om krigsmaterielexport

Betänkande 1982/83:UU24

UU 1982/83:24

Utrikesutskottets betänkande
1982/83:24

om krigsmaterielexport
Motionerna

I motion 1982/83: 350 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beträffande tillämpningsföreskrifterna till lagen om utförsel
av krigsmateriel (SFS 1982:513) som sin mening ger regeringen till
känna

a) att distinktionen mellan defensiv och offensiv krigsmateriel bör slopas,

b) att köparländernas inre förhållanden med särskild betoning av respekten
för de mänskliga rättigheterna bör ges avgörande betydelse,

c) att större vikt bör läggas vid de neutralitetspolitiska aspekterna i synnerhet
vad gäller export till och samarbete med militär stormakt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utförligare årlig statistik över den svenska vapenexporten,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om att inrätta ett organ bestående
av representanter för samtliga i riksdagen företrädda partier med
uppgift att följa den svenska exporten av vapen och krigsmateriel och vars
råd inhämtas innan utförseltillstånd medges,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt anförts i motionen om offentlig insyn i handlingar som rör utförsel
av krigsmateriel från våra hamnar,

5. att riksdagen hos regeringen begär att bestämmelser skyndsamt utarbetas
som reglerar vapentransporter genom vårt land,

6. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i övrigt i motionen
framhålls om omfattningen av den svenska krigsmaterielexporten.

I motion 1982/83: 1230 av Pär Granstedt m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en särskild förteckning utarbetas
över sådan krigsmateriel som är användbar för militärt bruk eller vid
vapenframställning och för vilken lagen om förbud mot krigsmaterielexport
skall tillämpas vid export till Sydafrika,

2. att riksdagen hos regeringen begär att särskild uppmärksamhet därvid
ägnas material av betydelse för utveckling av kärnvapenteknologi,

3. att riksdagen hos regeringen begär att förslag läggs fram för riksdagen
om införande i lagen av bestämmelser om kännbara ekonomiska påföljder
vid brott mot lagen samt att brott mot bestämmelserna för export av
krigsmateriel till Sydafrika alltid bedöms som grova.

1 Riksdagen 1982/83. 9 sami. Nr 24

UU 1982/83:24

2

4. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen ser över resurserna
för övervakning av lagstiftningen samt anpassar resurserna till de nya
bestämmelser som föreslås här,

5. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen ser över och vid
behov framlägger förslag till förändringar i de lagar och förordningar som
kan tillämpas mot en eventuell framtida medverkan från svenska rederier
eller flygbolag i vapentransporter till Sydafrika.

Utskottet

En grundlig översyn av reglerna för svensk export av krigsmateriel
genomfördes av 1979 års krigsmaterielexportkommitté (SOU 1981:39),
vars arbete resulterade i proposition 1981/82:196. Däri föreslogs att tidigare
gällande krigsmaterielkungörelse skulle göras om till lag. En viss
skärpning av praxis i fråga om tillståndsprövningen genomfördes. Propositionen
behandlades och antogs av riksdagen i maj 1982 (UU 1981/82:26,
rskr 345). Hela regelverket för krigsmaterielexporten har således nyligen
ingående prövats.

Flera av de konkreta förslag som väcks i de nu föreliggande motionerna
övervägdes av krigsmaterielexportkommittén och behandlades därefter av
regering och riksdag. Det gäller i första hand yrkandena i motion 350, som
delvis liknar vissa motionsyrkanden som behandlades av utskottet i det
ovannämnda betänkandet UU 1981/82:26. I yrkande 1 a) föreslås således
att distinktionen mellan defensiv och offensiv materiel slopas, i yrkande
1 b) att köparländernas inre förhållanden och respekten för mänskliga
rättigheter bör ges avgörande betydelse och i yrkande 1 c) att större vikt
bör läggas vid neutralitetspolitiska aspekter.

