om lagstiftning beträffande ideella föreningar och stiftelser

Betänkande 1987/88:LU22

Lagutskottets betänkande

1987/88:22

om lagstiftning beträffande ideella föreningar och
stiftelser

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels fyra motioner i vilka framförs önskemål om
lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar, dels två motioner rörande
lagstiftningen om stiftelser.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats tre
reservationer (m, c resp. fp) och ett särskilt yttrande (m, c).

Motionsyrkanden

1987/88:L202 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär utredning om ramlagstiftning för ideella

organisationer.

1987/88:L203 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om grundläggande lagstiftning för ideella
föreningar utreds.

1987/88:L210 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lag om ideella föreningar.

1987/88:L214 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
heltäckande översyn av den civilrättsliga regleringen av stiftelseinstitutet.

1987/88:L215 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagstiftning för att förstärka den interna

föreningsrätten.

1987/88:N22 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktningen
av en ny lagstiftning om stiftelser.

Motion N22, som väckts med anledning av proposition 1987/88:94 om
fortsatt giltighet av lagen (1982:315) om styrelserepresentation för samhället
i vissa stiftelser, har av näringsutskottet överlämnats till lagutskottet.

£3

LU

1987/88:22

1 Riksdagen 1987188. 8sami. Nr22

Gällande ordning
Ideella föreningar

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och ideella
föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i den sedan den 1 januari
1988 gällande lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som ersatt 1951
års lag i samma ämne. För att en förening skall kunna registreras som
ekonomisk förening fordras enligt 1 kap. 1 § i den nya lagen - liksom enligt
1951 års lag - att föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna
deltar som konsumenter eller andra förbrukare, som leverantörer
eller med egen arbetsinsats eller genom att begagna föreningens tjänster eller
på annat liknande sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver
ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening.

Ideella föreningar omfattas inte av lagen om ekonomiska föreningar.
Beträffande ideella föreningar saknas en sådan detaljerad civilrättslig
lagstiftning som finns rörande aktiebolag och ekonomiska föreningar. Inte
heller finns det i lagstiftningen någon definition av begreppet ideell
förening.

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet
då den har antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt styrelse.
Förbindelser som ingås för en sådan förening binder endast föreningen, inte
de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte uppfyller nämnda förutsättningar
- vanligt bland föreningar av enklare slag, såsom läsecirklar och svagt
organiserade sällskapsföreningar - blir avtal som ingås för föreningens
räkning bindande endast för dem som har ingått detta avtal. Enligt praxis
anses vidare vissa andra principer också gälla. En närmare redogörelse
härför finns i betänkandet LU 1982/83:22.

Bestämmelser i stadgarna för en ideell förening vilka är oskäliga mot
medlemmarna kan ogiltigförklaras eller jämkas av allmän domstol med stöd
av 36 § avtalslagen. Sålunda har högsta domstolen i ett rättsfall (NJA 1982 s.
853) ogiltigförklarat en bestämmelse i stadgarna för en fackförening om att
frågor om medlems rätt till utträde ur föreningen skulle avgöras av en
skiljenämnd med viss sammansättning. I ett senare rättsfall (NJA 1987 s. 394)
har högsta domstolen i motsats till underinstanserna ansett att ett fackförbunds
beslut att teckna en kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar inte
avsett ett ändamål som är uppenbart främmande för förbundets uppgift
enligt stadgarna.

Det privaträttsliga begreppet föreningsrätt förekommer också inom
arbetsrätten. Med föreningsrätt avses i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet (MBL) rätten för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, utnyttja medlemskapet samt
verka för organisationen eller för bildandet av sådan organisation utan att bli
utsatta för påtryckningar eller annan obehörig inblandning från motpart i
arbetsförhållandet. Förening äger för egen del skydd i lagen endast så till

LU 1987/88:22

2

vida, att den inte är skyldig att tåla sådan kränkning av enskild arbetsgivares
eller arbetstagares föreningsrätt som innebär intrång i dess verksamhet.
Reglerna har enbart till syfte att skydda rätten att organisera sig (den s.k.
positiva föreningsrätten) men ger inte något skydd för anspråk på att få vara
oorganiserad eller för rätt att inte tillhöra viss förening (den s.k. negativa
föreningsrätten).

