om patentering av genmaterial

Betänkande 1983/84:LU21

LU 1983/84:21

Lagutskottets betänkande
1983/84:21

om patentering av genmaterial
Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1983/84:2506, yrkande 1 och 2, av
Thorbjörn Fälldin m.fl. (c). Motionärerna yrkar

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen arbetar för att få till
stånd en konvention angående patentering av genmaterial samt

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen återkommer med
förslag till lagstiftning om utnyttjande av genetiska resurser.

Motionsmotivering

Motiveringen till motionsyrkandena finns i motion 1983/84:2505 vari
framhålls att genetisk mångfald är en grundförutsättning för livet på jorden.
Vidare anförs att vi är beroende av många växter och djur vid produktion av
nyttigheter. En stor del av produktivitetshöjningen inom bl. a. jordbruket
och utvecklingen när det gäller djuruppfödning har möjliggjorts genom att
man systematiskt utnyttjat den genetiska variationen. Enligt motionärerna
minskar den genetiska variationsrikedomen f. n. kraftigt särskilt i växtriket
och man har börjat inrätta s. k. genbanker för att kunna bevara de genetiska
variationerna. Resurserna och planerna på området är emellertid klart
otillräckliga. Motionärerna anser att Sverige måste stödja de förslag som
lagts fram inom FN:s livsmedelsorgan, Food and Agricultural Organization
of the United Nations (FAO) i syfte att en konvention om patentering av
genmaterial skall komma till stånd. Det är också angeläget att vi får en
nationell lagstiftning på området. Enligt motionärerna är den patenträttsliga
lagstiftningen inte utformad med tanke på uppfinningar som avser levande
organismer. Den som betalar för att nya sorter av växter och djur tas fram vill
självfallet ha någon form av immaterialrättsligt skydd. Om man utarbetar ett
sådant skydd för specifika genotyper av mikroorganismer skulle man enligt
motionärerna kunna få en motsvarighet till växtförädlingens sortskydd. En
lagstiftning på området måste samtidigt som den skyddar uppfinnarna ge
garantier för att de genetiska resurserna kan utnyttjas för forsknings- och
utvecklingsarbete. En utgångspunkt bör vidare vara att skyddet inte får avse
en art.

1 Riksdagen 1983184. 8 sami. Nr 21

LU 1983/84:21

2

Gällande ordning

Enligt patentlagen (1967:837) får växtsorter och djurraser samt
väsentligen biologiska förfaranden för framställning av växter och djur inte
patenteras. Patent får dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande och
alster av sådant förfarande. Patent på en uppfinning som avser
mikroorganismen som sådan, dvs. produktpatent på organismen, kan
meddelas endast om mikroorganismen kan anses utgöra ett alster av
mikrobiologiskt förfarande.

När patent söks på en uppfinning inom det mikrobiologiska området skall
en deposition göras av mikroorganismen i fråga. Depositionskravet gäller
dock inte om mikroorganismen är allmänt tillgänglig eller kan beskrivas i
ansökningen så att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen.
Depositionen skall vara 30 år. Prov på den deponerade organismen får under
vissa förutsättningar lämnas ut och dess livsduglighet kan testas. Någon
definition av begreppet mikroorganism finns inte i lagen. Genom
bestämmelserna om bevarande av mikroorganismer, bl. a. kravet på
deposition i minst 30 år i förening med utlämnande av prov och test av den
deponerade organismens livsduglighet dras dock en praktisk gräns mot både
djurraser och växtsorter som inte får patenteras och kemiska föreningar utan
liv.

Reglerna i patentlagen ger vissa möjligheter till patent på uppfinningar
som avser gentekniska förfaranden eller produkterna av sådana förfaranden,
t. ex. bakterier som är resultatet av ett gentekniskt förfarande. Också vissa
inte differentierade växt- och djurceller samt encelliga alger kan möjligen bli
föremål för produktpatent. Flercelliga växter och djur kan däremot inte
patenteras.

