om lagreglering av ideella föreningar

Betänkande 1982/83:LU2

LU 1982/83:2

Lagutskottets betänkande
1982/83:2

om lagreglering av ideella föreningar
Ärendet

I motion 1981/82:2033 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning och förslag till ramlagstiftning om ideella
föreningar.

Remissyttranden över motionen har inhämtats från hovrätten över Skåne
och Blekinge, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, stiftelseutredningen
(Ju 1975:01), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Svenska Turistföreningen. Rädda Barnens Riksförbund
har beretts tillfälle att yttra sig över motionen men har avstått från att
avge yttrande.

Motionsmotivering

Motiveringen till motionsyrkandet finns i motion 1981/82:2018. Där anförs
inledningsvis att föreningsfriheten utgör en viktig del av det demokratiska
livet och att samhället också på olika sätt stöder organisationer och
föreningar av skiftande slag. Stödet har enligt motionen ökat avsevärt under
senare år.

Mot denna bakgrund är det, menar motionärerna, naturligt - inte minst i
ett genomorganiserat samhälle som det svenska - att vissa grundläggande
krav ställs på föreningarna, särskilt då det gäller sådana som erhåller
betydande belopp för sin verksamhet från stat, landsting och kommun.

Gällande ordning

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna registreras som
ekonomisk förening fordras enligt 1 § att föreningen har till ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk
verksamhet i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer
eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster
eller på annat dylikt sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver
ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening.

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 2

LU 1982/83:2

2

Ideella föreningar omfattas inte av lagen om ekonomiska föreningar.
Beträffande ideella föreningar liksom i fråga om stiftelser saknas en sådan
detaljerad civilrättslig lagstiftning som finns rörande aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Inte heller finns det i lagstiftningen någon definition av
begreppet ideell förening.

De ideella föreningarna kan delas in i två huvudgrupper. Dels finns sådana
föreningar som har annat ändamål än att främja sina medlemmars
ekonomiska intressen, t. ex. föreningar för religionsutövning, politisk
verksamhet, vetenskaplig forskning, välgörenhet, sällskapsliv, idrott och
skytte, försvarsföreningar, kamratföreningar, djurskyddsföreningar m. fl.
Dels finns föreningar som syftar till att främja sina medlemmars ekonomiska
intressen på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i lagens mening,
t. ex. arbetsgivarföreningar, fackföreningar och branschsammanslutningar.

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet
då den har antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt styrelse.
Förbindelser som ingås för en sådan förening binder endast föreningen, inte
de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte uppfyller nämnda förutsättningar
- vanligt bland föreningar av enklare slag, såsom läsecirklar och svagt
organiserade sällskapsföreningar - blir avtal som ingås för föreningens
räkning bindande endast för dem som har ingått detta avtal. Enligt praxis
anses vidare följande principer gälla. Styrelsen äger rätt att företräda
föreningen om inte stadgarna säger något annat. Stadgarna avgör föreningens
organisation och inre rättsförhållande. Styrelsen handhar löpande
ärenden och andra ärenden som stadgan eller föreningsstämman anförtror
denna. I övrigt är föreningsstämman beslutande genom i regel enkel
majoritet, om stadgan inte föreskriver annat. Särskilt ingripande beslut,
t. ex. ändring av föreningens ändamål, torde kräva samtycke från alla
föreningsmedlemmar. Beslut som strider mot föreningens ändamål eller som
otillbörligt gynnar vissa medlemmar på andras bekostnad är ogiltiga, om inte
alla medlemmar, eller i det sistnämnda fallet de vilkas rätt eftersätts, ger sitt
samtycke. Frågor om ideell förenings beslut att utesluta medlem kan prövas
av domstol. Beträffande föreningar med utpräglat ideell inriktning, närmast
religiösa föreningar, har det ansetts ankomma på föreningen själv att avgöra
om en medlem bör uteslutas. Domstolsprövning av fackliga organisationers
och liknande föreningars rätt att utesluta medlem har också förekommit (se
bl. a. NJA 1977:129).

Ideell förening som driver näringsverksamhet kan enligt handelsregisterlagen
(1974:157) registreras i handelsregister. Vidare gäller enligt firmalagen
(1974:156) att ideell förening som är näringsidkare förvärvar ensamrätt till
firma genom registrering eller inarbetning. Firmalagen stadgar också att
registrering av en näringsidkares firma inte får ske om firman innehåller
något som är ägnat att uppfattas som bl. a. benämning på ideell förening eller
liknande sammanslutning. Skyddet för en ideell förening i sistnämnda

LU 1982/83:2

3

hänseende är inte beroende av om föreningen är näringsidkare.

