om jordförvärvslagen

Betänkande 1981/82:JoU29

JoU 1981/82:29

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:29

om jordförvärvslagen
Motioner

I motion 1981/82:1439 av Stig Josefson (c) yrkas att riksdagen beslutar
ändra jordförvärvslagen så att även andra än sökanden medges besvärsrätt
i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:1909 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda
m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att nya regler utformas som
klart anger att en överprövning skall kunna komma till stånd även i sådana
fall som motionen beskriver.

I motion 1981/82:1920 av Martin Olsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan ändring av jordförvärvslagen att
reella möjligheter ges även för förvärv av deltids- och kombinationsjordbruk.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande tre motioner med anknytning till
jordförvärvslagen (1979:230), närmare bestämt lagens regler om besvärsrätt
och om förvärv av begränsat utvecklingsbara resp. ej utvecklingsbara
lantbruksföretag.

Besvärsrätten. I motion 1439 anförs att enligt praxis vid tillämpningen
av jordförvärvslagen (JFL) och förvaltningslagen äger endast den som
vägrats förvärvstillstånd av lantbruksnämnden besvärsrätt. Detta kan enligt
motionen få resultat som ter sig stötande, t. ex. i de fall då lantbruksnämnden
haft kontakt med flera presumtiva köpare till en viss jordbruksfastighet
utöver den som slutligen erhållit förvärvstillstånd. Den eller de
intressenter som därvid förbigåtts känner sig ofta rättslösa när de inte kan
få ärendet överprövat. Motionären föreslår därför att jordförvärvslagen
ändras så att besvärsrätt medges även för presumtiva köpare som varit
föremål för behandling i lantbruksnämnden eller som nämnden varit i
kontakt med under ärendets handläggning.

I motion 1909 diskuteras besvärsreglerna i JFL från en annan utgångspunkt,
nämligen med hänvisning till de fall då förvärvstillstånd vägras
med tillämpning av prisprövningsregeln i lagens 4 §. Enligt motionen har
det varit en allmän uppfattning att säljaren till en jordbruksfastighet skulle
ha rätt att besvära sig hos lantbruksstyrelsen och i sista hand hos regeringen
om för hög köpeskilling är lantbruksnämndens avslagsgrund. Det har

1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 29

JoU 1981/82:29

2

t. o. m. i lantbruksstyrelsens anvisningar till JFL angetts att säljaren har
besvärsrätt i sådana fall. Från statsrådsberedningens sida har emellertid
uttalats — med hänvisning till allmänna principer i förvaltningsrätten —
att säljarens intressen i angivna fall inte sammanfaller med JFL:s jordpolitiska
målsättning och att säljaren därför skall vägras besvärsrätt. Enligt
motionärerna kräver emellertid rättssäkerheten och intresset att motverka
godtycke vid tillämpningen av prisprövningsregeln att en möjlighet till
överprövning av lantbruksnämndens bedömning införs.

Vad först beträffar kraven i motion 1909 på en självständig besvärsrätt
för säljaren i vissa fall får utskottet anföra följande.

Enligt 4 § första stycket 1 JFL skall förvärvstillstånd vägras om köpeskillingen
eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens
värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter. Denna
prisprövningsregel, som saknade direkt motsvarighet i äldre jordförvärvslagstiftning,
är tillämplig på alla förvärv som omfattas av lagen, utom vissa
kommunala förvärv enligt 8 § och förvärv på offentlig auktion enligt 17 §
resp. 8 § lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m. m. Vidare får förvärvstillstånd utan hinder av 4 § första stycket
1 lämnas om det finns särskilda skäl till det.

