om livsmedelskontroll m.m.

Betänkande 1984/85:JoU21

JoU 1984/85:21

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:21

om livsmedelskontroll m. m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal under allmänna motionstiden
1984 väckta motioner om den offentliga livsmedelskontrollen
m. m. En av motionerna berör ansvarsfördelningen inom livsmedelskontrollen.
I tre motioner föreslås en effektivisering av kontrollen av grönsaker
och frukt. 1 de övriga motionerna tas bl. a. upp reglerna om märkning
av livsmedel, livsmedelstillsatser samt hälsorisker i samband med förekomsten
av främmande ämnen och bestrålning av livsmedel m. m. Vidare
behandlas en fråga om konkurrensneutralitet i livsmedelslagens krav på
märkning av livsmedel.

I samband med ett studiebesök den 8 november 1984 vid statens livsmedelsverk
har utskottet inhämtat upplysningar om dels verkets allmänna
verksamhet inom livsmedelskontrollen, dels vissa aktiviteter med anknytning
till frågor som berörts i motionerna.

Utskottet föreslår att motionerna lämnas utan vidare åtgärd och hänvisar
bl. a. till en av regeringen tillsatt utredning om inriktningen av och
ansvarsfördelningen inom den offentliga livsmedelskontrollen. I övrigt
hänvisas till gällande bestämmelser på området samt till livsmedelsverkets
verksamhet och initiativ i olika avseenden.

Motionerna

I motion 1983/84:686 av Sven Lundberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
innehållsdeklarationen och datummärkning på bröd.

I motion 1983/84:687 av Mona Saint Cyr (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av gällande bestämmelser vad gäller ansvarsfördelningen
inom den offentliga livsmedelskontrollen.

I motion 1983/84:1025 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 2 — 6),

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag om att
upplysning om bekämpningsmedelsrester skall anges på alla förpackningar
med livsmedelsprodukter,

3. att riksdagen uttalar att Sverige måtte tillämpa ”högsta tillåtna halt”
i stället för ”högsta godtagbara halt” när det gäller halter av bekämpningsmedelsrester
i livsmedel och hos regeringen hemställer om erforderliga
åtgärder i enlighet härmed,

4. att riksdagen uttalar sig för att bestrålning av livsmedel ej får förekomma,

1 Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 21

JoU 1984/85:21

2

5. att riksdagen uttalar att tillsatser i livsmedel i största möjliga utsträckning
skall begränsas,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om fastställande av högsta
tillåtna gränsvärde för kadmium i livsmedel.

I motion 1983/84:1832 av Ingvar Eriksson och Bertil Danielsson (båda
m) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 3), att riksdagen beslutar uttala sig
för att förslag till effektiviserad kontroll av importerade trädgårdsprodukter
snarast skall framläggas.

I motion 1983/84:1844 av Eric Hägelmark (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslag till förbättrad kontroll av importerade livsmedel snarast bör föreläggas
riksdagen.

I motion 1983/84:1868 av Bengt Wittbom (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
datummärkning av livsmedel.

I motion 1983/84:2348 av Lennart Pettersson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
uttalar sig för utvidgade dispensmöjligheter vad avser livsmedelslagens
13 §, punkt 6, i syfte att hindra fortsatt diskriminering av de konsumentkooperativa
livsmedelsindustrierna.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande några under allmänna motionstiden
1984 framlagda motionsförslag om livsmedelskontrollen m. m. 1
samband med ett studiebesök vid livsmedelsverket har utskottet inhämtat
upplysningar rörande bl. a. de frågor som tas upp i motionerna. Vidare har
utskottet noterat att regeringen i december 1983 tillsatt en utredning om
livsmedelskontrollens omfattning och inriktning m. m. (Dir. 1983:69). Det
bör i sammanhanget också nämnas att livsmedelsforskningen är föremål
för utredning i en särskild kommitté, som tillsattes hösten 1982 (Dir.
1982:73).

Översyn av livsmedelskontrollen

I motion 1983/84:687 av Mona Saint Cyr (m) anförs synpunkter på den
offentliga livsmedelskontrollen. Bl. a. förordas en ändrad inriktning i tillsynsarbetet
och en ny ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Motionen
utmynnar i ett yrkande om en översyn av gällande bestämmelser om
ansvarsfördelningen inom den offentliga livsmedelskontrollen.

Som utskottet inledningsvis anfört har år 1983 tillsatts en utredning om
livsmedelskontrollens omfattning och inriktning m. m. Enligt direktiven
skall utredningen omfatta bl. a. sådana frågor som avses i motionen. Motionen
är härigenom tillgodosedd och påkallar ingen vidare åtgärd från
riksdagens sida.

