om lagregler rörande jordbrukets hänsyn till naturvård och kulturminnesvård

Betänkande 1981/82:JoU19

JoU 1981/82:19

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:19

om lagregler rörande jordbrukets hänsyn till naturvård och kulturminnesvård Motionerna I

motion 1980/81:1367 av Jan Fransson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av allmänna hänsynsregler i jordbrukets lagstiftning.

I motion 1980/81:1769 av Hans Petersson i Röstånga och Jörgen Ullenhag
(båda fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till komplettering
av gällande jordbrukslagstiftning i syfte att införa generella regler
om hänsyn till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande två under riksmötet 1980/81
väckta motioner som berör jordbrukets hänsynstagande till naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen.

Enligt motion 1980/81:1367 upplever många människor i dag en oro över
det moderna jordbrukets effekter på hälsa och miljö. Vidare finns tecken
som tyder på att jordbruksmarkens förmåga och lämplighet för livsmedelsproduktion
är på väg att försämras som en följd av tillförsel av tungmetaller,
användningen av tunga jordbruksmaskiner, ensidig stråsädesodling
och bruk av kemiska bekämpningsmedel. Med hänvisning härtill upprepar
motionärerna ett tidigare framfört krav att för jordbruket, liksom för andra
näringar, måste gälla att verksamheten skall bedrivas med utgångspunkt i
den ekologiska grundsynen. Allmänna hänsynsregler bör införas i jordbrukets
lagstiftning som ett komplement till naturvårdslagen (NLV) på motsvarande
sätt som skett i t. ex. skogsvårdslagen.

Liknande synpunkter framförs i motion 1980/81:1769. Enligt motionen
har det moderna jordbruket en betydande inverkan på miljön. Denna
påverkan kan begränsas genom att hänsyn tas till naturvårdens intressen
vid rationaliseringsåtgärder på åkermark. Några sakliga skäl att behandla
jordbruk och skogsbruk olika från nu berörda utgångspunkter finns enligt
motionen inte. Utöver regler om naturvårdshänsyn erfordras också regler
om hänsyn till kulturminnesvården.

Utskottet vill erinra om att frågan om jordbrukets hänsyn till naturvården
diskuterades i samband med att riksdagen antog en ny lag om skötsel
av jordbruksmark (prop. 1978/79:163, JoU 1978/79:33). Föredragande
statsrådet underströk därvid att det numera inte råder minsta tvivel om att
ett hänsynstagande till naturvårds-, kulturminnesvårds- och de övriga mil1
Riksdagen 1981182. 16 sami. Nr 19

JoU 1981/82:19

2

jövårdsintressena måste ingå som ett nödvändigt led i all verksamhet som
avser utnyttjande av naturresurser. Detta gällde, anförde föredraganden,
självfallet även i fråga om ingrepp inom jordbruksområden liksom inom
andra områden som påtagligt fått sin prägel av människans åtgärder. Det
framhölls emellertid att naturvårdsintressena inom jordbruket liksom dittills
borde tillvaratas med stöd av NVL, vilket även jordförvärvsutredningen
för sin del ansåg. Föredraganden ansåg därför att det inte fanns skäl att
vid sidan av de bestämmelser som fanns i annan lagstiftning föra in någon
allmän regel om hänsyn till naturvården och kulturminnesvården i den nya
lagen om skötsel av jordbruksmark. Enligt propositionen fanns det emellertid
anledning att ytterligare överväga bl. a. hur samarbetet mellan lantbruksnämnderna
och länsstyrelserna i dessa frågor skall kunna effektiviseras.

Föredragandens uttalanden i nu berörda avseenden föranledde inte någon
erinran från riksdagens sida.

Frågan om naturvårdens intressen i jordbruket har också tagits upp i den
inom bostadsdepartementet utarbetade rapporten (SOU 1979:54, 55) Hushållning
med mark och vatten 2. Där ifrågasätts sålunda om inte i samband
med övervägandena rörande samarbetet mellan lantbruksnämnderna och
länsstyrelserna i dessa frågor borde kunna tas upp frågan om allmänna
hänsynsregler bör införas i jordbrukets lagstiftning som ett komplement till
NVL på motsvarande sätt som skett i skogsvårdslagen. Rapporten har
efter remissbehandling lagts till grund för en proposition om fortsatt fysisk
riksplanering, som behandlats av civilutskottet (prop. 1980/81:183, CU
1980/81:39, CU 1981/82:1). I propositionen (s. 10) anges bl. a. att frågan
om den närmare utformningen av lagregleringen beträffande såväl de verksamhetsanknutna
som de geografiska riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen
övervägs i regeringskansliet.

I enlighet med vad som förutskickades i proposition 1978/79:163 uppdrog
regeringen år 1979 åt lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet
med lantbruksstyrelsen som samordnande myndighet
att lägga fram förslag om hur samarbetet mellan lantbruksnämnderna och
länsstyrelserna i naturvårdsfrågor m. m. skall kunna bättre beaktas inom
jordbruket. Sedan utskottet vid föregående riksmöte behandlade ett likartat
motionsyrkande (JoU 1980/81:5), och sedan de nu aktuella motionerna
väcktes, har uppdraget redovisats för regeringen av en arbetsgrupp, bestående
av representanter för de tre ovannämnda myndigheterna. Arbetsgruppens
förslag innehåller en omfattande och intressant redovisning av
situationer där samordningsproblem mellan jordbrukspolitik, naturvård
och kulturminnesvård kan tänkas uppkomma. Rapporten utmynnar i förslag
till åtgärder, som redovisas i 16 olika punkter, för att förbättra samordningen
av verksamheten inom de tre olika områdena.

