om krjminalisering vid prostitution m.m.

Betänkande 1985/86:JuU20

Justitieutskottets betänkande
1985/86:20

om kriminalisering vid prostitution m. m.

JuU

1985/86:20

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar justitieutskottet ett antal motioner från den
allmänna motionstiden 1986. Fyra frågor behandlas:

- Kriminalisering av kundernas förfarande i prostitutionsförhållanden

- Juridiskt biträde åt personer som utsatts för sexuella övergrepp m. m.

- Alkotest vid läkarundersökning av våldtagna kvinnor

- Kriminalisering av missaktning med anspelning på kön

Utskottet, som senast i november 1985 tagit ställning till de tre först
nämnda frågorna, avstyrker bifall till samtliga motioner.

Två av utskottets ledamöter (c) reserverar sig beträffande juridiskt
biträde. En ledamot (c) reserverar sig i fråga om kriminalisering av
prostitutionskunder.

Motionerna

I motion 1985/86:Ju603 av Margareta Persson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att kundernas förfarande i ett prostitutionsförhållande
skall kriminaliseras.

Motionärerna, som framhåller att prostitutionen är uttryck för kvinnoförakt
och kvinnoförtryck, anför att en kriminalisering av kunderna i prostitutionsförhållande
med all sannolikhet skulle leda till en minskning av
prostitutionen. De åberopar också riskerna för spridning av HTLV-III-virus.

I motion 1985/86:Ju619 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring i brottsbalken angående kriminalisering
av prostitutionskontakter i enlighet med vad som anförs i motionen.

Det anförs i motionen att straffrättsliga åtgärder mot prostitutionskunderna
skulle bidra till att minska prostitutionens omfattning och samtidigt ge
uttryck för att samhället inte kan acceptera sådan verksamhet.

I motion 1985/86:Ju621 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

- att riksdagen hos regeringen hemställer om ett lagförslag som kriminaliserar
kundens förfarande i ett prostitutionsförhållande (yrkande 1),

- att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 16 kap. 8 §
brottsbalken att även missaktning mot kön inkluderas (yrkande 3).

Motionärerna anser att en straffrättslig lagstiftning mot prostitutionskunder
måste övervägas som ett led i kampen mot prostitutionen. Behovet av

1 Riksdagen 1985186. 7sami Nr20

hjälp och stöd åt de prostituerade kvinnorna betonas. I fråga om yrkandet om
ändring i 16 kap. 8 § brottsbalken framhåller motionärerna vikten av att
påverka människors attityder gentemot prostitution och pornografi.

I motion 1985/86:Ju626 av Rosa Östh m. fl. (c) hemställs, med hänvisning till
vad som anförts i motion 1985/86:So479, att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära en skyndsam utredning för att pröva möjligheten till
kriminalisering av kundernas förfarande i prostitutionsförhållanden.

Motionärerna berör särskilt frågor som sammanhänger med att vissa
prostituerade är smittade med viruset HTLV-III och i sina prostitutionskontakter
kan sprida smittan vidare. Motionärerna framhåller att det är
nödvändigt att pröva möjliga vägar - i sista hand med tvång - för att hindra
kundtillströmningen, och de förespråkar att kunderna ställs till ansvar.

I motion 1985/86:Ju705 av Marianne Karlsson (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att kvinnor skall ha rätt till kostnadsfri juridisk
hjälp vid våldtäktsrättegång,

2. att riksdagen beslutar om obligatorisk alkotest vid läkarundersökning
av våldtagna kvinnor.

Motionären anser att en lagstiftning som ger kvinnliga våldtäktsoffer rätt
till kostnadsfri juridisk hjälp i våldtäktsrättegångar bör införas med det
snaraste. I fråga om motionskravet på alkotest anför motionären att en
läkare som undersöker en våldtagen kvinna lätt kan förväxla påverkan av
alkohol med chock efter övergreppet.