JoU 1984/85:21

3

Kontrollen av frukt och grönsaker m. m.

I motion 1983/84:1832 av Ingvar Eriksson och Bertil Danielsson (båda
m) påpekas att vi i Sverige har mycket restriktiva bestämmelser när det
gäller användningen av bekämpningsmedel vid frukt- och grönsaksodling
m. m. Detta innebär att den inhemska odlingen missgynnas, till fördel för
utländska producenter. Enligt motionen (yrkande 3) bör av bl. a. dessa skäl
kontrollen av importerade trädgårdsprodukter effektiviseras. Med i huvudsak
samma motivering framförs också i motion 1983/84:1844 av Eric
Hägelmark (fp) ett yrkande om en effektivare importkontroll av trädgårdsprodukter.

Även i motion 1983/84:1025 av Lars Werner m.fl. (vpk) berörs vissa
frågor om importkontroll av trädgårdsprodukter m. m. (yrkandena 2 och
3). Enligt motionärerna bör det långsiktiga målet vara ett jordbruk utan
kemiska bekämpningsmedel. På kort sikt är det angeläget att livsmedelskontrollen
effektiviseras, särskilt när det gäller import av frukt och grönsaker.
Möjligheten att stoppa ett parti med för höga halter bekämpningsmedel
är begränsad. De svenska gränsvärdena, som är baserade på ADIsystemet
(acceptabelt dagligt intag), bör ändras till ”högsta tillåtna halt”.
På förpackningarna bör anges vilka bekämpningsmedel som använts.

Utskottet erinrar om att det åligger livsmedelsverket att fastställa gränser
för hur höga halter av s. k. främmande ämnen som får finnas i livsmedel.
Med främmande ämnen avses bl. a. rester av bekämpningsmedel.
Fr. o. m. mars 1983 används i verkets författningar endast begreppet ”högsta
halt” när det gäller förekomsten av främmande ämnen i livsmedel (SLV
FS 1983:1). Härigenom är yrkande 3 i motion 1983/84:1025 tillgodosett.

Kontrollen av inhemska och importerade trädgårdsprodukter sker genom
stickprov eller genom riktade undersökningar av vissa ”problemvaror”.
Endast vid riktad provtagning hålls varupartiet kvar tills analysresultatet
föreligger. Införandet av motsvarande system vid stickprovskontroller
skulle kräva en mångdubbling av antalet provtagningar (från nuvarande
ca 3 000 till ca 40 000 prov) och avsevärda förstärkningar av verkets
ekonomiska och andra resurser. Inom livsmedelsverket övervägs f. n. vissa
andra åtgärder som syftar till att ge bättre översikt över frukt- och grönsaksimporten.
Överläggningar härom kommer att tas upp med bl.a. vederbörande
importörer och med lantbruksstyrelsen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna 1983/
84:1832 och 1983/84:1844 i berörda delar inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

I livsmedelslagstiftningen finns inget krav på information om att svenska
eller importerade livsmedel blivit behandlade med t. ex. bekämpningsmedel.
Enligt livsmedelsverket skulle en sådan informationsskyldighet av
bl. a. praktiska skäl vara i det närmaste omöjlig att genomföra. Den från
livsmedelshygienisk synpunkt motiverade kontrollen av hithörande äm -

JoU 1984/85:21

4

nen utförs i samband med verkets stickprovskontroller resp. riktade provtagningar.
Utskottet är för sin del inte berett att föreslå någon informationsplikt
av det slag som åsyftas i motion 1983/84:1025 yrkande 2.

Innehållsdeklaration, datummärkning m. m.

I motion 1983/84:1868 av Bengt Wittbom (m) anförs kritiska synpunkter
på livsmedelsverkets förslag om nya regler för datummärkning. Utskottet
får i anslutning härtill erinra om att regeringen i september 1984
godkänt livsmedelsverkets förslag om nya märkningsregler för kylvaror
och kylkonserver. Dessa innebär att nämnda varor i fortsättningen skall
märkas med uppgift om förpackningsdag och ”bäst före-dag” (SLV FS
1984:11). De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1986 men får
frivilligt tillämpas före detta datum.

I motion 1983/84:686 av Sven Lundberg m. fl. (s) anförs att koncentrationen
av brödtillverkningen, med långa transporter, omlastning och lagerhållning,
innebär lång tidsutdräkt mellan tillverkning och konsumtion.
För att motverka att brödet möglar i den långa hanteringskedjan använder
man konserveringsmedel och andra tillsatser i brödet. Sällan eller aldrig
finns tillverkningsdatum eller innehållsdeklaration på förpackningen.
Detta är en nackdel både för konsumenterna och för de små bagerierna
som får svårt att hävda sig mot de stora tillverkarna. Enligt motionen bör
bagerierna åläggas att ange innehåll och tillverkningsdatum.

