om nya namnregler

Betänkande 1980/81:LU20

LU 1980/81:20

Lagutskottets betänkande
1980/81:20

om nya namnregler
Motionsyrkanden

I motion 1980/81:517 av Bonnie Bernström m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny
namnlag.

I motion 1980/81:518 av Bertil Hansson (fp) och Rolf Sellgren (fp) yrkas att
riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1963:521)

Härigenom föreskrivs att 23-24 §§ namnlagen (1963:521) skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Nuvarande lydelse

23

Barn skall, om det lever, givas
förnamn inom sex månader efter
födelsen.

Har förnamn givits annorledes än
vid dop inom svenska kyrkan skall
namnet före utgången av nämnda tid
anmälas hos pastor.

24

Äger dop eller motsvarande religiös
förrättning rum efter det förnamn
givits enligt 23 §, må därvid
givas ytterligare förnamn. Sådant
namn skall, om det ej givits vid dop
inom svenska kyrkan, anmälas hos
pastor.

Efter ansökan hos namnmyndigheten
må ock eljest, om särskilda skäl
äro därtill, den som förvärvat för -

Föreslagen lydelse
§

Barn skall, om det lever, ges
förnamn som inom sex månader från
födelsen skall anmälas hos pastorsämbetet.
Sådan anmälan får avse ett
eller flera förnamn. Förnamn förvärvas
genom anmälningen.

Har förnamn givits vid dop inom
svenska kyrkan, görs anmälan enligt
första stycket av dopförrättaren.

§

Den som har förvärvat förnamn
får genom anmälan hos pastorsämbetet
förvärva ytterligare förnamn.
Bestämmelsen i 23 § andra stycket
har därvid motsvarande tillämpning.

Har tillägg av förnamn skett enligt
första stycket, får ytterligare förnamn
förvärvas efter ansökan hos namn -

1 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 20

LU 1980/81:20

2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

namn erhålla ytterligare sådant myndigheten, när särskilda skäl där namn.

till föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Gällande rätt

Namnlagen (1963:521) reglerar såväl familjerättsliga som administrativa
förvärv av släktnamn. Namnlagen (NL) innehåller också regler om skydd för
släktnamn och om förlust av släktnamn. Vidare meddelas i lagen bestämmelser
om förvärv av förnamn. Slutligen ges regler för förfarandet i mål och
ärenden angående släktnamn eller förnamn. Vissa tillämpningsföreskrifter
har meddelats i en särskild förordning, namnförordningen (1963:528).
Namnlagen har sedan sin tillkomst undergått endast vissa smärre ändringar
och då i samband med ändringar i familjerättslagstiftningen. Grunddragen är
således desamma som vid lagens tillkomst.

Namnlagen innehåller tre avdelningar: en första om släktnamn (1-22 §§),
en andra om förnamn (23-26 §§) och en tredje om förfarandet i mål och
ärenden enligt lagen (27-43 §§). Namnärenden handläggs av patent- och
registreringsverket. Ändring av namn sker dock i vissa fall automatiskt eller
efter anmälan hos pastor. I namnärende som handläggs av patentverket utgår
särskild avgift med 200 kr.

Familjerättsliga förvärv av släktnamn

I fråga om makars släktnamn är huvudregeln att en kvinna som gifter sig får
mannens släktnamn genom vigseln. Hon kan emellertid behålla det
släktnamn hon hade som ogift eller också annat släktnamn som tillkom henne
vid äktenskapets ingående. Hon skall då göra anmälan därom före vigseln till
pastor i den församling där hon är kyrkobokförd eller till vigselförrättaren.
Är fråga om släktnamn som hon hade som ogift räcker det med anmälan. I
annat fall måste hon dessförinnan inhämta patentverkets tillstånd; för sådant
krävs särskilda skäl.

Har hustru behållit sitt tidigare släktnamn, får hon senare under
äktenskapet genom anmälan hos pastor anta mannens släktnamn.