I motion 1985/86: Ju725 av Margareta Gard m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att ändra rättshjälpslagen så att kvinnor som utsatts för sexuellt
övergrepp och misshandel kostnadsfritt ges rätt till juridiskt biträde.

I motionen anförs att den rätt till stödperson i rättegången som infördes
genom en lagändring den 1 juli 1984 inte är tillräcklig; motionärerna
framhåller att kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp befinner sig i en så
svår situation såväl vid polisanmälan och polisförhör som under rättegång att
de har behov av juridiskt biträde under hela det rättsliga förfarandet. Den
juridiska hjälpen bör vara kostnadsfri.

I motion 1985/86: Ju727 av Rosa Östh m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga,
med hänvisning till vad som anförts i motion 1985/86:A608, att riksdagen
beslutar att kvinnor som utsatts för våld och övergrepp skall ha rätt till
juridiskt biträde inom rättshjälpens ram (yrkande 1).

Motionärerna anser att det nu bör lagstiftas i frågan; ytterligare utredning
behövs inte.

Riksdagsbehandlingen hösten 1985 m. m.

Utskottet behandlade i november 1985 motioner som tog upp olika frågor
med anknytning till lagstiftningen om sexualbrott. Bland dem ingick tre av de
frågor som nu åter har aktualiserats, nämligen kriminalisering vid prostitution,
juridiskt biträde åt personer som utsatts för sexuella övergrepp m. m.
och alkotest vid läkarundersökning av våldtagna kvinnor.

I sitt betänkande (JuU 1985/86:3) har utskottet - särskilt för varje fråga -

JuU 1985/86:20

2

lämnat utförliga redogörelser för bl. a. bakgrundsmaterial, gällande rätt och
utredningsarbete. Utskottet, som hänvisar till denna nyligen gjorda redovisning,
ger i det följande kortfattade sammanfattningar därav.

Kriminalisering vid prostitution. Det är inte straffbart att mot vederlag
tillhandahålla sexuella tjänster. Att mot vederlag skaffa sig sådana tjänster är
endast undantagsvis straffbart (t. ex. om den prostituerade är under 18 år
eller befinner sig i ett hjälplöst tillstånd). Utskottet har tagit ställning mot en
utvidgad kriminalisering och därvid, såvitt gäller prostitutionskunderna,
anfört bl. a. att en kriminalisering med all sannolikhet skulle göra prostitutionen
svåråtkomlig för myndigheterna. Utskottet pekade även på andra
allvarliga kriminalpolitiska invändningar mot en kriminalisering, såsom de
risker för utpressning den kan medföra och de svårigheter att upprätthålla
kontrollen av efterlevnaden som skulle uppstå. Samtidigt framhöll utskottet
de sociala åtgärdernas stora betydelse när det gäller att bekämpa prostitutionen
(se JuU 1985/86:3 s. 6 ff, 19 f, jfr även JuU 1983/84:25 s. 24).

Vad beträffar de särskilda frågor som aktualiserats på senare tid genom
faran för spridning av det virus som brukar benämnas HTLV-III bör nämnas
att regeringen i maj 1985 har tillsatt en särskild delegation, AIDSdelegationen
(se prop. 1985/86:100, bil. 7,s. 64 ff). Delegationen skall bl. a.
följa och initiera forskning och ta initiativ till åtgärder. Frågor med
anknytning till smittspridning vid prostitution tillhör de ämnen som övervägs
inom delegationen.