Som framgår av proposition 1981/82: 196 och särskilt av UU 1981/82:26
skall vid varje exportärende en totalbedömning göras av köparlandets
inrikespolitiska förhållanden och utrikespolitiska situation, materielens
beskaffenhet och det sätt på vilket materielen kan förväntas bli använd. En
sådan bedömning skall göras även vid prövning av utförseltillstånd för
defensiv materiel. Utrikesnämndens råd bör inhämtas i frågor om länderval,
samarbetsavtal och ärenden av principiell innebörd. I denna totalbedömning
ingår och beaktas just de skilda förhållanden som berörs i yrkande
1.

Enligt utskottets mening finns det av detta skäl inte anledning att nu
ompröva reglerna på det sätt som föreslås i motion 350, särskilt som
reglerna för krigsmaterielexport så nyligen setts över. Yrkande 1 i motionen
avstyrks därför.

I yrkande 2 i samma motion föreslås att regeringen ges i uppdrag att
utreda möjligheten till en utförligare årlig statistik om krigsmaterielexporten.
Motionärerna knyter an till statistiska centralbyråns remissvar till
krigsmaterielexportutredningen om förbättringar av den statistiska redovisningen.

UU 1982/83:24

3

Utskottet behandlade denna angelägna fråga redan i betänkandet UU
1981/82:26. Inom utrikesdepartementets handelsavdelning har sedermera
utrikeshandelsminister Mats Hellström tillsatt en arbetsgrupp med uppgift
att bl. a. redovisa förslag till en mer öppen offentlig redovisning av den
svenska krigsmaterielexporten. Utskottet utgår från att denna arbetsgrupp
även kommer att beakta synpunkterna från SCB.

Det tredje yrkandet i motionen föreslår att ett parlamentariskt organ
tillsätts med uppgift att följa den svenska exporten av krigsmateriel. Även
denna fråga behandlades av utredningen. I proposition 196 föreslogs att
utrikesnämnden skulle fylla funktionen av samrådsorgan. Utrikesutskottet
övervägde frågan om en parlamentarisk nämnd för ändamålet men stannade
för att följa kommitténs förslag att låta utrikesnämnden utgöra samrådsorgan.
Erfarenheterna av utrikesnämndens befattning med dessa ärenden
borde efter en tid utvärderas, ansåg utskottet.

Den ovannämnda arbetsgruppen inom utrikesdepartementet har också
till uppgift att göra en sådan utvärdering av erfarenheterna från utrikesnämnden.
Olika modeller för parlamentarisk insyn och samråd i frågor
rörande krigsmaterielexporten skall undersökas.

Med hänsyn till att regeringen således redan överväger hithörande frågor
anser utskottet att yrkandena 2 och 3 i motion 350 inte bör föranleda någon
särskild åtgärd av riksdagen, varför de avstyrks.

I anslutning till yrkande 4 anförs i motionen att utförselhandlingar som
upprättas i samband med export av krigsmateriel så långt möjligt bör vara
offentliga och inte, som nu, vanligen hemliga.

De handlingar som åsyftas i motionen är sekretessbelagda bl. a. med
hänsyn till att de kan innehålla uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden.
Utskottet finner inte skäl att föreslå någon ändring av sekretesslagen
i detta avseende, även av det skälet att regeringen nu överväger olika
metoder att på andra sätt öka insynen i krigsmaterielexporten.

Yrkande 4 i motionen avstyrks därför.

I yrkande 5 begärs att bestämmelser utarbetas som reglerar vapentransporter
genom Sverige.

Som framgår av utrikesminister Lennart Bodströms svar i riksdagen den
18 november 1982 på en fråga i detta ärende, tillämpas lagen om förbud
mot utförsel av krigsmateriel även i fall av transitering av krigsmateriel
genom Sverige. Utskottet anser att gällande regler hittills visat sig vara
tillräckliga för en noggrann prövning av transitering av krigsmateriel och
föreslår därför att yrkandet avstyrks.

I yrkande 6 förordas att den svenska exporten av krigsmateriel pressas
ned till ett nödvändigt minimum och att regeringen aktivt verkar för en
övergång till civil produktion vid de företag som i dag är beroende av
krigsmaterieltill verkning.