Utskottet får erinra om att ett färdigförpackat livsmedel enligt 13 § 2
livsmedelslagen (1971:511) skall märkas med uppgift om livsmedlets sammansättning.
Enligt tillämpningsföreskrifter till denna lag skall samtliga
ingredienser anges, och förekomsten av konserveringsmedel skall deklareras
med just ordet ”konserveringsmedel” följt av tillämpligt s. k. E-numrner.
Härigenom får konsumenten en exakt uppgift om vilket eller vilka
konserveringsmedel som använts.

Det Finns f. n. inga krav på att bröd skall datummärkas. Sedan regeringen
godkänt livsmedelsverkets beslut om dubbel datummärkning på kylvaror
och kylkonserver kommer verket att under hösten 1984 inleda förhandlingar
med bageribranschen om dubbel datummärkning (åldersuppgift
samt bäst före-dag) på mjukt matbröd.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1983/
84:686 och 1983/84:1868.

Livsmedelstillsatser, bestrålning m. m.

1 motion 1983/84:1025 av Lars Werner m. fl. (vpk) behandlas en råd
frågor om gifter i miljön, tillsatser i livsmedel och hälsoriskerna i samband
med förekomsten av bekämpningsmedel, tungmetaller m. m. i födan. De
yrkanden som berör kontrollen av frukt och grönsaker m. m. har behandlats
i ett föregående avsnitt.

JoU 1984/85:21

5

Återstående yrkanden i motionen (yrkandena 4—6) gäller bestrålning
av livsmedel, tillsatser i livsmedel samt gränsvärde för kadmium i födan.

När det gäller bestrålning av livsmedel erinrar utskottet om att det våren
1982 på utskottets förslag igångsattes en allsidig och ingående utredning
rörande effekterna av bestrålning av livsmedel (JoU 1981/82:2). Innan
resultatet av utredningsarbetet förelåg borde enligt vad utskottet då uttalade
stor restriktivitet iakttas när det gäller tillståndsprövning för bestrålning
av livsmedel i Sverige. Det påpekades att något sådant tillstånd ännu
ej lämnats av livsmedelsverket.

Den första etappen av utredningsarbetet, som publicerats i SOU 1983:26
Bestrålning av livsmedel?, har nu avslutats. I en andra etapp, som avses
genomföras av en parlamentarisk kommitté, skall konkreta förslag för
statsmakternas ställningstaganden utarbetas.

I livsmedelsverket avvaktar man f. n. regeringens ställningstagande till
ovannämnda betänkande. En ansökan om strålbehandling av kryddor har
inlämnats till verket. Ärendet har ännu ej avgjorts.

Utskottet anser att motionen i denna del (yrkande 4) ej bör föranleda
någon särskild riksdagens åtgärd i avbidan på resultatet av de överväganden
som görs i regeringen och livsmedelsverket.

Vad beträffar förekomsten av livsmedelstillsatser delar utskottet motionärernas
grundinställning att en restriktiv bedömning är motiverad, åtminstone
när det gäller förekomsten av tillsatser i baslivsmedel. Det bör
emellertid påpekas att användningen av tillsatser är noggrant reglerad i
livsmedelslagen och dess tillämpningsföreskrifter. Tillsatsbegreppet omfattar
dels berikningsmedel, vilka används för att förbättra ett livsmedels
näringsvärde, dels andra tillsatser som används för att påverka livsmedels
hållbarhet, konsistens, färg, smak och lukt. En tillsats måste godkännas av
livsmedelsverket för att få användas i livsmedel. För godkännande förutsätts
att tillsatsen är av värde för konsumenten eller nödvändig för livsmedlets
hantering. Om någon av dessa förutsättningar är uppfylld gör
verket en riskbedömning varvid gäller att tillsatsen i den föreslagna koncentrationen
inte får ha några skadliga effekter på människan. Till grund
för riskbedömningen ligger bl. a. internationella rekommendationer av
WHO. Livsmedelsverket ger ut en lista över de tillsatser som godkänts.
Detta sker vanligtvis en gång om året.

I detta sammanhang bör nämnas att riskerna med tillsatser i livsmedel
av många livsmedelstoxikologer anses i någon mån överdrivna i den
allmänna debatten. En vanlig expertbedömning är att det finns anledning
att se mera allvarligt på t. ex. förekomsten av vissa främmande ämnen i
födan liksom på bakteriologiska föroreningar samt, inte minst, felaktiga
kostvanor.