Uppfinningar inom växtriket kan ges skydd enligt växtförädlarrättslagen
(1971:392). Skyddet är ett rent produktskydd. Lagen ger den som tagit fram
en ny växtsort en ensamrätt att yrkesmässigt framställa och marknadsföra
förökningsmaterial av sorten samt också i vissa fall att använda sorten för
framställning av förökningsmaterial av annan sort. Lagen ger dock i regel
inte någon ensamrätt att framställa konsumtionsvaror. Skyddet erhålls
genom registrering av sorten. För registrering krävs att sorten uppfyller vissa
krav medan det i princip är utan betydelse hur sorten framställts. Också
växtsorter som frambragts genom gentekniska förfaranden kan alltså
registreras.

Frågans tidigare behandling

De nuvarande reglerna om patent på mikrobiologiska uppfinningar fick sin
nuvarande utformning år 1983 i samband med att Sverige tillträdde
Budapestöverenskommelsen om internationellt erkännande av deposition
av mikroorganismer i samband med patentärenden (prop. 1982/83:67, LU
1982/83:33). I lagstiftningsärendet anförde utskottet med anledning av två

LU 1983/84:21

3

motioner om patent som skyddsform för uppfinningar på det mikrobiologiska
området att patentlagen inte är utformad med sikte på sådana
uppfinningar. När patentreglerna skall tillämpas på dessa uppfinningar
uppkommer därför särskilda problem. Utskottet kunde i och för sig dela
motionärernas uppfattning att patentet måhända inte är den lämpligaste
skyddsformen för alla mikrobiologiska uppfinningar. De flesta stora
industriländer tillämpar, fortsatte utskottet, emellertid patentet som
skyddsform för dessa uppfinningar. Såvitt man kunde bedöma då var det inte
troligt att en diskussion på det internationella planet om andra skyddsformer
för mikrobiologiska uppfinningar skulle komma i gång. Sverige borde inte
utan tungt vägande skäl isolera sig från den internationella utvecklingen på
patentområdet. På grund av det anförda ansåg utskottet att det saknades
anledning att överväga en annan ordning för skyddande av mikrobiologiska
uppfinningar.

I betänkandet behandlade utskottet också en motion om privaträttsligt
skydd för gentekniska uppfinningar utanför det mikrobiologiska området.
Motionen avsåg närmast utnyttjande av hybrid-DNA-tekniken för
uppfinningar inom djurriket. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning
till det utredningsarbete som pågick inom gen-etikkommittén (S 1981:03)
och som enligt inhämtade upplysningar även skulle omfatta vissa
immaterialrättsliga frågor.

Utskottet uttalade vidare med anledning av vad som anförts i de
behandlade tre motionerna att det självfallet är angeläget att Sverige håller
jämna steg med utvecklingen utomlands på det biotekniska området. I den
mån denna utveckling medför att frågan om nya skyddsformer för
gentekniska förfaranden och för andra biotekniska uppfinningar får
aktualitet förutsatte utskottet att man från svensk sida tar aktiv del i
diskussionerna och medverkar till att frågan får en tillfredsställande lösning.

Gen-etikkommittén

Gen-etikkommittén tillkallades år 1981 efter en begäran av riksdagen (se
SoU 1979/80:18). Kommittén skall utreda etiska, humanitära och sociala
frågor m. m. kring hybrid-DNA-tekniken samt bl. a. överväga behovet av en
etisk och social lagstiftning i syfte att sätta gränser för hur långt försök att på
konstlad väg förändra anlag hos levande organismer skall tillåtas.

Arbete inom FAO

Vid den tjugoandra sessionen med FAO:s konferens den 5-23 november
1983 antogs en resolution angående ett internationellt åtagande (International
Undertaking) för växtgenetiska resurser vilken syftar till att garantera att
globala växtgenetiska resurser av ekonomiskt och/eller socialt intresse
särskilt inom jordbruket utforskas, bevaras och utvärderas samt görs

LU 1983/84:21

4

tillgängliga för växtförädling och vetenskapliga syften. Åtagandet förutsätter
att de växtgenetiska resurserna bör vara tillgängliga utan restriktioner.