Utskottet vill erinra om att det är statsmakternas uppfattning att
försvarsindustrins kapacitet i huvudsak bör vara anpassad till den svenska
tl Riksdagen 1982/83. 9 sami. Nr 24

UU 1982/83:24

4

försvarsmaktens behov. En tillverkning i Sverige enbart för den utländska
marknaden skulle inte vara förenlig med vår utrikespolitik. En viss tillverkning
för export är emellertid ofrånkomlig. Den ökning som ägt rum
under senare år förklaras - som motionärerna påpekar - till stor del av
kostnadsökningar och hänför sig till våra traditionella köparländer. Under
år 1981 registrerades emellertid en viss nedgång i utförselstatistiken. Årssiffror
för 1982 föreligger inte ännu men tendensen från år 1981 torde
komma att stå sig. Det finns anledning räkna med att krigsmaterielexportens
andel av totalexporten för år 1982 åter kommer att ligga under en
procent.

Med hänvisning till det anförda avstyrks även yrkande 6 i motionen.

Motion 1230 behandlar frågan om export av krigsmateriel till Sydafrika.
Sådan export är i Sverige förbjuden i kraft av två lagar. Den ena är lagen
(1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel m. m. och den förordning
(1982:1062) med samma namn som utgör tillämpningsföreskrifter till
lagen och som innefattar en förteckning över vad som skall avses med
krigsmateriel enligt lagen.

Den andra är lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner och
den därtill hörande förordningen (1977:1127) om vissa sanktioner mot
Sydafrika.

Sanktionslagen utgör en fullmaktslag som ger regeringen möjlighet att
föreskriva att vissa bestämmelser i lagen skall tillämpas i den mån det
påkallas med anledning av beslut som fattats eller rekommendation som
antagits av FN:s säkerhetsråd. Förordningen (1977:1127) utfärdades till
följd av FN:s säkerhetsråds beslut år 1977 om bindande vapenembargo
mot Sydafrika. I praktiken rådde i Sverige förbud mot export av vapen till
Sydafrika långt före år 1977.

I förordningen (1977:1127) föreskrivs bl. a. att krigsmateriel och liknande
materiel inte får utföras från riket om den är avsedd för Sydafrika. Med
krigsmateriel och liknande materiel förstås:

— materiel som är upptagen i förteckningen som ingår i utförselförordningen
(1982:1062),

— motsvarande materiel utformad för polisiärt bruk,

— förnödenheter särskilt avsedda för tillverkning och underhåll av angiven

materiel.

I yrkande 1 i motionen föreslås att en särskild förteckning över utrustning
som kan användas för militära ändamål skall upprättas och tillämpas
mot Sydafrika utöver gällande förteckning över krigsmateriel. Som en av
motiveringarna härför anförs i motionstexten att en utvidgad förteckning
kan göra det svårare för industrin att i förväg bedöma vad som faller under
lagstiftningen och därmed vara ett hinder i handeln med Sydafrika.

Enligt utskottets mening torde det vara förenat med åtskilliga principiella
och praktiska svårigheter att utarbeta en sådan utvidgad förteckning
med tillämpning på Sydafrika. Om varuomfattningen går utöver vad som

UU 1982/83:24

5

enligt säkerhetsrådets intentioner och de generella svenska reglerna skall
uppfattas som krigsmateriel, riskerar vi att komma i konflikt med internationella
åtaganden på handelns område.

Det är uppenbart att ett stort antal civila varor i vissa situationer kan få
en militär användning. En klar gränsdragning ter sig vansklig att göra.
Yrkande 1 i motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.

I yrkande 2 i samma motion begärs att särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt material av betydelse för utveckling av kärnvapenteknologi.

Sydafrika är inte medlem av icke-spridningsfördraget (NPT) och inte
underkastat internationella atomenergiorganets (IAEA) kontroll. Enligt
svensk lagstiftning är svensk export av klyvbart material eller av material
direkt avsett för kärnenergianläggningar därför utesluten.

