om livsmedelskontroll m. m.

Betänkande 1981/82:JoU26

JoU 1981/82:26

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:26

om livsmedelskontroll m. m.

Motioner

I motion 1981/82:798 av Kerstin Anér (fp) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för en förbättrad
information från främst lantbruksnämnderna om farorna med
ochratoxin,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om införande av gränsvärde
för ochratoxin i kött efter dansk förebild.

I motion 1981/82:875 av Sten Svensson och Bengt Wittbom (båda m)
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om en undersökning av omfattningen
av returer och kassation av livsmedel inom det statliga området,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en utvärdering av effekterna
och de samhällsekonomiska kostnaderna för tillämpningen av nuvarande
livsmedelslag vad gäller märkning av livsmedel.

I motion 1981/82:1901 av Anders Gernandt (c) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
minskning av gifthalten i potatis.

I motion 1981/82:1925 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om förbud mot
kaliumbromat som livsmedelstillsats.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande fyra motioner med anknytning
till livsmedelslagstiftningen, bl. a. bestämmelserna om livsmedelskontroll
och märkning av livsmedel.

Förekomst av mykotoxin i livsmedel. Enligt motion 798 kan mögelgifter
uppkomma som en indirekt följd av att mängden kvävegödsel är för stor
vid odling. Därvid kan en mögelsvamp bildas som avsöndrar giftet ochratoxin.
Detta gift nedsätter och försämrar njurfunktionen hos människan.
Ett gränsvärde för mängden ochratoxin hos slaktsvin har enligt motionen
fastställts i Danmark. Några svenska bestämmelser i ämnet finns dock inte.
Motionären hemställer om åtgärder för en förbättrad information om
farorna med ochratoxin och om utredning rörande ett gränsvärde för detta
ämne efter dansk förebild.

Utskottet vill nämna att mykotoxiner, eller med en svensk benämning

1 Riksdagen 1981/82.16 sami. Nr 26

JoU 1981/82:26

2

svampgift, bl. a. bildas av vissa mögelsvampar som vid dåliga lagringsförhållanden
kan angripa jordbruksprodukter. Mykotoxinförekomst i livsmedel
och fodermedel innebär en hälsorisk för såväl människor som djur.
Flera olika svampgifter av detta slag är kända, men vår kunskap om deras
förekomst och verkningar är begränsad. De mykotoxiner som är mest
kända och studerade är aflatoxinerna som bildas av några stammar tillhörande
mögelsvampsläktet Aspergillus. Aflatoxinerna har visats vara starkt
cancerframkallande. Ett annat viktigt mykotoxin, som bl. a. visat sig ha
hög toxicitet (giftighet) är ochratoxin.

Jämte aflatoxin är ochratoxin (eg. ochratoxin A) det mykotoxin som
hittills mest har uppmärksammats i vårt land. En anledning till detta är att
toxinet ingalunda kan betraktas som ovanligt i spannmål under våra
klimatbetingelser. Ett annat skäl är den höga toxiciteten. Så pass låga
halter som 200 mikrogram/kg i dieten har åstadkommit njurförändringar
hos grisar. Det har också visat sig ge fosterskador i djurförsök. De flesta
djurförsök som utförts med ochratoxin A tyder inte på några cancerframkallande
effekter. Enligt en japansk undersökning år 1978 skulle ochratoxin
A emellertid ha orsakat cancer i njurar och lever hos möss.

Statens livsmedelsverk har vid olika tillfällen genomfört undersökningar
av synbart skadade njurar (nefropatinjurar) från slaktade svin. Den
senaste undersökningen, som ägde rum år 1978, omfattade 207 000 grisar.
Endast 90 nefropatinjurar påträffades och insändes för analys. Av dessa
innehöll 24 påvisbara mängder ochratoxin A. Resultatet tyder på att förekomsten
av ochratoxinhaltiga produkter statistiskt sett skulle vara mycket
obetydlig. Det finns emellertid vissa forskningsrapporter som visar att det
kan finnas ochratoxin även i njurar med normalt utseende. Enligt uppgift
från livsmedelsverket arbetar man f. n. med att utveckla metoder för att
upptäcka ochratoxin i sådana fall. Det bör i sammanhanget påpekas att det
faktum att något gränsvärde för ochratoxin inte fastställts i vårt land ej
utgör hinder för livsmedelsverket att vidta åtgärder med stöd av livsmedelslagstiftningen.