Hustru, som har förvärvat mannens släktnamn, får framför detta som
tilläggsnamn bära det släktnamn hon hade som ogift men inte annat
släktnamn. Har hon behållit sitt släktnamn som ogift eller ett släktnamn som
hon förvärvat genom tidigare äktenskap, får hon framför detta som
tilläggsnamn bära mannens släktnamn. Samma rätt till tilläggsnamn har hon
efter äktenskapets upplösning genom mannens död eller genom skilsmässa.

LU 1980/81:20

3

När hustru genom vigseln eller genom anmälan under äktenskapet
förvärvat mannens släktnamn är hon, så länge äktenskapet består, förhindrad
att enbart genom anmälan återta släktnamn som tidigare tillkom henne.
Har hon glömt att före vigseln göra anmälan om att hon vill behålla sitt namn
eller ångrar hon sitt förvärv av mannens släktnamn, har hon dock rätt att
efter prövning av patentverket återförvärva ett släktnamn som hon tidigare
har burit.

Efter äktenskapets upplösning får hustru, som förvärvat mannens
släktnamn, genom anmälan hos pastor återta det släktnamn hon hade som
ogift.

Mannens släktnamn påverkas ej av äktenskap. Vill makarna som
gemensamt namn ha kvinnans släktnamn, får kvinnan enligt de ovan
redovisade reglerna göra anmälan om att hon vill behålla namnet och
mannen göra ansökan om att få anta hennes släktnamn. För bifall till sådan
ansökan krävs synnerliga skäl. Makar som har samma släktnamn får endast
gemensamt ansöka om nytt släktnamn. Hustru får dock som nämnts ensam
efter prövning av patentverket återta ett släktnamn som hon tidigare
burit.

Namnlagens regler om barns släktnamn har anpassats till de år 1976
genomförda ändringarna i bördsreglerna i föräldrabalken. Termerna barn i
äktenskap, äktenskaplig börd och barn utom äktenskap har således tagits
bort ur lagstiftningen. Begreppet legitimation finns inte heller längre i
föräldrabalken. Med legitimation avsågs den förändring som inträdde i
barnets rättsliga status i och med att ogifta föräldrar gifte sig med varandra
och barnet därmed fick äktenskaplig börd. I det följande behålls emellertid
termen legitimation såsom mera praktiskt hanterlig än de omskrivningar som
annars måste göras.

Enligt 1 § NL förvärvar barn till gifta föräldrar vid födelsen faderns
släktnamn. Barn till ogifta föräldrar förvärvar vid födelsen moderns
släktnamn. Detsamma gäller barn som föds i ett bestående äktenskap men
för vilket en annan man än maken har erkänt faderskapet före födelsen. Med
moderns släktnamn avses det släktnamn modern härvid barnets födelse. När
ett barns föräldrar ingår äktenskap med varandra efter barnets födelse -legitimation - förvärvar barnet därvid, om det är under 18 år, faderns
släktnamn automatiskt. Har barnet vid legitimationen fyllt 18 år, får det anta
faderns släktnamn genom anmälan hos pastor. Detta gäller dock inte barn
som gift sig och bär mannens släktnamn.

Barn, som vid födelsen eller genom legitimation har förvärvat faderns
släktnamn, får efter viss prövning anta moderns släktnamn som ogift. För
barn under 18 år gäller sålunda, att rätten skall ha funnit namnbytet vara
förenligt med barnets bästa. För barn som fyllt 18 år skall patentverket ge sitt
tillstånd till namnbytet. För sådant tillstånd krävs särskilda skäl.

Barn som vid födelsen har förvärvat moderns släktnamn äger genom
anmälan hos pastor anta faderns släktnamn.

1* Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 20

LU 1980/81:20

4

Om domstol upphäver den legala faderskapspresumtionen, förlorar
barnet mannens släktnamn, om modern har annat släktnamn; barnet
förvärvar i stället moderns släktnamn. För barn till ogifta föräldrar, som
antagit faderns släktnamn, gäller, när domstol förklarar ett faderskapserkännande
sakna verkan eller ändrar eller undanröjer en faderskapsdom, att
barnet kan gå namnet förlustigt på talan av mannen. Domstolen får dock på
grund av synnerliga skäl tillåta barnet att behålla mannens släktnamn.

Namnlagen innehåller vidare särskilda bestämmelser om släktnamn för
adoptivbarn, styvbarn och fosterbarn.

Förnamn

Enligt NL skall barn, om det lever, ges förnamn inom sex månader efter
födelsen. Denna namngivning förutsätts kunna ske vid dop eller motsvarande
religiös förrättning eller också helt formlöst. Förnamn skall anmälas hos
pastorsämbetet. Flar förnamn givits annorledes än vid dop inom svenska
kyrkan skall anmälan till pastorsämbetet göras inom sexmånadersfristen.
Flar namngivningen skett vid dop inom svenska kyrkan behöver anmälan inte
göras av barnets företrädare. Det åligger nämligen dopförrättaren enligt
folkbokföringskungörelsen (1967:495) att underrätta pastorsämbetet om
dop i svenska kyrkans ordning.

Beträffande tillägg av förnamn gäller att den som har förvärvat förnamn
kan erhålla ytterligare förnamn vid dop eller motsvarande religiös förrättning.
Sker namngivningen vid dop inom svenska kyrkan behövs ingen
särskild anmälan till pastorsämbetet. Görs tillägget däremot vid dop eller
motsvarande religiös ceremoni inom annat samfund än svenska kyrkan skall
det tillagda namnet anmälas hos pastorsämbetet. Förnamn kan också
tilläggas efter ansökan hos patentverket, om särskilda skäl därtill föreligger.

NL innehåller också bestämmelser om ändring av förnamn. Enligt dessa
regler kan den som redan har förnamn efter ansökan hos patentverket erhålla
annat förnamn i stället eller också vinna förklaring att han ej längre skall bära
visst förnamn, allt under förutsättning att synnerliga skäl föreligger. Det
innebär att ett eller flera förnamn kan bytas ut (Karin mot Kajsa, Ann-Marie
mot Anna Maria), stavningen ändras (från Gustav till Gustaf), ordningsföljden
mellan flera namn ändras (från Per Erik Ivar till Ivar Per Erik) eller också
att ett eller flera namn stryks.

I NL uppställs vidare vissa krav pk förnamnets form.

Reglerna om tillägg och ändring av förnamn har i den praktiska
tillämpningen medfört vissa problem som bl.a. sammanhänger med adoptioner
av utländska barn och med invandringen. När det gäller tillägg av
förnamn för utländska adoptivbarn har sålunda i många fall endast vägen via
ansökan till patentverket stått öppen, eftersom barnet redan varit döpt vid
ankomsten till Sverige. Detsamma gäller fall då adoptivföräldrarna av olika

LU 1980/81:20

5

skäl inte velat döpa barnet eller låta det genomgå någon motsvarande religiös
ceremoni. Kravet på synnerliga skäl vid ändring av förnamn har vidare visat
sig för strängt, när invandrare önskar försvenska eller annars ändra sina
namn.

Namnlagsutredningen

Namnlagsutredningen tillkallades år 1972 efter en framställning från
riksdagen (LU 1971:18, rskr 1971:261) för att göra en översyn av namnlagen.
Utredningen slutförde sitt uppdrag år 1979 genom avlämnande av betänkandet
(SOU 1979:25) Nya namnregler.

