om Kampuchea

Betänkande 1982/83:UU5

UU 1982/83:5

Utrikesutskottets betänkande
1982/83:5

om Kampuchea
Motionen

I motion 1981/82:934 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås i yrkande 5 att
riksdagen till regeringen hemställer om ett svenskt erkännande av Folkrepubliken
Kampuchea.

Samma motions yrkanden 1-4 har behandlats i UU 1981/82:20.

Bakgrund

Frågan om erkännande av och upprättande av diplomatiska förbindelser
med Kampuchea har under de senaste åren behandlats i riksdagen ett flertal
gånger, dels på grundval av motioner och betänkanden från utrikesutskottet
(UU 1980/81:8; UU 1981/82:11), dels i svar på en interpellation och tre
frågor, senast den 28 oktober i år.

Riksdagens och regeringens ståndpunkt har därvid sedan år 1979 varit att
ingen regim f. n. kan anses legitimt representera Kampucheas folk. Till följd
härav erkänner inte Sverige eller upprätthåller diplomatiska förbindelser
med någon av de stridande parterna Pol Pot-regimen (Demokratiska
Kampuchea) eller Heng Samrin-regimen i Phnom Penh (Folkrepubliken
Kampuchea). Ingen av dessa har ansetts uppfylla de kriterier som Sverige
tillämpar i erkännandefrågor. Bl. a. kan ingen av de två konkurrerande
regimerna sägas utöva effektiv kontroll över hela landet. Heng Samrinregimen
behärskar visserligen den utan jämförelse största delen av Kampuchea
men gör det med stöd av betydande vietnamesiska truppstyrkor.
Regimen måste därför frånkännas ett rimligt mått av folklig förankring.

Under somaren 1982 bildades en koalitionsregering som leds av prins
Sihanouk som representant för organisationen Moulinaka och vidare består
av Son Sann som representant för den Nationella Fronten för Khmer-folkets
Befrielse (KPNLF) samt Khieu Samphan som representant för de röda
khmererna, dvs. Pol Pot-regimen.

Sveriges inställning i frågan om Kampucheas representation har kommit
till uttryck vid omröstningarna om Kampucheas fullmakter i FN:s generalförsamling.
Dessa har formellt ägt rum på ett vietnamesiskt förslag om att
inte erkänna Pol Pot-regimens fullmakter. Förslaget avvisades år 1981 av
generalförsamlingen med 77 röster mot 37. Sverige och 30 andra länder
avstod från att rösta, varmed vi markerade att vi inte kan stödja någondera
regimens anspråk på att få företräda Kampuchea i FN. Rösterna fördelade
sig på likartat sätt vid generalförsamlingens möte år 1980.

1 Riksdagen 1982183. 9 sami. Nr 5

UU 1982/83:5

2

Vid röstningen i det pågående mötet med FN:s generalförsamling
avvisades det traditionella vietnamesiska förslaget med 90 röster mot 29. 26
länder avstod från att rösta, däribland Sverige och övriga nordiska länder
utom Danmark, som stödde Demokratiska Kampuchea. Efter voteringen
antogs fullmaktskommitténs sammantagna rapport över medlemsländernas
fullmakter utan omröstning, vilket innebär ett godkännande av den
nybildade koalitionens fullmakter att representera Kampuchea i FN.

Det i år starkare stödet för Demokratiska Kampuchea än vid motsvarande
omröstningar tidigare år kan sannolikt tillskrivas bildandet av den nya
koalitionsregeringen. I en svensk röstförklaring framhölls att Sverige, liksom
tidigare, inte anser att någon regering eller grupp är legitim representant för
Kampucheas folk och att Sverige därför inte heller kan tillerkänna någon
grupp rätten att tala för Kampuchea i FN.

Sverige har tidigare i generalförsamlingen även ifrågasatt om inte
ansträngningarna att inom FN:s ram bidra till en politisk lösning hindrats av
att FN erkänt Pol Pots representanter som Kampucheas talesmän.

Kampucheafrågan har också behandlats i sin större vidd vid det pågående
mötet med generalförsamlingen. Med stor majoritet - 105 röster för (bl. a.
Sverige), 23 emot och 20 avstående - antogs en resolution i vilken det bl. a.
krävs att alla främmande trupper skall lämna landet och Kampucheas
oberoende respekteras. I ett inlägg under debatten framhöll den svenske
FN-ambassadören att det kampucheanska folket fritt måste få bestämma sin
egen framtid om en godtagbar lösning skall kunna uppnås i Kampucheakonflikten.
Alla främmande trupper måste dras bort och Kampucheas
oberoende måste respekteras. I fråga om den nybildade koalitionen
konstaterades att Sverige inte betraktar denna som Kampucheas regering,
eftersom den inte har kontroll över landet. Det var knappast någon
hemlighet att koalitionen till stor del grundar sig på Pol Pot-regimen, vars
grymhet och barbari upprörde en hel värld. Sveriges inställning i erkännandefrågan
stod fast. De berörda parterna i konflikten uppmanades att
fortsätta sin dialog så att verkliga förhandlingar skulle kunna inledas.
Slutligen uttrycktes en förhoppning om fortsatt internationell humanitär
hjälp till behövande kampucheaner.