Stiftelser

Någon särskild civilrättslig lagstiftning om stiftelser finns inte. Stiftelsernas
förhållanden är emellertid i vissa avseenden reglerade i lagstiftningen. Enligt
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen) skall stiftelser i
princip anmälas till länsstyrelsen. Undantagna från anmälningsskyldighet -och därmed från tillsyn - är stiftelser som genom anknytning till staten eller
särskilda institutioner antas vara förvaltade på ett betryggande sätt. Undantagna
är även stiftelser som har av regeringen fastställda stadgar och enligt
dem står under särskilt anordnad tillsyn, stiftelser som är anförtrodda åt
ideella föreningar och andra samfund samt stipendiestiftelser vid enskilda
undervisningsanstalter. Vidare undantass.k. familjestiftelser, dvs. stiftelser
till förmån för medlemmar av viss släkt eller vissa släkter, samt stiftelser vars
förmögenhet inte överstiger 20 000 kr. Slutligen undantas stiftelser som enligt
regeringens förordnande eller stiftarens föreskrift inte skall vara underkastade
tillsyn enligt tillsynslagen.

Alla anmälningsskyldiga stiftelser omfattas inte av tillsyn enligt tillsynslagen.
Tillsyn är föreskriven endast för sådana stiftelser som främjar ett
allmännyttigt ändamål. Länsstyrelsen kan besluta att allmännyttig stiftelse
inte skall stå under tillsyn.

Tillsynen innebär en övervakning av att stiftelsens förvaltning sköts i
enlighet med lagen och de föreskrifter som gäller för vederbörande stiftelse.

Som underlag för länsstyrelsens granskning skall stiftelsens styrelse årligen
till länsstyrelsen insända en ekonomisk redovisning.

Utredningsarbete

Stiftelseutredningen (Ju 1975:01) tillkallades år 1975 på riksdagens begäran
med uppdrag att företa en översyn av lagstiftningen om stiftelser. En viktig
fråga som utredningen enligt direktiven skulle ta ställning till var om stiftelse i
framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål. Om stiftelseinstitutet
begränsas borde utredningen pröva om samhället kan delta i vissa stiftelsers
förvaltning. I samband härmed skulle också prövas hur förvaltningen skall
vara ordnad och om nuvarande regler beträffande minimikrav om stadgarnas
innehåll är tillfredsställande. Andra frågor som skulle behandlas av utredningen
var bokföringsplikt och revision, möjligheter till skadeståndstalan
mot styrelseledamot i stiftelse samt behovet av bestämmelser om likvidation
eller fusion.

Efter beslut av regeringen den 30 juni 1983 upphörde utredningen med sitt
arbete i månadsskiftet september-oktober 1983 och överlämnade därvid som
resultat av arbetet ett antal promemorior.

Härefter har stiftelselagstiftningen varit föremål för översyn inom justi -

LU 1987/88:22

3

1* Riksdagen 1987/88. 8 sami. Nr 22

tiedepartementet. Detta arbete har resulterat i en framlagd departementspromemoria
(Ds Ju 1987:14) Stiftelser vari bl.a. föreslås en omfattande
civilrättslig reglering av stiftelser samt bestämmelser som stärker och
effektiviserar samhällets kontroll över stiftelseväsendet. Remissbehandlingen
av promemorians förslag avses bli avslutad under våren 1988. För en
närmare redovisning av promemorian hänvisas till betänkandet LU 1987/
88:8.

Motionsmotiveringar
Ideella föreningar

Motionärerna i motion L202 (m) anser att vissa grundläggande krav bör
kunna ställas på föreningar och organisationer. För den som vill tillhöra en
förening eller organisation måste det klarare än i dag framgå hur långt
organisationens befogenhet sträcker sig. En utredning av förutsättningarna
för en ramlagstiftning gällande ideella föreningar bör enligt motionärernas
mening omgående företas. En sådan lagstiftning bör innehålla regler om t.ex.
en medlems bundenhet av beslut som fattas utan medlemmens direkta
medverkan och om medlems inträde i samt utträde ur en förening.

I motion L203 (c) framhåller motionärerna att det utan tvekan finns starka
skäl för en närmare utredning rörande såväl behovet som den lämpliga
utformningen av en lagstiftning om ideella föreningar. En utgångspunkt för
en lagstiftning måste vara att variationsrikedomen i föreningslivet inte får
begränsas och att föreningslivet och organisationsväsendet inte får hindras.
Lagstiftningen bör reglera det som från samhällets synpunkt är mest
skyddsvärt, nämligen den enskildes ställning i förhållande till organisationen.
Enligt motionärerna kan det bli aktuellt att införa t.ex. regler om rätten
till inträde i och utträde ur förening, negativ föreningsrätt, uteslutning ur
förening samt om föreningsbeslut som gäller medlemmens förhållande
utanför det område som är föreningens egentliga. Vidare bör övervägas en
lagreglering av minoritetsskyddet, föreningens ekonomi och revision, ansvaret
för uppkomna förbindelser och villkoren för en upplösning av föreningen.