När man talar om föreningsrättsliga problem kan man avse inte bara frågor
som rör förhållandet mellan en förening och dess medlemmar eller som rör
verkan mot utomstående av rättshandlingar som företagits på föreningens
vägnar utan också vissa andra problem. Med termen föreningsrätt kan
sålunda avses den allmänna medborgerliga rätten att utan hinder eller
inblandning av offentlig myndighet sammansluta sig och verka för gemensamma
syften i föreningar. För tydlighetens skull brukar termen föreningsfrihet
användas för att beteckna det offentligrättsliga begreppet och för att
markera skillnaden till föreningsrätten i privaträttslig mening. Föreningsfriheten
ingår bland de grundläggande fri- och rättigheter som upptas i
regeringsformen.

Det privaträttsliga begreppet föreningsrätt förekommer också inom
arbetsrätten. Med föreningsrätt avses i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet (MBL) rätten för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, utnyttja medlemskapet samt
verka för organisationen eller för bildandet av sådan organisation utan att bli
utsatt för påtryckningar eller annan obehörig inblandning från motpart i
arbetsförhållandet. Förening äger för egen del skydd i lagen endast så till
vida, att den inte är skyldig att tåla sådan kränkning av enskild arbetsgivares
eller arbetstagares föreningsrätt som innebär intrång i dess verksamhet.
Reglerna har enbart till syfte att skydda rätten att organisera sig (den s. k.
positiva föreningsrätten) men ger inte något skydd för anspråk på att få vara
oorganiserad eller för rätt att inte tillhöra viss förening (den s.k. negativa
föreningsrätten).

Tidigare behandling

Frågan om en lagstiftning rörande ideella föreningar har åtskilliga gånger
tagits upp till prövning i olika sammanhang. En redogörelse för frågans
behandling under tiden före år 1970 finns intagen i betänkande LU 1976/77:1.
Behandlingen under förarbetena till lagen om medbestämmande i arbetslivet
redovisas i betänkande LU 1977/78:15.

I riksdagen har önskemål om en lagstiftning rörande ideella föreningar
förts fram motionsvägen vid 1971 års riksdag (LU 1971:14) och vid 1976/77,
1977/78 och 1979/80 års riksmöten (LU 1976/77:1,1977/78:15 och 1979/80:1).
Motionerna vid 1971 års riksdag och 1979/80 års riksmöte har remissbehandlats.
På förslag av utskottet har motionerna avslagits av riksdagen. Utskottet
har vid behandlingen under de tre nämnda riksmötena bl. a. framhållit att
frågan om en lagstiftning beträffande de ideella föreningarna har samband
med pågående utredningsarbete inom nya arbetsrättskommittén och stiftelseutredningen.
Enligt utskottets mening borde därför ett slutligt ställningstagande
till frågan anstå i avvaktan på statsmakternas beslut med anledning
av de förslag som utredningarna kan komma att lägga fram.

1* Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 2

LU 1982/83:2

4

Spörsmålet om en lagstiftning beträffande ideella föreningar blev föremål
för en fråga vid 1981/82 års riksmöte. Bakgrunden till frågan var att Sveriges
lärarförbund preliminärt uteslutit några medlemmar för att de på fritiden
genomgått en fortbildningskurs. Vid besvarandet av frågan anförde justitieministern
(rd 1981/82:37) att den enskilde medlemmen enligt gällande rätt
inte utan vidare kan uteslutas ur en facklig organisation och att det i sista
hand ankommer på allmän domstol att pröva ett beslut om uteslutning.
Justitieministern delade riksdagens ovan angivna uppfattning att det finns
skäl att vänta med en eventuell lagstiftning om ideella föreningar. Han
uppgav vidare att man arbetar med ett stort reformverk rörande hela det
associationsrättsliga fältet, och han fann det helt naturligt att man med tiden
får en lag om ideella föreningar. I den lagen bör, menade justitieministern,
självfallet också finnas allmänna bestämmelser om skydd för den enskilde,
ett skydd som han ansåg i stor utsträckning finns också i gällande rätt.

Utredningar

År 1976 tillkallades en utredning, nya arbetsrättskommittén (A 1976:02),
för att se över vissa frågor på det arbetsrättsliga området. I direktiven
redovisas ett antal frågor som skall tas upp av utredningen. Härvid erinras
bl. a. om att riksdagen vid behandlingen av arbetsrättsreformen uttalat sig
för fortsatt utredningsarbete rörande den negativa föreningsrätten och
föreningsrättsskyddet för arbetssökande.