Betänkandets tyngdpunkt ligger i de familjerättsliga namnförvärven. I
denna del läggs fram förslag till helt nya regler om makars släktnamn, om
barns släktnamn samt om mellannamn för makar och barn. Även i fråga om
de administrativa namnförvärven föreslås ändringar. Bestämmelserna om
förnamn har huvudsakligen blivit föremål för en teknisk översyn. Slutligen
föreslås nya internationellträttsliga regler i syfte att vidga möjligheterna för
utlänningar i Sverige att förvärva släktnamn och förnamn enligt svensk
lag.

I fråga om makars släktnamn är utgångspunkten i förslaget, att vardera
maken behåller sitt släktnamn under äktenskapet. Namngemenskap kan
vinnas genom en enkel anmälan hos pastorsämbetet. Sådan anmälan kan
göras före äktenskapets ingående eller senare under äktenskapet. En nyhet
är att såväl kvinnans som mannens släktnamn kan väljas som gemensamt
namn. Formellt vinns namngemenskapen genom att den ena av makarna
förvärvar den andres släktnamn. Görs anmälan före äktenskapet, sker
namnförvärvet genom vigseln.

Make, som förvärvat andra makens släktnamn, får utan inskränkning
behålla namnet efter äktenskapets upplösning. Han får även, om han ingår
nytt äktenskap, behålla namnet i det nya äktenskapet. Däremot får namnet
ej förvärvas av maken i det nya äktenskapet. Namngemenskap kan alltså inte
avse namn som make förvärvat på grund av tidigare äktenskap.

Har make förvärvat andra makens släktnamn får han, närhelst han vill,
utan vidare genom anmälan hos pastorsämbetet återta tidigare släktnamn.
Detta kan ske både under äktenskapet och efter dess upplösning. Sker det
under äktenskapet kan andra maken genom anmälan anta samma namn. På
det sättet kan makarna byta från den enas till den andras namn som
gemensamt, under förutsättning att namnet inte har förvärvats på grund av
tidigare äktenskap.

De nya reglerna om makars släktnamn föranleder, att bestämmelsen om
att makar som har samma släktnamn endast gemensamt kan förvärva nytt
släktnamn upphävs.

Såvitt gäller ogifta sammanboende har utredningen, främst på grund av
svårigheterna att klart avgränsa den kategori som kan komma i fråga, funnit

LU 1980/81:20

6

sig inte böra föreslå någon särreglering som möjliggör namngemenskap. De
får liksom hittills vända sig till patentverket med ansökan om att den ene får
förvärva den andres släktnamn.

Bestämmelserna om barns släktnamn är i förslaget desamma för alla barn
oavsett om föräldrarna är gifta eller ej. Har barnets föräldrar gemensamt
släktnamn, förvärvar barnet vid födelsen det namnet. Har föräldrarna skilda
släktnamn, förvärvar barnet vid födelsen det av namnen som anmäls hos
pastorsämbetet. För det fall att sådan anmälan inte har gjorts inom sex
månader efter barnets födelse, innehåller förslaget en hjälpregel. Denna
innebär att barnet skall anses ha vid födelsen förvärvat moderns släktnamn.

Barnet får förvärva faderns eller moderns släktnamn, oavsett om detta
förvärvats på grund av tidigare äktenskap eller inte.

I det fall att den ena av föräldrarna har förvärvat den andres släktnamn
eller att endera eller bägge har släktnamn som förvärvats på grund av tidigare
äktenskap, får barnet genom anmälan i stället förvärva det släktnamn fadern
eller modern hade som ogift. I det senare fallet får sådan anmälan göras
redan i samband med barnets födelse.

För barnet finns således stora valmöjligheter. Dessa föreligger inte bara
vid födelsen utan består allt framgent. Sedan barnet vid födelsen förvärvat
något av de släktnamn som nu sagts, får barnet sålunda utan vidare genom
anmälan byta till annat släktnamn som barnet ägt förvärva enligt det
anförda.