Enligt motionären bakom motion L210 (m) är det anmärkningsvärt att
rättsliga normer saknas i förhållandet mellan föreningen och den enskilde i
fråga om möjligheten att få ett beslut från föreningens sida överprövat, rätten
att inträda i, vara kvar i och utträda ur föreningen samt rätten att slippa bli
ansluten till en förening mot sin vilja. I sammanhanget hänvisar motionären
också till det ovan redovisade rättsfallet (NJA 1987 s. 394). Motionären anser
det angeläget att allmänna rättsregler skapas även för ideella föreningar.

Även motion L215 (fp) tar, med hänvisning till samma rättsfall, upp frågan
om enskild föreningsmedlems rättsställning inom en ideell förening. Enligt
motionären måste uttryckligen slås fast i lag att en medlem i en ideell förening
endast kan bli bunden av sådana föreningsbeslut som ligger inom föreningens
stadgar.

LU 1987/88:22

4

Stiftelser

I motion L214 (s) framhålls inledningsvis att det finns ett mycket stort antal
stiftelser i Sverige som tillsammans förvaltar stora värden. Stiftelserna är ofta
undantagna från all offentlig insyn och befriade från skattskyldighet.
Motionärerna anför flera exempel på stiftelser som har betydande tillgångar
och stort inflytande över näringslivet. Enligt motionärerna är dagens
lagstiftning på området otidsenlig och inrymmer stora orättvisor. En total
översyn av hela lagstiftningen måste därför utan ytterligare dröjsmål komma
till stånd.

Motionärerna i motion N22 (fp) kritiserar det förslag till lagstiftning om
stiftelser som framlagts i departementspromemorian (Ds Ju 1987:14) Stiftelser.
Motionärerna anser att förslaget lider av grundläggande och betydelsefulla
brister och inte bör läggas till grund för lagstiftning. Enligt motionärerna
har stiftelserna hittills fungerat väl utan någon särskild lagreglering. Enligt
motionärerna saknas det anledning att överge systemet med en frivillig tillsyn
av stiftelserna. En ny lagstiftning bör främst inriktas på att underlätta
stiftelsernas verksamhet och främja presumtiva donatorers vilja att skapa
nya stiftelser.

Tidigare riksdagsbehandling
Ideella föreningar

Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan 1971 prövats
åtskilliga gånger av riksdagen, senast våren 1987, med anledning av motioner
med samma syfte som de nu aktuella. På förslag av lagutskottet har
motionerna avslagits av riksdagen. Beträffande frågans tidigare behandling
och de närmare skälen för ställningstagandena till motionerna hänvisas till
LU 1983/84:14, LU 1985/86:5, LU 1985/86:15 och till LU 1986/87:15.

Stiftelser

Även frågan om översyn av lagstiftningen om stiftelser har behandlats av
riksdagen vid flera tillfällen. Senast prövades spörsmålet hösten 1987 med
anledning av en motion med samma syfte som den nu aktuella motionen
L214. T sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet (LU 1987/88:8)
utgick utskottet från att en proposition på grundval av förslaget i den ovan
nämnda departementspromemorian och de under remissbehandlingen framkomna
synpunkterna snarast möjligt skulle komma att föreläggas riksdagen.
Något särskilt uttalande i saken från riksdagens sida ansåg utskottet därför
inte erforderligt.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet dels fyra motioner i vilka framförs
önskemål om lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar, dels två
motioner rörande lagstiftningen om stiftelser.

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och

LU 1987/88:22

5

ideella föreningar. De förstnämnda föreningarna regleras i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna vinna registrering
som ekonomisk förening fordras, liksom enligt äldre lag, dels att föreningen
bedriver ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas någon av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening. Till skillnad från vad
som gäller beträffande de ekonomiska föreningarna saknas en närmare
lagreglering av de ideella föreningarna i civilrättsligt hänseende.

I motionerna L202 (m) och L203 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att frågan om en lagstiftning för ideella föreningar utreds och i motion
L210 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om ideella
föreningar. Motionärerna i de tre motionerna framhåller att det finns behov
av grundläggande regler om de ideella föreningarna särskilt när det gäller
medlems inträde i och utträde ur föreningen och andra förhållanden mellan
föreningen och medlemmen. I motion L215 (fp) begärs lagreglering i fråga
om medlems bundenhet av föreningsbeslut.