Utskottet

Utskottet har i betänkanden de två senaste åren avstyrkt - och riksdagen
därefter avslagit - motionsyrkanden om upprättande av diplomatiska
förbindelser med Heng Samrin-regimen. Denna erkänns som Kampucheas
regering av öststaterna och ett mindre antal u-länder, i allt ca 35 stater.

Utvecklingen under det senaste året, med bl. a. bildandet av koalitionen,
föranleder enligt utskottets uppfattning ingen ändring i den svenska
inställningen såsom denna kommit till uttryck sedan år 1979, att ingen regim
eller grupp kan anses vara legitim företrädare för Kampuchea. Utskottet

UU 1982/83:5

3

konstaterar samtidigt att den svenska uppfattningen i erkännandefrågan inte
hindrar Sverige att lämna humanitärt bistånd till Kampucheas folk.

Utskottet finner således att förutsättningar saknas för att erkänna Heng
Samrin-regimen såsom legitim representant för Kampuchea, varför yrkande
5 i motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1981/82:934.

Stockholm den 16 november 1982

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),
Carl Bildt (m), Sture Ericson (s), Jan Bergqvist (s), Bengt Silfverstrand (s),
Sten Sture Paterson (m), Rune Ångström (fp), Bertil Måbrink (vpk), Maj
Britt Theorin (s), Lars Hjertén (m), Sören Häggroth (s), Nils Svensson (s),
Ivar Virgin (m) och Pär Granstedt (c).

Reservation

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Utskottet
har” och på s. 3 slutar med ”i motionen avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i betänkanden de två senaste åren avstyrkt - och riksdagen
därefter avslagit - motionsyrkanden om upprättande av diplomatiska
förbindelser med Heng Samrin-regimen. Utvecklingen under det senaste
året, med bl. a. bildandet av koalitionen - med Sihanouk som galjonsfigur -föranleder enligt utskottets uppfattning en ändring av den svenska inställningen.

Även om vi inte vet mycket om vad det kampucheanska folket önskar för
slags regering, så kan vi ändock våga påstå att det under inga omständigheter
önskar Pol Pots skräckregim tillbaka. Inga försök att klä dessa folkmördare i
”legala” och ”nationella” fjädrar lurar människorna. De vet att det är Pol
Pot som är överbefälhavare för de röda khmerernas trupper. I den koalition
som bildats ingår just de röda khmererna som den ojämförligt starkaste
militära parten.

Pol Pot leder alltså i realiteten koalitionens trupper. Folket i Kampuchea
som lidit så svårt under denne despot har svårt att förstå hur FN kan vilja

res. (vpk)

UU 1982/83:5

4

påtvinga dem dessa mordiska pojksoldater än en gång.

Vad som är viktigt är att finna en lösning i Kampuchea som dels leder till att
all utländsk inblandning upphör, dels tryggar kampucheanerna mot Pol Pot.
Problemet är att få Kina att acceptera en sådan lösning.

Det är positivt att Sverige den senaste tiden i FN påpekat Kinas nyckelroll i
Kampucheafrågan. Men det är fortfarande ett helt passivt ställningstagande.
Sverige borde fullfölja sina tidigare insatser för fred och oberoende. Att
bryta Folkrepubliken Kampucheas internationella isolering skulle bidra till
att öka kampucheanernas självförtroende, stärka självständigheten och
minska krigsrisken.

För kampucheanen i gemen är det obegripligt och orättvist att han/hon
skall straffas för att de inte av egen kraft förmådde befria sig ur det
koncentrationsläger, som Pol Pot förvandlade landet till.

Erkännande av Kampuchea kan inte ses enbart utifrån tidigare folkrättslig
praxis. Det är alltså inte det kampucheanska folkets skuld att det hamnat i
den situation landet nu befinner sig i med vietnamesiska truppers närvaro.
Inte heller är det folket som kan påverka det yttre hot - Kinas och Thailands
underhåll av Pol Pots trupper - som motiverar Vietnams stora armé i
landet.

Ett svenskt erkännande i kombination med svenska initiativ för att
undanröja det yttre hotet skulle hälsas med tillfredsställelse i både
Kampuchea och Vietnam, inte minst därför att det skulle öppna perspektivet
för en vietnamesisk trupphemtagning.

Utskottet finner således att förutsättningar finns för ett erkännande av
Heng Samrin-regimen såsom legitim representant för Kampuchea, varför
yrkande 5 i motionen tillstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:934 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 72985 Stockholm 1982