om rättsligt biträde vid förordnande av god man

Betänkande 1985/86:LU27

Lagutskottets betänkande
1985/86:27

om rättsligt biträde vid förordnande av god man

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (m) i vilken tas upp frågan om rättsligt
biträde i ärenden om förordnande av god man.

Motionen avstyrks av utskottet med hänvisning till pågående utredningsarbete.

Motionsyrkande

Motion 1985/86:L277 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen låter utreda frågan om rättsliga biträden vid prövning av
frågan om förordnande av god man.

Gällande ordning

Reglerna i föräldrabalken (FB) om omyndighetsförklaring och om förordnande
av god man fick i huvudsak sin nuvarande utformning vid en reform av
FB år 1974 (prop. 1974:142, LU 1974:38). Reformen innebar bl. a. att
omyndighetsförklaring skulle användas i mindre utsträckning än tidigare och
att möjligheterna att förordna god man vidgades.

Enligt 10 kap. 1 § skall den som fyllt 18 år förklaras omyndig av domstol,
om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller
psykisk abnormitet av annat slag inte kan vårda sig eller sin egendom. En
förutsättning för omyndighetsförklaring är vidare att det inte är tillräckligt att
god man förordnas för personen i fråga ellef att han på annat mindre
ingripande sätt får hjälp med vården av sina angelägenheter. 12 § stadgas att
domstol får förklara att underårig skall förbli omyndig också efter uppnådd
myndighetsålder om det beträffande honom föreligger sådant fall som avses i
1 §. För den som omyndigförklaras skall rätten utse en förmyndare (11 kap.
3 § FB).

Ansökan om omyndighetsförklaring får göras av den som ansökningen
gäller, hans make eller närmaste fränder, överförmyndaren samt, då fråga är
om underårig, av förmyndaren. I mål om omyndighetsförklaring gäller som
huvudregel att domstolen skall utfärda föreläggande för den ansökningen
avser att svara i målet (10 kap. 12 § FB). Vidare skall rätten förordna biträde
att bevaka hans rätt i målet om det ej är uppenbart att biträde inte erfordras

LU

1985/86:27

1 Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr27

(10 kap. 13 §). Föreläggande behöver dock inte utfärdas om ansökningen
gjorts av den vars försättande i omyndighet det är fråga om eller denne
medgivit ansökningen. Är det uppenbart att han inte förstår vad saken gäller
eller skulle lida allvarlig skada av att delges ansökningen skall rätten förordna
god man att företräda honom i målet och bevaka hans rätt (10 kap. 11 §). I
fall av sistnämnda natur skall något rättegångsbiträde inte förordnas.

Regler om förordnande a v god man finns i 18 kap. FB. Den gode mannen
är legal ställföreträdare för en person, som dock inte förlorar sin egen
rättsliga handlingsförmåga i och med godmanskapet. Enligt 3 § kan domstol
förordna god man för den som på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling,
försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver bistånd
med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.

God man enligt 18 kap. 3 § FB får inte förordnas om inte den hjälpbehövande
har samtyckt till förordnandet. Samtycke behöver dock inte inhämtas
om hans tillstånd medför hinder häremot eller särskilda skäl föreligger.

Till god man skall enligt 5 § utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig
man eller kvinna. Några andra kvalifikationsgrunder anges inte i lagen.
Rätten skall alltid bereda överförmyndaren tillfälle att lämna förslag på en
person som är lämplig för uppdraget.

Finner överförmyndaren att god man bör förordnas för någon skall han
enligt 2 § överförmyndarkungörelsen (1974:1074) anmäla detta till rätten.
Av 42 § socialtjänstförordningen (1981:750) följer att en socialnämnd skall
anmäla till överförmyndaren om den finner att någon behöver omyndigförklaras
eller att god man bör förordnas för någon eller att någon inte längre
bör vara omyndigförklarad. Motsvarande skyldighet åvilar en överläkare
enligt 10 § 2p. allmänna läkarinstruktionen (1963:341).

Som ovan nämnts kan enligt FB domstolen i mål om omyndighetsförklaring
utse ett biträde med uppgift att bistå den som ansökningen om sådan
förklaring avser. Däremot innehåller FB inga regler om möjlighet för rätten
att förordna om sådant biträde i ett ärende om förordnande av god man.

Motionsmotivering

Motionären i motion L277 (m) framhåller att de flesta domstolar till biträde i
mål om omyndighetsförklaring brukar utse en med familjemål väl förtrogen
advokat. Enligt vad motionären känner till har systemet med rättsliga
biträden av aktuellt slag fungerat väl och bidragit till att stärka rättssäkerheten
för den vars försättande i omyndighet det varit fråga om. Motionären
hänvisar vidare till att det under senare år blivit alltmera sällsynt med
omyndighetsförklaringar. I stället har godmansförordnanden kommit att
användas beträffande den helt dominerande delen av sådana fall som förut
ledde till omyndighetsförklaring. I ett ärende om förordnande av god man
kan, påpekar motionären vidare, uppkomma känsliga awägningsproblem av
samma slag som förekommer i mål om omyndighetsförklaring. Från
rättssäkerhetssynpunkt bör det därför enligt motionärens mening finnas
möjlighet för domstol att förordna rättsligt biträde även i ärenden om
förordnande av god man. Motionären yrkar att riksdagen begär att frågan om
införande av en sådan möjlighet utreds.