Utskottet erinrar om att motioner med yrkanden om lagstiftningsåtgärder
beträffande ideella föreningar har prövats av riksdagen i stort sett varje år
under de senaste elva åren. Senast prövades frågan våren 1987 (se LU
1986/87:15) då utskottet fann att det saknades skäl för en lagstiftning om
ideella föreningar. Det i motionerna åberopade rättsfallet NJA 1987 s. 394
angående medlems bundenhet av föreningsbeslut bör inte medföra någon
annan bedömning. Någon anledning för riksdagen att nu inta en annan
ståndpunkt i frågan föreligger således inte. Utskottet avstyrker följaktligen
motionerna L202, L203, L210 och L215.

Särskilda lagregler av civilrättslig natur om stiftelser saknas. Däremot finns
en viss offentlig kontroll över stiftelser enligt lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser. Enligt denna lag skall stiftelser med vissa undantag anmälas till
länsstyrelsen, och anmälningsskyldiga stiftelser är underkastade länsstyrelsens
tillsyn om de främjar ett allmännyttigt ändamål. Allmännyttiga stiftelser
är under vissa förutsättningar befriade från inkomst- och förmögenhetsskatt.

I motion L214 (s) framhålls att det finns ett mycket stort antal stiftelser i
Sverige som tillsammans förvaltar stora värden. Vidare framhålls att
stiftelserna ofta är undantagna från offentlig insyn. Motionärerna anser att
dagens lagstiftning på området är otidsenlig och att en total översyn av hela
lagstiftningen bör komma till stånd utan dröjsmål. I motionen yrkas en
heltäckande civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet.

Motionärerna i motion N22 (fp) kritiserar ett förslag till lagstiftning om
stiftelser som framlagts i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria
(Ds Ju 1987:14) Stiftelser. Enligt motionärerna bör en lagstiftning på
området inte inriktas på en omfattande reglering av stiftelserna och en ökad
kontroll utan i stället på att underlätta stiftelsernas verksamhet och främja
skapandet av nya stiftelser. I motionen yrkas att det anförda ges regeringen
till känna.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 5) har frågan om lagstiftning
beträffande stiftelser behandlats av riksdagen åtskilliga gånger under senare
år. Senast prövades frågan hösten 1987 med anledning av en motion med

LU 1987/88:22

samma syfte som motion L214. I sitt av riksdagen godkända betänkande i
ärendet (LU 1987/88:8) avstyrkte utskottet den då aktuella motionen.
Utskottet utgick därvid från att en proposition på grundval av den då nyligen
framlagda departementspromemorian i ämnet och de synpunkter som
framkommit vid remissbehandlingen av den snarast möjligt skulle komma att
föreläggas riksdagen.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer remissbehandlingen av departementspromemorian
att vara avslutad inom den allra närmaste tiden.
Regeringens ställningstagande till förslaget i promemorian och remissinstansernas
synpunkter bör inte föregripas. Något uttalande från riksdagens sida
om den närmare utformningen av en lagstiftning på området bör därför inte
göras. Liksom utskottet gjorde hösten 1987 utgår utskottet från att en
proposition i ämnet snarast möjligt kommer att föreläggas riksdagen.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionerna L214 och N22.

Utskottet hemställer

1. beträffande ideella föreningar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:L202, 1987/88:L203, 1987/
88:L210 och 1987/88:L215,

2. beträffande stiftelser

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:L214 och 1987/88:N22.

Stockholm den 15 mars 1988
På lagutskottets vägnar
Lennart Andersson

Närvarande: Lennart Andersson (s), Owe Andréasson (s), Ulla Orring (fp),
Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp). Gunnar
Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Hans Rosengren
(s), Ewy Möller (m) och Håkan Stjernlöf (m).

Reservationer

1. Ideella föreningar (mom. 1)

Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller
(m) och Håkan Stjernlöf (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”och L215” bort ha följande lydelse:

Som utskottet framhållit då frågan om en lagstiftning beträffande ideella
föreningar tidigare varit aktuell utgör dessa föreningar en viktig del av vårt
samhälle. De fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika områden,
exempelvis inom facklig, politisk och humanitär verksamhet samt vid
religionsutövning, vetenskaplig forskning och idrott. Utskottet kan liksom
tidigare också konstatera att många ideella organisationer lagstiftningsvägen

LU 1987/88:22

7

kommit att få ett starkt inflytande över samhällsutvecklingen. Till detta
kommer, som motionärerna påpekat, att samhället på olika sätt stöder
organisationer och föreningar av skiftande slag.