Stiftelseutredningen (Ju 1975:01), som tillkallats år 1975 på riksdagens
begäran, har i uppdrag att företa en översyn av lagstiftningen om stiftelser.
En viktig fråga som utredningen enligt direktiven skall ta ställning till är om
stiftelse i framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål. Om stiftelseinstitutet
begränsas bör utredningen pröva om samhället kan delta i vissa
stiftelsers förvaltning. I samband härmed skall också prövas hur förvaltningen
skall vara ordnad och om nuvarande regler beträffande minimikrav om
stadgarnas innehåll är tillfredsställande. Andra frågor som skall behandlas av
utredningen är bokföringsplikt och revision, möjligheter till skadeståndstalan
mot styrelseledamot i stiftelse samt behovet av bestämmelser om
likvidation eller fusion.

Kooperationsutredningen (I 1977:01) har i tilläggsdirektiv år 1981 fått i
uppdrag att göra en allmän översyn av lagstiftningen om ekonomiska
föreningar i syfte att framför allt åstadkomma en tidsenlig lagstiftning om
kooperativa föreningar. Utredningsarbetet bör enligt direktiven i första hand
inriktas på en analys av vad som är karakteristiskt för den kooperativa
företagsformen. Utredningens arbete bör utmynna i ett förslag till ny
lagstiftning om ekonomiska föreningar. Utredningen bör vidare bl. a. göra
en genomgång av den föreningsrättsliga lagstiftningen vid sidan av föreningslagen
och föreslå de följdändringar som kan visa sig påkallade.

LU 1982/83:2

5

Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och stiftelseutredningen tillstyrker
att frågan om en ramlagstiftning om ideella föreningar blir föremål för
utredning. Svenska Turistföreningen uppger att man inte motsätter sig att
frågan utreds. LO, TCO och SAF avstyrker motionen. SACO/SR menar att
resultatet av pågående utredningsarbete bör avvaktas innan man tar ställning
till frågan. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det inte framkommit
något nytt som aktualiserar behovet av en lagstiftning och avstår i övrigt från
att göra någon ny värdering av behovet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att hovrätten i yttrande till
utskottet år 1971 över motion om lagstiftning angående ideella föreningar
uttalade att det då inte fanns behov av en generell lagstiftning för ideella
föreningar. Hovrätten avstyrkte därför motionen.

Hovrätten uppger att man nu - mot bakgrund av det rådande arbetsläget -har inskränkt sin utredning till att bland hovrättens ledamöter inhämta
uppgifter om det sedan år 1971 handlagts mål där frågor om rättsregler för
ideella föreningar varit aktuella. Härvid har framkommit att det inte
förekommit något mål som föranletts av tveksamheter angående rådande
rättsläge beträffande ideella föreningar. Hovrätten har således inte kunnat
finna att erfarenheterna från domstolsarbetet ger vid handen att behov av generell
lagstiftning eller ramlagstiftning om ideella föreningar föreligger.
Motionärerna har enligt hovrätten inte heller påvisat att det efter hovrättens
förra yttrande förekommit något som aktualiserar behovet av en sådan
lagstiftning.

Enligt yttrandet avstår hovrätten i övrigt från att göra någon ny värdering
av behovet av lagstiftning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att den ideella
föreningen har många fördelar i jämförelse med andra juridiska former för
verksamhet. Länsstyrelsen menar att just avsaknaden av en civillagstiftning
för ideella föreningar gör att reglerna för verksamheten kan anpassas på ett
sätt som bäst passar intressenterna.

Under senare år har enligt länsstyrelsen många representanter för ideella
föreningar förhört sig hos länsstyrelsen om möjligheten att få föreningen
registrerad. Som skäl uppges vanligen att bl. a. kommuner och banker kräver
registrering för lån eller bidrag. Länsstyrelsen uppger att man vid registrering
av ekonomiska föreningar i många fall får anledning misstänka att
föreningens ekonomiska verksamhet endast är en ”papperskonstruktion”
för att få en ideell förening registrerad med den rättsliga status som följer av
registreringen och den trygghet lagstiftningen innebär för styrelseledamöter
och övriga medlemmar.

