I FN:s resolutioner i ämnet beskrivs de grundläggande förutsättningarna
för en varaktig fred, dvs. bl. a. tillbakadragande av alla främmande
trupper från Kampuchea, respekt för landets nationella oberoende och
respekt för principen om icke-inblandning. Utskottet ställer sig bakom dessa
krav och noterar att de också framförs i den föreliggande motionen som
väsentliga för en fredslösning.

Det förefaller nödvändigt att en ytterligare konkretisering av parternas
ståndpunkter sker innan verkliga förhandlingar kan komma till stånd. En
lösning försvåras naturligtvis också av att konflikten delvis gäller konkurrensen
mellan Kina och Sovjetunionen om inflytandet i denna del av världen.

Den svenska regeringen har upprepade gånger, och senast i ett anförande
om Kampuchea i FN:s pågående generalförsamling, givit uttryck åt kravet att
de vietnamesiska trupperna måste lämna Kampuchea. Utskottet delar
självfallet denna åsikt. Den vietnamesiska ockupationen är ett brott mot
folkrätten och det främsta hindret för en politisk lösning av konflikten.

En annan omständighet som i realiteten har betydelse för möjligheterna
att få till stånd en förhandling är det dominerande inflytande som Pol Pots
anhängare med stöd från Kina fortfarande har inom koalitionen.

Sverige lämnar redan ett omfattande humanitärt bistånd till det kampucheanska
folket, både genom insatser till förmån för flyktingarna längs
gränsen mot Thailand och i form av bidrag till internationella organ med
verksamhet inne i Kampuchea. Utskottet utgår från att vi även fortsättningsvis
kommer att stödja humanitära insatser till förmån för det kampucheanska
folket.

Sverige bör också vara berett att inom ramen för sina möjligheter lämna
bidrag till en politisk lösning av konflikten. För närvarande tycks emellertid
utsikterna för någon utomstående part att kunna föra parterna närmare
varandra vara begränsade.

Vår inställning i erkännandefrågan framgår bl. a. av det ovannämnda
anförandet i FN:s generalförsamling. Vi anser inte att någondera regeringen
under nuvarande omständigheter kan betraktas som Kampucheas legitima
representant. Att Demokratiska Kampucheas koalitionsregering kvarstår
som landets representanter i FN är bl. a. en följd av det tillvägagångssätt som
används i generalförsamlingen vid prövning av delegationernas fullmakter.
Någon omröstning i frågan har inte ägt rum på tre år.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört om situationen i Kampuchea
får utskottet anse yrkandena 6 och 7 i motion 1694 besvarade.

3

Utskottet hemställer

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1694 yrkandena 6 och 7
besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 26 november 1985

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Karin Söder (c), Sture Ericson (s), Carl Bildt
(m), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m),
Bengt Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Sten Sture Paterson (m),
Nils T Svensson (s), Gunnel Jonäng (c), Maria Leissner (fp), Hadar Cars (fp)
och Lars Werner (vpk).

UU 1985/86:9

gotab Stockholm 1985 83676