Trots den betydelse som olika organisationer sålunda har saknas i dag
normer av grundläggande karaktär beträffande organisationernas förhållanden.
För associationer av annan typ är läget det motsatta. För bl.a.
aktiebolag och ekonomiska föreningar föreligger noggrann lagreglering.
Avsaknaden av regler angår sådana centrala ämnen som den enskildes rätt
att inträda i, kvarstanna i eller utträda ur en förening och hans rätt att slippa
bli ansluten till en förening mot sin vilja (negativ föreningsrätt, kollektivanslutning).
Inte heller finns det regler mot s.k. organisationsklausuler av
innebörd att arbetsgivaren förbinder sig att icke anställa personer som ej
tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Ytterligare exempel på
frågor som - i enlighet med vad som anges i motionerna - är oreglerade är
minoritetsskyddet, ekonomi och revision, skadeståndsskyldighet, ansvar för
uppkomna förbindelser och upplösning av förening.

Enligt utskottets mening ger utvecklingen under senare år tveklöst stöd för
ståndpunkten att den enskildes ställning i förhållande till organisationerna
behöver ges ett lagfäst skydd. Det har sålunda inträffat fall där medlem
uteslutits ur en förening eller vägrats utträde under uppmärksammade
former eller där en skiljedomsklausul i stadgarna för ett LO-förbund
underkändes som oskälig. Ett annat uppseendeväckande exempel är det i
motionerna omnämnda rättsfallet från högsta domstolen (NJA 1987 s. 394)
där högsta domstolen i motsats till underinstanserna ansåg, att ett fackförbunds
beslut att teckna en kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar inte
avsåg ett ändamål som var uppenbart främmande för förbundets uppgift
enligt stadgarna.

Andra händelser som tilldragit sig betydande intresse har slutligen varit
blockader som riktats mot företagare utan anställda eller med anställda som
inte är medlemmar i den blockerande organisationen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det ovedersägligen finns
starka skäl för en närmare utredning rörande såväl behovet som den lämpliga
utformningen av lagstiftningen om de ideella föreningarna.

Beträffande den närmare inriktningen av utredningsarbetet vill utskottet
framhålla att en viktig utgångspunkt måste vara att variationsrikedomen
inom föreningslivet inte får begränsas. Det är vidare angeläget att föreningslivet
och organisationsväsendet inte hindras eller försvåras. Tyngdpunkten i
en ifrågasatt lagstiftning bör ligga i det som från samhällets sida är mest
skyddsvärt, nämligen den enskilde medlemmens ställning i förhållande till
organisationen. Viktigt är också att det - som motionärerna påpekat -tillskapas grundläggande regler om organisationen som sådan, bl.a. villkoren
för att en förening skall anses vara en juridisk person. Andra angelägna
uppgifter för utredningen bör som framgått vara att utforma bestämmelser
om medlems inträde i, avgång från och uteslutning ur förening, medlems
bundenhet av beslut som fattats utan hans medverkan eller som rör frågor
utanför föreningens verksamhetsområde, förhållandet till tredje man, skadeståndsskyldighet,
firmateckning, ansvarighet för uppkomna förbindelser
och föreningens upplösning. Det bör ankomma på regeringen att närmare

LU 1987/88:22

8

bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna L202, L203,
L210 och L215 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa:

1. beträffande ideella föreningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:L202, 1987/
88:L203, 1987/88:L210och 1987/88:L215 som sin meningger regeringen
till känna vad utskottet anfört om utredning av frågan om
lagstiftning beträffande ideella föreningar.

2. Ideella föreningar (mom. 1, motiveringen)

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Det i” och slutar med ”och
L215” bort ha följande lydelse:

De ideella föreningarna - i alla deras mångskiftande former - spelar en
betydelsefull roll i det svenska samhället. Stat, landsting och kommuner bör
se positivt på och ge stöd till ideella insatser och folkrörelsearbeten.

Offentlig styrning måste däremot i möjligaste mån undvikas. Hur ideella
organisationer skall arbeta bör deras medlemmar avgöra i demokratiska
former. Föreningslivet skall stå fritt från statsmakten. Därför är utskottet
inte berett att tillstyrka motionsyrkanden om ramlagstiftning för ideella
föreningar. Dessa föreningar är därtill mycket olika sinsemellan. Redan av
detta skäl vore en särskild lagstiftning, som skulle reglera beslutsformer och
intern uppbyggnad i så skiftande verksamheter som fackliga organisationer
och idrottsföreningar, svår att genomföra och resultatet därav svårt att
överblicka.