Anmälan om släktnamn görs för underårigt barn av dess vårdnadshavare.
Är endast den ena av föräldrarna vårdnadshavare, får han göra anmälan för
barnet utan samtycke från den andra av föräldrarna. En nyhet i förslaget är
att, när barn fyllt 15 år, anmälan för barnet inte får göras utan barnets eget
samtycke. Nu gällande krav på domstols förklaring i fråga om vissa
namnförvärv, att förvärvet är förenligt med barnets bästa, utgår i förslaget.

Förslaget innehåller liksom gällande lag särskilda bestämmelser för
adoptivbarn och fosterbarn.

En nyhet i förslaget är mellannamn. Det motsvarar den nuvarande lagens
tilläggsnamn för hustru. Beteckningen har ändrats till mellannamn med
hänsyn til! att namnet liksom enligt gällande lag får bäras före släktnamnet.
Mellannamnet är av annan karaktär än släktnamnet. Det är rent personligt
och kan inte föras vidare till make eller barn. Det förvärvas inte, det
”bärs”.

Förslaget innehåller regler om mellannamn för både make och barn.

För makar gäller att, om de har gemensamt släktnamn, den av makarna
som har antagit den andra makens släktnamn får bära sitt eget släktnamn från
tiden före äktenskapet som mellannamn. Detta gäller både släktnamn som
han hade som ogift och släktnamn som han förvärvat på grund av tidigare
äktenskap. Har makarna under äktenskapet behållit var och en sitt

LU 1980/81:20

7

släktnamn, får endera av dem med den andres samtycke bära den andres
släktnamn som mellannamn. Rätten att bära mellannamn är begränsad
sålunda, att endast den ena av makarna får bära mellannamn. I fall då
makarna har behållit var och en sitt släktnamn får de gemensamt bestämma
vem av dem som skall bära mellannamn. Rätt till mellannamn tillkommer
också efterlevande make och frånskild make. Har äktenskapet upplösts
genom skilsmässa och har makarna behållit var och en sitt släktnamn krävs
för frånskild makes rätt att börja bära mellannamn den andra makens
samtycke. Mellannamn får anmälas hos pastorsämbetet för anteckning i
kyrkobok.

Barn, vars föräldrar har skilda släktnamn, får som mellannamn bära det av
namnen som det inte har förvärvat som släktnamn. Den som är gift får välja
mellan att bära mellannamn enligt reglerna för makar och att bära
mellannamn enligt reglerna för barn. Mellannamn för barn får liksom
mellannamn för make anmälas hos pastorsämbetet för anteckning i
kyrkobok.

I fråga om förnamn innebär förslaget huvudsakligen en teknisk bearbetning
av bestämmelserna. Försök görs till en renare terminologi. Genom
förslaget klarläggs att förnamn alltid förvärvas genom anmälan eller efter
ansökan. Från förvärv på ettdera sättet är att skilja förnamnsgivning, som
kan ske vid dop eller annan religiös förrättning eller på annat sätt, t.ex. helt
formlöst. Förslaget innebär lättnader i möjligheterna att, sedan förnamn en
gång förvärvats, förvärva ytterligare förnamn eller ändra förnamn. Bl.a. får
tillägg av ett eller flera förnamn ske genom anmälan hos pastorsämbetet.
Ytterligare tillägg kräver dock tillstånd av patentverket. Vidare får ändring
av ordningsföljden mellan två eller flera förnamn, så att tilltalsnamnet
kommer först, ske genom anmälan hos pastorsämbetet. Detsamma gäller
ändring av stavningen av förnamn, under förutsättning att inte namnets uttal
ändras.

Den nya internationellträttsliga regleringen är av begränsat slag, i det att
den innehåller endast bestämmelser om tillämpning av svensk lag på
utlänningar här i Sverige.

Vissa grupper av utlänningar behandlas särskilt. Det gäller utländska
medborgare som har adopterats av svenska medborgare, statslösa personer
och politiska flyktingar. Dessa jämställs med svensk medborgare vid
tillämpning av namnlagen, statslös person dock under vissa villkor. I fråga
om andra utlänningar ställs särskilda krav.