Juridiskt biträde åt personer som utsatts för sexuella övergrepp m. m. År
1984 infördes en regel i rättegångsbalken, 20 kap. 15 a §, som innebär att en
målsägande som hörs med anledning av åklagarens talan och som med
hänsyn till brottets art eller eljest kan antas vara i behov av personligt stöd
under rättegången får åtföljas av en lämplig person som sådant stöd.
Samtidigt uttalade utskottet att den nya regleringen borde utvärderas och att,
om det visar sig att det finns ett uttalat behov av juridiskt biträde som stöd åt
målsäganden under förundersökning och rättegång, saken noga bör övervägas
på nytt; då måste också undersökas om regleringen bör ges en generell
giltighet och omfatta t. ex. även fall av andra våldsbrott och annan
brottslighet (JuU 1983/84:25 s. 28 f). Detta gavs regeringen till känna.
Sedermera har regeringen beslutat tilläggsdirektiv till rättshjälpskommittén
(Ju 1982:01) i enlighet med riksdagens beslut. Frågan övervägs nu inom
kommittén. Ett betänkande i ämnet är att vänta under år 1986. Utskottet har
i november 1985 uttalat sin tillfredsställelse över att ämnet är föremål för
konstruktiva överväganden i kommittén (JuU 1985/86:3 s. 3 ff, s. 18 ff).

Alkotest vid läkarundersökning av våldtagna kvinnor. Enligt 2 kap. 6 §
regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot
bl. a. påtvingat kroppsligt ingrepp. Endast genom lag kan denna bestämmelse
begränsas. Blodprovstagning och åläggande att lämna alkoholutandningsprov
är exempel på kroppsliga ingrepp. Det finns ingen skyldighet för en
målsägande, exempelvis en våldtagen kvinna, att underkasta sig något
kroppsligt ingrepp med anledning av brottet. Den läkarundersökning som en
våldtagen kvinna vanligtvis genomgår företas med hennes samtycke. Utskottet
har - med uttalandet att största möjliga hänsyn bör tas till offer för sådan
brottslighet som det här gäller - anfört att det saknas anledning att införa en

JuU 1985/86:20

3

bestämmelse som gör alkotest obligatoriskt (JuU 1985/86:3 s. 16 f, s. 25).

Ändring av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. I 16 kap. 8 § BrB
föreskrivs straff för den som offentligen eller eljest i uttalande eller annat
meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning
för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Straffet är
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter.

En äldre straffbestämmelse om hets mot folkgrupp fick - i stort sett -nuvarande lydelse år 1970 när Sverige ändrade sin lagstiftning för att bringa
den i överensstämmelse med en av Förenta nationernas generalförsamling
antagen konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(prop. 1970:87, 1LU 41). Genom en lagändring år 1982 kom regeln därefter
uttryckligen att bli ett skydd inte bara för särskilda etniska grupper utan även
för kollektiv av sådana grupper, exempelvis invandrare i Sverige (prop.
1981/82:58, JuU 41).

För närvarande pågår inom regeringskansliet överväganden med anledning
av två förslag om ändringar i den aktuella paragrafen. Det ena förslaget
har avgetts av yttrandefrihetsutredningen i dess betänkande (SOU 1983:70)
Värna yttrandefriheten (s. 67, 191 ff) och avser bl. a. att åstadkomma en
precisering av det straffbara området. Det andra förslaget har avgetts av
utredningen om homosexuellas situation i samhället i betänkandet (SOU
1984:63) Homosexuella och samhället (s. 69 ff). Förslaget innebär att till
uppräkningen "ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse”
fogas orden ”eller sexuell läggning”.

Under remissbehandlingen av yttrandefrihetsutredningens förslag har
några remissinstanser fört fram samma tanke som väckts i den nu aktuella
motionen, dvs. att bestämmelsen om hets mot folkgrupp bör utvidgas så att
också kvinnor skall ingå bland de grupper som skyddas.

I en interpellationsdebatt i kammaren i april 1985 har justitieministern
berört frågan och därvid anfört bl. a. att det naturligtvis skulle vara tänkbart
att ändra bestämmelsen så att den kommer att omfatta även sådana
handlingar som kvinnor i allmänhet - och i så fall kanske också män -upplever som ett uttryck för missaktning för deras kön. Bestämmelsen skulle
emellertid då få en helt annan karaktär än nu och det straffbara området
skulle bli mycket vidsträckt eftersom det inte längre skulle bli fråga om en
bestämmelse till skydd för olika minoriteter. Justitieministern uttalade att
frågan kommer upp vid den fortsatta beredningen med anledning av
yttrandefrihetsutredningens betänkande. Han anförde vidare att även frågan
om en breddning av pornografiförbudet övervägs (riksdagens protokoll
1984/85:117).