I några av motionerna behandlas särskilt förhållandet mellan den enskilde
och organisationerna. Utskottet ser allvarligt på denna fråga. Det är t.ex.
oacceptabelt att ett politiskt parti fattar beslut om kollektivanslutning av
medlemmar. Detta problem bör regleras genom lagstiftning mot sådan
kollektivanslutning. Ett annat exempel som berörs i ett par motioner gäller
beslut om kollektiva hemförsäkringar. Denna fråga löses effektivast genom
beslut om att sådana försäkringar bara blir bindande för den enskilde om
denne själv anslutit sig. Ett tredje exempel gäller rätten att stå utanför en
förening, dvs. den s.k. negativa föreningsfriheten. Denna rätt bör enligt
utskottets mening lagfästas. Nämnda problem får således lösas genom
åtgärder i varje särskilt fall.

En generell lagstiftning beträffande ideella föreningar avvisas därför att
konsekvenserna därav är omöjliga att överblicka. Resultatet kan bli en
oacceptabel offentlig styrning av det enskilda föreningslivet men ändå ett
ineffektivt vapen mot föreningsrättsliga övergrepp mot enskilda medlemmar.

Mot denna bakgrund avstyrks motionerna L202, L203, L210 och L215.

LU 1987/88:22

9

3. Stiftelser (mom. 2)

LU 1987/88:22

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med ”Enligt vad” och
slutar med ”och N22” bort ha följande lydelse:

Det förslag som framlagts i departementspromemorian (Ds Ju 1987:14)
Stiftelser lider enligt utskottets mening av sådana grundläggande och
betydelsefulla brister att det under inga omständigheter bör läggas till grund
för en lagstiftning om stiftelser. Stiftelseinstitutet har hittills fungerat väl utan
någon särskild lagreglering. De rättspolitiska skäl som eljest brukar framhållas
för lagstiftningsåtgärder inom oreglerade områden har enligt utskottets
uppfattning inte samma tyngd när det gäller detta institut.

Enligt utskottets mening saknas det anledning att överge systemet med en
frivillig tillsyn av stiftelserna och införa som föreslagits en offentlig kontroll i
form av obligatorisk myndighetstillsyn. Vidare anser utskottet att förslaget
angående godtagbara placeringar av en stiftelses medel bygger på en felaktig
uppfattning om innehållet i gällande rätt. Förslaget skiljer sig dessutom
påtagligt från en allmänt accepterad uppfattning om hur ändamålsenlig
förmögenhetsförvaltning skall bedrivas.

Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att man saknar i departementspromemorian
en analys som visar den betydande samhällsnytta som
stiftelserna verkligen gör i stället för den mer eller mindre klart uttalade
misstron mot dels stiftelseinstitutet, dels stiftare och donatorer. Misstron har
lett fram till ett enligt utskottets mening illa genomtänkt förslag om en
genomgripande reglering av stiftelseväsendet. Promemorieförslaget bör
därför avvisas. I stället för en omfattande reglering av stiftelserna och en
ökad kontroll bör nämligen enligt utskottets uppfattning en lagstiftning på
området inriktas på att underlätta stiftelsernas verksamhet och främja
skapandet av nya stiftelser.

Vad utskottet anfört bör med bifall till motion N22 och med avslag på
motion L214 riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa:

2. beträffande stiftelser
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N22 och med avslag på
motion 1987/88:L214 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om lagreglering av stiftelserna.

Särskilt yttrande

Martin Olsson (c), Allan Ekström (m). Marianne Karlsson (c). Ewy Möller
(m) och Håkan Stjernlöf (m) anför:

Som framgått kommer frågan om lagstiftning rörande stiftelser att övervägas
i regeringskansliet med anledning av en departementspromemoria i ämnet.
Det är därför ovisst vad en blivande proposition kommer att innehålla.

Den omständigheten, att vi inte reserverat oss till förmån för motion N22,
hindrar oss emellertid icke från att instämma i syftet med motionen,

10

nämligen att en lag i ämnet bör bygga på en positiv grundinställning till
stiftelseinstitutet och således icke ha som huvuduppgift att stärka och
effektivisera samhällets kontroll över stiftelseväsendet.

LU 1987/88:22

11

gotab Stockholm 1988 14899