Slutligen innehåller betänkandet nya förfaranderegler. Bl.a. föreslås vissa
ändringar i fråga om avgiften i namnärenden, som syftar till att förbilliga
förfarandet för sökanden.

Betänkandet har remissbehandlats och har fått ett blandat mottagande av
remissinstanserna. Förslaget övervägs f.n. inom justitiedepartementet.

Tidpunkten för framläggandet av en proposition på grundval av utredningens
förslag har under innevarande riksmöte blivit föremål för en fråga av

LU 1980/81:20

8

Lennart Andersson (s) till justitieministern. Den sistnämnde besvarade frågan
den 10 februari 1981 och framhöll då bl.a. att förslaget har visat sig vara
kontroversiellt i flera avseenden och rör känsliga frågor, som har betydelse
för många människor. Härtill kom enligt justitieministern att ämnesområdet
är tekniskt komplicerat.

Justitieministern hänvisade vidare till att lagstiftningsarbete pågick i
Danmark och att man från svensk sida haft överläggningar i ärendet med
berörda departement i Danmark och Finland med hänsyn till önskemålet om
en nordisk enhetlighet. Justititeministern ansåg att utvecklingen i övriga
nordiska länder borde följas, innan vi i Sverige tar slutlig ställning. På grund
av de anförda omständigheterna kunde justitieministern inte ge något
bestämt besked om när en proposition kan framläggas.

Motionsmotiveringar

I motion 517 begärs att förslag till en ny namnlag snarast föreläggs
riksdagen samt att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad som anförs
i motionen. Lagförslaget bör enligt motionärerna utformas från följande nio
utgångspunkter.

1. Sammanboende med gemensamma barn bör jämställas med makar i
namnhänseende.

2. Personer som sammanbor under äktenskapsliknande former men som
inte har barn, bör, om särskilda skäl föreligger, kunna förvärva den andres
släktnamn på samma vis som makar.

3. När föräldrarna har olika namn bör huvudregeln vara att barnet
förvärvar det släktnamn vid födelsen som föräldrarna anmäler till pastorsexpeditionen
inom sex månader.

4. Om föräldrarna har gemensamt namn bör barnet få det gemensamma
släktnamnet.

5. Moderns släktnamn skall gälla som hjälpregel efter sex månader när
barn förvärvar släktnamn vid födelsen.

6. Huvudregeln bör vara att äkta makar eller därmed jämställda anmäler
namnändringar till pastorsexpeditionen i samband med äktenskapets ingående.

7. Samtycke skall finnas från båda föräldrarna vid förvärv av nytt
släktnamn för barn under 18 år. Om oenighet uppstår eller andra skäl
föreligger bör domstol avgöra saken med utgångspunkt i barnets bästa.

8. Mellannamn skall kunna bäras av båda makarna.

9. Tillägg och enklare ändringar av förnamn bör få göras genom anmälan
en gång.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att namnlagsutredningen ansett
sig kunna godta vidgade möjligheter till byte av släktnamn på grund av att
personnumren numera tillgodoser det allmännas intresse av identifieringsmöjligheter.
Enligt motionärerna är det emellertid angeläget att personnum -

LU 1980/81:20

9

ren inte ersätter den personkontinuitet som namn i kombination med
personnumren utgör med hänsyn till risken för fel i ADB-behandlingen.
Vidare påpekas att en personlig kontakt och service från myndigheterna bör
bestå i att man förvaltar personnamnskännedom. Den decentraliserade
myndighetsverksamheten har dessutom som grundfilosofi personkännedom.

I vardagligt tal är det enligt motionärerna inte heller någon som talar om en
person med personnummer i stället för namn.