Vad gäller annat material, som vid sidan av sin vanliga användning, även
skulle kunna brukas i kämenergisammanhang, gör sig liknande principiella
synpunkter som anförts ovan gällande.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att yrkande 2 avstyrks.

Motionärerna vill också - som framgår av yrkande 3 — i lagstiftningen
införa kännbara ekonomiska påföljder vid överträdelse av lagen om förbud
mot utförsel av krigsmateriel, utöver de fängelsestraff som nu kan utdömas.
De straffrättsliga påföljderna vid olaglig utförsel av krigsmateriel
regleras allmänt i varusmugglingslagen och särskilt vad gäller Sydafrika i
sanktionslagen.

Utöver de däri angivna straffen skall utbyte av brott enligt sanktionslagen
förverkas. Efter en lagändring i brottsbalken ges därtill sedan den 1 juli
1982 möjlighet att förverka värdet av ekonomiska fördelar av ett brott som
är begånget i utövning av näringsverksamhet.

Med hänvisning till dessa bestämmelser anser utskottet gällande regler
för straff och ekonomiska påföljder tillräckliga för de fall som åsyftas i
motionen, vars yrkande 3 därför avstyrks.

I motionens fjärde yrkande begärs att regeringen skall se över resurserna
för övervakning av lagstiftningen och anpassa dem till de nya bestämmelser
som föreslagits i motionen.

Utskottet har i det föregående avstyrkt förslag om ändrade eller utvidgade
utförselbestämmelser och finner därutöver inte anledning att påyrka en
översyn av systemet för övervakningen. Yrkandet avstyrks därför. Utskottet
utgår emellertid från att regeringen noga följer utvecklingen för att
så långt det är möjligt säkerställa att Sverige för sitt vidkommande inte
bidrar till Sydafrikas anskaffning av krigsmateriel.

I yrkande 5 i motionen begärs att regeringen vid behov framlägger
lagförslag som kan tillämpas mot svenska rederiers och flygbolags medverkan
i vapentransporter till Sydafrika. I förordningen (1977:1127) om vissa
sanktioner mot Sydafrika föreskrivs att lastning, lossning och transport av
krigsmateriel avsedd för Sydafrika är förbjuden. Yrkande 5 i motionen
behöver således inte föranleda någon särskild åtgärd, varför det avstyrks.

UU 1982/83:24

6

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1982/83:350 angående svensk krigsmaterielexport,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:1230 angående krigsmaterielexport
till Sydafrika m. m.

Stockholm den 5 maj 1983

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås
(c), Sture Palm (s), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas (m), Jan
Bergqvist (s). Axel Andersson (s), Sten Sture Paterson (m), Bengt Silfverstrand
(s), Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp). Bertil Måbrink (vpk),
Sören Häggroth (s), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m).

Reservationer

1. Riktlinjer för svensk krigsmaterielexport

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Sorn
framgår” och på s. 4 slutar med ”6 i motionen.” bort ha följande lydelse:
Riktlinjerna för den svenska krigsmaterielexporten har nyligen setts
över och översynen resulterat i en ny lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel.

I vissa avseenden innebär den nya lagen en skärpning av tidigare regler,
såsom exempelvis när det gäller försäljning av tillverkningsrättigheter.
Utskottet välkomnar detta.

De grundläggande riktlinjerna för krigsmaterielexporten har emellertid i
allt väsentligt förblivit desamma som gällt sedan 1971, vilket gör att regeringen
i sin tillämpning av den nya lagen inte behöver göra, och enligt
utskottets mening inte heller gör, den strikta prövning av vaije utförselärende
som är nödvändig.

Det heter i proposition 1981/82:196, med vilken den nya lagen förelädes
riksdagen, att krigsmaterieltillverkning i Sverige enbart för den utländska
marknaden inte får förekomma utan att vapenexportens enda syfte är att
ge möjlighet att vidmakthålla en tillverkningskapacitet för vårt eget försvars
behov.