Av rapporten framgår med stor tydlighet att de frågor som aktualiseras i
motionerna inte enbart kan lösas med ändrad lagstiftning. Det är snarare

JoU 1981/82:19

3

fråga om en samverkan mellan utformningen av olika lagar, de rutiner som
finns när det gäller samverkan mellan olika myndigheter samt information
och utbildning.

Utskottet delar motionärernas principiella uppfattning att det för jordbruket
- liksom för andra näringar som avser utnyttjandet av naturresurser
- bör gälla att verksamheten bedrivs med utgångspunkt i en ekologisk
grundsyn.

Med utgångspunkt i rapporten från de tre myndigheterna finner utskottet
det naturligt att även frågan om lagregler rörande jordbrukets hänsynstagande
till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen blir föremål för
närmare överväganden från regeringens sida. Utskottet anser sig dock inte
ha anledning att närmare gå in på de åtgärder som bör vidtas när det gäller
ändrade lagregler, ändrade samarbetsrutiner mellan myndigheter, informationsinsatser
och utbildningsinsatser som här kan vara aktuella. I avbidan
på resultatet av de överväganden som görs av regeringen i anslutning till
det framlagda förslaget är utskottet f. n. inte berett att föreslå något riksdagsuttalande
med innebörden att riksdagen skall hemställa om förslag till
någon viss ändring i gällande lagstiftning. Frågan om ändringar i de lagar
som berör jordbrukspolitiken, naturvården och kulturminnesvården bör
övervägas då regeringen tar ställning till den från lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket
och riksantikvarieämbetet avlämnade utredningsrapporten.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1980/81:1367 och 1980/
81:1769.

Stockholm den 1 december 1981

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Börje Stensson
(fp), Hans Wachtmeister (m), Åke Wictorsson (s), Filip Johansson (c),
Gunnar Olsson (s), Sven Eric Lorentzon (m), Håkan Strömberg (s), Märta
Fredrikson (c), Esse Petersson (fp), Wivi-Anne Radesjö (s), Ulla-Britt
Åbark (s), Margareta Winberg (s) och Anita Modin (s).

Reservation

Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Wivi-Anne
Radesjö, Ulla-Britt Åbark, Margareta Winberg och Anita Modin (alla s)

JoU 1981/82:19

4

anser att utskottets yttrande. Från och med det stycke som på s. 1 boljar
med ”Utskottet vill” och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den principiella uppfattning som kommit till uttryck i
motion 1980/81:1367 och som innebär att för jordbruket — liksom för andra
näringar - måste gälla att verksamheten skall bedrivas med utgångspunkt i
en ekologisk grundsyn. Som motionärerna påpekat ingår i den nya skogsvårdslagen
bestämmelser om vilken hänsyn som skall tas till naturvårdens
intressen vid skötseln av skog (21 §). I sina föreskrifter till nämnda paragraf
har skogsstyrelsen mycket ingående utvecklat vad som gäller beträffande
naturvårdshänsyn i skogsbruket. En motsvarande reglering av jordbrukets
hänsyn till naturvård och kulturminnesvård framstår som väl motiverad.

I sammanhanget bör nämnas att frågan om allmänna hänsynsregler i
jordbrukets lagstiftning har behandlats i en rapport, Hushållning med mark
och vatten 2 (SOU 1979:54, 55), som utarbetats inom bostadsdepartementet.
I rapporten ges en rad exempel på hänsyn som borde kunna tas i
jordbruket, bl. a. användningen av gödselmedel så att grundvattnet inte
förstörs, begränsning av användningen av kemiska bekämpningsmedel,
bevarande i rimlig omfattning av diken, våtmarker, odlingsrösen och åkermark.
Vidare har regeringen år 1979 uppdragit åt lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket
och riksantikvarieämbetet med lantbruksstyrelsen som
samordnande myndighet att lägga fram förslag om hur samarbetet mellan
lantbruksnämnderna och länsstyrelserna skall kunna bättre beaktas inom
jordbruket. Enligt vad utskottet inhämtat har uppdraget nyligen redovisats
för regeringen.

Utskottet föreslår att riksdagen uttalar sig för att regeringen på grundval
av ovannämnda utredningsmaterial bör lägga fram förslag om lagregler
rörande jordbrukets hänsynstagande till naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen i huvudsak enligt de riktlinjer som anges i motionerna
1980/81:1367 och 1980/81:1769. Bestämmelserna torde lämpligen kunna
infogas i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:1367 och 1980/
81:1769 hos regeringen anhåller om förslag till lagstiftning rörande
jordbrukets hänsynstagande till naturvård och kulturminnesvård
i enlighet med vad utskottet förordat.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981