Länsstyrelsen framhåller slutligen att de ideella föreningarna har betydande
uppgifter att fylla inom skiftande områden. Med hänsyn till föreningarnas
växlande karaktär och syfte kan det enligt länsstyrelsen emellertid vara svårt

LU 1982/83:2

6

att skapa gemensamma regler. Länsstyrelsen vill trots detta tillstyrka att en
utredning om ramlagstiftning kommer till stånd.

Stiftelseutredningen uppger i sitt yttrande att utredningen avser att avlämna
ett betänkande under början av år 1983. Enligt yttrandet kommer
utredningen att föreslå att nya stiftelser i princip blir registreringspliktiga och
ställda under länsstyrelsens tillsyn. Samtidigt blir stiftelser bokföringsskyldiga
och underkastade tvingande bestämmelser om redovisning och revision.
Bestämmelserna har, anför utredningen, i huvudsak utformats med liknande
bestämmelser i associationsrättslig lagstiftning som förebild. Utredningen
har eftersträvat att så långt möjligt uppnå neutralitet mellan olika verksamhetsformer
inom associationsrätten och denna angränsande rättsområden.

Utredningen anför vidare:

För att uppnå neutralitet är det givetvis värdefullt om alla former av
associationsrättslig verksamhet underkastades en lagstiftning som bygger på
överensstämmande grundprinciper. Sett ur den aspekten är det en brist att
ideella föreningar står helt utanför lagreglering. Denna brist förstärks om
stiftelser blir underkastade en allmän lagreglering och ideella föreningar
därmed blir ensamma om att vara oreglerade.

Den omständigheten att ett närliggande rättsområde är oreglerat kan
också inverka ogynnsamt när det gäller att uppnå vissa syften med den tänkta
stiftelselagen. En grundtanke i denna är att man genom registrering och årlig
granskning av redovisningshandlingar skall kunna öka samhällets insyn i och
kontroll av stiftelser. Det kan enligt utredningens mening inte helt uteslutas
att man i vissa fall kan tänkas kringgå dessa bestämmelser genom att söka sig
till ett oreglerat rättsområde. I stället för att välja stiftelseformen för en viss
aktivitet lägger man aktiviteten i en ideell förening.

Stiftelseutredningen är mot bakgrund av vad nu anförts beredd att
tillstyrka att man utreder om det föreligger något behov av en lagstiftning om
ideella föreningar och i så fall hur den bör utformas.

LO, TCO och SACO/SR erinrar i sina yttranden om att frågan om en
reglering av de ideella föreningarnas verksamhet har varit aktuell tidigare.

LO anför att argumenten för och emot en lagstiftning är väl kända och inte
behöver upprepas. Inte heller har enligt LO i sak något nytt inträffat som
motiverar att frågan på nytt bör aktualiseras genom en utredning.

TCO avstyrker motionärernas förslag och anför som skäl härtill att det
varken i motionen eller i annat sammanhang har visats att avsaknaden av
lagstiftning om ideella föreningar medfört missförhållanden eller att motiv i
övrigt skulle föreligga som skulle motivera en lagstiftning.

Organisationerna hänvisar till nya arbetsrättskommitténs utredningsarbete.
LO anser att motionen i den del den rör frågan om negativ föreningsrätt
redan på grund av detta bör avslås. SACO/SR menar att frågan om införande
av en ramlagstiftning om ideella föreningar bör anstå i avvaktan på resultatet
av utredningsarbetet.

SAF uppger att föreningen vid två tidigare tillfällen i yttranden till
utskottet över den aktuella frågan avstyrkt tanken på lagstiftning med

LU 1982/83:2

7

motiveringen att det inte förelåg något påvisat behov av det.

SAF fortsätter:

Föreningen menar fortfarande att det saknas bärande grund för särskild
lagstiftning rörande ideella föreningars uppbyggnad och verksamhet. I själva
verket synes det vara företeelser utanför ramen för sådan lagstiftning som
motionärerna har i åtanke för sitt förslag, exempelvis förekomsten av
fackliga organisationsklausuler respektive ”kollektiva” fackliga beslut om
tillhörighet till visst politiskt parti. Dylika företeelser kan - och bör -förbjudas eftersom de inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Men
förbud i sådana hänseenden kan mycket väl genomföras utan att vara
beroende av att man utarbetar generella lagregler rörande ideella föreningars
uppbyggnad och verksamhet.

Föreningen avstyrker sålunda bifall till förevarande motion.