Export av krigsmateriel är således inget självändamål utan ett utflöde av
vår neutralitetspolitik och bör följaktligen vara underordnad de grundsatser
som gäller för vår utrikespolitik.

res. 1 (vpk)
res. 2 (c)

UU 1982/83:24

7

Detta ställer enligt utskottets mening vissa krav på vår exportpolitik,
som inte kan sägas vara tillgodosedda med nuvarande tillämpning av
utförsellagen.

Ett första krav är att långt större hänsyn måste tas till den interna
politiska situationen i det land till vilket en vapenleverans övervägs. Förekomsten
av en väpnad konflikt med ett annat land är självfallet ett avgörande
hinder men minst lika betydelsefullt är det om exporterade vapen
kan riskera att användas mot den egna befolkningen eller för att kvarhålla
andra folk i beroende eller ockupation.

Brist på respekt för mänskliga rättigheter och inre konflikter bör vara
lika avgörande faktorer i bedömningen som förekomsten av en yttre konflikt.

Det är i detta sammanhang som den av regeringen tillämpade distinktionen
mellan offensiva och defensiva vapen ter sig särskilt tvivelaktig. Erfarenheten
visar att vapen som i en situation kanske är av defensiv karaktär,
i en annan får en uttalat offensiv användning. Detta kan i särskilt hög grad
vara fallet just i situationer av inre osäkerhet och konflikt, då alla de vapen
och den utrustning som kan uppbringas också utnyttjas.

Utskottet ansluter sig i denna bedömning till synpunkterna i motion 350
och föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av yrkandena 1 och 2 i motionen.

1 yrkande 1 c i samma motion föreslås att större vikt läggs vid de
neutralitetspolitiska aspekterna vid export till och samarbete med militär
stormakt.

I linje med vad utskottet tidigare anfört om vikten av att Sveriges
vapenexportpolitik är underordnad principerna för vår alliansfria utrikespolitik,
vill utskottet även ifrågasätta det under senare år ökande militärindustriella
samarbetet mellan Sverige och andra länder. Ett sådant samarbete
är särskilt allvarligt om det sker med paktanslutna länder. I motion
350 lämnas ett oroväckande exempel på samarbete mellan Bofors och det
amerikanska DIVAD-projektet.

Enligt utskottets mening kan ett liknande samarbete med en stormakt
som därtill är inblandad i väpnade konflikter knappast försvaras med att
det rör sig om defensiv materiel. Som utskottet påpekat går det inte någon
skarp gräns mellan offensiv materiel och defensiv. Utrustning som i en
liten, neutral stats händer kan uppfattas som defensiv kan i en stormakts
globala strategi mycket väl bli offensiv.

Enligt utskottets mening bör - såsom påpekas i motion 350 - ytterst
stor vikt fästas vid de uppenbara risker för den svenska neutralitetspolitikens
trovärdighet som uppstår när ett vapentekniskt samarbete med ett
paktanslutet land inleds.

Vad utskottet här med anledning av yrkande 1 c i motion 350 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I yrkandena 2 och 3 i motion 350 påtalas behovet av en årlig statistisk

UU 1982/83:24

8

redovisning av vapenexporten och av att ett parlamentariskt organ med
företrädare för riksdagspartierna får till uppgift att nära följa den svenska
exporten av vapen.

Utskottet vill för sin del gärna ta fasta på dessa förslag. I sitt remissvar
till krigsmaterielexportkommitténs betänkande (SOU 1981:39) angav statistiska
centralbyrån (SCB) metoder för en förbättring av den årliga statistiken.
Detta förslag bör enligt utskottets mening så långt möjligt följas av
regeringen. Viktigare är emellertid att ett parlamentariskt organ av det slag
som föreslås i motion 350 upprättas och regelmässigt rådfrågas innan
utförseltillstånd ges. Det är uppenbart att utrikesnämnden med sin sammansättning
och funktion inte har möjlighet att göra den noggranna och
återkommande prövning som är erforderlig. Utskottet tillstyrker således
förslagen i yrkandena 2 och 3 i motion 350.