Konferensen antog vidare en resolution som bemyndigar FAO:s råd att
omgående upprätta en kommission för växtgenetiska resurser med uppgift
dels att övervaka genomförandet av vissa i åtagandet intagna arrangemang,
dels att föreslå åtgärder med närmare angivet syfte.

I åtagandet, som är starkt moraliskt förpliktande snarare än juridiskt
bindande, begärs olika åtgärder av regeringen för att skydda de
växtgenetiska resurserna och tillförsäkra att de utan restriktioner görs
tillgängliga för växtförädlingsarbetet och utvecklingen av jordbruksproduktionen
i alla länder. Regeringarna uppmanas att vidta åtgärder för att inom
egna territorier utforska och insamla allt värdefullt växtgenetiskt material
som hotas av att dö ut, att vidta åtgärder för att genom lagstiftning och på
annat sätt skydda och bevara sådana utsatta resurser i deras naturliga miljö,
eller om nödvändigt, i genbanker eller levande samlingar. Regeringar och
institutioner som kontrollerar sådana växtgenetiska resurser skall utan
begränsningar tillåta att prover härav ställs till andras förfogande för
vetenskapliga syften, växtförädling samt för konservering av växtgenetiska
resurser.

Kärnan i det internationella åtagandet är en förpliktelse för länderna att
under FAO:s ledning utveckla ett internationellt samordnat nätverk av
nationella, regionala och internationella centra med syfte att till nytta för det
internationella samfundet och för framtida generationer bevara samlingar av
växtgenetiskt material från viktiga växtarter. Detta skall ske enligt principen
om tillgänglighet utan restriktioner. Vid anslutning till åtagandet skall
regeringar och institutioner som svarar för sådana bassamlingar av
växtgenetiska resurser meddela FAO:s generaldirektör om de avser att delta
i ett sådant nätverk samt avser ställa genetiskt material i dessa bassamlingar
till dettas förfogande utan restriktioner.

Vid anslutning till åtagandet skall regeringar och institutioner meddela
FAO:s generaldirektör i vilken utsträckning de är i stånd att ansluta sig till de
principer som finns angivna i åtagandet. Möjlighet finns att vid anslutning
göra undantag som betingas av nationell lagstiftning, t. ex. växtförädlarrättslagen.
Regeringar och institutioner som anslutit sig till åtagandet skall
meddela generaldirektören i FAO om åtgärder som avses eller har vidtagits
för att förverkliga syftet med åtagandet.

Utskottet

I betänkandet behandlas motion 1983/84:2506 vari såvitt nu är i fråga yrkas
att regeringen dels skall arbeta för att en konvention om patent på
gentekniska uppfinningar kommer till stånd (yrkande 1), dels skall framlägga
förslag till en svensk lagstiftning på området (yrkande 2). Motionärerna
framhåller att genetisk mångfald är en grundläggande förutsättning för livet

LU 1983/84:21

5

på jorden. F. n. minskar den genetiska variationsrikedomen kraftigt och man
har därför enligt motionärerna börjat inrätta s. k. genbanker för att bevara de
genetiska variationerna. Motionärerna anser att Sverige måste stödja de
förslag som lagts fram inom Food and Agricultural Organization of the
United Nations (FAO) i syfte att en konvention om patentering av
genmaterial skall komma till stånd. Vidare framhålls att det är angeläget att
en svensk lagstiftning på området genomförs. Enligt motionärerna är det
patenträttsliga regelsystemet inte utformat med tanke på uppfinningar som
avser levande organismer. En lagstiftning bör ge skydd åt den som tagit fram
växtsorter och djurraser samtidigt som den garanterar att de genetiska
resurserna kan utnyttjas för forsknings- och utvecklingsarbete.

Utskottet erinrar om att växtsorter och djurraser samt väsentligen
biologiska förfaranden för framställning av växter och djur inte får
patenteras enligt patentlagen (1967:837). Patent får dock meddelas på
mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande. Patent på en
uppfinning som avser mikroorganismen som sådan, dvs. produktpatent på
organismen, kan meddelas endast om mikroorganismen kan anses utgöra ett
alster av mikrobiologiskt förfarande.