Svenska Turistföreningen anför att man inte får något omfattande stöd från
samhället och inte heller berörs av frågan om negativ föreningsrätt.
Föreningen har ingenting emot en utredning - till rimlig kostnad - men
känner sig inte berörd i någon större omfattning.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion vari yrkas att en utredning tillsätts med
uppgift att lägga fram förslag till en ramlagstiftning om ideella föreningar.
Motionärerna anser - mot bakgrund av samhällets ökande stöd till
organisationer och föreningar - att det är naturligt att vissa grundläggande
krav ställs på föreningarna.

Som framgår av den ovan (s. 1 f.) lämnade redogörelsen skiljer man i
juridiskt hänseende mellan ekonomiska föreningar och ideella föreningar.
De förstnämnda föreningarna regleras i lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar. För att en förening skall kunna vinna registrering som ekonomisk
förening fordras dels att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet, dels att
verksamheten skall syfta till att främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
Saknas någon av dessa förutsättningar är föreningen att anse som en
ideell förening. Till skillnad från vad som gäller beträffande de ekonomiska
föreningarna saknas en närmare lagreglering av de ideella föreningarna i
civilrättsligt hänseende. I rättspraxis har emellertid sedan länge ansetts att en
ideell förening äger rättskapacitet då den antagit stadgar som inte är alltför
bristfälliga och valt styrelse. I praxis har vidare utbildats vissa normer för de
ideella föreningarna, bl. a. när det gäller uteslutning av medlemmar.

Frågan om en lagstiftning beträffande de ideella föreningarna har tidigare
aktualiserats i olika sammanhang. Bl. a. har spörsmålet med anledning av
motioner prövats i riksdagen vid fyra tillfällen, senast år 1979 (LU
1979/80:1). Motionerna har på förslag av utskottet avslagits av riksdagen.

Vid sin senaste behandling av frågan pekade utskottet (LU 1979/80:1 s. 11)
bl. a. på att de ideella föreningarna är en viktig del av vårt samhälle, att de

LU 1982/83:2

8

fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika områden, samt att många
ideella organisationer lagstiftningsvägen har kommit att få ett starkt
inflytande över samhällsutvecklingen. Utskottet ansåg - med hänsyn till den
roll de ideella föreningarna sålunda spelar i vårt land - att avsaknaden av en
lagstiftning som reglerar de ideella föreningarna kan te sig mindre
tillfredsställande. Utskottet framhöll emellertid att en lagstiftning på
området är förenad med åtskilliga svårigheter. Inte heller hade det
framkommit några omständigheter som tydde på att avsaknaden av lagregler
medfört några väsentliga olägenheter. Enligt utskottets mening syntes det då
inte föreligga något behov av en lagreglering i fråga om ideella föreningar.
Utskottet erinrade slutligen om nya arbetsrättskommitténs och stiftelseutredningens
utredningsuppgifter och anförde att de förslag som dessa
utredningar kan komma att lägga fram kan få betydelse vid prövningen av
frågan huruvida en allmän reglering beträffande ideella föreningar bör
komma till stånd. Utskottet ansåg att ett ställningstagande till frågan om
lagreglering borde anstå i avvaktan på statsmakternas beslut med anledning
av de nämnda utredningarnas förslag.

Enligt utskottets uppfattning ger varken motiveringen i motionen eller
remissyttrandena över motionen vid handen att det skulle ha tillkommit
sådana nya omständigheter som motiverar att den begärda utredningen nu
bör komma till stånd. Inte heller i övrigt har, anser utskottet, framkommit
något som bör föranleda riksdagen att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt.
Ett ställningstagande till frågan om en lagreglering av ideella föreningar bör
således alltjämt anstå bl. a. i avvaktan på statsmakternas beslut med
anledning av de förslag som stiftelseutredningen och nya arbetsrättskommittén
kommer att lägga fram. Båda kommittéerna kommer enligt vad utskottet
erfarit att avsluta sitt arbete inom en nära framtid. Utskottet vill tillägga att
också kooperationsutredningens översyn av lagen om ekonomiska föreningar
kan få betydelse för frågan om en lagreglering av ideella föreningar.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:2033.

Stockholm den 9 november 1982

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s), Mona S:t Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Allan Ekström (m), Sigvard Persson (c),
Per Israelsson (vpk) och Inga-Britt Johansson (s).

LU 1982/83:2

9

Reservation

Per-Olof Strindberg, Joakim Ollén, Mona S:t Cyr och Allan Ekström (alla
m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Frågan om”
och på s. 8 slutar med ”ideella föreningar.” bort ha följande lydelse.