För att samordna resurserna inom mögel- och mykotoxinforskningen i
landet arbetar sedan år 1975 en planeringsgrupp med experter för bl. a.
Sveriges lantbruksuniversitet, livsmedelsverket, Uppsala universitet och
Stockholms tekniska högskola. Gruppen har enligt uppgift nyligen diskuterat
frågor av det slag som berörs i motionen.

Utskottet finner mot bakgrund av vad här redovisats att syftet med
motion 798 i allt väsentligt torde komma att tillgodoses utan något initiativ
från riksdagens sida. Motionen bör således lämnas utan vidare åtgärd.

Hantering och märkning av livsmedel. Enligt motion 875 anser många att
Sverige har världens strängaste livsmedelslagstiftning. Stat och kommun
har efter hand byggt upp en omfattande kontrolladministration. Mycket av
det som åstadkommits av konsumentverket och livsmedelsverket på detta

JoU 1981/82:26

3

område är värdefulla bidrag till det svenska samhällets utveckling. Motionärerna
ifrågasätter emellertid om vi i rådande samhällsekonomiska läge
kan tillåta en fortsatt utveckling som tycks innebära att livsmedel i allt
större utsträckning måste kasseras. I detta sammanhang spelar reglerna om
hållbarhetsmärkning av livsmedel en viktig roll. Problemen med ökande
retur och kassering drabbar inte bara detaljhandeln och livsmedelsindustrin.
På skolor och andra institutioner kasseras stora mängder överbliven
mat. Motionärerna hänvisar härvidlag bl. a. till en undersökning som
utförts av försvarets materielverk rörande matsvinnet vid vissa regementen.
Motionen utmynnar i förslag om undersökning av omfattningen av
returer och kassation av livsmedel inom det statliga området. Vidare hemställs
att man utvärderar effekterna och de samhällsekonomiska kostnaderna
för tillämpningen av livsmedelslagen såvitt avser märkning av livsmedel.

Utskottet erinrar om att de grundläggande rättsreglerna i fråga om
livsmedelskontroll m. m. finns i livsmedelslagen (1971:511). Denna har
närmast karaktären av ramlagstiftning, som anger de allmänna riktlinjerna
för regeringens och berörda myndigheters verksamhet på området.
Enligt 24 § livsmedelslagen utövar statens livsmedelsverk den centrala
tillsynen över efterlevnaden av lagen och i anslutning därtill lämnade
föreskrifter. Med stöd av bemyndigande i lagen har regeringen i livsmedelskungörelsen
(1971:807) överlämnat åt livsmedelsverket att meddela
närmare föreskrifter i fråga om lagstiftningens tillämpning i olika hänseenden.

När det gäller märkning av livsmedel finns den grundläggande rättsregeln
i 13 § livsmedelslagen. Där föreskrivs att färdigförpackat livsmedel
skall vara tydligt och otvetydigt märkt med bl. a. beräknad hållbarhetstid,
om denna är begränsad.

Regeringen har i december 1981 (SFS 1981:1372) beslutat om genomgripande
ändringar i livsmedelskungörelsen, bl. a. såvitt avser reglerna om
hållbarhetsmärkning av livsmedel. Den nya livsmedelsförordningen träder
i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser om hållbarhetsmärkning
skall dock gälla i avbidan på livsmedelsverkets tillämpningsföreskrifter,
som f. n. är under utarbetande.

De nya reglerna om hållbarhetsmärkning innebär i korthet att sådan
märkning föreskrivs endast i fråga om färdigförpackade livsmedel med
särskilt kort hållbarhetstid. Livsmedelsverket får föreskriva att annat färdigförpackat
livsmedel än som nu sagts skall märkas med uppgift som
anger att livsmedlets beskaffenhet beräknas vara bäst före viss angiven
tidpunkt. Vidare får verket föreskriva att vissa slag av livsmedel skall
märkas med uppgift om tillverkningsdag, förpackningsdag eller med annan
tidsuppgift som utvisar livsmedlets ålder.