I yrkande 4 föreslås att de utförselhandlingar som upprättas vid export
av krigsmateriel skall vara offentliga.

Enligt vad utskottet inhämtat är dessa handlingar nu sekretessbelagda av
hänsyn till de berörda exportföretagens behov av kommersiell sekretess.
Utskottet anser emellertid inte en sådan ordning tillfredsställande. Ett
enskilt företags i och för sig berättigade krav på skydd för sina interna
affärsförhållanden får inte stå ivägen för samhällets långt viktigare behov
av att nära kunna följa utvecklingen på ett område av vitalt intresse för
internationell fred och säkerhet. Enligt utskottets mening bör regeringen
därför ges i uppdrag att göra en översyn av gällande sekretessbestämmelser
på detta område.

Utskottet vill anlägga liknande synpunkter på yrkande 5 i motionen.
Även vapentransporter genom vårt land är av en central betydelse för
neutralitetspolitikens trovärdighet. Det kan enligt utskottets mening inte
accepteras, att det i lag saknas reglering av sådan transittrafik. Klara regler
för transporter av krigsmateriel genom vårt land bör därför snarast utarbetas.

I linje med vad som anförts i det föregående vill utskottet uttrycka en
allmän oro över själva volymen av Sveriges krigsmaterielexport. Det är
inte tillfredsställande att den svenska vapenindustrin - trots vad statsmakterna
uttalat om att tillverkning enbart för utlandsmarknaderna inte får ske
- ändå är så exportberoende. Utskottet vill inte motsätta sig att en vapenexport
över huvud taget äger rum. Den bör emellertid både i teori och
praktik betraktas som en icke önskvärd nödvändighet, för vilken särskilda
och restriktiva regler bör gälla. Det måste enligt utskottets mening vara en
uppgift för regeringen att hålla krigsmaterielexporten vid en så låg nivå
som möjligt.

Utskottet ansluter sig därmed till de farhågor som uttalas i motion 350
och föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av yrkande 6 i motionen anfört om omfattningen
av Sveriges krigsmaterielexport.

UU 1982/83:24

9

dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
med anledning av motion 1982/83:350 anfört om tillämpningen
av reglerna för krigsmaterielexport m. m.

2. Krigsmaterielexport till Sydafrika m. m.

Sture Korpås och Pär Granstedt (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 böljar med ”1 yrkande
1” och på s. 5 slutar ”varför det avstyrks.” bort ha följande lydelse:

I yrkande 1 i motionen föreslås att en särskild förteckning över utrustning
som kan användas för militära ändamål skall upprättas och tillämpas
mot Sydafrika utöver gällande förteckning över krigsmateriel. I yrkande 2 i
samma motion begärs att särskild uppmärksamhet skall ägnas åt material
av betydelse för utveckling av kärnvapenteknologi.

Motiven för dessa båda yrkanden är att det har visat sig att Sydafrika på
den civila marknaden har kunnat uppköpa avancerad utrustning som sedan
har använts för militärt eller polisiärt bruk, och på det sättet kunnat
kringgå vapenembargot. Enligt utskottets uppfattning kan det finnas anledning
för regeringen att se över gällande bestämmelser i syfte att förhindra
att svenska företag blir inblandade i den typen av affärer. I samband med
en sådan översyn är det naturligt att behovet av åtgärder för att ytterligare
säkerställa lagens efterlevnad, som tas upp i motionens yrkande 3 och 4,
också prövas.

I yrkande 5 i motionen begärs att regeringen vid behov framlägger
lagförslag som kan tillämpas mot svenska rederiers och flygbolags medverkan
i vapentransporter till Sydafrika. I förordningen (1977:1127) om vissa
sanktioner mot Sydafrika föreskrivs att lastning, lossning och transport av
krigsmateriel avsedd för Sydafrika är förbjuden. Denna hantering skulle
därför komma att omfattas av den översyn utskottet förordar.

Vad utskottet nu anför i anledning av motion 1230 bör regeringen underrättas
om.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
krigsmaterielexport till Sydafrika m. m.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

.