om kurdernas situation

Betänkande 1981/82:UU7

UU 1981/82:7

Utrikesutskottets betänkande
1981/82:7

om kurdernas situation
Motionen

I motion 1980/81:296 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att regeringen i samarbete med andra stater,
eller ensam, tar initiativ till att föra fram den kurdiska frågan i FN och andra
internationella organ,

2. att riksdagen uttalar sitt fördömande av övergreppen mot kurderna i
Turkiet, Iran och Irak.

Bakgrund

Kurdernas situation behandlades av riksdagen för ett år sedan på grundval
av motionsyrkanden likartade de nu aktuella. I sitt betänkande UU
1980/81:11 lämnade utskottet en relativt utförlig redogörelse för kurdernas
belägenhet i de länder där de huvudsakligen är bosatta. Utskottet
konstaterade att kurderna framförallt i Turkiet. Iran och Irak under lång tid
och ofta i väpnad kamp, strävat efter att få sin kulturella särart erkänd och
uppnå ökad självständighet. Frihetsrörelsen har emellertid knappast lett till
någon varaktig framgång. I synnerhet i Turkiet och Iran har de kurdiska
strävandena mötts av hårt motstånd och ofta slagits ned med stor brutalitet.
Utskottet hade i sitt betänkande anledning att slå fast att övervåld mot och
diskriminerande behandling av kurder alltjämt förekom.

Det kurdiska folket är fördelat på ett flertal länder. Som framgår av det
ovannämnda betänkandet bor ca hälften av alla kurder i Turkiet och större
delen av återstoden i Iran och Irak samt mindre grupper i Syrien,
Sovjetunionen och Libanon. Uppgifterna om det totala antalet kurder är
osäkra och varierar mellan 6 och 16 miljoner, men även betydligt högre
siffror har nämnts. Vissa källor uppger 9 miljoner enbart för Turkiet medan
den officiella turkiska siffran f. n. är 2,2 miljoner.

Kurdernas bosättning i flera länder har självfallet försvårat självständighetssträvandena.
Kurderna har därtill haft att kämpa mot regimer, som inte
gärna tolererar oliktänkande grupper.

Utskottet kom vid förra årets behandling till slutsatsen att möjligheterna
att få gehör för frågan i FN var små, även av det skälet att berörda länder inte
anslutit sig till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
på sådant sätt att konkreta fall av brott mot konventionen kunde påtalas.
Även utrikesminister Ola Ullsten gjorde som svar på en interpellation i
riksdagen den 18 januari 1980 bedömningen att det inte var sannolikt att

1 Riksdagen 1981/82. 9 sami. Nr 7

UU 1981/82:7

2

kurdernas situation skulle komma att behandlas i FN och pekade som skäl
härför på det politiska läget i regionen och på svårigheten att väcka en
bredare internationell opinion i frågan.

Sveriges inställning när det gäller skyddet av mänskliga rättigheter är
emellertid alldeles klar, hette det i ovannämnda betänkande. Utskottet
fördömde varje form av förföljelse av människor på grund av deras politiska
eller religiösa övertygelse, deras ras eller etniska tillhörighet. Även det
kurdiska folket omfattades av denna inställning, framhöll utskottet.

Utskottet

Som torde framgå av förra årets betänkande, delar utskottet motionärernas
uppfattning att kurderna i några av sina hemländer ofta utsätts för
förföljelse och diskriminerande behandling. Förhållandena kan ha växlat
från tid till annan, och deras situation är långtifrån likartad i de sex nationer
där de huvudsakligen bor, men det är uppenbart att kurderna alltför ofta
förmenas rätten att ge uttryck åt sin nationella särart. Efter militärkuppen i
Turkiet förra året, revolutionen i Iran och kriget mellan Iran och Irak har
kurdernas situation ytterligare försämrats.

Det finns enligt utskottets mening anledning att ägna det kurdiska folket
fortsatt uppmärksamhet och verka för att medborgerliga, politiska och
kulturella rättigheter både tillerkänns kurderna och i praktiken tillämpas på
dem. Förföljelse och övergrepp mot kurder måste fördömas på samma sätt
som vi fördömer sådana handlingar mot andra grupper. Arbetet på att stärka
respekten för mänskliga rättigheter liksom ansträngningarna att vinna ökad
anslutning till de internationella konventionerna på området, måste fortgå Den

svenska regeringen spelar av tradition en aktiv roll i dessa
sammanhang. Ingen kan sväva i tvivelsmål om Sveriges inställning till brott
mot mänskliga rättigheter och förföljelse av utsatta grupper, till vilka
kurderna otvivelaktigt hör. Ett antal kurder har också funnit en fristad i vårt
land.

Med vad som anförts i det föregående torde syftet med yrkande 2 i
motionen vara uppfyllt, varför det inte torde föranleda någon riksdagens
åtgärd. Yrkandet avstyrks följaktligen.

I yrkande 1 i motionen föreslås att Sverige skall ta initiativ i FN till förmån
för kurderna. Utskottet har tidigare pekat på svårigheterna därvidlag. Om
kurdernas förhållanden skall kunna behandlas med någon framgång i FN,
dess underorgan eller i andra internationella organisationer krävs stöd i en
omfattande internationell opinion. Förutsättningar härför torde f. n. saknas.

UU 1981/82:7

3

Utskottet, som är av uppfattningen att initiativ i FN utan utsikter till
framgång riskerar att skada den sak de är avsedda att gagna, avstyrker
yrkande 1 i motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:296

Stockholm den 3 november 1981

På utrikesutskottets vägnar
TORSTEN BENGTSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Torsten Bengtson (c). Sture Palm
(s). Linnea Hörlén (fp). Olle Göransson (s). Ingrid Sundberg (m). Gunnel
Jonäng (c). Sture Ericson (s), Per-Olof Strindberg (m). Sture Korpås (c).
Rune Ångström (fp), Maj-Lis Lööw (s). Sten Sture Paterson (m). Anita
Modin (s), Stig Gustafsson (s) och Inga-Britt Johansson (s).

GOTAB 6977(1 Slockholm 1981