Syftet med de nya bestämmelserna är att minska onödig kassering av
livsmedel och att få en bättre anpassning till EG-ländernas reglering på

JoU 1981/82:26

4

motsvarande område.

Utskottet finner att syftet med motion 875, såvitt avser märkning av
livsmedel, i viss mån får anses tillgodosett genom de åtgärder som redovisats
ovan. I avbidan på ikraftträdande och tillämpning av de nya märkningsbestämmelserna
bör motionen i denna del (yrkande 2) inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Som motionärerna anfört har försvarets materielverk gjort en undersökning
av matsvinnet vid vissa regementen. Enligt vad utskottet erfarit har
åtgärder vidtagits för att sprida information om undersökningsresultatet
till en vid krets av intressenter. Utskottet utgår från att det i rådande
samhällsekonomiska läge är ett självklart intresse för berörda myndigheter
och organ att nedbringa kostnaderna för överblivna livsmedel i samband
med måltidsservering o. d. Någon särskild utredning rörande omfattningen
av returer och kassation av livsmedel inom det statliga området anser
sig utskottet f. n. inte ha anledning att förorda. Även yrkande 1 i motion
875 bör lämnas utan vidare åtgärd.

Användningen av bekämpningsmedel m. m. vid potatisodling. I motion
1901 behandlas användningen av bekämpningsmedel inom potatisodlingen.
Potatisen är ett av våra viktigaste livsmedel, anser motionären. Därför
är det särskilt viktigt att sörja för dess kvalitet. Det kan enligt motionären
ske t. ex. genom att man prioriterar giftfri potatis och försöker få fram
resistenta sorter. Bl. a. berörs problemet med kadmiumförekomst i födan.
Enligt motionen har man i Finland funnit upp till 1 mg kadmium per kilo
potatis. Liknande förhållanden kan råda i vårt land. Motionären förordar
mot denna bakgrund att jordbrukets intressenter informeras om vad giftfri
potatisodling innebär och att skärpta regler införs vid försäljning av potatis.
Detta kan t. ex. innebära att det på förpackningen skall anges vilka
gödselmedel och bekämpningsmedel som kommit till användning vid
odlingen.

Utskottet får för sin del anföra följande. Vid odling av potatis sker en
omfattande kemisk bekämpning mot ett flertal svampsjukdomar. Potatisutsädet
behandlas således till ca 40% till skydd mot lagringsröta och
groddbränna. Bladmögel bekämpas tre till fem gånger per säsong. Den
intensiva fungicidanvändningen är en förutsättning för odling av bladmögelkänsliga
sorter som Bintje, Magnum Bonum och King Edward, vilka
f. n. helt dominerar odlingen. Inom Stockholms län odlas stora kvantiteter
Vit drottning på Mälaröarna. Denna sort är inte lika mottaglig för svampangrepp
och behöver följaktligen inte behandlas med svampmedel i samma
utsträckning. I Norrland begränsas svampangreppen på grund av
klimatiska betingelser. Norrlandslänen har därför den största andelen icke
besprutad areal i landet. Därnäst följer Stockholms län.

Kemisk bekämpning av ogräs med herbicider (ogräsmedel) förekommer
på ca 50 % av odlingsarealen.

JoU 1981/82:26

5

Någon mera omfattande behandling med insekticider (insektsmedel)
förekommer däremot inte.