Reglerna i patentlagen ger vissa möjligheter till patent på uppfinningar
som avser gentekniska förfaranden eller produkterna av sådana förfaranden,
t. ex. bakterier som är resultatet av ett gentekniskt förfarande. Möjligen kan
också vissa inte differentierade växt- och djurceller samt encelliga alger bli
föremål för produktpatent. Flercelliga växter och djur kan däremot inte
patenteras.

Uppfinningar inom växtriket kan ges skydd enligt växtförädlarrättslagen
(1971:392). Skyddet är ett rent produktskydd. Lagen ger den som tagit fram
en ny växtsort en ensamrätt att yrkesmässigt framställa och marknadsföra
förökningsmaterial av sorten samt också i vissa fall att använda sorten för
framställning av förökningsmaterial av annan sort. Också växtsorter som
frambragts genom gentekniska förfaranden kan skyddas enligt lagen.

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att man både på
det internationella planet och på det nationella verkar för att den genetiska
variationsrikedomen i största möjliga utsträckning skyddas och bevaras för
framtiden. Viktigt är också att garantier skapas så att det gentekniska
utvecklings- och forskningsarbetet kan fortsätta. Som framhålls av
motionärerna har frågan om bevarande av de genetiska resurserna tagits upp
inom FAO. Vid den tjugoandra sessionen med FAO:s konferens den 5-23
november 1983 antogs en resolution angående ett internationellt åtagande
för växtgenetiska resurser vilken syftar till att garantera att globala
växtgenetiska resurser av ekonomiskt eller socialt intresse särskilt inom
jordbruket utforskas, bevaras och utvärderas samt görs tillgängliga för
växtförädling och vetenskapliga syften. Enligt åtagandet skall regeringarna
på olika sätt skydda de växtgenetiska resurserna. Vidare skall länderna
medverka till utvecklingen av centra för bevarande av samlingar av

LU 1983/84:21

6

växtgenetiskt material från viktiga växtarter. En väsentlig del i åtagandet är
att växtgenetiska resurser skall göras tillgängliga utan restriktioner för bl. a.
växtförädling och vetenskapliga syften. En närmare redogörelse för FAO:s
beslut finns ovan (se s. 3-5).

Enligt vad utskottet inhämtat övervägs f. n. inom jordbruksdepartementet
frågan om Sverige skall ansluta sig till åtagandet.

Utskottet vill vidare framhålla att motionsyrkandena har samband med det
utredningsarbete som f. n. pågår inom gen-etikkommittén (S 1981:03).
Kommittén skall utreda etiska, humanitära och sociala frågor m. m. kring
hybrid-DNA-tekniken samt bl. a. överväga behovet av en etisk och social
lagstiftning i syfte att sätta gränser för hur långt försök att på konstlad väg
förändra anlag hos levande organismer skall tillåtas. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer kommittén också att ta upp vissa immaterialrättsliga
spörsmål. Kommittén avser att lämna ett betänkande under andra halvåret
1984.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att yrkandena 1 och 2 i motion
2506 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. I sammanhanget
vill utskottet erinra om vad utskottet uttalade år 1983 vid behandlingen av en
motion om skydd för biotekniska uppfinningar (LU 1982/83:33) nämligen att
det självfallet är angeläget att Sverige håller jämna steg med utvecklingen
utomlands på det biotekniska området. I den mån denna utveckling medför
att frågan om nya skyddsformer för gentekniska förfaranden och för andra
biotekniska uppfinningar får aktualitet förutsätter utskottet att man från
svensk sida tar aktiv del i diskussionerna och medverkar till att frågan får en
tillfredsställande lösning.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1983/84:2506 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 27 mars 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Owe
Andréasson (s), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk), Inga-Britt
Johansson (s), Kersti Johansson (c), Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i
Malmö (m).

minab/gotab Stockholm 1984 77981