om konflikten mellan Iran och Irak

Betänkande 1986/87:UU12

Utrikesutskottets betänkande
1986/87:12

om konflikten mellan Iran och Irak

UU

1986/87:12

Motionen

I motion 1986/87:U534 av Oswald Söderqvist och Bertil Måbrink (vpk)
föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till att fullfölja Olof
Palmes medlaruppdrag mellan Iran och Irak,

2. att riksdagen begär att regeringen uttalar ett fördömande av terrorhandlingar
och övergrepp mot krigsfångar,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om en ökning av de humanitära
insatserna för civilbefolkningen i de båda länderna.

(Yrkandena 3 och 4 i motionen kommer att behandlas i ett senare
betänkande.)

Utskottet

Den militära konflikten mellan Iran och Irak har nu pågått i nära sju år, med
stora förluster på båda sidor. Antalet dödade uppskattas till 700 000 och
antalet sårade till ca 2 miljoner. Därtill kommer omkring 2 miljoner
flyktingar till följd av kriget. Särskilt oroande inslag i krigföringen har varit
förekomsten av barnsoldater, användningen av kemiska stridsmedel, attackerna
mot den internationella sjöfarten i området och anfallen mot civila
befolkningscentra.

Några framsteg mot en fredlig lösning av konflikten har dessvärre ännu
inte kunnat noteras. Motsättningarna är djupa och förutsättningarna och
målen för en fredlig överenskommelse skiljer sig avsevärt hos de två
parterna: Iran kräver den irakiske presidenten Saddam Husseins avgång och
bestraffning samt ett omfattande skadestånd, Irak kräver eldupphör, trupptillbakadragande,
utväxling av fångar och en icke-angreppspakt De medlingsansträngningar
som gjorts av Islamiska konferensen, den alliansfria
rörelsen resp. av FN hittills inte avsatt några positiva resultat. Ett undantag
härvidlag utgjorde dock det temporära åtagande som åstadkoms i juli 1984
genom förmedling av FN:s generalsekreterares särskilda representant Olof
Palme att civilbefolkning inte skulle attackeras. Detta åtagande varade fram
till februari 1985.

I motion U534 anförs att Olof Palmes medlaruppdrag måste följas upp och
initiativ tas till nya förhandlingar.

Olof Palmes uppdrag erhölls i november 1980 och var personligt. Efter

1 Riksdagen 1986187. 9sami. Nr 12

hans bortgång har generalsekreterare Pérez de Cuéllar själv lett medlingsansträngningarna.
Något formellt uppdrag föreligger sålunda inte längre för
svenskt vidkommande. Regeringen fortsätter emellertid att noga följa
konflikten och bibehålla hög kunskapsnivå beträffande utvecklingen i
området. Detta sker genom informella kontakter med FN:s generalsekreterare,
de båda krigförande och andra berörda parter. Generalsekreterarens
ansträngningar att få till stånd ett eldupphör och åstadkomma en fredlig
lösning har starkt svenskt stöd. Utskottet utgår från att den kunskap och
erfarenhet om konflikten som föreligger på svensk sida vid behov står till
generalsekreterarens förfogande.

Yrkande 1 i motion U534 avstyrks därmed.

I motionen hemställs vidare om ett fördömande av terrorhandlingar och av
övergrepp mot krigsfångar samt en ökning av de humanitära insatserna för
civilbefolkningen i Iran och Irak.

Den svenska inställningen till terrorism och terrorhandlingar har åtskilliga
gånger redovisats i bl. a. FN och Europarådet och torde vara väl känd.
Terrorhandlingar mot oskyldiga civilpersoner kan aldrig rättfärdigas, vare
sig i krig eller fred, utan måste fördömas. Vad gäller frågan om krigsfångars
behandling kan konstateras att såväl Iran som Irak anslutit sig till krigsfångekonventionen
från år 1949 (III. Genévekonventionen). Stater som anslutit
sig till överenskommelser rörande bl. a. praktisk tillämpning av de mänskliga
rättigheterna har självfallet ett ansvar att också leva upp till gjorda
åtaganden. Internationella rödakorskommittén (ICRC) har besökt krigsfångeläger
i Irak. Sedan ICRC numera också tillåtits verka i Iran är
förhoppningen att krigsfångeläger även där skall kunna besökas och
fångutväxling så småningom kunna ske.

Frågan om humanitärt bistånd till den krigsdrabbade befolkningen i
området har utskottet nyligen berört i betänkande UU 1986/87:10. Därvid
konstaterades bl. a. de stora svårigheterna på grund av kriget att över huvud
taget nå fram med hjälp till de behövande. Utskottet utgår från att regeringen
utnyttjar de möjligheter som erbjuds för att underlätta för hjälporganisationer
att få erforderliga arbetsmöjligheter i Iran och Irak och vidare är beredd
att som hittills lämna bistånd till denna verksamhet. Utskottet noterar att
Sverige sedan början av 1980-talet lämnat årliga bidrag på ca 5 milj. kr. till
ICRC för organisationens program för hjälp åt de krigsdrabbade i konflikten.
Sverige har vidare ställt experthjälp till FN:s förfogande, dels för den
undersökningsgrupp som 1983 erhöll generalsekreterarens uppdrag att
kartlägga krigsskadornas omfattning i de båda länderna, dels för FN:s
expertgrupp om användningen av kemiska stridsmedel i konflikten. Slutligen
kan nämnas att ett antal flyktingar som befunnit sig i ICRC-administrerade
läger i Irak och Iran har mottagits här.

Mot ovan angivna bakgrund anser utskottet inte någon ytterligare åtgärd
påkallad från riksdagens sida. Yrkandena 2 och 5 i motion U534 avstyrks
därmed.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1986/87:U534 yrkandena 1, 2 och 5.

UU 1986/87:12

2

Stockholm den 9 april 1987
På utrikesutskottets vägnar
Gunnel Jonäng

Närvarande: Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas
(m), Ingemar Eliasson (fp), Maj-Lis Lööw (s), Bengt Silfverstrand (s),
Karl-Erik Svartberg (s), Rune Ångström (fp), Anita Bråkenhielm (m), Nils
T Svensson (s), Maj Britt Theorin (s), Viola Furubjelke (s), Karin Söder (c),
Ivar Virgin (m) och Berith Eriksson (vpk).

Reservation

Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Generalsekreterarens
ansträngningar” och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av Olof Palmes medlaruppdrag och den kunskap och
erfarenhet beträffande konflikten som föreligger på svensk sida finner
utskottet i likhet med motionärerna det naturligt att Sverige tar initiativ till en
uppföljning av medlaruppdraget och till att förhandlingar kommer till stånd
mellan parterna. Yrkande 1 i motionen bifalles därmed.

dels att den del av utskottets yrkande på s. 2 som börjar med ”Den svenska”
och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:

Under kriget har förtrycket och terrorn i de båda länderna intensifierats.
Tortyr av krigsfångar har förekommit och krigsvägrare skjuts utan rättegång.
Amnesty International och andra internationella organisationer har vid flera
tillfällen rapporterat om grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i
Iran och Irak. Terrorbombningarna av byar och städer har dessvärre
återupptagits. Enligt utskottets mening bör dessa övergrepp kraftigt påtalas
från svensk sida, i FN och direkt till parterna. Yrkande 2 i motionen bifalles
därmed.

Som ovan framgått är de humanitära behoven mycket stora i området.
Utskottet anser att det svenska biståndet till civilbefolkningen i de båda
länderna bör bli föremål för en betydande ökning. Yrkande 5 i motionen
bifalles därmed.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:U534 yrkandena 1,2 och
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

UU 1986/87:12

3