I motion 518 tas upp samma fråga om tillägg av förnamn som i motion 517
(punkt 9). Motionärerna framhåller att föräldrar som adopterar ett utländskt
barn kan ge det ytterligare förnamn om de låter döpa barnet. De föräldrar
däremot som inte låter döpa barnet - antingen det beror på att vederbörande
har en baptistisk dopsyn eller av annan anledning inte reflekterar på dop -måste i motsvarande situation gå in till patentverket, ange särskilda skäl och
betala en avgift, f.n. 200 kr.

Motionärerna ser saken som en religionsfrihetsfråga och framhåller vikten
av att en ändring snarast sker. I motionen hänvisas till att namnlagsutredningens
betänkande innehåller ett förslag som tillgodoser önskemålet och
framhåller att den bästa lösningen är om nya namnregler kan antas under
riksmötet 1980/81. Skulle någon proposition inte föreläggas riksdagen
förordar motionärerna att de aktuella bestämmelserna omedelbart ändras i
enlighet med namnlagsutredningens förslag.

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner om ändringar i namnlagen.

Vår nuvarande namnlag trädde i kraft år 1964 och har sedan sin tillkomst
undergått endast smärre ändringar. I namnlagen regleras makars och barns
förvärv av släktnamn samt administrativa förvärv av släktnamn. Lagen
innehåller också regler om bl. a. förvärv av förnamn.

Efter en framställning från riksdagen tillkallades år 1972 namnlagsutredningen
för att göra en översyn av lagen. Utredningen avlämnade år 1979
betänkandet (SOU 1979:25) Nya namnregler. Betänkandet är efter remissbehandling
föremål för överväganden inom regeringskansliet.

Betänkandets tyngdpunkt ligger i de familjerättsliga namnförvärven. I
denna del läggs fram förslag till helt nya regler om makars släktnamn, om
barns släktnamn samt om mellannamn för makar och barn. Även i fråga om
de administrativa namnförvärven föreslås ändringar. Bestämmelserna om
förnamn har huvudsakligen blivit föremål för en teknisk översyn. Slutligen
föreslås nya internationellträttsliga regler i syfte att vidga möjligheterna för
utlänningar i Sverige att förvärva släktnamn och förnamn enligt svensk
lag.

I motion 1980/81:517 begärs att förslag till en ny namnlag snarast föreläggs
riksdagen samt att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad som anförs
i motionen. Lagförslaget bör enligt motionärerna utformas från nio

LU 1980/81:20

10

utgångspunkter, som närmare redovisas ovan på s. 8.

Motionärerna framhåller också betydelsen av att införandet av nya
namnregler inte leder till en ökad användning av personnummer i olika
sammanhang.

I motion 1980/81:518 yrkas att riksdagen skall vidta sådan ändring av
namnlagen att tillägg av förnamn kan ske på ett smidigare och billigare sätt än
f. n.

Enligt utskottets mening är namnlagen i många avseenden föråldrad.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning om att det är angeläget att
nya namnregler kommer till stånd. Utskottet vill således understryka vikten
av att regeringen snarast förelägger riksdagen förslag till erforderlig
lagstiftning på grundval av utredningens betänkande och de synpunkter som
framkommit vid remissbehandlingen av betänkandet. Enligt utskottets
mening bör riksdagen däremot inte nu göra några uttalanden angående den
närmare utformningen av nya namnregler, eftersom regeringens ställningstagande
i frågorna inte bör föregripas. Inte heller anser utskottet det befogat
att i avvaktan på en samlad reform av namnreglerna genomföra en sådan
ändring av bestämmelserna om förnamn som förespråkas i motion 518.

Vad utskottet anfört om framläggande av förslag till nya namnregler bör
ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:517 och
1980/81:518 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående framläggande av förslag till nya
namnregler.

Stockholm den 23 april 1981

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Inger Lindquist (m),
Ivan Svanström (c)*, Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m)*,
Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s), Marianne
Karlsson (c), Stina Andersson (c), Olle Grahn (fp), Ingrid Segerström (s)*
och Lars Hedfors (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 66629 Slockholm 1‘