Av förarbetena till ifrågavarande bestämmelse framgår att priskontrollen
var avsedd att tillgodose vissa jordpolitiska syften (prop. 1978/79:85,
JoU 1978/79:19). Enligt propositionen (s. 25 0 var det angeläget att jordförvärvslagen
gavs en sådan utformning att den i samspel med andra
åtgärder från samhällets sida mer effektivt motverkade omotiverade prisstegringar
på jordbruks- och skogsmark och spekulation i sådan mark. Det
erinrades om att jordbrukspolitikens mål bl. a. varatt tillförsäkra dem som
är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och
social standard, som är likvärdig med den som andra grupper uppnår
samtidigt som konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel
av god kvalitet till rimliga priser tillgodoses. Detta innebar att det
var angeläget att priset på jordbruksmarken inte översteg det värde som
motsvarade en skälig avkastning av marken. Avsikten med den föreslagna
prisprövningen var dock inte att snabbt åstadkomma en radikal förändring
av prisnivån på jordbruksfastigheter. Syftet var i stället att i första
hand bryta de senare årens onormala prisutveckling och nå en bättre
anpassning av fastighetsprisernas utveckling till förändringarna i den allmänna
prisnivån. Syftet var också att få ett hjälpmedel att styra strukturrationaliseringen
så att tillgänglig mark kunde tillföras enheter som bäst
behövde förstärkas.

De lagregler om besvärsrätt som är tillämpliga i detta sammanhang
återfinns dels i 11 § förvaltningslagen (1971:290), dels i 18 § JFL.

Enligt 18 § JFL får talan mot lantbruksnämnds beslut föras hos lantbruksstyrelsen
genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs talan hos

JoU 1981/82:29

3

regeringen genom besvär. Lagen innehåller således ingen precisering av de
besvärsberättigades krets. I 11 § förvaltningslagen stadgas att talan mot
sådant beslut av myndighet som kan överklagas genom besvär får föras av
den som beslutet angår, om beslutet gått honom emot.

Av förarbetena till förvaltningslagen (bl. a. SOU 1964:27, prop. 1971:30
s. 390 f) framgår att den närmare avgränsningen av de besvärsberättigades
krets överlämnats åt rättstillämpningen, frånsett de fall då en specialförfattning
innehåller en precisering av denna.

Frågan i vilken utsträckning besvärsrätt föreligger mot beslut enligt JFL
avgörs således med utgångspunkt främst i de förvaltningsrättsliga principer
som angetts i förarbetena till förvaltningslagen. En av dessa principer
är att endast personer med ett intresse, vilket är av den naturen att myndigheten
får beakta det vid ärendets avgörande, är besvärsberättigade. Den
som företräder ett intresse, vilket framstår som främmande för prövningen
av det aktuella ärendet, är inte behörig att föra talan i ärendet.

Regeringen har som högsta besvärsinstans i hithörande frågor tillämpat
en praxis av innebörd att säljaren saknar besvärsrätt i ett ärende där
köparen förvägrats förvärvstillstånd med tillämpning av 4 § första stycket
1 JFL. Detta motiveras med att säljarens intresse att få ut högsta möjliga
pris för en jordbruksfastighet inte ingår bland de intressen som skall
beaktas enligt JFL. Samma ståndpunkt intas numera av lantbruksstyrelsen.

Utskottet har vid behandlingen av detta ärende inhämtat vissa statistiska
uppgifter rörande tillämpningen av JFL. Av dessa framgår att för budgetåret
1980/81 var för hög köpeskilling den vanligaste avslagsgrunden totalt
sett för hela riket. Av sammanlagt 620 avslagna ansökningar tillämpades
sålunda i 274 fall prisprövningsregeln som grund för avslag. Antalet avslag
jämlikt 4 § första stycket 3 (rationaliseringsskäl) var 259.

Utskottet har i och för sig förståelse för de synpunkter som i motion 1909
anförts till stöd för en självständig besvärsrätt för säljaren i nu aktuella
jordförvärvsärenden. Bl. a. intresset av en enhetlig rättstillämpning talar
till förmån för att värderingsfrågor kan bli föremål för prövning i flera
instanser än i lantbruksnämnden. Emellertid förekommer det, enligt vad
utskottet erfarit, i mycket stor utsträckning att köparen utnyttjar sin besvärsrätt
i dessa fall. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om de
bestämmelser i jordförvärvsförordningen (1979:231) som innebär att frågor
om förvärvstillstånd i vissa fall skall prövas ex officio av lantbruksstyrelsen
när skiljaktiga meningar föreligger i lantbruksnämnden (7 §). Enligt
8 § samma förordning gäller vidare att lantbruksstyrelsen kan överlämna
tillståndsärenden till regeringen för prövning, om särskilda skäl föranleder
det.