Utskottet vill, liksom vid tidigare behandling av frågan om en lagstiftning
beträffande ideella föreningar, framhålla att dessa föreningar är en viktig del
av vårt samhälle. De fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika
områden, exempelvis inom facklig, politisk och humanitär verksamhet samt
vid religionsutövning, vetenskaplig forskning och idrott. Utskottet har
tidigare också konstaterat att många ideella organisationer lagstiftningsvägen
har kommit att få ett starkt inflytande över samhällsutvecklingen. Till
detta kommer, som motionärerna har påpekat, att samhället på olika sätt
stöder organisationer och föreningar av skiftande slag. Såsom utskottet vid
flera tillfällen förut har anfört, ter sig avsaknaden av en lagstiftning som
reglerar de ideella föreningarna mindre tillfredsställande med hänsyn till den
roll de ideella föreningarna sålunda spelar i vårt land.

En av de invändningar som har framförts mot en lagstiftning om ideella
föreningar är att det inte skulle föreligga något behov av en sådan. Denna
uppfattning har framförts av bl. a. SAF och de stora fackliga organisationerna.
Som framgår av stiftelseutredningens yttrande över den aktuella
motionen kommer utredningen inom kort att lägga fram förslag om en
lagreglering för stiftelser. Genomförs en sådan lagstiftning blir de ideella
föreningarnas verksamhet det enda rättsområde inom den associationsrättsliga
och närstående lagstiftning som kvarstår oreglerat. Att avsaknaden av en
lagstiftning om ideella föreningar kan upplevas som en brist även från ideella
föreningars egna utgångspunkter framgår av remissyttrandet från länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län.

Vid en bedömning av behovet av en lagstiftning måste enligt utskottets
mening också de föreningsrättsliga aspekterna vägas in. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att föreningsfriheten utgör en viktig del av vårt
demokratiska liv. När stora ideella organisationer har getts ett betydelsefullt
inflytande eller rent av en maktposition i vissa hänseenden har detta i
allmänhet grundats på förutsättningen att organisationen i fråga företräder
ett stort antal medlemmar. Såväl för den enskilde medlemmen som för
samhället torde det vara av vikt att de beslut som fattas i ideella
organisationer verkligen baserar sig på en medlemsopinion. Samtidigt bör
beslutsfattandet ske med respekt för den enskildes ställning. Vissa nyligen
uppmärksammade händelser - Sveriges lärarförbunds uteslutning av medlemmar
och fall av konflikter rörande den negativa föreningsrätten - tyder
enligt utskottets mening på att det kan erfordras ett förstärkt skydd av den
enskildes möjligheter att föra fram egna åsikter och uppträda på ett
självständigt sätt inom eller utom organisationerna. Ett sådant förstärkt

LU 1982/83:2

10

skydd för den enskilde förefaller ligga helt i linje med de nya regler som
stärker den enskildes inflytande på arbetsplatsen och som syftar till att öka
demokratin på det kommunala och statliga planet. Också den dåvarande
justitieministern uttalade i samband med en frågedebatt rörande Lärarförbundets
agerande som sin uppfattning att han fann det helt naturligt att man
med tiden får en lag om ideella föreningar.

Som utskottet framhållit då liknande motionsyrkanden tidigare behandlats
i riksdagen är åtskilliga svårigheter förenade med en lagstiftning på området.
Svårigheterna bör emellertid inte överdrivas. Vad frågan nu gäller är
nämligen inte införandet av några mera detaljerade lagregler utan endast en
grundläggande reglering av de ideella föreningarnas uppbyggnad.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att övervägande skäl talar för
att frågan om en lagstiftning om ideella föreningar bör närmare utredas i
enlighet med motionärernas förslag. Enligt utskottets mening bör en sådan
utredning komma till stånd redan nu utan att man avvaktar resultatet av bl. a.
nya arbetsrättskommitténs och stiftelseutredningens arbete.

Beträffande den närmare inriktningen av utredningsarbetet vill utskottet
framhålla att tyngdpunkten i en eventuell lagreglering bör ligga i det som från
samhällets sida är mest skyddsvärt, nämligen den enskilde medlemmens
ställning i förhållande till organisationen. Andra angelägna uppgifter för
utredningen bör vara att utforma bestämmelser om medlems inträde i,
avgång från och uteslutning ur förening, medlems bundenhet av beslut som
fattats utan hans medverkan, förhållandet till tredje man, skadeståndsskyldighet,
firma teckning, ansvarighet för uppkomna förbindelser och föreningens
upplösning. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma
formerna för utredningsarbetets bedrivande.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2033 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
utredning om lagstiftning beträffande ideella föreningar.

.