LU 1985/86:27

2

Pågående utredningsarbete

LU 1985/86:27

Hösten 1981 behandlade utskottet två motioner vari begärdes dels en
översyn av reglerna om godmanskap, dels ett tillkännagivande om en
skyndsam utvärdering av reglerna om förmynderskap och godmanskap. I
motionerna togs upp frågor om bl. a. omyndighetsförklaring och utseende av
god man. I sitt betänkande LU 1981/82:4 över motionerna anförde utskottet
att det kunde vara motiverat med en närmare utvärdering av bestämmelserna
i FB om förmynderskap och godmanskap. Syftet med utvärderingen borde
enligt utskottet vara att kartlägga de problem som yppat sig i tillämpningen
av bestämmelserna. Bl. a. borde undersökas i vad mån skyddet för sjuka eller
handikappade personer kunde behöva förstärkas. Vad utskottet med
anledning av motionerna anfört om en utvärdering av reglerna om förmynderskap
och godmanskap gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna.

Genom tilläggsdirektiv (dir. 1982:25) fick utredningen (Ju 1977:08) om
barnens rätt bl. a. i uppdrag att företa den utvärdering av reglerna om
förmynderskap och godmanskap som riksdagen sålunda begärt. Enligt
tilläggsdirektiven skulle utredningen överväga även ytterligare frågor beträffande
förmynderskapslagstiftningen. Utredningen borde därutöver kunna ta
upp också andra frågor om förmynderskap och godmanskap än dem som
berörts i direktiven, t. ex. frågor som har internationell anknytning.

Utredningens uppdrag att se över lagstiftningen om förmynderskap och
godmanskap fördes över på den år 1984 tillsatta förmynderskapsutredningen
(Ju 1984:07). I fråga om uppdraget för denna utredning gäller i första hand
vad som sagts i ovan nämnda 1982 års tilläggsdirektiv. Därutöver fick
utredningen i uppdrag (dir. 1984:35) att överväga dels om det är möjligt att
förenkla regelsystemet, dels om handläggningen av ärenden om förordnande
och entledigande av förmyndare och gode män kan rationaliseras.

I tilläggsdirektiv (dir. 1985:55) har förmynderskapsutredningen fått som
huvuduppgift att med förtur undersöka om institutet omyndigförklaring kan
avskaffas. Utredningen bör enligt tilläggsdirektiven bl. a. undersöka om de
alternativ till omyndigförklaring som finns är tillräckliga. Därvid bör enligt
direktiven reglerna om godmanskap tas med i bedömningen. Om utredningen
föreslår att institutet omyndigförklaring skall avskaffas och det enligt
utredningens bedömning inte inom det nuvarande systemet ges tillräckliga
möjligheter till stöd och skydd för de människor som berörs, bör enligt
tilläggsdirektiven utredningen överväga nya eller ändrade former för sådant
bistånd. Härvid pekas på möjligheten att förstärka godmansinstitutet, t. ex.
genom inrättande av ett ekonomiskt förvaltarskap.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet en motion om rättsligt biträde i ärenden
om förordnande av god man.

Bestämmelser om omyndighetsförklaring och om förordnande av god man
finns i 10 resp. 18 kap. föräldrabalken (FB). Reglerna om omyndighetsförklaring
innebär bl. a. att den som fyllt 18 år skall förklaras omyndig av

domstol, om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling
eller psykisk abnormitet av annat slag inte kan vårda sig eller sin egendom.
En förutsättning för omyndighetsförklaring är vidare bl. a. att det inte är
tillräckligt att god man förordnas för personen i fråga. I mål om omyndighetsförklaring
skall domstolen utom i vissa fall förordna ett biträde till den vars
försättande i omyndighet det är fråga om.

En mindre ingripande åtgärd än omyndighetsförklaring är godmansförordnande.
Rätten kan förordna god man för den som på grund av sjukdom,
hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande
behöver bistånd med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller
sörja för sin person. Bestämmelsen i FB om möjlighet för rätten att förordna
rättegångsbiträde gäller inte vid förordnande av god man.

Motionären i motion L277 (m) framhåller att systemet med rättegångsbiträden
i mål om omyndighetsförklaring synes ha fungerat väl och bidragit till
att stärka rättssäkerheten. Motionären hänvisar till att godmansförordnanden
blivit allt vanligare under senare år och till att det i ärenden om sådana
förordnanden kan uppkomma känsliga avvägningsproblem av samma slag
som förekommer i mål om omyndighetsförklaring. Från rättssäkerhetssynpunkt
bör det därför enligt motionären finnas möjlighet för domstol att
förordna rättegångsbiträde även i ärenden om förordnande av god man.
Motionären yrkar att frågan om införande av en sådan möjlighet utreds.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 3) skall förmynderskapsutredningen
(Ju 1984:07) bl. a. företa en av riksdagen begärd utvärdering av reglerna
om förmynderskap och godmanskap. Genom tilläggsdirektiv har utredningen
nyligen fått som huvuduppgift att med förtur pröva om institutet
omyndighetsförklaring kan avskaffas utan att de människor som berörs
fråntas det skydd och stöd som de kan behöva. Utredningen bör undersöka
om de alternativ som i dag finns till omyndighetsförklaring är tillräckliga för
att hjälpbehovet skall kunna tillgodoses eller om nya former för bistånd
behövs. I tilläggsdirektiven pekas på att en förstärkning av godmansinstitutet
härvidlag kan vara aktuell. Med hänsyn till de direktiv som givits förmynderskapsutredningen
utgår utskottet från att utredningen kommer att behöva ta
upp frågan om rättegångsbiträde i ärenden om förordnande av god man.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen är därför inte
påkallat.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1985/86:L277.

Stockholm den 3 april 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic
Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Berit Löfstedt (s), Hans Rosengren
(s), Ewy Möller (m) och Kersti Johansson (c).

LU 1985/86:27

4

gotab Stockholm 1986 10581