om översyn av skogslagstmningen

Betänkande 1984/85:JoU23

JoU 1984/85:23

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:23

om översyn av skogslagstiftningen
Motion

I motion 1983/84:1840 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär översyn av skogslagstiftningen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

I motionen framhålls att skogslagstiftningen f. n. utgår från att skogens
främsta uppgift är att producera råvara till industrin, medan naturvårdshänsyn
närmast ses som en belastning. Det förefaller som om lagstiftningen nu
bäst passar de stora skogsbolagens intressen. Enskilda som brukar sin egen
mark bedriver enligt motionärerna ett skogsbruk som inte skadar naturen.
Skogsbolagens ekonomiska intressen utgör ett konstant hot. Det är viktigt att
mindre skogslotter får vara kvar. Strukturförändringarna i ägandet av skogen
får, framhåller motionärerna, inte enbart utgå från nuvarande storskogsbruks
brukningsmetoder. Men med nuvarande inriktning på kvantitet har
kvaliteten blivit lidande, anför motionärerna. De föreslår att lagen ändras så
att kvalitet sätts före kvantitet.

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

I gällande riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110, JoU 1978/
79:30, rskr 1978/79:387) framhålls nödvändigheten av att skogspolitiken ges
en långsiktig inriktning. Skogsnäringen skall verka i överensstämmelse med
de övergripande samhällsekonomiska målen och genom lämpligt utnyttjande
av markens virkesproducerande förmåga skall skogen skötas så att den
varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall
hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen.

I förarbetena till skogsvårdslagen (1979:429) betonas att skogsbruket
måste bedrivas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och
djur, till skogens inverkan på vattenbalans och lokalklimat och till möjligheterna
att utnyttja skogsmarken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste
hänsyn tas till intresset av att bevara vissa inslag i kulturlandskapet.
Skogsbruket måste alltså bedrivas så att förutsättningarna för en mångsidig
användning av våra skogar inte rubbas. Det betonas att skogsvårdslagstiftningen
bör användas som medel för att ange de grundläggande krav som
samhället ställer i fråga om skogsvården. Motivet härför är bl. a. behovet av
en i sina huvuddrag enhetlig inriktning av skogsproduktionen oavsett formen
för skogsägande och oavsett mindre och tillfälliga variationer i förutsättning -

1 Riksdagen 1984/85. lösaml. Nr 23

JoU 1984/85:23

2

arna sett från den enskilde skogsägarens synpunkt.

Av särskilt intresse för naturvården är förutom bestämmelsen om skogsbrukets
hänsyn till naturvården en bestämmelse om anmälningsskyldighet
vid avverkning. Varje slutavverkning av viss storlek skall sålunda anmälas en
månad i förväg till skogsvårdsstyrelsen. För att möjliggöra samråd mellan
skogsägare och länsstyrelse i naturvårdsfrågor får länsstyrelsen regelmässigt
tillgång till alla anmälningar som hänför sig till de områden som länsstyrelsen
själv angett.

Av vad här redovisats framgår att nuvarande skogslagstiftning ger såväl
möjlighet som skyldighet för skogsbruket att beakta bl. a. sådana kvalitetshänsyn
som motionärerna förespråkar. Någon ändring av skogsvårdslagen
synes sålunda inte påkallad. Motionen bör därför inte föranleda någon
riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motion 1983/84:1840 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 4 december 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m),
Gunnar Olsson (s), Kerstin Andersson (c), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp), Jan-Eric Virgin (m),
Bengt Kronblad (s) och Paul Lestander (vpk).

minab/gotmb Stockholm 1984 79436