Utskottet

Så sent som i november 1985 behandlade utskottet i sitt betänkande JuU
1985/86:3 vissa motionsvis väckta frågor om sexualbrott m. m. Utskottet
behandlade därvid utförligt bl. a. tre av de ämnen som nu åter är aktuella
med anledning av motioner, nämligen kriminalisering vid prostitution,

JuU 1985/86:20

4

juridiskt biträde åt personer som utsatts för sexuella övergrepp m. m. och
alkotestvid läkarundersökning av våldtagna kvinnor. Föreliggande motionsönskemål
på de tre områdena stämmer i allt väsentligt överens med de
tidigare framförda. Utskottet vill hänvisa till framställningen i det nämnda
betänkandet.

Utskottet har hittills avvisat en kriminalisering vid prostitution, vad gäller
såväl ett allmänt utformat förbud som en kriminalisering riktad enbart mot
kunderna. Utskottet har därvid sammanfattningsvis ansett att allvarliga
nackdelar skulle vara förenade med en straffbeläggning. En fråga som
utskottet inte haft anledning att gå in på tidigare men som nu tagits upp i
några av motionerna gäller riskerna för spridning av virus HTLV-III i
samband med prostitution.

Vid de överväganden som utskottet gör i förevarande ärende vill utskottet,
vad beträffar faran för spridning av virus HTLV-III, erinra om att regeringen
i maj 1985 tillsatt en särskild delegation, AIDS-delegationen, som bl. a. skall
följa och initiera forskning och ta initiativ till åtgärder. Frågor med
anknytning till smittspridning vid prostitution tillhör de ämnen som övervägs
inom delegationen.

Mot denna bakgrund och då utskottet inte ser anledning att nu avvika från
sina tidigare gjorda bedömningar i fråga om kriminalisering vid prostitution
avstyrker utskottet bifall till motionerna 603, 619, 621 (yrkande 1) och 626.

Utskottet finner emellertid i sammanhanget anledning att anknyta till sina
tidigare gjorda uttalanden om vikten av kraftfulla åtgärder mot det allvarliga
samhällsproblem som prostitutionen utgör. Enligt utskottets mening är de
sociala insatserna av största betydelse; utan sådana åtgärder finns det
sannolikt inga utsikter att nå varaktiga resultat. Det är enligt utskottets
uppfattning ett mycket viktigt arbete som bedrivs av bl. a. de särskilda
prostitutionsgrupperna och även i övrigt inom socialförvaltningarna och av
frivilliga organisationer. En förutsättning för ett framgångsrikt arbete är
emellertid att verksamheten bedrivs med kontinuitet och att tillräckliga
medel avsätts för verksamheten. Utskottet ser det därför som mycket
angeläget att det allmänna genom olika åtgärder ger sitt stöd åt kampen mot
prostitutionen.

Vad gäller önskemålen om juridiskt biträde ät personer som utsatts för
sexuella övergrepp m. m. vill utskottet framhålla att rättshjälpskommittén
(Ju 1982:01) för närvarande som sin enda uppgift har att överväga just frågan
härom. Enligt sina direktiv skall kommittén undersöka hur det rättsliga
förfarandet i mål om ansvar för sexualbrott har fungerat i praktiken från
målsägandens synpunkt sedan nya regler infördes den 1 juli 1984. På
grundval av denna undersökning skall kommittén ta upp frågan om formerna
för utvidgad rättshjälp åt i första hand kvinnor som har utsatts för sexualbrott
eller vissa andra våldsbrott. Kommittén skall undersöka om en sådan ordning
som den som finns i våra grannländer bör bilda modell för ett nytt system för
svensk del eller om systemet här bör ges en annorlunda utformning.