Vad särskilt beträffar kadmiumfrågan vill utskottet erinra om att problemen
med ökad kadmiumförekomst i miljön behandlades av riksdagen
bl. a. under riksmötet 1979/80 (JoU 1979/80:45). Jordbruksutskottet anordnade
i detta sammanhang en omfattande hearing med representanter
för produktkontrollnämnden, statens naturvårdsverk, statens livsmedelsverk,
lantbruksstyrelsen, generaltullstyrelsen, Sveriges kemiska industrikontor,
Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges grossistförbund. Några
av de ämnen som därvid dryftades var förekomsten av kadmium i handelsgödselmedel,
undersökningar rörande kadmiumförekomst i spannmål och
grönsaker m. m. samt fastställande av ett gränsvärde för kadmiumintag i
födan. I det av riksdagen godkända betänkandet förordade utskottet en
samlad redovisning av hittills gjorda insatser och ett program rörande de
ytterligare åtgärder som regeringen var beredd att vidta för att motverka
olägenheterna med kadmiumhanteringen. Den begärda redovisningen
m. m. kommer enligt uppgift från regeringskansliet att framläggas senare
under innevarande riksmöte.

Frågan om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
behandlas f. n. av en parlamentarisk utredning (Dir. 1979:119). Kommitténs
uppgift är enligt direktiven i första hand att redovisa konsekvenserna
i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat (dvs.
bekämpningsmedel och handelsgödselmedel) i jordbruket, skogsbruket
och trädgårdsnäringen. Kommittén bör också utvärdera det underlagsmaterial
som kommittén tar fram och utifrån en avvägning mellan bl. a.
näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder
samt redovisa alternativa förslag. Utredningen kommer enligt vad utskottet
erfarit att speciellt uppmärksamma frågor rörande potatisodlingen.

I sammanhanget bör även erinras om den omfattande forskning och
utveckling rörande resistenta potatissorter som pågår bl. a. vid Svalöf AB
och vid lantbruksuniversitetet.

I egenskap av kontrollmyndighet på livsmedelslagstiftningens område
fastställer livsmedelsverket högsta godtagbara halt av bekämpningsmedel
i eller på livsmedel. Vid överskridande av sådan halt kan verket ge föreskrifter
för eller förbjuda försäljning och annan hantering av livsmedel.

Livsmedelsverket har i olika sammanhang genomfört undersökningar
rörande förekomsten av bekämpningsmedelsrester i potatis och andra
vegetabiliska livsmedel. Undersökningarna har utförligt redovisats bl. a. i
tidskriften Vår föda (1980 nr 8 och 1981 nr 7). En undersökning omfattade
48 prover av konventionellt odlad potatis och 36 prover av obesprutad
potatis från 17 svenska städer. Med obesprutad potatis avsågs potatis som
saluförts med beteckningen ”obesprutad” eller ”biodynamiskt” eller ”naturenligt”
odlad. Inga resthalter kunde påvisas i den obesprutade potatisen.
Klorpesticider påvisades i fem prover av den konventionellt odlade

JoU 1981/82:26

6

potatisen, men halterna låg långt under godkända maximigränser för
substanserna.

I en senare, mer omfattande, undersökning analyserades spannmål,
potatis, äpplen och jordgubbar med avseende på resthalter av olika bekämpningsmedel.
I så gott som samtliga fall låg resthalterna under de
högsta godtagbara värdena.

Livsmedelsverket har gjort ytterligare undersökningar utöver de ovan
nämnda. Resultaten har dock ännu ej publicerats. På grundval av en
preliminär bedömning har också i detta sammanhang konstaterats att
restvärdena ligger klart under de tillåtna värdena.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att potatis är ett av våra
viktigaste baslivsmedel. Det är därför självfallet angeläget att mängden
bekämpningsmedelsrester i potatis hålls på en låg nivå. Av utskottets
redovisning ovan framgår att frågan är föremål för stor uppmärksamhet i
såväl forsknings- och utredningssammanhang som i livsmedelsverkets löpande
kontrollverksamhet. Vad beträffar de marknadsmässiga förutsättningarna
för alternativ odling bör tilläggas att det numera finns ett ökat
intresse för obesprutad potatis både bland konsumenter och producenter.
Utskottet anser mot bakgrund av vad här anförts att motionen inte påkallar
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Användningen av kaliumbromat som livsmedelstillsats. I motion 1925
kritiseras den ökande användningen av tillsatser och andra hjälpmedel i
bageriindustrin. Bl. a. utnyttjas enligt motionen i många bagerier kaliumbromat
som tillsats i mjölet. Syftet är att ge vetet snabbare mognad och
förbättra jäsningen. Enligt uppgifter i internationell press kan kaliumbromat
orsaka testikelcancer hos bagarna, som via mjöldammet och andningsvägarna
utsätts för ämnet. Kaliumbromat som livsmedelstillsats har
förbjudits i ett flertal länder. Motionärerna anser att en tillsats som misstänks
kunna leda till cancer inte bör få användas om fullgod ersättning
finns. Som ersättning för kaliumbromat kan askorbinsyra användas. I
vissa svenska bagerier har askorbinsyra använts under lång tid och med
fullgott resultat. Motionärerna föreslår med hänvisning till det anförda att
regeringen hos livsmedelsverket framför krav om förbud mot kaliumbromat
som livsmedelstillsats.