I fråga om kadmium i livsmedel finns inga gränsvärden fastställda, vare
sig i Sverige eller internationellt. Eftersom kadmiumhalten varierar avsevärt
från ett livsmedel till ett annat torde något enhetligt gränsvärde inte

JoU 1984/85:21

6

kunna fastställas. Från livsmedelsverkets sida har man inte ansett det vara
en framkomlig väg att genom åtgärder av det slag som avses i motion
1983/84:1025 motverka ett för högt kadmiumintag i födan. I stället har
man valt att satsa på information om kadmiumhalten i olika livsmedel och
andra produkter och på kostrekommendationer m. m. Förbud mot marknadsföring
av vissa livsmedel kan ifrågakomma om kadmiumhalten är
särskilt hög. Sådant förbud har meddelats beträffande försäljning av
hästnjure. Verkets grundinställning är att kadmiumhalterna i livsmedel bör
hållas så låga som möjligt för att undvika risken för skador på lång sikt.

Mot bakgrund av vad ovan anförts Finnér utskottet att yrkandena 5 och
6 i motion 1983/84:1025 inte påkallar något initiativ från riksdagens sida.

Konkurrensneutralitet i livsmedelslagstiftningen

Enligt motion 1983/84:2348 av Lennart Pettersson m. fl. (s) kan reglerna
i livsmedelslagen om märkning av livsmedel få effekter som snedvrider
konkurrensen mellan vissa livsmedelsproducenter. Härmed åsyftas kravet
att förpackarens eller tillverkarens namn och hemort skall anges på varan.
Den konsumentkooperativa livsmedelsindustrin kan till följd härav inte
producera varor som säljs i privata butiker och butikskedjor, eftersom
dessa av lätt insedda skäl nekar till att marknadsföra varor som är märkta
på så sätt att det framgår att de tillverkats av konsumentkooperationen.
Samtidigt Finns ett klart intresse från vissa butiker inom privathandeln att
sälja s. k. lönetillverkade varor som kan framställas på någon av KF:s
fabriker. Det förutsätter dock att varorna kan få märkas med uppdragsgivarens
men ej med tillverkarens namn. Enligt livsmedelslagen kan livsmedelsverket
ge dispens från märkningskravet. 1 praxis lämnas sådana dispenser
endast när det gäller utlandstillverkade produkter. Enligt motionen
bör dispensmöjligheterna utvidgas i fråga om svensktillverkade livsmedel
så att all livsmedelstillverkning kan ske under lika villkor.

Utskottet erinrar om att färdigförpackat livsmedel enligt 13 § 6 livsmedelslagen
skall vara märkt med förpackarens eller tillverkarens namn eller
Firma samt hemort. Om namnet eller Firman är allmänt känd räcker det
med att ange endast namnet, Firman eller förkortning därav. Enligt 24 §
livsmedelsförordningen (1971:807, ändrad bl. a. 1983:423) får livsmedelsverket,
om det Finns särskilda skäl, meddela föreskrifter som begränsar
märkningsskyldigheten eller i enskilt fall medge sådan begränsning.

Utskottet vill framhålla att de märkningsregler som åsyftas i motionen
tillkommit bl. a. för att skapa redlighet i handeln med livsmedel. Vid s. k.
lönetillverkning inom landet har det ansetts vara ett starkt konsumentintresse
att det finns uppgifter om tillverkaren eller förpackaren på varan.
Enligt vad utskottet erfarit har livsmedelsverket i förekommande fall ansett
konsumentintresset väga tyngst och således vägrat ge dispens från
märkningskravet på ansökan från inhemska producenter. Då frågan faller

JoU 1984/85:21

7

inom livsmedelsverkets kompetensområde och utskottet ej funnit anledning
att ifrågasätta den praxis som föreligger i hithörande ärenden avstyrker
utskottet motion 1983/84:2348.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av livsmedelskontrollen
att riksdagen avslår motion 1983/84:687,

2. beträffande kontrollen av frukt och grönsaker m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:1025 yrkandena 2 och 3,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:1832 yrkande 3 och motion
1983/84:1844 yrkande 1,

3. beträffande innehållsdeklaration och datummärkning m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:686,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:1868,

4. beträffande bestrålning av livsmedel

att riksdagen avslår motion 1983/84:1025 yrkande 4,

5. beträffande livsmedelstillsatser

att riksdagen avslår motion 1983/84:1025 yrkande 5,

6. beträffande gränsvärden för kadmium i livsmedel

att riksdagen avslår motion 1983/84:1025 yrkande 6,

7. beträffande konkurrensneutralitet i livsmedelslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2348.

Stockholm den 4 december 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m),
Gunnar Olsson (s), Kerstin Andersson (c), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp), Jan-Eric Virgin (m),
Bengt Kronblad (s) och Paul Lestander (vpk).

Liber Tryck Stockholm 1984