Ett betänkande från rättshjälpskommittén är att vänta under år 1986.

Med hänsyn till att överväganden i den riktning motionärerna önskar
sålunda pågår anser utskottet att det saknas anledning för riksdagen att nu ta
några initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till de nu behandlade
yrkandena i motionerna 705, 725 och 727.

JuU 1985/86:20

5

Utskottet övergår härefter till att behandla motionsyrkandet om införande
av en skyldighet för våldtagna kvinnor att underkasta sig alkotest vid
läkarundersökning. Utskottet erinrar om det skydd 2 kap. 6 § regeringsformen
ger varje medborgare gentemot bl. a. påtvingat kroppsligt ingrepp från
det allmännas sida. Detta skydd kan begränsas endast genom lag. Sådan
alkotest som motionären åsyftar är ett exempel på kroppsligt ingrepp. Någon
skyldighet för en målsägande, t. ex. en våldtagen kvinna, att underkasta sig
något kroppsligt ingrepp med anledning av brottet finns inte. Den läkarundersökning
som vanligtvis sker efter övergreppet företas sålunda med hennes
samtycke.

Utskottet, som vid den tidigare behandlingen av ett enahanda motionsyrkande
som det som nu är aktuellt uttalade att största möjliga hänsyn bör tas
till offer för sådan brottslighet som det här gäller, anser nu - såsom tidigare -att det saknas anledning att införa en bestämmelse som skulle innebära en
skyldighet för målsäganden att underkasta sig alkotest. Utskottet avstyrker
därför yrkandet härom i motion 705.

När det gäller motionsönskemålet om en ändring av bestämmelsen om hets
mot folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken på så sätt att även missaktning med
anspelning på kön skulle bli straffbart vill utskottet anföra följande.

I bestämmelsen föreskrivs straff för den som offentligen eller eljest i
uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller
uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med
anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Inom regeringskansliet pågår för närvarande överväganden bl. a. med
anledning av förslag om ändringar i paragrafen, framförda i två olika
kommittébetänkanden (SOU 1983:70 och SOU 1984:63). Justitieministern
uttalade i en interpellationsdebatt om våldspornografi i april 1985 bl. a. att
frågan om den aktuella bestämmelsens utformning kommer upp vid den
fortsatta beredningen med anledning av yttrandefrihetsutredningens betänkande.
Han framhöll samtidigt att även frågan om en breddning av
pornografiförbudet övervägs. - En lagrådsremiss med förslag i bl. a. nu
berörda frågor planeras till maj 1986.

Det ämne som motionärerna har tagit upp är således aktuellt inom
regeringskansliet, och utskottet anser att det saknas anledning för riksdagen
att vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet avstyrker bifall
till motion 621 i denna del.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kriminalisering vid prostitution
att riksdagen avslår motion 1985/86:Ju603, motion 1985/86:Ju619,
motion 1985/86:Ju621 i denna del (yrkande 1) och motion 1985/
86:Ju626,

JuU 1985/86:20

6

2. beträffande juridiskt biträde åt personer som utsatts för sexuella
övergrepp m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:Ju705 i denna del (yrkande 1),
motion 1985/86:Ju725 och motion 1985/86:Ju727 i denna del (yrkande
1),

3. beträffande alkotest vid läkarundersökning av våldtagna kvinnor
att riksdagen avslår motion 1985/86:Ju705 i denna del (yrkande 2),

4. beträffande ändring i 16 kap. 8 § brottsbalken

att riksdagen avslår motion 1985/86:Ju621 i denna del (yrkande 3).

Stockholm den 8 april 1986
På justitieutskottets vägnar
Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Arne Nygren (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran
Franck (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Birthe Sörestedt (s), Elving
Andersson (c), Göran Magnusson (s) och Jerry Martinger (m).