Enligt vad utskottet inhämtat används kaliumbromat som tillsats bl. a.
i mjöl i syfte att förbättra jäsningsprocessen. Askorbinsyra har samma
effekt, men medlet verkar långsammare än kaliumbromat.

I livsmedelsverkets författningar rörande livsmedelstillsatser (SLV FS
1980:13 och 1981:15) finns kaliumbromat upptaget som tillåten tillsats i
bl. a. spannmål samt mjöl och gryn av spannmål. 1 detta hänseende gäller
en högsta tillåten koncentration av 50 mg per kilo. Tillsatsen är emellertid
försedd med en asterisk, vilket innebär att den är föremål för omprövning
och att förbud eller andra restriktioner kan komma att aktualiseras. I

JoU 1981/82:26

7

sammanhanget bör nämnas att ett flertal länder förbjudit användningen av
ifrågavarande ämne.

Frågan om kaliumbromats tillåtlighet som livsmedelstillsats övervägs
således inom livsmedelsverket. Bl. a. avvaktar man en internationell standard
som kommer att utarbetas inom Codex Alimentarius Commission.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att viktiga baslivsmedel så
långt som möjligt bör hållas fria från onödiga tillsatser. Detta gäller i
synnerhet sådana ämnen vars långsiktiga verkningar kan ge anledning till
farhågor från hälso- och arbetsmiljösynpunkt. Finns därvid ett fullgott
ersättningsämne tillgängligt som inte har några negativa verkningar i
angivet hänseende bör, som motionärerna framhållit, ett ämnes tillåtlighet
prövas med särskilt stor restriktivitet. Frågan om användning av kaliumbromat
som livsmedelstillsats faller närmast inom livsmedelsverkets kompetensområde
och är, som utskottet nyss anfört, föremål för överväganden
inom verket. Utskottet anser för sin del att starka skäl talar för ett förbud
mot användningen av kaliumbromat i enlighet med vad motionärerna
förordat. Med hänsyn till frågans betydelse från arbetsmiljösynpunkt och
konsumentsynpunkt bör detta ges regeringen till känna i ett riksdagsuttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mykotoxin i livsmedel att riksdagen lämnar motion
1981/82:798 utan vidare åtgärd,

2. beträffande hantering och märkning av livsmedel m. m. att riksdagen
lämnar motion 1981/82:875 utan vidare åtgärd,

3. beträffande användningen av bekämpningsmedel m. m. vid potatisodling
att riksdagen lämnar motion 1981/82:1901 utan vidare
åtgärd,

4. beträffande användningen av kaliumbromat som livsmedelstillsats
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1981/82:1925.

Stockholm den 30 mars 1982

På jordbruksutskottets vägnar
HANS WACHTMEISTER

Närvarande: Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp)*, Hans Wachtmeister
(m), Åke Wictorsson (s)*, Filip Johansson (c), Gunnar Olsson (s), Sven
Eric Lorentzon (m)*, Håkan Strömberg (s), Martin Segerstedt (s), Esse
Petersson (fp), Jens Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Jan Fransson (s),
Ingemar Hallenius (c)* och Margareta Winberg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LiberTryck Stockholm 1982