Bl. a. med hänsyn till det nu anförda finner utskottet inte skäl att föreslå
ändring av JFL i syfte att införa en självständig besvärsrätt för säljaren i
de fall som anges i motion 1909. Motionen avstyrks således.

JoU 1981/82:29

4

Utskottet vill i anslutning till motion 1439 framhålla att en utvidgning
av sakägarkretsen enligt motionsförslaget skulle innebära att sakägarbegreppet
i åsyftade fall kom att omfatta en alltför obestämd personkrets,
något som förefaller mindre lämpligt från både praktiska och principiella
synpunkter. Bl. a. skulle den föreslagna ordningen innebära ett klart avsteg
från allmänna förvaltningsrättsliga principer. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet även motion 1439.

Förvärv av begränsat utvecklingsbara och ej utvecklingsbara företag. Enligt
motion 1920 önskar många människor förvärva mindre jordbruksfastigheter.
I de flesta fall är det dock svårt att få förvärvstillstånd, eftersom
rationaliseringskravet ger anledning att sammanföra fastigheten med någon
av grannfastigheterna eller att egendomen övertas av lantbruksnämnden
för framtida strukturrationalisering. För att bevara en levande landsbygd
behövs dock enligt motionärerna sådana mindre jordbruk där innehavaren
t. ex. kombinerar verksamheten med annan näring i bygden eller
pendlar till annan ort. Det finns således starka regionalpolitiska skäl att
tillåta förvärv av sådana egendomar. Andra skäl härtill kan enligt motionen
vara det ökande intresset för småskaligt skogsbruk, alternativa odlingsmetoder,
nya grödor och smådjursskötsel av olika slag. Motionen
utmynnar i en hemställan att jordförvärvslagen ändras så att reella möjligheter
ges för förvärv av deltids- och kombinationsjordbruk.

Utskottet får erinra om att en av grundtankarna bakom 1979 års jordförvärvslag
var att lagen skulle stå i överensstämmelse med de regionalpolitiska
strävandena (se bl. a. prop. 1978/79:85 s. 37 f). Enligt uttalanden i
förarbetena skulle sålunda större hänsyn än dittills tas till de regionalpolitiska
förutsättningarna vid tillämpning av lagens allmänna regler. Sådana
generella hänsynstaganden bedömdes emellertid inte tillräckliga för att
främja tillkomsten av lantbruksföretag inom områden där detta var särskilt
angeläget från regionalpolitisk synpunkt. De allmänna bestämmelserna
i lagen tar nämligen främst sikte på utvecklade och utvecklingsbara
företag. Lagen borde därför utformas så att i sådana områden etablering
och utveckling främjas även av sådana lantbruksföretag som är begränsat
utvecklingsbara eller som ej är utvecklingsbara. I enlighet härmed har i
lagens 7 § intagits bestämmelser som gör det möjligt att av regionalpolitiska
skäl förbehålla begränsat utvecklingsbara och ej utvecklingsbara företag
åt brukare som är bosatta på orten om företagen behövs som komplement
till annan sysselsättning. Vidare är det möjligt att vägra förvärvstillstånd
om egendomen behövs som tillskott till ett begränsat utvecklingsbart
eller ej utvecklingsbart företag. Vid prövning av förvärv som avser nyetablering
på ej utvecklingsbara eller begränsat utvecklingsbara jordbruk
måste givetvis de regionalpolitiska synpunkterna vägas mot behovet av
marktillskott till inom området redan etablerade jordbrukare.

Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa till bestämmelserna om

JoU 1981/82:29

5

prisstöd till jordbruket i norra Sverige, som f. n. ses över av en särskild
utredning. Vidare må erinras om möjligheterna att erhålla statligt stöd för
att främja sysselsättning och service i glesbygd enligt förordningen
(1979:638) om statligt stöd till glesbygd. Denna förordning, som trädde i
kraft den 1 juli 1979, har ersatt förordningarna om statligt stöd till skärgårdsföretag
resp. om särskilt stöd till lantbruksföretag i vissa glesbygder.
Men hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1920.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande jordförvärvslagens besvärsregler

a) att riksdagen avslår motion 1981/82:1439,

b) att riksdagen avslår motion 1981/82:1909,

2. beträffande förvärv av begränsat utvecklingsbara och ej utvecklingsbara
lantbruksföretag

att riksdagen avslår motion 1981/82:1920.

Stockholm den 15 april 1982

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Maj Britt Theorin (s),
Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m)*, Filip

Johansson (c), Gunnar Olsson (s)*, Sven Eric Lorentzon (m), Håkan

Strömberg (s), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m)*, Lennart Brunander
(c), Jan Fransson (s) och Åke Persson (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Jordförvärvslagens besvärsregler (mom. 1 b)

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och Jens Eriksson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet har
i” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det i samband med förarbetena
till 1979 års jordförvärvslag höjdes många kritiska röster mot
förslaget att införa en offentligrättslig priskontroll vid förvärv av jordbruksfastigheter.
Enligt många bedömare utgjorde detta ett betydelsefullt
avsteg från det i vårt land rådande samhällsekonomiska systemet, som i

JoU 1981/82:29

6

princip bygger på fri marknadshushållning. Vid riksdagsbehandlingen
anfördes, främst med utgångspunkt i en reservation av moderata samlingspartiet
till utskottets betänkande 1978/79:19, farhågor för de tillämpningsproblem
och andra praktiska svårigheter som den föreslagna priskontrollen
ansågs kunna leda till. Enligt samma reservation skapades dessutom
genom den föreslagna ordningen ett utrymme för godtycke och ett mått av
rättsosäkerhet som inte kunde accepteras. Riksdagens majoritet biföll
emellertid lagförslaget i dess helhet, bortsett från en redaktionell jämkning
som saknar betydelse i detta sammanhang.

Utskottet har med det anförda velat understryka att frågan om besvärsrätt
måste bedömas bl. a. mot bakgrund av allmänt principiella överväganden
rörande innebörden av de beslut som grundas på den aktuella prisprövningsregeln.
Om en ansökan om förvärvstillstånd avslås på grund av
för hög köpeskilling innebär detta ett långtgående ingrepp i avtalsfriheten
och i avtalsparternas privatekonomiska förhållanden. Med den praxis som
enligt det tidigare anförda tillämpas av besvärsmyndigheterna har säljaren
dock ingen möjlighet att besvärsvägen få till stånd en omprövning av den
värdering av hans fastighet som ligger till grund för avslagsbeslutet. Det
bör påpekas att avkastningsvärdet som grund för värdeberäkningen i sig
rymmer många osäkerhetsfaktorer. Speciella komplikationer kan vidare
uppstå i tider av vikande lönsamhet inom jordbruket i förening med
kraftigt höjda taxeringsvärden. Fall lär ha förekommit där avkastningsvärdet
t. o. m. satts lägre än taxeringsvärdet. Enligt utskottets mening bör det
vara en självklar princip att medborgarna i ett land vars rättsordning
medger relativt långtgående ingrepp i den privata rättssfären också ges
möjligheter att få sådana myndighetsbeslut omprövade i högre instans. Att
överlåtaren i nu åsyftade fall inte tillerkänts en självständig besvärsrätt
måste betecknas som en allvarlig brist från rättssäkerhetssynpunkt. Intresset
av en enhetlig rättstillämpning i hithörande frågor talar också till
förmån för att besvärsmöjligheterna utvidgas. Det anförda innebär att
utskottet instämmer i de synpunkter som framförts i motion 1909 och
förordar en ändring av JFL som tillgodoser motionärernas önskemål om
besvärsrätt för överlåtaren.

dels utskottets hemställan under 1 b bort ha följande lydelse:

1. b) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1909 hos regeringen
hemställer om förslag till ändring av jordförvärvslagen i
de hänseenden utskottet angett,

LiberTryck Stockholm 1982