Reservationer

1. Kriminalisering vid prostitution (mom. 1)

Gunilla André (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Mot denna”
och slutar med ”och 626” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början slå fast att det är ett angeläget samhällsintresse
att så långt möjligt försöka motverka prostitutionen och dess skadeverkningar.
Ett steg i sådan riktning kan vara att införa en kriminalisering. Mycket
talar emellertid mot ett allmänt straffsanktionerat förbud mot prostitution.
Intresset av effektiva socialvårdande insatser skulle kunna motverkas av en
sådan kriminalisering. Vidare skulle en kriminalisering som riktar sig mot de
prostituerade kvinnorna te sig ytterligt inhuman och kunna uppfattas som en
form av klasslagstiftning. Sådana betänkligheter möter emellertid inte i fråga
om en kriminalisering som riktar sig enbart mot dem som utnyttjar de
prostituerades tjänster - kunderna. En sådan kriminalisering skulle enligt
utskottets mening vara ett sätt för samhället att ge uttryck för att prostitution
inte kan accepteras. Det kan för övrigt redan nu genom regeln om förförelse
av ungdom sägas finnas ett, låt vara begränsat, straffsanktionerat förbud mot
prostitutionskontakter. Att en kriminalisering som riktar sig mot kunderna
skulle bidra till att minska prostitutionens omfattning står enligt utskottets
mening helt klart.

Det sagda innebär att utskottet anser att man - samtidigt som det
genomförs kraftfulla sociala och andra insatser - inte bör avstå från att
använda sig även av straffrättsliga åtgärder för att komma till rätta med

JuU 1985/86:20

7

prostitutionen. I detta syfte bör man, i enlighet med vad utskottet nyss har
anfört, utsträcka det kriminaliserade området till kundernas handlande.

Det får ankomma på regeringen att arbeta fram ett förslag till lagstiftning i
ämnet och snarast förelägga riksdagen förslaget. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Vad nu sagts innebär att utskottet ställer sig bakom yrkandena i
motionerna 603, 619, 621 (yrkande 1) och 626.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kriminalisering vid prostitution
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Ju619 och motion 1985/
86:Ju621 i denna del (yrkande 1) och med anledning av motion
1985/86:Ju603 och motion 1985/86:Ju626 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i detta hänseende.

2. Juridiskt biträde åt personer som utsatts för sexuella
övergrepp m. m. (mom. 2)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”och 727” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening uppenbart att ordningen med stödperson
är otillräcklig för att tillgodose det påtagliga behov av kvalificerat juridiskt
biträde som föreligger för de personer det här gäller; en målsägande behöver
juridisk hjälp så snart anmälan om övergreppet skall göras eller brottet eljest
blir känt hos polisen. Ett sådant generellt behov föreligger enligt utskottets
uppfattning oavsett om målsäganden för talan i målet eller ej. Det juridiska
biträdet bör ha erfarenhet av förundersökningar och av brottmålsförfarandet
i övrigt. Någon avgift för biståndet bör inte tas ut av målsäganden.

Enligt utskottets bedömning bör en ordning som den beskrivna nu införas
för personer som utsatts för sexuella övergrepp och liknande våldshandlingar.
Utskottet anser att reformen är så angelägen att den inte längre får
fördröjas. Förslag från rättshjälpskommittén i denna sak bör därför inte
avvaktas. I stället bör det ankomma på regeringen att utan dröjsmål utforma
erforderliga författningsregler och snarast förelägga riksdagen förslag i
ämnet.

Frågan huruvida rätten till juridiskt biträde bör utsträckas även till andra
grupper av målsägande än sådana som utsatts för sexuellt våld m.m. bör
närmare belysas av rättshjälpskommittén.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna 705 (yrkande 1), 725 och
727 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande juridiskt biträde ät personer som utsatts för sexuella
övergrepp m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Ju705 i denna del
(yrkande 1), motion 1985/86:Ju725 och motion 1985/86:Ju727 i denna
del (yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

JuU 1985/86:20

8

gotab Stockholm 1986 10467